| 1. |
- Alexanderson, Kristina, et al.
(författare)
-
Ledning och styrning av hälso- och sjukvårdens arbete med patienters sjukskrivning : Resultat från 2013 och jämförelse med 2007
- 2013
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Hälso- och sjukvården är en av flera aktörer som är involverade i patienters sjukskrivning. År 2006 infördes den så kallade sjukskrivningsmiljarden för att stimulera landstingen i att förbättra kvaliteten i sjukskrivningshanteringen och att ge den ökad prioritet. Olika områden har betonats i sjukskrivningsmiljarderna, såsom kompetens, samverkan och jämställd sjukskrivning – samtliga har haft ett starkt fokus på att utveckla ledning och styrning av sjukskrivningsfrågan. Syftet med den här studien var att få ökad kunskap om hur chefer på olika nivåer inom hälso- och sjukvården leder och styr arbetet med patienters sjukskrivning och om detta förändrats sedan 2007, då en motsvarande studie gjordes. Metod: Kvalitativ och kvantitativ innehållsanalys har genomförts av semistrukturerade intervjuer med 72 chefer på tre nivåer inom hälso- och sjukvården; landstings- och regiondirektörer (nivå 1), chefer direkt underställda dessa och med övergripande ansvar för sjukhusvård respektive primärvård (nivå 2), samt strategiskt valda verksamhetschefer inom primärvård och sjukhusvård (nivå 3). Resultaten har jämförts med dem från 2007. Resultat: Cheferna på samtliga tre nivåer såg nu ledning och styrning av sjukskrivningshantering som ett ansvar för cheferna i linjeorganisationen, vilket var en stor skillnad mot 2007. Det var stora variationer i hur ansvaret utövas, men analysen pekar på att frågan i högre utsträckning nu ägs och hanteras av cheferna, ofta med stöd av resurser utanför linjen. Frågan fanns också på agendan i högre utsträckning än tidigare på samtliga chefsnivåer – särskilt stor var förändringen på verksamhetsnivå. Många chefer beskrev att de nu leder och styr sjukskrivningsområdet på samma sätt som andra områden och att sjukskrivningsfrågan är införlivad med verksamhetens ordinarie ledningssystem. Chefernas kompetens i att leda och styra sjukskrivningsfrågan bedöms ha ökat sedan 2007. Samverkan med Försäkringskassan har utvecklats. Etablerade former för samverkan finns på flera strukturella nivåer, och omfattar främst kompetensutveckling och hantering av specifika patientärenden och ibland projekt. Samverkan beskrevs generellt som positiv och ansågs ha lett till ökad förståelse för varandras uppdrag och roller. Samverkan med Arbetsförmedlingen och kommuner nämndes ibland; däremot nämndes samverkan med arbetsgivare eller företagshälsovård ytterst sällan. Intern samverkan mellan kliniska verksamheter i sjukskrivningshanteringen har utvecklats men behöver förbättras ytterligare. I många verksamheter ingår flerprofessionellt samarbete i det patientnära arbetet med sjukskrivningar, som en del av överenskomna rutiner. Chefer beskriver att intern och extern samverkan underlättas av koordinatorer som organiserar och stöttar hanteringen av sjukskrivning och rehabilitering. Kompetens och kompetensutveckling inom försäkringsmedicin framstod nu som ett relativt prioriterat område för cheferna, på samtliga nivåer och i betydligt högre utsträckning än 2007. Utbildningsinsatser har gjorts i samtliga landsting, dels som begränsad fortbildning,främst för läkare, dels som utbildning av expertresurser. Man lyfte behovet av kontinuerlig kompetensutveckling. Utbildningsinsatser uppfattas som nödvändiga men tidskrävande och att det är en utmaning att leda och styra detta då frågan sällan har hög prioritet bland läkare.Jämfört med 2007 har en tydlig förändring skett vad avser chefernas förhållningssätt till sjukskrivningsfrågan som blivit mer positiv. Sjukskrivning beskrevs nu som en del av vård och behandling. Jämställd sjukskrivning är ett prioriterat område i sjukskrivningsmiljarden och finns nu på agendan i högre grad än 2007; få har dock vidtagit konkreta åtgärder. Ibland nämndes planer på åtgärder, och många hade tagit fram - eller planerade att ta fram - könsuppdelad sjukskrivningsstatistik. Området upplevdes som svårt och komplicerat att leda och styra, bland annat på grund av bristande kunskap inom området. År 2007 framkom att kvalitetssäkring av arbetet med sjukskrivningar i princip inte förekom. Här har en utveckling skett. Uttalanden om kvalitet i och kvalitetssäkring av arbetet med sjukskrivningar handlade framför allt om uppföljning. Uppföljning begränsades i flera uttalanden till mätning av villkor som anges i sjukskrivningsmiljarden, så som andel läkarintyg som godkänts av Försäkringskassan. Mer sällan inbegrep uppföljning förbättringsarbete baserat på återkoppling eller analys av sjukskrivningsprocessen eller andra kvalitetsindikatorer. Chefens ansvar för att skapa goda administrativa förutsättningar för arbetet med sjukskrivningar framhölls nu på samtliga tre nivåer; detta diskuterades endast i begränsad omfattning 2007. Administrativa förutsättningar som nämndes var riktlinjer och rutiner, tid för såväl patientarbete som för kompetensutveckling, tillgång till kompetensstöd från experter, lättillgänglig och korrekt information samt olika ”verktyg”. Resultatet pekar på att man i hög grad har infört rutiner för olika aspekter av sjukskrivningsarbetet, men det fanns fortsatt behov av effektivisering och kvalitetsförbättring, inte minst vad gäller IT- stöd. Sjukskrivningsmiljarden bedöms ha haft mycket stor betydelse för att fokus har satts på sjukskrivningsfrågorna i landstingen. Många ansåg att sjukskrivningsmiljarden behövs ytterligare några år, även om det framkom en ambivalens till denna form av statlig styrning. Kortsiktigheten i överenskommelserna, att de kommer sent och att det nu finns fler miljardsatsningar ansågs göra verksamheten svårare att styra. Slutsatser: Ledning och styrning av sjukskrivningshantering har i större utsträckning blivit en del av den ordinarie verksamheten inom sjukvården, och chefens roll i relation till sjukskrivningshanteringen har blivit tydligare jämfört med 2007. Sjukskrivningsmiljarden tycks ha haft en stor betydelse för att sätta sjukskrivningsfrågan på agendan på samtliga nivåer i hälso- och sjukvården. Sjukskrivning ses nu i stor utsträckning som en del av vård och behandling som skall ledas och styras på motsvarande sätt som annan verksamhet, till exempel vad gäller riktlinjer, rutiner och kvalitetssäkring. Sjukskrivningsfrågan är dock en fråga bland många andra, och det finns behov av särskilt stöd till linjen i att hantera den. Vi fann en stor förändring i chefernas syn på det egna ansvaret i sjukskrivningsfrågan, särskilt på verksamhetschefsnivå. Hälso- och sjukvården har med andra ord kommit en bra bit på väg i sjukskrivningsfrågan. Mycket återstår dock att göra för att säkra ledningssystem, rutiner, och tillräckliga administrativa förutsättningar för ett optimalt arbete med hantering av patienters sjukskrivning. Särskilt gäller detta kvalitetssäkring, jämställd sjukskrivning, administrativa förutsättningar och den interna samverkan mellan olika kliniker.
|
|
| 2. |
|
|
| 3. |
- Razavi, Homie A., et al.
(författare)
-
Hepatitis D double reflex testing of all hepatitis B carriers in low-HBV- and high-HBV/HDV-prevalence countries
- 2023
-
Ingår i: JOURNAL OF HEPATOLOGY. - : Elsevier. - 0168-8278 .- 1600-0641. ; 79:2, s. 576-580
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Hepatitis D virus (HDV) infection occurs as a coinfection with hepatitis B and increases the risk of hepatocellular carcinoma, decompensated cirrhosis, and mortality compared to hepatitis B virus (HBV) monoinfection. Reliable estimates of the prevalence of HDV infection and disease burden are essential to formulate strategies to find coinfected individuals more effectively and efficiently. The global prevalence of HBV infections was estimated to be 262,240,000 in 2021. Only 1,994,000 of the HBV in-fections were newly diagnosed in 2021, with more than half of the new diagnoses made in China. Our initial estimates indicated a much lower prevalence of HDV antibody (anti-HDV) and HDV RNA positivity than previously reported in published studies. Ac-curate estimates of HDV prevalence are needed. The most effective method to generate estimates of the prevalence of anti-HDV and HDV RNA positivity and to find undiagnosed individuals at the national level is to implement double reflex testing. This re-quires anti-HDV testing of all hepatitis B surface antigen-positive individuals and HDV RNA testing of all anti-HDV-positive in-dividuals. This strategy is manageable for healthcare systems since the number of newly diagnosed HBV cases is low. At the global level, a comprehensive HDV screening strategy would require only 1,994,000 HDV antibody tests and less than 89,000 HDV PCR tests. Double reflex testing is the preferred strategy in countries with a low prevalence of HBV and those with a high prevalence of both HBV and HDV. For example, in the European Union and North America only 35,000 and 22,000 cases, respectively, will require anti-HDV testing annually.
|
|
| 4. |
- Razavi-Shearer, Devin M., et al.
(författare)
-
Adjusted estimate of the prevalence of hepatitis delta virus in 25 countries and territories
- 2024
-
Ingår i: JOURNAL OF HEPATOLOGY. - 0168-8278 .- 1600-0641. ; 80:2, s. 232-242
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Background & Aims: Hepatitis delta virus (HDV) is a satellite RNA virus that requires the hepatitis B virus (HBV) for assembly and propagation. Individuals infected with HDV progress to advanced liver disease faster than HBV-monoinfected individuals. Recent studies have estimated the global prevalence of anti-HDV antibodies among the HBV-infected population to be 5-15%. This study aimed to better understand HDV prevalence at the population level in 25 countries/territories. Methods: We conducted a literature review to determine the prevalence of anti-HDV and HDV RNA in hepatitis B surface antigen (HBsAg)-positive individuals in 25 countries/territories. Virtual meetings were held with experts from each setting to discuss the findings and collect unpublished data. Data were weighted for patient segments and regional heterogeneity to estimate the prevalence in the HBV-infected population. The findings were then combined with The Polaris Observatory HBV data to estimate the anti-HDV and HDV RNA prevalence in each country/territory at the population level. Results: After adjusting for geographical distribution, disease stage and special populations, the anti-HDV prevalence among the HBsAg+ population changed from the literature estimate in 19 countries. The highest anti-HDV prevalence was 60.1% in Mongolia. Once adjusted for the size of the HBsAg+ population and HDV RNA positivity rate, China had the highest absolute number of HDV RNA+ cases. Conclusions: We found substantially lower HDV prevalence than previously reported, as prior meta-analyses primarily focused on studies conducted in groups/regions that have a higher probability of HBV infection: tertiary care centers, specific risk groups or geographical regions. There is large uncertainty in HDV prevalence estimates. The implementation of reflex testing would improve estimates, while also allowing earlier linkage to care for HDV RNA+ individuals. The logistical and economic burden of reflex testing on the health system would be limited, as only HBsAg+ cases would be screened.
|
|
| 5. |
|
|
| 6. |
- Törner, Anna, et al.
(författare)
-
A method to visualize and adjust for selection bias in prevalent cohort studies
- 2011
-
Ingår i: American Journal of Epidemiology. - : Oxford University Press (OUP). - 0002-9262 .- 1476-6256. ; 174:8, s. 969-76
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Selection bias and confounding are concerns in cohort studies where the reason for inclusion of subjects in the cohort may be related to the outcome of interest. Selection bias in prevalent cohorts is often corrected by excluding observation time and events during the first time period after inclusion in the cohort. This time period must be chosen carefully-long enough to minimize selection bias but not too long so as to unnecessarily discard observation time and events. A novel method visualizing and estimating selection bias is described and exemplified by using 2 real cohort study examples: a study of hepatitis C virus infection and a study of monoclonal gammopathy of undetermined significance. The method is based on modeling the hazard for the outcome of interest as a function of time since inclusion in the cohort. The events studied were "hospitalizations for kidney-related disease" in the hepatitis C virus cohort and "death" in the monoclonal gammopathy of undetermined significance cohort. Both cohorts show signs of considerable selection bias as evidenced by increased hazard in the time period after inclusion in the cohort. The method was very useful in visualizing selection bias and in determining the initial time period to be excluded from the analyses.
|
|
| 7. |
- Törner, Anna, et al.
(författare)
-
A proposed method to adjust for selection bias in cohort studies
- 2010
-
Ingår i: American Journal of Epidemiology. - : Oxford University Press (OUP). - 0002-9262 .- 1476-6256. ; 171:5, s. 602-608
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Selection bias is a concern in cohort studies in which selection into the cohort is related to the studied outcome. An example is chronic infection with hepatitis C virus, where the initial infection may be asymptomatic for decades. This problem leads to selection of more severely ill individuals into registers of such infections. Cohort studies often adjust for this bias by introducing a time window between entry into the cohort and entry into the study. This paper describes and assesses a novel method to improve adjustment for this type of selection bias. The size of the time window is decided by calculating a standardized incidence ratio as a continuous function of the size of the time window. The resulting graph is used to decide on an appropriate window size. The method is evaluated by using the Swedish register of hepatitis C virus infections for 1990-2006. The complications studied were non-Hodgkin lymphoma and liver cancer. Selection bias differed for the studied outcomes, and a time window of a minimum of 2 months and 12 months, respectively, was judged to be appropriate. The novel method may have advantages compared with an interval-based method, especially in cohort studies with small numbers of events.
|
|
| 8. |
- Törner, Anna, et al.
(författare)
-
The underreporting of hepatocellular carcinoma to the Cancer Register and a log-linear model to estimate a more correct incidence
- 2017
-
Ingår i: Hepatology. - Hoboken, USA : John Wiley & Sons. - 0270-9139 .- 1527-3350. ; 65:3, s. 885-892
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- The Cancer Register (CR) in Sweden has reported that the incidence of primary liver cancer (PLC) has slowly declined over the last decades. Even though all cancers, irrespective of diagnostic method, should be reported to the CR, the PLC incidence may not reflect the true rate. Improved diagnostic tools have enabled diagnosis of hepatocellular carcinoma (HCC) based on non-invasive methods without histological verification, possibly associated with missed cancer-reports or misclassification in the CR. Our objective was to study the completeness and assess the underreporting of PLC to the CR, and to produce a more accurate estimate based on three registers. The CR, the Cause of Death and the Patient Register were investigated. Differences and overlap were examined, the incidence was estimated by merging data from the registers, and the number reported to none of the registers was estimated using a log-linear capture-recapture model. The results show that 98% of the PLCs reported to the CR were histologically verified; 80% were HCC and 20% intrahepatic cholangiocarcinoma. Unspecified liver cancer decreased over time and constituted <10% of all reported liver cancers. The CR may underestimate the liver cancer incidence by 37% - 45%, primarily due to missed cancer-reports. The estimated annual number of liver cancers increased over time, but the standardized incidence was stable around 11 per 100,000. Hepatitis C associated liver cancer increased and constituted 20% in 2010.Conclusion: There was an underreporting of PLC diagnosed by non-invasive methods. The incidence was considerably higher than estimated by the CR, with a stable incidence over time. Reporting needs to improve and combining registers is recommended when studying incidence. This article is protected by copyright. All rights reserved.
|
|
