| 1. |
- Ahlgren-Moritz, Charlotte, et al.
(författare)
-
Vägen till samverkanssäkrad utbildning. [1] : Metoder och strategier
- 2016
-
Bok (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Universitet och högskolor bidrar till samhällsutvecklingen genom att forskningsbaserad kunskap tillämpas av olika aktörer i samhället. För att möta dagens och morgondagens samhällsutmaningar utgör således kunskapsutbyte och samverkan mellan lärosäten och samhället en värdefull möjlighet. Att ha starka relationer med samhällets aktörer identifieras också som viktigt i utvecklingen av ett internationellt starkt lärosäte.Samverkan i högre utbildning främjar samhällets förändringsförmåga och stärker utbildningens kvalitet, men samverkan förbereder också studenterna för ett livslångt lärande och underlättar övergången mellan utbildning och arbetsliv. Ett lärosäte i nära samverkan med aktörer i samhället är ett relevant lärosäte, det vill säga ett lärosäte som är till nytta för sin omvärld och för sina medarbetare och studenter.Ett grundläggande problem vad gäller möjligheterna att integrera samverkan i akademisk utbildning står att finna i statens fördelning av medel till lärosätena. De statliga medlen utgår nämligen i två separata anslag, ett vardera för de båda huvuduppdragen utbildning och forskning. Samverkan kan sägas ingå i bägge uppdragen. Till skillnad från forskningssamverkan finns det för utbildningssamverkan ingen särskild uppföljning och inte heller några ekonomiska incitament. Utvärdering av forskning och utbildning bör således breddas så att kvalitetsstärkande samverkansinslag också inkluderas i resursfördelningsprinciperna. Statens bristande strukturer för fördelning och uppföljning återspeglas i hur lärosätena fördelar resurser till och följer upp samverkan: lärare ges sällan resurser (i form av särskild tid) för att på ett pedagogiskt genomtänkt sätt kunna inkludera samverkansinslag i undervisningen; samverkan är sällan meriterande eller lönegrundande; och den utbildningssamverkan som bedrivs följs sällan upp – varken på institutions-, fakultets- eller lärosätesnivå. Samma sak kan sägas gälla på nationell nivå – det samverkande lärosätet erhåller inga extra anslag och det bestraffas ej heller för försummelse av detsamma. Att göra samverkan till en integrerad del av utbildningen innebär att samverkan bör ingå i de pedagogiska modeller som lärare använder för att leda studenternas kunskapsutveckling mot de mål som finns angivna i kurs- och utbildningsplaner. Det betyder också att arbetet med samverkan bör inkluderas i processer för styrning, planering och uppföljning av utbildning och undervisning på såväl kurs- och programnivå som på institutions-, fakultets- och lärosätesnivå. Att göra samverkan till en integrerad del av utbildningen är att sträva mot att externa aktörer ska bli en självklar del i den dagliga verksamheten – för studenter såväl som för medarbetare och för de organisationer man samverkar med. För att svenska lärosäten ska ges en realistisk möjlighet att göra samverkan till en integrerad del av utbildningsverksamheten krävs det framför allt följande:att politiker och departement utformar ett fördelningssystem där framgångsrika samverkansinsatser inom utbildningen leder till en förstärkning av resursbasen på lärosätena;att lärosätesledningar tar tydlig ställning för samverkansfrågan i sina strategiska styrdokument och att samverkan införs i lärosätenas kvalitetssäkringssystem för utbildning, samt att lärosätena inför system för att styra och följa upp samverkan i utbildningen på lärosätesövergripande nivå;att ledningen för fakulteter, institutioner eller motsvarande omsätter lärosätets strategiska åtaganden i handlingsplaner och lokala styrdokument samt utformar system för dokumentation, styrning och uppföljning av samverkan i utbildningsprogram;att lärare samt kurs- och programansvariga inför samverkan i utbildningens styrande dokument (t.ex. kurs- och utbildningsplaner) samt i den ordinarie undervisningsverksamheten.Dessutom bör lärosätena – både gemensamt men också vart och ett för sig – införa system och karriärvägar där medarbetares insatser i det vardagliga samverkansarbetet uppmärksammas och belönas.Mot bakgrund av detta kan man konstatera att det är angeläget att lärosätenas strategiska arbete avseende utveckling och uppföljning av samverkan i utbildningen vidareutvecklas. Men, med vilka verktyg, var i verksamheten och på vilka sätt?I följande skrift samlas erfarenheter och goda exempel gjorda inom ramen för ett flerårigt lärosätesövergripande samarbetsprojekt, Samverkanssäkrade utbildningsprogram, där utgångspunkten har varit att identifiera strategier och metoder för att integrera samverkan i utbildningsprogram. Målet har varit att undersöka och beskriva hur samverkan kan vara ett medel som bidrar till att stärka utbildningens kvalitet och relevans, samt ge förslag på hur vägen till samverkanssäkrad utbildning kan se ut.Den centrala slutsatsen är att samverkan, när den är en integrerad del av utbildningen, bidrar till kvalitet och säkerställer att utbildningen blir till nytta för samhället. Det finns också andra vinster med att bedriva ett systematiskt samverkansarbete, till exempel att det leder till pedagogisk utveckling för undervisande personal, att det ökar förutsättningarna för ett utmaningsbaserat lärande med studenten i centrum, att det underlättar övergången från studier till arbetsliv, och att det möjliggör fördjupade relationer med den värld lärosätet finns i. Resan mot samverkanssäkrad utbildning är, med andra ord, mödan väl värd.
|
|
| 2. |
- Ahlgren-Moritz, Charlotte, et al.
(författare)
-
Vägen till samverkanssäkrad utbildning. [2] : Möjligheter och utmaningar
- 2016
-
Bok (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Universitet och högskolor bidrar till samhällsutvecklingen genom att forskningsbaserad kunskap tillämpas av olika aktörer i samhället. För att möta dagens och morgondagens samhällsutmaningar utgör således kunskapsutbyte och samverkan mellan lärosäten och samhället en värdefull möjlighet. Att ha starka relationer med samhällets aktörer identifieras också som viktigt i utvecklingen av ett internationellt starkt lärosäte.Samverkan i högre utbildning främjar samhällets förändringsförmåga och stärker utbildningens kvalitet, men samverkan förbereder också studenterna för ett livslångt lärande och underlättar övergången mellan utbildning och arbetsliv. Ett lärosäte i nära samverkan med aktörer i samhället är ett relevant lärosäte, det vill säga ett lärosäte som är till nytta för sin omvärld och för sina medarbetare och studenter.Ett grundläggande problem vad gäller möjligheterna att integrera samverkan i akademisk utbildning står att finna i statens fördelning av medel till lärosätena. De statliga medlen utgår nämligen i två separata anslag, ett vardera för de båda huvuduppdragen utbildning och forskning. Samverkan kan sägas ingå i bägge uppdragen. Till skillnad från forskningssamverkan finns det för utbildningssamverkan ingen särskild uppföljning och inte heller några ekonomiska incitament. Utvärdering av forskning och utbildning bör således breddas så att kvalitetsstärkande samverkansinslag också inkluderas i resursfördelningsprinciperna. Statens bristande strukturer för fördelning och uppföljning återspeglas i hur lärosätena fördelar resurser till och följer upp samverkan: lärare ges sällan resurser (i form av särskild tid) för att på ett pedagogiskt genomtänkt sätt kunna inkludera samverkansinslag i undervisningen; samverkan är sällan meriterande eller lönegrundande; och den utbildningssamverkan som bedrivs följs sällan upp – varken på institutions-, fakultets- eller lärosätesnivå. Samma sak kan sägas gälla på nationell nivå – det samverkande lärosätet erhåller inga extra anslag och det bestraffas ej heller för försummelse av detsamma. Att göra samverkan till en integrerad del av utbildningen innebär att samverkan bör ingå i de pedagogiska modeller som lärare använder för att leda studenternas kunskapsutveckling mot de mål som finns angivna i kurs- och utbildningsplaner. Det betyder också att arbetet med samverkan bör inkluderas i processer för styrning, planering och uppföljning av utbildning och undervisning på såväl kurs- och programnivå som på institutions-, fakultets- och lärosätesnivå. Att göra samverkan till en integrerad del av utbildningen är att sträva mot att externa aktörer ska bli en självklar del i den dagliga verksamheten – för studenter såväl som för medarbetare och för de organisationer man samverkar med. För att svenska lärosäten ska ges en realistisk möjlighet att göra samverkan till en integrerad del av utbildningsverksamheten krävs det framför allt följande:att politiker och departement utformar ett fördelningssystem där framgångsrika samverkansinsatser inom utbildningen leder till en förstärkning av resursbasen på lärosätena;att lärosätesledningar tar tydlig ställning för samverkansfrågan i sina strategiska styrdokument och att samverkan införs i lärosätenas kvalitetssäkringssystem för utbildning, samt att lärosätena inför system för att styra och följa upp samverkan i utbildningen på lärosätesövergripande nivå;att ledningen för fakulteter, institutioner eller motsvarande omsätter lärosätets strategiska åtaganden i handlingsplaner och lokala styrdokument samt utformar system för dokumentation, styrning och uppföljning av samverkan i utbildningsprogram;att lärare samt kurs- och programansvariga inför samverkan i utbildningens styrande dokument (t.ex. kurs- och utbildningsplaner) samt i den ordinarie undervisningsverksamheten.Dessutom bör lärosätena – både gemensamt men också vart och ett för sig – införa system och karriärvägar där medarbetares insatser i det vardagliga samverkansarbetet uppmärksammas och belönas.Mot bakgrund av detta kan man konstatera att det är angeläget att lärosätenas strategiska arbete avseende utveckling och uppföljning av samverkan i utbildningen vidareutvecklas. Men, med vilka verktyg, var i verksamheten och på vilka sätt?I följande skrift samlas erfarenheter och goda exempel gjorda inom ramen för ett flerårigt lärosätesövergripande samarbetsprojekt, Samverkanssäkrade utbildningsprogram, där utgångspunkten har varit att identifiera strategier och metoder för att integrera samverkan i utbildningsprogram. Målet har varit att undersöka och beskriva hur samverkan kan vara ett medel som bidrar till att stärka utbildningens kvalitet och relevans, samt ge förslag på hur vägen till samverkanssäkrad utbildning kan se ut.Den centrala slutsatsen är att samverkan, när den är en integrerad del av utbildningen, bidrar till kvalitet och säkerställer att utbildningen blir till nytta för samhället. Det finns också andra vinster med att bedriva ett systematiskt samverkansarbete, till exempel att det leder till pedagogisk utveckling för undervisande personal, att det ökar förutsättningarna för ett utmaningsbaserat lärande med studenten i centrum, att det underlättar övergången från studier till arbetsliv, och att det möjliggör fördjupade relationer med den värld lärosätet finns i. Resan mot samverkanssäkrad utbildning är, med andra ord, mödan väl värd.
|
|
| 3. |
- Aramrattana, Maytheewat, 1988-, et al.
(författare)
-
Remote Driving Operation (REDO) project : final report
- 2023
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- This report presents experimental setups and findings from the REDO project, which had been conducted between December 2019 and February 2023. Five main topics are covered in this report: 1) Effects of latency and field-of-view on driving performance; 2) Remote driving feedback and control; 3) Connectivity and mobile network support for remote driving; 4) Video transmission for remote driving; and 5) Laws and regulations concerning remote driving. Contents of this report dives into technical details and findings within each topic. Nevertheless, this report does not intend to repeat all detail and results published in scientific publications, and thus this report should be seen as complementary material to the published results.
|
|
| 4. |
|
|
| 5. |
|
|
| 6. |
- Erlandsson, Martin, et al.
(författare)
-
Digital produktinformation baserat på datamallar : KONCEPTTEST MED MILJÖVARUDEKLARATIONER (EPD) OCH PRESTANDADEKLARATIONER (DOP) I WEBBTJÄNSTER (API)
- 2022
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- I framtiden måste vi bestämma oss för hur vi på ett rationellt, kvalitetssäkrat och digitalt sätt ska hantera produktinformation i byggsektorn. Visionen är att basera harmoniserad digital kvalitetsäkrad produktinformation på en internationellt användbar datamall.Grunderna för digitala datamallar och hur de tas fram beskrivs i standarderna ISO 23386/7 och ISO 23387.En ifylld datamall kallas ett datablad. I det här genomförda tillämpningstestet (proof of concept, PoC) av datamallar är syftet att kommunicera produktinformation digitalt i värdekedjan från materialtillverkan till dess att byggprodukten levererats till byggarbetsplatsen.I tillämpningstestet ingår flera materiatillverkare som har varit testpiloter för att ta fram datablad enligt datamalls-konceptet. Piloterna har tagit fram datablad för prestandadeklarationen (DoP) som är kopplat till produktens CE-märkning, samt för en EPD baserat på den globala datamallen som beskrivs i standarden ISO 22057.
|
|
| 7. |
- Faradynawati, Ida Ayu Agung
(författare)
-
Understanding individual investors’ preferences and knowledge of sustainable investments
- 2023
-
Licentiatavhandling (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- This thesis aims to contribute to the field of sustainable investment by investigating individual investors’ preferences and knowledge level of sustainable investments. To achieve this objective, this thesis examined the impact of investment-related attitudes and demographic characteristics on sustainable investment choices through secondary data analysis and assessed investors’ knowledge level regarding sustainable investments through a survey. Both the secondary data and the survey used individual investors in Nordic regions as the sample. The data analysis was performed using logistic regression and ordinary least square regression methods. The results show that risk-averse investors and investors with shorter investment horizons were more likely to choose sustainable investments. In terms of sociodemographic characteristics, sustainable investments were preferred by older, female, and less wealthy clients. Furthermore, after understanding the characteristics of individuals with sustainable investment choices, this thesis measured the knowledge level of sustainable investors and examine the relationship between investors’ knowledge level and information-seeking and advice-seeking behavior. The findings suggest that most sustainable investors had high objective financial literacy but scored low in sustainability knowledge and even lower in sustainable finance literacy. Sustainable investors search for information more actively when they have a high perceived knowledge compared to their actual knowledge. In evaluating advice-seeking behavior, it was discovered that sustainable investors who perceive themselves to be more financially literate are more likely to receive advice on sustainable investments from financial advisors. Yet, those who saw themselves as having greater sustainability literacy were less inclined to consult their financial advisors before making sustainable investing decisions. In regards to product literacy, this study found that the key information about the dark green fund, with the highest sustainable disclosure requirements, was not easy to understand compared to the ones with lower requirements.
|
|
| 8. |
|
|
| 9. |
- Hommel, Ami, et al.
(författare)
-
The Patient's View of Nursing Care after Hip Fracture
- 2012
-
Ingår i: ISRN Nursing. - : Hindawi Publishing Corporation. - 2090-5483 .- 2090-5491. ; 2012, s. 1-6
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Background. The pathway for patients with a hip fracture described in this study is a fast track. Many studies have focused on prevention of various complications but, so far, the patient’s view of nursing care has not been highlighted. Aim. The aim of the study is to illuminate the patient’s view on nursing care when treated for a hip fracture. Method. Ten patients were interviewed. A content analysis design was conducted. Findings. From the analysis, four main categories emerged: waiting times; pain/pain relief and mobilisation; attitude/information and sense of security; complications. Conclusion. Patients generally felt satisfied with the nursing provided. The staff created a feeling of security and showed interest and empathy for the patient. However, patients experienced a stressful waiting for surgery, and patients who developed confusion waited more than 24 hours for surgery. Therefore, waiting time must be decreased. Furthermore, patients’ descriptions of a variety of pain problem show, for example, that good collaboration between the nurse and physiotherapist is critical for achieving good pain relief before mobilisation. Nursing staff need to be attentive and should elicit the patient’s feelings through patient-focused communication in order to relieve anxiety about going home.
|
|
| 10. |
- Jonsson, Kristin, 1988, et al.
(författare)
-
Stabilizing Colloidal Particles against Salting-out by Shortening Surface Grafts
- 2019
-
Ingår i: Langmuir. - : American Chemical Society (ACS). - 0743-7463 .- 1520-5827. ; 35:36
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- A dramatic improvement is reported in the stability of colloidalparticles when stabilizing surface grafts are systematically shortened from small polymers to single monomers. The colloidal dispersions consist of fluorinated latex particles, exhibiting a weak van der Waals attraction, with grafted steric layers of poly(ethylene glycol) (PEG) of different chain lengths. Using an effective salting-out electrolyte, Na2CO3, particle aggregates are detected above a threshold salt concentration that is independent of the particle concentration. The results are interpreted in terms of a sudden onset of nondispersibility of single particles, triggered by the solvent not completely wetting particle surfaces. By decreasing the PEG chain length, the threshold salt concentration is found to increase sharply. For grafts with just a single ethylene glycol group, dispersions remain stable up to exceedingly high concentrations of Na2CO3. However, on removal of the surface coverage altogether, the classical stability behavior of charge-stabilized dispersions is recovered. The behavior can be captured by a simple model that incorporates effective polymer−solvent interactions in the presence of an electrolyte.
|
|
