| 1. |
|
|
| 2. |
- Enhörning, Sofia, et al.
(författare)
-
Water Supplementation Reduces Copeptin and Plasma Glucose in Adults With High Copeptin : The H2O Metabolism Pilot Study
- 2019
-
Ingår i: The Journal of clinical endocrinology and metabolism. - : The Endocrine Society. - 1945-7197 .- 0021-972X. ; 104:6, s. 1917-1925
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- OBJECTIVE: Because elevated copeptin, a marker of vasopressin, is linked to low water intake and high diabetes risk, we tested the effect of water supplementation on copeptin and fasting glucose.DESIGN, SETTING, AND PARTICIPANTS: Thirty-one healthy adults with high copeptin (>10.7 pmol · L-1 in men and >6.1 pmol·L-1 in women) identified in a population-based survey from 2013 to 2015 and with a current 24-hour urine osmolality of >600 mOsm · kg-1 were included.INTERVENTION: Addition of 1.5 L water daily on top of habitual fluid intake for 6 weeks.MAIN OUTCOME MEASURE: Pre- and postintervention fasting plasma copeptin concentrations.RESULTS: Reported mean water intake increased from 0.43 to 1.35 L · d-1 (P < 0.001), with no other observed changes in diet. Median (interquartile range) urine osmolality was reduced from 879 (705, 996) to 384 (319, 502) mOsm · kg-1 (P < 0.001); urine volume increased from 1.06 (0.90, 1.20) to 2.27 (1.52, 2.67) L · d-1 (P < 0.001); and baseline copeptin decreased from 12.9 (7.4, 21.9) pmol · L-1 to 7.8 (4.6;11.3) pmol · L-1 (P < 0.001). Water supplementation reduced fasting plasma glucose from a mean (SD) of 5.94 (0.44) to 5.74 (0.51) (P = 0.04). The water-associated reduction of both fasting copeptin and glucose concentration in plasma was most pronounced in participants in the top tertile of baseline copeptin.CONCLUSIONS: Water supplementation in persons with habitually low water consumption and high copeptin levels is effective in lowering copeptin. It appears a safe and promising intervention with the potential of lowering fasting plasma glucose and thus reducing diabetes risk. Further investigations are warranted to support these findings.
|
|
| 3. |
- Jonsson, Sofia, 1973-, et al.
(författare)
-
Comparison of Fenton's Reagent and Ozone Oxidation of Polycyclic Aromatic Hydrocarbons in Aged Contaminated Soils
- 2006
-
Ingår i: Journal of Soils and Sediments. - Berlin : Springer. - 1614-7480 .- 1439-0108. ; 6:4, s. 208-214
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Background, Aim and Scope: Polycyclic aromatic hydrocarbons (PAHs) are formed as a result of incomplete combustion and are among the most frequently occurring contaminants in soils and sediments. PAHs are of great environmental concern due to their ubiquitous nature and toxicological properties. Consequently, extensive research has been conducted into the development of methods to remediate soils contaminated with PAHs. Fenton's reagent or ozone is the most commonly studied chemical oxidation methods. However, the majority of remediation studies use soils that have been artificially contaminated with either one or a limited number of PAH compounds in the laboratory. Hence, it is essential to extend such studies to soils contaminated with multiple PAHs under field conditions. Objectives. The objective of this study is to investigate the capacity of Fenton's reagent and ozone to degrade PAHs in soils. The soils have been collected from a number of different industrial sites and, therefore, will have been exposed to different PAH compounds in varying concentrations over a range of time periods. The capacity of Fenton's reagent and ozone to degrade PAHs in industrially contaminated soils is compared to results obtained in studies using soils artificially contaminated with PAHs in the laboratory. Materials and Methods: Nine soil samples, contaminated with PAHs, were collected from five different industrial sites in Sweden. For the Fenton's reagent procedure, the pH of the soil slurry samples was adjusted to pH 3 and they were kept at a constant temperature of 70ºC whilst H2O2 was added. For the ozone procedure, soil samples were mixed with 50% water and 50% ethanol and kept at a constant temperature of 45 ºC. Ozone was then continually introduced to each soil sample over a period of four hours. Following the Fenton's reagent and ozone oxidation procedures, the samples were filtered to isolate the solid phase, which was then extracted using pressurized liquid extraction (PLE). The sample extracts were cleaned up using open columns and then analysed by gas chromatography-mass spectrometry (GC-MS). Results: The relative abundance of the detected PAHs varied between soils, associated with different industries. For example, low molecular weight (LMW) PAHs were more abundant in soil samples collected from wood impregnation sites and high overall PAH degradation efficiencies were observed in soils originating from these sites. In the contaminated soils studied, PAHs were more effectively degraded using Fenton's reagent (PAH degradation efficiency of 40-86%) as opposed to ozone (PAH degradation efficiency of 10-70%). LMW PAHs were more efficiently degraded, using ozone as the oxidizing agent, whereas the use of Fenton's reagent resulted in a more even degradation pattern for PAHs with two through six fused aromatic rings. Discussion: The degradation efficiency for both methods was largely dependent on the initial PAH concentration in the soil sample, with higher degradation observed in highly polluted soils. LMW PAHs are more susceptible to degradation than high molecular weight (HMW) PAHs. As a result of this the relative abundance of large (often carcinogenic) PAHs increased after chemical oxidation treatment, particularly after ozone treatment. Repeated Fenton's reagent treatment did not result in any further degradation of soil PAHs, indicating that residual soil PAHs are strongly sorbed. The effectiveness of the two oxidation treatment approaches differed between industrial sites, thus highlighting the importance of further research into the influence of soil properties on the sorption capacity of PAHs. Conclusions: This study demonstrates that the degree to which chemical oxidation techniques can degrade soil bound PAHs chemical degradation is highly dependent on both the concentration of PAHs in the soils and the compounds present, i.e. the various PAH profiles. Therefore, similarities in the PAH degradation efficiencies in the nine soil samples studied were observed with the two chemical oxidation methods used. However, the degradation performance of Fenton's reagent and ozone differed between the two methods. Overall, Fenton's reagent achieved the highest total PAH degradation due to stronger oxidation conditions. LMW PAHs showed higher susceptibility to oxidation, whereas high molecular weight (HMW) PAHs appear to be strongly sorbed to the soils and therefore less chemically available for oxidation. This study highlights the importance of including soils collected from a range of contaminated sites in remediation studies. Such soil samples will contain PAH contaminants of varying concentrations, chemical and physical properties, and have been aged under field conditions. In addition to the chemical and physical properties of the soils, these factors will all influence the chemical availability of PAHs to oxidation. Recommendations and Perspectives: We recommend including aged contaminated soils in chemical degradation studies. In future chemical remediation work, we intend to investigate the potential influence of the chemical and physical properties of PAHs and soil parameters potential influence on the chemical oxidation efficiency in aged contaminated soils. Due to the vast number of contaminated sites there is a great need of efficient remediation methods throughout the world. This study shows the difficulties which may be experienced when applying remediation methods to a variation of contaminated sites.
|
|
| 4. |
- Jonsson, Sofia, 1973-, et al.
(författare)
-
Degradation of polycyclic aromatic hydrocarbons (PAHs) in contaminated soils by Fenton's reagent : a multivariate evaluation of the importance of soil characteristics and PAH properties
- 2007
-
Ingår i: Journal of Hazardous Materials. - : Elsevier BV. - 0304-3894 .- 1873-3336. ; 149:1, s. 86-96
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- In this study, we investigated how the chemical degradability of polycyclic aromatic hydrocarbons (PAHs) in aged soil samples from various contaminated sites is influenced by soil characteristics and by PAH physico-chemical properties. The results were evaluated using the multivariate statistical tool, partial least squares projections to latent structures (PLS). The PAH-contaminated soil samples were characterised (by pH, conductivity, organic matter content, oxide content, particle size, specific surface area, and the time elapsed since the contamination events, i.e. age), and subjected to relatively mild, slurry-phase Fenton's reaction conditions. In general, low molecular weight PAHs were degraded to a greater extent than large, highly hydrophobic variants. Anthracene, benzo(a)pyrene, and pyrene were more susceptible to degradation than other, structurally similar, PAHs; an effect attributed to the known susceptibility of these compounds to reactions with hydroxyl radicals. The presence of organic matter and the specific surface area of the soil were clearly negatively correlated with the degradation of bi- and tri-cyclic PAHs, whereas the amount of degraded organic matter correlated positively with the degradation of PAHs with five or six fused rings. This was explained by enhanced availability of the larger PAHs, which were released from the organic matter as it degraded. Our study shows that sorption of PAHs is influenced by a combination of soil characteristics and physico-chemical properties of individual PAHs. Multivariate statistical tools have great potential for assessing the relative importance of these parameters.
|
|
| 5. |
- Malm, Joakim, et al.
(författare)
-
UTVÄRDERING AV SI-VERKSAMHETEN VID LUNDS UNIVERSITET 2016/17
- 2017
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Samverkansinlärning/Supplemental Instruction (SI) är en pedagogisk metod som syftar till att öka genomströmningen i svåra kurser. Metoden uppstod i USA vid University of Missouri Kansas City i mitten på 1970-talet och har därefter spridits till mer än 1500 högre lärosäten i ett trettiotal länder (Martin, 2008). Kort kan SI sägas vara ett studentdrivet komplement till ordinarie undervisning vid högre utbildning. Material i en kurs bearbetas tillsammans i en studiegrupp genom diskussion och grupparbeten under ledning av en äldre student – den s.k. SI-ledaren. Samverkansinlärning kom till Lunds universitet 1994 och har fått stor spridning på universitetet. Lund universitet utgör också ett nav för SI både i Sverige (SI finns på ca 15 svenska högre lärosäten) och i Europa och är också platsen för det nordeuropeiska SI-centret som ansvarar för utbildning och uppföljning i området på uppdrag av det internationella SI-centret i USA. Denna rapport sammanfattar resultaten från en utvärdering av SI-verksamheten vid Lunds universitet under läsåret 2016/17. SI-programmet vid Lunds universitet är omfattande med verksamhet på sex av universitetets fakulteter. Totalt har vi årligen ca 230 verksamma SIledare i ett sjuttiotal kurser. Organisationen av SI varierar mellan de olika fakulteterna. En ytterlighet finns vid LTH och naturvetenskaplig fakultet där verksamheten är starkt centraliserad. Den andra ytterligheten är vid samhällsvetenskaplig fakultet där SI-verksamheten är decentraliserad till de olika ämnena. Det som förenar de olika verksamhetsansvariga är den entusiasm som finns för SI-konceptet samt de dedikerade studenter som är SI-ledare. Närvaron på SI-möten är relativt god. Totalt har vi över 4000 studenter vid Lunds universitet som nyttjar SI varje år och en närvaro kring 30 % av kursregistrerade i snitt. Antalet deltagare på ett SI-möte ligger kring 10 i medeltal med en standardavvikelse kring 5 studenter, vilket ger goda förutsättningar för produktiva SI-möten generellt sett. De utvärderingar som gjorts av sambandet mellan SI-närvaro och kursresultat antyder att aktivt deltagande på SI ökar chanserna till ett bra resultat på kursen oavsett ämne. En specialundersökning i en kurs i matematik antyder också att alla studenter verkar gynnas av att gå på SI oavsett förkunskapsnivå. Enkätutvärderingar bland deltagarna antyder att den främsta drivkraften att delta på SI är att förstå kursmaterialet oavsett ämne och fakultet. Strategiska motiv som att klara kursen är normalt underordnade även om detta varierar beroende på fakultet/ämne. Det är roligt att konstatera att studiesocial interaktion mestadels värderas högt som motiv att delta på SI. Arbetsmiljön på SI upplevs som bra (lätt att fråga, lättsam, positiv och stödjande atmosfär samt lagom tempo) och generellt verkar mötena följa SI-metodiken väl. Oavsett fakultet verkar majoriteten av deltagarna känna att SI-mötena hjälper dem i deras kursarbete. De får en bättre förståelse av vad som förväntas av dem i kursen, ett ökat intresse för ämnet samt stöd i kursarbetet. De allra flesta verkar känna att de får en betydligt djupare förståelse för det kursmaterial man går igenom på SI-mötena. Dessutom upplever många att de sannolikt kommer att förbättra sitt kursresultat genom deltagande på SI. Detta antagande stödjs också som nämnts ovan av SI-närvaro och examinationsstatistik från kurser och ju högre SI närvaro desto bättre verkar det gå oavsett ämnesområde. Att döma av deltagarnas enkätsvar är det inte bara kursen med tillhörande SI som gynnas av SI-deltagande. Flera generella färdigheter tränas som bör gynna studenter i studier i andra kurser utan SI. Många deltagare upplever att färdigheter som problemlösningsförmåga, kritiskt tänkande, lagsamverkan och samarbete, presentation inför andra och sätt att studera utvecklats genom att delta på SI. Dessutom får flera ett förbättrat självförtroende i sina studier samt ett ökat nätverk av studiekamrater. Tidigare studier vid LTH antyder att de som deltagit på SI också presterar bättre i andra kurser utan SI och att de är mindre benägna att göra studieavbrott och tar ut examen i högre utsträckning (Malm, Bryngfors, & Mörner, 2012; Malm, Bryngfors, & Mörner, 2015; Malm, Bryngfors, & Fredriksson, 2017). Deltagarnas svar på frågan med ”Vad tycker du är det bästa med SI-mötena?” betonar möjligheten till diskussion och social interaktion, en god studiemiljö samt förståelseinriktad studietid. Detta gäller oavsett ämnesområde. Vad kan då förbättras med SI-mötena? Några antyder att strukturen/effektiviteten på mötena kan vara bristande. Detta kan i sin tur bero av att stödet för SI-ledare i form av observationer och handledning inte alltid fungerar som det skall. Detta är något att titta närmare på inom universitetet. Annat som kan förbättras med SI-verksamheten är att man vill ha fler möten, mer tid till mötena eller bättre schematider. Internationellt anses det ofta att SI-ledarna är de största ”vinnarna” i SI-konceptet pga de ledarskaps- och grupphanteringsfärdigheter de erhåller. Detta antyds även i enkätutvärderingarna för SI-ledare vid Lunds universitet. SI-ledarna verkar dessutom få ett bättre självförtroende, djupare förståelse av kursämnet samt bli bättre på att prata inför andra. Både deltagare och SI-ledare är generellt nöjda med sina möten.
|
|
| 6. |
|
|
| 7. |
- Moberg, Christina, et al.
(författare)
-
De unga gör helt rätt när de stämmer staten
- 2022
-
Ingår i: Aftonbladet. - 1103-9000.
-
Tidskriftsartikel (populärvet., debatt m.m.)abstract
- 1 620 forskare och lärare i forskarvärlden: Vi ställer oss bakom Auroras klimatkrav
|
|
| 8. |
- Vareman, Niklas, et al.
(författare)
-
Kan riskbedömare och riskhanterare leva åtskilda?
- 2005
-
Ingår i: Risk och det levande mänskliga. - 9157804559 ; , s. 181-210
-
Bokkapitel (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- I det här kapitlet tar vi upp två vetenskapsteoretiska problem med att skilja mellan riskbedömning och riskhantering som har med ”externt” inflytande att göra. Den ena formen av inflytande begränsar våra möjligheter att genomföra en forskningsuppgift. Den andra formen har med utgångspunkten eller frågeställningen för vår forskning att skaffa. Även i de fall där vetenskapen drivs helt av forskarens egen nyfikenhet och bara strävar efter kunskap och sanning, spelar helt andra värden en viktig roll på vägen mot dessa mål. Dessa begränsningar återkommer i riskbedömningen och riskbedömaren måste förhålla sig till dem på något sätt. De utgör en första form av externt inflytande som komplicerar förhållandet mellan de två verksamheterna och i värsta fall undergräver distinktionen. Det ingår nämligen ett mått av riskhantering i varje riskbedömning vilket kastar tvivel över (1) vår vilja att riskhanteringen motsvarar samhällets önskemål och behov; och politiska och andra externa hänsyn tas vid riskbedömningen vilket gör att (2) vår vilja att inte politiska hänsyn tas vid bedömningen av fakta är problematisk. Den andra formen av externt inflytande tar sin utgångspunkt i att kunskap är svar på frågor. Men vem är det som ställer frågorna och varför? Inte sällan tillförs här en extern komponent och i risksammanhang blir det, som vi ska se, till och med fruktbart att prata om ett riskformuleringsprivilegium. Det är riskhanteraren snarare än riskbedömaren som besitter detta privilegium som i hög grad påverkar både vilka bedömningar som är relevanta att göra och vilken säkerhet som kan uppnås i dem.
|
|
| 9. |
- Wahlberg, Lena, et al.
(författare)
-
Nya perspektiv på robusthet
- 2005
-
Ingår i: Risk och det levande mänskliga. - 9157804559 ; , s. 211-233
-
Bokkapitel (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Den här uppsatsen handlar just om robusthet. Nu påbjuder traditionen att man delar upp beslutsunderlag i två sorters komponenter: en som har med hur världen (sannolikt) ser ut och en som har med värdet av detta att göra. Moralen har mest att göra med värdekomponenten. Frågan om moralisk robusthet kommer upp just när man försöker analysera ett visst ställningstagande med avseende på värdefrågor. Kunskapskomponenten, som har med hur världen (sannolikt) ser ut att göra, är förstås också intressant att analysera ur robusthetshänseende. Vi talar då om epistemisk robusthet. Längre fram i uppsatsen ser vi närmare på hur man brukar karakterisera den. Men låt oss först säga något om målet med denna övning. Vi är intresserade av att leta efter likheter mellan och konsekvenser av de här två sorternas robusthet för att vi anser att de är viktiga för att förklara varför vi handlar som vi gör. Speciellt tror vi att frågor som rör samhällets riskhantering har mycket att vinna på en genomlysning av problematiken. Vi använder oss av robusthet i juridiken som en brygga mellan de två sorternas robusthet för vi tror att den utgör en sådan mellanform som ställer några frågor på sin spets och underlättar vår studie också genom att bidra med empiriskt innehåll. Det kan redan nu vara av intresse att studera hur robusthet i juridiken förhåller sig till moralisk robusthet.
|
|
| 10. |
|
|
