| 1. |
- Westlund, Malin, et al.
(författare)
-
Rätt att bo kvar : en handbok i organisering mot hyreshöjningar och gentrifiering
- 2016
-
Bok (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Det här är en handbok som skrivits för att användas praktiskt i kampen om hyresrättens framtid. Boken har växt fram ur gemensamma erfarenheter av att ta strid mot renoveringar med höga hyreshöjningar som följd. Det har gett oss både kunskaper om lokal organisering och en övertygelse om vikten av att hyresgäster ska ha rätt till att påverka framtiden i de bostadsområden de bor i. De senaste åren har vi kunnat se hur hyreslägenheter renoveras med omfattande hyreshöjningar som följd. Konsekvenserna har blivit att många hyresgäster har tvingats flytta, ibland från bostadsområden de bott i under lång tid, då de inte längre har råd att betala hyran. Om inte hyresgäster går samman och kräver sina rättigheter kommer inget förändras och flera tusentals människor tvingas flytta. Den här handboken ska användas som ett praktiskt verktyg för lokal organisering. Vi som har gjort den här boken är engagerade i olika rörelser, några av oss är också forskare med inriktning mot bostad- spolitik och stadsutveckling. Boken har tillkommit genom en kollektiv process, där många varit inblandade för att bidra med sina erfarenheter och perspektiv. En lista med alla medverkande inklusive de rörelser som står bakom den här boken finns lägst bak.
|
|
| 2. |
|
|
| 3. |
- Li Zweifel, Ulla, et al.
(författare)
-
God havsmiljö 2020 : Marin strategi för Nordsjön och Östersjön Del 2: God miljöstatus och miljökvalitetsnormer
- 2012
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Havsmiljöförordningens övergripande mål är att upprätthålla eller uppnå en god miljöstatus i de svenska förvaltningsområdena Nordsjön och Östersjön till år 2020. En av uppgifterna i den första förvaltningsperioden är att bestämma vad som kännetecknar god miljöstatus i respektive förvaltningsområde samt att ta fram miljökvalitetsnormer. God miljöstatus baseras på ett ramverk av så kallade deskriptorer som anges i havsmiljödirektivet, det vill säga det EU-direktiv som i Sverige genomförs genom havsmiljöförordningen. Deskriptorerna beskriver god miljöstatus på en övergripande nivå för 11 temaområden. Till varje deskriptor hör en rad kriterier som anger vad som ska ingå i en bedömning av miljöstatus. I Sverige har god miljöstatus formulerats för samtliga 29 kriterier som ska beaktas enligt direktivet. Dessa kvalitativa beskrivningar anger vad som kännetecknar god miljöstatus i Nordsjön och Östersjön. För att praktiskt bedöma om god miljöstatus har uppnåtts föreslås 37 nationella indikatorer. En uppsättning av indikatorer omfattar miljöns tillstånd och avspeglar ekosystemets komponenter i form av nyckelarter, samhällen, och livsmiljöer. En utgångspunkt vid val av indikatorer för miljöns tillstånd har varit koppling till de belastningar som i den inledande bedömningen av miljötillståndet i Nordsjön och Östersjön bedömts ha stor negativ påverkan på ekosystemet. En annan uppsättning indikatorer berör påverkan och belastning på miljön i form av tillförsel av näringsämnen och farliga ämnen, samt biologisk och fysisk störning av miljön. Tillsammans utgör indikatorerna ett verktyg för att följa utvecklingen av miljötillståndet och effekter av åtgärder i havsmiljön. Vid val av indikatorer har arbetet delvis utgått från existerande miljöövervakning och redan utvecklade indikatorer. Med denna utgångspunkt uppfylls en rad av havsmiljödirektivets krav, bland annat en god uppföljning av effekter av tillförsel av näringsämnen. Funktionella indikatorer, det vill säga indikatorer som utvärderats och för vilka god miljöstatus har definierats, saknas dock för tio av havsmiljödirektivets 29 kriterier. För uppföljning av biologisk mångfald saknas bland annat miljöövervakning och metoder för att bedöma livsmiljöers tillstånd. För att kunna bedöma fysiska skador på havsbotten saknas en övergripande sammanställning av information om aktiviteter som påverkar havsbottnar samt metodik för att bedöma effekterna. Det saknas också utvecklade indikatorer för det kriterium som berör uppföljning av storleks- och åldersstruktur hos fiskar. Brist på kunskap gör också att inga förslag på svenska indikatorer kan ges för effekter på levande organismer från marint avfall, undervattensbuller, och främmande arter samt att endast ett begränsat antal indikatorer tagits fram som speglar effekter av farliga ämnen. De indikatorer som fastställs i juli 2012 utgör således inte en slutlig lista för att följa upp havsmiljödirektivet. Bristerna kommer att beaktas i det fortsatta genomförandet av havsmiljöförordningen där nästa steg är att anpassa miljöövervakningsprogrammen till uppföljning av miljötillståndet med valda indikatorer senast år 2014 samt att ta fram åtgärdsprogram till år 2015. God miljöstatus ska uppnås genom tillämpning av miljökvalitetsnormer det vill säga rättsligt bindande regler som avspeglar den lägsta godtagbara miljökvaliteten i Nordsjön och Östersjön. För att nå god miljöstatus har elva svenska miljökvalitetsnormer formulerats. Dessa miljökvalitetsnormer omfattar belastning i form av näringsämnen, farliga ämnen, främmande arter, uttag av arter, fysisk påverkan på havsbottnar och avfall i havsmiljön. Målsättningen har varit att utforma miljökvalitetsnormer som motsvarar alla de belastningar som i den inledande bedömningen har identifierats ha en stor påverkan på miljön.
|
|
| 4. |
- Åkerström, Malin, et al.
(författare)
-
Moraliteter i svensk ungdomsvård
- 2012
-
Ingår i: Kontrollens variationer. - 9789144074252 ; , s. 73-89
-
Bokkapitel (refereegranskat)abstract
- I en berömd formulering skriver den amerikanske sociologen Howard S. Becker (1963/1991: 17) att avvikande inte ska ses som vare sig patologiskt (sjukligt) definierat eller statistiskt definierat; det är i stället en fråga om regelbrott. Den som avviker bryter mot en uttalad eller underförstådd regel. Vidare skapas regler på särskilda sätt i samhället, menar Becker: vuxna gör regler för barn, män gör regler för kvinnor, vita gör regler för svarta, och så vidare. Regelmakarna är med andra ord minst lika intressanta att studera som regelbrytarna eftersom regelmakarna definierar vad som anses avvikande för kategorier av aktörer med lägre status. I våra studier av statlig ungdomsvård i Sverige (Basic, Thelander & Åkerström 2009; Wästerfors 2009) har vi funnit skäl att komplicera Beckers teoretiska bild. I stället för att följa den forskartradition som främst uppmärksammar kontroll som vuxna riktar mot unga (på ett relativt enkelriktat sätt) och som främst begripliggör sådan kontroll i termer av regler och regelbrott, vill vi här uppmärksamma kontroll i mer subtila former. Ungdomsvården präglas dels av kontroll inom och mellan olika yrkeskategorier, dels av kontroll som förhandlas fram i vardagligt samspel mellan vuxna och unga. Aktörer med hög status i ungdomsvården gör varandra till föremål för kontroll och den kontroll som unga möter i institutionernas vardag handlar långt ifrån alltid om regler och regelbrott. Det handlar snarare om moraliskt laddade yrkesframträdanden och moraliska förhandlingar: framträdanden som förfäktar ett förespeglat ”rätt” sätt att arbeta respektive förhandlingar om ”rätt” sätt att bete sig. Beckers grundläggande antagande (att avvikande är en fråga om sociala definitioner och att det kräver en analys av regelskapande) finner vi ingen anledning att ifrågasätta. Men när vi närmar oss konkreta fall i ungdomsvården blir bilden mer komplex: – aktörer med hög status i ungdomsvården upprätthåller en administrativ hållning gentemot varandra, vilket sätter direkt arbete med unga i skuggan av administrativt arbete; – den institutionella vardagen präglas av mikropolitik snarare än enbart regeltillämpning, det vill säga unga och vuxna på en behandlingsinstitution förhandlar fram en moralisk ordning i daglig interaktion. Dessa resultat kan kontrasteras mot ungdomsvårdens officiella självbild. Nya projekt i svensk ungdomsvård antas vara organiserade för ungdomars och samhällets bästa snarare än för byråkrater och deras karriärer, och en ovanifrån dirigerad ordning antas styra ett ungdomshem. Det finns emellertid belägg för motsatserna till dessa antaganden. Yrkesverksamma i ungdomsvården kan engagera sig mer i administrativt arbete än i de ungas livsöden och den dagliga tillvaron på ett ungdomshem kan präglas mer av ett kontrollskapande samspel kring mellanmänskliga bekymmer än enbart formella regler och regelbrott. Trots att ungdomsvård är ett tydligt exempel på formell kontroll rymmer den gott om inslag av informell kontroll. En till synes genomreglerad organisation är inte alltid så formell, om den granskas i detalj. De ovanstående punkterna utvecklas i var sin avdelning i kapitlet. Därefter sammanfattar vi våra analytiska lärdomar inför fortsatta studier av social kontroll.
|
|
| 5. |
|
|
| 6. |
- Ahl, Helene, 1958-, et al.
(författare)
-
Can governments support both women and entrepreneurship?
- 2014
-
Ingår i: Diana International Research Conference 2014.
-
Konferensbidrag (refereegranskat)abstract
- Feminism in Sweden as well as in the other Scandinavian countries was largely formulated as state feminism. The women’s movement has cooperated with feminists in the state, resulting in societies that count as the most gender equal in the world. The Scandinavian countries are consistently ranked in the top position on international gender equality indices. The state has provided a large publicly financed welfare sector that both employs many women, and makes it possible to combine work and family through family friendly policies. The last decade has seen a political change influenced by neoliberal thought, in which politicians hand over welfare state responsibilities to the market, and instead encourage entrepreneurship, not least among women. The Swedish government has since 20 years back programs and policies to promote women’s entrepreneurship. The Swedish state has during the same period shrunk the public sector and privatized many operations in services and care, which traditionally employ many women. Instead, women are encouraged to start businesses in former public sectors. Empirical studies suggest however, that all of the increase of women’s entrepreneurship in these sectors is within low-paid, micro service businesses, typically child minding.Traditional state feminism has also changed character. Instead of public regulations, market solutions are advocated. In this paper we ask how to theorize this change from a feminist theory perspective; we ask what the implications for feminist action are, and we ask what consequences for women’s position in society are. We use research literature and policy texts as our empirical material and conduct a critical literature analysis. We conclude that the entrepreneurship discourse challenges, and possibly weakens state feminism and feminist action as we have known it in the Scandinavian countries, but may also offer new forms of feminist resistance, on market terms.
|
|
| 7. |
|
|
| 8. |
- Ahl, Helene, 1958-, et al.
(författare)
-
Entrepreneurship for equality?
- 2013
-
Ingår i: The International Helix conference 2013, Linköping, Sweden, June.
-
Konferensbidrag (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)
|
|
| 9. |
- Ahl, Helene, 1958-, et al.
(författare)
-
Entrepreneurship in rural areas : The role of women?
- 2017
-
Ingår i: Paper presented at: 31st RENT Conference, Lund, 16-17 NOV 2017. - : European Institute for Advanced Studies in Management. ; , s. 1-20
-
Konferensbidrag (refereegranskat)
|
|
| 10. |
- Ahl, Helene, 1958-, et al.
(författare)
-
From feminism to FemInc.ism : On the uneasy relationship between feminism, entrepreneurship and the Nordic welfare state
- 2016
-
Ingår i: The International Entrepreneurship and Management Journal. - : Springer Science and Business Media LLC. - 1554-7191 .- 1555-1938. ; 12:2, s. 369-392
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Feminism in the Nordic countries was primarily formulated in terms of ‘state feminism’. The women’s movement cooperated with feminist government officials and politicians, resulting in societies that can be considered to be the most gender-equal societies in the world. Historically, the state provided for a large publicly-financed welfare sector which made it possible for many women to combine work and family through the state’s implementation of family-friendly policies, while simultaneously providing employment opportunities for many women. However, since the financial crisis of the 1990s, there has been a political change influenced by neo-liberal thought, in which politicians have handed over the welfare state’s responsibilities to the market, and, instead, the politicians have encouraged entrepreneurship, not least among women. Further to this development, there has been a change in emphasis from entrepreneurship (understood as starting and running a business) to entrepreneurialism which, in addition to a belief in the efficacy of market forces, also contains a social dimension where individuals are supposed to be flexible and exercise choice. In this article, we ask whether this entails a change in the feminist project in the Nordic countries, and if so, what the likely consequences are for this project, both in practice and in research. In order to answer this question, we reviewed existing Nordic research on women’s entrepreneurship and examined how this body of work conceptualizes entrepreneurship, gender, the state, and equality. We also considered whether any trends could be identified. We relate our findings to recent changes in government policy and conclude that the current discourse on entrepreneurship challenges, and possibly weakens, state feminism, but we also conclude that this discourse may also provide space for new forms of feminist action, in market terms. We coin the term FemInc.ism to denote feminist action through enterprise and we discuss a number of important challenges that research on this phenomenon is faced with.
|
|
