| 1. |
- Andersson, Lars, et al.
(författare)
-
Vässa växtskyddet för framtidens klimat – hur vi förebygger och hanterar ökade problem i ett förändrat klimat : Metod för detektering och uppföljning av förekomst av arter som är potentiellt framtida ogräs eller expanderande ogräs
- 2012
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Sammanfattning Denna rapport till Jordbruksverket presenterar ett förslag till rapportsystem för fynd och uppföljning av växtarter som är möjliga framtida ogräs eller expanderande ogräs i Sverige. Rapporten omfattar en genomgång av internationella erfarenheter, samt ett förslag till inrapporteringssystem, inklusive metod, artlista, tänkbara hjälpmedel för artbestämning samt kostnadsuppskattning. Med ett förändrat klimat ökar sannolikheten för etablering av nya arter och spridning av redan etablerade arter, och därmed sannolikheten för nya och expanderande ogräs. Ett rapportsystem behövs för att i tid upptäcka och kontrollera arter som tidigare inte har varit etablerade, inte har utgjort problem eller endast har varit problem lokalt. Detta rapportsystem konkurrerar inte med en eventuell fortlöpande inventering av ogräsfloran i åkrar, eftersom den senare syftar till att kvantifiera förändring i hos vanliga arter men inte tidigt detektera nya ogräs eftersom dessa då är mycket sällsynta. Vi har identifierat ett 50-tal arter vars förekomster vi anser vara speciellt viktiga att fånga upp i ett rapporteringssystem. Listan är tänkt att revideras årligen. Vi föreslår ett rapportsystem som baseras på frivillig inrapportering från lantbrukare, rådgivare och andra intresserade, till exempel amatörbotaniker. Lantbrukare bör uppmuntras, av rådgivare och via Jordbruksverkets webbplats, att artbestämma och rapportera ovanliga växtarter på sina åkrar. Korrekt artbestämning är nödvändig för hög rapportkvalitet. För detta ändamål föreslår vi att en illustrerad beskrivning av de listade arterna tas fram. Dessutom bör en hänvisning göras till befintliga bestämningsnycklarna på nätet: Ogräsrådgivaren och Digiflora (den senare länkad till Virtuella floran). Samtliga dessa hjälpmedel behöver dock kompletteras för att möjliggöra korrekt bestämning av de aktuella arterna. För att möjliggöra effektiv och ändamålsenlig rapportering av förekomster bör Jordbruksverket upprätta ett avtal med Artportalen, till vilken spontan frivilligrapportering redan görs. Rapporter lämnas därefter på ett formulär som inkluderar mer agrarspecifika punkter än vad Artportalens vanliga formulär gör. Formuläret är tänkt att vara lätt tillgängligt oavsett om rapportören går in via Jordbruksverkets webbplats, Artportalen eller Ogräsrådgivaren. Sammanställningar av rapporterna ska ske årligen, och inkludera arternas rapportfrekvens, geografiska utbredning och förekomstmiljö (exempelvis åkermark eller ruderatmark, och i det förra fallet information om eventuell gröda). Efter det första året ska även förändringar över tid inkluderas. Utöver de rapporter som kommer via det föreslagna rapportformuläret kan Artportalens alla rapporter om de aktuella arterna nyttjas för att få generell information om utbredningen. Utöver rapporter av fynd av arter är det av vikt att få kunskap om arternas regenerationsmönster i syfte att kunna kontrollera dem och att prioritera insatserna rätt. För arter som är relativt vanliga kan man delvis få sådan information genom att tolka vilka grödor de förekommer i, men för ovanliga arter behöver kunskapen inhämtas på annat sätt. Vi föreslår att lokaler väljs ut från rapporterna i Artportalen, och att dessa sedan besöks tre gånger om året för att notera eventuell blomning, frösättning och groning; i förekommande fall även vegetativ regeneration. Detta kan antingen göras av anställd personal, eller med hjälp av tränade volontärer, efter att en erfaren botaniker har valt ut lokalerna.
|
|
| 2. |
- Andersson, Lars, et al.
(författare)
-
Vässa växtskyddet för framtidens klimat – hur vi förebygger och hanterar ökade problem i ett förändrat klimat : Metodutveckling för fortlöpande inventering av ogräsflorans sammansättning
- 2012
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Sammanfattning återkommande inventeringar av jordbruksmarkens ogräsflora är av stor betydelse för att på ett tidigt stadium upptäcka förändringar i förekomst av en viss art. I vissa fall kan det också ge underlag för att förklara hur ogräsfloran påverkas av t.ex. klimatförändringar och ändrade odlingsåtgärder. Syftet med denna rapport är att den ska utgöra ett beslutsunderlag för att välja metod för uppföljande inventering av ogräsfloran. Som underlag för de två förslag vi presenterar har vi i) sammanställt och värderat tidigare erfarenheter, främst från Danmark och Finland, ii) med hjälp av befintliga och nyinsamlade data, beräknat statistisk styrka samt tidsåtgång, och iii) beräknat kostnader för ogräsinventeringarna. I Danmark har tre ogräsinventeringar genomförts sedan 1960-talet, i kampanjer under 3-7 år. Vid sista tillfället ingick 240 gårdar och 11 grödor. På varje fält inventerades 10 obehandlade rutor. Inventeringen kunde genomföras relativt snabbt eftersom frekvens i provytorna enbart baserades på förekomst/icke-förekomst. En nackdel är de långa uppehållen mellan kampanjerna, 11-17 år, och vidare är urvalet av fält inte väl definierat. I Finland har fyra inventeringar genomförts, i 3- till 4-åriga kampanjer. Här har man koncentrerat sig på en typ av gröda (vårsäd) men istället lagt stora resurser på vägning av biomassa och jordprovtagning samt insamlande av kringdata. Värdet av denna arbetskrävande metod kan dock ifrågasättas, eftersom mycket av dessa data bara har använts i begränsad omfattning. Utifrån våra nordiska kollegors resultat och erfarenheter beslöt vi att testa den statistiska styrkan i en metod som utgör en variant av den danska, baserad på registrering av enbart förekomst/icke-förekomst i provytor. Styrkeanalyserna gjordes huvudsakligen i syfte att besvara frågeställningen: Givet en viss variation i data, hur många fält behövs för att detektera en given förändring med önskad statistisk säkerhet? Genom analys av äldre data samt data från nygjord inventering fick vi fram siffror på mellanfältsvariation för ett antal vanliga ogräsarter. En tydlig slutsats var att variationen i förekomst mellan fälten är betydligt större än variationen inom fälten. Antalet inventerade fält är alltså viktigare än antalet inventeringsrutor per fält för att kunna upptäcka en förändring i förekomst. Ett exempel från den statistiska analysen för en art med relativt stor mellanfältsvariation: Om förekomsten i provytorna ökar från 10% till 20% under ett år, krävs provtagning av 106 fält för att i 95 fall av 100 kunna påvisa denna ökning som signifikant (på 5%-nivån). är ökningen från 10% till 40% räcker det med 15 fält för att uppnå samma statistiska säkerhet. Rimligtvis ökar säkerheten om inventeringarna återkommer årligen, och framför allt finns då möjligheten att snabbare kunna detektera en effekt jämfört med om kampanjer genomförs. Utformandet av en resurseffektiv och tillförlitlig metod förutsätter ett antal val vad gäller urval och omfattning: 4 Vi anser att det finns två huvudalternativ för urval av fält; i) Växtskyddscentralens prognosrutor (Alternativ 1 nedan), och ii) slumpvis utvalda gårdar men med en jämn fördelning inom regioner (Alternativ 2). Inventering bör återkomma på samma gård, medan fältvalet avgörs av grödan. Vi rekommenderar notering av endast frekvens i provytor, eftersom (i) det är en mycket snabb metod, som genererar data som (ii) är mindre känsliga för inventeringstidpunkt på säsongen, och (iii) mindre beroende av årsmån och gröda. Det är önskvärt att inventera både behandlat och obehandlat om resurserna finns. Det kan ske genom i) inventering av obehandlade rutor i fält med Växtskyddcentralens prognosrutor, eller ii) avtala med lantbrukaren/sprutföraren att stänga av sprutan för en viss yta. Vad gäller inventeringsfrekvensen rekommenderar vi årliga inventeringar. Ett system baserat på kampanjer kan inte generera någon kunskap förrän andra omdrevet slutförts, medan en årlig inventering kan analyseras redan efter andra säsongen. Vidare, om ett system skall kunna fungera som ”alarmklocka”, är årliga inventeringar motiverat eftersom mycket kan hända mellan kampanjerna. årliga inventeringar möjliggör också att upprätthålla kompetens och en fungerande organisation för fältarbete, datahantering och rapportering. Inventeringen föreslås begränsad till höstsäd och vårsäd. Finns det ekonomiskt utrymme för att inkludera ytterligare någon gröda föreslår vi någon oljeväxt, och/eller någon gröda med avvikande konkurrensförmåga, som till exempel majs. Vi förordar att inventeringarna utförs i tre regioner: Skåne, Västergötland/östergötland och Mälardalen. Det motiveras av i) att det är betydande odlingsområden, och ii) att det innebär en gradient vad gäller temperatur och nederbörd. Ett relativt litet stickprov beräknas räcka för att ge en representativ bild av ett fälts artsammansättning. I provinventeringen beräknades tiden till ca 1h/fält (12 rutor). Den största tidsåtgången består i resorna mellan fält/gårdar. Om valet står mellan ett stort antal fält med 5 provytor per fält, och färre fält med 10 provytor, rekommenderar vi det första alternativet. Följande data MåSTE registreras: Koordinater; gröda; ekologisk/konventionell. Följande data BöR registreras: Jordart; förfrukt; förförfrukt; vall/ej vall i växtföljden; plöjningsfrekvens (t.ex. plöjning X år av fem); herbicidbehandlingsfrekvens (behandling X år av fem); skördestatistik för området; väderdata. De två sistnämnda inhämtas i efterhand. Slutsatserna från arbetet summeras i nedanstående två alternativ till metod för ogräsinventering. På grund av svårigheten att kunna förutsäga eventuella problem i inventeringsmetodiken, föreslår vi att båda alternativen testas under en prövotid på två år, förslagsvis begränsat till en region. Det skapar möjlighet att bedöma kostnad, kvalitet, tillförlitlighet och eventuella problem. Jämförelsen mellan de två alternativen ger möjlighet att svara på frågan vilket alternativ som är mest kostnadseffektivt. 5 Alternativ 1 – Inventering i växtskyddscentralernas utökade prognos- och varningsrutor Regelbundenhet: Inventeringarna utförs årligen. Inventeringarna startar vid stråsädens axgång och genomförs inom 3 veckor. Omfattning: 2 grödor (vårsäd, höstsäd) x 3 regioner (Skåne län, Västra Götalands län + västra delen av östergötlands län, samt Uppsala län + Västmanlands län) x 50 fält (eller det antal fält som är tillgängliga, dock maximalt 50; Stor geografisk spridning bör eftersträvas). Föreslagen regionsindelning har styrts av förväntad tillgång till lämpliga prognosrutor. Inventeringarna utförs i Växtskyddscentralernas prognosrutor, vilka förlängs med en sträcka på 25 m som ej behandlas med herbicider. Eventuellt måste de herbicidfria rutorna placeras med visst avstånd från prognosrutorna för att förekomsten av skadeinsekter inte ska påverkas. Metodik: Inventeringarna genomförs genom artvis registrering av förekomst/ickeförekomst i 10 herbicidfria, och i förekommande fall 10 besprutade, inventeringsrutor (á 0,25 m2) per fält. Inventeringarna görs av växtskyddscentralernas personal i samband med annan inventering, efter gemensam introduktion i början av inventeringsperioden. En koordinator med övergripande ansvar för inventeringsprogrammet informerar lantbrukaren och Växtskyddscentralernas personal, utbildar inventerarna och samlar in befintlig kringdata. Alternativ 2 – Inventering i sprutfria rutor i strategiskt valda fält Regelbundenhet: Inventeringarna utförs årligen. Inventeringarna startar vid stråsädens begynnande axgång och genomförs under 2 veckor. Omfattning: 2 grödor (vårsäd, höstsäd) x 3 regioner (Skåne, Västergötland alt. östergötland, Mälardalen) x 75 fält = totalt 450 fält. I dessa 450 fält inventeras såväl obehandlade rutor i som intilliggande behandlade rutor. Om möjligt inventeras vårsäd och höstsäd hos samma lantbrukare för att spara administrationskostnad och restid. Metodik: Inventeringarna genomförs genom artvis registrering av förekomst/ickeförekomst i 10 herbicidfria, och i förekommande fall 10 besprutade, inventeringsrutor (á 0,25 m2) per fält. En koordinator med övergripande ansvar för inventeringsprogrammet gör ett urval av inventeringsfält, förslagsvis i samråd med t.ex. Hushållningssällskapens individuella rådgivare. Koordinatorn har också ansvar för kontakt med och information till lantbrukare/sprutförare, kontakt med och utbildning av inventerare samt insamling av kringdata. Inventeringarna utförs av tre inventerare per region med gemensam introduktion i början av inventeringsperioden.
|
|
| 3. |
- Pye, Alexandra, et al.
(författare)
-
Intense fragmentation and deep burial reduce emergence of Rumex crispus L.
- 2011
-
Ingår i: Acta Agriculturae Scandinavica, Section B - Soil and Plant Science. - : Informa UK Limited. - 0906-4710 .- 1651-1913. ; 61, s. 431-437
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Mechanical control through different tillage methods is a common measure against perennial weeds. However, non-optimal tillage can potentially increase the vegetative regeneration instead of reducing it. Aspects of regenerative capacity in the perennial weed species Rumex crispus L. was studied in three pot and box experiments as follows: (1) regeneration from different root fragments under varying test conditions; (2) effects of root size and burial depth on time of emergence and emergence rate; and (3) effects of burial depth and cutting on biomass production and seed production. In experiment 1, sprouting occurred mainly from the neck of the roots, consisting of underground stem tissue. A few shoots were observed also from the upper half of the true taproot and from a side root. No difference in sprouting was found between test conditions. In experiment 2, total emergence rate was positively related to root size and negatively related to burial depth. Time to first emergence was defined by an interaction between the two factors. Roots larger than 100 g gave rise to a high degree of emergence from all burial depths, while emergence from roots weighing 20-30 g was less than 30% from 12 cm and nonexistent from 18 cm. When emergence and shoot production were tested under different cutting regimes (experiment 3), the separated top fragments of the roots sprouted faster and produced more shoot biomass than intact rootstocks, even at a second harvest. Our results indicate that fragmentation can stimulate sprouting from the regenerative tissue of the taproot. Hence, if tillage is carried out as weed control it is important that root fragments are buried at ploughing depth, especially if the population consists of adult plants.
|
|
| 4. |
- Pye, Alexandra, et al.
(författare)
-
Time of emergence of Rumex crispus L. as affected by dispersal time, soil cover, and mechanical disturbance
- 2009
-
Ingår i: Acta Agriculturae Scandinavica, Section B - Soil and Plant Science. - : Informa UK Limited. - 0906-4710 .- 1651-1913. ; 59, s. 500-505
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Emergence pattern of the perennial weed species Rumex crispus L. was studied under semi-field conditions. Seeds from three populations were harvested from the mother plants and sown in pots buried in an experimental field, either in late autumn or after winter storage at outdoor temperatures. Seeds were sown on the soil surface or covered by a 2-cm soil layer. In addition, some of the seeds sown in autumn were also subjected to mechanical disturbance in autumn or in spring. Population and soil cover both had a strong effect on total emergence. The light requirement of the species for germination was indicated by a higher rate of emergence from seeds sown on the soil surface than from covered seeds. Sowing date influenced the timing of emergence but not the total emergence. Autumn sowing led to earlier and more concentrated emergence, while seedlings from spring-sown seeds showed a more intermittent emergence pattern. Stirring after sowing had a positive effect on emergence compared with emergence from undisturbed, covered seeds. In all populations and treatments, emergence continued throughout the growing season, contradicting earlier findings that R. crispus seeds germinate mainly in early spring and autumn, and enter secondary dormancy during summer. The delay of emergence in seeds that had remained on the mother plant over winter indicates a certain level of dormancy, which was gradually broken in early summer.
|
|
