| 1. |
- Ahlgren-Moritz, Charlotte, et al.
(författare)
-
Vägen till samverkanssäkrad utbildning. [1] : Metoder och strategier
- 2016
-
Bok (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Universitet och högskolor bidrar till samhällsutvecklingen genom att forskningsbaserad kunskap tillämpas av olika aktörer i samhället. För att möta dagens och morgondagens samhällsutmaningar utgör således kunskapsutbyte och samverkan mellan lärosäten och samhället en värdefull möjlighet. Att ha starka relationer med samhällets aktörer identifieras också som viktigt i utvecklingen av ett internationellt starkt lärosäte.Samverkan i högre utbildning främjar samhällets förändringsförmåga och stärker utbildningens kvalitet, men samverkan förbereder också studenterna för ett livslångt lärande och underlättar övergången mellan utbildning och arbetsliv. Ett lärosäte i nära samverkan med aktörer i samhället är ett relevant lärosäte, det vill säga ett lärosäte som är till nytta för sin omvärld och för sina medarbetare och studenter.Ett grundläggande problem vad gäller möjligheterna att integrera samverkan i akademisk utbildning står att finna i statens fördelning av medel till lärosätena. De statliga medlen utgår nämligen i två separata anslag, ett vardera för de båda huvuduppdragen utbildning och forskning. Samverkan kan sägas ingå i bägge uppdragen. Till skillnad från forskningssamverkan finns det för utbildningssamverkan ingen särskild uppföljning och inte heller några ekonomiska incitament. Utvärdering av forskning och utbildning bör således breddas så att kvalitetsstärkande samverkansinslag också inkluderas i resursfördelningsprinciperna. Statens bristande strukturer för fördelning och uppföljning återspeglas i hur lärosätena fördelar resurser till och följer upp samverkan: lärare ges sällan resurser (i form av särskild tid) för att på ett pedagogiskt genomtänkt sätt kunna inkludera samverkansinslag i undervisningen; samverkan är sällan meriterande eller lönegrundande; och den utbildningssamverkan som bedrivs följs sällan upp – varken på institutions-, fakultets- eller lärosätesnivå. Samma sak kan sägas gälla på nationell nivå – det samverkande lärosätet erhåller inga extra anslag och det bestraffas ej heller för försummelse av detsamma. Att göra samverkan till en integrerad del av utbildningen innebär att samverkan bör ingå i de pedagogiska modeller som lärare använder för att leda studenternas kunskapsutveckling mot de mål som finns angivna i kurs- och utbildningsplaner. Det betyder också att arbetet med samverkan bör inkluderas i processer för styrning, planering och uppföljning av utbildning och undervisning på såväl kurs- och programnivå som på institutions-, fakultets- och lärosätesnivå. Att göra samverkan till en integrerad del av utbildningen är att sträva mot att externa aktörer ska bli en självklar del i den dagliga verksamheten – för studenter såväl som för medarbetare och för de organisationer man samverkar med. För att svenska lärosäten ska ges en realistisk möjlighet att göra samverkan till en integrerad del av utbildningsverksamheten krävs det framför allt följande:att politiker och departement utformar ett fördelningssystem där framgångsrika samverkansinsatser inom utbildningen leder till en förstärkning av resursbasen på lärosätena;att lärosätesledningar tar tydlig ställning för samverkansfrågan i sina strategiska styrdokument och att samverkan införs i lärosätenas kvalitetssäkringssystem för utbildning, samt att lärosätena inför system för att styra och följa upp samverkan i utbildningen på lärosätesövergripande nivå;att ledningen för fakulteter, institutioner eller motsvarande omsätter lärosätets strategiska åtaganden i handlingsplaner och lokala styrdokument samt utformar system för dokumentation, styrning och uppföljning av samverkan i utbildningsprogram;att lärare samt kurs- och programansvariga inför samverkan i utbildningens styrande dokument (t.ex. kurs- och utbildningsplaner) samt i den ordinarie undervisningsverksamheten.Dessutom bör lärosätena – både gemensamt men också vart och ett för sig – införa system och karriärvägar där medarbetares insatser i det vardagliga samverkansarbetet uppmärksammas och belönas.Mot bakgrund av detta kan man konstatera att det är angeläget att lärosätenas strategiska arbete avseende utveckling och uppföljning av samverkan i utbildningen vidareutvecklas. Men, med vilka verktyg, var i verksamheten och på vilka sätt?I följande skrift samlas erfarenheter och goda exempel gjorda inom ramen för ett flerårigt lärosätesövergripande samarbetsprojekt, Samverkanssäkrade utbildningsprogram, där utgångspunkten har varit att identifiera strategier och metoder för att integrera samverkan i utbildningsprogram. Målet har varit att undersöka och beskriva hur samverkan kan vara ett medel som bidrar till att stärka utbildningens kvalitet och relevans, samt ge förslag på hur vägen till samverkanssäkrad utbildning kan se ut.Den centrala slutsatsen är att samverkan, när den är en integrerad del av utbildningen, bidrar till kvalitet och säkerställer att utbildningen blir till nytta för samhället. Det finns också andra vinster med att bedriva ett systematiskt samverkansarbete, till exempel att det leder till pedagogisk utveckling för undervisande personal, att det ökar förutsättningarna för ett utmaningsbaserat lärande med studenten i centrum, att det underlättar övergången från studier till arbetsliv, och att det möjliggör fördjupade relationer med den värld lärosätet finns i. Resan mot samverkanssäkrad utbildning är, med andra ord, mödan väl värd.
|
|
| 2. |
- Ahlgren-Moritz, Charlotte, et al.
(författare)
-
Vägen till samverkanssäkrad utbildning. [2] : Möjligheter och utmaningar
- 2016
-
Bok (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Universitet och högskolor bidrar till samhällsutvecklingen genom att forskningsbaserad kunskap tillämpas av olika aktörer i samhället. För att möta dagens och morgondagens samhällsutmaningar utgör således kunskapsutbyte och samverkan mellan lärosäten och samhället en värdefull möjlighet. Att ha starka relationer med samhällets aktörer identifieras också som viktigt i utvecklingen av ett internationellt starkt lärosäte.Samverkan i högre utbildning främjar samhällets förändringsförmåga och stärker utbildningens kvalitet, men samverkan förbereder också studenterna för ett livslångt lärande och underlättar övergången mellan utbildning och arbetsliv. Ett lärosäte i nära samverkan med aktörer i samhället är ett relevant lärosäte, det vill säga ett lärosäte som är till nytta för sin omvärld och för sina medarbetare och studenter.Ett grundläggande problem vad gäller möjligheterna att integrera samverkan i akademisk utbildning står att finna i statens fördelning av medel till lärosätena. De statliga medlen utgår nämligen i två separata anslag, ett vardera för de båda huvuduppdragen utbildning och forskning. Samverkan kan sägas ingå i bägge uppdragen. Till skillnad från forskningssamverkan finns det för utbildningssamverkan ingen särskild uppföljning och inte heller några ekonomiska incitament. Utvärdering av forskning och utbildning bör således breddas så att kvalitetsstärkande samverkansinslag också inkluderas i resursfördelningsprinciperna. Statens bristande strukturer för fördelning och uppföljning återspeglas i hur lärosätena fördelar resurser till och följer upp samverkan: lärare ges sällan resurser (i form av särskild tid) för att på ett pedagogiskt genomtänkt sätt kunna inkludera samverkansinslag i undervisningen; samverkan är sällan meriterande eller lönegrundande; och den utbildningssamverkan som bedrivs följs sällan upp – varken på institutions-, fakultets- eller lärosätesnivå. Samma sak kan sägas gälla på nationell nivå – det samverkande lärosätet erhåller inga extra anslag och det bestraffas ej heller för försummelse av detsamma. Att göra samverkan till en integrerad del av utbildningen innebär att samverkan bör ingå i de pedagogiska modeller som lärare använder för att leda studenternas kunskapsutveckling mot de mål som finns angivna i kurs- och utbildningsplaner. Det betyder också att arbetet med samverkan bör inkluderas i processer för styrning, planering och uppföljning av utbildning och undervisning på såväl kurs- och programnivå som på institutions-, fakultets- och lärosätesnivå. Att göra samverkan till en integrerad del av utbildningen är att sträva mot att externa aktörer ska bli en självklar del i den dagliga verksamheten – för studenter såväl som för medarbetare och för de organisationer man samverkar med. För att svenska lärosäten ska ges en realistisk möjlighet att göra samverkan till en integrerad del av utbildningsverksamheten krävs det framför allt följande:att politiker och departement utformar ett fördelningssystem där framgångsrika samverkansinsatser inom utbildningen leder till en förstärkning av resursbasen på lärosätena;att lärosätesledningar tar tydlig ställning för samverkansfrågan i sina strategiska styrdokument och att samverkan införs i lärosätenas kvalitetssäkringssystem för utbildning, samt att lärosätena inför system för att styra och följa upp samverkan i utbildningen på lärosätesövergripande nivå;att ledningen för fakulteter, institutioner eller motsvarande omsätter lärosätets strategiska åtaganden i handlingsplaner och lokala styrdokument samt utformar system för dokumentation, styrning och uppföljning av samverkan i utbildningsprogram;att lärare samt kurs- och programansvariga inför samverkan i utbildningens styrande dokument (t.ex. kurs- och utbildningsplaner) samt i den ordinarie undervisningsverksamheten.Dessutom bör lärosätena – både gemensamt men också vart och ett för sig – införa system och karriärvägar där medarbetares insatser i det vardagliga samverkansarbetet uppmärksammas och belönas.Mot bakgrund av detta kan man konstatera att det är angeläget att lärosätenas strategiska arbete avseende utveckling och uppföljning av samverkan i utbildningen vidareutvecklas. Men, med vilka verktyg, var i verksamheten och på vilka sätt?I följande skrift samlas erfarenheter och goda exempel gjorda inom ramen för ett flerårigt lärosätesövergripande samarbetsprojekt, Samverkanssäkrade utbildningsprogram, där utgångspunkten har varit att identifiera strategier och metoder för att integrera samverkan i utbildningsprogram. Målet har varit att undersöka och beskriva hur samverkan kan vara ett medel som bidrar till att stärka utbildningens kvalitet och relevans, samt ge förslag på hur vägen till samverkanssäkrad utbildning kan se ut.Den centrala slutsatsen är att samverkan, när den är en integrerad del av utbildningen, bidrar till kvalitet och säkerställer att utbildningen blir till nytta för samhället. Det finns också andra vinster med att bedriva ett systematiskt samverkansarbete, till exempel att det leder till pedagogisk utveckling för undervisande personal, att det ökar förutsättningarna för ett utmaningsbaserat lärande med studenten i centrum, att det underlättar övergången från studier till arbetsliv, och att det möjliggör fördjupade relationer med den värld lärosätet finns i. Resan mot samverkanssäkrad utbildning är, med andra ord, mödan väl värd.
|
|
| 3. |
- Alm, Anna-Karin, et al.
(författare)
-
Vägen till samverkanssäkrad utbildning
- 2016
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Kunskapsutbyte och samverkan mellan lärosäten och andra aktörer i samhället är viktigt för att vi ska kunna möta morgondagens utmaningar. Man måste arbeta över sektorsgränser, inte bara inom forskning utan också inom utbildning. “Vägen till samverkanssäkrad utbildning: metoder och strategier” handlar om hur samverkan kan integreras i högre utbildning. Slutsatserna baseras på de erfarenheter som gjorts i projektet Samverkanssäkrade utbildningsprogram som letts av lärosätena i Linköping, Malmö och Umeå. Publikationens andra del, “Möjligheter och utmaningar”, berättar ett antal historier ur samverkansvardagen. // Att med andra samhällsaktörer samverka kring utformningen av utbildningsprogram och i undervisningen bidrar till kvalitetsutveckling och säkerställer att utbildningen är till nytta för samhället. Samverkan förbereder också studenterna för ett livslångt lärande och underlättar övergången mellan utbildning och arbetsliv. För att man långsiktigt ska kunna integrera samverkan i utbildningsprogram krävs insatser på flera nivåer. Till exempel måste lärosätesledningar ta tydlig ställning i samverkansfrågan i sina styrdokument, och samverkansaspekten måste vara en självklar del av lärosätets kvalitetssäkringssystem. Det krävs också att ledningen för fakulteter och institutioner utformar system för dokumentation, styrning och uppföljning av samverkan. Vidare bör samverkan ingå i de pedagogiska modeller som lärare använder för att leda studenternas kunskapsutveckling, och lärosätena bör också uppmärksamma och belöna framgångsrikt samverkansarbete. Slutligen bör politiker och departement utforma ett fördelningssystem där framgångsrika samverkansinsatser inom utbildningen leder till en förstärkning av resursbasen på lärosätena.
|
|
| 4. |
- Bjursell, Cecilia, 1970-, et al.
(författare)
-
Innovativ utbildningssamverkan för livslångt lärande
- 2019
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- I högskolans uppgift ingår att samverka med det omgivande samhället. Samverkansaktiviteter har rört sig från en enkelriktad kommunikation eller ett utbyt emellan parter, vidare till gemensamma forsknings- och utvecklingsprojekt. Det vi ser nu är att det finns ett intresse och behov av att förtydliga potentialen för lärande och utbildning i samverkanssatsningar. Förutom att samverkan kan bidra till ett rikt och relevant utbildningsinnehåll för studenter, så kan det också vara ett sätt för yrkesverksamma att tillsammans med andra engagera sig i ett livslångt lärande. Oavsett om man är ung student eller expert på ett företag eller ett lärosäte kan samverkansaktiviteter utveckla specifika fackkunskaper samtidigt som de generiska förmågorna tränas, inte minst förmågan att samverka. Det sker en rörelse mot integration av forskning, utbildning och innovation i samverkansinsatser och här kan det bli aktuellt att utveckla modeller för och förtydliga den kompetensutveckling som sker. Syftet med denna rapport är därför att undersöka innovativa sätt att samverka inom utbildning. I rapporten drar vi följande slutsatser:Närhet underlättar samverkan och regionala satsningar kan vara lämplig nivå för att nå tillräcklig storlek samtidigt som man har närhet till verksamheterna.Samverkan i högre utbildning kan sägas genomgå ett kulturellt skifte mot ansatser som stöder aktivt lärande och ett ansvarstagande i samhället.Den utbildningsinnovation som vi har identifierat genom fallbeskrivningarna sker på initiativ av externa aktörer som kontaktar lärosäten utifrån konkreta behov.Den förflyttning som pågår i satsningar på samverkan innebär att det blir aktuellt att fundera över möjligheter till skapande av gemensamma referensramar. Det innebär alltså inte att problemlösning blir ett tillvägagångssätt som läggs åt sidan, utan att nya dimensioner läggs utanpå de arbetssätt som har funnits i samverkan sedan tidigare.
|
|
| 5. |
- Bjursell, Cecilia, 1970-, et al.
(författare)
-
Livslångt lärande och kompetensförsörjning
- 2019
-
Ingår i: Forskningspolitik för en kunskapsberoende värld – samling för samverkan. - Stockholm : Vinnova - Sveriges innovationsmyndighet. - 9789187537929 ; , s. 118-156
-
Bokkapitel (populärvet., debatt m.m.)
|
|
| 6. |
- Bjursell, Cecilia, et al.
(författare)
-
Samverkansskicklighet : För personlig och organisatorisk utveckling
- 2016
-
Bok (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Samverkan med det omgivande samhället är en strategiskt viktig fråga för svenska lärosäten. Den här boken avser att förtydliga vad samverkan kan handla om, hur samverkan kan stärkas och hur samverkansskicklighet kan dokumenteras och synliggöras som en merit för forskare och lärare.
En gedigen genomgång av styrdokument från nio lärosäten och intervjuer med forskningsledare utgör bas för boken. Fram träder en bild av en diversifierad verksamhet där samverkan redan pågår i många former. Det finns likväl ett behov av att arbeta mer systematiskt med frågan eftersom samverkan tenderar att drivas av enstaka eldsjälar, istället för att vara en naturlig del i verksamheten. Dessutom bör interna belöningssystem granskas eftersom de påverkar forskares och lärares vilja och möjlighet att samverka. I detta sammanhang lyfter författarna frågan om det är dags att inkludera samverkansskicklighet som en förmåga, jämte pedagogisk och vetenskaplig skicklighet.
Samverkansskicklighet är framför allt av intresse för personer i ledande position vid ett lärosäte, eller för dem som har med ledningen att göra. Boken kan även vara intressant för rekryteringsgrupper och för dem som söker tjänster och uppdrag vid svenska lärosäten.
|
|
| 7. |
|
|
| 8. |
|
|
| 9. |
- Bjursell, Cecilia, et al.
(författare)
-
University and industry collaboration – Incentives for individual researchers
- 2015
-
Konferensbidrag (refereegranskat)abstract
- Although calls are made by governments, university management, and industry to increase university–industry interaction, such calls conflict with the incentives in performance-based research funding systems that encourage publications in the Thomson ISI Web of science. In this paper, we explore interaction between the university and industry from the individual university researchers’ perspective. We find that the current system privileges research publications and, in line with the literature, that the time spent writing competes with the time spent on collaboration and teaching. We also find a difference between disciplines: the competition between these activities appears to be greater in the social sciences than in applied subjects such as technology and health care. A recommendation for improving university–industry interaction is that the value of such interaction be recognized in the university’s incentive system. In addition, including in the incentive system a broader span of research-based publications aimed at different target groups could be a way to support university–industry interaction.
|
|
| 10. |
- Gustafsson (fd Emilsson), Sara, 1974-, et al.
(författare)
-
Forskningssamverkan i politik och praktik : En översikt av initiativ och metoder för utvärdering av forskningskvalitet och genomslag
- 2015
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Den här rapporten har utformats med utgångspunkt i LiUs arbete med att, utifrån ett organisatoriskt perspektiv, utveckla stöd för forskningssamverkansprocesser samt dokumentera forskningens samhälleliga genomslag. Syftet med rapporten är att ge en översiktlig omvärldsanalys för forskningssamverkan då detta aktualiserats såväl nationellt som internationellt. Förhoppningen är att denna rapport ska fungera som ett diskussionsunderlag för miljöernas forskare i syfte att bidra till utvecklingen av den egna verksamheten. Vår ambition är att sätta samverkan i ett historiskt perspektiv men också bygga vidare på den samverkanstradition som präglar LiU. Även om fokus för denna rapport är Linköpings universitet tror vi att de problem och utmaningar som LiU står inför gäller för fler lärosäten.
|
|
