| 1. |
- Callan, Anna, et al.
(författare)
-
Maternal exposure to perfluoroalkyl acids measured in whole blood and birth outcomes in offspring
- 2016
-
Ingår i: Science of the Total Environment. - Amsterdam, Netherlands : Elsevier. - 0048-9697 .- 1879-1026. ; 569-570, s. 1107-1113
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Perfluoralkyl and polyfluoralkyl substances have been measured in plasma and serum of pregnant women as a measure of prenatal exposure. Increased concentrations of individual perfluoroalkyl acids (PFAAs), (typically perfluorooctanoic acid (PFOA) and perfluoroctane sulfonate (PFOS) have been reported to be associated with reductions in birth weight and other birth outcomes. We undertook a study of 14 PFAAs in whole blood (including PFOS, PFHxS, PFHpA, PFOA, PFNA, PFDA and PFUnDA) from 98 pregnant women in Western Australia from 2008 to 2011. Median concentrations (in μg/L) were: PFOS 1.99; PFHxS 0.33; PFOA 0.86; PFNA 0.30; PFDA 0.12 and PFUnDA 0.08. Infants born to women with the highest tertile of PFHxS exposure had an increased odds of being < 95% of their optimal birth weight (OR 3.5, 95% CI 1.1–11.5). Conversely, maternal blood concentrations of PFUnDA were associated with non-significant increases in average birth weight (+ 102 g, 95% CI − 41, 245) and significant increases in proportion of optimal birth weight (+ 4.7%, 95% CI 0.7, 8.8) per ln-unit change. This study has reported a range of PFAAs in the whole blood of pregnant women and suggests that PFHxS and PFUnDA may influence foetal growth and warrant further attention. Additional studies are required to identify the sources of PFAA exposure with a view to prevention, in addition to further studies investigating the long term health effects of these ubiquitous chemicals.
|
|
| 2. |
- Henriksson, Sara, 1975-, et al.
(författare)
-
Uptake and bioaccumulation of PCDD/Fs in earthworms after in situ and in vitro exposure to soil from a contaminated sawmill site
- 2017
-
Ingår i: Science of the Total Environment. - Amsterdam, Netherlands : Elsevier. - 0048-9697 .- 1879-1026. ; 580, s. 564-571
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Uptake of polychlorinated dibenzo-p-dioxins and polychlorinated dibenzofurans (PCDD/Fs) was studied in earthworms collected from a sawmill site in Sweden with severe PCDD/Fs contamination (the hot spot concentration was 690,000 ng TEQWHO2005/kg d.w.) in order to investigate the transfer of PCDD/Fs from the site to the biota. PCDD/Fs concentrations in the collected earthworms were compared to PCDD/Fs concentrations in laboratory exposed earthworms (Eisenia fetida), which were exposed to contaminated soils from the sawmill site for 34 days. All analyses were performed by high resolution gas chromatography/high resolution mass spectrometry (HRGC/HRMS). PCDD/Fs concentrations in the earthworms ranged from 290 to 520,000 pg/g (f.w.). The main congeners found in both soils and earthworms were OCDF, 1234678-HpCDF, OCDD and 1234678-HpCDD. The study showed that the PCDD/Fs in the soil were biovailable to the earthworms and the PCDD/Fs concentrations in the soils correlated with the concentrations in the earthworms. Earthworm samples from soil with lower concentration had higher bioaccumulation factors than samples from soils with high concentration of contamination. Thus, a less contaminated soil could yield higher concentrations in earthworms compared to a higher contaminated soil. Assuming that when assessing risks with PCDD/F contaminated soil, a combination of chemical analysis of soil PCDD/Fs concentrations and bioavailability should be employed for a more comprehensive risk assessment.
|
|
| 3. |
- Karlsson, Therese, 1987, et al.
(författare)
-
Comparison between manta trawl and in situ pump filtration methods, and guidance for visual identification of microplastics in surface waters
- 2020
-
Ingår i: Environmental Science and Pollution Research. - : Springer Science and Business Media LLC. - 0944-1344 .- 1614-7499. ; 27:5, s. 5559-5571
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Owing to the development and adoption of a variety of methods for sampling and identifying microplastics, there is now data showing the presence of microplastics in surface waters from all over the world. The difference between the methods, however, hampers comparisons, and to date, most studies are qualitative rather than quantitative. In order to allow for a quantitative comparison of microplastics abundance, it is crucial to understand the differences between sampling methods. Therefore, a manta trawl and an in situ filtering pump were compared during realistic, but controlled, field tests. Identical microplastic analyses of all replicates allowed the differences between the methods with respect to (1) precision, (2) concentrations, and (3) composition to be assessed. The results show that the pump gave higher accuracy with respect to volume than the trawl. The trawl, however, sampled higher concentrations, which appeared to be due to a more efficient sampling of particles on the sea surface microlayer, such as expanded polystyrene and air-filled microspheres. The trawl also sampled a higher volume, which decreased statistical counting uncertainties. A key finding in this study was that, regardless of sampling method, it is critical that a sufficiently high volume is sampled to provide enough particles for statistical evaluation. Due to the patchiness of this type of contaminant, our data indicate that a minimum of 26 particles per sample should be recorded to allow for concentration comparisons and to avoid false null values. The necessary amount of replicates to detect temporal or spatial differences is also discussed. For compositional differences and size distributions, even higher particle counts would be necessary. Quantitative measurements and comparisons would also require an unbiased approach towards both visual and spectroscopic identification. To facilitate the development of such methods, a visual protocol that can be further developed to fit different needs is introduced and discussed. Some of the challenges encountered while using FTIR microspectroscopic particle identification are also critically discussed in relation to specific compositions found.
|
|
| 4. |
- Karlsson, Therese, et al.
(författare)
-
Provtagningsmetoder för mikroplast >300 μm i ytvatten : En jämförelsestudie mellan pump och trål
- 2018
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Mikroplast (MP) är en föroreningstyp som medför stora utmaningar för provtagning och analys. För att kunna förbättra framtida miljöövervakning så jämfördes här två vanliga metoder för provtagning av mikroplast >300 μm; mantatrål och pump. Sex provreplikat för vardera metod togs under vindstilla förhållanden på ett och samma område under en dag. Provtagningsvolymen för varje replikat var 20 m3 för pumpen och ca 60 m3 för trålen. Efterföljande analys gjordes med visuell bedömning av en och samma person där antropogena partiklar delades in i elva kategorier.I pumpproverna hittades mellan 0 och 8 MPs som i volym räknat gav ett medelvärde av 0,17 MP/m3. I trålproverna varierade antalet mellan 9 och 33 MP som i volym räknat gav en signifikant högre koncentration än i trålproverna med ett medelvärde av 0,32 MP/m3. Resultaten innebar även att för att uppnå en statistisk power på 60 % så skulle tio pumpreplikat behövas för att mäta skillnaden mellan det undersökta området och ett område utan mikroplast. För trålen skulle motsvarande kräva 2 replikat. Alternativt kan en större provvolym ge en ökad säkerhet i och med att fördelningsdata då närmar sig en normalfördelning. Variationerna i mätosäkerhet mellan metoderna bedöms framförallt vara relaterad till skillnad i provvolym och skulle också kunna kompenseras genom ökad pumpvolym, vilket skulle gå något snabbare jämfört med att göra fler replikat.Sammansättningen av MP varierade en del mellan replikaten men bestod främst av expanderad cellplast, filmer, filament, och fragment. I vartdera pumpprov var det i genomsnitt 1,3 filmer och 0,33 expanderade cellplastpartiklar medan trålen hade i genomsnitt 2,5 filmer och 9,2 expanderade cellplastpartiklar. Per volymenhet utgjorde filmer den största delen av MP i prover tagna med pump (40 %), medan cellplast dominerade i trålproverna (46 %). Cellplast tycks därmed provtas mer effektivt med trål vilket kan bero på att den flyter på det översta ytlagret som trålen provtar. Pumpen ligger något lägre i ytskiktet och jämförelsestudien indikerar att de båda provtagarna har en mer jämförbar provsammansättning för partiklar med en mer neutral flytkraft. I denna studie erhölls dock inte tillräckligt stort antal partiklar av olika plasttyper för att tillåta mer ingående statistiska jämförelser mellan provsammansättningarna.Sannolikheten för att få falska nollvärden ökar vid lägre partikelantal vilket börjar få en signifikant effekt under 5 partiklar per prov. Oavsett vilken metod som används är det viktigt att tillräckligt stor volym provtas för att besvara frågeställningar som skillnader mellan olika områden och skillnader mellan olika sorters plast.Bakgrund och syfte med rapportenÄven om metoder för provtagning, extraktion och identifikation av mikroplast har utvecklats snabbt under senare år så återstår ännu flera utmaningar. Flertalet studier publicerar förekomst av mikroplast i sjöar och hav. En av de utmaningarna består i hur vi på ett representativt sätt ska kunna provta en förorening som är så pass heterogen, både till form och också utbredning. En annan frågeställning är huruvida det går att jämföra resultat från två olika provtagningsmetoder. Här jämför vi två metoder som ofta används för att provta mikroplast med storlek över 300 μm i ytvatten; en mantatrål och en pump. Under en dag (10 oktober 2017) togs 6 replikat per metod på samma plats i Gullmarsfjorden utanför Lysekil. Genom att räkna mikroplast och annat mikroskräp i proverna var syftet att undersöka skillnader mellan replikat och skillnader mellan metoderna.Jämförelsen har gjorts på uppdrag av Naturvårdsverket och Havs- och vattenmyndigheten som ett led i arbetet med att utveckla övervakning av mikroskräp.
|
|
| 5. |
- Nilsson, Helena, 1974-, et al.
(författare)
-
A time trend study of significantly elevated perfluorocarboxylate levels in humans after using fluorinated ski wax
- 2010
-
Ingår i: Environmental Science and Technology. - Washington, USA : American Chemical Society (ACS). - 0013-936X .- 1520-5851. ; 44:6, s. 2150-2155
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- A time trend study focusing on ski waxing technicians' exposure to perfluorinated chemicals (PFCs) from fluorinated wax fumes was performed in 2007/2008. Levels of eight perfluorocarboxylates and three perfluorosulfonates were analyzed in monthly blood samples from eight technicians, Samples were collected before the ski season, i.e., preseason, then at four AS World Cup competitions in cross country skiing, and finally during an unexposed 5-month postseason period. The perfluorinated carboxylates perfluoroheptanoic acid (PFHpA), perfluorooctanoic acid (PFOA), perfluorononanoic acid (PFNA), perfluorodecanoic acid (PFDA), and perfluoroundecanoic acid (PFUnDA) bioaccumulate, and continued exposure may contribute to elevated levels in ski technicians compared to the general population. The wax technicians' median blood level of PFOA is 112 ng/mL compared to 2.5 ng/mL in the general Swedish population. A significant correlation was found between number of working years and levels of perfluorocarboxylates. The PFOA levels in three technicians with "low" initial levels of PFOA (< 10.0 ng/mL in preseason blood) increased by 254, 134, and 120%, whereas five technicians with "high" initial levels (> 100 ng/mL in preseason sample) were at steady state. PFHxA is suggested to have a short half-life in humans relative the other perfluorocarboxylates. The levels of perfluorosulfonates were unaffected by the wax exposure.
|
|
| 6. |
- Nilsson, Helena, 1974-, et al.
(författare)
-
Biotransformation of fluorotelomer compound to perfluorocarboxylates in humans
- 2013
-
Ingår i: Environment International. - : Elsevier. - 0160-4120 .- 1873-6750. ; 51, s. 8-12
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Levels of perfluorocarboxylates (PFCAs) in biological compartments have been known for some time but their transport routes and distribution patterns are not properly elucidated. The opinions diverge whether the exposure of the general population occurs indirect through precursors or direct via PFCAs. Previous results showed that ski wax technicians are exposed to levels up to 92 000 ng/m(3) of 8:2 fluorotelomer alcohol (FTOH) via air and have elevated blood levels of PFCAs. Blood samples were collected in 2007-2011 and analyzed for C(4)-C(18) PFCAs, 6:2, 8:2 and 10:2 unsaturated fluorotelomer acids (FTUCAs) and 3:3, 5:3 and 7:3 fluorotelomer acids (FTCAs) using UPLC-MS/MS. Perfluorooctanoic acid (PFOA) was detected in levels ranging from 1.90 to 628 ng/mL whole blood (wb). Metabolic intermediates 5:3 and 7:3 FTCA were detected in all samples at levels up to 6.1 and 3.9 ng/mL wb. 6:2, 8:2 and 10:2 FTUCAs showed maximum levels of 0.07, 0.64 and 0.11 ng/mL wb. Also, for the first time levels of PFHxDA and PFOcDA were detected in the human blood at mean concentrations up to 4.22 ng/mL wb and 4.25 ng/mL wb respectively. The aim of this study was to determine concentrations of PFCAs and FTOH metabolites in blood from ski wax technicians.
|
|
| 7. |
- Nilsson, Helena, 1974-, et al.
(författare)
-
Inhalation exposure to fluorotelomer alcohols yield perfluorocarboxylates in human blood?
- 2010
-
Ingår i: Environmental Science and Technology. - : American Chemical Society (ACS). - 0013-936X .- 1520-5851. ; 44:19, s. 7717-7722
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Levels of perfluorinated carboxylates (PFCAs) in different environmental and biological compartments have been known for some time, but the routes of exposure still remain unclear. The opinions are divergent whether the exposure to general populations occurs mainly indirect through precursor compounds or direct via PFCAs. Previous results showed elevated blood levels of PFCAs in ski wax technicians compared to a general population. The objective of this follow-up study was to determine concentrations of PFCAs, perfluorosulfonates (PFSAs), and fluorotelomer alcohols (FTOHs), precursor compounds that are known to degrade to PFCAs, in air collected in the breathing zone of ski wax technicians during work. We collected air samples by using ISOLUTE ENV+ cartridges connected to portable air pumps with an air flow of 2.0 L min(-1). PFCAs C5-C11 and PFSAs C4, C6, C8, and C10 were analyzed using LC-MS/MS and FTOHs 6:2, 8:2, and 10:2 with GC-MS/MS. The results show daily inhalation exposure of 8:2 FTOH in mu g/m(3) air which is up to 800 times higher than levels of PFOA with individual levels ranging between 830-255000 ng/m(3) air. This suggests internal exposure of PFOA through biotransformation of 8:2 FTOH to PFOA and PFNA in humans.
|
|
| 8. |
- Nilsson, Helena, 1974-, et al.
(författare)
-
Professional ski waxers' exposure to PFAS and aerosol concentrations in gas phase and different particle size fractions
- 2013
-
Ingår i: Environmental science. Processes & impacts. - : Royal Society of Chemistry. - 2050-7887 .- 2050-7895. ; 15:4, s. 814-822
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Previous reports show that professional ski waxers have elevated blood levels of perfluorinated substances (PFAS) such as perfluorooctanoate (PFOA) and are exposed to very high concentrations of PFAS in air during ski waxing. Aerosol exposure increases the risk of cardiovascular disease, and PFOA is a potential hormonal disruptor and carcinogen, and can affect the fatty acid metabolism. Animal studies have shown that 8: 2 FTOH can undergo biotransformation to PFOA. For the first time, this study presents an occupational scenario of professional ski waxers who are exposed to extremely high dust levels as well as per-and polyfluorinated compounds. Personal and fixed measurements of total aerosol, inhalable and respirable fractions were performed during World Cup events 2007-2010. The occupational exposure limit (OEL) is exceeded in 37% of the personal measurements with concentrations up to 15 mu g m(-3) in air. There are differences between personal and area total aerosol concentrations with levels from personal measurements twice as high as those from the area measurements. The personal levels for FTOH ranged up to 996 mg m(-3) (mean = 114 mu g m(-3)) and for PFOA up to 4.89 mu g m(-3) (mean = 0.53 mu g m(-3)) in ENV+ sorbent samples as compared to the general exposure levels from air reaching only low ng m(-3) (<30 ng m(-3)) levels. FTOHs were not detected in aerosols but PFOA showed an average level of 12 mu g m(-3) (range = 1.2-47 mu g m(-3)). The ski waxers' exposure to paraffin fumes and PFAS is not in compliance with the occupational exposure standards and by far exceed the general populations' exposure. Preventive measures must be taken to minimize the exposure in this occupational group.
|
|
| 9. |
- Rotander, Anna, 1978-, et al.
(författare)
-
Increasing levels of long-chain perfluorocarboxylic acids (PFCAs) in Arctic and North Atlantic marine mammals, 1984-2009
- 2012
-
Ingår i: Chemosphere. - : Elsevier. - 0045-6535 .- 1879-1298. ; 86:3, s. 278-285
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Temporal variations in concentrations of perfluorinated carboxylic acids (PFCAs) and sulfonic acids (PFSAs), including perfluorooctane sulfonate (PFOS) and perfluorooctanoate (PFOA) structural isomers, were examined in livers of pilot whale (Globicephala melas), ringed seal (Phoca hisida), minke whale (Balaenoptera acutorostrata), harbor porpoise (Phocoena phocoena), hooded seal (Cystophora cristata), Atlantic white-sided dolphin (Lagenorhynchus acutus) and in muscle tissue of fin whales (Balaenoptera physalus). The sampling spanned over 20 years (1984-2009) and covered a large geographical area of the North Atlantic and West Greenland. Liver and muscle samples were homogenized, extracted with acetonitrile, cleaned up using hexane and solid phase extraction (SPE), and analyzed by liquid chromatography with negative electrospray tandem mass spectrometry (LC-MS/MS). In general, the levels of the long-chained PFCAs (C9-C12) increased whereas the levels of PFOS remained steady over the studied period. The PFOS isomer pattern in pilot whale liver was relatively constant over the sampling years. However, in ringed seals there seemed to be a decrease in linear PFOS (L-PFOS) with time, going from 91% in 1984 to 83% in 2006.
|
|
| 10. |
- Rotander, Anna, 1978-, et al.
(författare)
-
Microplastics in Södertälje : From Lake Mälaren to the Baltic Sea
- 2019
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- 3Svensk sammanfattningTrots att ett ökat antal studier de senaste åren slagit fast att betydande mängder mikroplaster kontinuerligt släpps ut i den marina miljön så finns det en utbredd okunskap vad gäller vilka källor som bidrar mest. Det finns således ett behov av att identifiera och karakterisera punktkällor för utsläpp av mikroplaster.Den här studien har genomförts i Södertälje och prover har tagits uppströms Södertälje i Mälaren och nedströms till Östersjön. Området är förutom befolkningen påverkat av olika typer av industrier. Södertäljeviken är väldefinierad och har få tillflöden förutom från avrinning från staden och industriområden. Syftet med studien är att studera källor och spridning av mikroplaster till havet genom att analysera hur Södertäljeområdet påverkar förekomst och typ av mikroplaster i ytvatten och sediment.Ytvatten provtogs i nio stycken lokaler i Södertäljeviken, inklusive två tillflöden, vid två tillfällen under hösten 2017. Vid sex av dessa lokaler och vid ett tillfälle togs även sedimentkärnor. Ytvatten provtags med en pump som sorterade in partiklarna i två fraktioner: >300 μm och 50-300 μm. Halterna mikroskräppartiklar (mikroplast, fibrer och övriga antropogena partiklar) var i samtliga ytvattenprover högre i 50-300 μm fraktionen med skillnader som varierade mellan ca en faktor 5 och faktor 160. Halterna mikroplaster >300 μm i ytvatten varierade mellan 0.1 och 1 partiklar/m3. Det relativt låga antalet mikroplaster i kombination med variationer mellan de två tidpunkterna i halter försvårar slutsatserna om punktkällor.De vanligaste polymererna visade sig vara polyeten och polypropen baserat på analys med infraröd spektroskopi. Hälften av partiklarna som testades kunde dock inte tillskrivas en polymertyp och hamnade i kategorin "oidentifierad polymer". Ett karakteristiskt format rött fragment återfanns i flera av ytvattenproverna och sedimentproverna och var sannolikt färgflagor efter t.ex. bottenfärg.Halterna i ytvatten är jämförbara med studier från Östersjön, Gullmarsfjorden och Nyköpingsåarna (Nyköpingsån, Kilaån, Svärtaån och Trosaån) men lägre jämfört med ytvatten i Göteborg (Mölndalsån, Kvillebäcken, Säveån, Lärjeån och Stora ån).Halten mikroplast i ytvatten ökade inte nämnvärt från bakgrundsnivån i referenspunkten i Mälaren till början av Södertäljeviken (Snäckviken) med industrier, båttrafik osv. samt till centrala Södertälje (Maren) där Mälaren möter Östersjön. Nedströms centrum kunde en viss ökning av ytvattenhalten urskiljas i lokalen Igelstaviken med sina större industrier och Södertälje hamn. Halten mikroplast minskade sedan nedströms och ut i Östersjön. Detta överensstämde med sedimentproverna, dock kan man i ytsedimentet se en ökning redan i Snäckviken.Resultaten tyder på att det finns punktkällor kopplade till lokalerna Igelstaviken och Torpaviken men deras betydelse för det totala utsläppet av MP från land är inte fastlagd. Både båttrafik, industrier, och värmeverk finns kopplade till lokalerna. Inga kända plasttillverkare finns i områdena och det bör därför utredas hur mycket mikroplast som släpps ut från övrig tillverkningsindustri. Sedimentresultaten visar på gradienter med ökande halt i Södertäljeviken fram till Igelsta och därefter en gradvis minskande halt nedströms. Halten mikroplast i sediment är högre i bakgrundslokalen i Östersjön jämfört med bakgrundslokalen i Mälaren vilket tyder på en påverkan från Södertälje. Fler sedimentprov behöver analyseras för att säkerställa skillnaden då variationen av mikroplast i sediment inte är känd.
|
|
