| 1. |
- Escaned, Javier, et al.
(författare)
-
Safety of the Deferral of Coronary Revascularization on the Basis of Instantaneous Wave-Free Ratio and Fractional Flow Reserve Measurements in Stable Coronary Artery Disease and Acute Coronary Syndromes
- 2018
-
Ingår i: JACC. - : Elsevier. - 1936-8798 .- 1876-7605. ; 11:15, s. 1437-1449
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- OBJECTIVES The aim of this study was to investigate the clinical outcomes of patients deferred from coronary revascularization on the basis of instantaneous wave-free ratio (iFR) or fractional flow reserve (FFR) measurements in stable angina pectoris (SAP) and acute coronary syndromes (ACS). BACKGROUND Assessment of coronary stenosis severity with pressure guidewires is recommended to determine the need for myocardial revascularization. METHODS The safety of deferral of coronary revascularization in the pooled per-protocol population (n = 4,486) of the DEFINE-FLAIR (Functional Lesion Assessment of Intermediate Stenosis to Guide Revascularisation) and iFR-SWEDEHEART (Instantaneous Wave-Free Ratio Versus Fractional Flow Reserve in Patients With Stable Angina Pectoris or Acute Coronary Syndrome) randomized clinical trials was investigated. Patients were stratified according to revascularization decision making on the basis of iFR or FFR and to clinical presentation (SAP or ACS). The primary endpoint was major adverse cardiac events (MACE), defined as the composite of all-cause death, nonfatal myocardial infarction, or unplanned revascularization at 1 year. RESULTS Coronary revascularization was deferred in 2,130 patients. Deferral was performed in 1,117 patients (50%) in the iFR group and 1,013 patients (45%) in the FFR group (p < 0.01). At 1 year, the MACE rate in the deferred population was similar between the iFR and FFR groups (4.12% vs. 4.05%; fully adjusted hazard ratio: 1.13; 95% confidence interval: 0.72 to 1.79; p = 0.60). A clinical presentation with ACS was associated with a higher MACE rate compared with SAP in deferred patients (5.91% vs. 3.64% in ACS and SAP, respectively; fully adjusted hazard ratio: 0.61 in favor of SAP; 95% confidence interval: 0.38 to 0.99; p = 0.04). CONCLUSIONS Overall, deferral of revascularization is equally safe with both iFR and FFR, with a low MACE rate of about 4%. Lesions were more frequently deferred when iFR was used to assess physiological significance. In deferred patients presenting with ACS, the event rate was significantly increased compared with SAP at 1 year. (C) 2018 The Authors. Published by Elsevier on behalf of the American College of Cardiology Foundation.
|
|
| 2. |
- Fortkamp, Uwe, et al.
(författare)
-
Membrane Distillation pilot tests for different wastewaters : Separation of pharmaceutical residues and treatment of flue gas condensate with Xzero Membrane Distillation in Pilot Scale at Hammarby Sjöstadsverk
- 2015
-
Rapport (refereegranskat)abstract
- The purpose of the project was to evaluate membrane distillation as an alternative separation technology for different water purification applications. Membrane distillation (MD) is a unit operation that uses water repellent (hydrophobic) membranes as a barrier for contaminated water. The driving force for the process is the vapor pressure over the membrane achieved by applying temperature differences between a warm and a cold side. The process takes place at temperatures below 100 °C and at ambient pressure. Pilot studies were performed at Hammarby Sjöstadsverk to test the separation of pharmaceutical residues from municipal wastewater after biological treatment as well as final treatment of flue gas condensate. In both cases, most target compounds were separated to a very high degree, often more than 90 %. The project also included energy studies that showed some potential for energy optimisation of the current equipment and provided input for energy efficient set-up, e.g. by using waste heat such as the return flow from district heating. Varying results for the single modules also indicated optimisation potential. The project was performed in cooperation between IVL Swedish Environmental Research Institute, Xzero AB as technology provider, and KTH (Royal institute of technology) for energy studies
|
|
| 3. |
- Fortkamp, Uwe, et al.
(författare)
-
Membrane Distillation pilot tests for different wastewaters
- 2015
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- The purpose of the project was to evaluate membrane distillation as an alternative separation technology for different water purification applications. Membrane distillation (MD) is a unit operation that uses water repellent (hydrophobic) membranes as a barrier for contaminated water. The driving force for the process is the vapor pressure over the membrane achieved by applying a temperature differences between a warm and a cold side. The process takes place at temperatures below 100 °C and at ambient pressure. Pilot studies were performed at Hammarby Sjöstadsverk to test the separation of pharmaceutical residues from municipal wastewater after biological treatment as well as final treatment of flue gas condensate. In both cases, most target compounds were separated to a very high degree, often more than 90 %. The project also included energy studies that showed some potential for energy optimisation of the current equipment and provided input for energy efficient set-up, e.g. by using waste heat such as the return flow from district heating. Varying results for the single modules also indicated optimisation potential. The project was performed in cooperation between IVL Swedish Environmental Research Institute, Xzero AB as technology provider, and KTH (Royal institute of technology) for energy studies. Den här rapporten finns endast på engelska. Svensk sammanfattning finns i rapporten.
|
|
| 4. |
- Persson, Karin, et al.
(författare)
-
A Photocatalytic Membrane : for Treatment of Pharmaceuticals in Wastewater
- 2017
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Toxic organics, pharmaceuticals and antibiotics are currently only partially or not at all removed from wastewater, as today’s wastewater treatment will only partly degrade those substances. Therefore, those substances will be found in the effluent from wastewater treatment plants and this can be a threat to both human health and aquatic species.Photocatalytic membranes show great promise as a method to combat the challenge of toxic organics in wastewater. The novel photocatalytic membrane developed in the project was shown to photocatalytically decompose organic compounds such as pharmaceutical residues and dyes in both tap water and treated effluent from a membrane bioreactor (MBR) wastewater treatment process. Several parameters affecting the affinity of the pharmaceuticals to the membrane surface, such as the hydrophobicity and pKa of the pharmaceuticals and the pH of the water, were shown to affect the efficacy of the removal.Finally, when irradiated with UV light the photocatalytic membrane showed promise of keeping high flux and reducing downtime by lengthening the cleaning cycle.
|
|
| 5. |
- Royen, Hugo, et al.
(författare)
-
Rare Earth Elements - Purification, Separation and Recycling
- 2016
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- The supply issue of rare earth elements (REE) has become an increasingly important issue both economically and politically. Their industrial importance continues to increase while most production is located China, which makes the supply potentially vulnerable. As REE are vital for many important electronic products such as electric motors and hard drives, many nations have started looking for alternative supplies of these elements. One potential source that has garnered much attention in developed regions is REE-containing waste, mainly scrapped electronics. In regions such as the EU, electronic waste could in theory cover a significant part of the demand for REE. In addition, recycling of REE should be an important part of a circular economy, especially considering the large resource demands and negative environmental impact of current REE production processes. Though much research has been performed in the area, REE recycling is still very limited. Of the numerous methods for REE recycling from various waste fractions only a few have been tested in a larger scale. These large-scale recycling processes are either hydrometallurgical processes similar to those used in regular REE production or specific methods used to recycle pure waste fractions within a production facility. Most recycling processes that do not use an already pure feedstock aim to produce a REE-containing concentrate that can be fed into existing, commercially available REE separation processes. The dominant separation method is multiple stage solvent extraction; the only other method in commercial use is ion exchange, which is employed where especially high purity is required. REE recycling faces a number of challenges, such as the presence of contaminants in the feedstock, deficiencies in waste collection and processes requiring large amounts of energy and chemicals. The combination of REE recycling with recovery of other valuables from secondary raw materials is a possible synergy.
|
|
| 6. |
- Samuelsson, Oscar, et al.
(författare)
-
Pilotförsök med membranbioreaktor för avloppsvattenrening
- 2014
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Det finns ett växande intresse för kommunal avloppsvattenrening med membranteknik i Sverige. Fördelarna med membranteknik är att låga utsläpps- och partikelhalter kan uppnås på en liten anläggningsyta. Den största nackdelen är en ökad energi-förbrukning, på grund av den ökade luftning för rengöring av membranen och stora recirkulationsflöden som innebär ökad pumpenergi. Stockholm Vatten har beslutat att införa membranteknik i befintliga volymer på Henriksdal avloppsreningsverk. Detta för att klara både framtida skärpta utsläppskrav och en ökad belastning (fördubblad till år 2040, jämfört med dagens belastning). Ökningen orsakas av avvecklingen av Bromma reningsverk i kombination med en allmän befolkningstillväxt. Försök med en MembranBioReaktor (MBR) har under ett år genomförts på Hammarby Sjöstadsverk där en skalenlig pilotanläggning med membranteknik, Sjöstadsverkets Linje 1, har jämförts med en konventionell reningsanläggning, Henriksdal. Flödena under försöket motsvarade prognosticerade flöden för Henriksdal år 2040. Fyra olika driftsfall studerades i pilotförsöken där inflödet av avloppsvattnet varierade mellan: konstant medelflöde, dynamiskt medelflöde och maximalt flöde (förväntad maximal veckobelastning år 2040). Följande slutsatser kunde dras: Förväntade utsläppskrav, <0,2 mg/L Tot-P och <6 mg/L Tot-N, var möjliga att uppnå under minst en månad för samtliga driftsfall. Vid maximalt flöde tilläts en högre dos av både järnsulfat och kolkälla. Vid normal dosering av järnsulfat noterades ingen negativ effekt med fouling på membranen. Det fanns inte heller några indikationer på att förbrukningen av järnsulfat, vid normal dosering, skilde sig i MBR-systemet jämfört med Henriksdal. Vid maximala belastningsfallet doserades en högre halt järnsulfat vilket resulterade i låg utgående fosfathalt kring 0,1 mg/L. Det fanns dock en indikation på att förhållandet mellan avskild mängd fosfor per doserad mängd järn försämrades vid den högre dosen. Membranen hade en hög medelpermeabilitet och robust avskiljning av partikulärt material under hela försöksåret. Slammets filtrerbarhet analyserades med två mätmetoder inom ett examensarbete. Filtrerbarheten förbättrades under tiden som försöket pågick, och var god enligt mätmetodernas referensvärden. Membranen rengjordes med kemikalier, oxalsyra och natriumhypoklorit, vid fem tillfällen. Vid ett av dessa tillfällen analyserades halten klororganiska föreningar, AOX, i utgående vatten. AOX ökade under det dygn som rengöringen genomfördes från 0,03 till 0,6 mg/L i utgående vatten. Efterföljande dygn var halterna åter 0,03 mg/L. Det var möjligt att hålla en hög slamhalt i Sjöstadsverket Linje 1, 4000 -10 000 mg/L, genom hela försöket. Även den totala slamåldern var hög jämfört med traditionella system; 15-50 dygn. En jämförelse mellan slammets aktivitet; nitrifikations- och denitrifikationshastighet, visade dock att aktiviteten var lägre i MBR-systemet än i Henriksdal. Nitrifikation noterades i MBR-reaktoren vid belastningstoppar av ammonium. Detta gjorde att nitrifikationen, från systemet i sin helhet, var fullständig under hela försöksåret.
|
|
| 7. |
|
|
| 8. |
- Westling, Klara, et al.
(författare)
-
Pilotförsök med membranreaktor för avloppsvattenrening
- 2016
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- I den här delrapporten redovisas projektår 2 av de fleråriga pilotförsök med membranbiorening av kommunalt avloppsvatten. Syftet med pilotförsöken var, och är, att få information om och erfarenhet av att införa membranteknik och den processlösning för den biologiska reningen som är tänkt för Henriksdals reningsverk inom projektet Stockholms framtida avloppsrening. Under försöksår 2 har stort fokus legat på optimering av fosforreningen. Ett antal försök har också genomförts med fokus på kvävereningen, membranrengöring, utsläpp av oönskade föroreningar och slammets sammansättning. Följande slutsatser kunde dras från försöksår 2: § Fosforrening ner till utgående halter, < 0,2 mg P/L, kan uppnås med stabil drift under längre perioder. § Membranen är känsliga för överdosering av fällningskemikalie, särskilt om kemikalien doseras i nära anslutning till MBR-tanken. Igensättningen av membran har konstaterats bero på val av fällningskemikalie (dosering av Fe3+ medförde snabbare igensättning än dosering av Fe2+), var i processlinjen den doseras samt i vilken mängd den doseras. § Den styrstrategi som visade sig mest lämpad för att uppnå önskad fosforrening, utan att riskera kraftig igensättning av membranen, var en konstant flödesproportionell basdos av Fe2+ i luftat förfällningssteg kombinerat med två doser styrda på utgående fosfatkoncentration. I de kompletterande stegen styrs dosering av Fe2+ i aerob zon en utgående fosfatkoncentration på 0,15 mg/L och Fe3+ i anox zon mot en utgående fosfatkoncentration 0,20 mg/L. § Returslamdeoxzonen (RAS-Deox) är designad på ett korrekt sätt för att allt syre i det syrerika vattnet returslammet från MBR ska hinna förbrukas vid medelflöde. § Mängden lustgasutsläpp verkar vara generellt låga och lägre jämfört med konventionella aktiv slam-reningslinjer. § Kvävereningen blir mer effektiv om nitratrecirkulationen går från början av efterdenitrifikationszonen (BR5) istället för i slutet av denna zon (BR6). § Vid utvärdering av två olika kolkällor visade sig Brenntaplus ha en lägre totalkostnad jämfört med NaAc, trots att större mängder Brenntaplus behövde användas för att uppnå önskad kväverening. § I samband med CIP har höga halter av AOX noterats i permeatet. Ytterligare analyser av detta kommer att genomföras under försöksår 3. § Mikrofloran i slammet är ej densamma i linje SSV L1 MBR och i Henriksdals ARV. Båda följer dock en årlig cykel och sammansättningen var vid provtagningens avslut ungefär densamma som vid dess start (ett år tidigare) för både SSV L1 MBR och Henriksdal ARV. § Vid ”soaking” CIP ökade permeabiliteten kraftigare än efter en normal CIP. § Lägre pH på oxalsyran i samband med CIP resulterade i en kraftigare ökning av permeabilitet, samt höga halter av utgående järn efter genomförd CIP, jämfört mot en normal CIP. § CIP på en membranenhet i taget, för att försäkra att båda membranenheterna genomgår likadana reningsprocesser, jämnade ut permeabilitetsskillnanderna i membranen.
|
|
| 9. |
- Woldemariam, Daniel, et al.
(författare)
-
Membrane distillation pilot plant trials with pharmaceutical residues and energy demand analysis
- 2016
-
Ingår i: Chemical Engineering Journal. - : Elsevier. - 1385-8947 .- 1873-3212. ; 306, s. 471-483
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- In this study, an air gap membrane distillation (AGMD) system at pilot scale is applied for purification of effluent from a municipal wastewater treatment plant. A district heating network (DHN) is considered as a heat source for the membrane distillation system. Removal performance of pharmaceutical residuals, specific heat demand, and economic assessments were analyzed on the membrane distillation plant. Almost all targeted pharmaceutical compounds were removed to a very high degree, often below the method detection limit. The heat requirement for the MD process could be sufficiently supplied by the low-temperature district heating return line. Specific heat demands for the AGMD ranges from 692 to 875 kWh/m3 without heat recovery and as low as 105 kWh/m3 when heat recovery is possible. Different approaches to integrating the MD within the DHN system were analyzed; the advantages and shortcomings of each are discussed with emphasis on the MD system’s capacity requirement and annual heat demand. The thermoeconomic analyses from this study presented the potential for energy optimization regarding heat recovery and module design improvement of the current MD equipment.
|
|
