| 1. |
- Ahlgren-Moritz, Charlotte, et al.
(författare)
-
Vägen till samverkanssäkrad utbildning. [1] : Metoder och strategier
- 2016
-
Bok (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Universitet och högskolor bidrar till samhällsutvecklingen genom att forskningsbaserad kunskap tillämpas av olika aktörer i samhället. För att möta dagens och morgondagens samhällsutmaningar utgör således kunskapsutbyte och samverkan mellan lärosäten och samhället en värdefull möjlighet. Att ha starka relationer med samhällets aktörer identifieras också som viktigt i utvecklingen av ett internationellt starkt lärosäte.Samverkan i högre utbildning främjar samhällets förändringsförmåga och stärker utbildningens kvalitet, men samverkan förbereder också studenterna för ett livslångt lärande och underlättar övergången mellan utbildning och arbetsliv. Ett lärosäte i nära samverkan med aktörer i samhället är ett relevant lärosäte, det vill säga ett lärosäte som är till nytta för sin omvärld och för sina medarbetare och studenter.Ett grundläggande problem vad gäller möjligheterna att integrera samverkan i akademisk utbildning står att finna i statens fördelning av medel till lärosätena. De statliga medlen utgår nämligen i två separata anslag, ett vardera för de båda huvuduppdragen utbildning och forskning. Samverkan kan sägas ingå i bägge uppdragen. Till skillnad från forskningssamverkan finns det för utbildningssamverkan ingen särskild uppföljning och inte heller några ekonomiska incitament. Utvärdering av forskning och utbildning bör således breddas så att kvalitetsstärkande samverkansinslag också inkluderas i resursfördelningsprinciperna. Statens bristande strukturer för fördelning och uppföljning återspeglas i hur lärosätena fördelar resurser till och följer upp samverkan: lärare ges sällan resurser (i form av särskild tid) för att på ett pedagogiskt genomtänkt sätt kunna inkludera samverkansinslag i undervisningen; samverkan är sällan meriterande eller lönegrundande; och den utbildningssamverkan som bedrivs följs sällan upp – varken på institutions-, fakultets- eller lärosätesnivå. Samma sak kan sägas gälla på nationell nivå – det samverkande lärosätet erhåller inga extra anslag och det bestraffas ej heller för försummelse av detsamma. Att göra samverkan till en integrerad del av utbildningen innebär att samverkan bör ingå i de pedagogiska modeller som lärare använder för att leda studenternas kunskapsutveckling mot de mål som finns angivna i kurs- och utbildningsplaner. Det betyder också att arbetet med samverkan bör inkluderas i processer för styrning, planering och uppföljning av utbildning och undervisning på såväl kurs- och programnivå som på institutions-, fakultets- och lärosätesnivå. Att göra samverkan till en integrerad del av utbildningen är att sträva mot att externa aktörer ska bli en självklar del i den dagliga verksamheten – för studenter såväl som för medarbetare och för de organisationer man samverkar med. För att svenska lärosäten ska ges en realistisk möjlighet att göra samverkan till en integrerad del av utbildningsverksamheten krävs det framför allt följande:att politiker och departement utformar ett fördelningssystem där framgångsrika samverkansinsatser inom utbildningen leder till en förstärkning av resursbasen på lärosätena;att lärosätesledningar tar tydlig ställning för samverkansfrågan i sina strategiska styrdokument och att samverkan införs i lärosätenas kvalitetssäkringssystem för utbildning, samt att lärosätena inför system för att styra och följa upp samverkan i utbildningen på lärosätesövergripande nivå;att ledningen för fakulteter, institutioner eller motsvarande omsätter lärosätets strategiska åtaganden i handlingsplaner och lokala styrdokument samt utformar system för dokumentation, styrning och uppföljning av samverkan i utbildningsprogram;att lärare samt kurs- och programansvariga inför samverkan i utbildningens styrande dokument (t.ex. kurs- och utbildningsplaner) samt i den ordinarie undervisningsverksamheten.Dessutom bör lärosätena – både gemensamt men också vart och ett för sig – införa system och karriärvägar där medarbetares insatser i det vardagliga samverkansarbetet uppmärksammas och belönas.Mot bakgrund av detta kan man konstatera att det är angeläget att lärosätenas strategiska arbete avseende utveckling och uppföljning av samverkan i utbildningen vidareutvecklas. Men, med vilka verktyg, var i verksamheten och på vilka sätt?I följande skrift samlas erfarenheter och goda exempel gjorda inom ramen för ett flerårigt lärosätesövergripande samarbetsprojekt, Samverkanssäkrade utbildningsprogram, där utgångspunkten har varit att identifiera strategier och metoder för att integrera samverkan i utbildningsprogram. Målet har varit att undersöka och beskriva hur samverkan kan vara ett medel som bidrar till att stärka utbildningens kvalitet och relevans, samt ge förslag på hur vägen till samverkanssäkrad utbildning kan se ut.Den centrala slutsatsen är att samverkan, när den är en integrerad del av utbildningen, bidrar till kvalitet och säkerställer att utbildningen blir till nytta för samhället. Det finns också andra vinster med att bedriva ett systematiskt samverkansarbete, till exempel att det leder till pedagogisk utveckling för undervisande personal, att det ökar förutsättningarna för ett utmaningsbaserat lärande med studenten i centrum, att det underlättar övergången från studier till arbetsliv, och att det möjliggör fördjupade relationer med den värld lärosätet finns i. Resan mot samverkanssäkrad utbildning är, med andra ord, mödan väl värd.
|
|
| 2. |
- Ahlgren-Moritz, Charlotte, et al.
(författare)
-
Vägen till samverkanssäkrad utbildning. [2] : Möjligheter och utmaningar
- 2016
-
Bok (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Universitet och högskolor bidrar till samhällsutvecklingen genom att forskningsbaserad kunskap tillämpas av olika aktörer i samhället. För att möta dagens och morgondagens samhällsutmaningar utgör således kunskapsutbyte och samverkan mellan lärosäten och samhället en värdefull möjlighet. Att ha starka relationer med samhällets aktörer identifieras också som viktigt i utvecklingen av ett internationellt starkt lärosäte.Samverkan i högre utbildning främjar samhällets förändringsförmåga och stärker utbildningens kvalitet, men samverkan förbereder också studenterna för ett livslångt lärande och underlättar övergången mellan utbildning och arbetsliv. Ett lärosäte i nära samverkan med aktörer i samhället är ett relevant lärosäte, det vill säga ett lärosäte som är till nytta för sin omvärld och för sina medarbetare och studenter.Ett grundläggande problem vad gäller möjligheterna att integrera samverkan i akademisk utbildning står att finna i statens fördelning av medel till lärosätena. De statliga medlen utgår nämligen i två separata anslag, ett vardera för de båda huvuduppdragen utbildning och forskning. Samverkan kan sägas ingå i bägge uppdragen. Till skillnad från forskningssamverkan finns det för utbildningssamverkan ingen särskild uppföljning och inte heller några ekonomiska incitament. Utvärdering av forskning och utbildning bör således breddas så att kvalitetsstärkande samverkansinslag också inkluderas i resursfördelningsprinciperna. Statens bristande strukturer för fördelning och uppföljning återspeglas i hur lärosätena fördelar resurser till och följer upp samverkan: lärare ges sällan resurser (i form av särskild tid) för att på ett pedagogiskt genomtänkt sätt kunna inkludera samverkansinslag i undervisningen; samverkan är sällan meriterande eller lönegrundande; och den utbildningssamverkan som bedrivs följs sällan upp – varken på institutions-, fakultets- eller lärosätesnivå. Samma sak kan sägas gälla på nationell nivå – det samverkande lärosätet erhåller inga extra anslag och det bestraffas ej heller för försummelse av detsamma. Att göra samverkan till en integrerad del av utbildningen innebär att samverkan bör ingå i de pedagogiska modeller som lärare använder för att leda studenternas kunskapsutveckling mot de mål som finns angivna i kurs- och utbildningsplaner. Det betyder också att arbetet med samverkan bör inkluderas i processer för styrning, planering och uppföljning av utbildning och undervisning på såväl kurs- och programnivå som på institutions-, fakultets- och lärosätesnivå. Att göra samverkan till en integrerad del av utbildningen är att sträva mot att externa aktörer ska bli en självklar del i den dagliga verksamheten – för studenter såväl som för medarbetare och för de organisationer man samverkar med. För att svenska lärosäten ska ges en realistisk möjlighet att göra samverkan till en integrerad del av utbildningsverksamheten krävs det framför allt följande:att politiker och departement utformar ett fördelningssystem där framgångsrika samverkansinsatser inom utbildningen leder till en förstärkning av resursbasen på lärosätena;att lärosätesledningar tar tydlig ställning för samverkansfrågan i sina strategiska styrdokument och att samverkan införs i lärosätenas kvalitetssäkringssystem för utbildning, samt att lärosätena inför system för att styra och följa upp samverkan i utbildningen på lärosätesövergripande nivå;att ledningen för fakulteter, institutioner eller motsvarande omsätter lärosätets strategiska åtaganden i handlingsplaner och lokala styrdokument samt utformar system för dokumentation, styrning och uppföljning av samverkan i utbildningsprogram;att lärare samt kurs- och programansvariga inför samverkan i utbildningens styrande dokument (t.ex. kurs- och utbildningsplaner) samt i den ordinarie undervisningsverksamheten.Dessutom bör lärosätena – både gemensamt men också vart och ett för sig – införa system och karriärvägar där medarbetares insatser i det vardagliga samverkansarbetet uppmärksammas och belönas.Mot bakgrund av detta kan man konstatera att det är angeläget att lärosätenas strategiska arbete avseende utveckling och uppföljning av samverkan i utbildningen vidareutvecklas. Men, med vilka verktyg, var i verksamheten och på vilka sätt?I följande skrift samlas erfarenheter och goda exempel gjorda inom ramen för ett flerårigt lärosätesövergripande samarbetsprojekt, Samverkanssäkrade utbildningsprogram, där utgångspunkten har varit att identifiera strategier och metoder för att integrera samverkan i utbildningsprogram. Målet har varit att undersöka och beskriva hur samverkan kan vara ett medel som bidrar till att stärka utbildningens kvalitet och relevans, samt ge förslag på hur vägen till samverkanssäkrad utbildning kan se ut.Den centrala slutsatsen är att samverkan, när den är en integrerad del av utbildningen, bidrar till kvalitet och säkerställer att utbildningen blir till nytta för samhället. Det finns också andra vinster med att bedriva ett systematiskt samverkansarbete, till exempel att det leder till pedagogisk utveckling för undervisande personal, att det ökar förutsättningarna för ett utmaningsbaserat lärande med studenten i centrum, att det underlättar övergången från studier till arbetsliv, och att det möjliggör fördjupade relationer med den värld lärosätet finns i. Resan mot samverkanssäkrad utbildning är, med andra ord, mödan väl värd.
|
|
| 3. |
- Alm, Anna-Karin, et al.
(författare)
-
Vägen till samverkanssäkrad utbildning
- 2016
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Kunskapsutbyte och samverkan mellan lärosäten och andra aktörer i samhället är viktigt för att vi ska kunna möta morgondagens utmaningar. Man måste arbeta över sektorsgränser, inte bara inom forskning utan också inom utbildning. “Vägen till samverkanssäkrad utbildning: metoder och strategier” handlar om hur samverkan kan integreras i högre utbildning. Slutsatserna baseras på de erfarenheter som gjorts i projektet Samverkanssäkrade utbildningsprogram som letts av lärosätena i Linköping, Malmö och Umeå. Publikationens andra del, “Möjligheter och utmaningar”, berättar ett antal historier ur samverkansvardagen. // Att med andra samhällsaktörer samverka kring utformningen av utbildningsprogram och i undervisningen bidrar till kvalitetsutveckling och säkerställer att utbildningen är till nytta för samhället. Samverkan förbereder också studenterna för ett livslångt lärande och underlättar övergången mellan utbildning och arbetsliv. För att man långsiktigt ska kunna integrera samverkan i utbildningsprogram krävs insatser på flera nivåer. Till exempel måste lärosätesledningar ta tydlig ställning i samverkansfrågan i sina styrdokument, och samverkansaspekten måste vara en självklar del av lärosätets kvalitetssäkringssystem. Det krävs också att ledningen för fakulteter och institutioner utformar system för dokumentation, styrning och uppföljning av samverkan. Vidare bör samverkan ingå i de pedagogiska modeller som lärare använder för att leda studenternas kunskapsutveckling, och lärosätena bör också uppmärksamma och belöna framgångsrikt samverkansarbete. Slutligen bör politiker och departement utforma ett fördelningssystem där framgångsrika samverkansinsatser inom utbildningen leder till en förstärkning av resursbasen på lärosätena.
|
|
| 4. |
- Backman, Annica, 1972-
(författare)
-
Leadership : person-centred care and the work situation of staff in Swedish nursing homes
- 2018
-
Doktorsavhandling (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Background: Swedish nursing home managers, who constitute the empirical focus of this thesis, hold overall operational responsibility for the nursing homes, which includes the care of residents, direct care staff and work environment. Aged care organisations are also expected to provide person-centred care. Working towards a person-centred approach poses new demands and leads to challenges for leaders, and there is currently limited knowledge of what characterises leadership that promotes a person-centred approach. In addition, an ongoing demographic shift in the aged care workforce entails further challenges, as the proportion of professional workers is decreasing. Leading a healthy work environment is therefore important for ensuring and protecting staff health. Based on this, it is important to explore nursing home managers’ leadership in relation to person-centred care and the work situation of staff.Aim: The overall aim was to explore leadership in relation to person-centred care and the work situation of staff in Swedish nursing homes.Methods: This thesis is based on data from two data collections. First, it includes cross-sectional baseline data from a national inventory of health and care in Swedish nursing homes (SWENIS) collected in 2013-2014. The SWENIS dataset consists of a sample of staff n=3605 from 169 nursing homes in 35 municipalities, and nursing home managers n=191. The second data collection consists of 11 semi-structured interviews with 12 nursing home managers in highly person-centred nursing homes that already participated in SWENIS. Data were explored via descriptive statistics, simple and multiple regression analyses, and qualitative content analysis.Results: Leadership was positively associated with person-centred care and psychosocial climate. Highly rated leadership behaviors’ among nursing homes managers was characterized by experimenting with new ideas, controlling work closely, relying on his/her subordinates, coaching and giving direct feedback, and handling conflicts constructively. Leading person-centred care can be outlined by four leadership processes: embodying person-centred being and doing; promoting a person-centred atmosphere; maximizing person-centred team potential and optimising person-centred support structures. Leadership was also positively associated with social support and negatively associated with job strain. Further, the variation in leadership was to a very small extent explained by the nursing home managers’ educational qualification, operational form of the nursing home and the number of employees in a unit.Conclusions: All findings point in the same direction: that leadership, as it is characterized and measured in this thesis, is significantly associated with person-centred care provision as well as with the work situation of staff. This suggests that nursing managers have a central leadership role in developing and supporting person-centred care practices, and also in creating a healthy work environment. The results also highlight five specific leadership behaviours that are most characteristic of highly rated leadership, thereby adding concrete descriptions of behaviours to the literature on existing leadership theories. The findings also include four central processes for leading towards person-centred care in nursing homes. Taken together, it seems important for managers to translate the person-centred philosophy into actions and to promote an atmosphere pervaded by innovation and trust, in which cultural change is enhanced by positive cultural bearers. Utilizing the overall knowledge and competencies among staff and potentiating care teams was also considered important for leading person-centred care, along with optimising supportive structures for supporting and maintaining person-centred care. If aged care organisations are to be committed to person-centred care, an important implication seems to be to organise nursing homes in a way that allows nursing home managers to be close and present in clinical practice and actively lead towards person-centred care. The findings of this thesis contribute to our understanding of leadership in relation to person-centre care and the work situation of staff. These findings can be used in leadership educations and nursing curriculum. Longitudinal studies would be valuable for following leadership, person-centred care and the work situation of staff over time.
|
|
| 5. |
- Corneliusson, Laura, 1989-
(författare)
-
Exploring resident health, wellbeing, and thriving in Swedish sheltered housing
- 2021
-
Doktorsavhandling (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Background: As the population of older people is expected to increase in the coming decades, an increase in service demand will likely follow. Aging in place is common in Sweden, but may be associated with loneliness, anxiety, and other negative health effects. Swedish sheltered housing began to emerge around 2008, and was aimed at older people who felt socially isolated, anxious, or unsafe aging in place. Swedish sheltered housing was to be a form of independent housing, providing accommodation with increased opportunities for social participation and accessible spaces, but with no provision of health care services. Despite the emergence of such housing, and policy documents outlining anticipated benefits, the national and international scientific body of knowledge is small.Aim: The overall aim of this thesis was to explore the health, wellbeing and thriving of residents living in Swedish sheltered housing.Methods: This thesis is based on data from two data collections and registry data. The first data collection, the U-Age Sheltered Housing Survey Study, took place between October 2016 and January 2017, and consisted of surveys sent to residents living in Swedish sheltered housing, and to a matched control group. The matching criteria was age, sex and municipality of residence. The sample for the U-Age Sheltered Housing Survey Study consisted of 3,805 individuals: 1, 955 individuals living in sheltered housing, and 1,850 aging in place. The second data collection took place between April 2019 and January 2020, and consisted of semi-structured interviews in five sheltered housing accommodations which had participated in the U-age Sheltered Housing Survey Study. This data collection consisted of a total of seven group interviews with a sample of 38 residents. In addition, to enable longitudinal analyses, registry data on social services resource utilization and mortality was obtained from The Department of Health and Welfare in Sweden and Statistics Sweden. Data were analyzed using descriptive statistics, linear regression analyses with interaction variables, logistic regressions, and qualitative content analysis.Results: Residents living in Swedish sheltered housing generally reported lower self-rated health, lower health-related quality of life, lower functional status, and higher depressive mood, compared to those aging in place. With increasing level of depressive mood, and decreasing levels of self-rated health and functional status, those residing in sheltered housing generally reported higher levels of thriving, compared to those aging in place. A higher proportion of those living in Swedish sheltered housing received home care services, and received on average more home care service hours, compared to those aging in place. Furthermore, a higher proportion of residents living in sheltered housing had relocated to a nursing home and deceased over a 3-year period, compared to those aging in place. Rates of relocation to a nursing home and mortality were higher among those who lived in Swedish sheltered housing and received home care services, compared to those living in Swedish sheltered housing who did not receive home care services. Interviews with residents living in Swedish sheltered housing revealed four different levels to the experienced facilitators and barriers to thriving in Swedish sheltered housing: individual factors, social context, environmental factors and organizational context.Conclusions: There seems to be both a want, and a potential need, for health care related support among residents living in Swedish sheltered housing. Although residents in Swedish sheltered housing reported slightly lower self-rated wellbeing than older people aging in place, differences in wellbeing did not seem to be explained by type of accommodation per se. There do however seem to be aspects in Swedish sheltered housing that support thriving specifically among those with lower levels of health, lower functional status, and higher depressive mood, when compared to those aging in place. It seems possible that thriving in Swedish sheltered housing may be influenced by the interplay of various especially influential aspects, such as, but not limited to, levels of health, the services provided, the experience of the social environment, and the perceived support. Thereby, providing residents of Swedish sheltered housing with more health care related support and information could further support resident health and thriving. The findings of this thesis contribute to the currently limited pool of knowledge on health, wellbeing, and thriving in Swedish sheltered housing, and may assist in developing tailored services, support, and interventions for the demographic residing in this type of housing.
|
|
| 6. |
- Cutts, Briony, 1976, et al.
(författare)
-
Nf1 deficiency cooperates with oncogenic K-RAS to induce acute myeloid leukemia in mice.
- 2009
-
Ingår i: Blood. - : American Society of Hematology. - 1528-0020 .- 0006-4971. ; 114:17, s. 3629-32
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Hyperactive RAS signaling is caused by mutations in RAS genes or a deficiency of the neurofibromatosis gene (NF1) and is common in myeloid malignancies. In mice, expression of oncogenic K-RAS or inactivation of Nf1 in hematopoietic cells results in myeloproliferative disorders (MPDs) that do not progress to acute myeloid leukemia (AML). Because NF1 is a RAS-GTPase-activating protein it has been proposed that NF1 deficiency is functionally equivalent to an oncogenic RAS. It is not clear, however, whether Nf1 deficiency would be redundant in K-RAS-induced MPD development or whether the 2 mutations would cooperate in leukemogenesis. Here, we show that the simultaneous inactivation of Nf1 and expression of K-RAS(G12D) in mouse hematopoietic cells results in AML that was fatal in primary mice within 4 weeks and transplantable to sublethally irradiated secondary recipients. The data point to a strong cooperation between Nf1 deficiency and oncogenic K-RAS.
|
|
| 7. |
- Dijken, Jan W.V. van, 1947-, et al.
(författare)
-
Samarbete breddar forskning : Oral Biomaterialgruppen, Umeå
- 2008
-
Ingår i: Tandläkartidningen. - : Sveriges Tandläkarförbund. ; 100:5, s. 74-79
-
Tidskriftsartikel (populärvet., debatt m.m.)abstract
- Vid institutionen för odontologi vid Umeå Universitet finns en lång tradition av biomaterialforskning. För drygt två år sedan samlades större delen av den forskningen i ett vetenskapligt nätverk. Här beskrivs ett axplock av det breda forskningsarbetet.
|
|
| 8. |
- Edvardsson, David, et al.
(författare)
-
The Umeå Ageing and health research programme (U-age) : exploring person-centred care and health promoting living conditions for an ageing population
- 2016
-
Ingår i: Nordic journal of nursing research. - : Sage Publications. - 2057-1585 .- 2057-1593. ; 36:3, s. 168-174
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- The aim of this article is to describe the Umeå ageing and health research programme that explores person-centred care and health-promoting living conditions for an ageing population in Sweden, and to place this research programme in a national and international context of available research evidence and trends in aged care policy and practice. Contemporary trends in aged care policy includes facilitating ageing in place and providing person-centred care across home and aged care settings, despite limited evidence on how person-centred care can be operationalised in home care services and sheltered housing accommodation for older people. The Umeå ageing and health research programme consists of four research projects employing controlled, cross-sectional and longitudinal designs across ageing in place, sheltered housing, and nursing homes. The research programme is expected to provide translational knowledge on the structure, content and outcomes of person-centred care and health-promoting living conditions in home care, sheltered housing models, and nursing homes for older people and people with dementia.
|
|
| 9. |
- Gustafsson, Karin L., 1987, et al.
(författare)
-
ER alpha expression in T lymphocytes is dispensable for estrogenic effects in bone
- 2018
-
Ingår i: Journal of Endocrinology. - : Bioscientifica. - 0022-0795 .- 1479-6805. ; 238:2, s. 129-136
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Estrogen treatment has positive effects on the skeleton, and we have shown that estrogen receptor alpha (ERa) expression in cells of hematopoietic origin contributes to a normal estrogen treatment response in bone tissue. T lymphocytes are implicated in the estrogenic regulation of bone mass, but it is not known whether T lymphocytes are direct estrogen target cells. Therefore, the aim of this study was to determine the importance of ERa expression in T lymphocytes for the estrogenic regulation of the skeleton using female mice lacking ERa expression specifically in T lymphocytes (Lck-ERa-/-) and ERaflox/flox littermate (control) mice. Deletion of ERa expression in T lymphocytes did not affect bone mineral density (BMD) in sham-operated Lck-ERa-/compared to control mice, and ovariectomy (ovx) resulted in a similar decrease in BMD in control and Lck-ERa-/- mice compared to sham-operated mice. Furthermore, estrogen treatment of ovx Lck-ERa-/- led to an increased BMD that was indistinguishable from the increase seen after estrogen treatment of ovx control mice. Detailed analysis of both the appendicular (femur) and axial (vertebrae) skeleton showed that both trabecular and cortical bone parameters responded to a similar extent regardless of the presence of ERa in T lymphocytes. In conclusion, ERa expression in T lymphocytes is dispensable for normal estrogenic regulation of bone mass in female mice.
|
|
| 10. |
|
|
