| 1. |
- Andersen, Oluf, 1941, et al.
(författare)
-
Diffusion tensor imaging in multiple sclerosis at different final outcomes
- 2018
-
Ingår i: Acta Neurologica Scandinavica. - : Hindawi Limited. - 1600-0404 .- 0001-6314. ; 137:2, s. 165-173
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- OBJECTIVES:Methods to evaluate the relative contributions of demyelination vs axonal degeneration over the long-term course of MS are urgently needed. We used magnetic resonance diffusion tensor imaging (DTI) to estimate degrees of demyelination and axonal degeneration in the corpus callosum (CC) in cases of MS with different final outcomes.MATERIALS AND METHODS:We determined DTI measures mean diffusivity (MD), fractional anisotropy (FA), and axial (AD) and radial (RD) diffusivities in the CC of 31 MS patients, of whom 13 presented a secondary progressive course, 11 a non-progressive course, and seven a monophasic course. The study participants were survivors from an incidence cohort of 254 attack-onset MS patients with 50 years of longitudinal follow-up. As reference, we included five healthy individuals without significant morbidity.RESULTS:In patients with secondary progression, compared to all other groups, the corpus callosum showed increased RD and reduced FA, but no change in AD. None of the parameters exhibited differences among non-progressive and monophasic course groups and controls.CONCLUSION:Increased RD was observed in secondary progressive MS, indicating significant myelin loss. Normal RD values observed in the clinically isolated syndrome and non-progressive groups confirm their benign nature. AD was not a characterizing parameter for long-term outcome. Demyelination revealed by increased RD is a distinguishing trait for secondary progression.
|
|
| 2. |
- Brink, E., et al.
(författare)
-
Convergence onto interneurons subserving primary afferent depolarization of group I afferents
- 1984
-
Ingår i: Journal of Neurophysiology. - : American Physiological Society. - 0022-3077 .- 1522-1598. ; 51, s. 432-449
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- The aim of the study was to investigate whether common or independent neuronal pathways are used to evoke primary afferent depolarization (PAD) from selectively activated group Ia and Ib afferents of different muscles. To this end, the spatial facilitation of effects of various afferents, indicating convergence on the same interneurons, was used as a test. Its occurrence was assessed on dorsal root potentials (DRPs) evoked in unspecified fibers or using intra-axonal recording from identified group Ia muscle spindle afferents or group Ib tendon organ afferents. Spatial facilitation has been found in PAD pathways a) from various Ia-afferents, whether of flexors or extensors; b) from various Ib-afferents, whether of flexors or extensors; and c) from flexor Ib-afferents and flexor or extensor Ia-afferents. In contrast, no indications have been found for common pathways from extensor Ib- and any Ia-afferents under conditions that proved effective in other combinations. Latencies of those components of PAD that appeared as a result of the spatial facilitation ranged from 2 to more than 7 ms, indicating than the convergence occurred in the shortest (trisynaptic) as well as longer pathways. The same patterns of convergence have been found in PAD pathways to extensor and flexor Ia-afferents (in experiments with intraaxonal recording from these afferents). The possibility might thus be considered that some neuronal pathways are used to modulate transmission via Ia-afferents independently of their muscle origin. The same might hold true for extensor and flexor Ib-afferents. Generally, it is concluded that the minimal number of distinct neuronal populations subserving PAD of group I afferents may be two to six. Additionally, actions of cutaneous, joint, and interosseous afferents on DRPs from Ia-afferents were reexamined to further the comparison between neurons mediating PAD and those mediating postsynaptic excitation or inhibition of motoneurons. Only depression of Ia DRPs followed stimulation of these afferents at intensities of 1.5-2.0 times threshold and higher; lower threshold afferents were apparently ineffective. On the basis of lack of convergence of extensor Ib and Ia muscle afferents and of low-threshold cutaneous afferents, interneurons mediating PAD may thus be distinguished from the interneurons subserving Ib and Ia-like-Ib postsynaptic actions in motoneurons. The latter are coexcited by these three groups of afferents.
|
|
| 3. |
|
|
| 4. |
|
|
| 5. |
|
|
| 6. |
- Jankowska, Elzbieta, et al.
(författare)
-
Gating of transmission to motoneurones by stimuli applied in the locus coeruleus and raphe nuclei of the cat.
- 1993
-
Ingår i: The Journal of Physiology. - : Wiley. - 0022-3751 .- 1469-7793. ; 461, s. 705-722
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- 1. Neuronal systems activated by stimulation in the region of the locus coeruleus/subcoeruleus (LC/SC) and raphe nuclei have previously been shown to depress transmission from group II muscle afferents in regions of the midlumbar spinal segments in which premotor interneurones are located. The aim of the present investigation was to determine the extent to which such depression is paralleled by depression of the reflex actions of group II afferents on motoneurones. 2. The effects of short trains of conditioning electrical stimuli applied within the LC/SC and raphe nuclei were examined on postsynaptic potentials (PSPs) evoked by group I and group II muscle afferents in hindlimb motoneurones. The effects were examined over a wide range of conditioning‐test intervals but particular emphasis was placed on the effects produced at long intervals (> 100 ms) since such effects are more likely to be mediated by the descending noradrenergic and serotonergic neurones of the LC/SC and raphe nuclei which are of slow conduction velocity. In addition, conditioning stimuli alone evoked PSPs in motoneurones (with latencies of 7‐15 ms and a duration of 50‐80 ms) and effects evoked at short conditioning‐test intervals might therefore have been secondary to changes in motoneurone membrane properties. 3. At conditioning‐test intervals between 100 and 350 ms synaptic actions of group II origin were strongly and consistently depressed. Both EPSPs and IPSPs were affected, two‐thirds of those tested being reduced in amplitude by 50% or more. A similar depression was exerted on PSPs evoked from the quadriceps and deep peroneal nerves mediated predominantly by interneurones located in the midlumbar segments and on PSPs evoked from the hamstring and triceps surae nerves mediated by interneurones located in more caudal segments. It is thus concluded that neuronal systems activated by stimuli applied in the LC/SC and raphe nuclei are capable of gating transmission in all those interneuronal pathways which mediate the reflex actions of group II afferents on motoneurones in anaesthetized animals. © 1993 The Physiological Society
|
|
| 7. |
- Jankowska, Elzbieta, et al.
(författare)
-
Labelling of midlumbar neurones projecting to cat hindlimb motoneurones by transneuronal transport of a horseradish peroxidase conjugate
- 1986
-
Ingår i: Neuroscience Letters. - : Elsevier BV. - 0304-3940. ; 71, s. 163-168
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- When wheat germ agglutinin conjugated with horseradish peroxidase (WGA-HRP) is injected into a hindlimb nerve it is first transported to motoneuronal somata and then, transneuronally, to interneurones in several spinal segments. However, the distribution of the labelled interneurones has been found to be dependent on the experimental conditions. Interneurones of the S1, L7, L6 and L5 segments were labelled in all the preparations used in this study while interneurones of the L4 and L3 segments were labelled only in some of them. The labelling of the L3-L4 interneurones was found when the animals were awake and active (after injection of WGA-HRP under short lasting anaesthesia) or when the contralateral pyramid was stimulated in animals which remained anaesthetized during the whole survival period. Since the transneuronal transport of WGA-HRP is enhanced by synaptic activity, these results are taken to indicate that L3 and L4 interneurones operate as last order neurones of neuronal pathways which subserve centrally initiated movements, in particular those activated by the corticospinal tract fibres. © 1986.
|
|
| 8. |
- Nilsson, Kerstin, et al.
(författare)
-
54 forskare: Inte alla klarar höjd pensions-ålder
- 2017
-
Ingår i: Svenska Dagbladet, Stockholm. - 1101-2412.
-
Tidskriftsartikel (populärvet., debatt m.m.)abstract
- Ett hållbart och acceptabelt pensionssystem måste utformas utifrån personliga förutsättningar och förhållanden i arbetslivet, så att fler klarar att arbeta i högre ålder. Att enbart genom ekonomiska åtgärder höja pensionsåldern är inte långsiktigt hållbart, skriver 54 forskare.DEBATT | PENSIONForskning visar att cirka var fjärde har en diagnos eller skada orsakad av sitt arbete. Detta gör arbetsorsakad sjukdom och skada till ett betydelsefullt folkhälsoproblem. Att då enbart genom ekonomiska åtgärder höja pensionsåldern för samtliga (yrkes)grupper utifrån deras kronologiska ålder är inte långsiktigt hållbart när individers biologiska ålder är så olika bland annat till följd av arbetslivet. Detta är en demokratifråga. Forskning om äldre i arbetslivet och hållbart arbete visar att man då främst flyttar individer från pensionssystemet till sjukförsäkringssystemet och ökar klyftorna i samhället.Debatt Det här är en argumenterande text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.Vi är 54 forskare som nu gemensamt har skrivit denna debattartikel. Anledningen är att vi är oroade över att cirka var fjärde blir sjuk av sitt arbete samtidigt som man i det förslag som ligger om att senarelägga ålderspensionen i princip utgår ifrån att arbetskraftsdeltagande enbart styrs av ekonomin. Vi vill trycka på betydelsen av åtgärder i arbetslivet för att komma tillrätta med ohälsan, det vill säga inte enbart ekonomiska restriktioner som tvingar folk som inte kan, vill och orkar att stanna kvar i arbetslivet till en högre kronologisk ålder.Pensionssystemet bygger på att vi ska arbeta en viss del av våra liv för att förtjäna möjligheter till pension. Vi bör dock inte enbart utgå ifrån antalet år sedan en person föddes, då korttidsutbildade generellt träder in på arbetsmarknaden tidigare än långtidsutbildade. De har alltså varit en del av arbetskraften från en yngre ålder. Människor med kortare utbildning har oftare ett arbete som innebär påfrestningar som kan inverka negativt på hälsotillståndet och som till och med kan påskynda det biologiska åldrandet. Dessutom lever korttidsutbildade generellt sett inte lika länge som långtidsutbildade, vilket delvis även avspeglar skilda livs- och arbetsvillkor.Den svenska sjukförsäkringsreformen 2008 avsåg att få tillbaka människor i arbete. Men studien fann att den faktiskt bidrog till att fler gick i tidig ålderspension av dem som var i åldern 55–64 år. Ökningen var störst bland korttidsutbildade. Mer än 5 procent fler gick i tidig ålderspension då det blev svårare att få sjukpenning och sjukersättning. Vi kan notera att det är vanligare att manliga chefer tar ut tidig ålderspension, jämfört med kvinnliga maskinskötare inom tillverkningsindustrin. I vissa yrken är det dessutom vanligare att människor, trots pension, både orkar och faktiskt ges möjlighet att arbeta vidare om de har en specialkompetens som efterfrågas. Om vi endast kombinerar ekonomiska morötter med piskor finns en stor risk att vi ökar klyftan mellan grupper som både kan och vill fortsätta att yrkesarbeta och personer som av olika skäl inte längre kan eller orkar.Ta nytta av den forskning som vi har tagit fram. Ett hållbart och acceptabelt pensionssystem måste utformas utifrån personliga förutsättningar och förhållanden i arbetslivet. Ett hållbart arbetsliv för allt fler i vår åldrande befolkning fordrar att vi samtidigt beaktar faktorer som relaterar till biologisk/kroppslig ålder, mental/kognitiv ålder samt social ålder/livsloppsfas och våra attityder som är kopplade till ålder. Vi måste ta större hänsyn till olika förutsättningar och varierande funktionsförmåga och utifrån detta anpassa de åtgärder som gör att arbetslivet blir möjligt och hållbart för allt fler även i högre ålder.”Morötter” är viktigare för en god arbetshälsa och hög produktivitet än en piska i form av oron för en dålig ekonomi.Forskning visar att pedagogik som bygger på ”morötter” oftast är betydligt bättre än ”piskor” för att nå framgångsrika och långsiktiga mål. ”Morötter” i samhället, för organisationer, företag och individer är därför viktiga för god arbetshälsa och fortsatt produktivitet och kan bidra till ett längre arbetsliv även för grupper som tidigare inte ens klarat av att arbeta fram till pensionsåldern. Genom forskning inom området har bland annat swage-modellen utarbetats. Detta är ett verktyg som visar på komplexiteten i ett hållbart arbetsliv och tillsammans med systematiskt arbetsmiljöarbete, handlingsplaner och åtgärder syftar till ett mer hållbart arbetsliv. Morötter är enligt forskningen i detta sammanhang åtgärder för en god fysisk och mental arbetsmiljö, avpassad arbetsbelastning, stödjande teknik, att man kan anpassa arbetstakten, alternativa arbetstidsmodeller vid behov. Det är viktigt att man känner sig trygg och förväntas och tillåts vara delaktig, att man blir sedd av chefen och arbetskamraterna. Att de egna arbetsuppgifterna upplevs som meningsfulla och behövda av andra skapar självförverkligande och tillfredsställelse i arbetet. Att man känner att ens arbetsuppgifter och man själv är viktig för organisationen och företaget. Att man trots högre ålder inkluderas i olika nysatsningar och får tillgång till kompetensutveckling och inte blir åsidosatt eller åldersdiskriminerad. Utvärderingar visar att de äldre medarbetarna som fick några av dessa anpassningar och möjligheter var mer effektiva, utvilade, stimulerade när de var på arbetet samtidigt som sjukfrånvaron minskade. Vilket i sin tur bidrar till ett längre arbetsliv för grupper som tidigare inte klarat av att arbeta fram till pensionsåldern. I organisationer som bygger på en deltagar- och lärandekultur rustas de anställda för att klara omställningar, nya arbetsuppgifter och vid behov även yrkesbyten.Med en åldrande befolkning där allt fler lever allt längre behöver vi arbeta till en högre ålder i framtiden för att pensionssystemet ska hålla. Men ”morötter” är viktigare för en god arbetshälsa och hög produktivitet än en piska i form av oron för en dålig ekonomi. Det kräver också att vi ändrar våra attityder och förhållningssätt till äldre på arbetsmarknaden, vilket vi bäst gör genom att organisationer och företag får incitament till och erbjuder mer individanpassade arbetsvillkor, särskilt för personer i högre ålder. Låt oss därför använda den framtagna kunskapen i praktiken för att göra arbetslivet friskt och hållbart för alla åldrar.
|
|
| 9. |
- Nilsson, Kerstin, et al.
(författare)
-
Vi är oroade över senare ålderspension
- 2017
-
Ingår i: Dagens Samhälle. - 1652-6511.
-
Tidskriftsartikel (populärvet., debatt m.m.)abstract
- Var fjärde person blir i dag sjuk till följd av sitt arbete. Att höja pensionsåldern för alla yrkesgrupper, utan konkreta åtgärder för att minska ohälsan, är därför problematiskt och mycket oroande. Det är, enligt forskarna, inte långsiktigt samhällsekonomiskt lönsamt att utan andra åtgärder höja pensionsåldern för alla. Vi – 54 forskare – är mycket oroade över konsekvenserna av att, som föreslagits, senarelägga ålderspensionen.Förslaget utgår i princip från arbetskraftsdeltagande i princip enbart styrs av ekonomin, medan forskningen visar att det bara är en av flera faktorer som styr hur länge och hur mycket människor väljer att arbeta.Det här sättet att lösa problemet med en åldrande befolkning och ett sviktande pensionssystem är inte samhällsekonomiskt lönsamt på lång sikt, utan riskerar bara att flytta runt folk mellan olika ersättningssystem. Pensionssystemet bygger på att vi ska arbeta en viss del av våra liv för att tjäna in vår pension. Vi bör dock inte enbart utgå ifrån ålder eller antalet år sedan en person föddes då korttidsutbildade generellt träder in på arbetsmarknaden tidigare än långtidsutbildade. De med kortare utbildningstid har alltså varit en del av arbetskraften från en yngre ålder. Människor med kortare utbildning har också oftare ett arbete som innebär påfrestningar som kan inverka negativt på hälsotillståndet och som till och med kan påskynda det biologiska åldrandet. Dessutom lever korttidsutbildade generellt sett inte lika länge som långtidsutbildade, vilket delvis även avspeglar skilda livs- och arbetsvillkor.Ta nytta av den forskning som vi har tagit fram. Ekonomin är självklart viktigt för att vi ska vilja arbeta, men den är som sagt enbart en av flera faktorer med betydelse vårt arbetsliv.Hälsotillståndet, både det fysiska och det mentala, har en avgörande betydelse för hur länge och hur mycket vi orkar arbeta. Ett fysiskt och mentalt belastande arbete är en stark riskfaktor för en nedsatt hälsa i slutet av arbetslivet. Arbetstid, arbetstakt och möjlighet till återhämtning spelar en allt större roll ju äldre vi blir. Andra aspekter är arbetsinnehåll, hur meningsfulla och stimulerande arbetsuppgifterna är, balansen mellan arbete och familjesituation och fritidsaktiviteter. Organisationskultur, ledarskapet, stöd i arbetet och kompetens har stor betydelse för om vi ska kunna och vilja arbeta till en högre ålder. Vi måste ta större hänsyn till olika förutsättningar och varierande funktionsförmåga och utifrån detta anpassa de åtgärder som gör att arbetslivet blir möjligt och hållbart för allt fler även i högre ålder.Ett hållbart och acceptabelt pensionssystem måste därför utformas utifrån personliga förutsättningar och förhållanden i arbetslivet. Ett hållbart arbetsliv för allt fler i vår åldrande befolkning fordrar att vi samtidigt beaktar faktorer som relaterar till biologisk/kroppslig ålder, mental/kognitiv ålder samt social ålder/livsloppsfas samt de attityder som är kopplade till ålder.
|
|
| 10. |
- Noga, B. R., et al.
(författare)
-
Depression of transmission from group II muscle afferents by electrical stimulation of the cuneiform nucleus in the cat
- 1995
-
Ingår i: Experimental Brain Research. - 0014-4819 .- 1432-1106. ; 105, s. 25-38
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- The effects of short trains of electrical stimuli applied within the cuneiform nucleus and the subcuneiform region were examined on transmission from group I and group II muscle afferents to first-order spinal neurons. Variations in the effectiveness of transmission from these afferents were assessed from changes in the sizes of the monosynaptic component of extracellular field potentials evoked following stimulation of muscle nerves. Field potentials evoked from group II muscle afferents in the dorsal horn of the midlumbar and sacral segments and in the intermediate zone of the midlumbar segments were reduced when the test stimuli applied to peripheral nerves were preceded by conditioning stimulation of the cuneiform nucleus or the subcuneiform region. The depression occurred at conditioning-testing intervals of 20-400 ms, being maximal at intervals of 32-72 ms for dorsal horn potentials and 40-100 ms for intermediate zone potentials. At the shortest intervals, both group II and group I field potentials in the intermediate zone were depressed. Conditioning stimulation of the cuneiform nucleus depressed group II field potentials nearly as effectively as conditioning stimulation of the coerulear or raphe nuclei. We propose that the nonselective depression of transmission from group I and II afferents at short intervals is due to the activation of reticulospinal pathways by cells or fibers stimulated within the cuneiform area. We also propose that the selective depression of transmission from group II afferents at long intervals is mediated at least partly by monoaminergic pathways, in view of the similarity of the effects of conditioning stimulation of the cuneiform nucleus and of the brainstem monoaminergic nuclei and by directly applied monoamines (Bras et al. 1990). In addition, it might be caused by primary afferent depolarization mediated by non-monoaminergic fibers (Riddell et al. 1992). © 1995 Springer-Verlag.
|
|
