| 1. |
- Näslund, Ingemar, et al.
(författare)
-
I Olov Lundblads fotspår - inventering av gälbladfotingar i Härjedalsfjällen
- 2001
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Undersökningar av miljöförändringar genomförs vanligtvis med ett förhållandevis kort tidsperspektiv. Relevanta äldre data saknas många gånger vilket gör det svårt att dra slutsatser om långsiktiga förändringar, sådana som sträcker sig över många decennier. Inte minst gäller detta miljöundersökningar i fjällområdet. Otillgänglighet, besvärliga klimatförhållanden mm har inneburit svårigheter att genomföra inventeringar och andra typer av undersökningar, och gör så även idag. Under de senaste decennierna har vi tvingats konstatera att en stor del av sjöarna och vattendragen i Härjedalsfjällen är påverkade av försurning. Deposition av långväga transporterade, försurande ämnen har medfört försämrad vattenkvalitet och stora förändringar av den biologiska mångfalden. Akvatiskt liv i form av fisk, insekter och kräftdjur har slagits ut eller decimerats. Idag genomförs omfattande biologiska och vattenkemiska undersökningar för att dokumentera försurningssituationen samt effekterna av den kalkning som genomförs för att motverka vattenkvalitetsförändringarna. Tillgången till äldre uppgifter (>30 år) om situationen i vattnen är dock, med några undantag, begränsad. Det är därför av intresse att försöka upprepa de enstaka äldre undersökningar vi har tillgång till, för att på så sätt dokumentera eventuella förändringar. Olov Lundblad var zoolog och inventerade vattnen Helagsområdet tidigt under förra seklet. Han dokumenterade bland annat gälbladfotingar i området. Gälbladfotingarna tillhör kräftdjuren och karaktäriseras av att de är förhållandevis stora och lätt igenkännliga. I de svenska fjällen återfinns två arter, Polyartemia forcipata och Branchinecta paludosa. De lever ofta i små vattensamlingar och kan förekomma i mycket höga tätheter. De är anpassade till en miljö med stora säsongsmässiga variationer; bottenfrysning, uttorkning, predation från fåglar etc. Förutom att gälbladfotingar är intressanta organismer i sig, har de också en stor betydelse för ekosystemet i övrigt. För flera av fjällens fågelarter, t ex alfågel och smalnäbbad simsnäppa, är gälbladfotingar en mycket viktig födoresurs. Enligt vissa undersökningar är de också förhållandevis känsliga för försurning. De skulle därmed kunna vara användbara som indikatorer på långsiktiga miljöförändringar. Syftet med föreliggande undersökning var att återbesöka de områden där Olov Lundblad gjorde fynd av gälbladfotingar 1913-14. Detta för att kontrollera om, och i så fall var, de fortfarande förekommer. Avsikten har också varit att utöka kunskaperna om gälbladfotingarnas utbredning i länets fjällområden samt värdera om de kan användas som indikatorer inom ramen för den regionala miljöövervakningen.
|
|
| 2. |
- Rodhe, Leif, et al.
(författare)
-
Utterinventering i Jämtlands län - lägesrapport oktober 2001
- 2001
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Uttern är anpassad till ett liv i vatten. Den äter huvudsakligen fisk och är därmed, precis som människan, en toppkonsument i vattnets näringskedja. Det innebär till exempel att faktorer som negativt inverkar på fiskbestånden också kan medföra problem för uttern. Uttern var förr vanligt förekommande och fanns vid sjöar och längs vattendrag och kuster i hela landet (Gotland undantaget). Från och med 1950-talet minskade landets utterbestånd drastiskt. Uttern är sedan 1968 fridlyst och klassas som sårbar enligt Artdatabankens listor. I dag framstår miljögiftet PCB i fisk som den främsta orsaken till utterns tillbakagång. Det anrikas i fisk och leder bland annat till att fortplantningen störs hos däggdjur som är fiskkonsumenter. Andra mer indirekta hot mot utterbestånden är vattenkraftsutbyggnad, försurning och skogsbruk, vilka dels förändrar utterns livsmiljö och dels har en mycket negativ inverkan på fiskbestånden, framför allt i rinnande vatten. Till detta kommer mer direkta hot som jakt och trafik. I de nordligare delarna av landet är det, jämfört med Syd- och Mellansverige, troligt att utterns tillbakagång mindre är relaterad till PCB än till andra negativa miljöeffekter. Vattenkraftsutbyggnad, försurning och skogsbruk (dikning, avverkning) har förändrat ekosystem och decimerat fiskbestånden i åtskilliga vattensystem. I Sveriges nordliga delar kan förekomst av utter generellt sägas vara en indikator på ett gott miljötillstånd. Finns utter vid sjön eller vattendraget så finns det också gott om fisk vilket i sin tur oftast är en indikation på att ekosystemet fungerar som det ska. På så sätt har uttern blivit något av en symbol för friska vattendrag. Den har också getts särskild skyddsstatus iBern-konventionen och i EU:s habitatdirektiv. Mot bakgrund av utterns hotbild och tillbakagång är det därmed glädjande att antalet utterobservationer ökat i många delar av Sverige under 1990-talet. Detta gäller även för Jämtlands län där utter registrerats på många håll under de senaste åren. Förekomsten av utter i länet har tidigare inte undersökts i någon större omfattning. För att värna om uttern och i tid kunna förebygga eventuella hot erfordras mera kunskaper om utbredning och täthet. Föreliggande rapport redovisar de första resultaten från en planerad länsomfattande utterinventering och härrör från spårundersökningar genomförda under vintern 2000/2001.
|
|
