| 1. |
- Wieslander, Inger
(författare)
-
Women’s recovery after a first myocardial infarction from an organisational, a relational and an individual perspective
- 2014
-
Doktorsavhandling (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- The overall aim of this thesis was to explore and describe women’s recovery after a first myocardial infarction (MI) from an organisational, a relational and an individual perspective. In this thesis a longitudinal, explorative and descriptive design combining both quantitative (papers I-II) and qualitative (papers III-IV) methods has been used. Data was collected from healthcare professionals at 18 acute hospitals (paper I), which on two occasions answered a questionnaire dealing with cardiac rehabilitation efforts. From these 18 hospitals, 240 women who had suffereda first MI (paper II) were consecutively chosen to answer a questionnaire on three occasions on the subject of social support and social network. Descriptive and inferential statistics were used to analyse data over time. Paper III and IV had an exploratory and descriptive design based on an inductive, qualitative content analysis approach. Interviews were conducted with 20 cardiac rehabilitation nurses (CRN) (paper III) and with 26 women suffering a first MI (paper IV).The results showed that patients with MI, and their next of kin, were offered a well-functioning cardiac rehabilitation on both measurement occasions. None of the hospitals offered a CRP that was specifically designed for women (paper I). The women perceived that the extent of general support, support from relatives, and professional support changed positively over time (paper II). The CRNs experienced that women’s recovery was influenced by their ability to cope with the stresses of life, if they wanted to be involved in their own personal care and how they related to themselves, and their opportunities to receive support (paper III). Women experienced that ability to approach the new perspective of life depended on how they embraced the three dimensions; behaviour, i.e. women’s acting and engaging in various activities, social i.e. how women receive and give support in their social environment, and psychological i.e. their way of thinking, reflect and appreciate life (paper IV).In conclusion, the four studies show that women’s recovery after a first MI is depending on factors emerging from an organisational, a relational and an individual perspective. Using knowledge from these three perspectives the possibility of a holistic approach to women’s recovery process to health will increase and the risk of a reductionist thinking will decrease.
|
|
| 2. |
- Gilljam, Britt-Mari, 1957-
(författare)
-
Barns delaktighet i pediatrisk vård – perspektiv, erfarenheter och möjligheter till förändring utifrån barn med långvarig sjukdom
- 2020
-
Doktorsavhandling (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Bakgrund: Det senaste decenniet har patientens delaktighet fått en allt större uppmärksamhet i forskning, riktlinjer, lagar och klinisk vård. Men många barn känner sig inte delaktiga i sin vård. Vårdpersonal och föräldrar talar ofta över huvudet på barn och ofta förstår barnen inte vad de vuxna pratar om. Barn har också svårt att själva uttrycka sig verbalt i vårdsituationer. Det saknas studier som undersöker långvarigt sjuka barns perspektiv på främjande faktorer för barns delaktighet i vården. Det saknas också användarvänliga svenska validerade verktyg och frågeformulär där barn självständigt kan uttrycka sig och interagera med vårdpersonal, för att mäta barns delaktighet och för att tillämpa delaktighet praktiskt i vården. Både patientlagen och lagen om Förenta nationernas barnkonvention deklarerar att alla barn har rätt att vara delaktiga i sin vård. Denna rättighet behöver överföras till praktisk handling och både vårdpersonal och hälso- och sjukvården som organisation behöver utvecklas.Syfte: Det övergripande syftet med avhandlingen var att utforska barns perspektiv på delaktighet i sin vård, hos barn med långvarig sjukdom och att utveckla och validera verktyg och instrument för att stödja pediatriska verksamheter i tillämpning av barns delaktighet.Metod: I delstudie I användes en konstruktivistisk grundad teori för att utforska barns perspektiv, erfarenheter och önskemål om delaktighet samt främjande faktorer för att öka barns delaktighet. Datainsamlingen skedde genom intervjuer och fokusgrupper med barn med reumatisk sjukdom. I delstudie II användes en konvergent parallell mixad metod för att undersöka om det digitala kommunikationsverktyg Sisom påverkade delaktigheten hos barn med cancer under läkarbesök. I delstudie III användes en participatorisk design där det digitala kommunikationsverktyg Sisom vidareutvecklades och validerades i en svensk kontext. Metoden som användes var iterativ utvärdering genom low- and high-fidelity med friska barn och barn med cancer som deltagare. I delstudie IV användes en instrumentutvecklings design för att utveckla, validera och psykometriskt testa ett frågeformulär om barns delaktighet i vården. I studien deltog friska barn och barn med olika långvariga sjukdomar i utvecklingsarbetet.Resultat: I delstudie I framkom kärnkategorin Att släppa rädsla och osäkerhet öppnar för tillit och delaktighet med Att omges av trygga relationer och miljöer och Att bli stärkt och att få stöd för att kunna vara delaktig som tillhörande koder från den fokuserade kodningen. Dessa koder framkom från med barn med långvarig sjukdom som främjande faktorer för barns delaktighet i vården. Det kvalitativa resultatet i delstudie II visade att barns delaktighet ökade vid användning av det digitala kommunikationsverktyget Sisom. Det kvantitativa resultatet visade att läkarna tilltalade barnen oftare och att barnen talade något mer. I delstudie III utvecklades Sisom, tillsammans med barn, till ett användarvänligt digitalt verktyg på svenska. Verktyget utvecklades från problem fokuserat till salutogenetiskt och påståenden ändrades till frågor. Frågeformuläret (ChiPaC) som utvecklades i delstudie IV resulterade i ett frågeformulär där barn själva kan uttrycka sin uppfattning av delaktighet. Statistiska beräkningar resulterade i en faktoranalys med en fyra-faktorlösning, där 12 frågor inkluderades som förklarade 59,47 % av variansen. De fyra faktorerna benämndes: Att få vara med, Att lita på personalen, Att ta kontroll och Att förstå information. Intra Class Correlation visade stark och måttlig samstämmighet mellan sex av frågorna, svag samstämmighet mellan fem frågor och otillräcklig på en. Chronbach´s alpha beräknades till 0,76. Konklusion: Främjande faktorer för barns delaktighet i sin egen vård vid långvarig sjukdom är trygga relationer och miljöer samt att få stöd i att kunna vara delaktiga. Det digitala kommunikationsverktyget Sisom möjliggör för barn 6–12 år med långvarig sjukdom att självständigt uttrycka sina uppfattningar om hur de mår och sina upplevelser kring sin situation. Sisom främjar också barns delaktighet i form av att de blir lyssnade till, får uttrycka sina åsikter och synpunkter samt får dessa beaktade i samtal med vårdpersonal. Frågeformuläret ChiPaC visade tillfredställande psykometriska egenskaper för att kunna användas vid utvärdering av barns delaktighet i vården. Sisom och ChiPaC utvecklades från barns perspektiv med barn med långvarig sjukdom och friska barn som medaktörer. Denna avhandling bidrar även till kunskap om hur barn med långvarig sjukdom kan engageras som medaktörer i forskning.
|
|
| 3. |
- Sjöberg, Carina, 1964-
(författare)
-
Barncentrerat förhållningssätt i perioperativ vård
- 2020
-
Doktorsavhandling (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Bakgrund: Barns möjligheter att involveras i den perioperativa vårdkontexten kan förbättras med ett barncentrerat förhållningssätt. För att uppnå detta behöver hänsyn både tas till att barn är beroende av sin familj och att de som enskilda individer ska involveras och vara medaktörer i sin vård. Barns involvering i den perioperativa vården har många fördelar. Det bidrar till minskad oro och rädsla och att barnet kan stärka sin kompetens och bli behandlad med respekt. Barn upplever dock att det är svårt för dem att vara delaktiga och att ha kontroll i den främmande och skrämmande perioperativa sjukhusmiljön. Barns möjligheter att vara delaktiga i den perioperativa vården är därför beroende av föräldrar och hälso-och sjukvårdspersonal liksom rutiner och fördelning av resurser i vården. Det är därför viktigt att de vuxna som ska stödja barnen har förståelse för att barn är unika och uppfattar saker ur sitt eget perspektiv baserat på sina erfarenheter.Syfte: Det övergripande syftet med avhandlingen var att öka förståelsen för vad ett barncentrerat förhållningssätt innebär inom perioperativ vård - utifrån barn, föräldrars och ett organisatoriskt perspektiv. Metod: I delarbete I användes en deskriptiv kvalitativ design med intervjuer av 10 barn (8 till 11år). Delarbete II hade en explorativ kvalitativ design med intervjuer av 20 föräldrar. Delarbete I och II analyserades med kvalitativ innehållsanalys för att beskriva barn och föräldrars erfarenheter av delaktighet i pediatrisk perioperativ vård. I delarbete III användes en explorativ kvalitativ design med intervjuer av hälso-och sjukvårdpersonal. Analysen genomfördes med grundad teori för att utforska processen av ett organisatoriskt förbättringsarbete för barn som genomgick sedering för intratekal cytostatikabehandling. I delarbete IV användes en deduktiv kvantitativ design med registerdata och analys med deskriptiv statistik för att beskriva tidsintervall och använd Propofol-dos vid sedering för intratekal cytostatikabehandling i tre olika miljöer. Resultat: Delarbete I visar att barns upplevelse av delaktighet påverkats av hur de informerats inför och under det perioperativa vårdförloppet. Vidare har relationen till hälso-och sjukvårdspersonalen haft betydelse för barns möjligheter att involveras i beslutsfattande. Dessutom har sjukhusmiljön, väntetid och möjligheter att förströ sig haft inflytande på barns upplevelse av delaktighet. I delarbete II beskriver huvudkategorin att föräldrars delaktighet i pediatrisk perioperativa vård vid dagkirurgi betydde ”Having strength to participate despite an increased vulnerability ”. Tillsammans med underkategorierna; få information om vad som ska hända, att bli sedd som en resurs och att få tillgång till miljön. I delarbete III beskriver “The theory of a shielding place” hur hälso-och sjukvårdspersonalen med ett barncentrerat förhållningssätt utförde proceduren sedering för intratekal cytostatikabehandling på barnavdelningen. Resultatet i delarbete IV kontrollerar och kvantifierar objektivt delar av resultatet från delarbete III. Genom att visa att när proceduren utförs på barnavdelningen minskas väntetid och tidsåtgång för proceduren som helhet. Konklusion: För barn och föräldrar som genomgår dagkirurgi har information, samspelet med hälso-och sjukvårdspersonalen och miljön haft betydelse för upplevelsen av delaktighet. Ur ett organisatoriskt perspektiv påverkas ett barncentrerat förhållningssätt av de rutiner som har betydelse för hur barn och föräldrar förbereds. Resurser och rutiner påverkar också om sjukhusmiljöer är anpassade för barn, väntetid och tidsåtgång, liksom relationer mellan barn och hälso-och sjukvårdspersonal.
|
|
