| 1. |
- Moberg, Christina, et al.
(författare)
-
De unga gör helt rätt när de stämmer staten
- 2022
-
Ingår i: Aftonbladet. - 1103-9000.
-
Tidskriftsartikel (populärvet., debatt m.m.)abstract
- 1 620 forskare och lärare i forskarvärlden: Vi ställer oss bakom Auroras klimatkrav
|
|
| 2. |
- Zamora, Juan Carlos, et al.
(författare)
-
Considerations and consequences of allowing DNA sequence data as types of fungal taxa
- 2018
-
Ingår i: IMA Fungus. - : INT MYCOLOGICAL ASSOC. - 2210-6340 .- 2210-6359. ; 9:1, s. 167-185
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Nomenclatural type definitions are one of the most important concepts in biological nomenclature. Being physical objects that can be re-studied by other researchers, types permanently link taxonomy (an artificial agreement to classify biological diversity) with nomenclature (an artificial agreement to name biological diversity). Two proposals to amend the International Code of Nomenclature for algae, fungi, and plants (ICN), allowing DNA sequences alone (of any region and extent) to serve as types of taxon names for voucherless fungi (mainly putative taxa from environmental DNA sequences), have been submitted to be voted on at the 11th International Mycological Congress (Puerto Rico, July 2018). We consider various genetic processes affecting the distribution of alleles among taxa and find that alleles may not consistently and uniquely represent the species within which they are contained. Should the proposals be accepted, the meaning of nomenclatural types would change in a fundamental way from physical objects as sources of data to the data themselves. Such changes are conducive to irreproducible science, the potential typification on artefactual data, and massive creation of names with low information content, ultimately causing nomenclatural instability and unnecessary work for future researchers that would stall future explorations of fungal diversity. We conclude that the acceptance of DNA sequences alone as types of names of taxa, under the terms used in the current proposals, is unnecessary and would not solve the problem of naming putative taxa known only from DNA sequences in a scientifically defensible way. As an alternative, we highlight the use of formulas for naming putative taxa (candidate taxa) that do not require any modification of the ICN.
|
|
| 3. |
|
|
| 4. |
|
|
| 5. |
|
|
| 6. |
- Looi Chee Leong, Jeffrey, et al.
(författare)
-
Caudate nucleus volumes in frontotemporal lobar degeneration : differential atrophy in subtypes
- 2008
-
Ingår i: American Journal of Neuroradiology. - 0195-6108 .- 1936-959X. ; 29:8, s. 1537-1543
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- BACKGROUND AND PURPOSE: Frontostriatal circuits involving the caudate nucleus have been implicated in frontotemporal lobar degeneration (FTLD). We assessed caudate nucleus volumetrics in FTLD and subtypes: frontotemporal dementia (FTD, n = 12), semantic dementia (SD, n = 13), and progressive nonfluent aphasia (PNFA, n = 9) in comparison with healthy controls (n = 27) and subjects with Alzheimer disease (AD, n = 19). MATERIALS AND METHODS: Diagnoses were based on accepted clinical criteria. Manual volume measurement of the head and body of the caudate, excluding the tail, was conducted on T1-weighted brain MR imaging scans, using a published protocol, by a single analyst blinded to the diagnosis. RESULTS: Paired t tests (P < .05) showed that the right caudate nucleus volume was significantly larger than the left in controls and PNFA. No hemispheric asymmetry was found in AD, ETD, and SD. Across the groups, there was a positive partial correlation between the left caudate nucleus volume and Mini-Mental State Examination (MMSE) scores (r = 0.393, n = 76, P = .001) with higher left caudate volumes associated with higher MMSE scores. Multivariate analysis of covariance was used to assess the statistical significance between the subject groups (AD, ETD, SD, PNFA, and controls) as independent variables and raw right/left caudate volumes at the within-subject level (covariates: age and intracranial volume; P < .05). Control volume was largest, followed by AD (93% of control volume), SD (92%), PNFA (79%), and ETD (75%). CONCLUSIONS: Volume of the head and body of the caudate nucleus differs in subtypes of FTLD, due to differential frontostriatal dysfunction in subtypes being reflected in structural change in the caudate, and is correlated with cognition
|
|
| 7. |
- Looi, Jefferey Chee Leong, et al.
(författare)
-
Shape analysis of the neostriatum in frontotemporal lobar degeneration, Alzheimer's disease, and controls
- 2010
-
Ingår i: NeuroImage. - : Elsevier BV. - 1053-8119 .- 1095-9572. ; 51:3, s. 970-986
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Background and purpose: Frontostriatal circuit mediated cognitive dysfunction has been implicated in frontotemporal lobar degeneration (FTLD), but not Alzheimer's disease, or healthy aging. We measured the neostriatum (caudate nucleus and putamen) volume in FTLD (n=34), in comparison with controls (n=27) and Alzheimer's disease (AD, n=19) subjects. Methods: Diagnoses were based on international consensus criteria. Manual bilateral segmentation of the caudate nucleus and putamen was conducted blind to diagnosis by a single analyst, on MRI scans using a standardized protocol. Intra-cranial volume was calculated via a stereological point counting technique and was used for scaling the shape analysis. The manual segmentation binaries were analyzed using UNC Shape Analysis tools (University of North Carolina) to perform comparisons among FTLD, AD, and controls for global shape, local p-value significance maps, and mean magnitude of shape displacement. Results: Shape analysis revealed that there was significant shape difference between FTLD, AD, and controls, consistent with the predicted frontostriatal dysfunction and of significant magnitude, as measured by displacement maps. There was a lateralized difference in shape for the left caudate for FTLD compared to AD; non-specific global atrophy in AD compared to controls; while FTLD showed a more specific pattern in regions relaying fronto- and corticostriatal circuits. Conclusions: Shape analysis shows regional specificity of atrophy, manifest as shape deflation, with implications for frontostriatal and corticostriatal motoric circuits, in FTLD, AD, and controls.
|
|
| 8. |
- Looi, Jeffrey Chee Leong, et al.
(författare)
-
Shape analysis of the neostriatum in subtypes of frontotemporal lobar degeneration : neuroanatomically significant regional morphologic change
- 2011
-
Ingår i: Psychiatry Research. - : Elsevier BV. - 0925-4927 .- 1872-7506 .- 0165-1781. ; 191:2, s. 98-111
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Frontostriatal circuit mediated cognitive dysfunction has been implicated in frontotemporal lobar degeneration (FTLD) and may differ across subtypes of FTLD. We manually segmented the neostriatum (caudate nucleus and putamen) in FTLD subtypes: behavioral variant frontotemporal dementia, FTD, n=12; semantic dementia, SD, n=13; and progressive non-fluent aphasia, PNFA, n=9); in comparison with controls (n=27). Diagnoses were based on international consensus criteria. Manual bilateral segmentation of the caudate nucleus and putamen was conducted blind to diagnosis by a single analyst, on MRI scans using a standardized protocol. Intracranial volume was calculated via a stereological point counting technique and was used for normalizing the shape analysis. Segmented binaries were analyzed using the Spherical Harmonic (SPHARM) Shape Analysis tools (University of North Carolina) to perform comparisons between FTLD subtypes and controls for global shape difference, local significance maps and mean magnitude maps of shape displacement. Shape analysis revealed that there was significant shape difference between FTLD subtypes and controls, consistent with the predicted frontostriatal dysfunction and of significant magnitude, as measured by displacement maps. These differences were not significant for SD compared to controls; lesser for PNFA compared to controls; whilst FTD showed a more specific pattern in regions relaying fronto- and corticostriatal circuits. Shape analysis shows regional specificity of atrophy, manifest as shape deflation, with a differential between FTLD subtypes, compared to controls.
|
|
| 9. |
- Nilsson, Kerstin, et al.
(författare)
-
54 forskare: Inte alla klarar höjd pensions-ålder
- 2017
-
Ingår i: Svenska Dagbladet, Stockholm. - 1101-2412.
-
Tidskriftsartikel (populärvet., debatt m.m.)abstract
- Ett hållbart och acceptabelt pensionssystem måste utformas utifrån personliga förutsättningar och förhållanden i arbetslivet, så att fler klarar att arbeta i högre ålder. Att enbart genom ekonomiska åtgärder höja pensionsåldern är inte långsiktigt hållbart, skriver 54 forskare.DEBATT | PENSIONForskning visar att cirka var fjärde har en diagnos eller skada orsakad av sitt arbete. Detta gör arbetsorsakad sjukdom och skada till ett betydelsefullt folkhälsoproblem. Att då enbart genom ekonomiska åtgärder höja pensionsåldern för samtliga (yrkes)grupper utifrån deras kronologiska ålder är inte långsiktigt hållbart när individers biologiska ålder är så olika bland annat till följd av arbetslivet. Detta är en demokratifråga. Forskning om äldre i arbetslivet och hållbart arbete visar att man då främst flyttar individer från pensionssystemet till sjukförsäkringssystemet och ökar klyftorna i samhället.Debatt Det här är en argumenterande text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.Vi är 54 forskare som nu gemensamt har skrivit denna debattartikel. Anledningen är att vi är oroade över att cirka var fjärde blir sjuk av sitt arbete samtidigt som man i det förslag som ligger om att senarelägga ålderspensionen i princip utgår ifrån att arbetskraftsdeltagande enbart styrs av ekonomin. Vi vill trycka på betydelsen av åtgärder i arbetslivet för att komma tillrätta med ohälsan, det vill säga inte enbart ekonomiska restriktioner som tvingar folk som inte kan, vill och orkar att stanna kvar i arbetslivet till en högre kronologisk ålder.Pensionssystemet bygger på att vi ska arbeta en viss del av våra liv för att förtjäna möjligheter till pension. Vi bör dock inte enbart utgå ifrån antalet år sedan en person föddes, då korttidsutbildade generellt träder in på arbetsmarknaden tidigare än långtidsutbildade. De har alltså varit en del av arbetskraften från en yngre ålder. Människor med kortare utbildning har oftare ett arbete som innebär påfrestningar som kan inverka negativt på hälsotillståndet och som till och med kan påskynda det biologiska åldrandet. Dessutom lever korttidsutbildade generellt sett inte lika länge som långtidsutbildade, vilket delvis även avspeglar skilda livs- och arbetsvillkor.Den svenska sjukförsäkringsreformen 2008 avsåg att få tillbaka människor i arbete. Men studien fann att den faktiskt bidrog till att fler gick i tidig ålderspension av dem som var i åldern 55–64 år. Ökningen var störst bland korttidsutbildade. Mer än 5 procent fler gick i tidig ålderspension då det blev svårare att få sjukpenning och sjukersättning. Vi kan notera att det är vanligare att manliga chefer tar ut tidig ålderspension, jämfört med kvinnliga maskinskötare inom tillverkningsindustrin. I vissa yrken är det dessutom vanligare att människor, trots pension, både orkar och faktiskt ges möjlighet att arbeta vidare om de har en specialkompetens som efterfrågas. Om vi endast kombinerar ekonomiska morötter med piskor finns en stor risk att vi ökar klyftan mellan grupper som både kan och vill fortsätta att yrkesarbeta och personer som av olika skäl inte längre kan eller orkar.Ta nytta av den forskning som vi har tagit fram. Ett hållbart och acceptabelt pensionssystem måste utformas utifrån personliga förutsättningar och förhållanden i arbetslivet. Ett hållbart arbetsliv för allt fler i vår åldrande befolkning fordrar att vi samtidigt beaktar faktorer som relaterar till biologisk/kroppslig ålder, mental/kognitiv ålder samt social ålder/livsloppsfas och våra attityder som är kopplade till ålder. Vi måste ta större hänsyn till olika förutsättningar och varierande funktionsförmåga och utifrån detta anpassa de åtgärder som gör att arbetslivet blir möjligt och hållbart för allt fler även i högre ålder.”Morötter” är viktigare för en god arbetshälsa och hög produktivitet än en piska i form av oron för en dålig ekonomi.Forskning visar att pedagogik som bygger på ”morötter” oftast är betydligt bättre än ”piskor” för att nå framgångsrika och långsiktiga mål. ”Morötter” i samhället, för organisationer, företag och individer är därför viktiga för god arbetshälsa och fortsatt produktivitet och kan bidra till ett längre arbetsliv även för grupper som tidigare inte ens klarat av att arbeta fram till pensionsåldern. Genom forskning inom området har bland annat swage-modellen utarbetats. Detta är ett verktyg som visar på komplexiteten i ett hållbart arbetsliv och tillsammans med systematiskt arbetsmiljöarbete, handlingsplaner och åtgärder syftar till ett mer hållbart arbetsliv. Morötter är enligt forskningen i detta sammanhang åtgärder för en god fysisk och mental arbetsmiljö, avpassad arbetsbelastning, stödjande teknik, att man kan anpassa arbetstakten, alternativa arbetstidsmodeller vid behov. Det är viktigt att man känner sig trygg och förväntas och tillåts vara delaktig, att man blir sedd av chefen och arbetskamraterna. Att de egna arbetsuppgifterna upplevs som meningsfulla och behövda av andra skapar självförverkligande och tillfredsställelse i arbetet. Att man känner att ens arbetsuppgifter och man själv är viktig för organisationen och företaget. Att man trots högre ålder inkluderas i olika nysatsningar och får tillgång till kompetensutveckling och inte blir åsidosatt eller åldersdiskriminerad. Utvärderingar visar att de äldre medarbetarna som fick några av dessa anpassningar och möjligheter var mer effektiva, utvilade, stimulerade när de var på arbetet samtidigt som sjukfrånvaron minskade. Vilket i sin tur bidrar till ett längre arbetsliv för grupper som tidigare inte klarat av att arbeta fram till pensionsåldern. I organisationer som bygger på en deltagar- och lärandekultur rustas de anställda för att klara omställningar, nya arbetsuppgifter och vid behov även yrkesbyten.Med en åldrande befolkning där allt fler lever allt längre behöver vi arbeta till en högre ålder i framtiden för att pensionssystemet ska hålla. Men ”morötter” är viktigare för en god arbetshälsa och hög produktivitet än en piska i form av oron för en dålig ekonomi. Det kräver också att vi ändrar våra attityder och förhållningssätt till äldre på arbetsmarknaden, vilket vi bäst gör genom att organisationer och företag får incitament till och erbjuder mer individanpassade arbetsvillkor, särskilt för personer i högre ålder. Låt oss därför använda den framtagna kunskapen i praktiken för att göra arbetslivet friskt och hållbart för alla åldrar.
|
|
| 10. |
- Nilsson, Kerstin, et al.
(författare)
-
Vi är oroade över senare ålderspension
- 2017
-
Ingår i: Dagens Samhälle. - 1652-6511.
-
Tidskriftsartikel (populärvet., debatt m.m.)abstract
- Var fjärde person blir i dag sjuk till följd av sitt arbete. Att höja pensionsåldern för alla yrkesgrupper, utan konkreta åtgärder för att minska ohälsan, är därför problematiskt och mycket oroande. Det är, enligt forskarna, inte långsiktigt samhällsekonomiskt lönsamt att utan andra åtgärder höja pensionsåldern för alla. Vi – 54 forskare – är mycket oroade över konsekvenserna av att, som föreslagits, senarelägga ålderspensionen.Förslaget utgår i princip från arbetskraftsdeltagande i princip enbart styrs av ekonomin, medan forskningen visar att det bara är en av flera faktorer som styr hur länge och hur mycket människor väljer att arbeta.Det här sättet att lösa problemet med en åldrande befolkning och ett sviktande pensionssystem är inte samhällsekonomiskt lönsamt på lång sikt, utan riskerar bara att flytta runt folk mellan olika ersättningssystem. Pensionssystemet bygger på att vi ska arbeta en viss del av våra liv för att tjäna in vår pension. Vi bör dock inte enbart utgå ifrån ålder eller antalet år sedan en person föddes då korttidsutbildade generellt träder in på arbetsmarknaden tidigare än långtidsutbildade. De med kortare utbildningstid har alltså varit en del av arbetskraften från en yngre ålder. Människor med kortare utbildning har också oftare ett arbete som innebär påfrestningar som kan inverka negativt på hälsotillståndet och som till och med kan påskynda det biologiska åldrandet. Dessutom lever korttidsutbildade generellt sett inte lika länge som långtidsutbildade, vilket delvis även avspeglar skilda livs- och arbetsvillkor.Ta nytta av den forskning som vi har tagit fram. Ekonomin är självklart viktigt för att vi ska vilja arbeta, men den är som sagt enbart en av flera faktorer med betydelse vårt arbetsliv.Hälsotillståndet, både det fysiska och det mentala, har en avgörande betydelse för hur länge och hur mycket vi orkar arbeta. Ett fysiskt och mentalt belastande arbete är en stark riskfaktor för en nedsatt hälsa i slutet av arbetslivet. Arbetstid, arbetstakt och möjlighet till återhämtning spelar en allt större roll ju äldre vi blir. Andra aspekter är arbetsinnehåll, hur meningsfulla och stimulerande arbetsuppgifterna är, balansen mellan arbete och familjesituation och fritidsaktiviteter. Organisationskultur, ledarskapet, stöd i arbetet och kompetens har stor betydelse för om vi ska kunna och vilja arbeta till en högre ålder. Vi måste ta större hänsyn till olika förutsättningar och varierande funktionsförmåga och utifrån detta anpassa de åtgärder som gör att arbetslivet blir möjligt och hållbart för allt fler även i högre ålder.Ett hållbart och acceptabelt pensionssystem måste därför utformas utifrån personliga förutsättningar och förhållanden i arbetslivet. Ett hållbart arbetsliv för allt fler i vår åldrande befolkning fordrar att vi samtidigt beaktar faktorer som relaterar till biologisk/kroppslig ålder, mental/kognitiv ålder samt social ålder/livsloppsfas samt de attityder som är kopplade till ålder.
|
|
