| 1. |
- Ekström, Ylva, 1971-, et al.
(author)
-
En studie om att leda digitala transformationer i komplexa verksamheter : Institutionella normer, fysiska rum och digitala verktyg
- 2021
-
Reports (other academic/artistic)abstract
- Föreliggande rapport sammanfattar forskningsprojektet “Att leda digital transformation av fysiska rum” som genomförts av forskare vid Uppsala universitet i samverkan med tre partnerorganisationer: Uppsala stadsteater, Svenska Kyrkan, och en nordeuropeisk finanskoncern med huvudkontor i Sverige; projektet samfinansierades av Vinnova under åren 2019-2020. Projektets syfte var att utveckla kunskap om, och verktyg för förståelse av, hur det fysiska rummet och dess digitalisering påverkar interaktionen mellan aktörer bland annat med avseende på kommunikation, tillit och legitimitet. Projektet har genomförts som en komparativ studie av dessa tre tämligen skilda organisationer, som kommit olika långt i relation till digital transformation av deras respektive verksamheter. Forskarna har genomfört intervjuer och observationer på de tre partnerorganisationerna samt gemensamma och organisations-överskridande diskussioner och analyser vid ett flertal workshoppar, där såväl forskare som representanter från partnerorganisationerna deltagit. Rapporten presenterar resultat i form av beskrivningar av specifika situationer i respektive partnerorganisation med betoning på digitaliseringsprocesser med direkt inverkan på det fysiska rummet och de utmaningar som detta leder till. Vidare presenteras analyser och insikter i relation till utmaningarna som digitaliseringen kan ge upphov till och generella, normativa rekommendationer för att vägleda organisationer genom digitala transformationsprocesser. I analysen har framför allt institutionella logiker tillämpats som teoretiskt perspektiv. Studien påvisar betydelsen som de fysiska platserna (t.ex. kontor, scen) utgör för skilda verksamheter, och att användningen av digitala verktyg med syfte att eliminera användningen av fysiska platser kan ge upphov till oförutsedda konsekvenser.
|
|
| 2. |
- Ellegård, Rada, 1985-, et al.
(author)
-
Complement-Opsonized HIV-1 Alters Cross Talk Between Dendritic Cells and Natural Killer (NK) Cells to Inhibit NK Killing and to Upregulate PD-1, CXCR3, and CCR4 on T Cells
- 2018
-
In: Frontiers in Immunology. - : FRONTIERS MEDIA SA. - 1664-3224. ; 9
-
Journal article (peer-reviewed)abstract
- Dendritic cells (DCs), natural killer (NK) cells, and T cells play critical roles during primary HIV-1 exposure at the mucosa, where the viral particles become coated with complement fragments and mucosa-associated antibodies. The microenvironment together with subsequent interactions between these cells and HIV at the mucosal site of infection will determine the quality of immune response that ensues adaptive activation. Here, we investigated how complement and immunoglobulin opsonization influences the responses triggered in DCs and NK cells, how this affects their cross talk, and what T cell phenotypes are induced to expand following the interaction. Our results showed that DCs exposed to complement-opsonized HIV (C-HIV) were less mature and had a poor ability to trigger IFN-driven NK cell activation. In addition, when the DCs were exposed to C-HIV, the cytotolytic potentials of both NK cells and CD8 T cells were markedly suppressed. The expression of PD-1 as well as co-expression of negative immune checkpoints TIM-3 and LAG-3 on PD-1 positive cells were increased on both CD4 as well as CD8 T cells upon interaction with and priming by NK-DC cross talk cultures exposed to C-HIV. In addition, stimulation by NK-DC cross talk cultures exposed to C-HIV led to the upregulation of CD38, CXCR3, and CCR4 on T cells. Together, the immune modulation induced during the presence of complement on viral surfaces is likely to favor HIV establishment, dissemination, and viral pathogenesis.
|
|
| 3. |
- Li Zweifel, Ulla, et al.
(author)
-
God havsmiljö 2020 : Marin strategi för Nordsjön och Östersjön Del 2: God miljöstatus och miljökvalitetsnormer
- 2012
-
Reports (other academic/artistic)abstract
- Havsmiljöförordningens övergripande mål är att upprätthålla eller uppnå en god miljöstatus i de svenska förvaltningsområdena Nordsjön och Östersjön till år 2020. En av uppgifterna i den första förvaltningsperioden är att bestämma vad som kännetecknar god miljöstatus i respektive förvaltningsområde samt att ta fram miljökvalitetsnormer. God miljöstatus baseras på ett ramverk av så kallade deskriptorer som anges i havsmiljödirektivet, det vill säga det EU-direktiv som i Sverige genomförs genom havsmiljöförordningen. Deskriptorerna beskriver god miljöstatus på en övergripande nivå för 11 temaområden. Till varje deskriptor hör en rad kriterier som anger vad som ska ingå i en bedömning av miljöstatus. I Sverige har god miljöstatus formulerats för samtliga 29 kriterier som ska beaktas enligt direktivet. Dessa kvalitativa beskrivningar anger vad som kännetecknar god miljöstatus i Nordsjön och Östersjön. För att praktiskt bedöma om god miljöstatus har uppnåtts föreslås 37 nationella indikatorer. En uppsättning av indikatorer omfattar miljöns tillstånd och avspeglar ekosystemets komponenter i form av nyckelarter, samhällen, och livsmiljöer. En utgångspunkt vid val av indikatorer för miljöns tillstånd har varit koppling till de belastningar som i den inledande bedömningen av miljötillståndet i Nordsjön och Östersjön bedömts ha stor negativ påverkan på ekosystemet. En annan uppsättning indikatorer berör påverkan och belastning på miljön i form av tillförsel av näringsämnen och farliga ämnen, samt biologisk och fysisk störning av miljön. Tillsammans utgör indikatorerna ett verktyg för att följa utvecklingen av miljötillståndet och effekter av åtgärder i havsmiljön. Vid val av indikatorer har arbetet delvis utgått från existerande miljöövervakning och redan utvecklade indikatorer. Med denna utgångspunkt uppfylls en rad av havsmiljödirektivets krav, bland annat en god uppföljning av effekter av tillförsel av näringsämnen. Funktionella indikatorer, det vill säga indikatorer som utvärderats och för vilka god miljöstatus har definierats, saknas dock för tio av havsmiljödirektivets 29 kriterier. För uppföljning av biologisk mångfald saknas bland annat miljöövervakning och metoder för att bedöma livsmiljöers tillstånd. För att kunna bedöma fysiska skador på havsbotten saknas en övergripande sammanställning av information om aktiviteter som påverkar havsbottnar samt metodik för att bedöma effekterna. Det saknas också utvecklade indikatorer för det kriterium som berör uppföljning av storleks- och åldersstruktur hos fiskar. Brist på kunskap gör också att inga förslag på svenska indikatorer kan ges för effekter på levande organismer från marint avfall, undervattensbuller, och främmande arter samt att endast ett begränsat antal indikatorer tagits fram som speglar effekter av farliga ämnen. De indikatorer som fastställs i juli 2012 utgör således inte en slutlig lista för att följa upp havsmiljödirektivet. Bristerna kommer att beaktas i det fortsatta genomförandet av havsmiljöförordningen där nästa steg är att anpassa miljöövervakningsprogrammen till uppföljning av miljötillståndet med valda indikatorer senast år 2014 samt att ta fram åtgärdsprogram till år 2015. God miljöstatus ska uppnås genom tillämpning av miljökvalitetsnormer det vill säga rättsligt bindande regler som avspeglar den lägsta godtagbara miljökvaliteten i Nordsjön och Östersjön. För att nå god miljöstatus har elva svenska miljökvalitetsnormer formulerats. Dessa miljökvalitetsnormer omfattar belastning i form av näringsämnen, farliga ämnen, främmande arter, uttag av arter, fysisk påverkan på havsbottnar och avfall i havsmiljön. Målsättningen har varit att utforma miljökvalitetsnormer som motsvarar alla de belastningar som i den inledande bedömningen har identifierats ha en stor påverkan på miljön.
|
|
