| 1. |
- Flädjemark, Ulrika, 1962-
(författare)
-
Viljan att vara reko : biopolitik och professionsetik – rehabkoordineringens janusansikte
- 2023
-
Doktorsavhandling (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Rehabiliteringskoordinator (reko) har tillkommit som en ny, lagstadgad funktion i linje med att göra arbetsåtergång för sjukskrivna ett prioriterat område inom vården. Reko har som uppgift att stödja patienten, samordna den interna organiseringen i sjukskrivningsprocessen samt samverka med externa aktörer; såsom arbetsgivare och Försäkringskassans handläggare. Den förgivettagna metaforen är att rehabkoordinatorn agerar som ”spindeln-i-nätet” för att åstadkomma detta.Avhandlingen syftar till att studera rehabkoordinatorn i sjukskrivningsprocessen inom ramen för organisations- och professionsstudier. Utifrån syftet har två huvudsakliga frågeställningar formulerats; hur rehabkoordinatorns roll och funktion synliggörs i en vårdprofessionskontext, samt hur rehabkoordinatorn framstår som organisatorisk subjektivitet i förhållande till funktionens uppdrag. Avhandlingens teoretiska referensramar utgår från Michel Foucaults politiska filosofi med governmentality i förgrunden.Avhandlingens 19 semi-strukturerade intervjuer med rehabkoordinatorer har tillsammans med observationer samt offentliga dokument där rehabkoordinatorns arbetsuppgifter beskrivs, analyserats med tematisk nätverksanalys. I analysen har ett abduktivt förhållningssätt med utgångspunkt i en dispositiv analytisk strategi använts. Analysen visar att funktionen är otydlig i den dagliga verksamheten. Rehabkoordinatorn upplever oklarheter i hur uppdraget ska utformas, vilket även uttrycks i förhållande till hur lokal verksamhetsledning och kollegor uppfattar uppdraget. Otydligheten till trots uttalas en vilja att hjälpa och stödja patienten. Därmed skapar otydligheten och den goda viljans produktiva makt i förhållande till hur rehabkoordinatorn väljer att agera i rollen, två röda trådar som går hand i hand och interagerar med varandra.I styrande dokument framställs att vårdprofessionslogiken med dess intuitiva individcentrering och biopolitisk logik som övergripande legal styrning, enkelt kan sammanföras i en och samma roll vilket ger sken av ett rehabkoordineringens janusansikte som är oproblematiskt. Janusansiktets dubbelnatur kräver emellertid ett tydliggörande. Tydliggörande kommer till stånd genom att rehabkoordinatorn använder olika strategier, t ex genom klädsel och att använda rumslighet på ett sätt som koordinatorn finner lämpligt med utgångspunkt i den personliga tolkningen av hur rollen ska iscensättas. Att utarbeta strategier avseende hur rollen ska agera i förhållande till övriga vårdprofessioner, företrädesvis läkaren, är andra sätt att skapa tydlighet. Med utgångspunkt i offentliga dokument emotses ett görande från rehabkoordinatorns sida som överför en förväntad normering till patienten och övriga inom vårdorganisationen på ett sätt som gör att patienten förstår sitt eget bästa och agerar därefter. Rehabkoordinatorn formar i rollen som subjekt hur funktionen kommer att ta sitt uttryck genom följsamhet eller motstånd mot den förväntade normering som råder i styrande dokument. I subjektiveringsprocessen väljer rehabkoordinator som individ med vilket vetande i förgrunden som agerandet utövas och genom detta, hur subjektivitet formas. Andra metaforer än den förgivettagna spindeln-i-nätet ger här en bild av hur rollen formas; till exempel att agera detektiv, ventil, lots, brygga.Avhandlingen bidrar till förståelse hur statlig övergripande styrning konstituerar självstyrning och formering av organisatoriska subjektiviteter. I det här fallet det formande som rehabkoordinatorn uttrycker genom den subjektivitet som iscensätts för att klargöra otydligheten som kan ses ur två perspektiv, som möjliggörande och som hindrande. För att otydligheten inte ska leda till rolloklarhet behöver en dubbelriktad kommunikation komma till stånd inom vårdorganisationen – med chefer och med kollegor – med utgångspunkt i att tala klarspråk om det kontroversiella i rehabkoordinatoruppdraget där agerandet förväntas styras av det försäkringsmedicinska paradigmet.
|
|
| 2. |
- Herbert, Mikaela
(författare)
-
Vindlande vägar i bostadsojämlikhetens Sverige : berättelser om marknadspraktiker, flyktingplaceringspolitik och bostadsprekaritet
- 2023
-
Doktorsavhandling (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Den här doktorsavhandlingen berättar om marknadspraktiker, flyktingplaceringspolitik och bostadsprekaritet i bostadsojämlikhetens Sverige. Huvudpersonerna i berättelserna är människor som sökte asyl och beviljades uppehållstillstånd i Sverige åren runt den så kallade flyktingkrisen 2015 och i fokus är deras boendevägar – deras vindlande vägar – under de första åren i landet. De flesta av forskningsdeltagarna är inkomstfattiga, vilket gör att de har erfarit betydande svårigheter att hitta någonstans att bo – erfarenheter som de delar med ett ökande antal inkomstfattiga hushåll i en tid präglad av bostadsbrist och tilltagande bostadsojämlikhet. Men genom att kategoriseras som asylsökande eller nyanlända omfattas forskningsdeltagarna därtill av särlagstiftning, som genom selektiva åtgärder som både villkorar, underlättar och kringskär deras bostadsmarknadspositioner men också skiljer ut dem från andra hushåll inom ramen för en förment generell bostadspolitisk modell. I syfte att nyansera och fördjupa förståelsen av bostadsojämlikhetens konsekvenser i en svensk kontext studeras i avhandlingen denna partikulära position.Utifrån en etnografisk ansats och med utgångspunkt i intervjuer, samtal, deltagande observationer och policyanalys utforskas hur forskningsdeltagarnas boendevägar formas och hur det går att förstå dessa i relation till å ena sidan de praktiker som forskningsdeltagarna utvecklar på svenska bostadsmarknader och å andra sidan den politiska styrningen av boende och bosättning för kategorierna asylsökande och nyanlända.Avhandlingen visar att boendevägarna kan beskrivas som kaotiska; med återkommande flyttar, in och ut ur olika, ofta trångbodda hushållsformationer och påfallande ofta med osäkra kontraktsförhållanden. Dock framgår att de formas genom beslut som fattas efter noga överväganden, utifrån skiftande behov och med hänsyn till relationer över tid och rum. Vidare framgår att olika marknadspraktiker har betydelse för deras möjligheter att få tillgång till bostad. Framför allt hyr de bostad inom ramen för en marknad för olovlig bostadsuthyrning, där bostäderna förmedlas genom arabiskspråkiga sociala nätverk. I avhandlingen förstås denna marknad i termer av assemblage och visar på hur den samskapas i konstellationer och i interaktioner mellan bland annat bostadssökande, kontraktsinnehavare och informella mäklare; kommunikationsverktyg; hyreskontrakt; lagar och regler samt tilldelningssystem såsom bostadsköer.Utifrån en kritisk ansats analyseras förarbetena till två flyktingplaceringspolitiska lagändringar: ”Bosättningslagen” samt inskränkningen av ”EBO-lagen”. Avhandlingen visar hur kategorierna asylsökande och nyanländas bosättningsmönster problematiseras och hur en ökad styrning av desamma syftar till att inte bara lösa problem direkt kopplade till målgruppernas boende utan också samhällsproblem som segregation, socioekonomiskt ”utsatta områden” och kommunernas kapacitet att erbjuda välfärdstjänster. Analysen visar vidare att skulden för dessa problem förläggs hos individerna (på gruppnivå, som kategori), samtidigt som fokus förflyttas bort från strukturella problem kopplade till byggande och fördelning av bostäder, liksom från kommunernas bostadsförsörjningsansvar för alla dess invånare.En av avhandlingens bärande idéer är att “flyktingkrisen”, genom att sätta press på det svenska bostadspolitiska systemet, fick dess oförmåga att tillgodose inkomstfattiga hushålls behov av bostad att skarpt framträda. Denna oförmåga försätter dessa hushåll i bostadsprekära situationer där de, med utgångspunkt i forskningsdeltagarnas berättelser, i stor utsträckning får förlita sig på informella eller olovliga marknadspraktiker.
|
|
