| 1. |
- Berg, Åke, et al.
(författare)
-
Assessing agri-environmental schemes for semi-natural grasslands during a 5-year period: can we see positive effects for vascular plants and pollinators?
- 2019
-
Ingår i: Biodiversity and Conservation. - : Springer Science and Business Media LLC. - 0960-3115 .- 1572-9710. ; 28, s. 3989-4005
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- An important function of agri-environmental schemes (AES) is to change management of pastures to better conserve biodiversity. However, the effects of most AES on biodiversity are poorly understood, especially when it comes to effects of AES management over time. The main aim of this study is to investigate if the species richness and abundance of grassland specialists of vascular plants and two important insect pollinator groups (bumblebees and butterflies) differ over time (5 years) in pastures with AES management (two value levels; general values and special values) and pastures without AES management. We also investigate if local vegetation characteristics and landscape composition relate to species richness in semi-natural grasslands. Using data from more than 400 sites we found that species richness of vascular plants (grassland specialists) was higher in pastures with AES management (for special and general values) compared to those without AES, which implies that these schemes do have value of the conservation of plant diversity. However, species richness and abundance of butterflies (grassland specialists) and bumblebees (all species) did not differ significantly among the three AES categories. We found no evidence that the type of AES management caused any changes in species richness of plants, butterflies or bumblebees during the 5 year period of our investigation. It appears that AES management that encourages uniform and minimum levels of grazing can have both positive and negative effects on biodiversity. For example, pollinators may benefit from a lower grazing intensity that could increase flower richness and heterogeneity in vegetation height. However, low grazing intensity may lead to increased cover of trees and shrubs, which can have negative effects for both insect pollinators and vascular plants. The effects of landscape composition were weak and only species richness of bumble bees were associated with landscape composition. Designing management regimes to maintain suitably heterogeneous vegetation layer, and continued long-term monitoring of biodiversity will be critical for safeguarding culturally and functionally important semi-natural grasslands.
|
|
| 2. |
- Smith, Henrik G., et al.
(författare)
-
Slututvärdering av det svenska landsbygdsprogrammet 2007–2013 : Delrapport II: Utvärdering av åtgärder för bättre miljö
- 2016
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- SammanfattningRapporten är en del av slututvärderingen av Landsbygdsprogram för Sverige 2007-2013 och har tagits fram på uppdrag av Jordbruksverket. Den redovisar resultat och effekter som uppnåddes genom miljö- och klimatåtgärderna inom landsbygdsprogrammet, vilket omfattar samtliga insatser och ersättningar i axel 2, samt miljö- och klimatrelaterade utvärderingsfrågor för en del åtgärder i axel 1 och 3.Med hjälp av vetenskapliga analyser, kunskapsbaserade resonemang och de för varje insats i landsbygdsprogrammet specificerade indikatorerna har bland annat följande EU-gemensamma (QEC) och programspecifika (PSEQ) utvärderingsfrågor besvarats:• QEC 16: I vilken utsträckning har åtgärden bidragit till att förbättra miljösituationen?• CEQ 20: Vilka andra effekter, bl.a. de som rör andra mål/axlar, är kopplade tillgenomförandet av denna åtgärd?• PSEQ 16A: Hur ändamålsenlig och effektiv har den geografiska styrningen avmiljöåtgärden i programmet varit?• PSEQ 20A: I vilken utsträckning har kompetensutvecklingsåtgärderna bidragittill programmets miljömål?• PSEQ 20B: Vad kan man lära sig av hur klimatåtgärderna fungerat när det gällerutformningen och utvärderingen av klimatåtgärder i framtida program?• PSEQ 20C: Vilka sysselsättningseffekter ger miljöåtgärderna?Utredarnas generella slutsats är att landsbygdsprogrammet spelat en stor och i många fall avgörande roll för miljön, t.ex. genom att förhindra nedläggning av jordbruk i områden med svåra förutsättningar för jordbruk, bevara betes- och slåttermarker av värde för biologisk mångfald och skapa och restaurera våtmarker för biologisk mångfald och näringsretention. Detta bidrar till uppfyllelsen av de svenska miljömålen och internationella åtaganden. Även de klimatrelaterade åtgärderna bidrar i viss mån till att uppfylla miljömålen, men en låg anslutning till vissa åtgärder och programmets ensidiga fokus på produktion av förnybar energi (som bortser från ur klimatsynvinkel mycket större biogena utsläppskällor) gör att effekten på miljömålen bedöms som relativt små. Bedömningen av kompetensutvecklingens effekter på miljömålen har försvårats av brist på tillämpningsbart underlag, men utvärderingen av rådgivningsprogrammet Greppa näringen visar att det bidragit till att reducerakvävetillförseln till Östersjön. För en del andra åtgärder är det empiriska underlaget för vilken effekt de har mycket svagt. Detta behöver i sig inte innebära att dessa åtgärder saknar effekt, men gör det svårt att bedöma deras bidrag till uppfyllelsen av miljömålen och begränsar kunskapen om huruvida alternativa utformningar av insatserna skulle ge större effekt.Den explicita geografiska styrningen som förekommer i programmet bedöms generellt som relevant, men dess effekt varierar stort mellan olika åtgärder/insatser och är i vissa fall svårt att utreda. Det finns dock en del åtgärder/insatser som idag saknar explicit geografisk styrning, men där vi bedömer att kostnadseffektiviteten skulle kunna öka markant om man införde en sådan (t.ex. Certifierad ekologisk produktion).Miljöåtgärdernas sysselsättningseffekter har endast kunnat bedömas för ett fåtalåtgärder/insatser (kompensationsbidraget samt ersättningarna för Extensiv vallodling och Skötsel av betesmarker och slåtterängar) och anses generellt vara marginellt positiv. Detta bör dock tolkas med stor försiktighet eftersom bedömningen gjordes enbart via dessa åtgärders effekt på markanvändningen.Miljö- och klimatåtgärders effekterUnder programperioden 2007-2013 innehöll landsbygdsprogrammet en mängd olika åtgärder med syfte att gynna miljö och klimat. Utvärderingen visar att det finns en stor variation i såväl upptaget av de olika åtgärderna som deras effekt. Miljöåtgärdernas syften fokuserar huvudsakligen på att gynna bevarandet av biologisk mångfald, minskat växtnäringsläckage och giftfri miljö. De flesta miljöåtgärder bidrar generellt till att uppnå sitt syfte, men om de gör det på ett kostnadseffektivt sätt har ofta varit svårt och ibland omöjligt att utvärdera. För syftet giftfri miljö har det inte funnits resurser till en djupare utvärdering.Ersättningarna för Skötsel av betesmarker och slåtterängar samt för Certifieradekologisk och kretsloppsinriktad produktion är exempel på insatser med konstaterad positiv effekt på biologisk mångfald. Andra ersättningar, såsom ersättningen för Värdefulla natur- och kulturmiljöer, adresserar visserligen för biologisk mångfald viktiga livsmiljöer, men deras utformning och skötselvillkor har visat sig inte vara anpassade till detta syfte med insatsen. För en del ersättningar saknas tillräckligt kunskap eller dataunderlag för att kunna göra tillfredställande utvärderingar av effekterna på biologisk mångfald. Bland dessa finns exempelvis ersättningarna för Extensiv vallodling och Skötsel av våtmarker.Minskat näringsämnesläckage och miljömålet Ingen övergödning fanns som syfte för flera insatser inom åtgärden Miljövänligt jordbruk och den generella bedömningen är att insatserna bidrar till att uppfylla detta syfte. Det finns dock stor skillnad i hur effektiva insatserna är. Minskat kväveläckage anses ha en god kostnadseffektivitet, särskilt efter att ersättningsnivåerna anpassades under senare delen av programperioden. Även reduceringen av fosfor genom skyddszoner bedöms ha en högre kostnadseffektivitet jämfört med förra programperioden på grund av regionala skillnader i anslutning. När det gäller Extensiv vallodling visar utvärderingen stora regionala skillnader, och för andra insatser, såsom Restaurering och anläggning av våtmarker och Certifierad ekologisk odling, har det varit svårt att bedöma om de på ett kostnadseffektivt sätt bidragit till att uppfylla miljömålen.Miljöåtgärdernas effekter på miljömålet Giftfri miljö har inom ramen för dennautvärdering inte kunnat analyseras specifikt på grund av bristande underlag ochbegränsade resurser. Eftersom det generellt är svårt att utvärdera det specifika bidraget av de berörda ersättningarna till en giftfri miljö, kan utvärderingen därför inte på ett tillfredställande sätt svara på hur stor deras bidrag till detta miljökvalitetsmål har varit.När det gäller klimatåtgärder har programmet ett tydligt fokus på produktion ochanvändning av energi och relaterade emissioner av växthusgaser. Samtidigt konstateras det att emissionerna av växthusgaser från jordbrukssektorn primärt härrör från biogena processer i form av metan från idisslarnas matsmältning och lustgas från det kväve som tillförs åkermarken. För en fortsatt reduktion av jordbrukssektorns emissioner av växthusgaser bör satsningarna på en minskad användning av fossila bränslen fortsätta, men det är samtidigt nödvändigt att lägga ett större fokus på de biogena emissionerna. För att tydliggöra vikten av klimatåtgärder och satsningar på förnybar energi bör dessa insatser också lyftas fram som egna åtgärder istället för att finnas insprängda bland åtgärder som har annat huvudfokus.För ett fåtal åtgärder och ersättningar har det gått att härleda möjliga sysselsättningseffekter via de markanvändningseffekter som estimerats med modeller. Även om dessa resultat bör tolkas med stor försiktighet, bedöms sysselsättningseffekten av miljöåtgärderna generellt vara marginellt positiv. Ersättningen Skötsel av betesmarker och slåtterängar har i beräkningar som bygger på kontrafaktiska markanvändningsscenarier lett till en märkbar förändring av markanvändningen (ökad areal betesmarker med stöd) vilket, eftersom animalieproduktion generellt anses vara mer tidskrävande än spannmålsproduktion, bedöms leda till högre sysselsättning. Extensiv vallodling och kompensationsbidrag har däremot en mycket begränsad påverkanpå markanvändningen, varför sysselsättningseffekten bedöms som marginell.Generella förbättringsförslag inför utformningen av kommande programÄven om utvärderarnas samlade bedömning är att landsbygdsprogrammets upplägg, d.v.s. dess syften och motiv, ingående medel och val av åtgärder, är relevant och generellt bidrar till att förbättra situationen för miljö och klimat, så finns det en hel del som kan och bör förbättras för att möjliggöra kostnadseffektiva program i framtiden. De enstaka insatsernas syften och mål bör preciseras och kopplas till tydliga indikatorer som på ett relevant sätt kan mäta måluppfyllandet. Detta är avgörande för att man ska kunna utforma ett kostnadseffektivt landsbygdsprogram och utvärdera det på ett adekvat sätt. Dessutom behöver beskrivningarna för syften och motiv för många av ersättningarna ses över och anpassas till det aktuella kunskapsläget. Exempelvis skulle syftet ”bevara biologisk mångfald” leda till helt olika åtgärder beroende på om man vill bevara sällsynta arter eller ekosystemtjänstgynnare.Det empiriska underlaget för utvärdering behöver stärkas inför utvärderingen avframtida landsbygdsprogram. Detta kan exempelvis göras genom systematiskaöversikter och empirisk primärforskning som undersöker konsekvenser av olikaåtgärder. För att optimera detta bör utvärderingen byggas in som en organisk del av landsbygdsprogrammet. Utredarna föreslår att en procent av programmets budget används till att utforma och implementera relevanta metoder för kontinuerlig insamling av lämplig data under hela programperioden.För att i högre grad kunna utvärdera landsbygdsprogrammets kostnadseffektivitetkrävs en fortsatt utveckling av metoder för att studera konsekvenserna för målet av att åtgärden/insatsen/delinsatsen finns eller inte finns (eller var annorlunda utformad) (kontrafaktiska scenarier) och modeller som föruts
|
|
| 3. |
- Öckinger, Erik, et al.
(författare)
-
Landscape matrix modifies richness of plants and insects in grassland fragments
- 2012
-
Ingår i: Ecography. - : Wiley. - 0906-7590 .- 1600-0587. ; 35:3, s. 259-267
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- There is an increasing awareness that not only area and isolation, but also the characteristics of the landscape surrounding habitat patches influence population persistence and species diversity in fragmented landscapes. In this study, we examine the effects of grassland fragmentation and land use in the landscape matrix (on a 2 km scale) on species richness of plants, butterflies, bees and hoverflies. These organisms were studied in replicated remnant patches of different sizes and isolation, embedded in landscapes dominated either by forest, arable land or a mix of these. We found positive effects of patch area on species richness of the three insect taxa, but not of plants. Isolation had a negative effect only on hoverflies. Matrix type had contrasting effects on the studied taxa. Species richness of plants and butterflies was lowest in patches in landscapes dominated by arable land and highest in forest-dominated landscapes. For hoverflies, the negative effect of small patch area was strongest in forest-dominated landscapes, and there was a similar non-significant trend for bees. Our study shows the importance of considering matrix characteristics when studying responses to habitat fragmentation. Differences in matrix response among organism groups probably impinge on differing mechanisms. A forest matrix is likely to provide additional resources for butterflies but either constitute a barrier to dispersal or deprive resources as compared to an arable matrix for hoverflies. Enhanced plant diversity in grassland patches embedded in forested landscapes can be explained by habitat generalists more easily invading these patches, or by an unpaid extinction debt in these landscapes.
|
|
| 4. |
|
|
| 5. |
- Aguilera, Guillermo, et al.
(författare)
-
Intensive management reduces butterfly diversity over time in urban green spaces
- 2019
-
Ingår i: Urban Ecosystems. - : Springer Science and Business Media LLC. - 1083-8155 .- 1573-1642. ; 22:2, s. 335-344
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Loss and fragmentation of semi-natural grasslands have had negative consequences for grassland biodiversity, such as butterflies. Urban parks and other urban green spaces have so far largely been overlooked as suitable butterfly habitats, although they could potentially sustain diverse butterfly populations over time. We analysed the temporal change in butterfly species assemblages in urban green spaces in the city of Malmö, Southern Sweden. We studied changes in species richness and abundance of butterflies between 2006 and 2015 in 20 public urban green spaces, characterized by different management regimes. We sampled butterflies in traditional parks with intense grass cutting regimes, in semi-natural grasslands mowed only a few times per year, and in un-managed or irregularly managed ruderal sites. We found a slight increase in the total number of butterfly species in the study area, but a general decline in local species numbers in urban green spaces. Traditional urban parks had the greatest loss of species over time, and altogether the lowest number of species. In contrast, semi-natural parks and ruderal sites had higher numbers of butterfly species and also lost fewer species over time. Our study shows that intensive management strategies in urban green spaces have a negative impact on butterfly assemblages over time. We suggest that less intensive management strategies can be used to create high-quality areas for flower-visiting insects in urban green spaces, possibly in combination with planting larval host plant species, depending on the park type and design.
|
|
| 6. |
|
|
| 7. |
- Ahlbäck Widenfalk, Lina, et al.
(författare)
-
Ekologisk kunskap för ekologisk kompensation : Syntes av forskningsprojekten Systematisera ekologisk kunskap för att effektivisera ekologisk kompensation och När kan ekologisk kompensation bidra till att bevara biologisk mångfald och ekosystemtjänster?
- 2021
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Den här rapporten sammanfattar två projekt inom Naturvårdsverkets forskningssatsning om ekologisk kompensation: Systematisera ekologisk kunskap för att effektivisera ekologisk kompensation och När kan ekologisk kompensation bevara biologisk mångfald och ekosystemtjänster?På en stor del av jordens yta har människan kraftigt försämrat förutsättningarna för biologisk mångfald och de ekosystemtjänster som den ger upphov till, vilket därför även påverkar samhällen negativt. Ekologisk kompensation har föreslagits som ett viktigt verktyg för att stoppa förlusten av biologisk mångfald. Det är dock ett relativt nytt sätt att arbeta med naturvård och det finns oklarheter kring hur det bör implementeras i praktiken. Noggranna utvärderingar av ekologisk kompensation har bara gjorts i enstaka fall. Därför finns stora kunskapsluckor kring dess tillämpning och effektivitet i stora delar av världen, samt för många naturtyper och typer av kompensationsåtgärder.Vi har genom intervjuer undersökt hur arbetet med ekologisk kompensation bedrivs och vilka utmaningar som finns i Sverige idag. Vi har även genomfört systematiska översikter och meta-analyser för att syntetisera den vetenskapliga kunskap som finns rörande ekologisk kompensation globalt, samt rörande naturvårdsrestaureringar i landsmiljöer i de delar av världen med ett klimat som liknar det som finns i Sverige.Intervjuerna med 17 tjänstemän och praktiker som arbetar med ekologisk kompensation visade att kompensationsåtgärder som reglerades av lagstiftning oftast var kopplade till art- och habitatskydd och mera sällan till naturreservat och Natura 2000-områden. Vanligast är att enskilda träd, skogar, våtmarker eller vattendrag och dammar kompenseras, och fåglar och groddjur var de artgrupper som nämndes oftast. De genomförda åtgärderna inkluderade främst olika typer av restaurering, men även anläggning av mindre dammar var vanligt. På grund av många praktiska hinder vid implementering av ekologisk kompensation (innefattande såväl lagverk och processer som rutiner hos myndigheterna kring hantering av kompensation) gjordes sällan ekologiska avvägningar kring vilken kompensation som var lämpligast. Osäkerhet kring vad som är ekologisk kompensation och om det är viktigast att prioritera närhetsprincipen (kompensationsåtgärd nära påverkan) eller likhetsprincipen (samma naturmiljö och arter kompenseras som påverkas) skapade otydlighet i tillämpningen. En avsaknad av helhetsperspektiv, som innebär att mer än det enskilda exploateringsprojektets effekt och fler aspekter av naturvärden inkluderas, och att bedömningar görs på landskapsnivå, identifierades också. Det finns en risk att nuvarande inriktning med fokus på enskilda arter, bedömningar som görs på liten skala och en inställning att allt är bättre än inget och att allt går att kompensera kan missgynna naturvården i stort. Sammantaget skapar det ett otydligt system där långsiktiga konsekvenser för biologisk mångfald är osäkra.I genomgången av vetenskaplig litteratur som har utvärderat ekologisk kompensation fann vi 40 studier, men endast en av dessa kunde utvärdera om det har skett någon nettoförlust av biologisk mångfald. Majoriteten av dessa kom från våtmarks- eller sötvatten-miljöer i Nordamerika. Generellt lyckades kompensationsprojekten inte kompensera ekosystemtjänster fullt ut. Det fanns dock en fördröjningseffekt, så att kompensationslokalerna blev mer lika referensen ju längre tid som förflutit sedan kompensationsåtgärden utfördes. För biologisk mångfald var mönstret inte lika tydligt som för ekosystemtjänster. Det var stor variation mellan olika studier och det fanns heller inte någon tydlig skillnad mellan olika organismgrupper, eller mellan olika naturtyper.När vi gick igenom utvärderingar av naturvårdsrestaureringar fann vi 93 studier som uppfyllde våra kriterier, som bland annat innebar en före-efter-kontroll-design (s.k. BACI design). Av dessa hade 36 utvärderat restaureringsåtgärder i skog, 35 i gräsmarker, 20 i våtmarker och 3 i sandmarker. Effekten av restaurering varierade stort mellan studier, och restaureringen ledde inte alltid till högre biologisk mångfald. Skillnaden i utfall mellan typerna av ekosystem var små, men det fanns något större skillnad i effekt av restaureringen mellan olika naturtyper (till exempel mellan lövskog kontra barrskog, eller öppen gräsmark kontra hedar). De flesta studier hade utvärderat effekter på växter, följt av leddjur (insekter och spindeldjur) och fåglar. Skillnaderna i effekt mellan olika artgrupper var också små. Endast för kärlväxter fanns så många utvärderingar av individuella arter (35 studier) att vi kunde analysera skillnader mellan olika grupper utifrån deras funktionella egenskaper, men även här var variationen för stor för att dra generella slutsatser. För alla typer av ekosystem där antalet studier var tillräckligt stort (skog, gräsmarker och våtmarker) ökade effektstorleken med ökande tid sedan restaureringsåtgärderna utförts.Utifrån de identifierade bristerna i enhetlig implementering av ekologisk kompensation i Sverige rekommenderar vi en nationell standard och etablerade rutiner för tillsynsmyndigheter, som bland annat kan öka fokus på landskapsperspektiv och bredare inkludering av naturvärden. Genom att tillgängliggöra goda och sämre exempel på kompensationsåtgärder kan kvalitén på genomförd kompensation höjas. Vi rekommenderar även att framtida ekologiska kompensationsprojekt systematiskt utvärderar både de naturvärden som förloras vid exploatering och de som uppstår via kompensationsåtgärder. Myndigheter som ställer krav på ekologisk kompensation bör därför samtidigt ställa krav på systematisk och långsiktig uppföljning av kompensationsåtgärdernas effekter på naturvärdena. Eftersom det ofta är flera olika naturvärden som påverkas av en och samma exploatering, måste myndigheterna vara medvetna om vilka av dessa som kompensationsåtgärderna syftar till att kompensera, och exploateringens effekter av dessa behöver också följas upp.
|
|
| 8. |
- Ahlbäck Widenfalk, Lina, et al.
(författare)
-
Systematisera ekologisk kunskap för att effektivisera ekologisk kompensation : Slutrapport
- 2021
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Ekologisk kompensation har föreslagits som ett viktigt verktyg för att stoppa förlusten av biologisk mångfald och naturmiljöer, en förlust som till stor del beror på människans utnyttjande av en allt större andel av jordens yta. Det finns oklarheter kring hur ekologisk kompensation implementeras och hur det bör utformas för att vara effektiv. Trots att ekologisk kompensation har funnits som en del i den svenska lagstiftningen sedan 1999 så har det än så länge inte använts i större omfattning i Sverige. Noggranna utvärderingar av ekologisk kompensation har bara gjorts i enstaka fall. Därför finns stora kunskapsluckor kring dess tillämpning och verkan i stora delar av världen, samt för många biotoper och typer av kompensationsåtgärder.Det övergripande syftet med projektet har varit att ta fram vägledning för att effektivisera tillämpningen av ekologisk kompensation i Sverige. Detta gjorde vi genom att dels syntetisera tillgänglig kunskap om effektiviteten i olika restaureringsåtgärder, dels utvärdera hur ekologisk kompensation tillämpas i Sverige idag för att identifiera hinder för optimal implementering. Vi har använt intervjuer och en workshop för att undersöka hur arbetet med ekologisk kompensation utförs och vilka utmaningar som är förknippade med detta. Vi har även genomfört systematiska översikter och meta-analyser för att utvärdera den vetenskapliga litteratur som utvärderar naturvårdsrestaureringar i landsmiljöer i de delar av världen med ett klimat som liknar det som råder i Sverige.Intervjuerna med 17 personer som arbetar med ekologisk kompensation visade att kompensationsåtgärder som reglerades av lagstiftning oftast var kopplade till art- och habitatskydd och mer sällan till naturreservat och Natura 2000-områden. Vanligast kompenseras enskilda träd, skog, våtmarker eller vattendrag och dammar, och vanligast nämnda artgrupper var fåglar och groddjur. De genomförda åtgärderna inkluderade främst olika typer av restaurering, men även anläggning av mindre dammar var vanligt. På grund av många praktiska hinder vid implementering av ekologisk kompensation i det svenska systemet – innefattande både lagverk och processer och rutiner hos myndigheterna kring hantering av kompensation – gjordes sällan ekologiska avvägningar kring vilken kompensation som var lämpligast. Osäkerhet kring vad som är ekologisk kompensation gjorde ibland tillämpningen otydlig. Osäkerhet fanns även kring vad som är viktigast att prioritera, närhetsprincipen (kompensationsåtgärd nära påverkan, d.v.s. ”on site” vs. ”off site”) eller likhetsprincipen (samma naturmiljö och arter kompenseras som påverkas, d.v.s. ”in-kind” vs. ”out-of kind”). En avsaknad av ett helhetsperspektiv identifierades också, d.v.s. avsaknad av ett perspektiv där mer än det enskilda exploaterings-projektets effekt och fler aspekter av naturvärden inkluderas, och bedömningar på landskapsnivå görs. Det finns en risk att nuvarande inriktning med fokus på enskilda arter, en inställning att allt är bättre än inget, att allt går att kompensera, och bedömningar på liten skala kan missgynna naturvården i stort. Sammantaget skapar det ett otydligt system där långsiktiga konsekvenser för biologisk mångfald blir osäkra.I genomgången av utvärderingar av naturvårdsrestaureringar i den vetenskapliga litteraturen fann vi 93 studier som uppfyllde våra kriterier, som bland annat krävde en före-efter-kontroll-design (s.k. BACI design). Av dessa hade 36 utvärderat restaureringsåtgärder i skog, 35 i gräsmarker, 20 i våtmarker och tre i sandmarker. Effekten av restaurering varierade stort mellan studier men var generellt svagt positiv eller gav ingen säkerställd effekt. Utfallet var likartat mellan de fyra biotopkategorierna. Det fanns något större skillnad i generell effekt mellan smalare biotopkategorier, där även negativa effekter uppvisades i vissa fall medan några biotoper hade en tydligare positiv effekt av restaurering. Flest utvärderingar var gjorda på växter, följt av leddjur (insekter och spindeldjur) och fåglar, med liknande resultat för de olika artgrupperna. Endast för kärlväxter fanns tillräckligt med utvärderingar av enskilda arter (35 studier) så att vi kunde analysera skillnader mellan olika grupper utifrån deras funktionella egenskaper, men även här var variationen för stor för att dra generella slutsatser. Det är därför svårt att dra slutsatser kring vilka restaureringsåtgärder som lämpar sig bättre som kompensationsåtgärder än andra för majoriteten av biotoper, åtgärdskategorier och artgrupper vi undersökt. Fortsatt uppbyggnad av väl designade uppföljningsstudier borde därför prioriteras.De identifierade bristerna i enhetlig implementering av ekologisk kompensation i Sverige, tillsammans med bristen på välgrundad kunskap om effekten av olika restaureringsåtgärder, gör att vi föreslår att:En nationell standard tas fram, rutiner utarbetas för tillsynsmyndigheter, och ekologisk kompensation integreras bättre i hela beslutsprocessen. • Ett bredare helhetstänkande kring bevarandet av biologisk mångfald och ekosystemtjänster möjliggörs, genom att öka fokus på landskapsperspektiv och ta hänsyn till fördröjningseffekter för både konsekvenser av exploatering och nyttan av kompensationsåtgärder.Goda exempel på kompensationsåtgärder sammanställs och tillgängliggörs för att höja kvalitén på genomförd kompensation.Framtida kompensationsprojekt gör en systematisk uppföljning av naturvärden som förloras vid exploatering och av de som skapas via kompensationsåtgärder. Myndigheter som ställer krav på ekologisk kompensation bör samtidigt ställa krav på systematisk och långsiktig uppföljning av kompensationsåtgärdernas effekter på naturvärdena.En geografisk databas för dokumentation av alla kompensationsområden utvecklas och i den kopplas dessa till motsvarande områden som exploaterats. För att följa upp de naturvärden som förloras och de som avsätts, förstärks och restaureras för att kompensera för dessa. En sådan databas möjliggör att långsiktigt kunna följa i vilken mån kompensationsområden utgör en motvikt till de värden som förloras.
|
|
| 9. |
- Auffret, Alistair, et al.
(författare)
-
Can field botany be effectively taught as a distance course? Experiences and reflections from the COVID-19 pandemic
- 2022
-
Ingår i: AoB PLANTS. - : Oxford University Press (OUP). - 2041-2851. ; 14
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- The COVID-19 pandemic that started in 2020 forced a rapid change in university teaching, with large numbers of courses switching to distance learning with very little time for preparation. Courses involving many practical elements and field excursions required particular care if students were to fulfil planned learning outcomes. Here, we present our experiences in teaching field botany in 2020 and 2021. Using a range of methods and tools to introduce students to the subject, promote self-learning and reflection and give rapid and regular feedback, we were able to produce a course that allowed students to achieve the intended learning outcomes and that obtained similarly positive student evaluations to previous years. The course and its outcomes were further improved in 2021. We describe how we structured field botany as a distance course in order that we could give the best possible learning experience for the students. Finally, we reflect on how digital tools can aid teaching such subjects in the future, in a world where public knowledge of natural history is declining.In an era of large-scale biodiversity change and reductions in basic knowledge of natural history, it is important that practical courses in subjects like field botany continue to be taught effectively. Forced by the COVID-19 pandemic to teach plant identification with no direct contact with students, we used a range of methods and tools to promote self-learning and reflection in students, and to facilitate rapid feedback by teachers. Here, we present our method for producing a course that allowed students to achieve the intended learning outcomes and that obtained positive student evaluations.
|
|
| 10. |
|
|
| 11. |
- Berg, Åke, et al.
(författare)
-
Betydelsen av kraftledningsgator, skogsbilvägar och naturbetesmarker för fjärilar i olika landskapstyper
- 2015
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- I landskap dominerade av modernt jord- och skogsbruk är många arters livsmiljöer starkt fragmenterade vilket hotar deras långsiktiga överlevnad. Linjära element i landskapet antas kunna underlätta arters spridning och överlevnad i landskapet genom att fungera som spridningskällor och därmed minska de negativa effekterna av fragmenteringen. Kunskapen om i vilken utsträckning linjära landskapselement, som vägkanter och kraftledningsgator utgör spridningskällor (habitat som producerar överskott av individer) och/eller fungerar som funktionella spridningskorridorer är dålig. En av målsättningarna med denna undersökning var att undersöka om närhet till kraftledningsgator ökar art- och individrikedomen av fjärilar i andra biotoper. Vi gjorde detta genom att inventera fjärilar på 160 platser i 23 landskap i södra Sverige. I fjärilsinventeringen jämförde vi fjärilsfaunan i naturbetesmarker och skogsbilvägar på olika avstånd från kraftledningsgator. Dessutom jämförde vi fjärilsfaunan i kraftledningsgator (och naturbetesmarker och skogsbilvägar) i en gradient från relativt öppna landskap med jordbruksmark till skogsdominerade landskap. Vi gjorde även detaljerade studier av några arters rörelsemönster och beteende i några utvalda landskap (två i varje delstudie). Vi studerade i) flygbeteendet hos några utvalda arter i kraftledningsgator, betesmarker och längs vägar med syftet att analysera om andelen individer som uppvisade snabb flykt (spridning) och födosöksflykt skiljde sig mellan habitaten. Dessutom gjordes ii) experiment med utsläpp av fångade individer av ett urval av arter vid gränsen mellan en betesmark och andra habitat för att se om de föredrog att flyga genom betesmark, skog, ledningsgator eller åkermark. Kraftledningsgator tycktes fungera som spridningskälla för fjärilar i skogsbilvägar eftersom både art- och individrikedom var signifikant högre i skogsbilvägar och naturbetesmarker nära kraftledningsgator än i områden långt ifrån ledningsgatorna. Den positiva effekten av närheten till kraftledningsgator tycktes klinga av först vid avstånd på 700-800 m från ledningsgatorna, dvs kraftledningsgatorna hade en positiv effekt på fjärilsfaunan i områden som är mycket större än den areal de täcker. Dessutom var sammansättningen av arter liknande i områden nära och på avstånd från ledningsgatorna, vilket tyder på att ökningen i art- och individrikedom inte berodde på en ökning av arter som normalt inte förekommer i större omfattning på skogsbilvägarna och i naturbetesmarkerna. De analyser vi genomfört när det gäller rörelsemönster och beteenden de utvalda arterna tyder på att det är stor skillnad mellan olika arter, vissa arter (t.ex. pärlgräsfjäril) tycks använda ledningsgatorna för födosök (och därmed troligen också reproduktion), luktgräsfjäril kan enligt våra resultat möjligen också använda ledningsgatorna för spridningsflykt och skogsnätfjäril tycktes göra det. Det troliga är alltså att ledningsgatorna fungerar som spridningskorridorer för vissa arter, medan andra använder habitatet för reproduktion, vilket resulterar i att ledningsgatorna fungerar som spridningskällor (bra habitat) för närliggande habitat. Generellt ökade artrikedomen av fjärilar i naturbetesmarker och skogsbilvägar med ökande andel skog i landskapet. Skogslandskap innehåller mer alternativa habitat än landskap med mer åkermark. I motsats till våra förväntningar fann vi inga starka effekter av landskapets sammansättning (inom 1 km eller 6 km radie) för art- och individrikedom av fjärilar i ledningsgatorna. Detta indikerar att ledningsgatorna (till skillnad från de två andra habitaten) uppfyller kraven för ett flertal arter oavsett det omgivande landskapets sammansättning. I likhet med tidigare studier fann vi att ledningsgatorna var art- och individrikare än naturbetesmarker och skogsbilvägar, vilket bekräftar deras betydelse för fjärilsfaunan. Förutom att fokusera på ledningsgatornas roll som spridningskälla för fjärilar så utvärderade vi betydelsen av övriga habitatvariabler som t.ex. korridorernas bredd, markförhållanden och förekomst av träd och buskar för artrikedom av fjärilar i ledningsgator och skogsbilvägar. En faktor som var viktig för artrikedomen i dessa två habitat var korridorernas bredd (från <10m m i de smalaste vägarna – 200 m i de bredaste ledningsgatorna), vilket visar betydelsen av arealen öppet habitat i de studerade skogslandskapen. För skogsbilvägar kan den högre artrikedomen i breda vägar också bero på mikroklimatets betydelse (solsken och högre temperatur i breda vägar), vilket är en viktig faktor för fjärilar på nordliga latituder. I kraftledningsgator (25 – 200 m breda) är det troligt att den positiva effekten av korridorbredd, ända upp till 200 m, är en effekt av ökad habitatvariation som är kopplat till den större arealen öppet habitat. 4 Andra faktorer som var korrelerat till artrikedomen i både skogsbilvägar och ledningsgator var mängd lövsly längs transekten och mängd lövträd i de omgivande brynen. Detta kan bero på att flera arter är beroende av det skydd som buskarna erbjuder, vissa arter är också knutna till buskar och träd under larvstadiet. Markförhållandena (t.ex. näringsinnehåll) kan också påverka artrikedomen positivt, och lövträd indikerar goda näringsförhållanden (med förekomst av örter) i annars näringsfattiga barrskogsområden. I ledningsgatorna var artrikedomen negativt korrelerad med mängden lövträd (kopplat till tid sedan röjning). Detta indikerar att mer frekvent röjning i ledningsgator med en artrik eller värdefull fjärilsfauna med fördel kan ske oftare än vart 6-8 år som nu är standard i de flesta ledningsgatorna. Artrikedomen var låg i ledningsgator med torr mark och en vegetation dominerad av ris, d.v.s. specifik skötsel för att gynna fjärilsfaunan bör fokusera på breda ledningsgator med frisk-fuktig mark och en gräs-ört vegetation med blommande växter.
|
|
| 12. |
- Berg, Åke, et al.
(författare)
-
Butterflies in semi-natural pastures and power-line corridors - effects of flower richness, management, and structural vegetation characteristics
- 2013
-
Ingår i: Insect Conservation and Diversity. - : Wiley. - 1752-458X .- 1752-4598. ; 6, s. 639-657
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- The aim of this study was to compare the butterfly assemblages in semi-natural pastures and power-line corridors and to analyse the effects of vegetation height, occurrence of trees and shrubs and different flowering vascular plant groups on butterfly diversity and abundance. Twelve of 26 analysed butterfly species were more abundant in power-line corridors than in semi-natural pastures. Only one species preferred semi-natural pastures. In semi-natural pastures butterflies were most common in segments with tall vegetation, whereas butterflies in power-line corridors were most common in segments with vegetation of short or intermediate height. Short vegetation was sparser in power-line corridors (mean cover 4%) than in semi-natural pastures (33%), whereas tall vegetation was more common in power-line corridors (59%) than in semi-natural pastures (35%). The amount of flowers was the factor that affected the abundance of most species. Twenty-one of the 26 species showed positive associations with numbers of flowers of different families. Flowers of the plant families Apiaceae, Caryophyllaceae, Primulaceae, Rubiaceae, Scrophulariaceae, and Violaceae showed positive associations with the abundance of several butterfly species. Vegetation height seems to be a limiting factor in semi-natural pastures, and less intensive management (division of pastures into grazing pens, late season grazing, grazing every second year, or reduced grazing pressure) would benefit butterflies. In power-line corridors (dominated by tall vegetation) the opposite would be beneficial for butterflies, for example more frequent clearing of vegetation along the power-line trails combined with mowing of selected areas.
|
|
| 13. |
- Berg, Åke, et al.
(författare)
-
Butterfly distribution and abundance is affected by variation in the Swedish forest-farmland landscape
- 2011
-
Ingår i: Biological Conservation. - : Elsevier BV. - 0006-3207 .- 1873-2917. ; 144, s. 2819-2831
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Remaining patches of semi-natural grasslands are hot spots for biodiversity in modern agricultural landscapes. In Sweden semi-natural pastures cover approximately 500,000 ha. However, power-line corridors, road verges and clear-cuts cover larger areas (in total about 2,000,000 ha), and these open, less intensively managed habitats are potentially important for species associated with taller vegetation and flower resources (e.g. pollinating insects). The aim of the present study was to evaluate the relative importance of semi-natural pastures and the other three open habitats for butterflies in 12 forest-farmland mosaic landscapes in south central Sweden. Species composition differed significantly between habitats in multivariate analyses. Power-line corridors and semi-natural pastures harbored several species that were disproportionally abundant in these habitats (13 and 8 species, respectively), and power-line corridors also harbored several species that were classified as typical in indicator species analyses. There were more butterfly species, higher abundances and a tendency for more individuals of red-listed species in power-line corridors than in the other three habitats. Effects of the surrounding landscape composition seemed to be weaker than that of the local habitat. However, species composition was significantly associated with landscape composition and species with intermediate and low mobility were more abundant in forested landscapes than in landscapes dominated by arable fields. Analyses of flying time and host plants for larvae suggest that early flying species and species associated with dwarf shrubs were more common in power-line corridors than in the other habitats. A landscape perspective, which takes several habitats into account, is needed for conservation of butterfly communities in forest-farmland landscapes. Power-line corridors and road verges offer possibilities for creating habitats that are suitable for pollinating insects through conservation-oriented management. (C) 2011 Elsevier Ltd. All rights reserved.
|
|
| 14. |
- Berg, Åke, et al.
(författare)
-
Power-line corridors as source habitat for butterflies in forest landscapes
- 2016
-
Ingår i: Biological Conservation. - : ELSEVIER SCI LTD. - 0006-3207 .- 1873-2917. ; 201, s. 320-326
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Modern intensified agriculture has decreased farmland heterogeneity, which has led to strong negative effects on farmland biodiversity. However, partly forested landscapes seem to offer many alternative habitats for open habitat species such as butterflies, since modern forestry and development of infrastructure has created several new environments such as forest road verges and power-line corridors. The aim of the present study was to investigate the importance of power-line corridors (PLCs) as butterfly habitats by testing i) if species richness and abundance of butterflies in PLCs are affected by adjacent habitat composition (i.e. comparisons of PLCs with different adjacent habitats), ii) if PLCs act as source habitat through spill-over of individuals into adjacent forest roads and semi-natural pastures and iii) if species composition differs among the investigated habitat types. To investigate this we censured the butterfly fauna in 23 study landscapes in south-central Sweden. We found support for the hypothesis that PLCs may act as source habitats for butterflies in forest roads and pastures, since species richness and abundance were decreasing with increasing distance to PLC from 0 to 500 m. In addition, the species composition in forest roads and pastures close to and far from PLCs was similar, suggesting that this increase was not due to an increase of PLC specialists in the other two habitats. Thus, we have shown that PLCs in themselves are important butterfly habitats independently of adjacent habitat composition (adjacent mature forest, clear cuts or arable land), and they contribute to increased species richness and abundance of butterflies in surrounding areas over 10 times larger than their own width. (C) 2016 Elsevier Ltd. All rights reserved.
|
|
| 15. |
- Bergman, Karl-Olof, et al.
(författare)
-
Butterflies in Swedish grasslands benefit from forest and respond to landscape composition at different spatial scales
- 2018
-
Ingår i: Landscape Ecology. - : SPRINGER. - 0921-2973 .- 1572-9761. ; 33:12, s. 2189-2204
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- ContextLoss and fragmentation of semi-natural grasslands has critically affected many butterfly species in Europe. Habitat area and isolation can have strong effects on the local biodiversity but species may also be strongly affected by the surrounding matrix.ObjectivesWe explored how different land cover types in the landscape explained the occurrence of butterfly species in semi-natural grasslands.MethodsUsing data from 476 semi-natural grasslands in Sweden, we analysed the effect of matrix composition on species richness and occurrence. Additionally, we analysed at which spatial scales butterflies responded to matrix types (forests, semi-natural grasslands, arable land and water).ResultsForest cover showed the strongest positive effect on species richness, followed by semi-natural grasslands. Forest also had a positive effect on red-listed species at local scales. Responses to matrix composition were highly species-specific. The majority of the 30most common species showed strong positive responses to the amount of forest cover within 200-500m. There was a smaller group of species showing a positive response to arable land cover within 500-2000m. Thirteen species showed positive responses to the amount of semi-natural grasslands, generally at larger scales (10-30km).ConclusionsOur study showed that surrounding forest is beneficial for many grassland butterfly species and that forests might mitigate the negative effects of habitat loss caused by agricultural intensification. Also, semi-natural grasslands were an important factor for species richness at larger spatial scales, indicating that a landscape consisting mainly of supporting habitats (i.e. forests) are insufficient to sustain a rich butterfly fauna.
|
|
| 16. |
- Blicharska, Malgorzata, 1979-, et al.
(författare)
-
Operationalisation of ecological compensation : Obstacles and ways forward
- 2022
-
Ingår i: Journal of Environmental Management. - : Elsevier. - 0301-4797 .- 1095-8630. ; 304
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Ecological compensation (EC) has been proposed as an important tool for stopping the loss of biodiversity and natural values. However, there are few studies on its actual operationalisation and there is high uncertainty about how it should be designed and implemented to be an effective way of performing nature conservation. In this study we focus on ecological compensation in Sweden, a country where it is in the process of being implemented more broadly. Using interviews and a workshop we investigate how the work with the implementation is carried out and what challenges exist. The results show that implementation of EC is at an early stage of development and there are many practical obstacles, linked to both legislation and routines in the planning processes. There is a lack of holistic perspective and large-scale thinking, a quite strong focus on a small number of individual species, and an overall attitude that anything is better than nothing, all of which can have negative consequences for biodiversity conservation overall. Based on the results we discuss the need for better integration of EC into the entire decision-making process and for a holistic approach to preservation of biodiversity and ecosystem services, by increasing the focus on landscape perspective and considering delays in compensation outcomes. There is also a need for a national level standard for EC, making good and worse examples of compensation measures available and systematic monitoring of EC projects. Finally, a spatially explicit database to document all EC areas should be introduced both to ensure consistency in protection from future development plans and to enable long-term monitoring of EC outcomes.
|
|
| 17. |
|
|
| 18. |
- Bommarco, Riccardo, et al.
(författare)
-
Bees increase seed set of wild plants while the proportion of arable land has a variable effect on pollination in European agricultural landscapes
- 2021
-
Ingår i: Plant Ecology and Evolution. - : Agentschap Plantentuin Meise. - 2032-3913 .- 2032-3921. ; 154, s. 341-350
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Background and aims - Agricultural intensification and loss of farmland heterogeneity have contributed to population declines of wild bees and other pollinators, which may have caused subsequent declines in insect-pollinated wild plants. Material and methods - Using data from 37 studies on 22 pollinator-dependent wild plant species across Europe, we investigated whether flower visitation and seed set of insect-pollinated plants decline with an increasing proportion of arable land within 1 km. Key results - Seed set increased with increasing flower visitation by bees, most of which were wild bees, but not with increasing flower visitation by other insects. Increasing proportion of arable land had a strongly variable effect on seed set and flower visitation by bees across studies. Conclusion - Factors such as landscape configuration, local habitat quality, and temporally changing resource availability (e.g. due to mass-flowering crops or honey bee hives) could have modified the effect of arable land on pollination. While our results highlight that the persistence of wild bees is crucial to maintain plant diversity, we also show that pollen limitation due to declining bee populations in homogenized agricultural landscapes is not a universal driver causing parallel losses of bees and insect-pollinated plants.
|
|
| 19. |
- Bommarco, Riccardo, et al.
(författare)
-
Dispersal capacity and diet breadth modify the response of wild bees to habitat loss
- 2010
-
Ingår i: Proceedings of the Royal Society B: Biological Sciences. - : The Royal Society. - 0962-8452 .- 1471-2954. ; 277, s. 2075-2082
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Habitat loss poses a major threat to biodiversity, and species-specific extinction risks are inextricably linked to life-history characteristics. This relationship is still poorly documented for many functionally important taxa, and at larger continental scales. With data from five replicated field studies from three countries, we examined how species richness of wild bees varies with habitat patch size. We hypothesized that the form of this relationship is affected by body size, degree of host plant specialization and sociality. Across all species, we found a positive species-area slope (z = 0.19), and species traits modified this relationship. Large-bodied generalists had a lower z value than small generalists. Contrary to predictions, small specialists had similar or slightly lower z value compared with large specialists, and small generalists also tended to be more strongly affected by habitat loss as compared with small specialists. Social bees were negatively affected by habitat loss (z = 0.11) irrespective of body size. We conclude that habitat loss leads to clear shifts in the species composition of wild bee communities.
|
|
| 20. |
- Bommarco, Riccardo, et al.
(författare)
-
Extinction debt for plants and flower-visiting insects in landscapes with contrasting land use history
- 2014
-
Ingår i: Diversity & distributions. - : Wiley. - 1366-9516 .- 1472-4642. ; 20:5, s. 591-599
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Aim Species are lost world-wide because of habitat destruction and fragmentation. Impacted communities can exhibit transient dynamics in response to such environmental changes, where slow extinctions and immigration delay the arrival to a new equilibrium. Life history traits such as generation time, resource use and dispersal capacity, as well as landscape history can be expected to affect possible extinction debt, but few have examined this for multiple taxa in the same study and particularly so for arthropods. The aim was to assess under which current and historical land use circumstances an extinction debt occurs for vascular plants and three insect taxa. Location South-eastern Sweden. Method We sampled current species richness of habitat specialist and generalist butterflies, bees, hoverflies, and vascular plants in 45 dry to mesic semi-natural grassland fragments of various size and degree of connectivity, and situated in landscapes with contrasting land use conversion history. Habitat loss was estimated in each landscape by comparing modern maps to ~45year old digitized aerial photographs. An extinction debt can be assumed if historical habitat size and connectivity better explain current species distribution than current habitat variables do. Results Bees responded rapidly to habitat loss possibly as a result of their primary nesting resource being destroyed. Interestingly, species richness of specialist plants was best explained by historical habitat connectivity, richness of hoverflies by historical habitat area, and richness of butterflies by both historical habitat area and connectivity, indicating extinction debt for these taxa. Habitat generalist butterflies and hoverflies, but not plants and bees, exhibited extinction debt mainly in relation to habitat area. No effect of landscape type was found on the observed extinction debt. Main conclusions Slow extinctions of persistent and long-lived plants might explain extinction debt for both plants and herbivorous insects linked to these plants.
|
|
| 21. |
|
|
| 22. |
|
|
| 23. |
- Bommarco, Riccardo, et al.
(författare)
-
Rights-of-way: a potential conservation resource
- 2018
-
Ingår i: Frontiers in Ecology and the Environment. - : Wiley. - 1540-9295 .- 1540-9309. ; 16, s. 149-158
-
Forskningsöversikt (refereegranskat)abstract
- Rights-of-way (ROW) that enable the transport of humans, goods, and energy (eg roads and road verges, railways and embankments, and power lines and the corridors they occupy) cover vast areas and can resemble a species-rich natural habitat. We examine the value of ROW for biodiversity conservation. Similar to grasslands or heathlands, the green spaces associated with ROW often harbor high numbers of species, including rare plants and animals. There is, however, a risk that ROW can act as ecological traps, by attracting organisms that fail to survive and/or reproduce within ROW green spaces. To date, a focus on documenting species occurrence has left major gaps in our understanding of how life in a ROW influences the survival and reproduction of populations, their biotic interactions, and movements within a broader landscape. Estimating these parameters allows for management to better recognize the potential conservation value of these landscape elements.
|
|
| 24. |
- Caruso, Alexandro, et al.
(författare)
-
Different patterns in species richness and community composition between trees, plants and epiphytic lichens in semi-natural pastures under agri-environment schemes
- 2015
-
Ingår i: Biodiversity and Conservation. - : Springer Science and Business Media LLC. - 0960-3115 .- 1572-9710. ; 24, s. 1729-1742
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Agri-environment schemes (AES) have been established to counteract negative effects of agricultural intensification on e.g. semi-natural pastures and meadows. The efficiency of most AESs have, however, been poorly evaluated. We evaluated the success of a Swedish AES for the management of semi-natural pastures by comparing species richness and composition of vascular plants (except trees), epiphytic lichens and trees among pastures receiving higher (high value pastures) and lower levels of AES paymens (general value pastures). There was no difference in the number of tree species among high and general value pastures, even though AES regulations allow a maximum of 60 and 100 trees/ha in general and high value pastures, respectively. High value pastures had, however, a higher number of plant and epiphytic lichen species than common value pastures. Moreover, a higher number of pasture specialist plant species were indicative of high value pastures than of general value pastures. No lichen species indicating high value pastures are associated with habitats with low canopy cover (such as e.g. pastures). Finally, tree identity was an important factor for explaining the number and composition of epiphytic lichen species. Our study highlights that species groups can respond differently to agri-environment schemes and other conservation measures. Even though the effects are the desired on the diversity of one assessed taxon, this is not always the case for non-target organism groups.
|
|
| 25. |
- Clough, Yann, et al.
(författare)
-
Density of insect-pollinated grassland plants decreases with increasing surrounding land-use intensity
- 2014
-
Ingår i: Ecology Letters. - : Wiley. - 1461-023X .- 1461-0248. ; 17:9, s. 1168-1177
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Pollinator declines have raised concerns about the persistence of plant species that depend on insect pollination, in particular by bees, for their reproduction. The impact of pollinator declines remains unknown for species-rich plant communities found in temperate seminatural grasslands. We investigated effects of land-use intensity in the surrounding landscape on the distribution of plant traits related to insect pollination in 239 European seminatural grasslands. Increasing arable land use in the surrounding landscape consistently reduced the density of plants depending on bee and insect pollination. Similarly, the relative abundance of bee-pollination-dependent plants increased with higher proportions of non-arable agricultural land (e.g. permanent grassland). This was paralleled by an overall increase in bee abundance and diversity. By isolating the impact of the surrounding landscape from effects of local habitat quality, we show for the first time that grassland plants dependent on insect pollination are particularly susceptible to increasing land-use intensity in the landscape.
|
|
