| 1. |
- Ahlgren-Moritz, Charlotte, et al.
(författare)
-
Vägen till samverkanssäkrad utbildning. [1] : Metoder och strategier
- 2016
-
Bok (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Universitet och högskolor bidrar till samhällsutvecklingen genom att forskningsbaserad kunskap tillämpas av olika aktörer i samhället. För att möta dagens och morgondagens samhällsutmaningar utgör således kunskapsutbyte och samverkan mellan lärosäten och samhället en värdefull möjlighet. Att ha starka relationer med samhällets aktörer identifieras också som viktigt i utvecklingen av ett internationellt starkt lärosäte.Samverkan i högre utbildning främjar samhällets förändringsförmåga och stärker utbildningens kvalitet, men samverkan förbereder också studenterna för ett livslångt lärande och underlättar övergången mellan utbildning och arbetsliv. Ett lärosäte i nära samverkan med aktörer i samhället är ett relevant lärosäte, det vill säga ett lärosäte som är till nytta för sin omvärld och för sina medarbetare och studenter.Ett grundläggande problem vad gäller möjligheterna att integrera samverkan i akademisk utbildning står att finna i statens fördelning av medel till lärosätena. De statliga medlen utgår nämligen i två separata anslag, ett vardera för de båda huvuduppdragen utbildning och forskning. Samverkan kan sägas ingå i bägge uppdragen. Till skillnad från forskningssamverkan finns det för utbildningssamverkan ingen särskild uppföljning och inte heller några ekonomiska incitament. Utvärdering av forskning och utbildning bör således breddas så att kvalitetsstärkande samverkansinslag också inkluderas i resursfördelningsprinciperna. Statens bristande strukturer för fördelning och uppföljning återspeglas i hur lärosätena fördelar resurser till och följer upp samverkan: lärare ges sällan resurser (i form av särskild tid) för att på ett pedagogiskt genomtänkt sätt kunna inkludera samverkansinslag i undervisningen; samverkan är sällan meriterande eller lönegrundande; och den utbildningssamverkan som bedrivs följs sällan upp – varken på institutions-, fakultets- eller lärosätesnivå. Samma sak kan sägas gälla på nationell nivå – det samverkande lärosätet erhåller inga extra anslag och det bestraffas ej heller för försummelse av detsamma. Att göra samverkan till en integrerad del av utbildningen innebär att samverkan bör ingå i de pedagogiska modeller som lärare använder för att leda studenternas kunskapsutveckling mot de mål som finns angivna i kurs- och utbildningsplaner. Det betyder också att arbetet med samverkan bör inkluderas i processer för styrning, planering och uppföljning av utbildning och undervisning på såväl kurs- och programnivå som på institutions-, fakultets- och lärosätesnivå. Att göra samverkan till en integrerad del av utbildningen är att sträva mot att externa aktörer ska bli en självklar del i den dagliga verksamheten – för studenter såväl som för medarbetare och för de organisationer man samverkar med. För att svenska lärosäten ska ges en realistisk möjlighet att göra samverkan till en integrerad del av utbildningsverksamheten krävs det framför allt följande:att politiker och departement utformar ett fördelningssystem där framgångsrika samverkansinsatser inom utbildningen leder till en förstärkning av resursbasen på lärosätena;att lärosätesledningar tar tydlig ställning för samverkansfrågan i sina strategiska styrdokument och att samverkan införs i lärosätenas kvalitetssäkringssystem för utbildning, samt att lärosätena inför system för att styra och följa upp samverkan i utbildningen på lärosätesövergripande nivå;att ledningen för fakulteter, institutioner eller motsvarande omsätter lärosätets strategiska åtaganden i handlingsplaner och lokala styrdokument samt utformar system för dokumentation, styrning och uppföljning av samverkan i utbildningsprogram;att lärare samt kurs- och programansvariga inför samverkan i utbildningens styrande dokument (t.ex. kurs- och utbildningsplaner) samt i den ordinarie undervisningsverksamheten.Dessutom bör lärosätena – både gemensamt men också vart och ett för sig – införa system och karriärvägar där medarbetares insatser i det vardagliga samverkansarbetet uppmärksammas och belönas.Mot bakgrund av detta kan man konstatera att det är angeläget att lärosätenas strategiska arbete avseende utveckling och uppföljning av samverkan i utbildningen vidareutvecklas. Men, med vilka verktyg, var i verksamheten och på vilka sätt?I följande skrift samlas erfarenheter och goda exempel gjorda inom ramen för ett flerårigt lärosätesövergripande samarbetsprojekt, Samverkanssäkrade utbildningsprogram, där utgångspunkten har varit att identifiera strategier och metoder för att integrera samverkan i utbildningsprogram. Målet har varit att undersöka och beskriva hur samverkan kan vara ett medel som bidrar till att stärka utbildningens kvalitet och relevans, samt ge förslag på hur vägen till samverkanssäkrad utbildning kan se ut.Den centrala slutsatsen är att samverkan, när den är en integrerad del av utbildningen, bidrar till kvalitet och säkerställer att utbildningen blir till nytta för samhället. Det finns också andra vinster med att bedriva ett systematiskt samverkansarbete, till exempel att det leder till pedagogisk utveckling för undervisande personal, att det ökar förutsättningarna för ett utmaningsbaserat lärande med studenten i centrum, att det underlättar övergången från studier till arbetsliv, och att det möjliggör fördjupade relationer med den värld lärosätet finns i. Resan mot samverkanssäkrad utbildning är, med andra ord, mödan väl värd.
|
|
| 2. |
- Ahlgren-Moritz, Charlotte, et al.
(författare)
-
Vägen till samverkanssäkrad utbildning. [2] : Möjligheter och utmaningar
- 2016
-
Bok (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Universitet och högskolor bidrar till samhällsutvecklingen genom att forskningsbaserad kunskap tillämpas av olika aktörer i samhället. För att möta dagens och morgondagens samhällsutmaningar utgör således kunskapsutbyte och samverkan mellan lärosäten och samhället en värdefull möjlighet. Att ha starka relationer med samhällets aktörer identifieras också som viktigt i utvecklingen av ett internationellt starkt lärosäte.Samverkan i högre utbildning främjar samhällets förändringsförmåga och stärker utbildningens kvalitet, men samverkan förbereder också studenterna för ett livslångt lärande och underlättar övergången mellan utbildning och arbetsliv. Ett lärosäte i nära samverkan med aktörer i samhället är ett relevant lärosäte, det vill säga ett lärosäte som är till nytta för sin omvärld och för sina medarbetare och studenter.Ett grundläggande problem vad gäller möjligheterna att integrera samverkan i akademisk utbildning står att finna i statens fördelning av medel till lärosätena. De statliga medlen utgår nämligen i två separata anslag, ett vardera för de båda huvuduppdragen utbildning och forskning. Samverkan kan sägas ingå i bägge uppdragen. Till skillnad från forskningssamverkan finns det för utbildningssamverkan ingen särskild uppföljning och inte heller några ekonomiska incitament. Utvärdering av forskning och utbildning bör således breddas så att kvalitetsstärkande samverkansinslag också inkluderas i resursfördelningsprinciperna. Statens bristande strukturer för fördelning och uppföljning återspeglas i hur lärosätena fördelar resurser till och följer upp samverkan: lärare ges sällan resurser (i form av särskild tid) för att på ett pedagogiskt genomtänkt sätt kunna inkludera samverkansinslag i undervisningen; samverkan är sällan meriterande eller lönegrundande; och den utbildningssamverkan som bedrivs följs sällan upp – varken på institutions-, fakultets- eller lärosätesnivå. Samma sak kan sägas gälla på nationell nivå – det samverkande lärosätet erhåller inga extra anslag och det bestraffas ej heller för försummelse av detsamma. Att göra samverkan till en integrerad del av utbildningen innebär att samverkan bör ingå i de pedagogiska modeller som lärare använder för att leda studenternas kunskapsutveckling mot de mål som finns angivna i kurs- och utbildningsplaner. Det betyder också att arbetet med samverkan bör inkluderas i processer för styrning, planering och uppföljning av utbildning och undervisning på såväl kurs- och programnivå som på institutions-, fakultets- och lärosätesnivå. Att göra samverkan till en integrerad del av utbildningen är att sträva mot att externa aktörer ska bli en självklar del i den dagliga verksamheten – för studenter såväl som för medarbetare och för de organisationer man samverkar med. För att svenska lärosäten ska ges en realistisk möjlighet att göra samverkan till en integrerad del av utbildningsverksamheten krävs det framför allt följande:att politiker och departement utformar ett fördelningssystem där framgångsrika samverkansinsatser inom utbildningen leder till en förstärkning av resursbasen på lärosätena;att lärosätesledningar tar tydlig ställning för samverkansfrågan i sina strategiska styrdokument och att samverkan införs i lärosätenas kvalitetssäkringssystem för utbildning, samt att lärosätena inför system för att styra och följa upp samverkan i utbildningen på lärosätesövergripande nivå;att ledningen för fakulteter, institutioner eller motsvarande omsätter lärosätets strategiska åtaganden i handlingsplaner och lokala styrdokument samt utformar system för dokumentation, styrning och uppföljning av samverkan i utbildningsprogram;att lärare samt kurs- och programansvariga inför samverkan i utbildningens styrande dokument (t.ex. kurs- och utbildningsplaner) samt i den ordinarie undervisningsverksamheten.Dessutom bör lärosätena – både gemensamt men också vart och ett för sig – införa system och karriärvägar där medarbetares insatser i det vardagliga samverkansarbetet uppmärksammas och belönas.Mot bakgrund av detta kan man konstatera att det är angeläget att lärosätenas strategiska arbete avseende utveckling och uppföljning av samverkan i utbildningen vidareutvecklas. Men, med vilka verktyg, var i verksamheten och på vilka sätt?I följande skrift samlas erfarenheter och goda exempel gjorda inom ramen för ett flerårigt lärosätesövergripande samarbetsprojekt, Samverkanssäkrade utbildningsprogram, där utgångspunkten har varit att identifiera strategier och metoder för att integrera samverkan i utbildningsprogram. Målet har varit att undersöka och beskriva hur samverkan kan vara ett medel som bidrar till att stärka utbildningens kvalitet och relevans, samt ge förslag på hur vägen till samverkanssäkrad utbildning kan se ut.Den centrala slutsatsen är att samverkan, när den är en integrerad del av utbildningen, bidrar till kvalitet och säkerställer att utbildningen blir till nytta för samhället. Det finns också andra vinster med att bedriva ett systematiskt samverkansarbete, till exempel att det leder till pedagogisk utveckling för undervisande personal, att det ökar förutsättningarna för ett utmaningsbaserat lärande med studenten i centrum, att det underlättar övergången från studier till arbetsliv, och att det möjliggör fördjupade relationer med den värld lärosätet finns i. Resan mot samverkanssäkrad utbildning är, med andra ord, mödan väl värd.
|
|
| 3. |
- Alexius, Katarina, et al.
(författare)
-
Forskare: Ge socialtjänsten rätt verktyg
- 2015
-
Ingår i: Svenska dagbladet. - Stockholm. - 1101-2412. ; :2015-12-11
-
Tidskriftsartikel (populärvet., debatt m.m.)abstract
- Att socialtjänstens personal kan hantera och tolka nyckelbegrepp som ”barnets bästa” och ”god vård” är helt avgörande för förstärkningar av barns reella rättigheter, skriver forskare vid Stockholms universitet och Ersta Sköndal högskola.
|
|
| 4. |
|
|
| 5. |
- Alm, Anna-Karin, et al.
(författare)
-
Vägen till samverkanssäkrad utbildning
- 2016
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Kunskapsutbyte och samverkan mellan lärosäten och andra aktörer i samhället är viktigt för att vi ska kunna möta morgondagens utmaningar. Man måste arbeta över sektorsgränser, inte bara inom forskning utan också inom utbildning. “Vägen till samverkanssäkrad utbildning: metoder och strategier” handlar om hur samverkan kan integreras i högre utbildning. Slutsatserna baseras på de erfarenheter som gjorts i projektet Samverkanssäkrade utbildningsprogram som letts av lärosätena i Linköping, Malmö och Umeå. Publikationens andra del, “Möjligheter och utmaningar”, berättar ett antal historier ur samverkansvardagen. // Att med andra samhällsaktörer samverka kring utformningen av utbildningsprogram och i undervisningen bidrar till kvalitetsutveckling och säkerställer att utbildningen är till nytta för samhället. Samverkan förbereder också studenterna för ett livslångt lärande och underlättar övergången mellan utbildning och arbetsliv. För att man långsiktigt ska kunna integrera samverkan i utbildningsprogram krävs insatser på flera nivåer. Till exempel måste lärosätesledningar ta tydlig ställning i samverkansfrågan i sina styrdokument, och samverkansaspekten måste vara en självklar del av lärosätets kvalitetssäkringssystem. Det krävs också att ledningen för fakulteter och institutioner utformar system för dokumentation, styrning och uppföljning av samverkan. Vidare bör samverkan ingå i de pedagogiska modeller som lärare använder för att leda studenternas kunskapsutveckling, och lärosätena bör också uppmärksamma och belöna framgångsrikt samverkansarbete. Slutligen bör politiker och departement utforma ett fördelningssystem där framgångsrika samverkansinsatser inom utbildningen leder till en förstärkning av resursbasen på lärosätena.
|
|
| 6. |
- Alm, Charlotte, et al.
(författare)
-
Attributions of shyness–resembling behaviors by shy and non–shy individuals
- 1999
-
Ingår i: Personality and Individual Differences. - 0191-8869. ; 27:3, s. 575-585
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Shy and non-shy individuals attributions of shyness-resembling behaviors in scenarios involving either themselves or other, hypothetical, people were studied through the use of a questionnaire. The participants were Swedish high-school students who rated the extent to which a number of such behaviors could be explained by four different causes, two internal (shyness and lack of interest) and two external (other persons and situational circumstances) causes. The results showed that shy participants attributed their own shyness-resembling behaviors to internal causes to a higher degree than did non-shy participants. Furthermore, non-shy participants attributed their own behaviors to external rather than internal causes, whereas shy participants judged internal and external causes to be about equally good explanations of their own behaviors. Both shy and non-shy participants attributed other peoples behaviors to internal rather than external causes. The differences between shy and non-shy participants were discussed in terms of differences in focus of attention, meaning that shy individuals seem to be much more self-focused than non-shy ones.
|
|
| 7. |
|
|
| 8. |
- Alm, Charlotte, 1975-, et al.
(författare)
-
Betydelsen av upplevda risker och känslor av otrygghet vid resor med kollektivtrafik : En undersökning i Göteborg samt jämförelse med resultat från Norrköping och Stockholm.
- 2004
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- A questionnaire, including questions about perceived attractiveness, feelings of unsafety and different types of perceived risks connected to five different transport modes (car, city bus, tram, regional bus, and commuter train) was filled out by 58 persons at the city library in Gothenburg. The results showed that perceived risk and worry of being bothered, threatened or attacked might have a larger impact on perceived attractiveness than perceived risk and worry of being seriously injured in traffic accidents. Similar results were obtained in similar studies conducted in Norrköping and in Stockholm. Of the respondents in Gothenburg, 45 % stated that they avoid travelling with particularly tram during evenings and weekends, to the areas Angered or Bergsjön. The results obtained from the studies conducted in Gothenburg and in Stockholm also suggest that perceived risk and worry of being bothered, threatened or attacked affect feelings of unsafety. The results obtained from all three studies showed that certain circumstances, such as the bus stop etc being situated next to a park, contribute to a high degree to feelings of unsafety while walking to, or waiting at, a bus stop etc. When travelling with a public transport mode feelings of unsafety arise for example when the driver/personnel do not supervise their vehicle. In all three studies, women stated to a higher extent than men that different circumstances contribute to feelings of unsafety.
|
|
| 9. |
- Alm, Charlotte, et al.
(författare)
-
Betydelsen av upplevda risker och känslor av otrygghet vid resor med kollektivtrafik : en undersökning i Göteborg samt jämförelse med resultat från Norrköping och Stockholm
- 2004
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Vid stadsbiblioteket i Göteborg fyllde 58 personer i ett frågeformulär som innehöll frågor om upplevd attraktivitet, känslor av otrygghet och olika typer av upplevda risker förknippade med fem olika transportmedel (bil, stadsbuss, spårvagn, regionalbuss och pendeltåg). Resultaten visade att upplevd attraktivitet påverkas i högre utsträckning av upplevda risker och oro för besvärande situationer, hot eller våld än upplevda risker och oro för att bli allvarligt skadad i trafikolyckor, vilket delvis stämmer överens med resultat från motsvarande studier genomförda i Norrköping och i Stockholm. Av deltagarna i Göteborg uppgav 45 % att de undviker främst att resa med spårvagn under kvällar, särskilt på helger, till områdena Angered eller Bergsjön. Vidare tyder resultaten från studierna genomförda i Göteborg och i Stockholm på att upplevda risker och oro för besvärande situationer, hot eller våld inverkar på känslor av otrygghet. Resultaten från alla tre studierna visade att olika omständigheter, såsom att hållplatsen är belägen vid en park, ansågs bidra i hög utsträckning till känslor av otrygghet när man går till respektive väntar vid en hållplats. När man reser med ett kollektivt transportmedel känner man sig särskilt otrygg om exempelvis förare/personal har dålig uppsikt över fordonet. I alla tre studierna uppgav kvinnor, i högre utsträckning än män, att olika omständigheter bidrar till känslor av otrygghet.
|
|
| 10. |
- Alm, Charlotte, et al.
(författare)
-
Gender differences in re-offending among psychiatrically examined Swedish offenders
- 2010
-
Ingår i: CBMH. Criminal behaviour and mental health. - : Wiley. - 0957-9664 .- 1471-2857. ; 20:5, s. 323-334
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Background: The gender gap for violent offending is narrowing in the general population. Substance abuse and mental health problems are known risk factors for criminality. While substance abuse treatment has been associated with reduced risk of re-offending, women seem less likely to engage than men. People misusing substances tend to be high users of emergency room (ER) services. Such use may be an indicator both of treatment failure for substance misuse and offending. Little is known about gender differences in this respect. Aims: This study aims to test for gender differences in re-offending, use of substance abuse treatment, and hospital ER visits among offenders referred for forensic psychiatric assessment in Sweden. Method: The study used a longitudinal retrospective design. Data on all 31 women from a 2-year (2000–2001) cohort of serious offenders referred for forensic psychiatric assessment in Stockholm county, and 31 men from the same cohort, were extracted from forensic service and national records. Selection of the men was by initial random sampling followed by matching on age and substance misuse. The two resulting samples were compared on health service use and re-offending data between release and the census date (30 April 2004). Results: There were no gender differences for violent re-offending or for engagement in planned substance abuse treatment, in spite of longer time at risk for the men. Re-offending was reduced for women but not men who did not present in the ER with physical health problems. Conclusions: Our study is limited by sample size, although it included all women referred to the specialist forensic psychiatric service over 2 years, but it does indicate that differences between men and women in this situation are likely, and worthy of further study. The only way of achieving adequate sample sizes is likely to be through multi-centre collaboration.
|
|
| 11. |
- Alm, Charlotte, 1975-, et al.
(författare)
-
Kollektivtrafik i storstad - : undviker människor att resa på grund av otrygghet?
- 2003
-
Rapport (populärvet., debatt m.m.)abstract
- A questionnaire, including questions pertaining to perceived attractiveness, feelings of unsafety and different types of risks connected to different transport modes (car, city bus, tram, regional bus, commuter train and subway), was filled out by 59 respondents. The results showed that perceived attractiveness might be affected by perceived risks and worry of being bothered, threatened or attacked by fellow passengers to a higher extent than perceived risks and worry of being involved in traffic accidents. Different circumstances, for instance the bus stop etc being remotely situated, were considered to contribute to feelings of unsafety when walking to and waiting at the bus stop etc. When travelling with different public transport modes the participants stated that they feel unsafe if for example drivers/personnel do not supervise their vehicle. Women stated to a higher extent than men that different circumstances contribute to feelings of unsafety when walking to and waiting at the bus stop etc. as well as when travelling with different public transport modes. A majority of the respondents stated that they avoid travelling with the red subway-line during night-time, especially during weekends. The respondents stated that they had a more positive attitude towards tram than towards regional bus and commuter train, which was not the case in a similar study conducted in Norrköping. This result might be explained by a successful introduction of a new tramway-line (Tvärbanan) in Stockholm.
|
|
| 12. |
- Alm, Charlotte, et al.
(författare)
-
Language and eyewitness suggestibility
- 2019
-
Ingår i: Journal of Investigative Psychology and Offender Profiling. - : Wiley. - 1544-4759 .- 1544-4767. ; 16:3, s. 201-212
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- During forensic interviews, eyewitnesses are to retrieve correct information from memory. Cognitive load should be high, leading to risks of giving in to suggestive questions and difficulties in memory retrieval generally. Testifying in a non-native vs. native language may require even more cognitive effort due to the need to inhibit the interference of the native language. Such witnesses may also be more motivated to appear credible because they often belong to ethnic outgroups relative to forensic professionals, risking more scepticism. In this study, Swedish participants (N = 51) reported their memory of a simulated crime event either in English (non-native language) or in Swedish (native language) and were tested for suggestibility and accuracy. Results showed that English-speaking witnesses yielded to more suggestive questions, perceived themselves as less credible but were equally accurate. Results suggest that testifying in a non-native language is taxing cognitive resources, in turn increasing suggestibility and suboptimal memory search.
|
|
| 13. |
- Alm, Charlotte, 1975-, et al.
(författare)
-
Perceived risk, feelings of safety and worry associated with different travel modes.
- 2000
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- The main objective was to study how perceived accident risk and risk of violence are related to feelings of safety and worry associated with different transport modes (car, taxi, city bus, regional bus, train, ferry and aeroplane). Another aim was to study how individual differences (such as age, sex, the extent to which individuals use different travel modes, personal experience of accidents and violence situations and how individuals perceive themselves) might affect these relationships. A questionnaire was constructed for these purposes and was filled out by 100 respondents. The results showed that there were differences between the respondents' perceptions of accident risk, risk of violence and feelings of safety, as well as differences between the different transport modes. Car received higher ratings of accident risk than the remaining transport modes, whereas city bus and ferry received the highest ratings of risk of violence. The participants seemed to have a fairly good idea of the internal rank order of the transport modes with respect to accident risk, whereas they seemed less aware of the actual size of the differences between the different transport modes. The ratings of feelings of safety and worry were found to be quite similar. Finally, individual differences, such as age and sex, seemed to have some effects on the perceptions of risk and feelings of safety.
|
|
| 14. |
|
|
| 15. |
- Alm, Charlotte, 1975-
(författare)
-
The Role of Causal Attribution and Self-Focused Attention for Shyness
- 2006
-
Doktorsavhandling (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Syftet med denna avhandling var att undersöka på vilket sätt och i vilken utsträckning blyga personer skiljer sig från icke-blyga personer med avseende på deras attributionsmönster. Resultaten från 3 kvantitativa och 1 kvalitativ studie visar en något annorlunda bild av hur blyghet relaterar till social kognition jämfört med tidigare forskning i området. Följande 4 huvudsakliga slutsatser drogs. (1) Blyga personer har inte nödvändigtvis en snedvriden social kognition eftersom de uppvisade en mindre aktörs–observatörsskillnad jämfört med icke-blyga personer. (2) Det är sannolikt att blyga och självfokuserade personer bedömer sina emotionella reaktioner som orsakade av stabila interna orsaker snarare än mindre stabila interna och externa orsaker. Om blyga personer är mindre självfokuserade så tenderar dessa personer ändå att uppvisa detta attributionsmönster. (3) Blyghet snarare än beteendemässig inhibition har betydelse för vilka orsaker som tillskrivs emotionella reaktioner medan blyghet och beteendemässig inhibition interagerar när det gäller i vilken grad fritt valda orsaker upplevs vara orsakade av interna respektive externa faktorer. En slutsats av dessa resultat är att fortsatt forskning bör fokusera hur människor i sin vardag förklarar sina egna och andra människors beteenden och reaktioner. (4) Mycket blyga personer kan uppleva identitetsförvirring samt kan ha en ambivalent önskan om att vara blyg samtidigt som blygheten försvinner. Trots att dessa resultat pekar på ganska allvarliga konsekvenser av att vara blyg så verkar blyghet generellt betraktas i ett ganska positivt ljus.
|
|
| 16. |
|
|
| 17. |
- Alm, Charlotte
(författare)
-
The Role of Shyness and Self–Focused Attention for Attribution of Reactions in Social Situations to Internal and External Causes
- 2007
-
Ingår i: Scandinavian Journal of Psychology. - : Wiley. - 0036-5564 .- 1467-9450. ; 48:6, s. 519-527
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- The hypothesis that shyness would be associated with attribution of emotional reactions to stable internal causes rather than to less stable internal and external causes was tested in Study 1 (N = 60). In Study 2 (N= 112) the hypothesis that the explanatory power of shyness would decrease once the effect of self-focused attention on attribution to stable internal causes had been controlled for was tested. The results confirmed both hypotheses. Shyness correlated positively with attribution to stable internal causes, but non-significant with attribution to less stable internal and external causes. Shyness explained a lesser portion of the variance in attribution to both of the internal causes when controlling for self-focus. Even though the findings indicate that self-focus is central to the social cognitive processes of shy individuals, they also suggest that self-focus cannot fully explain attribution to internal causes in general and shy individuals' attributional pattern in particular.
|
|
| 18. |
|
|
| 19. |
- Alm, Charlotte, 1975-, et al.
(författare)
-
Upplevd trygghet vid resor med kollektiva transportmedel.
- 2002
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- The main objective was to study differences and similarities between different transport modes (car, city bus, tram, regional bus and commuter train) concerning perceived attractiveness, feelings of safety and different types of risks connected to the different transport modes. Another aim was to study to what extent different circumstances (for instance lighting) contribute to feelings of insecurity while travelling with different public transport modes. Finally, an objetive was to study possible effects of individual differences (such as demographic variables). A questionnaire was constructed for these purposes and was filled out by 58 respondents. The results showed that people perceive feelings of safety and attractiveness to be different depending on the transport mode. People perceive private cars to be more attractive than public transport modes. Perceived attractiveness might be affected by perceived risks and worry of being bothered, threatened and violated by fellow passengers to a higher extent than perceived risks and worry of being involved in traffic accidents while travelling. Individual differences might have an affect on perceived attractiveness, feelings of safety and perceptions of risks.
|
|
| 20. |
- Alm, Charlotte, et al.
(författare)
-
Upplevd trygghet vid resor med kollektiva transportmedel
- 2002
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Det huvudsakliga syftet var att studera vilka skillnader och likheter som finns mellan olika transportmedel (bil, stadsbuss, spårvagn, regionalbuss och pendeltåg) med avseende på upplevd attraktivitet, trygghet och olika typer av upplevda risker förknippade med de olika transportmedlen. Ytterligare ett syfte var att studera i vilken utsträckning olika omständigheter (exempelvis belysning) bidrar till känslor av otrygghet i samband med resor med kollektiva transportmedel. Slutligen var ett syfte att studera eventuella effekter av olika individegenskaper (såsom demografiska variabler). Ett frågeformulär konstruerades för dessa syften och fylldes i av 58 personer. Resultaten visade att människor upplever trygghet och attraktivitet olika hos olika transportmedel. En viktig skiljelinje verkar gå mellan privatbil och kollektiva transportmedel. Upplevd attraktivitet verkar i högre utsträckning påverkas av upplevda risker och oro för att bli utsatt för besvärande situationer, hot eller våld än upplevda risker för att råka ut för trafikolyckor. Olika individegenskaper kan ha en viss inverkan på upplevd attraktivitet, trygghet och risk.
|
|
| 21. |
- Alm, Fredrik, 1983-, et al.
(författare)
-
Adherence to Swedish Guidelines for Pain Treatment in Tonsil Surgery in Pediatric Patients
- 2016
-
Konferensbidrag (refereegranskat)abstract
- Objective: As shown by data from the National Tonsil Surgery Register in Sweden, tonsil surgery often causes severe pain that lasts for many days. The register data demonstrate the necessity for better evidence-based pain treatment guidelines for tonsil surgery. The guidelines, introduced in 2013, consist of both pharmacological and non-pharmacological recommendations. In the guidelines, a multimodal analgesic approach and combination of analgesics are recommended to provide effective pain treatment with limited side effects. Two national multi-professional education days on pain, pharmacology and the guidelines were offered. Web-based information about pharmacological treatment (www.tonsililloperation.se) was designed for patients and next-of-kin. The current aims were to describe adherence to the Swedish guidelines for pain treatment in tonsil surgery in pediatric patients < 18 yearsMethod: An inter-professional questionnaire was developed, including questions linked to the relevant guidelines. The questions came from a national mapping before the guidelines were designed. The items were discussed by an expert group, and content validity was evaluated using the content validity index.ENT-and anesthesia physicians and nurses from all 50 ENT clinics in Sweden were enrolled.Results: Most clinics had received the guidelines, but there was a discrepancy between the professions. More than half had perused the literature review performed before the guidelines were designed, and attended themulti-professional education day. Pre- and perioperative treatment usually included paracetamol, clonidine and betamethasone. A multimodal pain approach after discharge from hospital (tonsillectomy and tonsillotomy) was used, combining paracetamol with cox-inhibitors. Most clinics used paracetamol, with a higher dose for the first 3 days (healthy children and acceptable nutrition), and a reduced dose from day 4.In case of inadequate analgesia after tonsillectomy, oral clonidine or opioids were used. Several clinics followed the recommendation to use clonidine as first choice and secondly an opioid. No respondents prescribed codeine compared to 80% at the mapping before the guidelines were designed. The guidelines were experienced as clear, safe and sufficient. The web-based information was used by most of the clinics to improve quality of care and provide facilitating tools for patients, relatives and caregivers.Conclusion: Swedish guidelines for tonsil surgery provide practical evidence-based pain treatment recommendations. To achieve a change, multi-professional education is necessary. This needs to be repeated for a wider spread.Future research should include evaluation through pain diaries and questionnaires to next-of-kin and children. There should be matching of data from the quality registers at each clinic, with pain variables such as unplanned health care contacts due to pain, number of days with analgesics, and return to normal diet
|
|
| 22. |
|
|
| 23. |
|
|
| 24. |
|
|
| 25. |
- Cederborg, Ann-Christin, 1952-, et al.
(författare)
-
Investigative interviewing of alleged child abuse victims : an evaluation of a new training programme for investigative interviewers
- 2013
-
Ingår i: Police Practice & Research. - London : Taylor & Francis Group. - 1561-4263 .- 1477-271X. ; 14:3, s. 242-254
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- This evaluation focused on the developing interviewing skills of 104 active crimeinvestigators in Sweden who participated in six different half-year courses between 2007 and 2010. The courses emphasised a combined model of the National Institute of Child Health and Human Development Protocol and the PEACE model of investigative interviewing. The teaching was interdisciplinary. The evaluation involved interviews of 208 children, most of whom were suspected victims of physical abuse. The investigators used two-thirds fewer option-posing questions and three times as many invitations after training as they did before training. These data show that the training was very effective in shaping the interviewers behaviour into better compliance with internationally recognised guidelines.
|
|
