| 1. |
|
|
| 2. |
|
|
| 3. |
- Jonker, Dirk, 1956-, et al.
(författare)
-
Rationalisation in public dental care - impact on clinical work tasksand biomechanical exposure for dentists : a prospective study
-
Annan publikation (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Comprehensive rationalisations in Swedish dentistry suggest contribute to increase risk for MSDs among dentists. This prospective study focused on assessing changes in degree of rationalisation of clinical dental work by dentists during a six years period, with particular emphasis on time aspects and mechanical exposure. Twelve dentists were followed up by the means 45 minute’s video recordings and synchronised inclinometry measurements. The video recordings were analyzed by a loss analysis technique. The results shows that non-VAW time proportion (waste) at the follow up was not reduced, but rather showed a trend towards an increase. Mechanical exposures during non-VAW and VAW were essentially not changed during the follow up time. The risk for MSDs for dentists due to mechanical exposure is unchanged. The used loss analysis technique has a lot to contribute in health care settings but the used concept applied needs further elaboration in the future.
|
|
| 4. |
|
|
| 5. |
|
|
| 6. |
|
|
| 7. |
|
|
| 8. |
- Ydreborg, Berit, et al.
(författare)
-
Swedish social insurance officers' experiences of difficulties in assessing applications for disability pensions--an interview study.
- 2007
-
Ingår i: BMC public health. - : Springer Science and Business Media LLC. - 1471-2458. ; 7
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- BACKGROUND: In this study the focus is on social insurance officers judging applications for disability pensions. The number of applications for disability pension increased during the late 1990s, which has resulted in an increasing number of disability pensions in Sweden. A more restrictive attitude towards the clients has however evolved, as societal costs have increased and governmental guidelines now focus on reducing costs. As a consequence, the quantitative and qualitative demands on social insurance officers when handling applications for disability pensions may have increased. The aim of this study was therefore to describe the social insurance officers' experiences of assessing applications for disability pensions after the government's introduction of stricter regulations. METHODS: Qualitative methodology was employed and a total of ten social insurance officers representing different experiences and ages were chosen. Open-ended interviews were performed with the ten social insurance officers. Data was analysed with inductive content analysis. RESULTS: Three themes could be identified as problematic in the social insurance officers' descriptions of dealing with the applications in order to reach a decision on whether the issue qualified applicants for a disability pension or not: 1. Clients are heterogeneous. 2. Ineffective and time consuming waiting for medical certificates impede the decision process. 3. Perspectives on the issue of work capacity differed among different stakeholders. The backgrounds of the clients differ considerably, leading to variation in the quality and content of applications. Social insurance officers had to make rapid decisions within a limited time frame, based on limited information, mainly on the basis of medical certificates that were often insufficient to judge work capacity. The role as coordinating actor with other stakeholders in the welfare system was perceived as frustrating, since different stakeholders have different goals and demands. The social insurance officers experience lack of control over the decision process, as regulations and other stakeholders restrict their work. CONCLUSION: A picture emerges of difficulties due to disharmonized systems, stakeholder-bound goals causing some clients to fall between two stools, or leading to unnecessary waiting times, which may limit the clients' ability to take an active part in a constructive process. Increased communication with physicians about how to elaborate the medical certificates might improve the quality of certificates and thereby reduce the clients waiting time.
|
|
| 9. |
|
|
| 10. |
|
|
| 11. |
|
|
| 12. |
- Arneson, Hanna, et al.
(författare)
-
Measuring empowerment in working life : a review
- 2006
-
Ingår i: Work. - 1051-9815 .- 1875-9270. ; 26:1, s. 37-46
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- This study identifies and describes questionnaires that measure empowerment in working life. Theoretical bases and empirical examination of the questionnaires are also reported. Nine questionnaires emerged from a database search including AMED, CINAHL, ERIC, MEDLINE and PSYCINFO. The main target groups were employees in general. Most authors share the same theoretical basis. Most of the questionnaires focus on intra- individual issues, while a smaller number deal with the interaction between individual and organization. Control and competence are frequently used dimensions. Cronbach's alpha for complete questionnaires ranged between 0.62 and 0.96. No comparisons with outcome of health were reported. Spreitzer's questionnaire [54] has undergone the most comprehensive investigation. Research is required to achieve better understanding of the interplay between conditions at work and empowerment and health.
|
|
| 13. |
|
|
| 14. |
|
|
| 15. |
|
|
| 16. |
|
|
| 17. |
|
|
| 18. |
- Barajas, Josefin, 1970-, et al.
(författare)
-
Hälsofrämjande arbetsplats : att skapa möjligheter för lärande och hälsa
- 2006
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Under hösten 2002-hösten 2003 genomfördes ett interventionsprojekt vid akutkliniken, Universitetssjukhuset i Linköping. Projektet syftade till att utveckla förutsättningarna och kompetensen inom organisationen att hantera frågor som främjar hälsa. Alla medarbetare på kliniken har träffats i arbetsgrupper och under handledning arbetat enligt problembaserat lärande med frågor som berör hälsa i arbetet. Grupperna dokumenterade sitt arbete i s.k. loggböcker, samt i rapporteringar från två heldagar då alla medarbetare samlades. Ett strategiskt urval av medarbetarna har intervjuats vid interventionens början, samt efter avslutad interventionstid. Personalen har även följts med landstingets personalenkät och sjukfrånvarostatistik. Interventionsprojektet har lett fram till en mängd förbättringsförslag och genomförda åtgärder på alla nivåer i organisationen, såsom t.ex. ökad medicinsk-teknisk kompetens, förbättrat socialt klimat, ökad regelbundenhet i personalutvecklingssamtal, ökade förutsättningar för patientflödet i verksamheten och utveckling av strategier för att hantera långtidssjukskrivna. PB-gruppernas rangordning av prioriterade områden för hälsofrämjande utvecklingsarbete var ledarskap, organisation, kompetens, information och kommunikation, samt vårdkvalitet. Interventionen har bidragit till ett ökat erfarenhetsutbyte mellan personalen, vilket har inneburit både ett individuellt och ett kollektivt lärande. Personalen har också under interventionsprojektet ökat sin kompetens att hantera verksamhetsförändringar. Medarbetarna har utvecklat synen på hälsa, och vad som påverkar den arbetsrelaterade hälsan. Interventionsprojektet har belyst vikten av reflektion under arbetstid, samt betydelsen av delaktighet under förändringsprocesser. Resultaten visar på tre framträdande faktorer av betydelse för genomförandet och utfallet av interventionsprojektet. För det första har ledningen en väsentlig roll i utvecklingen av hälsofrämjande processer på arbetsplatsen. Ledningen behöver stötta och legitimera utvecklingsarbetet. Ett sådant hälsofrämjande ledarskap ställer krav på kompetens hos ledningen. Ledare behöver därför extra stöd och utvidgad kompetens i hälsofrämjande utvecklingsarbete. För det andra är det viktigt att organisera för lärande och kollektiv reflektion. Det kräver en medveten strategi. Det problembaserade arbetssättet under interventionsprojektet har fungerat som ett forum där medarbetarna kontinuerligt har fått utrymme att tänka i nya banor. Resultatet av en sådan organisering för lärande har givit utslag i verksamheten i form av olika åtgärder och förändringar. För det tredje har de problembaserade grupperna fungerat som en buffert i organisationen, där medarbetarna har lärt en handlings- och förändringsberedskap. De har ökat sin kompetens i att hantera inre och yttre krav på förändring, liksom att påverka sin egen organisation i riktning mot en hälsofrämjande arbetsplats.
|
|
| 19. |
|
|
| 20. |
|
|
| 21. |
- Barajas, Josefin, 1970-, et al.
(författare)
-
Workplace health promotion - Intervention Process.
- 2005
-
Ingår i: Best Practice for Better Health, 6th IUPHE European Conference on the Effectiveness and Quality on Health Promotion,2005.
-
Konferensbidrag (refereegranskat)
|
|
| 22. |
- Bejerot, Eva, 1951-, et al.
(författare)
-
Occupational Control on Drift : National and Local Intervention in Clinical Work at Emergency Departments
- 2017
-
Ingår i: Professions & Professionalism. - : Høgskolen i Oslo og Akershus. - 1893-1049. ; 7:2, s. 1-15
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- In Swedish emergency departments, various initiatives have been introduced in order to reduce long waiting times for patients: lean methods, targets for waiting times related to revenues, interprofessional teams, and different forms of triage systems. This study focuses on the physicians’ views on dilemmas related to these interventions. The study is based on the interviews with 14 physicians in four emergency departments. The interviews have been analysed thematically and presented in the form of brief narratives. The study follows changes from clinical practice to the national policy level. The changes appear to be ineffective or counterproductive—waiting times are rather getting longer, but the measures have a number of other effects. Decisions are taken at a central level and are carried out by means of rules, incentives, and projects and end in the medical profession being displaced from the central position they have held in the working processes of health care.
|
|
| 23. |
- Bengtsson Malmeblad, Lena, et al.
(författare)
-
Avstämningsmötet. En utredningsmetod?
- 2007
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Avstämningsmötet är en metod inom Försäkringskassan som syftar till att ge bättre beslutsunderlag för deras bedömningar av sjukskrivnas arbetsförmåga och rehabiliteringsbehov. Målet är att förkorta sjukskrivningstider och snabbare få människor tillbaka i arbete. I och med den kraftigt ökade sjukfrånvaron i slutet av 1990-talet uppmärksammades att Försäkringskassans tillämpning av sjukförsäkringens regelverk varierar mellan olika delar av landet och även mellan olika lokalkontor. Som en konsekvens påbörjades ett omfattande arbete med att professionalisera handläggningen genom att utveckla gemensamma metoder och arbetssätt. År 2005 gjordes en skärpning av lagstiftningen genom att starkare reglera de tidsgränser inom vilka ett avstämningsmöte skall hållas och man etablerade produktionsmål inom Försäkringskassan i termer av antal avstämningsmöten inom 90 dagar i sjukskrivningen. I denna studie har 11 handläggare inom Försäkringskassan intervjuats om sin syn på avstämningsmötet som utredningsmetod och på vilket sätt den påverkar den sjukskrivnes återgång i arbete. Studien fokuserar på det första avstämningsmötet i sjukskrivningen, sex av dessa genomfördes före 90-dagars gränsen och fem genomfördes senare i sjukskrivningsprocessen. Analyserna av intervjuerna resulterade i fem huvudområden som berör upplevelser av produktionskraven, förberedelser respektive genomförande av avstämningsmötet, läkarens roll vid avstämningsmötet samt mötets betydelse för återgång i arbete. Handläggarna upplever en konflikt mellan kravet på att hålla produktionsmålet på avstämningsmöte inom 90 dagar och sin professionella bedömning av när ett avstämningsmöte passar in i rehabiliteringsprocessen. Ur handläggarnas perspektiv har det skett en värderingsförskjutning från en helhetssyn på rehabiliteringsprocessen med individen i centrum, till mer kortsiktiga produktionsmål som fragmenterar processen. Produktionskraven leder också till att vissa sjukskrivningsärenden som bedöms vara lämpade för ett avstämningsmöte måste prioriteras bort då de passerat tidsgränsen, medan man genomför andra möten, där både handläggaren och läkaren anser att det kommer för tidigt i rehabiliteringsprocessen. Avstämningsmötena riskerar att bli formaliserade och rutindrivna aktiviteter, snarare än allsidiga bedömningar. Den formaliserade agendan vid avstämningsmötet tycks kunna leda till att deltagarna upplever en osäkerhet om mötets syfte, eller tolkar syftet annorlunda än handläggaren. Handläggaren uppfattar sig tappa kontrollen över mötet. Av tidsskäl gör man ofta avkall på att kalla läkaren till mötet, trots att mötet syftar till att diskutera arbetsförmåga och sjukskrivningens omfattning. Såväl strukturen, den reglering som styr avstämningsmötet, som handläggarnas egna erfarenheter av hur kontakter med läkare fungerar, bidrar till att handläggarna utvecklar olika strategier för att undvika att bli beroende av läkarnas fysiska deltagande i mötet. Det medicinska underlaget är centralt i bedömningen av individens arbetsförmåga, den ofta förekommande frånvaron av läkare, liksom den stora variationen i hur de fördjupade Sassam-utredningarna genomförs, skapar därför dilemman, som dock även kan innebära en handlingsfrihet för handläggaren i prioriteringar av ärenden. Rapporten visar sammanfattningsvis handläggares dilemman i sin roll att översätta politiska beslut och mål till vardagens praktik. Resultaten visar också deras möjligheter att prioritera och hantera dessa dilemman inom ramen för en ökad administrativ kontroll.
|
|
| 24. |
|
|
| 25. |
|
|
