| 1. |
- Bisther, Mia
(författare)
-
Uttern i Gävleborgs län 2009
- 2011
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Utterförekomsten i Gävleborgs län inventerades 2007 med samma metod som tidigare använts 1987 och 1997. Inventeringen kompletterades år 2009 eftersom resultaten var otydliga.Genom att modifiera metodiken under 2009 och inventera utifrån 10x10 km-rutor kan utterövervakningen effektiviseras framöver. Samtidigt minskar risken att vissa vattendrag blir överrepresenterade. Inom varje ruta inventerades endast en lokal. I möjligaste mån valdes lokalen i respektive ruta så att lokalerna totalt sett fick så god spridning som möjligt bland länets större vattendrag med biflöden.Utterns utveckling i Gävleborgs län är fortsatt positiv. Från en mycket begränsad förekomst islutet av 1980-talet hittas nu spår av utter över stora delar av länet. Endast i de nordöstradelarna och utmed kusten är förekomstfrekvensen begränsad. Den kraftigaste ökningen skedde mellan 1987 och 1997, då andelen förekomster i 10x10 km rutor nästan tredubblades.Under det senaste decenniet har ökningen varit mindre.Minkförekomsten har fortsatt att minska i länet under det senaste decenniet. Detta kan delvis bero på den ökande förekomsten av utter, men även på andra faktorer. Under 2007 års inventering påträffades sammanlagt 71 stycken minkfällor varav 17 fällor hade för stora ingångshål och därmed utgjorde en risk även för uttrar. Med information om minkfällans rekommenderade storlek kan antalet felfångster av utter minimeras.Totalt 67 stycken broar undersöktes utifrån deras eventuella behov av utteranpassade faunapassager. Knappt hälften (32 stycken) av dessa broar ansågs behöva någon form av åtgärd.Uttern är en utmärkt indikator för bra vattenkvalitet. Att arten har lyckats etablera sig så bra i Gävleborgs län är delvis ett bevis på ett lyckat miljöarbete. Det blir mycket intressant att följa utterpopulationens utveckling de närmaste 10 åren, eftersom arten kan stå inför ett ”språng” i utbredning och antal, liknande det som kunde ses i mitten av 1990-talet.
|
|
| 2. |
|
|
| 3. |
- Ageheim, Sofia
(författare)
-
Inventering av stora rovdjur i Gävleborgs län 2012-2013
- 2013
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- I Gävleborgs län finns fasta stammar av Sveriges samtliga stora rovdjur: björn, järv, kungsörn, lodjur och varg. Länsstyrelsen har det regionala ansvaret för rovdjursinventeringar, det vill säga att kartlägga rovdjursförekomsten i länet. I den här rapporten redovisas resultaten från rovdjurs-inventeringar samt länsstyrelsens bedömning av järvförekomst i Gävleborg inventeringssäsongen 2012/2013. Syftet med inventeringarna är att övervaka rovdjursstammarnas storlek, status och utveckling. Inventeringsresultaten utgör ett viktigt underlag i länsstyrelsens arbete med att förvalta rovdjuren utifrån uppsatta nationella och regionala mål. Kunskap om rovdjursstammarnas utveckling kan också vara av betydelse inom övrig viltförvaltning. Jägares och allmänhetens rapportering av rovdjursobservationer till länsstyrelsen är till stor hjälp i arbetet med att göra så bra inventeringar som möjligt utifrån de resurser som finns. Rapporteringen gör enklast via hemsidorna www.rovobs.se och www.skandobs.se. Länsstyrelsens fältpersonal följer löpande upp inrapporterade observationer. Inventeringsmetoderna i fält efter lo och varg är huvudsakligen snoking och mindre områdesinventeringar utförda av länsstyrelsens personal. Vid lodjursinventeringen 2012/2013 kvalitetssäkrades 21 lodjursföryngringar, det vill säga 21 honor som fött ungar 2012. Antalet lodjur i Gävleborg kan därmed uppskattas till cirka 137 vintern 2012/2013. Två av föryngringarna delades med Uppsala län och en med Dalarnas län. Gävleborg berördes av fem vargrevir vintern 2012/2013: Haverö, Prästskogen, Kukumäki, Sjösveden och Korså. I två av reviren, Prästskogen och Korså, bekräftades föryngringar 2012. Länsstyrelsen bedömer att föryngring också kan ha skett i Sjösvedenreviret, men det har inte kunnat bekräftas. Utifrån inventeringsresultatet kan länets vargpopulation vintern 2012/2013 uppskattas till 20-30 vargar. Björn inventerades hösten 2012 genom en spillningsinventering genomförd av länsstyrelsen och Jägareförbundet. Det preliminära resultatet visar att björnstammen i Gävleborg och Dalarna uppgår till 700-800 björnar, jämt fördelade över de två länen. Inventeringen visar också att björnarna finns i hela Gävleborg med kärnområden i Ljusdals, Ovanåkers, Bollnäs och Ockelbo kommuner, och att stammen är glesare vid kusten och i de södra länsdelarna. Ingen riktad järvinventering har gjorts i länet de senaste åren, men järvspår dokumenteras av länsstyrelsen under lodjurs- och varginventeringen. Vintern 2012/2013 dokumenterades järv och järvspår framför allt i länets nordliga och nordvästra delar. Länsstyrelsens bedömning är att järven ökar något i dessa områden och det finns indikationer på att stammen sprider sig söderut i länet. Kungsörn inventeras av Kungsörnsgruppen, på uppdrag av länsstyrelsen, genom besök vid kända boplatser under häckningstiden. Tre lyckade häckningar konstaterades i Gävleborg 2012.
|
|
| 4. |
- Ageheim, Sofia, et al.
(författare)
-
Inventering av stora rovdjur i Gävleborgs län 2014-2015
- 2015
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Länsstyrelsen ansvarar för att årliga rovdjursinventeringar genomförs i Gävleborgs län. Syftet är attövervaka rovdjursstammarnas storlek, utbredning, genetiska status och hur stammarna utvecklasöver tiden. I den här rapporten redovisas resultaten från inventeringar av lodjur, varg, järv och kungsörn, samtlänsstyrelsens bedömning av förekomsten av björn i Gävleborg under inventeringssäsongen2014/2015. Vid lodjursinventeringen 2014/2015 kvalitetssäkrades 15 familjegrupper, det vill säga 15 honor somfött ungar 2014. Lodjursstammen i Gävleborg kan därmed uppskattas till cirka 83 individer vintern2014/2015. Fyra av familjegrupperna delades med angränsande län. Gävleborg berördes av tio vargrevir vintern 2014/2015: Prästskogen/Haverö, Naggen, Kukumäki,Sjösveden, Tandsjön, Lingbo, Åmot/Ockelbo, Bondskog, Björnås och Glamsen. I sju av revirenbekräftades att föryngring skett våren 2014. Sex av reviren delades med andra län. Det innebär attGävleborg anses ha haft 4,7 familjegrupper vintern 2014/2015, enligt Viltskadecenters fördelning.Vargarna i Korsåreviret, som tidigare delades mellan Gävleborg och Dalarna, har denna säsong vistatsväster om länsgränsen och har inte spårats i Gävleborg. Tandsjö-reviret försvann underinventeringssäsongen genom skyddsjakt i februari 2015. Ingen inventering av björn har genomförts denna säsong. Länsstyrelsen bedömer att björnstammensstorlek och spridning i länet sannolikt överensstämmer med resultatet från 2012 års spillningsinventering. Björnstammen uppskattades då till cirka 380 individer i Gävleborgs län. En riktad järvinventering har för första gången på många år genomförts i Gävleborgs län vintern2014/2015. Med hjälp av fotostationer har bilder på järv erhållits på flera ställen i hela norra delen avGävleborg och en föryngring 2014 har kvalitetssäkrats. Vid inventeringen av kungsörn i Gävleborg 2014 konstaterades totalt 25 revir, varav 8 hade lyckadehäckningar och 3 av dessa var dubbelkullar, det vill säga kullar med två ungar. Storleken på länetsfasta kungsörnspopulation 2014 uppskattas till 50-65 individer. Inventeringarna av lo, järv och varg utfördes av länsstyrelsens personal, medan kungsörninventerades av Kungsörnsgruppen Gävleborg på uppdrag av länsstyrelsen. Allmänhetensrapportering av rovdjursobservationer har varit till stor hjälp i arbetet med att göra så brainventeringar som möjligt utifrån de resurser som finns.
|
|
| 5. |
- Alexandersson, Solbritt
(författare)
-
Kvicksilver och cesium i fisk
- 1995
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Data om kvicksilver och cesium i insjöfisk i länet har sammanställts i syfte att beskriva tillståndet i länet som ett underlag för bedömning av konsumtionsmöjligheter enligt de kostråd som finns. Ett annat syfte har varit att systematisera befintliga data för senare uppföljningar inom ramen för den regionala miljöövervakningen.Vi tackar länets kommuner samt Radiakgruppen i Nordanstig som har ställt sina analysresultat till förfogande. För äldre kvicksilverdata tackar vi Bert Karlsson på institutet för Miljöanalys.Solbritt Alexandersson har sammanställt materialet. Handlare för projekt har varit Anna Helena Lindahl
|
|
| 6. |
- Alexandersson, Solbritt
(författare)
-
Miljötillståndet i länets kustvatten
- 1994
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Denna sammanställningsrapport bygger till största delen på resultat från 1990-1993.Under den tiden visade de delar av kustvttnet som ligger nära tätorter och större industrier en tydlig påverkan av de verksamheter som pågår där.Situationen är emellertid inom flera områden bättre idag än vad den har varit.Det beror främst på en minskning av utsläpp från industrier och kommunala reningsverk, men även på att enheter inom skogindustrin har lagts ner.Bottenfauna-undersökningar har gjorts i närheten av de större industrierna samt i Söderhamnsfjärden.Dessa undersökningar har visat på att bottenfaunan är störd. På vissa provtagningspunkter nära utsläppskällor saknades bottenfauna helt.På andra ställen bestod den endast av föroreningståliga djur såsom vissa fjädermygglarver och glattmaskar.På större avstånd från föroreningskällorna var bottenfaunan mer mångformig och även känsliga djur förekom.
|
|
| 7. |
- Andersson, Karin, et al.
(författare)
-
Inventering av sandödla (Lacerta agilis) i Gävleborg : med notiser om andra hotade sandmarksarter
- 2003
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- En inventering av sandödla (Laverta agilis) utfördes i gävleborgs län under sommaren 2001, som ett led i naturvårdsverkets åtgärdsprogram för atrens bevarande i Sverige.Syftet var att fastställa atrens eventuella förekomst och hotstatus i länet.Inga sandödlor kunde påvisas, ej heller några särskilt troliga lokaler med eventuell förekomst. En orsak till att sandödlan sannolikt saknas i länet kan vara att storleken på de största flygsandområdena är mindre än i de närmast belägna nordliga länen med sandödla (Dalarna och Värmland).
|
|
| 8. |
|
|
| 9. |
|
|
| 10. |
- Andersson, Sara, et al.
(författare)
-
Historisk fiskvandring i Gavleån
- 2015
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Syftet med denna rapport är att utreda och beskriva historisk fiskvandring i Gavleån och den ”naturliga”, historiska utbredningen av migrerande fiskarter som vandrar mellan havet och vattendrag i inlandet. Studien syftar att besvara frågor som; hur högt upp i vattensystemet har exempelvis ålen och laxen nått och hur har de påverkats av byggen av kraftverk? Gavleån rinner från Storsjön i mellersta Gästrikland genom Gävles centrala delar och ut i Gävlebukten. Gavleån är ett relativt stort vattensystem med ett avrinningsområde på 2459 km2 och här finns flera sjöar såsom Storsjön, Ottnaren, Öjaren, Hyen, Hinsen och Logärden. Gavleån har ett flertal biflöden som Jädraån, Gavelhytteån och Borrsjöån. Gavleåns avrinningsområde är rikt på fisk och har länge varit en viktig ekonomisk källa till de omgivande samhällena (Gävledraget, 2012). Man har sedan århundraden tillbaka haft fällor och fångstanordningar för att ta tillvara de migrerande fiskarterna. Gavleån är ett viktigt vattendrag för många fiskarter (Länsstyrelsen Gävleborg, 2007) och framförallt ålen har haft en stor ekonomisk betydelse för hela Gästrikland genom historien. Gavleån fungerar även som länk mellan havet och sjöarna inåt landet för de arter som vandrar mellan söt- och saltvatten under olika perioder av sina livscykler (Lantbruksstyrelsen, 1923). Liksom många andra stora vattendrag i Sverige har Gavleån tidigt börjat nyttjas för vattenkraft (Ekman, 2014) och idag finns åtta kraftverk i Gavleån mellan Storsjöns utlopp och Gävlebukten (Calles et al 2015)
|
|
| 11. |
- Andersson, Sandra
(författare)
-
Inventering av vegetationsklädda bottnar i Silviksfjärden och Norbergsfjärden 2009
- 2011
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Arbetet med förorenade områden är ett led i arbetet med att uppnå miljömålet ”Giftfrimiljö”. Inventering av förorenade områden utgör ett prioriteringsunderlag inför det fortsattaarbetet med att undersöka och vid behov åtgärda förorenade områden. Miljöproblematiken isamband med tjärfabriker består generellt i att tjära och tjärämnen har släppts ut inärliggande vattendrag. Tjäran kan sedan ligga kvar i sediment under väldigt lång tid. Runtfabrikerna finns ofta kolrester i marken som kan innehålla polycykliska aromatiska kolväten(PAH). Inventeringen av tjärfabriker har huvudsakligen pågått under 2008 och 2009. Områdena harriskklassats i enlighet med Naturvårdsverkets ”Metodik för inventering av förorenadeområden” (MIFO). Totalt har 36 tjärfabriker identifierats, varav 33 har riskklassats medföljande resultat: Riskklass 1 (mycket stor risk) 0 områdenRiskklass 2 (stor risk) 12 områdenRiskklass 3 (måttlig risk) 11 områdenRiskklass 4 (liten/ingen risk) 10 områdenDärutöver har ytterligare sju områden där det förekommit tjärtillverkning, men även kan haförekommit annan verksamhet, inventerats och riskklassats sedan tidigare. Resultatet avdetta arbete är ett av skälen till att branschen tjärtillverkning prioriterats för inventering ilänet:Riskklass 1 (mycket stor risk) 2 områdenRiskklass 2 (stor risk) 3 områdenRiskklass 3 (måttlig risk) 2 områdenRiskklass 4 (liten/ingen risk) -Flest inventerade tjärfabriker finns i Ovanåkers kommun. Här återfinns Räkåfors tjärfabrik iriskklass 2 som finns med bland de 30 högst prioriterade förorenade områdena i länet. Arbetet har också visat att det funnits ytterligare ca 40 namngivna tjärfabriker i länet. Dethar dock inte varit möjligt att lokalisera dessa geografiskt. En viktig del vid inventeringen av tjärfabriker har varit fältbesöken. I fält bedömdes blandannat förekomsten av synliga föroreningar, troliga utsläppspunkter och förorenade sedimentdär det varit möjligt. Vid platsbesöken har stickspjut använts för att se hur det ser ut undermarkytan. För att kunna göra en riskbedömning enligt MIFO uppskattades bland annatmarkens genomsläpplighet, avståndet till skyddsobjekt som recipienter, bostäder ochvattentäkter.
|
|
| 12. |
- Andersson, Ylva
(författare)
-
Överenskommelser för en bättre miljö : Utvärdering och uppföljning av åtgärdsprogrammet för miljömål i Gävleborg
- 2013
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Länsstyrelserna har i uppdrag att ansvara för åtgärdsprogram för miljömålen på länsnivå men uppdraget är inte så tydligt när det kommer till hur arbetet ska genomföras. Det finns därför inte något självklart sätt att arbeta med miljömålsarbetet på regional nivå. När Länsstyrelsen i Gävleborgs län tog fram åtgärdsprogrammet baserat på de regionala miljömålen var man en av de första länsstyrelserna i landet att arbeta på det sättet. Idén med överenskommelsen uppstod då man funderade på hur ansvaret för genomförandet skulle kunna struktureras. Under 2009 tecknade alla länets kommuner samt Region Gävleborg, Gästrike Återvinnare, Gävle Energi, Landstinget Gävleborg, Naturskyddsföreningen och länets samlade taxibolag överenskommelser med Länsstyrelsen. Vid undertecknandet samlades landshövdingen och några av de högst ansvariga politikerna och tjänstemännen på slottet. Länsstyrelsen bjöd i samband med detta in media som också uppmärksammade det hela. Den här utvärderingen av arbetet med överenskommelsernabygger på intervjuer med någon representant, beslutsfattare eller tjänsteman, i de organisationer somdeltagit. I rapporten utvärderas arbetssättet med överenskommelser. Utvärderingen utgör en viktig grund för fortsatt arbete med det nya åtgärdsprogram som kommer att gälla från 2014–2020. I de flesta fall har överenskommelsen inte bidragit till att ytterligare miljöåtgärder har genomförts. En förklaring är att överenskommelsen inte föregicks av någon demokratisk process. Allt gick lite för fortTjänstemän på kommun och länsstyrelse tvingades göra det enkelt för sig och valde därför att ta med de åtgärder som kommunerna redan jobbade med. Beslutet blev en formsak och dokumentet var inte bindande på något sätt. En annan förklaring är Länsstyrelsens bristande resurser. På grund av ekonomiskt svåra år tvingades Länsstyrelsen skära ner på verksamheten som helhetunder några år och då drabbades även miljömålsarbetet. Det har inte förekommit någon aktivitet relaterad till överenskommelserna under de här åren, förutom den uppföljning som gjordes vintern 2011. De flesta är trots detta positiva till överenskommelsen som arbetsmetod. En förklaring är förmodligen att man tror på idén som sådan. Det är dock inte självklart hur överenskommelsen ska integreras i det befintliga miljöarbetet ute i de olika organisationerna. Några menar att det skulle ha varit bättre att göra en överenskommelse kring en eller ett par frågor där det finns tydliga behov av regional samverkan. Om arbetet med överenskommelserna fortsätter tycker de flesta, såväl politiker som tjänstemän, att det ska kombineras med någon form av aktiviteter kopplade till miljömålen till exempel föredrag eller workshops. Förutom att bidra till det konkreta förändringsarbetet var Länsstyrelsens mål att synliggöra miljöarbetet i länet. Detta uppfattar i princip alla som något positivt. Det tycks dock inte finnas någon tydlig idé om vad det är som ska synas och vem som ska nås? Är det allmänheten? Eller är det politiker och tjänstemän som ska inspireras av varandra? Man kan fråga sig om det faktum att det pågår ett miljöarbete i länet är värt att synliggöra, oavsett hur bra eller bristfälligt det är, och vem som i så fall vinner på det.
|
|
| 13. |
- Angelstam, Per
(författare)
-
Analys av skogarna i Dalarnas och Gävleborgs län : Prioriteringsstöd inför områdesskydd
- 2003
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Den svenska skogspolitiken innebär att biologiska mångfald ska bevaras, både i from av hållbara produktiva ekosystem och bevarande av livskraftiga populationer av alla förekommande arter. Givet en lång historia av intensivt nyttjande av skogarna för produktion av virke, och en konkurrens mellan arealer för produktion och naturvård, så är det angeläget att utveckla kostnadseffektiva och verksamma tekniker för strategisk och taktisk planering.Detta gäller såväl skydd av natur, men även skogsskötsel och återskapande av funktionella ekosystem.Som en praktisk tillämpning av utvecklingsarbetet inom forskningsprogrammet ” Fjärranalys för miljö” genomfördes under 2002 en regional bristanalys presenteras sedan en rumslig analys av var trakter av speciellt intresse för bevarande av av olika skogstyper ligger, i vilken grad är de skyddade och om de utgör fungerade nätverk av livsmiljöer för olika artar. Inledningsvis presenteras en metodik för regional bristanalys.I det andra avsnittet presenterar vi ett angreppssätt för att utvärdera funktionen av de arealer som det enligt den regionala bristanalysen är brist på. Detta baseras på kvalitativa och kvantitativa kunskaper om arter med olika landskapsekologiska krav som är specialiserade på olika skogstyper, och en kartering av olika skogstyper.
|
|
| 14. |
- Arnelind, Catrin
(författare)
-
Flodkräftan : Förvaltningsplan för Gävleborgs län
- 2011
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Flodkräftan(Astacus) är vår enda inhemska sötvattenskräfta. Sedan början av 1900-talet har den minska starkt i utbredning och antal. Det största hotet mot flodkräftan är signalkräftan (Pasifastacus leniusculus), främst på grund av kräftpesten som är en mycket smittsam sjukdom som signalkräftan i princip alltid bär på. Signalkräftan är mycket utbredd över hela södra Sverige och flodkräftan har trängts undan till begränsade lokaler på otillgängliga plaster. Läget är inte full så kritiskt i vårt län men det krävs ett aktivt arbete för att situationen inte ska förvärras. Signalkräftan etableras ofta i nya vattendrag genom att människor planterar ut den illegalt.Flodkräftan är mycket känslig mot försurning och har specifika krav på boplatser och jaktmarker. Därför räcker det inte med att bara hindra spridning av signalkräfta och kräftpest. Andra nyckelfrågor är biotopvård och kalkning för att återskapa bra områden för flodkräftor som blivit förstörda.För att kunna arbeta på ett bra sätt med att bevara flodkräftorna i länet är det mycket viktigt att frågan är lokalt förankrad. Det är avgörande att fiskerättsägare och boende är delaktiga i arbetet för att det ska bli framgångsrikt.Målsättningen med det här projektet är att ha friska och fiskbara flodkräftbestånd inom alla skyddsområden och en positiv utveckling för flodkräftan i länet. Förhoppningen är att en ökning av antalet välmående flodkräftbestånd i länet ska minska intresset, och därmed risken, för illegala utsättningar av signalkräftor. För att uppnå detta har Länsstyrelsen kartlagt alla kända flodkräftlokaler i länet och börjat utarbeta en strategi för bevarandet av flodkräftan i länet. I denna rapport beskrivs problembilden omkring flodkräftor och hur man planerar att arbeta för att främja flodkräftan.
|
|
| 15. |
- Arvidsson, Mia, et al.
(författare)
-
Yngelinventering i Långvinds- och Harkskärsområdet - Gävleborgs län 2013
- 2013
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Rapporten redogör för resultat av inventering av fiskyngel i sex grundavikar i Långvinds- och Harkskärsområdet, Gävleborgs län 2013.Inventeringen utfördes av Naturvatten AB på uppdrag av Länsstyrelsen iGävleborgs län. Syfte var att undersöka fiskyngelförekomsten. Inventeringen utfördes under perioden 7-9 augusti i Yttra Storhamn,Åskärsviken, Mjölkviken och Fågelviken i Långvindsområdet samt i vikensyd S:t Olofs sten och Näsviken i Harkskärsområdet. Provtagningenutfördes med 10-gram sprängladdningar enligt metodik framtagen avFiskeriverket. Åskärsviken inventerades för första gången vidföreliggande undersökning medan övriga vikar inventerats ett flertalgånger sedan 2002. Inventeringen 2013 visar på mycket låg förekomst av yngel, framföralltnär det gäller gädda men även av övriga varmvattensarter i flera avvikarna. I Yttre Storhamn dominerades yngelfångsten av storspigg ochendast ett fåtal abborrar och ett gäddyngel noterades. I Åskärsvikendominerades fångsten av abborre men även gädda och mört noterades.Fångsten i Mjölkviken dominerades av storspigg men även abborre ochmört noterades. I Fågelviken utgjordes hela fångsten av storspigg.Fångsten i viken syd S:t Olofs sten dominerades av karpfisk men även ettfåtal abborrar noterades samt både små- och storspigg. Även i Näsvikendominerades fångsten av storspigg och endast ett par abborrar och enbjörkna/braxen noterades. Resultaten visar på allvarliga rekryteringsproblem för flera av devarmvattenskrävande arterna i de flesta vikarna. Generellt sett tyderinventeringen 2013 på en fungerande om än svag rekrytering av abborreoch mört i Mjölkviken och Åskärsviken samt av björkna/braxen och löja iviken syd S:t Olofs sten. Under perioden 2002-2013 har rekryteringen av abborre och mört minskati Långvindsvikarna. Samtidigt syns en uppgång i antalet storspigg underde senaste åren. Samma trend kan ses i Harkskärsvikarna. Här är dockmellanårsvariationerna betydande för abborre och mört och trenden är intestatistiskt signifikant. Trenderna måste dock tolkas med försiktighet pågrund av osäkerheter i och med konvertering av äldre resultat. I Mjölkviken (Långsvindsområdet) ses sedan 2008 en uppåtgående trend iabborrens förekomst, troligtvis tack vare ökad utbredning avundervattensvegetation.
|
|
| 16. |
- Aspenberg, Per
(författare)
-
Ingen trutdöd i Gävlebukten sommaren 2009
- 2010
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Massdöd hos gråtrutar, kopplad till karaktäristiska förlamningssymptom, upptäcktes år 2000 isödra Sveriges kusttrakter. Denna onormala sjöfågeldöd med oklar orsak har varit föremål förflera speciella studier i landet. För Gävleborgs läns del har fältstudier gjorts under alla år frånoch med 2002. Detta år dog så mycket som ca 35% av de adulta gråtrutarna vid södra delen avlänets kust. Fortsatta kontroller har visat att andelen döda gråtrutar vid gästrikekusten underåren 2003-2006 minskade till en lägre nivå på ca 7-8%. Denna andel klingade av ytterligaretill nära 0% under åren 2007-2008 och har hållit sig kvar på denna harmlösa nivå ävensistlidna sommar 2009. Efter utbrottet 2002 minskade antalet häckande par gråtrut efter gästrikekusten påtagligt(antalet kolonihäckande minskade från uppskattningsvis 715 par till 595 par år 2003). Dennanedgång fortsatte ytterligare till sommaren 2004 (då 483 par räknades in). Därefter har deskattade totalerna från räkningar i kolonierna pendlat i storleksordningen 500 till 600 par.Båda åren 2007 och 2008 låg siffran på runt 550 par, men 2009 hade den sjunkit med ca 40par. En generell minskning av den lokala gråtrutstammen har alltså nu kunnat dokumenteras.Trutsjukans roll i dessa sammanhang är svår att bedöma. Populationsutvecklingen bestämsnaturligtvis också av många andra faktorer, som t ex tillgången till föda, inte minst under höstoch vinter i övervintringsområdena i södra Östersjön, vilket i sin tur är kopplat till samhälletsavfallshantering samt omfattningen av yrkesfiske. Liksom 2008 hittades inte en enda förlamad (levande) trut under sommarens fältarbete 2009.Ett i sammanhanget obetydligt antal om två sedan länge döda adulta gråtrutar påträffadesunder alla besök i kolonierna. Någon hypotes beträffande dödsorsak var inte möjlig att angeför dessa fåglar. Därmed måste man sammanfatta läget med att den observerade dödligheten itrutsjukan stannade på i princip 0% av den häckande populationen. Tre nyligen döda fåglar av andra arter (en vardera av havstrut, grågås och knölsvan) verkadeemellertid ha kunnat drabbats av trutsjukan. Den slutsatsen var näraliggande genom att de varnersmetade med rester av gulgrön spillning runt kloaköppningen.
|
|
| 17. |
- Aspenberg, Per, et al.
(författare)
-
Kustfåglar i Gävleborg 2007
- 2009
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Det främsta syftet med inventeringen 2007 var att kartlägga förekomsten av häckandekustfåglar detta år, för att genom jämförelse med motsvarande siffror från tidigareinventeringar få en uppfattning om populationsutvecklingen. Andra syften var att samla indata om onormal fågeldöd och om olika aspekter på skötsel av skyddade områden, t ex statusför skyltning. De kustfåglar som inventerats är främst fågelarter som är knutna till vattenmiljön, dvssjöfåglar, måsar, tärnor och vadare. Därutöver inkluderades andra arter utanför dessakategorier som har sin regionala utbredning begränsad till just skärgårdsmiljö (t exskärpiplärka) samt gråhäger och ängspiplärka som är relativt lättinventerade arter med enfaunistiskt intressant förekomst i skärgården. För storskarv och häger skedde (liksom 1997) en systematisk boräkning. I övrigt användesantalet närvarande fåglar som underlag för uppskattningar av antalet häckande par. För att tillfredsställa möjligheterna till goda jämförelser tio år bakåt i tiden användes nu,liksom 1997, en metodik innebärande tre räkningstillfällen. Den första räkningen var inriktadpå sjöfåglar (men noteringar gjordes för alla observerade fåglar) och genomfördestidsperioden 28 april – 13 maj. Den andra räkningen genomfördes i huvudsak 31 maj – 16juni. Vid båda dessa taxeringsomgångar genomkorsades länets skärgård av de två författarnatillsammans i en öppen båt från länsgränsen mot Uppland i söder till gränsen mot Medelpad inorr. Den tredje taxeringsomgången genomfördes under perioden 18 juni – 22 juli. Vid dennaomgång, som huvudsakligen syftade till att studera reproduktion, minkpredation och onormalsjöfågeldöd, arbetade författarna parallellt på olika håll. En jämförelse av resultatet för 2007 med tidigare inventeringar visar exempel på arter med enuppseendeväckande populationsökning såväl som arter med en lika kraftig minskning inomlänets gränser. Populationsökningarna kan bero på en ökad födotillgång till följd av eutrofiering. Även enförbättrad miljögiftssituation och minskad jakt kan spela in. Minskningar av populationerberor sannolikt på predation från framför allt mink. Resultatet kan sammanfattas i nedanstående tabell, där förändringar mellan 1997 och 2007samt möjliga orsaker till dessa redovisas för olika artgrupper. ArtgruppTrendMöjlig orsakDoppingarStark ökningEutrofieringStorskarvExplosionsartad ökningMinskad jakt, ökad födotillgång Svanar & gässÖkningMinskad jaktSimänderÖkningEutrofiering DykänderSplittrad bildOlika påverkan av minkVadareMinskning (dock ej f.strandskataEutrofiering? Mink? Flyttning – övervintring?LabbViss ökningFler tärnorSkrattmåsÖkningOmflyttning från insjöar till skärgård,eutrofieringÖvriga måsfåglarTämligen oförändrat Fisk- och silvertärnaÖkningÖkad födotillgångAlkfåglarÖkad födotillgångPredation från mink och ökad födotillgång Återgivning av tabell 2 från avsnitt 6.1.2 i rapporten. Ett intryck som förstärktes under fältarbetet våren-sommaren 2007 var skillnaden mellanfågelrika och fågelfattiga skärgårdsavsnitt. I stort sett tycks samma geografiska skillnader somnoterades under inventeringen 1997-1998 kvarstå.Resultaten visar att onormal sjöfågeldöd betingat av sjukdom och/eller toxiner endastförekom i mycket ringa omfattning denna sommar. Betydande ungförluster förorsakade avmink kunde dock dokumenteras för de markhäckande kustfåglarna och det kan konstateras attproblemet kvarstår i tämligen oförminskad omfattning. Förslag på åtgärder för att minska hoten mot kustfåglarna inkluderar fortsatt övervakning avskärgårdens toppkonsumenter och miljögifter, skapa säkrare farleder och navigationssystemför att minska risken för oljeolyckor, fortsatt uppföljning av trutsjukan samt stimuleradecimeringen av mink. Även hänsyn vid planering och exploatering längs kusten ansesangeläget, liksom aktiva åtgärder för att minska igenväxningen av öppna strandängar ochvissa fågelskär utan högre vegetation. Slutligen bör häckfågellivet i skärgårdarna undersökasäven framöver med tanke på den förväntade klimatförändringen.
|
|
| 18. |
- Aspenberg, Per, et al.
(författare)
-
Metodjämförelse av undersökningstyper för kustfåglar
- 2009
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Sommaren 2008 genomfördes jämförande studier mellan två olika inventeringsmetoder förkustfågeltaxering. Fältarbetet skedde efter en elva kilometer lång skärgårdssträcka i södraGävleborgs län. Syftet med studien var att studera skillnaden i utfall med att taxera kustfåglargenom dels den s.k. Anderssons metod och dels en senare av länsstyrelsen i Gävleborgbeskriven förenklad metod. Båda metoderna innehåller en tidig andfågelräkning som intebehandlades. Jämförelsen skedde bara mellan metodernas utfall i den senare inventeringsfasen,vilket för Anderssons metod innebar två inventeringstillfällen och för den nya metoden ett samlat inventeringstillfälle. De arter som var föremål för räkning i Anderssons första inventeringstillfälle fick sammantaget en högre numerär där än i den nya metoden med en enda integrerad räkning (ca 25 % högre). Hela skillnaden kunde förklaras av en stor diskrepans för småskrak. De arter som var föremål för räkning i Anderssons andra inventeringstillfälle fick omvänt en högre sammanlagd numerär i den nya metoden (också ca 25 % skillnad). Studien var upplagd med jämförande taxeringar med ganska stora tidsmellanrum. Det bedömssom att båda de ovan beskrivna skillnaderna huvudsakligen kunde förklaras av säsongsmässigaskillnader. Tidpunkten för inventeringen skulle alltså vara viktigare än vilken av detvå metoderna som väljs. Även behovet av landstigning undersöktes genom jämförelser mellan observationer från båtföre landstigning på ön och efter landstigning. De arter som då främst studerades varmåsfåglar, tärnor och vadare. För samtliga dessa grupper gav landstigning inte oväntat någothögre numerärer än räkningar från båt. För måsfåglar och tärnor sågs dock från närgången båtså mycket som 80-90% av antalet inräknade efter landstigning. För vadare indikeradeundersökningen ett lägre utfall från båt på runt 60%.
|
|
| 19. |
- Aspenberg, Per, et al.
(författare)
-
Metodstudie Kustfågelinventering 2007
- 2009
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Vid kustfågelinventering kan ingen inventerare se alla häckande fåglar vid ett enda besök.Den andel av de häckande fåglarna som en viss inventerare noterar vid ett visst tillfälle kankallas inventeringseffektivitet. Inventeringseffektiviteten skiljer sig mellan olika inventerareoch varierar under säsongen och mellan arter. Dessutom finns ett inslag av slumpmässigafaktorer som tillfällig frånvaro av fåglar, inventerarens ”dagsform”, väder m.m. Inventeringseffektiviteten undersöktes våren-sommaren 2007 genom en serie inventeringsbesök av sju olika observatörer vid tre fågelöar i Gävlebukten, huvudsakligen under perioden 23 maj – 2 juli. Sex av observatörerna saknade direkt erfarenhet av kustfågelinventering men hade alla mycket stora erfarenheter av fältornitologi och var därmed genomgående skickliga på artbestämning. Rent generellt kan man säga att ca 70 % var ett vanligt värde på inventeringseffektiviteten.För de mest lättinventerade arterna (t.ex. knölsvan, roskarl, rödbena) nåddes regelmässigt ca90 % inventeringseffektivitet, medan det för svårinventerade arter (t.ex. gräsand, drillsnäppa)snarare låg på 20-30 %. Inventeringseffektiviteten minskade under studieperioden, särskilt mot slutet. Dessutom vardet en påtaglig slumpmässig variation mellan olika inventeringsdagar under samma vecka,särskilt för kolonihäckande fåglar som kunde variera 10-20 procentenheter inom några dagar,för de tre öarna i testet. Man kan dock anta att denna korttidsvariation spelar mindre roll i enstörre inventering som sträcker sig över flera inventeringsdagar. Skillnaderna mellan de olika inventerarna var som regel 5-10 procentenheter. När det fannsrisk för sammanblandning av arter var dock skillnaden större, särskilt för blandade fisksilvertärnekolonier. Även för änderna som är generellt svårinventerade blev det storapersonskillnader. Skillnaderna var också mycket större för en ”ringrostig” inventerare somvarit mindre aktiv under några år. Personskillnaderna var delvis systematiska. Det berortroligen dels på ovana att räkna kolonihäckande fåglar (systematisk underskattning) samtskillnader i bedömning av fåglarnas uppträdande (häckar anden här eller är den bara tillfälliggäst vid ön). Dessa skillnader accentuerar värdet av att: använda samma inventerare helt eller delvis i manskapet mellan olika årintroducera nya inventerare i problematiken med att särskilja förväxlingsarterkoncentrera sig på ett urval av vissa arter vid ett inventeringsbesökanvända fotografering som dokumentationsmetod vid större vitfågelkolonierstyra upp fältanteckningarna med t ex strikt användning av protokollSlutsatser:Inventeringsresultat underskattar de verkliga populationsstorlekarnaDet är viktigt att inventerarna är tränade i just kustfågelinventering, och nyainventerare bör samkalibrera sig med mer erfarna.Även med tränad personal kommer ett visst fel att kvarstå, och småpopulationsförändringar (10-20 %) är mycket svåra att säkert skilja från metodfel. Försvårinventerade arter är metodfelet ofta avsevärt större.
|
|
| 20. |
- Aspenberg, Per
(författare)
-
Minimal trutdöd i Gävlebukten sommaren 2010
- 2010
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Flera kustfågelarter har under 2000-talet drabbats av vad som betraktas som överdödlighetunder normal häckningstid. En art som särskilt uppmärksammats i detta avseende är gråtruten.Stora mängder av gråtrutar har hittats döda vid häckplats och många har påträffats iförlamningstillstånd. Sedan 2002 har gråtrutarna årligen undersökts i Gävlebukten. Efterkonstaterad massdöd i detta område 2002 avklingade andelen döda adulta åren 2003-2006 föratt 2007-2009 hamna nära noll. Uppföljningarna har gjorts på så sätt att samtliga kända kolonier i Gävlebukten har besöktsförst i ett tidigt skede för att bedöma antalet par gråtrut som inleder häckning. Vid ett senarebesök i slutfasen av häckningscykeln har eventuella döda fåglar räknats. Med tillgång tilldetta material kan dels totalpopulationen kolonihäckande bestämmas och dels även andelenav de adulta fåglarna som drabbats av ”trutdöden”. Från alla besök 2010 har endast registrerats tre döda gamla gråtrutar där man kanmisstänka den tidigare grasserande trutsjukan som orsak. Detta motsvarar en obetydligandel på ca 0,3% av de häckande adulta. En summering av totalpopulationen iundersökningsområdet hamnar på 529 par jämfört med 512 par 2009. I stort sett lågpopulationen alltså på oförändrad nivå. Man kan dock se tendenser till en liten men mer tydlig ökning i kolonierna i söder (+13%)och en tydlig minskning i de nordliga kolonierna (-20%). Materialet är litet men inbjuder ändåtill spekulationer om att mink kan förklara en del geografisk omfördelning. De nordligakolonierna ligger nämligen på minkbesökta skär och flera av de sydliga på minkfria öar.
|
|
| 21. |
- Bengtson, Johanna, et al.
(författare)
-
Inventering av fjälltaggsvampar (Sárcodon) och violgubbe (Gomphus clavatus) i Gävleborgs län 2008
- 2009
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Åtgärdsprogrammens arter, fjälltaggsvampar (Sárcodon) och violgubbe (Gomphus clavatus), är marklevande storsvampar som kräver levnadsmiljöer med lång skoglig kontinuitet och specifika markförhållanden. En snabb förstörelse av dessa habitat har lett till att arterna blivit mycket sällsynta, vilket återspeglas i rödlistor över hela Europa. Länsstyrelsens inventering är ett led i de åtgärdsprogram som upprättats i Sverige för att bevara landets delpopulationer av de aktuella svamparterna, som utgör en betydande del av Europas populationer. Årets inventering har lett till flera upptäckter. Länets första fynd av den sällsynta lilaköttiga taggsvampen har gjorts på öarna Orarna och Limön (blivande naturreservat) med över nio mycel. Också friluftsområdet Hemlingbyskogen (naturreservat) har visat sig hysa en nationell topplokal, med goda förutsättningar för en utökning av fyndlistan under kommande inventeringshöstar. Totalt har fynd gjorts på nio lokaler, där sammanlagt fyra av åtgärdsprogrammens tio arter har hittats: • koppartaggsvamp Sárcodon lundéllii (VU) (11 mycel) • lilaköttig taggsvamp Sárcodon fuligíneovioláceus (EN) (9 mycel) • skrovlig taggsvamp Sárcodon scabrósus (VU) (2 mycel) • violgubbe Gomphus clavatus (VU) (11 mycel) Växtplatserna utgörs både av skyddade lokaler, som Orarna och Hemlingby, och av lokaler i produktionsmark. Fyra av växtplatserna saknar specifikt områdesskydd. Eftersom svamparnas habitat utgörs av äldre barrskog, i skogsbrukssammanhang avverkningsmogen skog, är upprättandet av skydds- och skötselplaner i många fall mycket brådskande om växtplatserna ska kunna bevaras. Den aktuella inventeringen ger ett kunskapsunderlag som tidigare helt saknats i länet. Detta ger en ny möjlighet till prioritering och planering av skyddsåtgärder av stor betydelse både för åtgärdsprogrammens arter och för den allmänna biodiversiteten i skogslandskapet. 3
|
|
| 22. |
|
|
| 23. |
|
|
| 24. |
- Björk, Roger
(författare)
-
Landskapet i Gävleborg : regional landskapsanalys ur ett vindkraftsperspektiv
- 2010
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Vindkraften är på de flesta platser i länet ett nytt inslag i landskapet. Vindkraftverkens storlekoch rörelse kan göra att landskapsbilden förändras och därmed människors upplevelse ochrelation till landskapet. För att diskutera och utreda vilka områden som kan vara känsligarespektive tåliga för en vindkraftutbyggnad samt minimera en eventuell negativ påverkan pålandskapet är landskapsanalys ett bra verktyg att arbeta med i fysisk planering ochtillståndsprocesser. Syftet med denna rapport är att ta fram planeringsunderlag i form av enöversiktlig landskapsanalys på regional nivå
|
|
| 25. |
|
|
| 26. |
- Bohman, Petter
(författare)
-
Översiktlig inventering av brandberoende insekter i Gävleborgs län 2008
- 2008
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Naturcentrum AB har på uppdrag av Länsstyrelsen i Gävleborgs län genomfört en inventering av brandberoende skalbaggar och barkskinnbaggar på fyra brandfält. Inventeringen syftar till att öka kunskapen om länets brandberoende fauna och utvärdera naturvårdsnyttan av de naturvårdsbränningar som genomförts i några av länets naturreservat. Inventeringen har genomförts på ett antal brandfält i naturreservat och på en vildbränna utanför reservatsmark. Studien är ett led i åtgärdsprogrammet för bevarande av brandberoende insekter i boreal skog. De artgrupper som tas upp i åtgärdsprogrammet är i huvudsak brandberoende skalbaggar och barkskinnbaggar (släktet Aradus) och det är dessa två grupper som inventerats i denna studie. Övriga rödlistade eller på annat sätt naturvårdsintressanta insektsarter som observerats under inventeringen behandlas endast kortfattat. Fältinventeringen genomfördes under mitten av juli 2008 av Petter Bohman.
|
|
| 27. |
- Boresjö Bronge, Laine
(författare)
-
Satellitdata för övervakning av våtmarker: slutrapport
- 2006
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- I denna rapport redovisas metod och resultat från en pilotprodukyion inom ett projekt som syftar till att utveckla en satellitbaserad metod för övervakning av förändringar i våtmarker.
|
|
| 28. |
- Boström, Helene
(författare)
-
Förorenade områden i Gävleborgs län : inventering av branschen, gruva och upplag
- 2008
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Arbete med förorenade områden är ett led i arbetet med att uppnå miljömålet ”Giftfri miljö”. Inventering av förorenade områden utgör ett prioriteringsunderlag inför det fortsatta arbetet med att undersöka och vid behöv åtgärda förorenade områden. Länsstyrelsen i Gävleborgs län har inventerat i huvudsak nedlagda områden som har sitt ursprung i gruvindustrin. Malmbrytning har till stor del skett i länets sydvästra del i Hofors kommun. Miljöproblematiken i samband med gruvavfall består generellt i att svavelhaltigt avfall lätt vittrar i kontakt med syre och ett försurande metallhaltigt lakvatten kan bildas.Inventeringen av nedlagda gruvor med gruvavfall har huvudsakligen pågått under 2006.Områdena har riskklassats i enlighet med Naturvårdsverkets ”Metodik för inventering av förorenade områden” ( MIFO) fas 1.I fält bedömdes bland annat gruvavfallets vittringsgrad, sulfidinnehåll, vegetationstäckning och utbredning. För att kunna göra en riskbedömning enligt MIFO uppskattades bland annat även markens genomsläpplighet, avståndet till skyddsobjekt som recipienter, bostäder och vattentä
|
|
| 29. |
|
|
| 30. |
|
|
| 31. |
|
|
| 32. |
- Bro, Ulla, et al.
(författare)
-
Bräddning av avloppsvatten i Sverige och Gävleborgs län
- 2009
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- förslag på havsmiljöåtgärder som Länsstyrelsen lämnade till Naturvårdsverket i november 2007.Begreppet bräddning är i rapporten definierat på samma sätt som i föreskrifterna i SNFS 1990:14,dvs som utsläpp av avloppsvatten på grund av hydraulisk överbelastning.Målsättningen med projektet var att få en samlad bild av omfattningen och effekterna avbräddning från avloppsreningsverk regionalt och nationellt. En annan målsättning var att utvecklaett systematiskt arbetssätt för att utifrån ett regionalt perspektiv bedöma miljöeffekter avbräddning. Detta för att kunna bedöma om åtgärder är kostnadseffektiva i förhållande tillmiljönyttan.För den regionala delen har data inhämtats direkt från kommunernas tekniska kontor eller VA-bolag,för åren 2003-2007. För att beräkna hur mycket fosfor och kväve från bräddningar som nårhavet har retentionsfaktorer från PLC5 används. Den rapporterade bräddningen i Gävleborgs länåren 2003-2007 uppgår totalt till ca 1 350 000 m3. Det innebär en bräddning på ledningsnätet på0,07 % av den totala tillrinningen, och en bräddning på avloppsreningsverken på 0,78 % av dentotala tillrinningen. Under dessa 5 år har bräddningar i Gävleborgs län orsakat nettoutsläpp på ca21,7 ton kväve och 3,8 ton fosfor, vilket i genomsnitt motsvarar ca 4,3 ton kväve och 0,8 tonfosfor per år.I länets större vattendrag har utsläppen av bräddat vatten troligen ingen större betydelse, då detförorenade vattnet snabbt spolas bort. Däremot kan vattendragets recipient, i många fall havet,påverkas mer. I några känsliga inlandssjöar och vattendrag samt grunda vikar längs kusten kan delokala effekterna bli stora.Uppgifter om bräddningar i Sverige 2006 har hämtats från olika källor. Den huvudsakliga källanhar varit emissionsregistret EMIR. När siffror saknats där har uppgifter om möjligt hämtats frånSvenskt Vatten. I ett fall har uppgifter hämtats in separat via mail, och för Gävleborgs län haruppgifter från den regionala studien använts. Från flera kommuner har det saknats uppgifter ombräddad volym eller den mängd fosfor och kväve som släppts ut genom bräddning. Vi har därförsökt uppskatta dessa genom olika metoder och antaganden som beskrivs i rapporten. För attberäkna hur mycket fosfor och kväve från bräddningar som når havet har retentionsfaktorer frånPLC5 används.Nationellt beräknas volymen bräddat vatten 2006 ligga mellan 26 och 30 Mm3. Bräddning vidreningsverket uppgår till 1,53 % av den totala tillrinningen till verket, baserat på uppgifter från103 reningsverk. Motsvarande siffra för ledningsnätet är 0,6 %, dock baserat på uppgifter frånendast 9 reningsverk. Bruttoutsläppen av fosfor från bräddningar 2006 beräknas ligga mellan 30och 42 ton. Det är mellan 1,4 och 1,9 % av det totala utsläppet från antropogena källor till havet.Bruttoutsläppen av kväve till havet 2006 beräknas ligga mellan 220 och 300 ton. Det är ca 0,3 %av det totala utsläppet från antropogena källor till havet. Den mängd fosfor och kväve somkommer från bräddningar beräknas uppgå till mellan 7,4 och 9,6 % (P) respektive 1,1 och 1,5 %(N) av reningsverkens totala utsläpp till havet.Det finns stora osäkerheter i beräkningen av bräddningen nationellt och dess utsläpp av fosfor ochkväve. Dels saknas uppgifter helt från en femtedel av landets kommuner, och mörkertalet förbräddningar på ledningsnätet är troligtvis stort. Extrapoleringen av den saknade volymen är ocksågjord med en väldigt grov metod. Dels innebär beräkningarna av fosfor och kväve flera delvisgrova antaganden och generaliseringar. Med bättre och mer heltäckande rapporteringar och bättrekontroll på ledningsnätets bräddpunkter skulle man få en säkrare bild av bräddningens omfattningoch påverkan.Det visade sig svårt att bedöma olika konkreta åtgärders kostnadseffektivitet. Kostnaderna skiljersig åt beroende på platsen och vad som är mest kostnadseffektivt måste därför utredas från fall tillfall. Ett sätt att arbeta med detta är att säkerställa att alla kommuner upprättar saneringsplaner avgod kvalitet. Detta kan göras i ett gemensamt tillsynsprojekt inom länet, där kriterier för hursaneringsplaner ska tas fram fastställs.Ett förslag på systematiskt arbetssätt för insamling av bräddningsdata har tagits fram. Ettkostnadseffektivt arbetssätt är att prioritera arbetet utifrån miljönytta. I förslaget görsbedömningen av bräddningens miljöeffekter utifrån recipienternas känslighet. För att djuparekunna bedöma miljöeffekterna i en särskild recipient eller ett särskilt vattensystem behöver enmer grundläggande modellering av näringsbelastningen göras.En ytterligare slutsats som dragits under projektet är att man, eftersom det finns flera definitionerav begreppet bräddning, måste vara väldigt noga med att tydliggöra vad man menar ikommunikation med andra.
|
|
| 33. |
- Bro, Ulla
(författare)
-
Förorenade områden i Gävleborgs län : Inventering av branschen, tillverkning av trätjära
- 2010
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- SammanfattningArbetet med förorenade områden är ett led i arbetet med att uppnå miljömålet ”Giftfrimiljö”. Inventering av förorenade områden utgör ett prioriteringsunderlag inför det fortsattaarbetet med att undersöka och vid behov åtgärda förorenade områden. Miljöproblematiken isamband med tjärfabriker består generellt i att tjära och tjärämnen har släppts ut inärliggande vattendrag. Tjäran kan sedan ligga kvar i sediment under väldigt lång tid. Runtfabrikerna finns ofta kolrester i marken som kan innehålla polycykliska aromatiska kolväten(PAH). Inventeringen av tjärfabriker har huvudsakligen pågått under 2008 och 2009. Områdena harriskklassats i enlighet med Naturvårdsverkets ”Metodik för inventering av förorenadeområden” (MIFO). Totalt har 36 tjärfabriker identifierats, varav 33 har riskklassats medföljande resultat: Riskklass 1 (mycket stor risk) 0 områdenRiskklass 2 (stor risk) 12 områdenRiskklass 3 (måttlig risk) 11 områdenRiskklass 4 (liten/ingen risk) 10 områdenDärutöver har ytterligare sju områden där det förekommit tjärtillverkning, men även kan haförekommit annan verksamhet, inventerats och riskklassats sedan tidigare. Resultatet avdetta arbete är ett av skälen till att branschen tjärtillverkning prioriterats för inventering ilänet:Riskklass 1 (mycket stor risk) 2 områdenRiskklass 2 (stor risk) 3 områdenRiskklass 3 (måttlig risk) 2 områdenRiskklass 4 (liten/ingen risk) -Flest inventerade tjärfabriker finns i Ovanåkers kommun. Här återfinns Räkåfors tjärfabrik iriskklass 2 som finns med bland de 30 högst prioriterade förorenade områdena i länet. Arbetet har också visat att det funnits ytterligare ca 40 namngivna tjärfabriker i länet. Dethar dock inte varit möjligt att lokalisera dessa geografiskt. En viktig del vid inventeringen av tjärfabriker har varit fältbesöken. I fält bedömdes blandannat förekomsten av synliga föroreningar, troliga utsläppspunkter och förorenade sedimentdär det varit möjligt. Vid platsbesöken har stickspjut använts för att se hur det ser ut undermarkytan. För att kunna göra en riskbedömning enligt MIFO uppskattades bland annatmarkens genomsläpplighet, avståndet till skyddsobjekt som recipienter, bostäder ochvattentäkter.
|
|
| 34. |
-
Broinventering för utter i Gävleborgs län 2005
- 2006
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- I Gävleborgs län utfördes en broinventering för utter på uppdrag av Vägverket. Inventeringens inriktning var de flesta vattendrag under broar eller genom varierande storlekar på trummor som korsade vägar där mer än 2000 fordon per dygn passerar. Rapporten visar att vid många broar eller trummor, kan mycket göras för att förbättra utterns vandringar längs våra vattendrag som korsar högt frekventerade vägar.
|
|
| 35. |
-
Bränder längs järnvägen Falun-Storvik: en resurs för naturvården
- 2006
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Järnvägen mellan Falun och Gävle är en av landets äldsta (invigd 1859), passeraröver stora höjdskillnader, samt transporterar mycket tungt gods. Detta harinneburit att den under lång tid orsakat talrika bränder. Under inventeringen harett stort antal hotade arter och intressanta skogsbestånd påträffats längsjärnvägen, vilket direkt kan kopplas till bränder skapade av tjuvbromsningar.Bränderna har i hög grad präglat åtskilliga skogsbestånd längs järnvägen. Mångabestånd bär spår efter upprepade bränder.Den typiska sentida branden är areellt mycket liten och har bara påverkatområdet närmast banvallen. Vissa bränder blir ibland dock större. Längsjärnvägssträckningen fann vi stora skillnader i mängden bränder. Flest bränderpåvisades längst i öster mellan Granstanda och Storvik (Granstandabacken) samti ett långt ganska flackt parti mellan Fäbodsjön och Korsån (över länsgränsen).Väster Ryggen fanns färre brandspår. Inga sentida brandspår påträffades mellanGranstanda och Korsån, eller mellan Ryggens station och Fisklösen(Ryggenbacken).Skogsbruket påverkar givetvis möjligheten att hitta brandspår ochintressanta bestånd. På privat mark, som dominerar mellan Ryggen och Långsjöstation, påträffades fler intressanta bestånd än på bolagsmark. Bergviks markväster om Ryggen är starkt påverkad av modernt skogsbruk ända fram tilljärnvägen pga. effektiva parallella vägsystem. På Sveaskogs marker österLångsjö station är bilden mer blandad. Brukningshinder i form av åar, sjöar ochmyrar har här gjort att en hel del brandpåverkad skog lämnats orörd.Ett drygt femtiotal brandfält yngre än 50 år hittades längs järnvägen och idess närhet (
|
|
| 36. |
- C Andersson, Henrik
(författare)
-
Fiskbeståndet i Storsjön: resultat från 1998 års provfiske
- 1999
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Storsjön provfiskades under sommaren 1998 och resultatet visade att sjön är mycket fiskrik. mest fisk fångades i den västra (Norrbyviken) delen av sjön.Fiskätande fisk utgjorde en förhållandevis stor andel av fångsten och den befarade dominansen av karpfiskar uteblev.Den fiskätande delen av fångsten dominerades av gös och fångsten av gös var ovanligt stor.De algblomningar som uppkommit under senare år tycks därför inte haft någon negativ inverkan på fiskbeståndet.Algblomningarna har troligen inte heller varit orsakade av fiskbeståndets sammansättning.De diskussioner som förts om att restaurera sjön genom sk biomanipulering kan därmed avslutas.Provfisket visade att Storsjöns fiskbestånd var förhållandevis opåverkat att miljöstörningar och fångsten avvek inte nämnvärt mot vad som var att förvänta.förlkaringen till de avvikelser som trots allt finns i Storsjöns fiskbestånd kan istället i hög grad förklaras av sjöns morfometri. Sjön är ovanligt grund i förhållande till storleken.
|
|
| 37. |
- Dahl, Joakim
(författare)
-
Hur försurat är egentligen Gävleborg?
- 2005
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Fyra referensvattendrag med fleråriga tidsserier av vattenkemi, 51 vattendrag provtagna engång under basflöde och 120 källsjöar i Gävleborgs län används i denna studie för att breddabilden av försurningsläget i länets vattendrag och sjöar. Denna rapport bottnar i att högst 15 %av vattendragssträckan ska vara försurad år 2010 enligt de nationella miljömålen. Syftet meddenna rapport är därför att utveckla en metod för att beräkna den försurade vattendragssträckani Gävleborgs län. Förutom detta görs en regional analys av dagens och framtidensförsurningsläge.Andelen försurade vattendrag i länet har beräknats till ca 2 %, vilket innebär att ca 400-500km vattendrag i Gävleborg kan vara försurad. Olika vägar för att nå den försurade sträckanhar dock prövats och det värsta scenariot innebär att närmare 10 % av länets vattendragssträckaskulle kunna tänkas vara försurat, vilket dock inte ses som realistiskt. Med dessaberäkningar kan dock miljömålet ”högst 15 % försurad vattendragssträcka” anses vara uppnåttför Gävleborgs län.Med hjälp av episodmodellen (BDM) har en bedömning av försurningsläget under vårfloden ireferensvattendragen varit möjlig. Depositionen har minskat kraftigt de senaste åren, vilkethar lett till en mindre försurningspåverkan i de undersökta vattendragen (vilket motsvarar detman sett i andra delar av Norrland). Samtliga analyserade episoder (vårfloder) i referensvattendragenklassades dessutom som obetydligt påverkade.Resultaten från en enpunktsmodell av BDM (pBDM) med 51 vattendrag och med 120källsjöar ger mycket liknande resultat. Båda dessa pekar på att andelen försurningspåverkadeområden i länet idag är liten, vilket gör det svårt att komma med förslag på områden som börövervakas noggrannare. Den minskande depositionen av försurande ämnen och den relativaåterhämtningen hos studerade vattendrag tyder också på att andelen försurade vattendragkommer att vara mycket liten år 2020.Precisionen hos de nationella bedömningsgrunderna testades också under basflöde påenpunktsvattendragen, vilket resulterade i att endast 68 % av vattendragen ansågs varaobetydlig eller måttlig försurningspåverkat med stöd av pH och 74 % med stöd av alkalinitet.Detta innebär att många vattendrag hamnar i en ’sämre’ klass än de borde. Klassningen avtoxiskt aluminium (Ali) ger däremot en trovärdigare bild av tillståndet, då 94 % av vattendraganses vara obetydligt eller måttligt försurat.Även om miljömålet är uppnått i och med att mindre än 15 % av Gävleborgs vattendragssträckaär försurad bör man ha i medvetande att de vattendrag som fortfarande är försuradebehöver åtgärdas. Dessutom är försurning inte det enda problem man har i vattendrag ochsjöar idag. Vandringshinder, flottledsrensningar och övergödning är exempel på andraproblem som kan behöva åtgärdas. Med en fungerande och kraftfull miljöövervakning kanframtiden dock se ljus ut för Gävleborgs sötvattensekosystem.
|
|
| 38. |
|
|
| 39. |
- Delin, Anders
(författare)
-
Naturvärden vid VOXNAN : Från Klucksjön till Vallhaga
- 1988
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Länsstyrelsen gav ifebruari 1984 Gävleborgs Botaniska Sällskap i uppdrag att inventera den 12 millånga outbyggda delen av VOXNAN mellan klucksjön och Vallhagaforsens kraftverk.Inventeringen skulle omfatta naturvärdena i stort, och framför allt debotaniska. Inventeringen utfördes under maj-september av fyrauniversitetsstuderande i botanik och åtta medlemmar i sällskapet, under ledningav Anders Delin. Denna rapport redogör för resultaten.
|
|
| 40. |
- Florén, Karl, et al.
(författare)
-
Vegetationsklädda bottnar i Gävleborgs läns kustvatten - Trendövervakning 2016
- 2017
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Sedan år 2002 inventeras bottenvegetationen på ett antal dyktransekter längs Gävleborgs läns kust inom den regionala miljöövervakningen, programområde Kust och Hav. Syftet med programmet är att beskriva makrovegetationens artsammansättning, djuputbredning och långsiktiga förändringar. Undersökningen är en del av länsstyrelsens uppdrag att följa miljötillståndet i länet. Resultaten kan användas för miljömålsuppföljning, inom vattenförvaltning och havsplanering, samt som referensdata för verksamheters kontrollprogram. Tång (Fucus spp.), stora fleråriga brunalger som skapar en skogsliknande miljö på hårdbottnar i havet, ges särskilt fokus i miljöövervakningen. Tången är en nyckelart som skapar viktiga livsmiljöer för smådjur och många fiskar, vilka finner mat och skydd i tångskogarna. De fungerar även som uppväxtplatser för fiskyngel.2016 års inventering utfördes under augusti månad av AquaBiota Water Research och Peter Hansson vid Kustfilm Nord AB och omfattade totalt 19 transekter längs länets kust. Resultaten visar att länets inventeringslokaler har god eller hög status. Samtidigt har en generell minskning av uppskattad yttäckning och djuputbredning av tång skett sedan 2014, om än inte statistiskt säkerställd. Minskningen i både yttäckning och djuputbredning kan bero av populationsdynamik där en minskning av tångutbredning är naturlig i samband med generationsväxlingar. Det går dock inte att utesluta antropogen påverkan i form av ökad näringsbelastning eller mer indirekt påverkan orsakade av rubbningar i ekosystemet. Möjligen kan minskningen kopplas till storskaliga förändringar som sker ute i havet då den negativa utvecklingen var begränsad till länets södra del i anslutning till utsjömiljö. Tångens utbredning i övriga delar av länet var i princip oförändrad sedan 2014. Positivt är dock att en viss återhämtning pågår, då en föryngring av tången noterades på de flesta lokaler.
|
|
| 41. |
- Flygare, Susanne
(författare)
-
Rent Slam 1995! : Minskade föroreningar i Slam från kommunala reningsverk
- 1993
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- En arbetsgrupp med företrädare för Länsstyrelsen i Gävleborg samt miljösakkunniga i Hudiksvalls, Ovanåkers och Bollnäs kommuner har sammanställt rapporten RENT SLAM 1995! Rapporten vänder sig tillsyn av kommunala reningsverk som miljöansvariga i industrier med miljöfarliga avloppsvatten.Till rapporten finns en underlagsrapport, uppbyggd med ett lösbladssystem för att möjliggöra löpande revideringar. Materialet kan efterhand kompletteras med behandling av andra typer av vatten.Underlagsrapporten finns tillgänglig i begränsad upplaga, avsedd för i första hand länets kommuner. Den innehåller bl a lagstiftning, förslag på behandling av olika slags vatten, förslag på riktvärden för utsläpp till vatten, exempel på utbyten till mindre farliga produkter, checklista på 5& LKP (lagen om kemiska produkter) samt exempel på verkstadsoljors och metallbearbetningsvätskors miljöfarlighet. Underlaget bygger till största delen på uppgifter från verkstads- och ytbehandlingsindustrin.1995 få ett kommunalt avloppsreningsslam som i ett långsiktigt perspektiv kan användas på åkermark utan risk för negativ inverkan på gröda eller mark.Utgångspunkter för gruppens arbeteGrundprincipen är att vi skall ha ett så rent avloppsreningsslam som möjligt. Detta med utgångspunkt från kravet att vi alltid skall välja den lösning som totalt sett är den bästa för miljön. Kostnaden för reningsåtgärderna bör läggas vid källan för föroreningen.Strävan bör vara att vi i länet skaffar oss en genomsam och ” konkurrensneutral” syn på hur frågorna skall behandlas.Bidragen från hushållen, dagvattnet och industrin bör kvantifieras bör det gällericke ned brytbara ämnen eller i övrigt oönskade ämnen i det allmänna spillvattnet.Samarbetsformer för länet skapas för att lösa reningen av vissa specialvästskor. En genomsam lösning för vissa typer av avloppsvatten borde vara ekonomiskt intressant jämfört med transport till SAKAB eller egna små reningsverk.Ett gemensamt dokument upprättas, innehållande förslag till policy för anslutning till kommunala avloppsreningsverk, åtgärdsförslag samt sammanställning av kunskapsläget.
|
|
| 42. |
- Färlin, Johan
(författare)
-
Utterinventering 2014 Gävleborgs län
- 2018
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Efter att ha minskat kraftigt under mitten av 1900 talet är nu uttern på väg att återetablera sigi hela landet. Den här rapporten visar att utterförekomsten på provlokalerna i Gävleborgs länhar statistiskt signifikant ökat, jämfört med den inventering som gjordes 2009. Även om detinte är testat statistiskt så har utterförekomsten på provlokalerna ökat vid varje inventeringsedan 1987. Samtidigt har förekomsten av mink minskat vid varje inventering.
|
|
| 43. |
- Färlin, Johan
(författare)
-
Vegetationsförändringar inom våtmarker med höga naturvärden 2008 : Kontroll i ortofoton och kartmaterial av en förändringsanalys baserad på satellitbilder
- 2018
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Som en del av den regionala miljöövervakningen i Gävleborgs län genomfördes i början av 2000-talet en satellitbildsstudie av möjliga vegetationsförändringar i våtmarker1. Även många våtmarker med höga naturvärden visade indikation på vegetationsförändringar. I denna rapport redovisas vilka vegetationsförändringar som skett i våtmarker med högsta naturvärde, klass 1 enligt Våtmarksinventeringen (VMI), och i våtmarker skyddade i reservat eller nationalpark. Rapporten kompletterar en rapport från 2007 som undersökte ett mindre stickprov av våtmarker med höga naturvärden2. Undersökningarna 2007 gjordes med hjälp av flygbilder och fältbesök, medan 2008 års undersökning nästan bara använde flygbilder. Rapporten innehåller statistik från både 2007 och 2008 års undersökningar, och objektsvisa kartor och bedömningar av alla objekt från 2008 års undersökning.Av totalt 220 VMI klass 1 objekt i länet hade 8 objekt (4 %) större vegetations-förändring och 34 objekt (15 %) lokal vegetationsförändring. För 11 objekt (5 %) visade satellitbildsstudien en indikation på vegetationsförändring men flygbilden visade ingen förändring.Av totalt 104 våtmarker i skyddade områden hade bara 2 större vegetationsförändring och 13 lokal vegetationsförändring.Större delen av förändringarna kunde förklaras av mänsklig aktivitet (diken, skogsbruk etc.) eller succession efter upphörd mänsklig aktivitet (upphörd hävd, återväxt efter tidigare avverkning av träd). Gamla eller nya diken låg bakom hälften av de större vegetationsförändringarna och en tredjedel av de lokala, medan upphörd hävd låg bakom ungefär en tredjedel av förändringarna. För 40 % av de förändrade ytorna är förändringen som skett de senaste 20 åren en del av en långsiktig omvandling från öppen myr till mer trädklädd.1 Länsstyrelsen
|
|
| 44. |
|
|
| 45. |
- Gottby, Lijana
(författare)
-
Kartläggning av kemikalieanvändning med fokus på vattendirektivsämnen i Norrlands kustlän : Ett samarbetsprojekt mellan Länsstyrelsen i Norrbotten, Västerbotten, Västernorrland och Gävleborg
- 2012
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Denna rapport är framtagen i samarbetsprojekt ”Kemikaliekartläggning NORD” mellanLänsstyrelserna i Norrbottens, Västerbottens, Västernorrlands och Gävleborgs län.Kemikaliekartläggning på ämnesnivå genomfördes med hjälp av företag i Norrlands kustlän. Huvudsyftet med projektet har varit att undersöka användningen/hanteringen av kemiskaämnen med fokus på vattendirektivsämnen samt havsmiljöämnen (ämnen som listas ihavsmiljökonventionerna HELCOM/BSAP och OSPAR). Totalt deltog 420 av 896 tillfrågade verksamheter i fyra län (Norrbotten, Västerbotten,Gävleborg och Västernorrland) i kemikaliekartläggningen år 2010/2011 och år 2007/2008(Västernorrlands län och Skellefteå kommun i Västerbottens län). Under 2010 uppdateradeVästernorrland siffrorna för de prioriterade ämnen som användes i största mängd år 2007.Svarsfrekvensen från samtliga län (inkluderat Västernorrlands och Skellefteå kommunskartläggningar från år 2007/2008) varierade mellan 36-61 %. En sammanställning av resultatet visade att 16 av de 33 prioriterade vattendirektivsämnenahanteras eller förbrukas i de deltagande kustlänen, med en total mängd på ca 16 050 ton.Ämnen som dominerar var bensen, bly- och nickelföreningar, benso(a)pyren, di(2-etylhexyl)ftalat och naftalen. Av de särskilt förorenande vattendirektivsämnena (SFÄ-ämnen) dominerar hanteringen avmetallerna zink, koppar, krom och deras föreningar. Några verksamheter hanterar ocksåbronopol och glyfosat som ingår i SFÄ-ämneslistan. Den totala hanteringen av särskiltförorenande ämnen var ca 89 810 ton i samtliga Norrlands kustlän, varav ca 98,5 % kommerfrån råvaror som innehåller koppar- och zinkföreningarna som används inom gruv- ochmetallframställningsindustri i de nordligaste länen Norr- och Västerbotten. Projektet identifierade hantering av fem ämnen/ämnesgrupper (av 11 ämnen/ämnesgrupper)som ingår i HELCOM/BSAP prioriterade ämneslista. Den totala hanteringen av dessahavsmiljöämnena låg på 127 kg och berodde främst på hantering av mellankedjigaklorparafinner (MCCP). Av havsmiljöämnena som ingår i OSPAR-konventionen, hanterar Norrlands kustlän ca 2 840ton, varav ca 2 690 ton är bly och blyföreningar som hanteras i Västerbottens län.Västernorrlands länsstyrelse utförde under 2011 en förenklad livscykelanalys för ett urval avde vattendirektivsämnen som hanterades i störst mängder enligt kartläggning år 2007-2008. Syftet med livscykelanalysen var att ta reda på vart ämnena som företagen använder tar vägenoch få information om vilka ämnen som riskerar att hamna i vattenmiljön. Resultatet från livscykelanalysen redovisas i en separat rapport (1).
|
|
| 46. |
- Gottby, Lijana
(författare)
-
Kvicksilver i fisk i Gävleborgs län : En sammanställning av undersökningar utförda 1966-2013
- 2016
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Från och med 60‐talet och fram till och med idag har kvicksilverhalterna i över 10 000 fiskar (främstgäddor och abborre) från totalt över 400 lokaler i länet analyserats. Under perioden 1990–2004analyserades kvicksilverhalten i totalt 1 550 gäddor från ca 200 av länets sjöar. Sedan år 2004 har Länsstyrelsen i samarbete med kommunerna ett pågående program för attupprätthålla baskunskapen om kvicksilverhalterna i fisk från länets sjöar. Under åren 2013‐2014utvärderades delprogrammet och en strategi för fortsättning av övervakningen av Hg i fisk i länet hartagits fram (Länsstyrelsen Gävleborg, 2014). Denna rapport är en sammanställning samt utvärderingav allt kvicksilverdata från 60‐talet fram till maj 2013. Data från och med 1990 visar att ca 70 % av de undersökta gäddorna har kvicksilverhalter som ärförhöjda och en tredjedel gäddorna från samma tidsperiod har mycket höga kvicksilverhalter (> 1,0mg Hg/kg våtvikt). Utvärdering av långtidsserie för kvicksilverdata på kommunnivå visar att halternaav kvicksilver i fisk i Gävleborgs län långsamt minskar i de flesta kommuner efter 1990‐talet. Vilketöverensstämmer med nationell 50‐års trendsutvärderings studien, där man har sett en tendens tillatt kvicksilverhalterna har minskat med minst 20 % i hela Sverige under perioden 1965‐2012(Åkerblom et al., 2014).
|
|
| 47. |
- Granström, Anders, et al.
(författare)
-
En brandhistorisk analys av Rossenområdet i västra Hälsingland
- 2008
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Länsstyrelsen gav 2003 Anders Granström, universitetslektor vid institutionen för skoglig vegetationsekologi vid SLU i Umeå, och Mats Niklasson, forskare vid institutionen för sydsvensk skogsvetenskap på SLU i Alnarp, i uppdrag att göra en detaljerad analys av brandhistoriken i Rossenområdet. Det är ett cirka 1000 hektar stort talldominerat skogsområde väster om sjön Rossen i Ljusdals kommun. Den generella bild som träder fram för Rossenområdet är en brandregim med relativt täta bränder, som vanligen varit av så pass låg intensitet att trädskiktet av äldre tall överlevt, medan klenare ungtall samt gran dödats. Nu och då har elden dödat även bland äldre tall. Detta har antagligen skett på en skala från mindre fläckar upp till områden av flera hektar. De exakta mönstren är svåra att belägga, men de två mer koncentrerade provtagningarna som vi gjorde indikerar att nyrekrytering inom bestånden huvudsakligen har följt på de bränder som verkligen dödat i kronskiktet, och att det då inte rört sig om enstaka träd utan grupper. Det är troligt att bland annat topografin inverkat på denna storskaliga skogsstruktur. Inom delar av området var det mycket svårt att hitta riktigt gammalt (pre-1600) vedmaterial. Det gäller främst områdena väster och norr om Klimparna, där det är sannolikt att en brand under 1600-talet dödade på bred front. Områden med bruten topografi och inslag av myrmarker och öppet vatten har ofta ett större inslag av multipelt ljudad tall, troligen en följd av att brandfronten i sådana områden tenderar att brytas upp, med åtföljande sänkning av brandintensiteten (Granström opublicerat). Brandintervallen har varit korta, med ett medel av bara 40 år! En mycket stor del av bränderna har inträffat så pass kort tid efter föregående brand att bränslebädden inte varit fullt återställd (Schimmel & Granström 1997). Detta bör ha bidragit till den generellt låga brandintensiteten. Även i ett nationellt perspektiv är brandintervallen i Rossenområdet korta; väsentligt kortare än i Norra Norrlands inland och snarast i paritet med delar av Sydsveriges skogsbygder. Likaså inträder det obligatoriska brandavslutet tidigt i Rossen. En gradvis minskning av antalet bränder sker redan under slutet av 1700-talet och processen fullbordas före 1850. Det är några decennier tidigare än i övre Norrland och liknar återigen snarast situationen i södra Sverige (Niklasson opublicerat).
|
|
| 48. |
- Granström, Pär
(författare)
-
Flodpärlmusslan i Gävleborg: delinventering 1997
- 1999
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Under 1997 inventerades 48 vattendrag med uppgift om tidigare förekomst av flodpärlmussla.I 40 av dessa vattendrag påträffades flodpärlmussla under inventeringen.Sannolikt finns flodpärlmussla i 45 av vattendragen eftersom ytterligare fem av de undersökta vattendragen, trots inventeringsresultatet, bedöms hysa mindre musselbestånd.Nyrekrytering i någon omfattning bedöms förekomma i 18 av de 45 undersökta musselbestånden.Flodpärlmusslans fortsatta existens anses inte vara tryggad på sikt.i Sverige är flodpärlmusslan fridlyst.
|
|
| 49. |
- Granström, Pär
(författare)
-
Flodpärlmusslan i Gävleborgs län
- 2002
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Flodpärlmusslans fortsatta existens anses inte vara tryggad på sikt.Redan idag har den försvunnit från stora delar av Sverige och nästan helt från övriga Europa. I Sverige är flodpärlmusslan numera fridlyst. I framför allt Norrland finns dock ännu en del musselbestånd kvar. Detta gör att Gävleborgs län, tillsammans med övriga Norrlands län, har ett särskilt ansvar för flodpärlmusslans fortsatta existens.I Gävleborgs län har totalt 113 vattendrag med förekomst av flodpärlmussla påträffats och undersökts. nyrekrytering har kunnat konstaterats i 52 av dessa. Omfattningen av nyrekryteringen är dock oftast mycket liten. På 21 lokaler utgör de små musslorna 5% eller mer av det totala beståndet och på endast 12 lokaler utgör andelen småmusslor 10% eller mer av det totala antalet flodpärlmusslor.Riktigt små musslor, kortare än 10 mm, har endast påträffats i två av de undersökta vattendragen och musslor kortare än 20 mm i 13 av vattendragen. Detta kan delvis förklaras av att just dessa musslor oftast mer eller mindre befinner sig i själva bottensubstratet och inte går att se då man söker av bottnen med en vattenkikare.Därför kan man utgå från att de riktigt små musslorna är underrepresenterade i materialet.Från och med ungefär 30 mm storlek är det dock i stort sett lika lätt, eller svårt, att upptäcka musslorna.I 22 av de totalt 113 undersökta vattendragen observerades överhuvudtaget ingen mussla som var kortare än 100 mm vilket antagligen innebär att musselbestånden helt saknat nyrekrytering under flera decennier.Trots detta finns det ett antal vattendrag i länet som hyser större och mindre musselbestånd med vad man får betrakta som fungerande nyrekrytering.Nästa steg blir till att skydda dessa så att de kan fortleva. Dessutom måste det skapas förutsättningar för övriga musselbestånd att åretfå en nyrekrytering som inte leder till att de försvinner från vattendragen.Med hjälp av flodpärlmusslan som en indikator för goda förutsättningar för biologisk mångfald kan man även identifiera andra höga naturvärden i strömmande biotoper.
|
|
| 50. |
|
|
