| 1. |
- Bergendal, Birgitta, 1947-
(författare)
-
Oligodontia and ectodermal dysplasia : on signs, symptoms, genetics and outcomes of dental treatment
- 2010
-
Ingår i: Swedish dental journal. Supplement. - Umeå : Umeå universitet. - 0348-6672. ; :205, s. 13-78
-
Doktorsavhandling (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- The general aim of this thesis was to broaden our knowledge of the signs and symptoms, genetics, and outcomes of dental implant treatment in individuals with oligodontia or ectodermal dysplasia. Article I is a population-based study in three Swedish counties of 162 individuals with oligodontia, which was a prevalence of 0.09%. The intent was to explore ways for dentists to assess symptoms from other ectodermal structures than teeth through a clinical interview and chair-side analyses. Thirty per cent had low salivary secretion rates while only 11% with no known syndrome reported symptoms from hair, nails, or sweat glands. These are, together with teeth, the ectodermal structures on which it is proposed that a clinical diagnosis of ectodermal dysplasia (ED) be based. Article II screened 93 probands with oligodontia for mutations in six genes known to cause oligodontia and hypohidrotic ED. Sequence alterations predicted to be damaging or potentially damaging were revealed in the AXIN2, MSX1, PAX9, and EDARADD genes in 14 (15%) of the probands. All mutations but one were novel. For the first time, EDARADD mutations were shown to cause isolated oligodontia. No individual who had reported ectodermal symptoms from hair, nails, or sweat glands had a mutation. Article III assessed orofacial function in individuals with different types of EDs using the Nordic Orofacial Test-Screening (NOT-S) protocol. Individuals with ED scored significantly higher in orofacial dysfunction than a healthy reference sample, especially in the Chewing and swallowing, Dryness of the mouth, and Speech domains. Article IV surveyed treatment outcome of dental implants in Swedish children up to age 16 years. In a 20-year period, only 26 patients were treated, 5 of whom had hypohidrotic ED and anodontia of the mandible. Individuals with ED had 64% failed implants compared to 6% among subjects with teeth missing due to trauma or agenesis. The main conclusions of this thesis were that (i) a check of whether one or more permanent incisors are missing will identify 65% of individuals with oligodontia and 84% of individuals missing nine teeth or more, (ii) evaluation of salivary secretion is indicated in children with oligodontia, (iii) a majority of individuals with oligodontia did not report other abnormal ectodermal organ function besides teeth, (iv) no clinical indicator discriminated between individuals with and without mutations in the tested genes, and more unidentified genes are involved in tooth morphogenesis, (v) EDARADD mutations are associated with isolated oligodontia, (vi) evaluation of orofacial function is indicated in individuals with ED, and many individuals with ED would benefit from orofacial skills training, (vii) dental implant placement is a rare treatment modality in children, (viii) individuals with hypohidrotic ED seem to present special challenges due to structural as well as direct effects of the mutations on bone, which seem to compromise osseointegration, (ix) central registers on signs and symptoms in individuals with rare disorders would help establish prevalences of various diagnoses and define treatment needs, and (x) quality registers for monitoring treatment outcomes of dental implants would promote early detection of risks and side-effects in individuals with rare disorders.
|
|
| 2. |
|
|
| 3. |
- Gordh, Monica
(författare)
-
Survival of onlay bone grafts. A study in the adult rat.
- 1998
-
Doktorsavhandling (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- The aim of this thesis was to study onlay bone grafting in the adult rat to improve graft incorporation and perservation of graft size. In 167 adult isogeneic lewis rats, the size maintenance and bone formation at the graft-host interface of uni- and bicortical onlays positioned in various environments and treatments were investigated. The findings were assessed after four, 12 and 20 weeks with routine histology and immunohistochemistry, using antibodies against some bone and cartilage matrix proteins and proteoglycans. The immunolabelling aimed to explore the possible occurence and localization of such proteins which are essential to various stages of osteogenesis and bone repair. The main findings were: Bicortical grafts were found to retain volume better than unicortical grafts and the exposed bone-marrow space of the graft was sealed off from the surrounding connective tissue by compact bone, emanating from the cortical margins of the graft. A major improvement in graft incorporation was observed following exposure of the underlying recipient marrow. On the other hand, these grafts were occasionally markedly submerged into the recipient bed, which was believed to be due to the disappearance of its pressure-resistant outer cortical layer. The effects of limited marrow exposure by cortical perforations of the recipient bed resulted in a migration of the recipient bone marrow into the graft as well as decreased graft size diminution. A combination of cortical perforations of a bicortical graft and the host bed entailed increased graft stability and corticalization of the marrow. When the graft was covered by an osteopromotive expanded polytetrafluoroethylene (e-PTFE) membrane, improved graft integration and greater size persistence was observed even after membrane removal. However, full volumetric maintenance of the graft was not accomplished in any of these studies. The combined treatment of the higher concentration (32µg/80µl) tested recombinant human bone morphogenetic protein-2 (rhBMP-2) and membrane lead to a rapid and complete graft integration and pronounced bone formation resulting in maintained or even enhanced graft size. In contrast, the application of high-dose rhBMP-2 without a membrane resulted in loss of graft size, extensive bone resorption and only small amounts of new bone formation. Therefore, when a collagen carrier is used for rhBMP-2 in conjunction with onlay bone grafting, our results indicate the advantage of applying a membrane to obtain graft volume persistence. The immunohistochemical labelling contributed to a more detailed picture of the mechanisms involved in graft incorporation and offered a dynamic indication of the bone repair and remodelling process as compared to routine histology.
|
|
| 4. |
- Vallon, Danila
(författare)
-
Studies of occlusal adjustment therapy in patients with craniomandibular disorders
- 1997
-
Doktorsavhandling (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- In the first part of this thesis, measurement and registration procedures of occlusal interferences and their inter and intraobserver variability were evaluated. In the second part of this thesis, the short and long-term effect of occlusal adjustment therapy was prospectively assessed in a controlled clinical trial in a selected group of 50 patients with myogeneous craniomandibular disorders (CMD). The treatment outcome of occlusal adjustment and combined treatment modes was investigated up to 7 years. The selcted patients were compared with a group of consecutive CMD patients. Observer variability was the same for the different methods of registration and was acceptable for most of the occlusal variables investigated. As the intraobserver constancy was greater than that between observers repeated registrations in longitudinal studies should be done by the same observer. Occlusal adjustment had in a short-term perspective of 1 to 3 months a positive effect on symptoms and clinical signs of CMD but had little or no effect in the long-term perspective in this group of muscular CMD patients. The usefulness of occlusal adjustment as the only form of treatment for this subgroup of CMD has limitations as the majority of patients had demanded several treatment modes in a 7-year perspective. The long-term effect of a combined treatment approach was good. The strongest associations in relation to treatment outcome were found for the variables stress and demand of treatment. The selected group was comparable to a consecutive CMD group with respect to background factors of socioeconomical character and the result from this selected group can therefore be applied to a broader group of CMD patients.
|
|
| 5. |
- Abrahamsson, Cecilia
(författare)
-
Masticatory function and temporomandibular disorders in patients with dentofacial deformities : studies before and after orthodontic and orthognathic treatment
- 2013
-
Doktorsavhandling (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Ca 30 % av Sveriges befolkning genomgår någon gång i livet behandling med tandreglering. I de fall där bettavvikelsen är mer omfattande är enbart tandreglering inte tillräckligt för att uppnå ett bra bett. Istället kombinerar man tandregleringen med en kirurgisk förflyttning av käkarna s.k. ortognat kirurgi. Dessa patienter besväras ofta, före behandling, av smärta och funktionsstörningar i käkar och tuggmuskler och är dessutom ofta missnöjda med sitt utseende. Då denna behandling är omfattande, kostsam och inte helt utan komplikationer är det av stort intresse att undersöka utfallet av behandlingen och om denna motsvarar förväntningarna hos patienterna.Tidigare studier som har utvärderat utfallet av tandreglering i kombination med ortognat kirurgi har kommit fram till motsägelsefulla slutsatser vad gäller hur behandlingen har påverkat förekomsten av smärta och funktionsstörningar i käkar och tuggmuskulatur.Det övergripande syftet med denna avhandling är att i en serie studier, före och efter ortognat kirurgi, utvärdera och jämföra före- komsten av smärta och käkfunktionsstörningar hos patienter med stora bettavvikelser.Avhandlingen är baserad på följande studier:delarbete I är en systematisk litteraturöversikt med följande frågeställning:Påverkar ortognat kirurgi förekomsten av smärta och funktionsstörningar i käkleder och tuggmuskulatur?I studien utvärderas den tillgängliga vetenskapliga litteraturen ur ett evidensbaserat perspektiv. Översikten omfattade tidsperioden januari 1966 till april 2006 och utökades senare till maj 2013.Slutsatser i delarbete I• Det finns ett otillräckligt vetenskapligt underlag för om förekomsten av diagnostiserad smärta och funktionsstörning i käkleder och tuggmuskler minskar efter ortognat kirurgi• Det vetenskapliga underlaget är begränsat när det gäller en minskning av palpationsömhet i tuggmuskler efter ortognata kirurgi.• Det finns ett otillräckligt vetenskapligt underlag för om förekomsten av käkledsljud påverkas av ortognat kirurgi.• Det behövs ytterligare en studier som är av hög eller medelhög kvalitet för att på ett evidensbaserat sätt kunna styrka behandlingsutfallet av ortognat kirurgi när det gäller smärta och funktionsstörningar i käkleder och tuggmuskler.delarbetena II och III är kontrollerade studier som undersöker förekomsten av smärta och funktionsstörningar i käkleder och tuggmuskler hos patienter med stora bettavvikelser, i jämförelse med personer med eller utan små bettavvikelser (ej i behov av tandreg- lering). Patienterna var remitterade för behandling med ortognat kirurgi. I delarbete III, som är en longitudinell uppföljningsstudie, analyseras hur förekomsten av smärta och funktionsstörningar i käkleder och tuggmuskler påverkas av behandlingen och även hur patienttillfredsställelsen är tillgodosedd.Slutsatser i delarbete II och III• Patienter som ska behandlas med ortognat kirurgi har mer smärta och funktionsstörningar i käkleder och tuggmuskler jämfört med kontrollgruppen.• Patienter som genomgått ortognat kirurgi har ett positivt behandlingsutfall avseende smärta från käkleder och tuggmuskler.• Efter behandling är förekomsten av smärta och funktionsstörningar i käkleder och tuggmuskler låg och i nivå med den i kontrollgruppen.Delarbete IV utvärderar den självupplevda tuggförmågan och den testade tuggprestationen före och efter ortognat kirurgi hos samma individer som i studie II och III.Slutsatser i delarbete IV• Patienter med stora bettavvikelser har innan ortognat kirurgi en sämre självupplevd tuggförmåga och testad tuggprestation jämfört med kontrollgruppen.• Efter behandling förbättras både den självupplevda tuggförmågan och tuggprestationen.Klinisk betydelse:Patienter som har stora bettavvikelser och dessutom smärta och funktionsstörningar i käkleder och tuggmuskler har oftast ett positivt behandlingsutfall efter ortognat kirurgi. Dessutom förbättras den självupplevda tuggförmågan och den testade tuggprestationen efter behandlingen. Patienter med stora bettavvikelser som ska behandlas med tandreglering i kombination med ortognat kirurgi kan därför rekommenderas behandlingen för möjlighet till minskade besvär från tuggmuskler och käkleder och förbättrad tuggförmåga.
|
|
| 6. |
- Abrahamsson, Peter
(författare)
-
Intra-oral soft tissue expansion and volume stability of onlay bone grafts
- 2011
-
Doktorsavhandling (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Implantat är idag en väl etablerad behandlingsform. I många fallfinns dock inte tillräckligt med käkben för att på ett optimalt sättkunna rekonstruera patientens bett såväl ur funktionell som estetisksynpunkt. I dessa fall används olika tekniker för att tillförakäkben. Problemet med dessa tekniker är att benvolymen minskarunder inläkningen speciellt om ben transplanteras till laterala ochvertikala positioner. Vidare kan det vara svårt att få tillräckligtmed mjukvävnad för att uppnå estetiskt tillfredställande resultat,speciellt i överkäksfronten. Avhandlingens övergripande mål är attintroducera och utvärdera en ny teknik för mjukvävnadsexpansionför att optimera förutsättningarna för en efterföljande bentransplantationav tillräcklig volym för kommande installation avimplantat.I de experimentella studierna har kanin använts som försöksdjur.I delarbete (I) placerades en osmotisk mjukvävnadsexpander bilateraltunder benhinnan (periostet) på åtta djur via en extraoral entré.Efter två veckor hade periostet expanderat och en subperiostalficka bildats. Djuren avlivades och vävnad togs för histologisk undersökning.Denna visade inga inflammatoriska reaktioner eller resorptionerav benet. Periostet hade expanderats och nytt ben hadebildats i periferin av expandern genom att periostet lyfts långsamtoch stimulerat till bennybildning. På samma sätt som beskrivits ovan placerades expandern i delarbetena(II) och (III) på 13 respektive 11 kaniner.Efter 14 dagars expansion sövdes kaninerna på nytt, expandernavlägsnades och partikulerat käkben placerades på utsidan av mandibelnbilateralt (delarbete II). På ena sidan täcktes det med ett titannätoch på andra sidan med ett resorberbart nät. Efter tre månadersinläkning hade benbildning skett under båda näten. Volymen underdet resorberbara nätet var större (p<0.05) men inga skillnad noteradesi mängden mineraliserat ben. Två resorberbara nät perforeradeden orala slemhinnan. Detta berodde troligen på att det resorberbaranätet var svårare att konturera och anpass mot underkäken.I delarbete (III) placerades partikulerat ben och Bio Oss, separeratav ett kollagenmembran, unilateralt på mandibeln under etttitannät som i sin tur var täckt av ett kollagenmembran. Volymennybildat ben i anslutning till autologt ben respektive Bio Oss registreradesefter 3 månaders inläkning. Inga skillnader i benvolymförelåg. Scanning Electron Microscopy (SEM) visade i båda studiernaatt ben växte i direkt kontakt med såväl autologt ben sombensubstitut.Till den kliniska studien (delarbete IV) rekryterades 20 patienterkonsekutivt. De fördelades slumpmässigt i två grupper. I experimentgruppenopererades 10 patienter med en osmotisk mjukvävnadsexpander.Efter två veckor avlägsnades denna och benuppbyggnadgjordes med partikulerat ben täckt av ett titannät ochett kollagenmembran. Efter sex månaders läkning installerades implantat.I referensgruppen gjordes benuppbyggnad med benblockföljt av en implantatoperation efter sex månader.Ett optiskt mätinstrument användes för att registrera förändringari mjukvävnaden efter såväl subperiostal expansion sombenuppbyggnad. Dessa förändringar lagrades i en PC där värdenakunde analyseras och jämföras.Resultaten från den kliniska studien stämde väl överens med deexperimentella. Expandern expanderade periost och täckandemjukvävnad. Det föreligger dock en risk att expandern perforerarmjukvävnaden. Den optiska mätningen visade en volymsförbättringefter mjukvävnadsexpansionen. Den expanderade vävnadenkunde användas till att täcka ett bentransplantat som skyddades av ett titannät samt ett kollagen membran. Trots tidigare vävnads expansionexponerades titannätet genom slemhinnan i två fall. Fixturinstallationkunde utföras som planerat både i den experimentellagruppen samt referens gruppen. Det optiska mätinstrumentet(PRIMOS® optical 3D) var ett lättanvänt och repeterbart mätinstrumentsom levererade vävnadsförändringar med stor exakthet.
|
|
| 7. |
- Ahlgren, Camilla
(författare)
-
Dental gold and contact allergy
- 2009
-
Doktorsavhandling (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Guld har i många år använts som rekonstruktionsmaterial vid bettrehabilitering. Mer än 50% av Sveriges vuxna befolkning har kronor och/eller broar framställda i guldlegering och guld används också till stift i rotfyllda tänder, på vilka sedan kronor kan fästas. Guld har länge betraktats vara inert, dvs. ej kunna ge några reaktioner vid användning i kroppen, men på senare år har en ökad frekvens av kontaktallergi mot guld kunnat konstateras. Kontaktallergi är en typ av allergi, som vid upprepad kontakt med ämnet kan ge patienten en reaktion i hud och slemhinna. När det gäller guld kan kontaktallergi uppstå t.ex. under guldringar, av örhänge eller av halsband. När man utreder patienter för kontaktallergi mot guld – s.k. lapptestning, fäster man en häfta med guldsaltet guldnatriumtiosulfat (GSTS) på ryggen i 48 timmar. Patienten tar efter dessa två dygn bort testlappen och 3–4 samt 7 dagar efter exponeringen värderas den eventuellt uppkomna reaktionen av en hudläkare. Reaktionerna kan klassas som ospecifika irritationsreaktioner, negativa reaktioner, tveksamma reak-tioner och allergiska (positiva) reaktioner av eksemtyp. 1991 började man i Malmö rutinmässigt använda GSTS vid lapptestning av kontaktallergi mot guld, och då kunde konstateras att 10 % av de testade uppvisade kontaktallergi mot guld. Man har också visat att ett positivt lapptest är en manifestation av kontaktallergi. GSTS är, efter nickelsulfat, det näst vanligaste allergenet, som ger positiv hudreaktion vid rutintestning av eksempatienter. Detta tillsammans med en enkätstudie, som indikerade att kontaktallergi för guld var överrepresenterat hos patienter som hade guld i munnen, utgör bakgrunden till detta avhandlingsprojekt. I det första delarbetet studerades om dentalt guld (kronor, broar, inlägg) kunde sättas i samband med kontaktallergi för guld. Patienterna som ingick i studien var patienter som skulle testas eftersom de hade eksem. Resultaten visade att de patienter som vid tandläkarundersökning visat sig ha guld i munnen också i större utsträckning hade kontaktallergi för guld vid lapptestning. Symtom i munnen eller tecken på munslemhinnereaktioner kunde dock inte sättas i samband med dentalt guld eller positivt lapptest för guld. Däremot kunde det konstateras att de som hade mycket guld i munnen i större utsträckning hade kontaktallergi mot guld. I delarbete två studerades guldhalten i blodet hos samma patientpopulation. Det kunde konstateras att de patienter som hade dentalt guld hade förhöjda värden av guld i blod. I tredje delarbetet undersöktes mängden guld i blod efter att patienterna fått guldinlägg, vilket motsvarar en krona men med en fyllnings utsträckning. Patienterna hade mer guld i blodet efter att inläggen satts in jämfört med mängden guld i blod innan inläggen sattes fast. Fortfarande 15 år efter att inläggen sattes in hade patienterna förhöjda värden av guld i blod, vilket måste tolkas som en kontinuerlig frisättning av guld från dentalt guld till blod. Förhöjda värden av guld i blod har visat sig ha betydelse för hudens reaktion i kontakt med guld. Huruvida det föreligger ett samband mellan dentalt guld, kontaktallergi mot guld och munslemhinnelesioner, är inte väl utrett. Dock har studier på patienter med oral lichen indikerat att dessa patienter skulle kunna vara allergiska mot guld, men även mot andra tandvårdsmaterial. I fjärde delarbetet undersöktes därför patienter med oral lichen, med avseende på kontaktallergi mot guld i jämförelse med kontrollpatienter, vilka var remitterade till Yrkes- och miljödermatologiska avdelningen, Hudkliniken i Malmö, för misstanke om allergiskt kontakteksem. I denna studie kunde man finna en numerär skillnad avseende kontaktallergi för guld men inte någon statistisk skillnad mellan grupperna. Det är därför av vikt att i fortsatta studier, med större undersökningsmaterial, försöka utröna om det finns ett statistiskt säkert samband mellan oral lichen och kontaktallergi mot guld eller andra tandvårdsmaterial eftersom dessa patienter kan uppleva perioder med stora besvär, vilka kan försvåra både födointag och upprätthållande av en adekvat munhygien.
|
|
| 8. |
- Brogårdh-Roth, Susanne
(författare)
-
The preterm child in dentistry. Behavioural aspects and oral health
- 2010
-
Doktorsavhandling (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Allt fler för tidigt födda barn överlever tack vare en avancerad intensivvård, vilket innebär att tandvården möter en ny grupp av patienter som är födda 3 till 4 månader för tidigt. Många av dessa barn riskerar att få bestående fysiska och psykiska problem.Det finns mycket få studier som utvärderat oral hälsa hos förtidigt födda barn eller hur de klarar sin tandvård. Avhandlingens övergripande mål har varit att analysera olika aspekter av tandvårdsbeteende och oral hälsa hos för tidigt födda barn.Samtliga barn födda före graviditetsvecka 32 i Malmö Lundssjukvårdsdistrikt ingick i studierna. I delarbete I-III följdes en gruppför tidigt födda barn och matchade fullgångna kontrollbarn frånförskoleålder till tonår. Delarbete IV inkluderade en ny grupp 10-12 år gamla för tidigt födda barn och kontrollbarn.I delarbete 1 studerades tandvårdsjournaler för 187 tidigt födda barn och 187 fullgångna kontrollbarn vid 3 och 6 år samt under förskoleperioden (3-6 år). Uppgifter om psykologiska behandlingsproblem och karies registrerades. Behandlingsproblem var vanligare bland de för tidigt födda barnen, medan det inte förelåg några skillnader mellan grupperna avseende karies.I delarbete II intervjuades föräldrar till 153 för tidigt födda barn och153 matchade fullgångna kontrollbarn vid två olika tillfällen med 2års mellanrum (förskoleålder, tidig skolålder). Syftet var att studera föräldrars syn på barnens tandvård, tandhälsa och tandvårdsvanor. Föräldrarna till de för tidigt födda barnen rapporterade mer behandlingsproblem i förskoleåldern, men inte i skolåldern. De rapporterade också mer medicinska problem än föräldrarna till kontrollbarnen.I delarbete III, när barnen var 12-14 år gamla, deltog 109 för tidigt födda barn och 108 fullgångna kontrollbarn i en enkätstudie. Syftet var att studera upplevelser av tandvård samt förekomst av tandvårdsrädsla, tandvårdsvanor och allmän hälsa. Studien visade inga skillnader mellan grupperna avseende tandvårdsrädsla eller andra faktorer kopplade till tänder och tandvård. De för tidigt födda ungdomarna rapporterade mer flitig användning av tandtråd och extra fluor och hade mer allmänna hälsoproblem än kontrollerna.I delarbete IV undersöktes kliniskt 82 10-12 år gamla för tidigt födda barn och 82 matchade kontroller avseende emaljavvikelser (MIH), förekomst av plack, gingivit, karies samt psykologiska behandlingsproblem. Studien visade att för tidigt födda barnhade högre förekomst av MIH, hade mer plack och gingivit samtuppvisade mer psykologiska behandlingsproblem jämfört med de fullgångna kontrollbarnen. Tidig födsel och låg födelsevikt ökade risken för MIH. När det gäller kariesförekomst sågs inga skillnadermellan grupperna.Konklusion och klinisk betydelseSammanfattningsvis tyder studierna på att för tidig födsel innebär en större risk för problem av psykologisk art i tandvården och större risk för oral ohälsa. Det är också vanligare med medicinska problem, vilket tycks följa barnen upp i tonåren. Som en följd av detta behöver tandvården tidigt identifiera de för tidigt födda barnen för att utforma rutiner kring prevention och behandling samt för att individualisera det psykologiska omhändertagandet. Vidare krävsett utökat samarbete mellan tandvården och barnhälsovården för att försäkra sig om en god oral hälsa hos för tidigt födda barn.
|
|
| 9. |
- Collin Bagewitz, Ingrid
(författare)
-
Prosthodontics, care utilization and oral health-related quality of life
- 2007
-
Doktorsavhandling (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Att förlora en eller flera tänder och vara hänvisad till att bära avtagbar protes kan, beroende på individ och situation, inverka på livskvaliteten. Kostnaderna för tandvård kan påverka såväl val av behandling som att en individ avstår från tandbehandling.Målen med denna avhandling var att:Mot bakgrund av tandvårdsförsäkringen studera tandvårdsnyttjande och oral hälsa, med speciellt fokus på orala proteser, samt oral hälsorelaterad livskvalitet i en svensk vuxen population.Beskriva dentala förhållanden – med fokus på protetiska variabler – i relation till sociala förhållanden och utvärdera om det fanns indikationer på förändringar i socioekonomisk påverkan på dentala förhållanden, sedan införandet av tandvårdsförsäkringen.Studera om olika attityder till tandvård är associerade med sociala såväl som dentala förhållanden och undersöka tandvårdsnyttjande i relation till dentala och sociala förhållanden, liksom i relation till attityder gentemot tandvårdskostnader och upplevt behov av tandvård.Utforska dimensionaliteten av variabler, ämnade att mäta oral hälsorela-terad livskvalitet, baserade på Lockers modell, i svensk kontext, samt att diskutera likheter mellan de funna dimensionerna och två utvalda befintliga instrument Oral Health Impact Profile (OHIP) och Oral Impact on Daily Performances (OIDP).Undersöka huruvida oral hälsorelaterad livskvalitet i en svensk vuxen population kunde förklaras av (a) sociala attribut, (b) individuella attribut, (c) dentala förhållanden med speciellt fokus på protetikens roll samt (d) attityder till tandvård.Enkätformulär skickades 1998 till ett slumpmässigt urval av 1974 per-soner i åldern 50-75 år, bosatta i Skåne. Svarsfrekvensen blev 66%.Resultaten visade att:Det fanns associationer mellan sämre social situation – i form av hög ålder och lågutbildad – och försämrade dentala förhållanden – i form av få kvarvarande tänder eller tandlös.Socioekonomiska skillnader avseende dentala förhållanden tycktes vara oförändrade jämfört med tidigare studier.Låg utbildning, och försämrade dentala förhållanden associerade med uppfattningen att kostnaden för tandvård är viktig och med att ha upplevt ett tandvårdsbehov utan möjlighet att tillgodose det på grund av kostnadsbarriär.Tandvårdsnyttjande var relaterat till kön, dentala förhållanden och attityder till tandvårdskostnader. Oberoende av varandra fanns där en högre sannolikhet för lågt tandvårdsnyttjande (mer sällan än en gång per år) för män, för personer med få kvarvarande tänder eller tandlösa, för de med avtagbar protes, för de som upplevde ett tandvårdsbehov utan möjlighet att tillgodose det på grund av en kostnadsbarriär samt för de som ansåg att kostnaden hade inverkat på deras tandvårdsnyttjande.Det fanns en tendens till högre sannolikhet för lågt tandvårdsnyttjande för de lågutbildade.Tre faktorer förklarade dimensionaliteten av 22 variabler för mätning av oral hälsorelaterad livskvalitet i den aktuella populationen: (1) Fysisk och social förmåga (den dominerande faktorn), (2) Psykologisk komfort och förmåga samt (3) Funktionell begränsning och fysisk smärta. Di-mensionerna var liknande de i OHIP och OIDP.Generell hälsa i förhållande till jämnåriga, tandantal och variabeln upplevt tandvårdsbehov med kostnadsbarriär, hade den starkaste inverkan på dagliga aktiviteter, på den psykologiska dimensionen och på oral funktion. Där fanns interaktionseffekt mellan tandantal och typ av protetisk ersättning.Typ av protetisk ersättning uttryckt i fast eller avtagbar protes, var mindre viktig för de med få kvarvarande tänder eller tandlös än för övri-ga, för att förklara oral hälsorelaterad livskvalitet.Sammanfattningsvis konstaterades social ojämlikhet avseende dental situation. Lågutbildade och äldre upplevde sämre tandhälsa än övriga. Målet med tandvårdsförsäkringen var vid dess införande att möjliggöra tandvård på lika villkor. Jämfört med tidigare studier kunde dock inte ses några indikationer på förändringar i socioekonomiskt inflytande se-dan försäkringens införande. Där fanns sociodentala skillnader i attityder till tandvårdskostnader vilket även avspeglades i lågt tandvårdsnyttjande. Lågt tandvårdsnyttjande kunde också relateras till lågt tandantal, protesbärande, manligt kön och låg utbildning.Upplevelsen av livskvalitet och oral hälsorelaterad livskvalitet är individuell och multidimensionell. Tre dimensioner av oral hälsorelaterad livskvalitet utkristalliserades i populationen. Fysisk och social förmåga rymdes inom samma dimension som också var den dominerande. Den oralt hälsorelaterade livskvaliteten beskrevs i tre dimensioner: Dagliga aktiviteter, Psykologisk dimension och Oral funktion. En av de mest framträdande förklaringarna till oral hälsorelaterad livskvalitet var antal kvarvarande tänder. Det fanns en teori att förekomst av avtagbar protes skulle vara av stor betydelse för försämrad livskvalitet. Det fanns dock interaktionseffekter mellan tandantal och protesförekomst vilket tolkades som att upplevelsen av tandförlust var mer negativ än förekomst av avtagbar protes vid värdering av oral hälsorelaterad livskvalitet. Det var också mindre viktigt för kategorin med få kvarvarande tänder eller tandlösa om den protetiska konstruktionen var fastsittande eller avtagbar. Avhandlingen visar som helhet att sociala och dentala förhållanden liksom tandvårdskostnad spelar stor roll för såväl vårdutnyttjande som livskvalitet. Oral protetik har en betydelsefull roll, där typ av ersättning interagerar med tandförlusten i sin effekt på livskvaliteten.
|
|
| 10. |
- Dawson, Andreas
(författare)
-
Experimental tooth clenching : a model for studying mechanisms of muscle pain
- 2013
-
Doktorsavhandling (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- “I felt like I’d done three rounds with Mike Tyson…all becauseI was grinding my teeth in my sleep”, så beskrev en patient somintervjuades av Daily Mail i en artikel där det ökade problemet medöverbelastning i käkarna beskrevs, vilket kan leda till tandslitage,muskelsmärta, och frakturer på tandmaterial. Det personliga lidandet,och de ekonomiska kostnaderna för både individ och samhälle ärstort. Bruxism innebär en daglig och/eller nattlig tandpressningeller tandgnissling och anges med en förekomst av ca 10-20% ibefolkningen.Tidigare undersökningar har visat att tandpressning ochpsykologisk stress är vanligare bland patienter med kroniskmuskelsmärta i ansiktet jämfört med friska försökspersoner, ochanses kunna bidra till kronisk muskelsmärta i ansiktet, så kalladmyofasciell temporomandibulär dysfunktion (M-TMD). Dethar även föreslagits att bruxism, t ex tandpressning, kan leda tillträningsvärk i tuggmuskulaturen. M-TMD är ett smärttillstånd somkan drabba tuggmuskulaturen och är ungefär dubbelt så vanligt hoskvinnor som hos män. Vanligt förekommande symtom är smärtaoch ömhet i tuggmuskulaturen, men även en reducerad tuggfunktion.Flera studier har använt sig av experimentellatandpressningsmodeller för att öka förståelsen mellan tandpressningoch smärta i tuggmuskulaturen. I dessa studier har olika stor bitkraftanvänts vid tandpressningen, vilket resulterar i att det blir svårt attjämföra resultaten från dessa studier och dra slutsatser om vilkatandpressningsmodeller som är de mest optimala.12Vid tandpressning så kan det bli syrefattigt i tuggmuskulaturen,vilket kan resultera i en frisättning av smärtframkallande substanser,såsom serotonin och glutamat. I tuggmuskulaturen finns detsmärtreceptorer som kan aktiveras av dessa substanser. I tidigarestudier har man observerat att patienter med M-TMD har en högrehalt av dessa substanser i tuggmuskulaturen jämfört med friskaindivider.Finns det ett samband mellan tandpressning och träningsvärk?Hur kommer det sig att patienter med M-TMD har en högre haltav serotonin och glutamat i tuggmuskulaturen? Denna kunskapsaknas idag, således var det övergripande målet med denna avhandlingatt öka kunskapen om detta. På sikt kan denna kunskap bidra tillförbättrade diagnostiska metoder, och behandlingsmodeller.I studie I så utvecklades ett instrument som undersöker kvalitetenpå experimentella bruxismstudier, som senare kan användas i ensystematisk översikt, så att slutsatser kan dras avseende de mestoptimala experimentella bruxism modellerna som inducerar ensmärta på friska individer som efterliknar den kliniska smärtan sompatienter med M-TMD uppvisar.I studie II undersöktes sambandet mellan tandpressning vidolika bitkraftsnivåer och träningsvärk. Våra resultat antyder attträningsvärk i tuggmuskulaturen inte tycks uppstå efter experimentelltandpressning hos friska individer.I delstudier III och IV undersöktes frisättning av serotonin ochglutamat efter tandpressning hos friska individer och patienter medM-TMD med hjälp av mikrodialys. De huvudsakliga fynden var attvi kunde bekräfta tidigare fynd, att patienter med M-TMD har enhögre halt av serotonin i tuggmuskulaturen. Däremot utsöndradesdessa substanser inte i samband med tandpressning, varken hosfriska individer eller hos patienter.
|
|
| 11. |
- Dimberg, Lillemor
(författare)
-
Malocclusions and quality of life : cross-sectional and longitudinal studies in children
- 2015
-
Doktorsavhandling (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- There are few longitudinal studies of the prevalence of malocclusionsand possible self-correction of malocclusions during the developmentof the dentition. Early intervention might be unnecessary if self-correction of the malocclusion occurs during the transition from theprimary to the permanent dentition. Most studies are cross-sectionaland in those of longitudinal design, the results are inconsistent anddifficult to interpret.Malocclusions may or may not influence the quality of life inchildren and adolescents. Thus, evaluations of the influence ofdifferent malocclusions on quality of life will certainly underpin abroader understanding and knowledge about how malocclusionsaffect the daily life of young patients. This information may also beimportant when it comes to assessing the most appropriate time forstarting orthodontic treatment, not only from a professional pointof view, but also, most importantly, from the patients’ perspective.The overall aim of this thesis was therefore to evaluate theprevalence of malocclusions, and to document changes occurringduring the development of the dentition, from the primary dentitionstage at age 3, through the mixed dentition at age 7, to the earlypermanent dentition at age 11.5 years. Further aims were to reviewthe current state of knowledge about the impact of malocclusionson oral health related quality of life (OHRQoL) and to investigatehow malocclusions affect the quality of life in a cohort of children,aged 11.5 years, whose dental care is provided by the Swedish PublicDental Service.
|
|
| 12. |
- Edman Tynelius, Gudrun
(författare)
-
Orthodontic retention : studies of retention capacity, cost-effectiveness and long-term stability
- 2014
-
Doktorsavhandling (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Retention strategies, cost-effectiveness and long-term stability oftreatment outcome are essential aspects of orthodontic treatmentplanning.The overall aim of this thesis was to compare and evaluate threedifferent retention strategies, with special reference to short- andlong-term clinical stability and cost-effectiveness. The approach wasevidence-based, hence randomized controlled methodology was usedin order to generate high levels of evidence.This thesis is based on four studies:Papers I and II are based on randomized controlled trials, evaluatingthe stability of treatment outcome after one and two years of retention,using three different retention strategies: a maxillary vacuum-formedretainer combined with a mandibular canine-to-canine retainer; amaxillary vacuum-formed retainer combined with stripping of themandibular anterior teeth and a prefabricated positioner.Paper III presents a cost-minimization analysis of two years ofretention treatment.Paper IV is based on a randomized controlled trial documentingthe results five years post-retention.The following conclusions were drawn:Papers I and II• From a clinical perspective, asssessment after one year ofretention disclosed that the three retention methods weresuccessful in retaining the orthodontic treatment results.• After two years of retention, all three retention methods wereequally effective in controlling relapse at a clinically acceptablelevel.• Most of the relapse occurred during the first year of retention;only minor or negligible changes were found during the secondyear.• The subjects were grouped according to the level ofcompliance (excellent or good). After two years of retentionthere was a negative correlation between growth in bodyheight and relapse of mandibular LII in the group of subjectswith excellent compliance. The group with good complianceshowed a positive correlation (Paper II, Figure 3).• After two years of retention, growth in body height, initialcrowding and gender had no significant influence onmandibular LII (Paper II, Figure 4 and Table 4).Paper III• The cost minimization analysis disclosed that although thethree retention methods achieved clinically similar results, theassociated societal costs differed.• After two years of retention, the vacuum-formed retainer(VFR) in combination with a canine-to-canine retainer (CTC)was the least cost-effective retention appliance.Paper IV• After five years or more out of retention, the three retentionmethods had achieved equally favourable clinical results.Key conclusionsand clinical implicationsThis study compared the short- and long-term outcomes of orthodonticretention by three different methods: a maxillary vacuum-formedretainer combined with a mandibular canine-to-canine retainer;a maxillary vacuum-formed retainer combined with stripping ofthe mandibular anterior teeth and a prefabricated positioner. Allmethods gave equally positive clinical results in both the short-term,i.e. after one and two years of retention, and in the long-term, fiveyears or more post-retention. After two years of retention, the level of compliance affected theretention treatment result. However, no such effect was shown forbody height, the severity of initial crowding or gender.Today, there is increasing emphasis on the importance of economicaspects of healthcare. Of the three methods evaluated in this study,the least cost-effective, after two years of retention, was a vacuumformedretainer combined with a bonded canine-to-canine retainer.The clinical implication of this finding is that in patients meetingthe inclusion criteria, interproximal stripping of the mandibularanterior teeth, or the use of a prefabricated positioner, are highlyappropriate alternatives to a mandibular bonded canine-to-canineretainer.The overall conclusions are that there are a number of effectiveretention methods available and the clinician is not limited to routineuse of a bonded mandibular canine-to-canine retainer. The mostappropriate retention method should be selected on an individual,case to case basis, taking into account such variables as orthodonticdiagnosis, the expected level of patient compliance, patient preferencesand financial considerations.
|
|
| 13. |
- Eskafi, Mahmoud
(författare)
-
Sleep Apnoea in Patients with Stable Congestive Heart Failure - An Intervention Study with a Mandibular Advancement Device
- 2004
-
Doktorsavhandling (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- In patients with congestive heart failure (CHF), sleep disordered breathing (SDB)--including obstructive and central sleep apnoea as well as periodic breathing--is a common condition and is believed to increase the risk of mortality. Treatment of SDB is considered important in the management of CHF. Improvements in SDB have a positive effect on cardiac output, measured with left ventricular ejection fraction (LVEF); on neurohormonal activity, measured as brain natriuretic peptide (BNP); and on the quality of life. Continuous positive airway pressure has been the traditional method used to treat SDB in patients with CHF, but compliance and tolerability are poor. A mandibular advancement device (MAD) is a dental device recommended for the treatment of sleep apnoea, but the method has never been evaluated in patients with CHF. The aims of the present studies were to evaluate the practical use of the MAD for the treatment of SDB in patients with CHF and to test the hypothesis that this intervention increases the dimensions of the pharyngeal airway (PAW), reduces SDB and BNP, and improves LVEF and the quality of life. Patients with mild to moderate CHF and SDB were evaluated using a portable polysomnographic device, lateral radiographs, cardiological and odontological examinations, and quality of life measures prior to and following intervention with an custom-made MAD. At the short-term follow-up 4-6 weeks after habituation with the MAD, the severity of SDB according to the apnoea-hypopnoea index had decreased from 25.1 +/- 9.4 (mean +/- SD) to 14.7 +/- 9.7 (p = 0.003). An increase in the inferior region of the PAW (7 +/- 5 mm) was observed on radiographs (p = 0.0001). However, no correlation between the effect of the MAD on the dimensions of the PAW and its effect on SDB was found. At the 6-month follow-up, the sleep apnoea-related symptoms had decreased by 31% (p = 0.003). Quality of life remained stable. BNP were reduced from 195.8 +/- 180.5 pg/ml to 148.1 +/- 139.9 pg/ml (p = 0.035). LVEF, however, remained unchanged. At the 12-month follow-up, 64 % of the patients were still using the MAD. Three patients withdrew from the study because of discomfort with the MAD. In most patients, MAD treatment had no severe side effect on the signs or symptoms of temporomandibular disorders. However, dental complications were observed. In conclusion, in patients with stable CHF who are experiencing problems with SDB, MAD intervention appears to reduce the severity of SDB, sleep apnoea-related symptoms, and neurohormonal activity. A lower tendency for PAW collapse may explain the effect observed on SDB. The reduction in plasma BNP may indicate decreased cardiac strain as a result of treatment of SDB. The 5-year survival rate, measured from the start of MAD intervention, was higher in the group that used a MAD than in the group that did not use a MAD (p = 0.036). No severe side effects on the stomatognathic system were observed during the intervention, and most patients--edentulous included--tolerated the treatment well. Impaired oral health, including reduced dentition and edentulousness, seemed to limit the use of the MAD in this group of elderly patients, both because of technical difficulties and because of the increased risk of dental complications. However, because the treatment of SDB is important in the management of CHF, the MAD intervention seems to be a valuable method in the treatment arsenal of SDB.
|
|
| 14. |
- Feldmann, Ingalill
(författare)
-
Orthodontic anchorage : evidence-based evaluation of anchorage capacity and patients' perceptions
- 2007
-
Doktorsavhandling (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Orthodontic anchorage is the ability to resist unwanted reciprocalforces and reinforcement of anchorage by supplementary appliances,in or outside the mouth, is often needed to obtain successful results.In the last 10 years, interest in appliances that use implants has beengrowing.Successful orthodontic treatment demands effective methods andsystematic evaluation of different treatment approaches is thereforeessential. Several studies on the efficiency of various anchorage systemshave been published, but a critical appraisal or interpretationof evidence that systematically considers validity, results, and relevancehas not been made. Analysis of treatment modalities must alsoinclude patients’ perceptions and potential side-effects.The overall aim of this thesis was to evaluate a new anchoragetechnique that incorporates osseointegration and compare it withconventional methods concerning effects on tooth movements inadolescents and their acceptance and experience of the additionalsurgical procedures that osseointegration involves. The followinganchorage systems were analyzed: Onplant system, Orthosystemimplant, headgear and transpalatal bar.This thesis was based on four studies:Paper I systematically reviewed the efficiency of orthodontic anchoragesystems and interpreted the methodological quality of theselected studies from an evidence-based perspective. The literaturesearch spanned January 1966 – December 2004 and was later extendedto July 2007.
|
|
| 15. |
- Flygare, Lennart, 1961-
(författare)
-
Degenerative changes of the human temporomandibular joint : A radiological, microscopical, histomorphometrical and biochemical study
- 1997
-
Doktorsavhandling (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- In five autopsy specimen studies human temporomandibular joints were investigated by conventional tomography, macroscopy, and microscopy for degenerative changes, in particular erosive hard-tissue changes.In the microscopical evaluation special attention was paid to the calcified cartilage. The calcified cartilage was outlined by a flat or gently undulating basophilic tidemark and an irregular osteochondral junction. A significant correlation was found between the thickness of the calcified cartilage and that of the total articular cartilage. Two types of erosive changes were found; an extensive type with complete loss of overlying cartilage and a local type with retained cartilage. The erosive changes were generally more extensive in the condyle. Microscopically, the erosive changes in the condyle were evenly distributed. In the temporal component there was a slight predominance of these changes located to the lateral part of the tubercle. Tomography underestimated both the presence and the extent of the erosive changes. Positive predictive values and negative predictive values were 0.70 and 0.83, respectively, for changes in the condyle and 0.91 and 0.68 for changes in the temporal component. The likelihood ratio for a positive test was 10.6 in the temporal component and 5.6 in the condyle. The likelihood ratio for a negative test was comparable in the two joint components 0.49 and 0.47 respectively. Three different techniques of computer-aided bone histomorphometry (manual, automatic and semi-automatic) were assessed. The variation when assessing the total and trabecular bone volume was evaluated. Good reproducibility in the assessment of the total and trabecular bone volume was achieved with the aid of a single observer and a semi-automatic technique. This technique was therefore used to assess the total and trabecular bone volume in condyles and temporal components of joints with and without microscopically verified erosive changes. Condyles with erosive changes demonstrated both a higher trabecular bone volume (P< 0.05) and higher total bone volume (P< 0.01) than condyles without erosive changes. In a clinical study on patients undergoing diskectomy, the two cartilage matrix macromolecules aggrecan and cartilage oligomeric matrix protein (COMP) were quantified by enzyme-linked immunosorbent assay in lavage fluids from temporomandibular joints before and six months after surgery. The aggrecan/COMP ratio was higher in the lavage fluid of all joints at follow-up as compared to preoperatively. All joints developed radiographic changes indicative of degenerative changes (osteoarthrosis) during the postoperative period.
|
|
| 16. |
- Fransson, Helena
(författare)
-
On the repair of the dentine barrier
- 2012
-
Doktorsavhandling (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Det övergripande målet för avhandlingen har varit att studera några aspekter av läkningen av tandens huvudsakliga hårdvävnad, dentinet. Vid mycket djupa kariesangrepp där dentinet förstörts och pulpan därmed blottats, rotbehandlas ofta tanden vilket innebär att pulpan tas bort och att rotkanalen fylls med ett rotfyllningsmaterial. Djupare kunskaper om dentinets läkningsförmåga kan leda till att andra mindre invasiva och kostsamma behandlingsmetoder än rotbehandlingar skulle kunna användas vid mycket djupa kariesangrepp. Kroppens ytor har barriärfunktioner för att skydda kroppen mot skadliga ämnen. I tanden svarar pulpans yttersta cell-lager för en viktig del i barriärfunktionen. Dessa celler, odontoblasterna, bildar dentinet och verkar spela en central roll i de skyddsmekanismer som tanden har. När ett kariesangrepp bryter ned tandens hårdvävnader kan bakterier eller deras produkter få möjlighet att tränga in till pulpan vilket leder till ett inflammatoriskt och immunologiskt svar som kan leda till vävnadsdöd av pulpan. Under vissa omständigheter verkar dock pulpan ha förmåga att reparera hårdvävnadsbarriären på ett sådant sätt att den fysiologiska funktionen kvarstår så att vävnadsdöd och därmed invasion av mikroorganismer undviks. Det finns emellertid studier som antyder att den reparerade hårdvävnadens barriärfunktion ger vika och att den inte kan stå emot ny mikrobiell belastning.Pulpaöverkappning är en behandling som används när pulpan blivit blottad i ett försök att bibehålla pulpans vitalitet och funktion. Faktorer som påverkar hårdvävnadsbildningen vid pulpaöverkappningar har studerats i en systematisk litteraturöversikt. Baserat på det begränsade vetenskapliga stödet visade resultaten att kalciumhydroxidbaserade material men inte bondingmaterial ger en hårdvävnadsbildning som täcker pulpasåret då de används som överkappningsmaterial. Det finns inget vetenskapligt stöd för att kunna fastslå att mineraltrioxidaggregat (MTA) skulle ge mer hårdvävnadsbildning jämfört med kalciumhydroxidbaserade material när dessa används som överkappningsmaterial. En gel (Emdogain®Gel) som innehåller amelogenin som man vet är inblandat i processen då dentinet börjar bildas, utvärderades i en klinisk studie med syfte att studera hårdvävnadsbildningen. En större mängd hårdvävnad bildades efter appliceringen av gelen jämfört med kontrollmaterialet. Hårdvävnaden kunde karaktäriseras som att vara likt det ursprungliga dentinet, men den bildades inte i en struktur som skulle kunna utgöra en fysiologisk barriär. Under ett kariesangrepp bör odontoblasterna svara på närvaro av bakterier med försvarsreaktioner såsom bildande av nytt dentin, men kvalitén på det dentinet verkar ibland bli sämre än det ursprungliga dentinet. Produkter från bakterier tagna från ett djupt kariesangrepp användes för att studera dess effekter på odontoblastliknande cellers aktivitet och förmåga att bilda en typ av kollagen som är den huvudsakliga beståndsdelen i nybildat dentin. Vissa bakterier hade en negativ påverkan på odontoblasternas aktivitet och bakteriernas effekt på kollagenproduktionen varierade, vilket skulle kunna tyda på att bakterier kan ha en direkt effekt på odontoblasternas förmåga att upprätthålla dentinets barriärfunktion.Sammanfattningsvis kan man säga att Emdogain®Gel initierade dentinbildning, men inte i en struktur som skulle kunna utgöra en barriär och det förefaller som om bakterier i olika grad kan påverka odontoblasternas förmåga att bilda en dentinbarriär.
|
|
| 17. |
- Haag, Per
(författare)
-
Porcelain veneering of titanium : clinical and technical aspects
- 2011
-
Doktorsavhandling (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Guld- och andra legeringar har i många år använts som material vid framställning av kronor och broar för ersättning av skadade eller förlorade tänder. Emellertid har tvivel uppstått kring lämpligheten av att använda guldlegeringar i tandersättningar, då guld har visat sig kunna ge biverkningar i form av allergiska reaktioner. Detta gäller inte minst de legeringar av guld som på senare år använts för att emaljeras med porslin. Dessa händelser gjorde att intresse för titan initierades. Redan tidigt på 80-talet startades i Japan försök med användning av titan som ersättning för guldlegeringar vid behandling med kronor och broar. Titan som olegerad metall skiljer sig emellertid i två avseenden från gängse legeringar för ändamålet: det har en fasomvandling vid 882° C som förändrar dess inre och yttre egenskaper och dessutom en expansion som ligger emellan de på marknaden då tillgängliga porslinstyperna för dentalt bruk. I Japan utvecklades en teknik för gjutning av titan, där efterbehandlingen av götet innebar mycket arbete för att återställa titanets egenskaper, och det porslin som togs fram hade också brister i form av en rå yta och otillfredsställande estetik.I Sverige introducerade 1989 ett nytt koncept där bearbetningen av titan skedde med industriell metodik,fräsning, gnisterodering och lasersvetsning. Detta för att undvika fasomvandlingen vid 882° C. Under nittiotalet sattes dessutom flera porslinsprodukter för titan ut på marknaden, och ett stort antal kliniska studier och in vitro studier genomfördes, med varierande resultat.I delarbete ett, en klinisk prövning genomförd på en folktandvårdsklinik i Klippan, Skåne, behandlades 25 patienter med 40 kronor kronhättor i rent titan, påbrända med porslin. Efter två år kunde 36 av de cementerade kronorna undersökas för utvärdering. Dessutom intervjuades patienterna angående uppkomna och kvarstående besvär i form av isningar eller svårigheter att hålla rent mellan kronor och granntänder, så kallad food impaction. Denna utvärdering visade oförändrade värden för färg, form, yta och passform. Avseende ytförändringar, registrerades en porslinsfraktur på en krona (3%). Patienternas respons var mycket positiv och inget fall av överkänslighet förelåg vid 2-årskontrollen, men i 3 fall rapporterades problem med kontaktpunkter.Delarbete två är en systematisk genomgång av i vetenskapliga tidskrifter publicerade artiklar om bindstyrkan mellan titan och porslin. Jämförelser av bindningstyrka har gjorts mellan olika legeringar och porslin, mellan olika fabrikat av titanporslin, efter olika typer av bearbetning av titanytan, vid olika sammansättning av titanporslinet och efter olika alternativa brännförhållanden. Generellt kan sägas att med denna typ av test har bindstyrkan mellan rent titan och porslin i de flesta fall visat sig vara lägre än mellan olika legeringar och porslin, att det finns en skillnad i bindstyrka melan olika fabrikat av titanporslin, att titanytans bearbetning och kompositionen av titanporslin kan påverka bindstyrkan samt att bränntemperatur och- miljö kan ha betydelse för densamma.Delarbete tre avser att belysa precisionen i bränntemperatur hos olika typer av porslinsugnar samt hur underhåll och kvalitetskontroll fungerar på svenska dentallaboratorier. Då titanporslin bränns vid en temperatur som är mer än 200ºC lägre än vid påbränning på de flesta metallegeringar ställs specifika krav på precisionen i ugnen. Den optimala bränntemperaturen anses vara 750° C . I denna studie uppmättes den verkliga bränntemperaturen under hålltiden på 1 minut med hjälp av ett termoelement som kopplats till en avläsare. Brännprecisionen på de undersökta ugnarna varierade kraftigt, i de flesta fall ligger den faktiska ugnstemperaturen klart över vad ugnens display visar, vilket innebar en risk för att ett alltför tjockt titanoxidskikt bildas. Avseende underhåll och kvalitetskontroll på undersökta laboratorier kan konstateras att de flesta av intervjuade laboratorier inte klarar de krav som kan ställas avseende underhåll och kvalitetskontroll.Delarbete fyra har avsett att i form av trepunkts böjtest dokumentera effekten på bindstyrkan mellan titan och porslin vid 30ºC högre bränntemperatur vid huvudbränningen än vad fabrikanten rekommenderar. Testet genomfördes med två olika typer av titanporslin, där det ena har en oxidbränning inlagt som första steg i brännprocessen,och det andra, har påbränning av en bonding agent som första brännfas. Dessutom har i denna studie hälften av provkropparna belastats med termocykling, det vill säga flyttats mellan varm och kall miljö i ett antal cykler. Studien har visat att effekten av en lätt höjning av bränntemperaturen ( +30 ºC) inte påverkat bindstyrkan vid denna typ av test. Vad gäller resultatet avseende bindningsstyrka vid en jämförelse mellan de olika typerna av brännprogram visade sig principen med oxidbränning ge signifikant högre värden för bindningsstyrka än bränning med bonding agent. Detta resultat kan motsäges dock efter en analys av de frakturerade provkropparna med SEM och EDX. Denna analys visade tydligt att vid oxidbränning inträffade frakturen i det spröda oxidskiktet och inte i det väl integrerade interface med både porslinskomponenter och titanoxid som uppvisades vid bränning med bonding agent. Orsaken till dessa motsägande resultat kan möjligen förklaras med att oxidbränningen kan skapa en styvare titandel av provkroppen, som motstår testsituationens nedböjning längre, utan att därför innebära högre värden för bindstyrka. Av samma skäl bör ej heller porslinsbindning till andra metaller med olika styvhet jämföras med denna typ av test.Vid beaktande av detta och resultat från tidigare studier, om effekten av förhöjd oxidbildning på bindstyrkan, kan den standard som idag används för att utvärdera bindstyrka mellan metall och porslin, ifrågasättas. Resultat från andra studier har givit liknande resultat, nämligen att upphettningen av provkroppens metalldel vid oxidbränning påverkar metalldelens styvhet vilket gör att trepunkts böjtest kan ifrågasättas.
|
|
| 18. |
- Hedenbjörk Lager, Anders
(författare)
-
Dentine caries : acid tolerant microorganisms and aspects on collagen degradation
- 2014
-
Doktorsavhandling (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Karies är en stor folksjukdom, trots att den både kan förebyggas och behandlas effektivt. Om man inte ingriper preventivt och låter det naturliga förloppet råda, kommer kariesangreppet till slut att bryta igenom emaljen och involvera även den underliggande dentinvävnaden. Kariessjukdomen orsakas av orala mikroorganismer, som en konsekvens av dessas nedbrytning av kostrelaterade kolhydrater. Som en biprodukt bildas då syror som löser upp (demineraliserar tandvävnaden), så att synliga hål till slut bildas. Syran kan lösa upp mineralfasen i tanden, men dentin består även till stor del av kollagen, vilket inte kan lösas upp av enbart syror. Man hänförde länge detta till proteinnedbrytande bakterier, men det har visat sig att munhålebakterierna inte har förmågan att lösa upp kollagen, och man tror nu att denna nedbrytning sker med hjälp av kroppsegna enzymer, bland annat matrix metalloproteinaser (MMP). De biologiska mekanismerna bakom kollagennedbrytning vid dentinkaries är emellertid dåligt undersökta, och delar av denna rapport (Studie III och IV) inriktar sig därför på detta område. Syran som bakterierna bildar skapar också en sur närmiljö för dem själva, vilket gör det svårt för dem att överleva, särskilt i ett begränsat utrymme som ett kariesangrepp. Man har länge ansett att endast vissa specifika bakterier har förmågan att leva och trivas i sura miljöer, men nya studier har ifrågasatt detta. I denna rapport (Studie II) undersöks även förekomsten av syratåliga bakterier på olika nivåer i dentinkariesangrepp med hjälp av en ny metod. Målet vid avlägsnande av karies är att ta bort fullständigt förstörd tandvävnad, men att försöka spara så mycket som möjligt av den delvis skadade vävnaden, vilken kan återställas. Detta har också aktualiserats då nya operativa principer och material lanserats under den senaste tioårsperioden. Det är emellertid svårt att avgöra var gränsen går kliniskt, och ett sätt att mäta dentinets ”friskhet” kan vara att mäta antalet bakterier i vävnaden. I den första rapporten (Studie I) undersöks den kvarvarande bakterieförekomsten efter kariesborttagning med två olika operativa metoder. Avhandlingen söker svar på följande frågeställningar: Studie I. Finns det några skillnader vad gäller antal kvarvarande bakterier efter dentinkariesavlägsnande med mekanisk (vanligt borr) eller kemo-mekanisk (Carisolv) metod? Studie II. Hur ser sammansättningen av den syratåliga bakteriefloran ut på tre olika nivåer i olika dentinkariesangrepp? Studie III. Finns det något samband mellan förekomsten av etablerade kariesangrepp och nivåerna av enzymet MMP-8 och dess nedreglerande protein TIMP-1 i saliv? Studie IV. Kan man framställa demineraliserat dentinmatrix med bibehållen biologisk aktivitet inför framtida studier av mekanismerna bakom nedbrytning av kollagen vid dentinkaries? Vad händer spontant med detta demineraliserade dentinmatrix över tid? Huvudfynden i studierna är: 1. Båda metoderna för att avlägsna dentinkaries minskade bakterieantalet radikalt. Det finns dock alltid kvar små mängder av bakterier i kaviteten. 2. Alla de undersökta kaviteterna hade en unik sammansättning av syratåliga bakterier, både till typ och antal, vilket indikerar att ett flertal olika bakterier har förmågan att anpassa sig till sura miljöer och potentiellt bidra till kariesutvecklingen. Vidare, fungerade de pH-specifika odlingsmedierna väl för att få fram de syratåliga bakterierna, något som är svårt med konventionella metoder. 3. Försökspersoner med etablerade dentinkariesangrepp uppvisade mycket högre förekomst av MMP-8 i saliven jämfört med kariesfria försökspersoner. Det nedreglerande proteinet TIMP-1 uppvisade inga samband alls. 4. Dentinmatrix framställt med båda testmetoderna uppvisade förekomst av intakt kollagen, samt aktivt MMP-8. Vidare så uppvisades en spontan nedbrytning av kollagen över tid, vilket tolkades som mestadels ett resultat av det aktiva MMP-8 enzymet. De nyvunna grundkunskaperna bildar underlag för nya studier inom forskningsområdet, samt för nya behandlingsmetoder, framför allt sådana som skulle kunna moderera eller förhindra dentinkariesprogression.
|
|
| 19. |
- Hellén-Halme, Kristina
(författare)
-
Quality Aspects of Digital Radiography in General Dental Practice
- 2007
-
Doktorsavhandling (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- POPULÄRVETENSKAPLIG SAMMANFATTNINGDet övergripande syftet med denna avhandling var att klargöra hur digital röntgenteknik används hos allmäntandläkaren och framför allt har syftet varit att undersöka kvaliteten hos röntgenbilderna och hur den skulle kunna förbättras. I det första arbetet studerades digitala röntgenbilder som var inskickade i samband med förhandsprövningar till Försäkringskassan. Dessa var signifikant sämre när det gällde bildkvalitet än röntgenbilder tagna med film. Då riktades uppmärksamheten på vad som kunde vara problemet och en enkät skickades ut till samtliga tandläkare i Skåne som enligt ett brev hade svarat att man arbetade med digital röntgenteknik (n=139). De viktigaste fynden i enkäten var att ca 30 % av tandläkarna hade problem med den digitala detektorn och programmen. 20 % hade problem med datorerna. Enbart 40 % av tandläkarna gjorde någon form av kvalitetskontroll. Som en följd av enkätsvaren från tandläkarna besöktes 19 slumpmässigt utvalda tandläkare som arbetade med digital röntgenteknik, inom både folktandvården och privattandvården. Där fann vi att bakgrundsbelysningen hade stor betydelse för möjligheten att urskilja lågkontrastobjekt vilket är likvärdigt med kariesskador. Dessutom visade det sig att monitorn har stor betydelse för bildkvaliteten. Det finns möjlighet att ställa in monitorn med hänsyn till parametrarna kontrast och ljusstyrka. Dessa visade sig vara mycket viktiga när det gäller att optimera det digitala systemet. Dagens bildbehandlingsprogram har många möjligheter till justering av bilder. Tandläkarna ändrade, om något, ljus och kontrast. Det fanns många och stora variationer mellan de besökta klinikerna när det gällde bildkvalitet och hur man arbetade med digital röntgenteknik.I det sista arbetet undersöktes hur stor betydelse en riktigt inställd monitor och belysningen har när man diagnostiserar karies. Studien gjordes med hjälp av extraherade tänder som röntgenundersöktes och granskades av sju tandläkare. Fynden visade att bakgrundbelysningen i rummet har stor betydelse för möjligheten att diagnostisera kariesskador. Diagnostiken blev bättre när granskningen skedde i dämpad belysning och när monitorns ljusstyrka och kontrast var rätt justerad. Sammanfattningsvis så gäller det att säkerställa bildkvaliteten på digitala röntgenbilder. Det krävs en omfattande utbildning när man ska börja arbeta med en helt ny teknik. Det måste finnas utrymme för en inkörningsperiod och en vilja till att lära sig den nya tekniken. Den digitala röntgentekniken påverkas av många fler faktorer än traditionell filmteknik när gäller den slutliga röntgenbildens kvalitet.
|
|
| 20. |
- Hjalmers, Karin
(författare)
-
Good work for dentists : ideal and reality for female unpromoted general practice dentists in a region of Sweden
- 2006
-
Doktorsavhandling (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Kvinnliga obefordrade allmäntandläkare i Folktandvården utgör cirka en fjärdedel av alla yrkesverksamma tandläkare i Sverige. Enligt många rapporter har denna grupp en besvärlig psykosocial arbetssituation. Målet med denna avhandling var att: - Beskriva den självuppfattade hälsan för dessa allmäntandläkare i jämförelse med andra med likartad arbetssituation. - Analysera deras uppfattning om stöd i jämförelse med andra grupper. - Beskriva hur de uppfattade det "goda arbetet", dvs ett arbete som är både hälsosamt och socialt ansvarstagande, samt beskriva om det fanns en skillnad mellan deras ideal och derasverklighet gällande ett gott arbete. - Analysera mönster i två faktorer av det goda arbetet för tandläkare, nämligen en moralfaktor och en karriärfaktor. Postenkäter skickades 2000 till alla kvinnliga obefordrade allmäntandläkare i Folktandvården i en svensk region. Svarsfrekvensen var 94%. Resultaten visade att: - Tandläkarna mådde dåligt, sämre än övriga jämförda grupper. - De fick lite stöd från ledningen. - Det förekom få interkollegiala kontakter. - Det fanns inga tvärsnittssamband mellan kollegiala nätverk och stöd, men den kvalitativa undersökningen visade att kollegiala nätverk uppfattades positivt. - Det fanns en stor skillnad mellan det som tandläkarna uppfattade som ett idealiskt gott arbete och den verklighet de befann sig i. Den största skillnaden mellan ideal och verklighet fanns i bristen på inflytande. - Tre faktorer av det goda arbetet kunde konstateras, nämligen moral-, karriär- och arbetsmiljöfaktorerna. Tandläkarna upplevde att den moraliska aspekten av arbetet var allra viktigast. Detta bekräftar att tandläkarna upplevde sitt yrke som först och främst ett människovårdande yrke. Sammanfattningsvis fanns det allvarliga arbetsmiljöproblem bland tandläkarna. Tandläkarna mådde dåligt och upplevde stor brist på inflytande över viktiga frågor. Det förekom få interkollegiala kontakter, men kollegiala nätverk uppfattades positivt. De fick lite stöd från ledningen, vilket pekade på en svaghet i relationen mellan arbetsgivarna och de kvinnliga obefordrade allmäntandläkarna. Tre komponenter av det goda arbetet kunde konstateras, varav den moraliska komponenten både var den viktigaste och uppvisade den största skillnaden mellan ideal och verklighet. Sålunda värderade tandläkarna den moraliska delen av arbetet högst, vilket bekräftar att tandvård primärt är ett människovårdande yrke och inte ett industriellt yrke. De tandläkare med högst engagemang upplevde de största skillnaderna. Organisationen har följaktligen misslyckats med att övertyga eller engagera de tandläkare som den borde engagera, dvs de med det största engagemanget. Vägen till attförbättra de kvinnliga allmäntandläkarnas arbetssituation bör vara genom ökat inflytande och ökat stöd för att på så sätt överbrygga skillnaden mellan ideal och verklighet.
|
|
| 21. |
|
|
| 22. |
- Jansson, Henrik
(författare)
-
Studies on periodontitis and analyses of individuals at risk for periodontal diseases
- 2006
-
Doktorsavhandling (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Parodontit är en infektionssjukdom som orsakas av munhålans normala bakterieflora samt faktorer i infektionsförsvaret. Det inflammatoriska svaret fungerar som ett skydd för värden men är samtidigt vävnadsnedbrytande. Detta är anledningen till förlust av tandens stödjevävnader. De flesta individer har tandköttsinflammation (gingivit) men betydligt färre har parodontit. Utan behandling progredierar parodontiten och till slut lossnar tanden. Oberoende av etnicitet drabbas 10-15 % i en vuxen befolkning av grav parodontit.Målet med den här avhandlingen har varit att undersöka individer som har ökad risk för parodontit. Fyra studier utfördes på 2 olika individgrupper: -Patienter med behandlad parodontit under parodontal stödbehandling, men med tecken på sjukdomsprogression, behandlade på specialistkliniken för Parodontologi i Malmö, FTV Skåne, Sverige. Studie I-III. -Individer med typ 2 diabetes (T2D), i ett lokalt diabetesregister på Universitetsjukhuset, UMAS, i Malmö, Sverige. Studie IV. -I delarbete I undersöktes den kliniska effekten av behandling av parodontit med en lokal antibiotikagel jämfört med en placebo gel.I delarbete II undersöktes den mikrobiologiska effekten av behandling av parodontit med samma antibiotikagel som i arbete I. I delarbete III undersöktes genetiska variationer i generna för IL-1α, IL-1β och IL-6 hos individer med parodontit jämfört med parodontalt friska individer. I delarbete IV undersöktes individer med T2D avseende prevalens av parodontit och förekomsten av diabeteskomplikationer i relation till graden av parodontit. Dessutom undersöktes om det var någon skillnad mellan tandvårdsvanor och kunskap om oral hälsa hos T2D individer med eller utan parodontit. Konklusionen av den här avhandlingen är att behandling av parodontit med lokal antibiotikagel inte resulterar i någon signifikant skillnad avseende kliniska och mikrobiologiska parametrar i en grupp parodontitbehandlade patienter under stödbehandling. Dessutom har inga skillnader avseende genetiska variationer i Il-1α, IL-1β och IL-6 kunnat påvisas mellan individer med eller utan parodontit. Prevalensen av parodontit är 20% hos individer med T2D, vilket är högre än för övrigt friska individer. Individer med T2D och parodontit har sämre blodsockerreglering, signifikant högre prevalens av hjärt-kärl komplikationer och röker i större utsträckning jämfört med parodontalt friska T2D individer. Avslutningsvis verkar det som att individer med T2D saknar tillräcklig kunskap om oral hälsa.
|
|
| 23. |
- Jönsson, Daniel
(författare)
-
The Biological Role of the Female Sex Hormone Estrogen in the Periodontium
- 2007
-
Doktorsavhandling (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Introduktion: Flera studier har påpekat att det kan finnas ett samband mellan förändringar i nivån av kvinnligt könshormon och förvärrad tandlossning. Hur östrogen påverkar tandfästet är inte kartlagt. Det finns två östrogenreceptorer (ER), ERα och ERβ och betydelsen av de båda receptorerna är inte kartlagda. Målet med denna avhandling har varit att undersöka uttrycket av ER i bindvävsceller i rothinnan, parodontalligamentceller (PDL celler), samt betydelsen av dessa receptorer för cellernas funktion.Metoder: Rothinnan skrapades av mittersta tredjedelen av roten från tänder utdragna av tandregleringsskäl. Vävnadsbitarna odladesut och PDL-celler växte ut ifrån dessa. Uttrycket av östrogen- ochprogesteronreceptorer undersöktes med antikroppar som binder till respektive receptor. Var i cellerna ER finns undersöktes med guldkoppladeantikroppar i elektronmikroskop samt med mitokondrieselektiv markör i konfokalmikroskop. Uttrycket av olika proteiner som PDL celler bildar mättes under påverkan av östrogen och i vissa försökäven av bakterieprodukten LPS. Proteinsyntes mättes för proteiner associerade med energimetabolism, benmetabolism, bindvävsamt inflammation. Även PDL cellernas celldelningsaktivitet mättes. Resultat och slutsatser: PDL cellerna uttrycker ERβ men inte ERα, dvs
|
|
| 24. |
- Knutsson, Kerstin
(författare)
-
The mandibular third molar. Dentists' judgement in the removal of asymptomatic molars
- 1996
-
Doktorsavhandling (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- The aim was to study dentists' judgement on the removal of and on the development of pathology associated with asymptomatic mandibular third molars. Thirty general dental practitioners (GDPs) and 10 oral surgeons were asked to judge 36 molars with equal distribution of three cues: patient's age, angular position and degree of impaction of the molar. Rating on a VAS was found to be an appropriate method to analyse the need for removal of asymptomatic molars. The number of molars proposed for removal varied between O and 26 for the GDPs and between 3 and 21 for the oral surgeons. There was no molar all judges agreed should be removed. There was a substantial variation between the individual GDP and oral surgeon concerning the relative weight they gave different diseases for the development of pathology. The GDPs, as a group, considered cyst formation and the oral surgeons pericoronitis to be the most influential pathological entity. Regarding the influence of the cues on the judgement of the need for removal, there was also a considerable variation in the dentists' individual judgements. As a group, the GDPs differentiated between two age-groups, and the oral surgeons differentiated between three age-groups. GDPs estimated the need for removal to be highest for distoangular and lowest for vertical molars, whereas oral surgeons gave the highest priority to removal of vertical and distoangular molars and the lowest priority to horizontal and mesioangular molars. Molars partially covered by soft tissue were given the highest priority for removal by both groups of judges. The mean proportion of variation for six diseases explained by the cues was high. Risk for molars of different angular positions and degrees of impaction was calculated from evidence in the literature. The risk, i.e. the odds ratio, for development of pathology was more than 22 times higher for molars partially covered by soft tissue compared with other degrees of impaction, and 5 to 12 times higher for distoangular molars compared with molars in other positions.
|
|
| 25. |
- Koch, Margaretha
(författare)
-
On implementation of an endodontic program : change of practice, treatment outcome and cost-effectiveness
- 2013
-
Doktorsavhandling (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- It is widely accepted that the uptake of research findings by practitionersis unpredictable, yet until they are adopted, advances intechnology and clinical research cannot improve health outcomesin patients. Despite extensive research there is limited knowledgeof the processes by which changes occur and ways of measuringthe effectiveness of change of practice. The overall aim of this thesiswas to investigate aspects of an educational intervention in clinicalendodontic routines and new instrumentation techniques in aSwedish County Public Dental Service. Special reference was madeto the establishment of changed behaviour in practice, the process ofchange, and the clinical effects.Although a high level of competence in root canal treatment proceduresis required in general dental practice, a number of Swedishstudies have revealed inadequate root-fillings quality and associatedperiapical inflammation in general populations. It is suggested thatthe adoption of the nickel-titanium rotary instrumentation (NiTiR)technique would improve the cleaning and shaping of root canalsand the quality of the root-filling. However, there is limited knowledgeof the effectiveness of the technique when applied in generaldental practice.In two of four consecutive studies, the subjects were employees of acounty Public Dental Service. The aim was to investigate the rate ofadoption of clinical routines and the NiTiR technique: the output,and the qualitative meaning of successful change in clinical practice.In the other two studies the aim was to investigate treatment effectand the cost-effectiveness of root canal treatment in a general population:the outcome.Four hundred employees (dentists, dental assistants, administrativeassistants and clinical managers) of a Swedish County Public DentalService were mandatorily enrolled in an educational and trainingprogram over two years. Change of practice was investigated in apost-education survey. The NiTiR technique was adopted by significantlymore dentists in the intervention county compared to acontrol county (77% and 6% respectively). Dentists in the interventioncounty completed root canal instrumentation in significantlyfewer sessions than the dentists in the control county.Eight in-depth interviews, two with each participant, (dentist, dentalassistant, receptionist, clinical manager), were strategically selectedfor a phenomenological analysis. Four factors were identified asnecessary for successful change: 1) disclosed motivation, 2) allowancefor individual learning processes, 3) continuous professionalcollaboration, and 4) a facilitating educator.A random sample of 850 performed root canal treatments was usedfor a study of treatment outcome; 425 before and 425 after the educationand adoption of the NiTiR technique. Root-filling quality,periapical status and tooth survival were assessed on radiographstaken at treatment and at follow-up, ≥4 years later. Apical periodontitiswas found in 34% of the teeth root-filled before the educationcompared to 33%, after. After the education, root-filling qualityimproved significantly, tooth survival was significantly higher,however, without a subsequent improvement in success rate posteducation;68% vs. 67%.A micro-costing model was used to calculate the costs of root canalinstrumentation, pre- and post-education, in the same sample usedin the study of treatment outcome. Costs were lower post-education:by SEK 264 for teeth with one canal and SEK 564 for teeth withthree or more canals. A reason for lower costs was that the NiTiRtechnique dominated after the education and required significantlyfewer instrumentation sessions. A cost-minimization analysis disclosedthat root canal treatments undertaken post-education weremore cost-effective.In conclusion, there was only a partial relationship between outputand outcome. Although root-filling quality improved significantly,the study did not show any association between the more frequentuse of NiTiR and an improvement in remaining teeth with normalperiapical status or success rate. However, the use of NiTiR wasmore cost-effective. These results are in accordance with previousfindings of the so called efficacy-effectiveness gap in clinical practice:a high output is not predictive of a high outcome. The overallconclusion to be drawn from these studies is that further researchis warranted to identify factors associated with improvement of thequality of endodontic care.The general interpretation of the findings of these implementationstudies is as important as the effects of the change in endodonticinstrumentation: a clinically relevant and applicable intervention,introduced by experienced expertise under allowing learning and collaboratingcircumstances, disclosed clinicians’ motivation and facilitatedimplementation. The finding of qualitative differences betweenthe questionnaire responses and the in-depth interviews suggestthat a critical approach is warranted when comparing surveys andqualitative methods aimed at investigating qualitative experiences ofchange, due to their different epistemological premises.
|
|
| 26. |
- Larsson, Christel
(författare)
-
Zirconium dioxide based dental restorations : studies on clinical survival and fracture behaviour
- 2011
-
Doktorsavhandling (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- POPULÄRVETENSKAPLIG SAMMAN-FATTNINGAtt förlora tänder påverkar en människas utseende och funktioner såsom tal och tuggning. Det finns därmed ett behov att rehabilitera och ersätta förlorade tänder för att upprätthålla en god livskvalitet. För många patienter är en fastsittande konstruktion första-handsval, och en vanlig ersättning är en bro i metallunderstödd ke-ramik som fästs till kvarvarande egna tänder eller implantat. Me-tall-baserade rekonstruktioner innebär emellertid en viss risk för allergisk reaktion och det finns därmed indikation för att söka efter alternativa material.Keramer karaktäriseras av starka kemiska bindningar som gör dem obenägna att reagera med sin omgivning och därmed mycket vävnadsvänliga. De har även andra tilltalande materialegenskaper och erbjuder goda estetiska möjligheter och har använts fram-gångsrikt inom tandvården under lång tid, framförallt för små konstruktioner i framtandsområdet. Då keramer är känsliga för dragkrafter förekommer emellertid spröda frakturer, framförallt i övergången mellan led, den s.k. connectorn, i brokonstruktioner.Under senare år har en typ av keramer, baserade på zirkonium-dioxid, utvecklats. Yttria-stabiliserad tetragonal zirkoniumdioxid polykristaller, Y-TZP, har en unik förmåga att genom fasomvand-ling från en kristallstruktur till en annan, m.h.a efterföljande vo-lymsökning, kunna sluta en påbörjad spricka och hindra denna från att tillväxa. Detta material har potential att framgångsrikt kunna användas även för större brokonstruktioner och i kind-tandsområden. Det finns emellertid otillräcklig klinisk uppföljning av dentala zirkoniumdioxid-baserade konstruktioner, framförallt över längre tid, och information om helkeramiska broar på implan-tat saknas helt.Det övergripande målet med detta avhandlingsprojekt var att ut-värdera hur zirkoniumdioxid-baserade konstruktioner bör designas för ökad hållfasthet samt att utvärdera klinisk överlevnad av im-plantat-stödda zirkoniumdioxid-baserade konstruktioner.I delarbete I jämfördes implantat-stödda helkeramiska broar i två olika keramiska material; ett aluminiumoxidmaterial förstärkt med zirkoniumdioxid (grupp 1) och ett tät-sintrat Y-TZP material (grupp 2). Arton patienter randomiserades till endera av de två grupperna. Vid uppföljning efter ett år var alla broar i funktion, inga totalfrakturer noterades, men frakturer förekom i ytporslinet. Dessa förekom signifikant oftare i grupp 2 där 54% av broarna uppvisade yt-frakturer jämfört med 8% av broarna i grupp 1. Delarbete IV är en 5-års uppföljning av samma patientgrupper och resultaten visade fortsatt inga totalfrakturer men ökad före-komst av ytporslinsfrakturer; 69% (grupp 2) och 17% (grupp 1).Delarbete II utvärderade brotthållfastheten för partiella Y-TZP-baserade broskelett med olika dimension på connectorn; 2.0, 2.5, 3.0, 3.5 och 4.0 mm. Resultaten visade signifikant ökad brotthåll-fasthet för varje ökning i connector-dimension och rekommenda-tioner för dimensionering av connectorer föreslogs.Delarbete III utvärderade implantat-stödda Y-TZP-baserade 9-10 leds-broar i tandlösa underkäkar. Vid treårs-uppföljningen var alla broar i funktion, inga totalfrakturer konstaterades, men där-emot frakturer i ytporslinet. Dessa noterades hos nio av de tio pati-enterna, på 34% av ytorna.Delarbete V utvärderade brotthållfastheten hos kronor med oli-ka typer av Y-TZP kärnmaterial, olika design på kärnan samt olika ytporslin. Kronorna cementerades på tandliknande understöd, för-utom en grupp som cementerades på en implantat-liknande modell. Resultaten visade signifikant högre brotthållfasthet samt skillnader i frakturmösnter för kronor med en anatomiskt utformad kärna jämfört med kronor med en enkel jämntjock kärna. Kronor stödda av en implantat-liknande modell uppvisade signifikant högre brotthållfasthet. Typ av kärnmaterial eller ytporslin påverkade inte brotthållfastheten.
|
|
| 27. |
- Larsson, Pernilla
(författare)
-
Methodological studies of orofacial aesthetics, orofacial function and oral health-related quality of life
- 2010
-
Doktorsavhandling (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Det finns idag ett ökat medvetande om hur hälsa, ohälsa och vård påverkar livskvaliteten. Utveckling av olika hälsomått och livskvalitetsinstrument är ett växande forskningsområde där det är individens upplevelse i samband med ett visst tillstånd man undersöker. Sådana instrument har många användningsområden dels i direkta vårdsammanhang, dels i olika forskningsprojekt. Att uppnåförbättring avseende funktion, estetik och livskvalitet för patienterna, samt att kunna påvisa detta är betydelsefulla mål inom tandvården. Avhandlingen, som är baserad på fem delstudier, syftar till att utveckla metoder för att mäta oralt relaterad livskvalitet, orofacial funktion och orofacial estetik. Delstudie I. Ett av de mest välstuderade oralt relaterade livskvalitetsinstrumenten är Oral Health Impact Profile (OHIP) som innehåller 49 frågor, i 7 undergrupper. Med vetenskapligöversättningsmetodik utvecklades en svensk version, OHIP-S och denna testades på 145 patienter i fem kliniskt skilda grupper. Datapresenteras som stödjer god reliabilitet och validitet. Delstudie II. Käkfunktions-skalan (JFLS) utvecklades och 132patienter från fem diagnostiska grupper deltog. En expertgruppidentifierade 52 frågor avseende begränsad käkfunktion och med Rasch-metodologi värderades och reducerades antalet frågor. Instrumentet som omfattar 20 frågor uppvisar goda psykometriska egenskaper. Även en kortare version JFLS-8 kan användas som en övergripande skala. Delstudie III. Beskriver hur Orofaciala Estetik-skalan (OAS)utvecklades. Efter att det teoretiska begreppet Orofacial estetikdefinierats, intervjuades protetikpatienter utifrån foton av sig själva, vilket genererade 28 preliminära frågor. Efter att en fokusgrupp reducerat antalet frågor till 8 genomfördes ett pilottest, och därefter utarbetades det slutgiltiga instrumentet bestående av 8frågor rörande utseende: Ansikte, Profil, Mun, Tandrad, Tandform, Tandfärg, Tandkött och Övergripande intryck. Exploratorisk faktoranalys stödjer OAS unidimensionalitet och instrumentet är översatt till engelska. Delstudie IV. De psykometriska egenskaperna hos OAS utvärderades på 119 patienter från fyra grupper (estetiska problem, funktionella problem och två ålders- och könsmatchade kontrollgrupper).God reliabilitet och validitet kunde påvisas för OAS. Delstudie V. Normativa värden för OAS erhölls från en större postal nationell enkätundersökning (N=3000). Av de 1406individer som svarade på enkäten hade 1159 besvarat samtligafrågor. Signifikanta skillnader fanns för ålder, kön, självrapporteradoral och generell hälsa för OAS. Andelen individer som rapporterade att de var ”mycket nöjda”(10 poäng) varierade mellan 17 % (”färgen på tänderna”) och 30 % (”ansiktets utseende” och ”profil”).De utvecklade instrumenten förefaller lämpade för fortsatt forskning och som kliniska mätvariabler i populationer med funktionella och estetiska behov, såsom protetikpatienter.
|
|
| 28. |
- Leisnert, Leif
(författare)
-
Self-directed learning, teamwork, holistic view and oral health
- 2014
-
Doktorsavhandling (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- The dental program at the Malmö dental school, the so called Malmö-model, is guided by four linked principles: self-directed learning, teamwork, a holistic view of patient care, and oral health (Fig.1). Figure 1. The four guiding principles of problem based learning at TVH, Malmö.Self-assessment ability is a critical competence for healthcare professionals, necessary for the successful adaptation to the modern life-long learning environment. Educational research seems to point out two critical factors for the development of such skills, continuous practice of self-assessment (1) and constructive feedback (2). The first study (3) presented in this publication assessed students’ self-assessment ability by means of the Interactive Examination in a cohort of senior dental students, who had gone through an identical assessment procedure during their second year of studies (4). The results indicated that self-assessment ability was not directly relevant to subject knowledge. Upon graduation, there were a number of students (10%) with significant self-assessment difficulties. Early detection of students with weak self-assessment abilities appears possible to achieve. The aim of the second study, concerning teamwork and holistic view (5), was to investigate if highlighting teamwork between dental and dental hygienist students could improve the students’ holistic view on patients, as well as their knowledge of, and insight into, each other's future professions. Thus, this project showed that by initiating teamwork between dental and dental hygienist students, it was possible to increase students’ knowledge on dental hygienists competence, develop students’ perceived holistic view on patients, and prepare students for teamwork. The third study explored findings clinicians use when diagnosing chronic periodontitis. A questionnaire was distributed to students, dental teachers and clinical supervisors in the Public Dental Services. Within all categories of clinicians, the majority of the clinicians used deepened pocket, bone loss on x-rays, and bleeding. There were differences in the use of findings between the categories of clinicians. None of the supervisors used attachment loss as a finding, while 13% to 27% of the other categories of clinicians used this finding. A higher frequency of dental hygienist students used plaque, calculus and pus, compared to the other categories.Dental hygienist students used more findings as compared to the other categories of clinicians. Fifty-eight of the 76 clinicians used each finding solitarily, i.e. one at a time, and not in combination to diagnose chronic periodontitis. However, about a third of the dental students and the supervisors only used findings either from the soft tissue inflammation subgroup or the loss of supporting tissue subgroup. With the exception of the dental teachers, the majority of clinicians within each category used irrelevant findings. The third study (6) gave valuable information when designing the fourth study (7). The In the fourth study, a questionnaire was distributed to 2,440 professional clinicians, i.e. dentists and dental hygienists in public and private activity, and dental students at the Dental school in Malmö. The results showed that two groups, representing dentists and dental hygienists delivering basic periodontal care in Sweden, were to a significant degree not sharing the knowledge basis for diagnosis and treatment planning. This may result in a less optimal utilization of resources in Swedish dentistry. The delivery of basic periodontal care was not in line with the severity of disease and too much attention was paid to the needs of relatively healthy persons. To change this pattern, the incentives in, and structure of, the national assurance system need to be adapted in order to stimulate a better inter-collegial cooperation between dentists and dental hygienists in basic periodontal care.
|
|
| 29. |
- Liedholm, Rolf
(författare)
-
Mandibular third molar removal : patient preferences, assessments of oral surgeons and patient flows
- 2005
-
Doktorsavhandling (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Operativt avlägsnande av visdomständer i underkäken utgör en stor del av verksamheten vidlandstingens specialistkliniker i käkkirurgi i Sverige. Under 1980- och 1990-talen beräknadesårligen 20-25.000 visdomständer ha avlägsnats vilket utgjorde ca 60 % av operationsvolymenvid dessa kliniker. Därtill kommer ett stort antal operationer av visdomständer som har utförtsav privata specialister och allmänpraktiserande tandläkare.Mot den här bakgrunden har målsättningen varit, avseende visdomstandskirurgi i underkäken,att: 1. Studera patienters preferenser för möjliga konsekvenser efter operativt avlägsnandejämfört med att man avstår från operation, d.v.s. att visdomstanden får sitta kvar. 2. Jämförapatienters preferenser i två olika länder, Sverige och Wales. 3. Studera käkkirurgers bedömning av indikationens styrka för tänder, med och utan sjukdom, som skall operativt avlägsnas.4. Beskriva och analysera vårdprocessen för patienter som remitterats till käkkirurgiska specialistenheter för operativt avlägsnande av visdomstanden.I de två första studierna presenterades resultaten av den svenska undersökningen som sedanjämfördes med resultaten från motsvarande undersökning utförd i Wales. Patienternas preferenser vid behandlingsbeslut att operativt avlägsna visdomstanden alternativt att avstå frånoperation, visade att trots att kulturer och ekonomiska system kan skilja sig åt, så var patienternas preferenser i de båda länderna likartade. Samstämmigt föredrog patienterna de konsekvenser som kan uppstå om visdomstanden får vara kvar (perikoronit, karies, rotresorption,follikularcysta) jämfört med de konsekvenser som kan uppstå vid operativt avlägsnande avvisdomstanden (värk, svullnad, känselstörningar på näraliggande nerver, postoperativ infektion).I den tredje studien konstaterades att käkkirurger som opererade visdomständer på patienter som var remitterade till specialistklinik visade stor variation då man skattade styrkan för indikationenatt utföra ingreppet. En Visual Analog Scale (VAS) användes, där 0 indikerademycket svag indikation och 100 mm mycket stark indikation, för att käkkirurgerna skulleregistrera hur de värderade styrkan på indikationen för planerad operation. Dessutom registrerades antalet sjukdomstillstånd i anslutning till aktuell visdomstand, patientens ålder, tandens läge i käken samt om tanden helt eller delvis var täckt med slemhinna/benvävnad. Andelen tänder i det undersökta materialet som avlägsnades utan att ha någon associerad sjukdom (s.k. profylaktiskt indikation) var 18 %. Styrkan på indikationen att operativt avlägsna denna gruppvisdomständer var lägre än för de med associerad sjukdom. Patientens ålder var den enda faktor,av de registrerade, som påverkade indikationen för profylaktisk operation. Indikationenvar högre i de yngre åldersgrupperna jämfört med de äldre. I den fjärde studien följdes det faktiska förloppet i vårdprocessen för 361 patienter som var remitterade för visdomstandsoperation i underkäken, vid fyra käkkirurgiska specialistenheter.Detta innebar att olika patientflöden identifierades. Dessa beskrev antalet patientbesök och dess innehåll, från remissmottagande till utförd operation. Åtta olika patientflöden kunde identifieras. Antalet patientbesök varierade mellan ett och tre. För majoriteten av patienterna bedömdes den röntgenundersökning som bifogades remissen vara otillräcklig som underlag för operationen. Kompletterande röntgenundersökning utfördes för drygt 10 procent av patienterna på specialistklinik för odontologisk röntgen. Resterande kompletterande röntgenundersökningarutfördes på den käkkirurgiska kliniken. Behovet av kompletterande röntgenundersökninghade med få undantag ingen påverkan på antalet besök för den planerade visdomstandsoperationen.Konklusionerna från resultaten i avhandlingen visar att:• Patienter föredrar de konsekvenser som kan inträffa om visdomstanden får vara kvarjämfört med de konsekvenser som kan inträffa vid ett operativt avlägsnande av visdomstanden• Patienters behandlingspreferenser är stabila i jämförelse mellan två olika länder som tycksha olika kulturer och ekonomiska system• Behandlingsbeslut fattade av patienter visar mindre variation än behandlingsbeslutfattade av kliniker• Olika patientflöden kan påverka kostnadseffektiviteten.
|
|
| 30. |
- Lindh, Liselott
(författare)
-
On the adsorption behaviour of saliva and purified salivary proteins at solid/liquid interfaces
- 2002
-
Doktorsavhandling (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Den salivfilm som bildas genom selektiv proteinadsorption på ytor i munhålan har stor profylaktisk betydelse genom sin skyddande funktion och befrämjar därigenom oral hälsa. Några av de adsorberade komponenterna har smörjande funktion (t ex muciner, sura prolinrika proteiner (PRP) och statherin), som är viktig bl a för att förhindra slitage mellan tandytor vid tuggning och hos gnisslare. Vissa salivproteiner upprätthåller kalciumjämvikten på emaljytan (bl a statherin och PRP), vilket är viktigt för att undvika demineralisering av ytan samt för remineralisering av initiala kariesangrepp. Dessutom har bl a PRP, statherin och muciner betydelse för styrningen av mikrofloran på olika sätt, viktigt ur såväl kariologisk som parodontologisk synvinkel. Den initiala salivfilmen är alltså av stor betydelse för den vidare utvecklingen av plack. Det är därför väsentligt att öka förståelsen för de grundläggande processerna vid uppbyggnad av denna samt för att kunna utveckla nya metoder avseende bl a plackkontroll. Denna avhandling omfattar främst studier kring den initiala adsorptionen av salivproteiner såsom MUC5B (mucin), PRP-1, PRP-3 och statherin, samt helsaliv och saliv från de stora spottkörtlarna, till fasta ytor med väldefinierade kemiska ytegenskaper. Den använda tekniken för adsorptionsstudier har framför allt varit ellipsometri, en teknik som möjliggör analys av adsorption in situ och utan att störa systemet. Vi har funnit att det finns ett starkt koncentrationsberoende. Generellt sett har salivproteiner högre bindningsförmåga till hydrofoba ytor. Adsorptionen visar sig vara diffusionskontrollerad under de första minuterna (gäller under dessa experimentella betingelser) för de undersökta salivproteinerna vid låga koncentrationer. På hydrofila ytor, indikerar observationer av adsorptionshastigheten att adsorptionen, av proteiner från undersökta salivsekretioner, sker med hastigheter motsvarande de hos statherin, PRP-3 och PRP-1. På hydrofoba ytor förefaller det emellertid vara komponenter med lägre molekylvikt (snabbare diffusion) som adsorberar initialt. Resultaten indikerar vidare att i saliven från munbottenkörtlarna är andra komponenter än mucinet MUC5B viktiga vid den initiala uppbyggnaden av filmen. I saliven från öronspottkörteln förefaller PRP-1 vara en betydande komponent vid den initiala filmbildningen. Inga statistiska skillnader fanns mellan individerna avseende den adsorberade mängden från de respektive salivsekretionerna.
|
|
| 31. |
- Lundegren, Nina
(författare)
-
Oral health and self-perceived oral treatment need of adults in Sweden
- 2012
-
Doktorsavhandling (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Ett mål med denna avhandling var att undersöka vilka faktorer som har samband med den vuxna patientens syn på sitt tandvårds-behov i Sverige. Ett annat mål var att beskriva hur den vuxna skånska befolkningen såg på sitt behov av tandvård. Ytterligare ett mål var att beskriva den vuxna skånska befolkningens munhälsa, ur patientens och tandläkarens perspektiv.I en första studie undersöktes 20 till 25-åringar boende i Sverige, via en enkät, angående bland annat deras syn på sitt tandvårdsbe-hov. Enkäten nådde 611 individer och besvarades av 78%. Deras tandläkare fick en enkät med frågor om sin patients munhälsa och tandvårdsbehov. Statistiska analyser genomfördes för att undersö-ka vilka faktorer som hade samband med patientens upplevda tandvårdsbehov. Det visade sig att uppgifterna från tandläkarnas enkät inte var av betydelse för patientens uppfattning. Patientens utbildningsnivå, uppfattning om sin munhälsa och oro över sin munhälsa var de faktorer som visade starkast samband med patientens upplevda tandvårdsbehov.I en andra studie skickades en enkät ut till den vuxna befolk-ningen i Skåne (20 till 89-åringar). Enkäten nådde 9 690 individer och besvarades av 63%. Den innehöll bland annat frågor om synen på den egna munhälsan och det egna tandvårdsbehovet. En majoritet av den vuxna befolkningen var nöjd med sina tänder, speciellt i de yngre åldersgrupperna. De flesta hade förlorat få tänder och avtagbara proteser var ovanligt. En tredjedel bedömde att deras tandvårdsbehov var stort eller mycket stort. Störst andel med stort eller mycket stort upplevt behov av tandvård fanns i åldergruppen 70 till 79 år (38%). Patienterna upplevde generellt en sämre munhälsa med ökad ålder och männen var mer positiva angående sin munhälsa.I en tredje studie där materialet från studie två analyserades, un-dersöktes vilka faktorer som hade samband med patientens upp-levda tandvårdsbehov. Det upplevda tandvårdsbehovet studerades hos alla vuxna och analyserades mot patientens egna uppgifter. De faktorer som visade samband med patientens upplevda tandvårds-behov var i studie tre liksom i studie ett, utbildningsnivå (här var en lägre nivå relaterat till ett större behov) och hur man upplevde sin munhälsa (upplevelse av dålig munhälsa var relaterat till ett större behov). Fler faktorer som också hade samband med det upplevda tandvårdsbehovet var att man hade fått information om ett existerande tandvårdsbehov från sin vårdgivare, ett tidigare ej tillfredställt tandvårdsbehov och att man ansåg att någon annan hade kontrollen över ens munhälsa. I den fjärde studien fick 966 vuxna individer i Skåne erbjudandet om att delta i en klinisk undersökning om sin munhälsa och 47% tackade ja. Dessa blev undersökta och röntgade av en tandläkare. Fynden från denna studie var att en högre ålder visade samband med en högre förekomst av munsjukdomar (undantaget karies) och tandreparationer. Det var inga skillnader mellan könen avseende munsjukdomar och tandreparationer. Att vara född i ett annat land än Sverige och att inte ha universitets/högskoleutbildning visade samband med en sämre munhälsa.Slutsatserna var att munhälsan i Skånes vuxna befolkning var god, sett ur patientens och tandläkarens perspektiv, jämfört med hur det ser ut historiskt och internationellt. Det fanns dock grupper som hade en ökad risk för en sämre munhälsa, nämligen äldre, utlandsfödda och individer utan universitets/högskoleutbildning. Patientens upplevda tandvårdsbehov påverkades av patientens socioekonomiska bakgrund och uppfattning om sin orala hälsa.
|
|
| 32. |
- Magnusson, Anders, 1957-
(författare)
-
Evaluation of surgically assisted rapid maxillary expansion and orthodontic treatment : Effects on dental, skeletal and nasal structures and rhinological findings
- 2013
-
Doktorsavhandling (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Surgically Assisted Rapid Maxillary Expansion (SARME) is frequently used to treat skeletal maxillary transverse deficiency (MTD) in skeletally mature and non-growing individuals. Despite previous research in the field, questions remain with respect to the long-term stability of SARME and its effects on hard and soft tissue.The overall aim of the present doctoral work was to achieve a greater understanding of SARME, using modern image technology and a multidisciplinary approach, with special reference to effects on the hard and soft tissues and respiration. A more specific aim was to evaluate the long-term stability in a retrospective sample of patients treated with SARME and orthodontic treatment and to compare the results with a matched, untreated control group. The studies in this doctoral project are thus based on two different samples and study designs.The first sample, Study I (Paper I), is a retrospective, consecutive, long-term follow-up material of study models from 31 patients (17 males and 14 females) treated with SARME and orthodontic treatment between 1991 and 2000. The mean pre-treatment age was 25.9 years (SD 9.6) with a mean follow-up time of 6.4 years (SD 3.3). Direct measurements on study models were made with a digital sliding caliper at reference points on molars and canines. To evaluate treatment outcome and long-term stability, the results were compared with study models from an untreated control group, matched for age, gender and follow-up time.The second sample, Study II (Papers II-IV), is a prospective consecutive, longitudinal material of 40 patients scheduled to undergo SARME and orthodontic treatment between 2006 and 2009.In Paper II, one patient was excluded because of a planned adenoidectomy. The final sample comprised 39 patients (16 males and 23 females). The mean age at treatment start was 19.9 years (range 15.9 – 43.9). Acoustic rhinometry, rhinomanometry and a questionnaire were used to assess the degree of nasal obstruction at three time-points; pre-treatment, three months after expansion and after completed treatment (mean 18 months).In Papers III–IV, three patients declined to participate and two had to be excluded because their CT-records were incomplete. The final sample comprised 35 patients (14 males and 21 females). The mean age at treatment start was 19.7 years (range 16.1 – 43.9). Helical CT-images were taken pre-treatment and eighteen months’ post-expansion. 3D models were registered and superimposed at the anterior cranial base. The automated voxel-based image registration method allows precise, accurate measurements in all areas of the maxilla. In Papers II–IV, the treatment groups constituted their own control groups.The main findings in the retrospective, long-term follow-up study were that SARME and orthodontic treatment normalized the transverse discrepancy and was stable for a mean of 6 years post-treatment. Pterygoid detachment did not entirely eliminate the side effect of buccal tipping of the posterior molars. Relapse is time-related and is most pronounced during the first 3 years after treatment. Thus the retention period should be extended and should be considered for this period. The main rhinological findings in the prospective longitudinal study were that SARME had a shortterm, favourable effect on nasal respiration, but the effect did not persist in the long-term. However, subjects with pre-treatment nasal obstruction reported a lasting sensation of improved nasal function.SARME and orthodontic treatment had a significant but non-uniform skeletal treatment effect, with significantly greater expansion posteriorly than anteriorly. The expansion was parallel anteriorly but not posteriorly. The lateral tipping of the posterior segment was significant, despite careful surgical separation. No correlation was found between tipping and the patient's age. Furthermore, SARME and orthodontic treatment significantly affected all dimensions of the external features of the nose. The most obvious changes were at the most lateral alar-bases. The difference in lateral displacement profoundly influenced the perception of a more rounded nose. There were no predictive correlations between the changes. Patients with narrow and constrained nostrils can benefit from these changes with respect to the subjective experience of nasal obstruction. It is questionable whether an alar-cinch suture will prevent widening at the alar-base.The 3D superimposition applied in Study II is a reliable method, circumventing projection and measurement errors. In conclusion, SARME and orthodontic treatment normalize the transverse deficiency, with long-term stability. SARME has a favourable effect on the subjective perception of nasal respiration. SARME significantly affects dental, skeletal and nasal structures.
|
|
| 33. |
- Marcusson, Agneta
(författare)
-
Adult patients with treated complete cleft lip and palate : Methodological and clinical stndies
- 2001
-
Doktorsavhandling (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- The purpose of the present thesis was to investigate the quality of life, satisfaction with treatment, prevalence of temporomandibular disorders, psychosocial distress, and occlusal stability in a treated group of adults with complete cleft lip and palate (CLP).Sixty-eight adults ( 44 men and 24 women) with a mean age of 24.2 years (range 19.5-29.2) with treated CLP were compared with a gender- and agematched group with no clefts. The CLP subjects were born between 1968 and 1977 and had undergone standardised plastic surgery at the Department of Plastic Surgery, University Hospital, Linköping, Sweden. Logopaedic, phoniatric, otological, and orthodontic examinations and treatment had been provided locally, supervised by the Cleft Palate Team.The subjects answered a multidimensional, self-report, standardised questionnaire regarding psychological and somatic conditions. The subjects underwent a clinical TMD examination and an evaluation of the occlusion. The reliability of the multidimensional questionnaire was analysed for the CLP group by a test-retest study within a 2-3 week interval and most questions showed an overall good reliability. A panel of professionals judged the outcome of the surgical treatment on colour slides of the CLP subjects. The dental plaster casts of 39 subjects born with complete unilateral cleft lip and palate (UCLP) were analysed (mean age 24.7 years, range 20.2-29.3) and compared with the dental plaster casts taken at mean age of 19.1 years (range 16.0-20.6).The overall level of quality of life was rather high in both groups. The CLP group rated some detached aspects, such as life meaning, family life, and private economy, significantly lower than did the group without clefts. Overall aspects such as well-being and social life were affected by having a treated cleft but not the more practical and tangible aspects of their daily living.There was an overall high level of satisfaction with all the different part of the body in both groups, but the CLP group reported significantly moredissatisfaction with their nose, lips, mouth, profile, and overall facial appearance than the group without clefts. The professionals and the subjects with CLP were generally not very satisfied with the results of surgical treatment. Thirty of the subjects with CLP (47%) wished to have more operations. The professional group recommended further operations in 38 of the subjects (59%) in particular, rhinoplasties.The CLP group had significantly higher frequencies of cross-bite than the group without clefts, but no differences regarding TMD pain were found between the two groups. In the subjects with treated UCLP, there was a significant deterioration in the occlusal score and the maxillary arch dimensions between 19 and 25 years. This was irrespective of the type of retention. The persisting morphological mal occlusion with a low frequency of interferences has had no influence on TMD symptoms in the group of CLP patients studied.The conclusion is that the CLP subjects in the present study seemed to be psycho-socially well adjusted to their disability. However, 47 per cent wished to have further surgical treatment. The persisting malocclusions did not provoke TMD symptoms.
|
|
| 34. |
- Narby, Birger
(författare)
-
Factors shaping demand for prostethic dentistry treatment with special focus on implant dentistry
- 2011
-
Doktorsavhandling (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Aim: The main aim of this thesis was to investigate how attitudesinfluence the latent and manifest need, desire, demand, and utilizationfor dental implant treatment, considering the gatekeeping processbetween need and demand, and between demand and utilization ofdental treatment.Material and Methods: A conceptual analysis of the need anddemand concept from the literature was a first step in the study. Asecond step was to examine changes in attitudes toward desire forimplant treatment over time, also in relation to dental status, in apopulation of middle aged and older individuals in Sweden based ontwo questionnaire studies, one in 1989 and the other in 1999 amongthe same 3000 participants. The individuals who responded bothin 1989 and 1999 constituted a panel of 56% of the 1989 surveysample. Logistic regression models were done with desire of implanttreatment as dependent variable. In paper V, a qualitative studyusing grounded theory was done on the treated patients’ subjectiveperspective on receiving a fixed implant-supported denture.Results: An emancipatory perspective with the patient-dentistdialogue was regarded as central for an optimal treatment result inthe prosthetic treatment decision-making process. A main findingwas that need is established only in a communicative dialoguewith mutual respect between the profession and the patient. Thestudy implied that the gatekeeping concept relates to a complexprocess rendering great differences between demand and actualutilization. The main result from the questionnaires was the huge11increase in interest for implant-treatment from 1989 to 1999. In1999 almost all (94%) of the study population expressed desirefor implant treatment; as many as 92 % percent of those who didnot express a desire for implants in 1989 had changed their mind10 years later. The regression analysis showed that older people,non-city residents, and those with one or several missing and unreplacedteeth, changed desire for implant treatment between thestudy years. Effects of age, residence, and better dental statusdisappeared during the ten year study period. Those edentulousand those with removable dentures expressed less desire than thosewith all teeth remaining, or only one or a few teeth missing, in1989. High income significantly increased the probability to desireimplant treatment for the study panel at both study occasions. Thequalitative study, using the method for grounded theory, gave ascore category and main finding the importance of the patients´trust and confidence in the dentist and his/her staff, in the processof transforming desire for dental implant treatment into manifestdemand, and also making it more likely for the patients´ to becomesatisfied with the treatment result regardless of complications.Conclusion: There is no objective need in prosthodontic treatment.Manifest need and demand change over time, and are influencedby the patients´ attitude and situation, and by the dentist’s practiceprofile. True need can only be identified in a dialogue between theprofessional and the patient.Income and dental status, but not age, place of residence, norconcern for dental appearance, influence desire for implant treatmentat the end of the studied 10-year period. Individuals with removabledentures, or those being edentulous in one or both jaws have a lowerprobability to desire implant treatment than those with all teethremaining, or with missing teeth replaced by fixed partial dentures.The qualitative study underlined the importance of the relationshipbetween the professional and the patient. The patients´ trust andconfidence in the dentist and his/her staff were decisive in the processof making a demand for implant treatment manifest and turningit into actual utilization. The informants from this study describedtheir confidence and trust as dependent on a communicative dialoguewith mutual respect between the patient and the professional.
|
|
| 35. |
- Nebel, Daniel
(författare)
-
Functional importance of estrogen receptors in the periodontium
- 2012
-
Doktorsavhandling (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Östrogen är ett kvinnligt könshormon som även har andra effekter. Östrogen verkar i cellkärnan genom att binda till en östrogenreceptor (ER), som finns i två olika typer, ERα och ERβ. Parodontit (tandlossning) är en inflammationssjukdom som drabbar tandens fäste som svar på bakterier som normalt finns i munhålan. I cellmembranet hos vissa bakterier finns en molekyl, LPS, som fungerar retande och startar inflammationen genom att binda till en mottagarmolekyl, som sitter på vita blodkroppar, men också till vävnadsceller som till exempel PDL celler. Effekten blir att cellerna börjar producera ämnen, bland annat cytokiner och kemokiner, som får fler vita blodkroppar att komma till platsen och inflammationen är då ett faktum. Sedan tidigare finns ett flertal studier som visar ett samband mellan förändringar i östrogennivåer och tandlossning men mekanismerna är inte kända. Det övergripande syftet med studierna i denna avhandling var att undersöka ERs betydelse i parodontiet.*Studie I: LPS får PDL-celler att drastiskt öka produktionen av inflammationsproteinerna, IL-6och MCP-1 men påverkar inte PDL-cellers normala funktioner, vilket betyder att LPS specifikt stimulerar produktionen av inflammationsproteiner i dessa celler.*Studie II: För att studera effekten av östrogen i parodontiet opererades de östrogenproducerandeäggstockarna bort på en grupp av honmöss. Tändernas fästenivå hos denna grupp jämfördes med en kontrollgrupp med normal östrogenproduktion. Efter sex veckor visade det sig inte vara någon skillnad på tandfästet mellan de två grupperna.*Studie III: Östrogen påverkar PDL-cellers produktion av flera olika inflammationsproteiner, men mönstret är komplext. Ett protein som stimulerar rekrytering av vita blodkroppar (kemokin) hämmas av östrogen medan en annan kemokin förblir oförändrad . För ett tredje kemokin skilde produktionen sig åt beroende på vilket genetiskt ursprung cellerna hade. Detta tyder på att östrogen verkar både pro- och anti-inflammatoriskt och att det genetiska ursprungetkan påverka östrogens funktion.*Studie IV: I tandköttet (gingivan) är ERβ är den dominerande östrogenreceptorn. Mönstret gårigen både på odlade celler och på vävnadsprover från patienter. Vid höga doser av östrogen minskar förmågan att dela sig hos gingivala epitelceller. Studien visar att östrogen verkar genom ERβ i tandköttet och att höga östrogenhalter minskar gingivala epitelcellers förmåga att dela sig.*Studie V: PDL-celler producerar olika mängder av inflammationsproteinet IL-6, beroende på vilket LPS de behandlas med. LPS från den parodontitassocierade bakterien, P. gingivalis orsakar ingen IL-6 produktion i PDL-celler medan LPS från tarmbakterien E. coli ökar IL-6 produktionen med cirka 30 gånger. När enzymen, som behövs vid bildandet av kväveoxid(NO), blockerades minskade IL-6 produktionen som svar på E. coli LPS med 30% vilket indikerar att NO är inblandat i IL-6 produktionen. Sammanfattningsvis visar studierna att östrogen, sannolikt via ERβ, påverkar parodontiets celler på flera olika sätt. Östrogen utövar både effekter som kan tolkas som skyddande (minskning av produktionen av inflammationsproteiner) men också effekter som kan innebära reducerat skydd (t ex hämning av gingivala epitelcellers celldelning). Studierna bidrar med nykunskap om den biologiska betydelsen av östrogen i parodontiet.
|
|
| 36. |
- Nilsson, Håkan
(författare)
-
Resilient Appliance Therapy of Temporomandibular Disorders. Subdiagnoses, Sense of Coherence and Treatment Outcome
- 2010
-
Doktorsavhandling (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Temporomandibulär dysfunktion (TMD) med käk- och/eller ansiktssmärta,med eller utan nedsatt käkfunktion, är vanligt förekommandetillstånd i befolkningen. Tandpressning och gnissling,som kan vara utlösta på grund av hög psykosocial stress, utgör tillsammanseller parallellt med bland annat käktrauma, orsaksfaktorersom kan ge upphov till TMD-symtom som smärta. Hos allmäntandläkarenär det vanligt att undersökningsfynd och symptom påTMD-besvär föranleder behandling med bettskena. Denna användsdå för att reducera sammanbitningskrafter och TMD-smärta, samtför att förbättra patientens käkfunktion. Bettskenebehandling pågårofta parallellt med andra bettfysiologiska behandlingsinsatserför att uppnå bästa smärtlindrande resultat. Innan behandlingenpåbörjas utförs en noggrann anamnesupptagning och klinisk undersökningför att komma fram till en behandlingsgrundande diagnos.Ibland bör den diagnostiska processen inbegripa någon typav radiologisk undersökning.Det övergripande målet med detta avhandlingsarbete var att studeraen grupp patienter med TMD-smärta och jämföra deras käkledsfyndpå magnetresonanstomografi (MRT) med diagnosen baseradpå den kliniska undersökningen och studera behandlingsutfalletav bettskenebehandling med mjuk bettskena (resiliensskena), iett korttids- och ett långtidsperspektiv. Ytterligare ett mål var attstudera “känsla av sammanhang” som påverkansfaktor på behandlingsutfallet.I artikel I var målet att jämföra MRT-fynd på käklederna, hospatienter med TMD smärta, med de kliniska diagnoserna myofascial smärta och myofascial smärta i kombination med artralgi ellerosteoartrit enligt diagnossystemet RDC/TMD, speciellt framtagetför diagnostik i forskningssammanhang. De vanligaste fynden påMRT-bilderna var diskdisplaceringar med eller utan återgång ochstrukturella benförändringar. Dessa fynd förekom i båda diagnosgrupperna,men diskdisplacering iakttogs oftare hos patienternamed myofascial smärta i kombination med artralgi eller osteoartrit.Att dela in de kliniska diagnoserna i grupperna myofascial smärtaoch myofascial smärta i kombination med artralgi eller osteoartrit,kunde inte bekräftas med MRT-fynden i denna studie.I artikel II utvärderades korttidseffekten av behandling med resiliensskenajämfört med en kontrollskena. 80 patienter med TMDsmärtarekryterades och randomiserades till behandlingsgrupperna.Efter 6- och 10 veckors behandling utvärderades behandlingseffekten.Det fanns inga statistiskt signifikanta skillnader mellan resiliensskenanoch kontrollskenan när det gällde att reducera TMDsmärtanhos patienterna i ett korttidsperspektiv.I artikel III studerades faktorer av betydelse för behandlingsutfallet,dessutom studerades förhållandet mellan TMD smärtpatienternas“känsla av sammanhang” och depressionsgrad, somatiseringsgradoch generella hälsa. Resultatet talar för att inga av destuderade bakgrundsfaktorerna hade betydelse för behandlingseffektenav resiliensskenan i ett korttidsperspektiv. Ingen relationmellan ”känsla av sammanhang” och depressionsgrad, somatiseringsgradeller generell hälsa, kunde konstateras.I artikel IV studerades långtidseffekten av resiliensskenan jämförtmed kontrollskenan hos patienter med TMD-smärta. Slitagetav skenorna efter användning studerades också i denna artikel.Precis som i korttidsuppföljningen fanns det inga statistiskt signifikantaskillnader i smärtlindrande behandlingseffekt mellan resiliensskenanoch kontrollskenan, i ett långtidsperspektiv.
|
|
| 37. |
- Nilsson, Ing-Marie
(författare)
-
Reliability, validity, incidence and impact of temporomandibular pain disorders in adolescents
- 2007
-
Doktorsavhandling (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Tidigare epidemiologiska studier har visat att temporomandibulär dysfunktion (TMD), dvs smärt- och dysfunktionstillstånd lokaliserade till ansikte och käkar är vanligt förekommande hos barn och ungdomar. För att ge möjlighet till screening infördes i Östergötland en ny epidemiologisk variabel, TMD-S (TMD-smärta), som från år 2000 registreras på alla barn och ungdomar i åldrarna 12 - 19 i samband med den årliga undersökningen i Folktandvården. De får frågorna: ”Gör det ont i tinning, ansikte, käke, eller käkled en gång i veckan eller oftare?” och ”Gör det ont när du gapar eller tuggar, en gång i veckan eller oftare?”. Om en eller båda frågorna besvaras med ja, registreras det i journalen som TMD-S = 1. Besvaras frågorna med nej registreras TMD-S = 0. Avhandlingen omfattar fyra delarbeten där det övergripande syftet varit att studera tillförlitligheten av själv-rapporterad TMD smärta hos ungdomar. Vidare var syftet att utvärdera prevalens (förekomst) och incidens (nyinsjuknande) av TMD smärta, samt vad smärtan får för konsekvenser för dem som drabbas. Förekomsten av TMD-smärta hos ungdomar var 4,2%. Det var signifikant vanligare hos flickor än pojkar och ökade med stigande ålder. En genomgång av 200 journalkopior visade att 29% av ungdomar med TMD-smärta fick någon form av behandling inom allmäntandvården. De vanligaste behandlingarna var bettskena, 12%, följt av information 10%. Av ungdomarna med TMD-smärta remitterades 5% till specialisttandvården. Betyder självrapporterad TMD-smärta att man har en smärtdiagnos? I det andra delarbetet undersöktes tillförlitligheten, dvs. reliabilitet och validitet, hos den epidemiologiska variabeln. 120 ungdomar, 60 med själv-rapporterad TMD-smärta och 60 kontrollpatienter deltog i studien. En klinisk undersökning visade att de flesta ungdomarna i TMD-gruppen hade en diagnos enligt Research Diagnostic Criteria for TMD, (RDC/TMD), vanligast var muskelrelaterad (myofasciell) smärta. Majoriteten av ungdomarna angav att de hade ett subjektivt behov av behandling. Ungdomarna följdes longitudinellt och för åren 2001-2003 var det sammanlagda årliga nyinsjuknandet 2,9% bland de 2.255 ungdomar som undersöktes och registrerades varje år. Det var signifikant högre för flickorna, än för pojkarna. Incidensen ökade med stigande ålder, dock mest för flickorna. Man kunde också se ett mönster där TMD-smärtan fluktuerade över tiden. För att utvärdera skillnader i smärtbeteende, käkfunktion och psykosocialt status skickades ett frågeformulär till 350 konsekutiva patienter med TMD-smärta i åldrarna 12-19 år och 350 kontrollpatienter. Resultaten visade att ungdomarna i TMD-gruppen oftare hade återkommande smärta på flera ställen i kroppen. Flickor över lag rapporterade signifikant mer begränsningar i käkfunktionen, hade högre depressionspoäng och ett större subjektivt vårdbehov än pojkar. Nästan en tredjedel av de äldsta flickorna, jämfört en av tio av de äldre pojkarna rapporterade skolfrånvaro och analgetikakonsumtion p.g.a. TMD smärta. Sammanfattningsvis visar studierna att TMD-smärta är vanligare hos flickor än pojkar, och ökar med stigande ålder. Smärtan visar ett fluktuerande mönster och av dem som har mest återkommande och ihållande besvär är de allra flesta flickor. TMD-smärta tycks påverka beteende – och psykosociala faktorer i högre grad hos flickor än pojkar. De två screeningfrågorna kan med god tillförlitlighet användas för att fånga upp de ungdomar med TMD-smärta som önskar hjälp.
|
|
| 38. |
- Ordell, Sven
(författare)
-
Organisation and management of Public Dentistry in Sweden : Past, present and future
- 2011
-
Doktorsavhandling (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Professionella organisationer innebär utmaningar i management ochorganisation jämfört med producerande företag eftersom kontrollenav arbetet ligger inom de professionella grupperna själva. Ledning ien politiskt styrd organisation som Folktandvården (FTV) innebärextra svårigheter.Syftet med denna avhandling var att bidra till bättre förståelse av organisationoch ledning av människovårdande organisationer, i synnerhetFTV, och därmed bidra till en långsiktigt hållbar verksamhet medhänsyn till de professionella grupperna. Syftet var också att peka påvissa framtida svårigheter för FTV och möjliga lösningar för dessa.Fyra artiklar ingår i avhandlingen och i en bilaga beskrivs framväxtenav svensk offentlig tandvård.Den första artikeln definierar de professionella kliniska grupperna isvensk tandvård; tandläkare och i viss grad tandhygienister.Den andra artikeln granskade den yttre miljön för tandvård i Sverigei form av politiska beslut, dvs. lagar och förordningar. Resultatenvar att det kan finnas ett gap mellan de formella målen och de faktiskabeteendena från den politiska nivån. Vissa politiskt attraktivaidéer kan återkomma trots goda argument mot dem. Möjligheternaatt påverka de politiska besluten genom att aktivt deltaga i de tidigaskedena av processerna noteras även. Den tredje artikeln byggde på ett frågeformulär till folktandvårdschefernaom management och organisation i respektive FTV. Detkonstaterades att idéer om ledning och organisation vanligtvis varinbäddade i hur respektive landsting var organiserat. En stark tro påstordriftsfördelar noterades också, såväl för administrationen somför själva tandvården.Den fjärde artikeln jämförde övergripande arbetstillfredsställelsebland offentligt anställda tandläkare i Danmark och Sverige. Detvar viktigt för de svenska tandläkarna att det fanns kollegor påklinken. Professionell utveckling och inflytande på arbetsplatsenbefanns också vara viktigt. Folktandvårdstandläkare som intevar födda i Sverige hade lägre arbetstillfredsställelse än andra. Dedanska tandläkarna var i allmänhet mer nöjda än de svenska. Enförklaring kan finnas i klinikernas omvärld med mycket starkarekonkurrens i Sverige samt i tandläkarnas förväntningar på innehålleti yrket.SlutsatserTandläkarna i Sverige är en etablerad profession och tandhygienisternaär en framväxande profession; tandhygienisterna, och samhälletskulle sannolikt gynnas av en tydligare avgränsning och definitionav deras unika kunskapsområden.Politiskt beslutsfattande är inte nödvändigtvis rationellt och andrabeslutsmodeller kan ge en bättre förståelse av politiska processer.Folktandvårdscheferna har en utbredd tro på stordriftsfördelar i administrationenoch i vården. Detta kan utgöra ett framtida problemför tandvårdsservicen i glesbefolkade områden.Övergripande arbetstillfredsställelse, som en del av det goda arbetet,var baserad på en atmosfär vid kliniken som var inriktad på ochgrundad i professionella värderingar.Kanske kan ett närmare samarbete mellan tandläkarhögskolornaoch FTV ge de nyexaminerade tandläkarna en mer realistisk syn på de professionella utmaningarna i offentlig tandvård, och ge skolornasforskare tillgång till folktandvårdens omfattande patientmaterial.Den framtida arbetsfördelningen mellan allmäntandläkare, tandhygienisteroch specialisttandläkare bör analyseras ingående.Den minskande tandläkarkåren och svårigheterna att behålla tandläkarei FTV kan mötas genom att anpassa organisationen ochledningen. Mycket större flexibilitet och möjligheter för tandvårdsteamenatt själva organisera sitt arbete kan vara vägar framåt. Producentkooperativ,franchising och liknande former bör prövas pånytt, men sådana driftsformer kräver omsorgsfullt konstrueradekontrakt med goda uppföljningsmöjligheter. Möjligheterna för FTVatt ge patienterna god servicekvalitet kommer att vara beroende avfortsatt demokratisering och mindre detaljkontroll på klinikerna.Balansen mellan det goda arbetet för tandvårdens personal, en effektivorganisation och bra service till befolkningen behöver studerasytterligare.
|
|
| 39. |
- Paulsson-Björnsson, Liselotte
(författare)
-
Premature birth - studies on orthodontic treatment need, craniofacial morphology and function
- 2009
-
Doktorsavhandling (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Få studier har utvärderat om det finns något samband mellan för tidig födsel och bettavvikelser eller behov av tandreglering. Dessutom har inga tidigare studier undersökt om för tidigt födda barn skiljer sig från barn födda efter fullgången graviditet avseende ansiktsmorfologi, huvudvärk och temporomanibular dysfunktion (TMD), dvs. smärttillstånd och avvikande funktion lokaliserade till ansikte och käkar. Det övergripande syftet med denna avhandling är att i en unik serie av studier utvärdera och jämföra bettavvikelser, tandregleringsbehov, ansiktsmorfologi, TMD och huvudvärk mellan extremt för tidigt födda (födda före graviditetsvecka 29), mycket för tidigt födda (födda i graviditetsvecka 29-32) och fullgångna kontrollbarn.Avhandlingen är baserad på följande studier:Studie I är en systematisk litteraturöversikt med följande frågeställningar:-Påverkar för tidig födsel gommens morfologi, bettförhållandena, tändernas storlek samt tandanlagens utveckling och frambrott?-Påverkar oral intubering under neonatalperioden uppkomsten av eventuella morfologiska avvikelser?-Är dessa avvikelser permanenta eller övergående?Översikten omfattade tidsperioden från januari 1966 till november 2002 och har därefter även utökats att gälla t.o.m. september 2008. En kvalitetsbedömning gjordes även av de utvalda studierna.Syftet med studierna II-IV var att jämföra extremt för tidigt födda och mycket för tidigt födda 8-10-åringar med matchade fullgångna kontrollbarn avseende:-Förekomst av bettavvikelser och behov av tandreglering•Ansiktsmorfologi •TMD och huvudvärk Konklusioner i studie I inklusive den kompletterande litteratursökningen:-I litteraturen fanns det måttligt starkt underlag för att för tidigt födda barn har fler bettavvikelser jämfört med fullgångna barn. Det fanns begränsat underlag för att för tidigt födda barn inte har förseningar i tändernas frambrott, när hänsyn tas till korrigerad ålder. Underlaget i litteraturen var otillräckligt för att för tidig födsel orsakar permanenta avvikelser av gommens morfologi och avvikande tandstorlek. -Det är också önskvärt att utreda om för tidig födsel kan leda till ökat tandregleringsbehov, avvikande ansiktsmorfologi, TMD och huvudvärk. Konklusioner i studie II-IV:•De för tidigt födda barnen hade fler bettavvikelser och ett större tandregleringsbehov jämfört med de fullgångna kontrollbarnen.•Flera ansikts- och huvudmått skiljde sig mellan de för tidigt födda barnen och de fullgångna barnen.•Det fanns inga skillnader mellan de för tidigt födda barnen och de fullgångna barnen beträffande TMD eller huvudvärk. Klinisk betydelse:Den ökade överlevnaden av barn som är födda 3 till 4 månader för tidigt utgör en ny grupp i samhället. Tandvården bör därför vara medveten och uppmärksam på att dessa barn kan ha fler bettavvikelser, större tandregleringsbehov och avvikelser i ansikts- och huvudmått jämfört med fullgångna barn. Dock hade de för tidigt födda barnen vid 8-10 års ålder inte mer TMD eller huvudvärk än de fullgångna barnen.
|
|
| 40. |
- Petrén, Sofia
(författare)
-
Correction of unilateral posterior crossbite in the mixed dentition : studies of treatment effects, stability and cost-effectiveness
- 2011
-
Doktorsavhandling (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Enkelsidigt korsbett är en av de vanligaste bettavvikelserna i växel-bettet, dvs. i de åldrar då barnets tänder byts ut från mjölktänder till permanenta tänder. Korsbett innebär att överkäkens och un-derkäkens bredd inte passar ihop när man biter samman käkarna. Detta innebär att när patienten skall bita ihop glider underkäken åt sidan och patienten ”biter snett”. Om korsbett inte behandlas finns risk för problem i form av avvikande funktion och smärttillstånd i käkar, ansiktsmuskler och käkleder samt att ansiktet kan bli asymmetriskt.God tandvård innebär att använda effektiva behandlingsmetoder med god långsiktig stabilitet och kostnadseffektivitet. Det över-gripande syftet med denna avhandling var att i växelbettet jämföra och utvärdera olika behandlingsmetoder för att korrigera enkelsi-digt korsbett med avseende på effektivitet, stabilitet och kostnads-effektivitet. För att uppnå ett så högt vetenskapligt underlag som möjligt, utfördes randomiserade, kontrollerade studier (RCT-studier), vilket innebär att patienterna som är med i studien har lottats till respektive behandlingsgrupp. Avhandlingen är baserad på följande studier:Delarbete I är en systematisk litteraturöversikt där den tillgäng-liga vetenskapliga litteraturen avseende behandling av enkelsidigt korsbett utvärderades från ett evidensbaserat perspektiv. Översik-ten omfattade tidsperioden januari 1966 till oktober 2002 och ut-ökades senare till december 2010.Delarbetena II, III and IV är RCT-studier. Delarbete II jämför-de och utvärderade de olika behandlingsstrategierna Quad Helix, expansionsplåt, composituppbyggnad på underkäkens kindtänder samt avvaktande för att invänta eventuell spontan korrektion. Delarbete III analyserade den långsiktiga stabiliteten och föränd-ringarna tre år efter behandling med Quad Helix respektive expan-sionsplåt och jämförelser gjordes med patienter med normalt bett. I delarbete IV utvärderades kostnadseffektiviteten mellan Quad Helix och expansionsplåt genom att utföra en kostnads-minimeringsanalys. Konklusioner i delarbete I, inklusive den kompletterande litte-ratursökningen:•Det finns måttlig evidens för att behandling med Quad Helix är mer effektiv än behandling med avtagbar expansionsplåt. •Det finns begränsad eller otillräcklig evidens för behandlingar-nas stabilitet, effekter på livskvalitet och inverkan på käk- och ansiktsstrukturerna.Konklusioner i delarbete II och III:•Quad Helix är en effektiv behandlingsmetod och är överlägsen expansionsplåten. •Composituppbyggnad på underkäkens kindtänder är inte ef-fektivt för att korrigera enkelsidigt korsbett, och spontan kor-rektion sker ej vid avvaktan/utebliven behandling.•Om korsbettsbehandlingen lyckas, antingen med Quad Helix eller med expansionsplåt, kan man förvänta sig likvärdig lång-siktig stabilitet och prognosen är gynnsam.•Trots aktiv expansion av överkäken på de patienter som tidi-gare hade korsbett uppnåddes aldrig samma vidd i överkäken som hos patienter utan tidigare korsbett (normalpatienterna).Konklusioner i delarbete IV:•Quad Helix är mer kostnadseffektiv än expansionsplåt. •Quad Helix hade lägre direkta och indirekta kostnader och färre misslyckade behandlingar som behövde göras om. •Även när enbart de lyckade behandlingarna räknades var be-handling med expansionsplåt dyrare än Quad Helix. Klinisk betydelse:För att korrigera enkelsidigt korsbett i växelbettet är Quad Helix överlägsen expansionsplåten med avseende på behandlingseffektivi-tet och kostnader och är det primära behandlingsalternativet. Båda behandlingsalternativen, förutsatt att behandlingen lyckas med ex-pansionsplåten, har god långsiktig stabilitet.
|
|
| 41. |
- Pigg, Maria
(författare)
-
Chronic intraoral pain - assessment of diagnostic methods and prognosis
- 2011
-
Doktorsavhandling (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- The overall goal of this thesis was to broaden our knowledge of chronic intraoral pain. The research questions were:•What methods can be used to differentiate inflammatory, odontogenic tooth pain from pain that presents as toothache but is non-odontogenic in origin?•What is the prognosis of chronic tooth pain of non-odontogenic origin, and which factors affect the prognosis?Atypical odontalgia (AO) is a relatively rare but severe and chronic pain condition affecting the dentoalveolar region. Recent research indicates that the origin is peripheral nerve damage: neuropathic pain. The condition presents as tooth pain and is challenging to dentists because it is difficult to distinguish from ordinary toothache due to inflammation or infection. AO is of interest to the pain community because it shares many characteristics with other chronic pain conditions, and pain perpetuation mechanisms are likely to be similar. An AO diagnosis is made after a comprehensive examination and assessment of patients’ self-reported characteristics: the pain history. Traditional dental diagnostic methods do not appear to suffice, since many patients report repeated care-seeking and numerous treatment efforts with little or no pain relief. Developing methods that are useful in the clinical setting is a prerequisite for a correct diagnosis and adequate treatment decisions.Quantitative sensory testing (QST) is used to assess sensory function on skin when nerve damage or disease is suspected. A variety of stimuli has been used to examine the percep¬tion of, for example, touch, temperature (painful and non-painful), vibration, pinprick pain, and pressure pain. To detect sensory abnormalities and nerve damage in the oral cavity, the same methods may be possible to use.Study I examined properties of thermal thresholds in and around the mouth in 30 pain-free subjects: the influence of measurement location and stimulation area size on threshold levels, and time variability of thresholds. Thresholds for cold, warmth and painful heat were measured in four intraoral and two extraoral sites. Measurements were repeated 3 times over 6 weeks, using four sizes of stimulation area (0.125–0.81 cm2). The threshold levels were highly dependent on location but less dependent on measuring probe size and time variability was small, and this knowledge is important for the interpretation of QST results.Study II applied a recently developed standardized QST examination protocol (intended for use on skin) inside the oral cavity. Two trained examiners evaluated 21 pain-free subjects on three occasions over 1–3 weeks, at four sites—three intraoral and one extraoral. Most tests had acceptable reliability and the original test instruments and techniques could be applied intraorally with only minor adjustments. Study III examined the value of cone-beam computed tomography (CBCT) in pain investigations. Twenty patients with AO and 5 with symptomatic apical periodontitis (inflammatory tooth pain) participated. The results indicate that when AO is suspected, addition of CBCT can improve the diagnostic certainty compared to sole use of periapical and panoramic radiographs, especially because of the superior ability of CBCT to exclude inflammation as the pain cause.Study IV assessed the long-term prognosis of AO, and analyzed potential outcome predictors.. A comprehensive questionnaire including validated and reliable instruments was used to gather data on patient and pain charac¬teristics and pain consequences from 37 patients in 2002 and 2009. Thirty-five percent of the patients reported substantial overall improvement at follow-up, but almost all still had pain of some degree after many years. The initial high level of emotional distress was unchanged. Low baseline pain intensity predicted improvement over time.
|
|
| 42. |
- Pilgård, Göran
(författare)
-
Quality management and work environment in Swedish oral and maxillofacial surgery
- 2009
-
Doktorsavhandling (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Denna avhandling beskriver uppfattningen av arbetet med kvalitet, kvalitetsledningssystem och arbetsmiljö bland medarbetarna på käkkirurgiska kliniker i Sverige.Målen med denna avhandling är att• Analysera om käkkirurgiska kliniker i Sverige aktivt arbetade med kvalitetsutveckling och i så fall vilket system som användes.• Utforska uppfattningen bland medarbetarna om kvalitetsarbetet.• Beskriva hur medarbetarna på käkkirurgiska kliniker i Sverige upplevde det goda arbetet, deras bild av hur yrket skall vara för att vara verkligt bra.• Undersöka om det fanns någon skillnad mellan ideal och verklighet.• Beskriva hur medarbetarna på käkkirurgiska kliniker i Sverige uppfattade sin hälsa.• Analysera hur arbetsmiljön påverkade attityderna till och kunskapen om kvalitet bland medarbetarna på käkkirurgiska kliniker i Sverige.Studien var baserad på ett frågeformulär som år 2003 skickades till alla käkkirurgiska kliniker i Sverige. Svarsandelen var 86 %.• Det var bara två kliniker där alla medarbetarna var överens om vilket system man använde.• Käkkirurgerna satte intellektuellt stimulerande främst och riskfri arbetsmiljö sist medan tandsköterskorna satte utvecklande arbetsgemenskap främst och möjlighet till yrkeskarriär sist.• Den största differensen mellan ideal och verklighet hade påståendet kunna påverka viktiga beslut.• Det fanns en signifikant skillnad mellan käkkirurger och tandsköterskor och tandvårdsbiträden när det gällde muskel- och ledbesvär. Det förelåg också en signifikant skillnad mellan män och kvinnor avseende både muskel- och ledbesvär och somatiska besvär.• Bara arbetsmiljö var signifikant när det gällde attityden till kvalitetsarbete. Profession, kön, klinikstorlek och faktorn för hårda krav visade ett signifikant samband till kunskapen om kvalitetssystem används eller inte.Studien visade att mer än hälften av de svarande arbetade med kvalitetssystem. Tandsköterskor och tandvårdsbiträden uppskattade i större utsträckning än tandläkarna kvalitetsarbetet som ett verktyg för förbättringar. Tandsköterskorna och tandvårdsbiträdena ansåg i högre grad än tandläkarna att kvalitetsarbetet var viktigt med avseende på arbetsmiljön.Medarbetarna på käkkirurgiska kliniker i Sverige betonade ett fritt, inflytelserikt och intellektuellt stimulerande arbete, men skillnaden mellan ideal och verklighet var ganska stor.Studien har visat att medarbetare på käkkirurgiska kliniker inte mår helt bra, dock inte sämre än andra högriskgrupper inom human service arbeten och bättre än kvinnliga distriktstandläkare. Kvinnorna på käkkirurgiska kliniker mår sämre än männen.
|
|
| 43. |
- Ridell, Karin
(författare)
-
Endodontic treatment in young permanent teeth : prevalence, quality and potential risk factors
- 2008
-
Doktorsavhandling (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Nationell statistik över tandhälsan hos barn och ungdomar redovisar uteslutande uppgifter om karies som till exempel genomsnittligt antal karierade och fyllda tänder och antal karierade och fyllda tandytor i olika åldersgrupper. Det innebär att de saknas kunskaper om mer komplicerade och tidskrävande behandlingar som rotbehandling av unga permanenta tänder. Syftet med denna avhandling var därför att undersöka förekomst av och kvalitet på rotbehandlingar av unga permanenta tänder samt att undersöka faktorer som kan innebära ökad risk för framtida rotbehandling på grund av karies. Materialet bestod av patientjournaler och röntgenbilder tillhörande en åldersgrupp 19-åringar (arbete I-III) och en åldersgrupp 15-åringar (arbete IV) från Folktandvården i Malmö. I arbete III ingick också en kontrollgrupp som inte hade rotbehandlade tänder. I arbete I studerades förekomsten av och orsakerna till rotbehandlingar av unga permanenta tänder. Resultaten visar att nio procent av alla 19-åringar hade minst en rotbehandlad tand. Den vanligaste orsaken var karies följt av olycksfallskador. Endast en liten andel berodde på störningar under tandens utvecklingsfas. Den första kindtanden, den s.k. sexårstanden, var den oftast rotbehandlade tanden tätt följd av framtänderna i överkäken. Andelen 19-åringar med någon rotbehandlad tand varierade avsevärt mellan olika kliniker. I arbete II studerades förekomsten av sjukliga förändringar runt rotspetsarna på de rotfyllda tänderna och kvaliteten på rotfyllningen, dvs om den var tät och hade en optimal längd. Resultaten visade att sjukliga förändringar förekom i 51 % av alla rotfyllda tänder, och att hälften av rotfyllningarna hade bristfällig kvalitet. Potentiella riskfaktorer för framtida rotbehandling på grund av karies undersöktes i arbete III. Det konstaterades att individer med minst en rotbehandlad tand på grund av karies hade mer karies vid 10 års ålder, oftare uppvisade tandvårdsrädsla eller behandlingsproblem och oftare uteblev från tandbehandlingar jämfört med en kontrollgrupp som inte hade någon rotbehandlad tand. I arbete IV undersöktes förekomsten av obehandlad dentinkaries och djupa fyllningar vid 15 års ålder. Utvecklingen av obehandlade dentinkariesskador mellan 14 och 15 år studerades också. Tjugotvå procent av individerna hade minst en obehandlad dentinkariesskada och ungefär var femte individ hade en fyllning som var djupare än halva dentinets tjocklek enligt röntgenbilden. Nio procent av individerna hade minst en kariesskada som hade utvecklats till en djup kariesskada mellan de två undersökningstillfällena. Sammanfattning: Rotbehandling av permanenta tänder var relativt vanligt hos 19-åringar. Den vanligaste orsaken var karies. Sjukliga förändringar i käkbenet kring den rotfyllda tanden sågs hos hälften av tänderna. Den tekniska kvalitén var också bristfällig i ungefär hälften av de rotfyllda tänderna. Potentiella riskfaktorer för kommande rotbehandling på grund av karies var hög kariesförekomst vid 10 års ålder, tandvårdsrädsla/behandlingsproblem och många uteblivanden. Obehandlad dentinkaries och djupa fyllningar var vanliga hos 15-åringar och måste ses som en potentiell riskfaktor för rotbehandling.
|
|
| 44. |
- Roos‐Jansåker, Ann‐Marie
(författare)
-
Long time follow up of implant therapy and treatment of peri-implantitis
- 2007
-
Doktorsavhandling (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- POPULÄRVETENSKAPLIG SAMMANSTÄLLNINGDentala implantat har blivit ett ofta använt alternativ för att ersätta förlorade tänder, vilket resulterat i att en ökad andel av den vuxna befolkningen är försedd med implantatförankrad protetik. Trots attfördelaktiga långtidsresultat av implantatbehandling rapporteratsförekommer infektioner. Hitintills har endast ett fåtal studier inkluderat data om infektioner runt implantat, vilket troligen lett till att denna komplikation vid implantatbehandling underskattats. Det ärmöjligt att vissa infektioner runt implantat utvecklas långsamt och att peri-implantit (infektion runt implantat med benförlust) blir en vanlig komplikation vid implantatbehandling, när fler patienter harhaft sina implantat en lång tid (>10 år). Det finns begränsad information om hur peri-implantit ska behandlas.Målet med avhandlingen var att studera frekvens av implantatförlustersamt förekomst av infektioner runt implantaten i en grupp av patienter som fått Brånemark-implantat installerade för 9-14 årsedan, samt att relatera dessa komplikationer till patient- och implantatspecifika faktorer. Vidare utvärderades tre kirurgiska behandlingsmodeller för peri-implantit.Denna avhandling baseras på sex studier;Studie I-III inkluderar 218 patienter och 1057 implantat som följdes i 9-14 år och utvärderar förekomsten av samt faktorer som kan relateras till implantatförlust och förekomst av samt faktorer relateradetill lesioner runt implantat.11Studie IV är en översiktsartikel som beskriver behandling av infektionerrunt implantat. Studie V är en prospektiv kohortstudie som inkluderar 36 patienteroch 65 implantat och som utvärderar användandet av benersättningsmedelmed eller utan resorberbart membran. Studie VI är en fallstudie med 12 patienter och 16 implantat och som utvärderar benersättningsmedel i kombination med resorberbart membran och täckt läkning.Denna avhandling visar att;Efter 9-14 år finns de flesta implantaten kvar i munnen hos patienterna (95.7%). Patienter som förlorat ett implantat förlorar ofta flera. Implantatförlust är relaterat till förekomst av parodontit (röntgenologisk benförlust på >30 % av tänderna).(Studie I)Peri-implantit är en vanlig klinisk företeelse efter 9-14 år.(Studie II)Vid användandet av implantatet som statistisk enhet förklarasen bennivå på ≥3 gängor (1.8 mm) av förekomst av keratiniseradmukosa och pus. På patientnivå förklaras peri-implantit av parodontit och rökning. (Studie III)Djurstudier har visat att re-osseointgration är möjlig. Majoriteten av humanstudierna är fallstudier. Täckt läkning och bentransplantat kan ge benfyllnad i defekter runt implantat.(Studie IV)Kirurgisk behandling av peri-implantit med ett benersättningsmedel eller benersättningsmedel och ettresorberbart membran resulterade i jämförbara kliniska ochröntgenologiska förbättringar. (Studie V)Benersättningsmedel i kombination med resorberbart membran och täckt läkning resulterade i defektfyllnad med
|
|
| 45. |
- Rosenquist, Kerstin
(författare)
-
Risk factors in oral and oropharyngeal squamous cell carcinoma
- 2005
-
Doktorsavhandling (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- År 2002 drabbades omkring 275 000 individer runt om i världen av cancer i munhålan. Mer än hälften av dessa kommer att dö av sin sjukdom inom 5 år. Förekomsten av cancer i munhåla och svalg (Oral and Oropharyngeal Squamous Cell Carcinoma, OOSCC) varierar i olika delar av världen. Det är en ovanlig lokalisation av cancer i Sverige, men antalet nya fall ökar. I Sverige svarar sjukdomen för omkring 1 % av all cancer, vilket är lågt jämfört med förekomsten i Indien och andra delar av Asien där den är en av de vanligaste formerna av cancer. Studien omfattar 132 konsekutiva patienter i Södra sjukvårdsregionen som under perioden september 2000 - januari 2004 fått primärdiagnosen OOSCC. De inkluderade patienterna motsvarar 80 % av samtliga fall. Ur befolkningsregistret identifierades 396 ålders-, köns-, och länsmatchade cancerfria kontrollpersoner av vilka 320 (81 %) samtyckte till att medverka. Fall och kontroller genomgick en standardiserad intervju, identisk undersökning av munhåla inklusive panoramaröntgen samt uppsamling av celler från munhålan för bestämning av humant papillomvirus (HPV). En journal speciellt designad för studien användes. Syftet med studien var att utvärdera potentiella riskfaktorer för OOSCC - munhygien, tandstatus, munslemhinneförändringar, alkohol, tobak, virus och vissa livsstilsfaktorer - och att analysera i vilken grad de var för sig eller tillsammans ökar risken för OOSCC. Ett ytterligare syfte var att bedöma om dessa faktorer påverkar frekvensen av recidiv. Statistiska analyser visade att medelmåttig och dålig munhygien ökar risken för OOSCC. Fler än 20 förlorade tänder och/eller dåligt fungerande/defekta helproteser utgör också en ökad risk. Regelbundna tandläkarbesök är däremot förenat med minskad risk för OOSCC.
|
|
| 46. |
- Sonesson, Mikael
(författare)
-
On minor salivary gland secretion in children, adolescents and adults
- 2011
-
Doktorsavhandling (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Det finns få studier om de små spottkörtlarna, men deras främsta funktion anses vara att skydda individen genom att utsöndra ett skyddande sekret som utgör en slags barriär mot främmande och sjukdomsframkallande substanser. Från observationer på vuxna är det känt att körtlarna producerar en rad antibakteriella ämnen, tillhörande det specifika och det ospecifika immunförsvaret. Vidare anses de små körtlarna ha en smörjande effekt, vilket troligen har stor betydelse för välbefinnandet. Inga studier av unga växande individers sekretion från små salivkörtlar tycks finnas. Studierna inriktar sig främst på att öka kunskaperna om grundläggande egenskaper hos de små salivkörtlarna och olika immunologiska faktorer i saliven från dessa körtlar. De baseras på jämförande studier mellan förskolebarn, tonåringar och yngre vuxna. Avhandlingen söker svar på följande frågeställningar: Studie I. Finns det åldersrelaterade skillnader i salivflöde från, och förekomst av, små salivkörtlar?Studie II. Finns det åldersrelaterade skillnader i mängden av framträdande ospecifika försvarskomponenter (mucinerna MUC5B och MUC7) i saliv från små körtlar? Studie III. Finns det åldersrelaterade skillnader i koncentrationen av specifika försvarskomponenter (saliv-IgA) och protein i småkörtel- och helsaliv?Studie IV. Finns det åldersrelaterade skillnader i mängden av ytterligare en viktig ospecifik försvarskomponent (Gp-340) samt mängden kolhydrater (främst sialinsyra) som företrädesvis sitter på ospecifika försvarskomponenter, i småkörtel-och helsaliven? Huvudfynden i studierna är:• Barnen hade lägre flöde från små körtlar i kindslemhinnan jämfört med de vuxna. Vidare uppvisade barnen fler körtlar i läppen jämfört med de vuxna.• Barnen och de vuxna hade samma innehåll av MUC5B, men barnen hade mindre innehåll av MUC7 i saliv från små körtlar i läppen. Endast ett fåtal individer uppvisade muciner i saliven från små körtlar i kinden.• Barnen hade lägre koncentration av saliv-IgA i saliv från små körtlar i läppen och i helsaliv, jämfört med de vuxna.• Barnen och de vuxna uppvisade liknande mängder av gp-340 och sialinsyra i småkörtelsaliven men barnen hade större mängd gp-340 i helsaliven. De vuxna hade större mängder av gp-340 och sialinsyra i saliven från små körtlar i kinden jämfört med körtlarna i läppen.Förskolebarnens småkörtelsaliv innehåller samma mängd av en rad viktiga komponenter tillhörande det ospecifika immunförsvaret som de vuxnas, medan det specifika immunförsvaret tycks fortfarande vara under utveckling hos förskolebarnen. Vidare har förskolebarnen lägre salivflöde från de små körtlarna i kinden och tätare mellan körtlarna i läppen än de vuxna. Genom denna grundläggande kunskap kan genomförandet av nya jämförande studier av hur saliven fungerar hos yngre medicinskt eller odontologiskt belastade individer och av omhändertagande av patienter med störningar i saliven utformas. Skillnader i salivsekretion mellan barn och vuxna är också viktiga att utreda bland annat som eventuell förklaringsmodell för åldersvariationer i hur orala sjukdomstillstånd mellan åldrarna uttrycks.
|
|
| 47. |
- Ståhlnacke, K
(författare)
-
Self-perceived oral health, dental utilization and satisfaction with dental care - a longitudinal study in one Swedish age cohort.
- 2007
-
Doktorsavhandling (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Det finns en officiell målsättning om oral hälsa i Sverige, uttryckt i tandvårdslagen som god tandhälsa och god tandvård på lika villkor för hela befolkningen. Det övergripande syftet med denna avhandling var att analysera tandvårdslagens målsättning från en grupp patienters egna upplevelser och uppfattningar. Arbetet bygger på en longitudinell enkätstudie av en population av personer födda 1942 och som vid studietillfällena var boende i Örebro eller Östergötlands län. Denna kohort har studerats med hjälp av enkätundersökningar vart 5:e år; 1992, 1997, 2002 och 2007. Denna avhandling omfattar de två första studieåren, 1992 och 1997, och bildar därmed en plattform inför fortsatta analyser. Kohorten omfattade 5363 personer som svarat vid båda undersökningstillfällena. Från en förklaringsmodell angående ojämlikhet i oral hälsa analyseras här tre perspektiv: självupplevd oral hälsa, tandvårdsnyttjande samt tillfredställelse med tandvård. De specifika syftena var att studera:den sociala gradienten i självupplevd oral hälsa samt om någon förändring inträffade däri.tandvårdsnyttjande i relation till socio-ekonomiska faktorer, kön, boendeort, utbildning samt självupplevd oral hälsa, attityder till tänder och tandvård, tandvårdsrädsla, vald vårdgivare och förändringar i tandvårdsförsäkringen. Eventuella förändringar beträffande tandvårdsnyttjande undersöks.olika aspekter av tillfredställelse med tandvård med kontroll av reproducerbarheten av analyserna över tid.att analysera förändringar i tillfredställelse med tandvård samt att relatera det till hur lång tid som passerat sedan senaste tandvårdsbesöket.tillfredställelse med tandvård i relation till ovan nämnda socio-ekonomiska faktorer samt till självupplevd oral hälsa, allmänhälsa, besöksvanor till tandvården, upplevelser från tidigare tandvårdsbesök och från det senaste besöket, attityder till tänder och tandvård, vald vårdgivare och kostnad för tandvård. Förändringar avseende detta under studietiden undersöks också.Vid tidpunkten för den första studien, 1992, var de undersökta personerna 50 år gamla. Det fanns flera skäl till varför just den åldersgruppen valdes som studiepopulation. Flera stora sociala reformer infördes under deras barn- och ungdomstid, bland dem kostnadsfri skoltandvård samt tandvårdsförsäkringen som infördes 1974. Som ett resultat av den reparativa eran inom tandvården kallas åldersgruppen ibland för ”Amalgam-generationen”. Resultaten angående självupplevd oral hälsa visar att 82 % överlag var nöjda med sina tänder och 97 % upplevde sig ha en god tuggförmåga. Endast små förändringar kunde noteras över tid. Vid det första studietillfället 1992 ansåg sig 80 % ha alla tänder i behåll eller sakna någon enstaka tand. Motsvarande för 1997 var 77 %. I en regressionsanalys visade sig civilstånd, födelseland, utbildning och yrke vara relaterade till den självupplevda orala hälsan. Gifta/sammanboende upplevde en bättre oral hälsa, liksom tjänstemän och egna företagare jämfört med arbetare. Personer födda utanför Sverige upplevde sämre oral hälsa liksom personer med lägre utbildningsnivå.Beträffande tandvårdsnyttjande visade det sig att endast små förändringar skett mellan de två studieåren, 7 % hade förlängt tiden sedan senaste besöket och 12 % uppgav mindre frekventa besöksvanor. Däremot hade en större förändring skett beträffande kostnad för tandvård: 42 % betalade mer 1997 än vad de gjorde 1992. Logistiska regressionsanalyser visade att en sämre allmänhälsa gav större sannolikhet för att ha ett lågt tandvårdsnyttjande medan en sämre självupplevd oral hälsa gav högre sannolikhet för både lågt och högt nyttjande. Att ha en privat vårdgivare ökade kraftigt chansen/risken för att ha högt tandvårdsnyttjande jämfört med offentlig tandvård, liksom att vara egen företagare jämfört med arbetare. Upplevd rädsla vid senaste tandvårdsbesöket gav ökad sannolikhet för lägre tandvårdsnyttjande. Ett lågt tandvårdsnyttjande 1992 gav stark sannolikhet för att ha det även 5 år senare. I analys av patientkostnaden var det större sannolikhet att ha en högre kostnad vid valet av privat vårdgivare jämfört med offentlig. Upplevd rädsla vid senaste besöket hade samband med ingen kostnad för tandvård. Tillfredställelse med tandvård analyserades såväl generellt som från upplevelser av det senaste tandvårdsbesöket. Kohorten visade en samlad bild av hög tillfredställelse med erhållen tandvård, såväl i allmänna termer som med det senaste besöket. Personer som hade sitt senaste tandvårdsbesök för mer än 1 år sedan uppgav sig ha upplevt smärta, oro och obehag i större utsträckning än övriga, och i ökande omfattning ju längre tid som passerat. Regelbundna besökare var mer nöjda än icke regelbundna, både generellt och med det senaste besöket. Förändringar mellan de två studieåren var små. I regressionsanalyser var tillfredställelsen med tandvård sämre för offentlig tandvård än för privat vårdgivare. Att vara regelbunden besökare till tandvården var relaterat till ökad tillfredställelse, medan att ha en hög kostnad för tandvård ökade missnöjet. Upplevd sämre oral hälsa ökade sannolikheten för att vara mer missnöjd liksom dåligt mottagande på kliniken och upplevd rädsla vid senaste besöket. Det enskilt starkaste sambandet fanns mellan att ha varit missnöjd 1992 med att vara det även 1997. Inget samband fanns med någon av de undersökta socioekonomiska faktorerna vilket kan tolkas så att tandvården behandlar alla lika, oavsett kön, etnicitet, utbildningsnivå eller yrke.Perioden 1992
|
|
| 48. |
- Vult von Steyern, Per
(författare)
-
All-ceramic Fixed Partial Denture. Studies on aluminum oxide- and zirconium dioxide-based
- 2005
-
Doktorsavhandling (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Keramiska material har länge använts inom tandvården för framställning av tandersättningar. Keramer har många goda egenskaper som gör dem särskilt lämpliga att använda i munnen. Viktigast är kanske att de är biokompatibla, det vill säga att de inte skadar omgivande vävnader, att de inte ger upphov till allergier eller utgör någon risk för förgiftning och att de inte bryts ner i den miljö i vilken de är tänkta att fungera. Särskilt intressanta bland keramerna är porslin som förutom nämnda fördelar har optiska egenskaper som liknar tandemaljens. Detta har bidragit till att dentalt porslin sedan många år används för att ge olika typer av tandersättningar ett ytskikt med tandliknade utseende. Broar är fastsittande tandersättningar som används när man behöver ersätta förlorade tänder. Det idag mest använda materialet för framställning av tandbroar är så kallad "metallkeramik", en kombination av en metallegering, ofta högädel, och ett porslin. Den viktigaste rollen som metallegeringen spelar är att förstärka porslinet så att det motstår de belastningar som förekommer i munnen. Metallegeringar har emellertid flera nackdelar. Dels finns det en risk att patienten är allergisk mot någon av legeringsmetallerna om de läcker ut. Metallers optiska egenskaper begränsar dessutom möjligheterna att få tandersättningarna så tandlika som man många gånger önskar, vilket försvårar förutsättningarna att framställa tandersättningar med gott estetiskt resultat. Sedan mer än 40 år har forskning pågått för att utveckla helkeramiska material som har egenskaper som tillåter framställning av broar utan metallunderstöd. Olika metoder och material har testats, men resultaten har många gånger varit nedslående; broar har spruckit efter en allt för kort tid i funktion. Inte förrän 1985 kom ett material som verkade kunna fungera och som hade teoretiska hållfasthetsvärden långt över de traditionella keramernas. Nittonhundranittiotvå presenterades flera laboratoriestudier med samma slutsats - nu fanns ett material som verkade vara tillräckligt starkt för att kunna användas till broframställning; glasinfiltrerad aluminiumoxid. Man betonade dock att kliniska långtidsstudier behövdes innan materialet kunde rekommenderas för allmänt bruk. Föreliggande arbete består av 5 delarbeten, samtliga rörande helkeramiska broar eller material som används i broarna. Delarbete 1, 3 och 5 är laboratoriestudier medan delarbete 2 och 4 är kliniska studier. I delarbete 1 undersöktes dels vilken inprovningsmetod som ger högst hållfasthet hos porslin (göra bron helt färdig på laboratoriet alternativt att prova den i munnen som halvfabrikat innan bron färdigställs), dels vilken typ av tillslipning man bör göra av tänderna som skall bära bron för att få högst brohållfasthet (s.k. skulderpreparation alternativt chamferpreparation (hålkälsprofil). Delarbete 2 är en klinisk 5-årsuppföljning av broar framställda i glasinfiltrerad aluminiumoxid och delarbete 3 jämför hållfastheten hos 2 olika bromaterial (aluminiumoxid och zirkoniumdioxid). Delarbete 4 är en klinisk 2- årsuppföljning av broar framställda i zirkoniumdioxid och slutligen delarbete 5 jämför helkeramiska broars hållfasthet beroende på om de är förankrade med tänder eller tandimplantat. Utöver dessa delarbeten finns en sammanställning av kliniska resultat från delarbete 2 och 4 efter 11±1 år (glasinfiltrerad aluminiumoxid) respektive 3 år (zirkoniumdioxid). Slutsatserna från avhandlingen är att små broar baserade på aluminiumoxid kan framställas med acceptabelt kliniskt resultat, men att hållfastheten över tid inte är lika bra som för motsvarande broar i metallkeramik. Zirkoniumdioxidbaserade broar med storlek upp till 5 tänder uppvisar lyckandefrekvenser motsvarande metallkeramik inom ramen för den tid föreliggande studie pågått. Laboratorieavsnitten i avhandlingen ger följande slutsatser: Inprovning av porslin i mun på patient bör inte göras innan glansbränning av porslinet gjorts. Vidare bör skulderpreparation väljas framför chamferpreparation för att motstå höga belastningar i bettet. Zirkoniumdioxid är starkare än aluminiumoxid, särskilt efter förbelastning, men ytporslinet på en zirkoniumoxidkrona spricker vid ungefär samma belastning som en aluminiuoxidkrona spricker genom båda skikten (både kärna och ytporslin). Slutligen antyder resultaten i delarbete 5 att helkeramiska broar bör kunna göras på implantat med minst lika bra hållfasthet som på naturliga tänder. Resultaten från laboratoriestudierna behöver emellertid bekräftas i kliniska studier innan metoden kan rekommenderas för allmänt bruk.
|
|
| 49. |
- Wallengren, Marie Louise
(författare)
-
HLA, salivary IgA and mutans streptococci - is there a relation?
- 2004
-
Doktorsavhandling (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Mutansstreptokocker (MS) är en grupp bakterier som i många studier visats ha ett starkt samband med karies. Bakterierna anses tillhöra vår normala munflora, men alla individer har inte MS och mängden skiljer sig mycket från en individ till en annan. Orsakerna till denna variation är till viss del välkända, som t.ex. sockerkonsumtion, munhygien och vissa salivegenskaper. Intensiv forskning har dock visat att även ärftliga faktorer, såväl immunologiska som icke-immunologiska, har betydelse för kolonisationen av MS i munhålan. Individens immunförsvar mot MS bygger till stor del på immunoglobulin A (IgA) i saliven. Produktionen av saliv IgA styrs bl.a. av individens human leukocyte antigen (HLA) molekyler. Uppsättningen av HLA molekyler hos en individ (HLA profil) är nedärvd och mycket varierande mellan obesläktade. De utgör dock en mycket viktig del i regleringen av vårt immunförsvar. Studierna i den här avhandlingen har haft som övergripande mål att undersöka om mängden MS är relaterad till individens HLA profil, samt om HLA profilen påverkar individens IgA svar i saliven mot viktiga antigen på MS. Resultaten från de första studierna pekade på ett samband mellan en HLA klass II molekyl, HLA-DR4, och mer MS i saliven. Resultaten var särskilt spännande då de var i linje med andra forskares resultat inom området. I den följande studien jämfördes den specifika IgA antikroppsaktiviteten mot olika MS antigen, mellan individer som hade HLA-DR4 i sin HLA profil och individer som inte hade DR4. Det visade sig då att de DR4 positiva hade ett svagare IgA svar än de DR4 negativa. I det fortsatta arbetet fokuserades undersökningarna på IgA aktiviteten mot troliga ytantigen på MS, då dessa har visats ha betydelse bl.a. för bakteriens vidhäftning till ytor i munhålan. Syftet med den fjärde delstudien var därför att identifiera de antigen som var sannolika ytantigen hos bakterien och därmed tillgängliga för salivens IgA. I avhandlingens femte arbete, jämfördes IgA aktiviteten i saliven hos individer med olika HLA-DR4 subgrupper, mot sannolikt viktiga ytantigen hos MS. Det visade sig då att de individer som hade någon av subgrupperna, DRB1*0401 eller *0404, i sin profil, oftast hade ett betydligt svagare IgA svar mot sannolika ytantigen hos MS jämfört med individer med andra HLA profiler. Sammanfattningsvis visar resultaten från dessa fem studier på ett spännande samband mellan individens HLA profil, kolonisation av MS samt individens IgA aktivitet. Det är dock viktigt att komma ihåg att det finns många faktorer som påverkar kolonisationen, men att våra HLA molekyler kan vara är en av dessa och därmed bidra till de stora skillnaderna mellan olika individer. För att få ett utförligare svar på denna fråga behövs dock fler studier med större populationer.
|
|
| 50. |
|
|
