| 1. |
|
|
| 2. |
|
|
| 3. |
|
|
| 4. |
|
|
| 5. |
- Dahlberg, Leif, 1962-
(författare)
-
Ta hand om er – ta hand om mig
- 2008
-
Ingår i: Divan. - Stockholm : Natur och kultur. - 1101-1408. ; :3-4, s. 16-39
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)
|
|
| 6. |
|
|
| 7. |
|
|
| 8. |
- Franzén, Carin, 1962-
(författare)
-
Boccaccios Corona
- 2020
-
Ingår i: Divan: tidskrift för psykoanalys och kultur. - 1101-1408. ; :3-4, s. 7-13
-
Tidskriftsartikel (populärvet., debatt m.m.)
|
|
| 9. |
|
|
| 10. |
- Jonsson, Stefan, 1961-
(författare)
-
Efter individualiteten : Freuds masspsykologi och Weimarrepublikens politik
- 2015
-
Ingår i: Divan. Tidskrift för psykoanalys och kultur. - Stockholm : Psykoanalytiskt forum. - 1101-1408. ; 25:1–2, s. 62-77
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- I Freuds 'Masspsykologi och jaganalys' görs begreppet massa till en fundamental epistemologisk kategori som förklarar vad som håller samhällen samman eller bringar dem i upplösning. Freuds teori för oss ut i en aldrig tidigare kartlagd terräng.
|
|
| 11. |
|
|
| 12. |
|
|
| 13. |
- Karlsson, Gunnar, 1955-
(författare)
-
Maskuliniteten som projekt
- 2012
-
Ingår i: Divan: tidskrift för psykoanalys och kultur. - 1101-1408. ; :1-2, s. 15-25
-
Tidskriftsartikel (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)
|
|
| 14. |
|
|
| 15. |
- Karlsson, Gunnar, 1955-
(författare)
-
Sanning och psykoanalys
- 2014
-
Ingår i: Divan: tidskrift för psykoanalys och kultur. - 1101-1408. ; :1-2, s. 127-135
-
Tidskriftsartikel (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)
|
|
| 16. |
- Koskinen, Maaret
(författare)
-
Film, tid och minne
- 2014
-
Ingår i: Divan : tidskrift för psykoanalys och kultur. - 1101-1408. ; :3-4, s. 31-38
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)
|
|
| 17. |
- Larson, Kate
(författare)
-
Naturen älskar att dölja sig
- 2011
-
Ingår i: Divan. - 1101-1408. ; :1/2, s. 53-63
-
Tidskriftsartikel (populärvet., debatt m.m.)
|
|
| 18. |
|
|
| 19. |
- Manga, Edda, 1969-
(författare)
-
Psykoanalysen och politiken
- 2010
-
Ingår i: Divan. - Stockholm. - 1101-1408. ; 1-2, s. 30-45
-
Tidskriftsartikel (populärvet., debatt m.m.)
|
|
| 20. |
- Mangold, Marcel, 1982-
(författare)
-
Den omstridda tiden
- 2015
-
Ingår i: Divan : tidskrift för psykoanalys och kultur. - 1101-1408. ; :1-2, s. 47-53
-
Tidskriftsartikel (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)
|
|
| 21. |
- Mansén, Elisabeth
(författare)
-
Illusionen som konst och kunskap
- 2008
-
Ingår i: Divan: Tidskrift för psykoanalys och kultur. - 1101-1408. ; :1-2
-
Tidskriftsartikel (populärvet., debatt m.m.)
|
|
| 22. |
- Nancy, Jean-Luc, 1940-
(författare)
-
Inkräktaren
- 2011
-
Ingår i: Divan : tidskrift för psykoanalys och kultur. - : Divan tidskrift för psykoanalys och kultur. - 1101-1408. ; :1-2
-
Tidskriftsartikel (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)
|
|
| 23. |
|
|
| 24. |
|
|
| 25. |
|
|
| 26. |
- Olsson, Jesper, 1966-
(författare)
-
Sfärer, kärlek, inspelningar
- 2011
-
Ingår i: Divan. Tidskrift för psykoanalys och kultur. - 1101-1408. ; :3-4, s. 103-107
-
Tidskriftsartikel (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)
|
|
| 27. |
- Rosenberg, Tiina
(författare)
-
Freud och den kvinnliga homosexualiteten
- 2000
-
Ingår i: Divan - tidskrift för psykoanalys och kultur. - Stockholm. - 1101-1408. ; :3-4
-
Recension (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Recension av Ronnie C. Lesser, That Obscure Object of Desire. Freud's Female Homosexual Revisited, New York: Routledge, 1999
|
|
| 28. |
|
|
| 29. |
|
|
| 30. |
- Ruin, Hans, 1961-
(författare)
-
Sanning som hermeneutisk erfarenhet
- 2014
-
Ingår i: Divan. - Stockholm. - 1101-1408. ; :1-2, s. 89-100
-
Tidskriftsartikel (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)
|
|
| 31. |
- Räterlinck, Lennart Eric Henry, 1983-
(författare)
-
Alltjämt väntandes på metamorfosen
- 2015
-
Ingår i: Divan - tidskrift för psykoanalys och kultur. - 1101-1408. ; :1-2, s. 103-108
-
Recension (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Vi kan konstatera att psykoanalysen, liksom varje annan vetenskap, inte kan undkomma att söka sig själv i det andra, det som är annorlunda än vad den är i sig själv, om den vill kunna bli till både i- och för-sig som vetenskap och verksamhet. Det ideala fallet vore härmed en psykoanalytisk intervention som griper in i ett område i en öppenhet inför den återverkande rörelse som gör det möjligt för psykoanalysen att drivas mot ett immanent överskridande av sina egna begränsningar. Det är ett ideal som lyser med sin frånvaro i Per Magnus Johanssons bok Psykoanalys och humaniora. De kairotiska ögonblicken äger aldrig rum. Hänförelsens ljus inför annanheten äts upp av självrättfärdig rättrogenhet. Kvar lämnas endast självbespeglingen, en blek reflektion från glaskupans insida.
|
|
| 32. |
- Räterlinck, Lennart Eric Henry, 1983-
(författare)
-
Bortom skillnaden: Sällskaplighet, askesis och njutandet i annanheten
- 2016
-
Ingår i: Divan. Tidskrift för psykoanalys och kultur. - 1101-1408. ; 26:3-4, s. 134-137
-
Recension (populärvet., debatt m.m.)abstract
- Litteraturvetaren och queerteoretikern Leo Bersanis nya bok Thoughts and Things, utgiven 2015 av The University of Chicago Press, är ett utmärkt exempel på den allt annat än slutna karaktären hos Bersanis tänkande. Den teoretiska öppenhet som vi återfinner i bokens sex essäer kan måhända ses som talande för det som utgör ett genomgående tema i hans skrifter, nämligen försöket att formulera en teori om ett icke-approprierande, icke-antagonistiskt relationssätt som inte utgår från den cartesianska dualismen mellan å ena sidan ett vetande subjekt och å andra sidan en värld bestående av objekt som detta subjekt förmår, eller inte förmår, lära känna – ett medvarande och en samhörighet med världen bortom den freudska distinktionen mellan jag-kärlek och objekt-kärlek. Essäerna i Bersanis nya bok utgör ytterligare beståndsdelar i detta omfattande projekt.Genom de olika essäerna i Thought and Things återkommer Bersani till subjekt-objekt-dualismens problematik – eller annorlunda uttryckt, den problematik som vilar i antaganden om en fundamental åtskillnaden mellan jaget och en omvärld stigmatiserad som hotfull – och frågor rörande vilka alternativa sätt att relatera till världen på som skulle kunna vara möjliga. Närmare bestämt, kan vi föreställa oss relationsformer som förmår bryta med antagandet om en grundläggande antagonism mellan oss själva och världen? Utgör den rena sällskaplighetens icke-sadistiska relationsform – denna namnlösa intimitet och opersonliga narcissism, som vi exempelvis ser uttryckt i essäerna "Father Knows Best" och "Illegitimacy" – ett alternativ? Kan det verkligen vara så att den asketiska omsorg om oss själva som Bersani lyfter fram, och det njutande i en annanhet bortom sociala och psykologiska skillnader som denna sällskaplighet kännetecknas av, faktiskt banar väg för ett öppnare och mindre antagonistiskt förhållningssätt till våra medmänniskor och världen i stort? Och slutligen, finns det en möjlighet att formulera ett etiskt tänkande på basis av detta samtidigt konkreta och abstrakta vara (någonting som berörs i bl.a. "Far out" och "Being and notness")?Allt detta är frågor som vi som läsare av Bersanis bok ställs inför, från dess början till dess slut. Oavsett hur vi väljer att bemöta Bersanis tankar, och oavsett hur våra eventuella svar på hans frågor i slutänden kan tänkas se ut, kan det inte förnekas att det ämne som vilar i fokus för hans bok – hur vi relaterar och hur vi skulle kunna relatera annorlunda till oss själva, våra medmänniskor och världen – sträcker sig in mot djupet av vad det innebär att vara en tänkande och kännande varelse inom en kulturell ordning.
|
|
| 33. |
- Räterlinck, Lennart Eric Henry, 1983-
(författare)
-
Den talande tystnaden och paradoxens konst
- 2014
-
Ingår i: Divan. - 1101-1408. ; :1-2, s. 137-141
-
Recension (populärvet., debatt m.m.)abstract
- Mannen som var förtjust i färsk hjärna och andra texter är den första publikationen utgiven av Göteborgs förening för filosofi och psykoanalys och samtliga av författarna i denna antologi har på olika sätt varit engagerade i föreningens verksamhet. Föreningens Jakob Wood, Emil Asbjörnsen-Rydh och Tormod Otter Johansson har författat bokens inledning, vilken bland annat kan ses som ett argument mot föreställningen om den mätbara människan och det förtingligande språkets förytligande av människan. I kontrast till detta lyfts psykoanalysen fram som en förståelseform som förmår se människan och hennes existensvillkor som något mer än blott det som kan infogas i det sönderdelande förståndets förutbestämda kategorier. Eller som man uttrycker det: ”Någon måste lyssna bortom synliga tecken och tomt tal. Någon måste höra talets spöktoner, den enskildes sanning, hjärtats begär” (s. x).Vid första anblicken kanske bokens olika texter framstår som sinsemellan tämligen olikartade, men det finns en röd tråd som förbinder dem alla. Jag talar nu inte om att de skulle förenas av det sammanhang som boken som helhet är kommen ur – det vore en alltför lättvunnen och luftig insikt – utan om just det som uttrycks i bokens inledning, nämligen ett framvisande av att ”[p]sykoanalysens enträgna sökande efter sanning och ödmjukheten inför livets gåtfullhet är lika nödvändig idag, som den var igår och kommer att vara imorgon” (s. x). Psykoanalysen, denna själens arkeologi, skänker oss en förståelse av de konflikter som lever i det mänskliga varats dunkel och deras samband med de samhälleliga socialiseringsprocesser genom vilka vi har blivit vad vi är. Genom psykoanalysens lyssnande till tystnaden som aldrig upphör att tala möjliggörs ett avslöjande av och en förståelse för den grundläggande antagonism, den traumatiska sanning, som lever i var och en av oss, en sanning som aldrig fullständigt kan fångas i en på förhand fabricerad ram. Psykoanalysen, som den reflekteras genom boken Mannen som var förjust i färsk hjärna och andra texter, är genom sitt kunskapsideal en förståelseform som tagit aforismen ”Känn dig själv” på det djupaste allvar och som härigenom praktiserar paradoxens svåra konst – och med hänvisning till Chestertons ord, vad är paradoxen om inte sanningen ställd på sitt huvud för att väcka uppmärksamhet? Den fråga som vi alla nu bör ställa oss är om vi äger modet att gå denna sanning, den sanning som lever i dig och mig, till mötes.
|
|
| 34. |
- Räterlinck, Lennart Eric Henry, 1983-
(författare)
-
Fantasin om det förlorade : Psykoanalys, grekisk mytologi, liminalitet
- 2024
-
Ingår i: Divan. Tidskrift för psykoanalys och kultur. - Stockholm. - 1101-1408. ; :1-2, s. 64-67
-
Recension (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Marcia D-S. Dobson, fil. dr. i klassisk filologi respektive klinisk psykologi, utkom förra året med sin bok Metamorphoses of Psyche in Psychoanalysis and Ancient Greek Thought: From Mourning to Creativity (2023) som är den sjätte volymen i Routledges serie Art, Creativity, and Psychoanalysis. Dobsons huvudsakliga syfte i sin mångfacetterade skrift är att utifrån autobiografiska skildringar, psykoanalytisk teori/kliniska fallbeskrivningar samt antik grekisk litteratur utforska den transformativa kraft som finns att hämta i vad hon beskriver som liminala erfarenheter och platser. Utöver detta ämnar hon visa att framväxten av den atenska stadsstaten och den rationella medborgaren, som ideal och en ny samhällelig varandeform, innebar en förlust av det moderliga och liminala i människors liv. Som helhet skulle boken kunna beskriva som ett manifest för liminalitetens vara och värde, där Dobson likt en Hermes eller Iris tar på sig rollen av en förmedlare av ett perspektiv som hon menar är av paradigmatisk betydelse för den terapeutiska verksamheten och det mänskliga livet i allmänhet. Hon önskar genom sin berättelse kunna hjälpa både kliniker och klassicister att bli mer öppna och empatiska i relation till sin egna erfarenheter av den liminala sfären och utveckla sin förståelse för hur dessa erfarenheter kan leda till ett utvidgat varande med världen och andra människor. Emellanåt är det dock svårt att inte tolka framställningen av det arkaiska psyket, liksom den återkommande idén om den förlorade harmonin och den kvasireligiösa drömmen om (återvändandet till) det fullständiga varat, som idealiseringar. Eller rättare sagt, som delar av en fantasi för att täcka över en konstitutiv brist som till skillnad från begreppet förlust inte uttryckligen behandlas i boken, även om den vilar implicit i många av dess delar. Tolkad på detta vis framstår boken som påtagligt melankolisk. Dobson uttrycker en medvetenhet om att det mänskliga tillståndet tenderar att utmärkas av en längtan efter en slutgiltig sanning följt av ”the crushing disappointment of its inevitable impossibility”, men det är paradoxalt att denna tragik (förstådd i termer av förlust) samtidigt framhävs som möjlig att lösa. I denna idé och förhoppningen om dess realiserande, i en homeostasis fri från antagonism, vilar dessutom möjligtvis en totalitär lockelse som är svår att bortse ifrån. Med detta sagt bör det avslutningsvis återupprepas att Dobson har skrivit en bok som är intellektuellt stimulerande. Den är väl värd att läsas av den som är intresserad av den antika grekiska värden och psykoanalysen – och detta oavsett inställning till självpsykologin eller syn på den mänskliga tragikens natur och framtid. Vad gäller beskrivningen av boken som trösterik kanske det främsta värdet i detta avseende ligger i dess framvisande av den tröst som den grekiska mytologin och en mytologiserande fantasi förmår erbjuda människan.
|
|
| 35. |
- Räterlinck, Lennart Eric Henry, 1983-
(författare)
-
Genom den dunkla natten : Karin Boyes Kris och längtan efter pånyttfödelsen
- 2018
-
Ingår i: Divan. Tidskrift för psykoanalys och kultur. - 1101-1408. ; :3-4, s. 120-126
-
Recension (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Ibland kan en roman tolkas som en avspegling av en enskild människas liv och lidande – och vid läsningen av Janssons bok (Själens krypta. En essä om Karin Boyes roman Kris) förstår vi att Kris ses som just en spegling av Boyes existentiella kamp med kärleken och begäret samt olika moraliska, religiösa och estetiska föreställningar. Den allmänmänskliga förbindelsen mellan Malin Forst, huvudpersonen i Kris, och vi som läser skildringen av hennes existentiella kamp med begärets makt, den personliga tron och samhällsordningens krav, är av stor betydelse för Janssons analys. Hos Malin möter vi ett lidande och ett raseri, en vilja till uppror och förnyelse, företeelser som givetvis inte är helt identiska med kännetecknen för vår egen kamp, men som ändå resonerar i djupet av våra erfarenheter av samhällets normer och villkor samt begärets och skönhetens kraft. Lidandet förenar oss i ett gemensamt öde, inte nödvändigtvis i bemärkelse av förutbestämmelse och slutlig undergång, men som en grunderfarenhet i all mänsklig tillvaro och medvaro. På detta vis blir Malins röst till precis det som poeten och författaren Ingeborg Bachmann har beskrivit som "jagets mirakel": det jag vars röst "frigör sig från den uniforma kören, från den tigande församlingen" och lidandet till trots triumferar som en "platshållare för den mänskliga rösten".Boyes självmord, oavsett om vi ser det som avsiktligt eller inte, blir till en bokstavlig och slutgiltig version av det som Lacan kallade för passage à l'acte: en handling utan addressat som innebär ett fullständigt kapande av alla sociala band, det individuella subjektets yttersta upplösande och absoluta utträde ur den symboliska ordningen. Tragiken i denna handling blir desto större eftersom Boye, med författaren och litteraturvetaren Johan Svedjedals ord, var en människa som "trodde på den nya dagens gryning, på färdens tjusning, livets kraft. Varför skulle annars så många av hennes verk sluta med en scen av pånyttfödelse?" (cit. i Jansson, s. 205). Till detta kan vi tillägga några ord ur det poetiska avsnittet i slutet av Janssons bok: "I döden återvände hon till skapelsens ögonblick. Befriad från all ångest fann hon frid och ett nytt oändligt liv" (s. 211). Kanske kan vi avslutningsvis säga att det är ett liv vars oändlighet och storslagna mångfald ständigt lever vidare och föds på nytt varje gång vi tar del av Karin Boyes författarskap, inte minst när vi läser Kris och i romanen ser ett uttryck för "ett patos för den utsatta och plågade människan: genom att slå upp grindarna till det andligas realitet har huvudpersonen tagit på sig varje människas öde, din och min lycka och olycka. I hennes tragiska andetag kan var och en av oss återupptäcka sig själv" (s. 12).
|
|
| 36. |
- Räterlinck, Lennart Eric Henry, 1983-
(författare)
-
Med janusansiktets anletsdrag, i hängivelsen till livet och döden
- 2016
-
Ingår i: Divan. Tidskrift för psykoanalys och kultur. - 1101-1408. ; 26:1-2, s. 96-101
-
Recension (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Titeln Filosofi på liv och död lånas från en av bokens texter och får utgöra ett emblem både för boken som helhet och för psykoanalysen som sådan. För visst är det väl så, att psykoanalysen i mångt och mycket ter sig som just en verksamhet på liv och död? Den berör väsentliga sidor av vår existens, vad det innebär att vara människa och leva i ett medvarande med andra människor. Det är sedan inte svårt att instämma i redaktörernas anmärkning om att psykoanalysen genom sitt existentiella intresse uppvisar ett släktskap med konsten. Konsten ger uttryck åt både fragmenterande och enhetliggörande rörelser, begreppslighet liksom begreppslöshet, skapelse- liksom förstörelseakter som rymmer möjligheter till genomborrande, uppbrytande och helande av vårt mänskliga väsen.För att säga något om boken som helhet är det uppenbart att GFFP har publicerat ännu ett fint bidrag till den psykoanalytiska diskussionen i Sverige. Boken utgör en både estetiskt och vetenskapligt tilltalande skapelse och mellan dess mjuka pärmar ryms en kalejdoskopisk mångfald teorier och perspektiv som fördjupar vår förståelse av den mänskliga existensens villkor. En existens på liv och död, mellan liv och död.
|
|
| 37. |
- Räterlinck, Lennart Eric Henry, 1983-
(författare)
-
På spaning efter det goda livet : Robert Pfaller och den förnekade kunskapen
- 2020
-
Ingår i: Divan: Tidskrift för psykoanalys och kultur. - 1101-1408. ; :3-4, s. 192-197
-
Recension (populärvet., debatt m.m.)abstract
- Antologin Den förnekade kunskapen: En introduktion till Robert Pfallers filosofi, utgiven 2019 på Tankekraft förlag, är ett välkommet inslag på den svenska bokmarknaden. Det saknas visserligen inte ett svenskt engagemang med den österrikiske filosofen och kulturteoretikern Pfallers tänkande, men i relation till en internationell kontext får engagemangets omfattning betraktas som blygsamt. Översättningar av Pfallers böcker till svenska existerar inte i nuläget och sekundärlitteratur av mer systematiskt slag lyser huvudsakligen med sin frånvaro. I egenskap av att vara en antologi helt vikt åt Pfallers filosofi är boken därför unik i ett svenskt sammanhang. Detta tillsammans med att de frågor som Pfaller ställer ingalunda har minskat i relevans gör att antologin framstår som onekligt intressant och värdefull för det intellektuella och kulturkritiskt inriktade samtalet. Som vi ska se har Pfaller nämligen mycket att säga oss om det samhälle vi lever i, inte minst vad gäller vissa tendenser inom den postmoderna teoribildningen, nyliberalismens fortlöpande omstrukturering av samhällets institutioner och vårt vardagliga liv, liksom den moralism som följer i spåren av samhällets individualiseringsprocesser. Som inledningsvis nämndes är en Pfaller-antologi på svenska synnerligen välkommen. Det är en väl sammansatt bok, med intressanta texter och ett förhållandevis brett spektrum av diskussioner om Pfallers tänkande. Boken väckte många frågor och deras svar får förmodligen sökas i Pfallers egna texter. Detta påpekande ska nu betraktas som någonting fördelaktigt eftersom ett av huvudsyftena med en antologi av det här slaget är att stimulera läsarens intresse för det ämne som behandlas och få hen att söka sig vidare. Antologin är en utgångspunkt, en väg in till tänkaren Robert Pfaller snarare än att vara en sammanfattande exposé och som just detta är boken mycket lyckad.
|
|
| 38. |
- Schuback, Marcia Sá Cavalcante, 1957-
(författare)
-
Exil som (en annan) hermeneutisk metod
- 2022
-
Ingår i: Divan. - Stockholm : Divan. - 1101-1408. ; 1-2, s. 56-64
-
Tidskriftsartikel (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)
|
|
| 39. |
- Schuback, Marcia Sá Cavalcante, 1957-
(författare)
-
(S)om en metafor
- 2021
-
Ingår i: Divan. - Stockholm : Divan. - 1101-1408. ; 1-2, s. 46-54
-
Tidskriftsartikel (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)
|
|
| 40. |
- Sigfridsson, Barbro, 1955-
(författare)
-
Freud och teatern
- 2005
-
Ingår i: Divan. - Stockholm : Psykoanalytiskt forum. - 1101-1408. ; :1-2, s. 51-58
-
Tidskriftsartikel (populärvet., debatt m.m.)
|
|
| 41. |
|
|
| 42. |
- Sigfridsson, Barbro, 1955-
(författare)
-
Vem är konstnären i våra ögon?
- 2003
-
Ingår i: Divan Tidskrift för psykoanalys och kultur. - 1101-1408. ; :1-2
-
Tidskriftsartikel (populärvet., debatt m.m.)
|
|
| 43. |
|
|
| 44. |
|
|
| 45. |
|
|
| 46. |
|
|
| 47. |
|
|
| 48. |
|
|
| 49. |
|
|
| 50. |
- Staberg, Jakob
(författare)
-
I den föremålslösa världen
- 2009
-
Ingår i: Divan. - 1101-1408. ; :3/4, s. 118-125
-
Tidskriftsartikel (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)
|
|
