| 1. |
- Ahlsén, Jimmy, et al.
(författare)
-
Undersökning av biota i anslutning till dumpade fartyg med kemisk ammunition
- 2018
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- På uppdrag av Havs- och vattenmyndigheten har en undersökning utförts i ett dumpningsområde utanför Måseskär där fartyg lastade med kemiska stridsmedel (CWA) sänktes efter andra världskriget.Studien som utfördes av Marine Monitoring AB omfattade fiske efter fisk och skaldjur under 2016 och 2017 i anslutning till tidigare identifierade vrak. Kemiska analyser av de fångade organismerna utfördes av ALS Scandinavia AB och the Finnish Institute for Verification of the Chemical Weapons Convention, University of Helsinki (VERIFIN).Valet av målarter gjordes med avseende på deras kommersiella betydelse, födoval samt deras avgiftningsförmåga. Bland fiskar valdes torsk, rödtunga, gråsej, vitlinglyra och pirål och av skaldjur havskräfta och nordhavsräka. På grund av utebliven fångst av nordhavsräka under 2016 års undersökning analyserades det året även den bottenlevande valthornssnäckan.Två typer av försöksdesign användes. Den första frågeställningen var huruvida de fångade arterna var lämpliga som livsmedel. Fiske med garn gjordes därför i nära anslutning till och på vraken och räkburar placerades även i deras omedelbara närhet. Den andra frågan var om den intensiva bottentrålningen i området kunde medföra spridning av sedimentbundna kemiska stridsmedel till ett större område. Kräftburar placerades därför ut i ett område längs den dominerande strömriktningen.Resultaten från de kemiska analyserna från 2016 och 2017 års undersökningar visade på spår av nedbrytningsprodukter från de arsenikhaltiga stridsmedlen Clark I och/eller Clark II i 6 av 49 prover. Vävnadsprover från en havskräfta, två fiskar av arten rödtunga, samt tre samlingsprover av nordhavsräka gav utslag vid analysen. Inga kemiska stridsmedel kunde påvisas i övriga prover.De funna halterna är mycket låga men visar att dessa stridsmedel är sänkta i området, vilket är ny kunskap. Tidigare undersökningar (Sjöfartsverket, 1992 och Spiridonov, M.A., Zhamoida, V.A. 1999) har visat rester av nedbrytningsprodukter av senapsgas (thiodiglykol) och av arsener i sediment i dumpningsområdet.De låga halterna av Clark I och/eller Clark II i vävnaden hos individerna medför ingen ökad hälsorisk vid konsumtion (personlig kommunikation, Salomon Sand, Livsmedelsverket) men rester av kemiska stridsmedel bör inte finnas alls i organismerna. Detektion av rester av kemiska stridsmedel har varit koncentrerad kring de centrala delarna av det vrakområde som undersökts av Sjöfartsverket (2015).Det har under undersökningens gång varit fortsatt intensiv trålaktivitet inom området, men huruvida det har skett någon tydlig spridning av sedimentbundna kemiska stridsmedel utanför vrakområdet har inte kunnat fastställas.
|
|
| 2. |
- Ahlsén, Jimmy, et al.
(författare)
-
Undersökning av biota och sediment i anslutning till dumpningsområden av kemisk ammunition på väst- och östkusten 2019
- 2020
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Tidigare undersökningar i dumpningsområdet utanför Måseskär har visat på spår av nedbrytningsprodukter av de kemiska stridsmedlen Clark I och/eller Clark II i biota. Provfiske skedde i de östra delarna av dumpningsområdet utanför Måseskär som tidigare inte undersökts, samt i Gotlandsdjupet där gasbomber har identifierats genom visuella studier. Kemiska analyser av fångade organismer utfördes av the Finnish Institute for Verification of the Chemical Weapons Convention, University of Helsinki (VERIFIN).Målarter har valts baserat på deras kommersiella betydelse och ekologiska levnadssätt. På västkusten fångades och analyserades havskräfta, nordhavsräka och pirål. På östkusten fångades och analyserades torsk och skrubbskädda. Provfisket utfördes med passiva redskap så som burar, fällor och garn. I Gotlandsdjupet provtogs och analyserades även sediment.Resultatet från de kemiska analyserna i biota visade på spår av nedbrytningsprodukter från de kemiska stridsmedlen Clark I och/eller Clark II samt från Arsinolja. Nedbrytningsprodukter detekterades i ett samlingsprov från pirål fångad nedströms vraket BAL141 på västkusten samt bland två av sex samlingsprov av torsk fångad i Gotlandsdjupet. Samtliga sedimentprover från Gotlandsdjupet innehöll nedbrytningsprodukter från Clark I och/eller II i form av difenylarsinoxid (3O) och från Arsinolja i form av trifenylarsinoxid (4O) samt metylerade former av Adamsit (2.1) och Clark (3.1). Mängderna var mätbara men under gränsen för kvantifiering.Riskerna för spridning av innehållet i de dumpade kemiska stridsmedlen ökar med tiden på grund av korrosion av inkapslande höljen. Naturliga strömförhållanden leder till höga risker nedströms påverkade områden, något som ytterligare kan förvärras av bottenaktiviteter så som trålning i områdena.I Gotlandsdjupet innehöll samtliga sedimentprover produkter av kemiska stridsmedel vilket tyder på att stora delar av området är påverkat. Samma ämnen som detekterades i sedimentet gick också att finna i vävnaden hos biota fångad på samma positioner. Vid dumpningsområdet på västkusten har nu för första gången påverkade individer hittats innanför territorialgränsen vilket innebär större kontrollmöjligheten från myndigheterna att styra hur området ska komma att nyttjas i framtiden.De låga halterna av nedbrytningsprodukterna som detekterades under tidigare studier 2016 och 2017 samt i den nu aktuella undersökningen medför ingen ökad hälsorisk vid konsumtion enligt Livsmedelsverket. Närvaron tyder dock på att de kan ansamlas i vävnaden hos biotan i områdena. Rester av kemiska stridsmedel bör inte finnas alls i organismerna, varken i det vilda eller på tallriken.
|
|
| 3. |
- Andersson, Mathias H, et al.
(författare)
-
A framework for regulating underwater noise during pile driving
- 2017
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Pile driving is a common technique used during the construction of bridges, offshore wind power, and underwater infrastructure or shoreline structures. It is the process by which a foundation, beam or pole is hammered or vibrated down into the bottom, which can generate extremely loud noise that propagates throughout the surrounding water and sediment. The noise can reach such high levels that marine animals are at risk of disturbance, injury or even death.Sweden currently lacks established thresholds stating the level at which underwater noise potentially disturbs or injures marine animals. Hence, there are no guidance values for allowable underwater noise levels from noiseproducing activities to avoid serious environmental impacts. Several countries in Europe have defined thresholds for when underwater noise can result in severe negative environmental impacts as well as standards for measuring, analysing and reporting underwater noise levels.The purpose of this study is to review the scientific literature on underwater noise from pile driving and its effects on marine life. The study aims to define the noise levels that can cause injury and other negative effects and, on this basis, recommend noise levels that can be used to establish guidance values for regulating underwater noise for Swedish waters and species. The study presents examples of the factors that contribute to sound propagation in Swedish waters and how this influences the noise level from a pile strike as a function of distance at four study areas along the Swedish coast. Additionally, the study contains a thorough technical description of pile driving activities, basic underwater acoustics and noise effects on marine animals. These effects (injury and behavioral, e.g., flight, but not subtle effects) are demonstrated on representative species such as the harbour porpoise (Phocoena phocoena), Atlantic cod (Gadus morhua), Atlantic herring (Clupea harengus) and on fish larvae and eggs. The study’s authors look atthe original sources of information that other countries base their guidelines and thresholds on, so the recommendations follow scientifically determined levels rather than values that have been rounded off or otherwise altered.The study presents sound levels in three different units, each with different biological relevance to the effects caused by a pile driving activity. None of the sound levels have been frequency weighted for a specific species, as this method is not yet fully established. The first unit used is the sound pressure level SPL(peak), which is the maximum overpressure or underpressure of the noise pulse generated by the pile strike. This unit has a high relevance for behavioural effects. The sound exposure level, SEL, is the calculated energy level over a period of time and expresses the energy of the entire sound pulse. SEL is the unit most related to hearing impairing effects. SEL(ss) is the value for a single strike while SEL(cum) is the cumulative value of a determined number of pulses over a period of time. The review revealed that for Atlantic cod and Atlantic herring there are currently no studies that can be used to determine a species’ specific threshold value for injury, but studies show that loud noise can affect both species negatively. Because of this, the recommended noise levels for injury are based mainly on studies on other species exposed to pile driving noise in laboratory environments, supported by studies conducting large-scale experiments in tanks and oceans. The levels at which fish are at risk of death or sustaining serious injury to internal organs is SPL 207 dB re 1 μPa, SEL(ss) 174 dB re 1 μPa2s and SEL(cum) 204 dB re 1 μPa2s. Note that for injury in fish, the cumulative sound exposure level has higher relevance than the single-strike level as the cited studies found injuries after a certain time period of exposure. The thresholds for fish larvae and eggs are based on the fact that no negative effects were observed at exposures of up to SPL(peak) 217 dB re 1 μPa, SEL(ss) 187 dB re 1 μPa2s and SEL(cum) 207 dB re 1 μPa2s. However, there are relatively few studies on early life stages of fish. There are more species-specific studies on harbour porpoises regarding noise than there are for Atlantic cod and Atlantic herring. Nonetheless, only a few can be used to determine thresholds that will lead to injury or negative behavioural effects. The levels at which there is a risk of a temporary impact on hearing, i.e. temporary threshold shift (TTS), for the harbour porpoises is SPL(peak) 194 dB re 1 μPa, SEL(ss) 164 dB re 1 μPa2s and SEL(cum) 175 dB re 1 μPa2s. When it comes to TTS, the cumulative sound exposure level, SEL(cum), is of primary importance. However, this unit is dependent on a specific time and number of pulses. For permanent threshold shift (PTS), the level is set to SPL(peak) 200 dB re 1 μPa, SEL(ss) 179 dB re 1 μPa2s and SEL(cum) 190 dB re 1 μPa2s. The recommended level should be revised as new relevant studies are conducted.
|
|
| 4. |
- Andersson, Mathias H., et al.
(författare)
-
Displacement effects of ship noise on fish population : FP7 - Collaborative Project n° 314227 WP 4: Sensitivity of marine life to shipping noise Task 4.2.1
- 2015
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Ship induced noise is one of the major contributors to the elevated noise levels in the world’s oceans today. However, the knowledge about the impact on marine organisms is still scarce. Especially the effects on fish behaviour needs to be studied as fish are a fundamental part of the oceans ecosystem. Direct measurement of fish behaviour in the open sea area is technically difficult but needs to be done in order to estimate reaction thresholds and scales of any reaction. This experiment studies the long term behavioural reaction by wild cod (Gadus morhua) to ship noise and describes the character and scale of the reaction. This study took place on the Swedish west coast with a small local cod population and the area is normally without any large vessel traffic. For the ship disturbance, the Swedish Coast Guard ship KBV 032 was hired and passed thru the area nine times during three days. During the three days of ship noise exposure, the noise levels increased well above the ambient noise. The ship signature was what could be expected in terms of spectral level with most radiated noise energy between 100 - 500 Hz. The ship had a higher source level than expected (232 dB re 1μPa at 1 m, 10 - 300 Hz) but this was deliberate as the crew was asked to use the propellers in a non-optimal way to generate as much noise as possible. The result was a lot of broadband cavitation pulses generated by the ship. Then a noise footprint model was created and used in the estimates of received levels (exposure level) by the individual fish in the area based on the most probable location. It was clear in the transmission loss varied between the two sites where at the shallow site, the noise was attenuated more compared to the deep site. This is probably caused by the quite complicated propagation pattern. Also, the acoustically different bottom properties will affect the transmission loss in the area. In total, 39 cod (Gadus morhua) were caught by hand jigging and were fitted with internal acoustical tags. Bottom mounted receivers were deployed covering the area where the cod were known to inhabit. This study was designed to capture more large scale movements of hundreds of meters and not startle responses to the ship noise. Out of the 39 tagged fish, 17 and 18 fish met the set quality criterion for the short time behaviour analysis and 23 fish for long time behaviour to be included in the analysis. Some fish met the quality criteria for both the short and long term analysis. The other fish were either eaten by seals, caught by fishermen, left the area or had a malfunctioning tag. In general, the noticed reaction in terms of horizontal swimming were much smaller than expected and what the study was designed for. This results was surprising as the sound pressure levels the fish were exposed to would, based on the literature, cause a strong behaviour response in the fish. The movement was not in any large scale that would affect their energy consumption and affect their long term survival. This study was able to track fish with an accuracy of less than 10 m and estimates an interval of received noise level. This is one of the first studies of its kind that is tracking free swimming fish over a long period of time during an acoustic disturbance.
|
|
| 5. |
- Andersson, Mathias H., et al.
(författare)
-
Underlag för reglering av undervattensljud vid pålning
- 2016
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Vid byggnation av broar, havsbaserad vindkraft och andra havsbaserade eller strandnära konstruktioner används det oftast någon form av pålningsteknik för att få ner konstruktionen i botten. Detta innebär att ett fundament, balk eller spont hamras eller vibreras ner i botten, vilket kan generera mycket höga ljudnivåer som sprids ut i vattnet och ner i botten. Ljudnivåerna är så höga att marina organismer kan störas, skadas eller till och med dödas. Idag saknar Sverige fastställda ljudnivåer för när undervattensbuller blir så högt att de kan skada djur i havet. Det saknas därför också vedertagna begränsningsvärden som anger vilka nivåer av undervattensbuller som kan tillåtas för bullrande aktiviteter utan att riskera allvarliga miljöeffekter. Flera länder i Europa har någon form av gränsvärden för när bullernivån under vattnet kan ge upphov till allvarlig miljöpåverkan liksom standarder för hur undervattensbuller skall mätas och rapporteras. Syftet med denna studie var att ta fram ett vetenskapligt underlag rörande ljudet från pålning i havet och dess påverkan på det marina livet. Slutmålet var att utifrån den vetenskapliga information som finns idag ge förslag på ljudnivåer för skador och negativ påverkan som sedan kan användas för att ta fram begränsningsvärden för reglering av undervattensbuller anpassade för svenska vatten och arter. Studien ger ett antal exempel på vilka faktorer som påverkar ljudutbredningen i svenska vatten och hur detta påverkar ett pålningsslags ljudnivå som funktion av avstånd i fyra typområden kring den svenska kusten. Vidare presenteras ingående både tekniska beskrivningar av pålningsaktiviteter, undervattensakustik samt påverkan på marina djur. Denna påverkan (skada och flyktbeteende men ej subtila effekter) demonstreras med hjälp av ett antal typarter som tandvalen tumlare (Phocoena phocoena) och fiskarterna torsk (Gadus morhua) och sill (Clupea clupea) samt fiskägg och fisklarver. I denna studie har författarna gått tillbaka till de originalkällor av information som andra länders gränsvärden grundas på, så att rekommendationerna bygger på vetenskapliga nivåer och inte värden som har avrundats eller på annat sätt ändrats.Studien presenterar ljudnivåer i tre olika enheter då dessa har olika biologisk relevans för påverkan från en pålningsaktivitet. Inga av dessa värden har frekvensviktats för att anpassas för en specifik art då denna metod ännu inte är helt vedertagen. Den första enheten är ljudtrycksnivå SPL(topp), d.v.s. det maximala över- eller undertryck som den av pålningsslaget genererade ljudpulsen har. Denna enhet har hög relevans för beteendepåverkan. För ljudexponeringsnivå SEL, beräknas ljudnivån över en viss tid och tar då med energin i hela ljudpulsen. SEL är den enhet som visats vara bäst relaterad till hörselskador. SEL(enkel) är värdet för en enkel puls och för det kumulativa SEL(kum) har antalet pulser under en viss tid summerats.Litteraturstudien på torsk och sill visar att det i dagsläget inte finns några studier som kan användas för att fastställa en artspecifik ljudnivå för skada men litteraturen visar tydligt på att höga bullernivåer kan påverka torsk och sill negativt. Istället baseras de föreslagna nivåerna i huvudsak på studier på andra arter som har exponerats för pålningsljud i laboratoriemiljö med stöd av studier från mer storskaliga experiment i tankar och hav. De nivåer då fisk riskerar att dödas eller få allvarliga skador på inre organ är 207 dB re 1 μPa SPL(topp), 174 dB re 1 μPa2s SEL(enkel) och 204 dB re 1 μPa2s SEL(kum). Notera att för skada på fisk har det kumulativa värdet högre relevans än enkelvärdet för SEL eftersom studier visar att skador uppkommer efter en viss tids exponering. Nivåerna för påverkan på fiskägg och larver grundas i att inga negativa effekter har observerats vid exponering för ljudtryck från pålning upp till 217 dB re 1 μPa SPL(topp), 187 dB re 1 μPa2s SEL(enkel) och 207 dB re 1 μPa2s SEL(kum). Det finns emellertid mycket få studier relaterat till pålningsljud för dessa livsstadier. För tumlare finns det fler artspecifika studier gjorda relaterat till buller än för torsk och sill. Det är dock endast ett fåtal som kan användas för att bestämma ljudnivåer som leder till skada eller negativ beteendepåverkan. De ljudnivåer som riskerar ge tillfällig hörselnedsättning (TTS) hos tumlare är 194 dB re 1 μPa SPL(topp), 164 dB re 1 μPa2s SEL(enkel) och 175 dB re 1 μPa2s SEL(kum). Det är framförallt den kumulativa ljudexponeringsnivån SEL(kum) som har stor betydelse för just TTS, dock hänger detta värde ihop med en specifik tid och antalet pulser vilket kan vara svårt att uppskatta i förväg. Vidare avseende permanent hörselskada (PTS) är ljudnivån 200 dB re 1 μPa SPL(topp), 179 dB re 1 μPa2s SEL(enkel) och 190 dB re 1 μPa2s SEL(kum). Föreslagna nivåer bör uppdateras när nya relevanta forskningsstudier tillkommer.
|
|
| 6. |
- Qvarfordt, Susanne, et al.
(författare)
-
Marin inventering av naturvärden vid Flakskär - Kållefjärden 2018
- 2018
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Under sommaren 2018 genomförde Sveriges Vattenekologer AB och Marine Monitoring AB marina inventeringar i vattnen kring Flakskär i Blekinge skärgård. Inventeringarna är en del av Länsstyrelsens arbete med att etablera ett nätverk av marina miljöer som är värdefulla och representativa för länet och som har ett fungerande skydd.Uppdraget gällde en översiktlig inventering med syfte att kartlägga naturvärden i vattnen kring Flakskär och omfattade både dyk- och dropvideoinventering. I undersökningsområdet dykinventerades en yta på totalt ca 8900 m2 ned till 15,7 m djup samt dropvideoinventerades 100 punkter mellan 2,5–26 djup.I undersökningsområdet dominerade hårdbottnar ned till ca 9 m djup, därefter var mjuk- eller sandbottnar vanligare. Hårdbottnarna täcktes generellt av ett rödalgssamhälle dominerat av kräkel (Furcellaria lumbricalis) och fjäderslick (Polysiphonia fucoides) upp till ca 3 m djup. På grundare bottnar ökade andelen ullsläke (Ceramium tenuicorne) och ett tångbälte tillkom. Tångbältet bestod av både blåstång (Fucus vesiculosus) och sågtång (F. serratus) och hade sin största yttäckning ned till 2 m djup. Mjukbottenväxtligheten dominerades av ålgräs (Zostera marina) men även borstnate (Stuckenia pectinata) och hårsärv (Zannichellia palustris) var vanliga.Andra inventeringar i Blekinge skärgård visar på liknande artsammansättning och djuputbredning. Fler taxa har noterats totalt i de andra undersökningarna men då har också betydligt fler transekter inventerats och skillnaderna i artsammansättning kan delvis förklaras av en snäv vågexponeringsgrad inom undersökningsområdet.Djuputbredningen av referensarterna för bedömning av ekologisk status indikerar hög status för undersökningsområdet år 2018. I undersökningsområdet noterades dock både sågtång och blåstång nästan 2 m grundare jämfört med den djupaste observationen under åren 2010–2017. Även blåstångbältets djuputbredning (minst 25 % yttäckning) är mindre i jämförelse med andra undersökningar i typområde 8. Djuputbredningen av övriga referensarter samt ålgräs i undersökningsområdet däremot stämmer relativt väl med tidigare undersökningar i området. Ålgräsängar med minst 25 respektive minst 75 % yttäckning noterades till och med något djupare än tidigare.Inventeringarna visar även på höga naturvärden, i form av täta växtsamhällen av kärlväxter och fleråriga alger, i undersökningsområdet, framförallt på bottnar grundare än 10 m. Hårdbottnarna hyser frodiga tångbälten ned till ca 3 m djup och därefter rödalgsamhällen med hög andel fleråriga arter bland annat den grövre algen kräkel ned till ca 10 m djup. På mjuk- och sandbottnarna kan ålgräsängar och ängar av blandande kärlväxter förekomma ned till drygt 6 m djup. Blåmusselbankarna verkar däremot vara få och ha låg täthet av musslor.Den direkta antropogena påverkan i undersökningsområdet uppskattas som liten. Det är ett oexploaterat område utan större farleder. Ankring är sannolikt ett av de större hoten mot naturvärdena eftersom de fritidsbåtar som nyttjar naturhamnar i området sannolikt söker sig till de få vågskyddade vikarna och de lite mindre exponerade nordsidorna på de yttre skären. Ankring sker då på de sand- och mjukbottnar som hyser höga naturvärden i form av täta kärlväxtängar. Indirekt antropogen påverkan på området är framförallt övergödning, vilket kan leda till grumligare vatten och mindre djuputbredning samt fler fintrådiga epifyter som kväver/skuggar tång- och kärlväxtsamhällena.
|
|
| 7. |
- Qvarfordt, Susanne, et al.
(författare)
-
Marin inventering av naturvärden vid Järkö-Ornö och Uttorp 2018
- 2018
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Under sommaren 2018 genomförde Sveriges Vattenekologer AB och Marine Monitoring AB marina inventeringar i vattnen kring Järkö-Ornö samt i Natura 2000-området Uttorp på Sturkö i Blekinge skärgård. Inventeringarna är en del av Länsstyrelsens arbete med att etablera ett nätverk av marina miljöer som är värdefulla och representativa för länet och som har ett fungerande skydd.Uppdraget gällde en översiktlig inventering med syfte att kartlägga naturvärden i vattnen kring Flakskär och omfattade både dyk- och dropvideoinventering. I Järkö-Ornöområdet dykinventerades en yta av totalt ca 2800 kvm ned till 6,2 m djup samt dropvideoinventerades 100 punkter mellan 0,8–6,2 m djup. I Uttorpsområdet dykinventerades en yta av ca 490 kvm ned till 7,7 m djup.Järkö-Ornöområdet dominerades av flacka mjukbottnar medan hårdbottnar främst förekom strandnära ned till 2–3 m djup. Mjukbottenväxtligheten dominerades av ålgräs (Zostera marina) som kunde vara ängsbildande (minst 25 % yttäckning) från ca 2 m djup ned till drygt 5 m djup, men även borstnate (Stuckenia pectinata) och hårsärv (Zannichellia palustris) var vanliga. De grunda hårdbottnarna täcktes generellt av ett frodigt blåstångsbälte (Fucus vesiculosus) med 25–100% yttäckning. Bland övriga nio noterade makroalgsarter var grönslick (Cladophora glomerata) och ullsläke (Ceramium tenuicorne) vanligast.I det mer vågexponerade undersökningsområdet Uttorp saknade sand- och grusbottnarna växtlighet, sannolikt pga. hög vågexponering. Hårdbottnarna hyste däremot frodiga, generellt heltäckande växtsamhällen där den fleråriga rödalgen kräkel (Furcellaria lumbricalis) dominerade på lite djupare bottnar medan blåstång kunde bilda frodiga bälten på lite mer skyddade grunda hårdbottnar.Artsammansättningen i undersökningsområdena liknar de som observerats i andra undersökningar i området. Fler taxa har noterats totalt i de andra undersökningarna men då har också betydligt fler transekter inventerats inom ett större djup- och vågexponeringsintervall. Djuputbredningen av tång i Uttorp stämmer relativt väl med tidigare undersökningar medan ålgräset hade mindre djuputbredning i Järkö-Ornöområdet jämfört med tidigare undersökningar. Ålgräs förekom ned till 5,6 m djup vilket är ca 1,5 m grundare än tidigare observationer från typområdet. Även ålgräsängar med olika täckningsgrader noterades generellt 1 m grundare än i tidigare undersökningar.Undersökningsområdena bedöms ha minst god ekologisk status. Statusbedömningen av Uttorp baserades dels på referensarterna sågtång (Fucus serratus) och kräkels höga täckningsgrader vid de djupaste observationerna och dels på förekomst av såg- och blåstångsbälten samt fleråriga rödalgssamhällen med höga täckningsgrader. Järkö-Ornöområdet bedöms ha god status främst baserat på stor utbredning av ålgräsängar samt förekomst av blåstångsbälten med höga täckningsgrader men även baserat på djuputbredningen av ålgräs som är en referensart i angränsande typområden.Inventeringarna i Järkö-Ornöområdet visar på höga naturvärden, framförallt på bottnar grundare än 5,5 m, i form av blåstångsbälten och frodiga kärlväxtsamhällen som även inkluderar frilevande blåstång och kransalger. Ålgräs förekommer i hela området både i blandsamhällen och i rena ängar. Djupare än 5,5 m djup saknas generellt vegetation och naturvärdena på dessa mjukbottnarär låga. Större delen av bottnarna i Järkö-Ornöområdet ligger emellertid inom 1–6 m djup, vilket indikerar höga naturvärden inom stora delar av området.Även Uttorps bottnar har höga naturvärden då hårdbottnarna hyser frodiga algsamhällen dominerade av fleråriga alger. Området är långgrunt och transektinventeringen indikerar en relativt hög andel hårdbotten, vilket innebär att stora delar av området har förutsättningar för höga naturvärden.I Järkö-Ornöområdet finns sannolikt viss antropogen påverkan i form av bebyggelse och småbåtstrafik. Då området är grunt med stor andel botten inom 0–3 m djup finns risk för att småbåtstrafik påverkar kärlväxtängarna negativt genom bland annat utsläpp av giftiga ämnen från båtbottenfärger och motorer, svall och vattenrörelser som leder till ökad uppgrumling och sämre siktdjup samt propeller- och ankringsskador. Indirekt antropogen påverkan är framförallt övergödning vilket kan leda till grumligare vatten och mindre djuputbredning samt fler fintrådiga epifyter som kväver/skuggar tång- och kärlväxtsamhällena. På områdets öar noterades betande kor vilket är en lokal källa för övergödning.I Uttorpsområdet är den antropogena påverkan troligen liten. Området är mer vågexponerat och har många grynnor vilket sannolikt innebär mindre båttrafik. Det går betande kor i strandområdet men vattenomsättningen är stor vilket minskar påverkan från denna lokala övergödningskälla.
|
|
| 8. |
|
|
