| 1. |
- Drakare, Stina, et al.
(författare)
-
Fokus på Mälaren 2019 : sammanfattande resultat från miljöövervakning och forskningsprojekt knutna till samarbetet mellan SLU och Mälarens vattenvårdsförbund
- 2020
-
Rapport (populärvet., debatt m.m.)abstract
- Samarbetet mellan Mälarens vattenvårdsförbund (MVVF) och Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) fortsätter för ett stort utbyte mellan forskning och samhällsintressen i och kring Mälaren. Under 2019 har vi satsat på att synliggöra samarbetet genom en webbsida med fokus på Mälaren på både svenska och engelska, vilket är något som efterfrågats då förbundets egen webbsida endast finns på svenska. Välbesökta seminarier och webbinarier har varit ett annat sätt att samarbeta.Miljöövervakningen i Mälaren visar att 2019 generellt gav bättre status för parametrar som totalfosfor och växtplankton än 2018. Det utökade antalet stationer med syrgasmätningar visar låga syrgasvärden i bottenvattnet i stora delar av sjön något som kan bidra till att sedimentbunden fosfor på bottnarna blir tillgänglig i vattenmassan igen, sk. internbelastning.Forskningsprojektet Crosslink visade i en vetenskaplig artikel att livet i bäckar och åar mår bäst om de är trädbevuxna närmast vattnet. Det är värdefull kunskap att använda i samhällsplanering. Crosslink var en internationell studie som inkluderade många bäckar i Mälarens avrinningsområde. I en annan forskningsstudie om organiska miljöföroreningar i Mälarens vatten visades att dessa är högst nära utsläppspunkter från städers reningsverk samt att halterna är högst på våren och i bottenvattnet.Tre studentprojekt med koppling till Mälaren gjordes under året. Ett visade att Mälarens vanliga vandrarmussla har färre antal organiska miljöföroreningar i sig än vad som finns i vattnet och att de främst verkar ta upp läkemedel, men däremot inte många andra grupper av föroreningar. I ett annat projekt modellerades framtidstemperaturen i Ekoln som visade att isläggning kan komma att utebli samt att sommartemperaturskiktningen av vattnet blir ca 9 dagar längre. Det tredje projektet undersökte om cyanobakteriepigment och inte bara klorofyllpigment kan användas i satellitövervakning av cyanobakterieblomningar. Svaret blev att det saknas data för en jämförelse då det är för sällan som provtagningar för växtplankton i Mälaren skett de dagar med klart väder som krävs för satellitbilder.
|
|
| 2. |
- Almlöf, Karin, et al.
(författare)
-
Naturvärdesbedömning av sjöarna Misteln, Dunkern, Södra Kärrlången och Virlången samt Kilaån i Södermanland
- 2009
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Calluna AB har på uppdrag av Länsstyrelsen i Södermanland undersökt fyra potentiellt mycket värdefulla sjöar och ett vattendrag för att bedöma deras ekologiska status och naturvärde. I en sjö eftersöktes speciellt sjönajas och styvnate och i resten av sjöarna och i vattendraget Kilaån inventerades vattenväxter. I två av sjöarna undersöktes även bottenfauna och i Kilaån genomfördes ett provfiske. Den mest sällsynta arten som hittades var sjönajas som växte på en lokal i Södra Kärrlången. Den är bara känd från tre andra sjöar i hela Sverige. Styvnate som enligt tidigare uppgifter har funnits i Södra Kärrlången hittades inte. Eftersom utbredningen av sjönajas verkade ha minskat i sjön sedan 2005 bedöms den ha ogynnsam bevarandestatus. Även styvnate bedöms ha ogynnsam bevarandestatus i Södra Kärrlången. Inga andra rödlistade kärlväxter eller kransalger hittades i sjöarna eller i Kilaån. Både i Södra Kärrlången och Misteln hittades flera ovanliga, men inte rödlistade, arter av vattenlevande insekter och snäckor. Förutom eftersök av rödlistade arter som har ett fastställt åtgärdsprogram, syftade denna undersökning också till att bedöma sjöarnas naturvärde och ekologiska status enligt bedömningsgrunderna. Utifrån en bedömning av vattenväxter fick alla fyra sjöar en hög status. Något som styrker denna bedömning är i Misteln bottenfaunans tillstånd och i Södra Kärrlången både bottenfauna och vattenkvalitet. Sjöarnas naturvärde bedömdes som mycket högt. Kilaån bedömdes inte eftersom det saknas bedömningsgrunder för vattenväxter där, men den var tydligt påverkad av övergödning och med få arter. Inte heller fiskfaunan i ån visade något annat än allmänna naturvärden. Åtgärder för att förbättra åns status föreslås. Dunkern, Misteln och Södra Kärrlången hade ett ovanligt högt antal arter av undervattens- och flytbladsväxter och sett i ett större perspektiv har de en såpass ovanlig karaktär att de kanske borde få någon slags starkare områdesskydd. Endast Södra Kärrlången har något skydd alls och det är ett relativt svagt Natura 2000-område.
|
|
| 3. |
- Bolin, Karin, 1982-, et al.
(författare)
-
Variants in BANK1 are associated with lupus nephritis
-
Annan publikation (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Background: Lupus nephritis (LN) is a cause of significant morbidity in SLE. While the genetic background to SLE has been well characterized, less is known about genes predisposing to LN.Methods: The study consisted of 2886 SLE patients, including 947 (33%) with LN. The discovery cohort (Sweden, n=1091) and replication cohort 1 (US, n=962) were genotyped on the Immunochip and replication cohort 2 (Norway/Denmark, n=833) on a custom array chip. Allele frequencies were compared between patients with LN, proliferative nephritis, end-stage renal disease and LN negative patients. SNPs with p-value <0.001 in the discovery cohort were analyzed in replication cohort 1. Ten SNPs associated with LN in the discovery cohort (p<0.0002) were genotyped in replication cohort 2. DNA methylation data were available for 180 LN patients from the discovery cohort.Results: In the discovery cohort, six gene loci were associated with LN (p<1x10-4, NFKBIA, CACNA1S, ITGA1, BANK1, OR2Y and PHCA). SNPs in BANK1 showed the strongest association with LN in replication cohort 1 (p=9.5x10-4), with a tendency for an association in replication cohort 2 (p=0.052). In a meta-analysis of all three cohorts the association between LN and BANK1 rs4699259, was strengthened (p=1.7x10‑7). There were no associations to proliferative nephritis or ESRD in the meta-analysis. Methylation quantitative trait loci (MeQTL) effects between a CpG site and several SNPs in BANK1 were identified.Conclusion: Genetic variations in BANK1 are associated with LN. There is evidence for genetic regulation of DNA methylation within the BANK1 locus, however, the exact role of BANK1 in LN pathogenesis remains to be elucidated.
|
|
| 4. |
- Bolin, Karin, et al.
(författare)
-
Variants in BANK1 are associated with lupus nephritis of European ancestry
- 2021
-
Ingår i: Genes and Immunity. - : Springer Nature. - 1466-4879 .- 1476-5470. ; 22:3, s. 194-202
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- The genetic background of lupus nephritis (LN) has not been completely elucidated. We performed a case-only study of 2886 SLE patients, including 947 (33%) with LN. Renal biopsies were available from 396 patients. The discovery cohort (Sweden, n = 1091) and replication cohort 1 (US, n = 962) were genotyped on the Immunochip and replication cohort 2 (Denmark/Norway, n = 833) on a custom array. Patients with LN, proliferative nephritis, or LN with end-stage renal disease were compared with SLE without nephritis. Six loci were associated with LN (p < 1 × 10−4, NFKBIA, CACNA1S, ITGA1, BANK1, OR2Y, and ACER3) in the discovery cohort. Variants in BANK1 showed the strongest association with LN in replication cohort 1 (p = 9.5 × 10−4) and proliferative nephritis in a meta-analysis of discovery and replication cohort 1. There was a weak association between BANK1 and LN in replication cohort 2 (p = 0.052), and in the meta-analysis of all three cohorts the association was strengthened (p = 2.2 × 10−7). DNA methylation data in 180 LN patients demonstrated methylation quantitative trait loci (meQTL) effects between a CpG site and BANK1 variants. To conclude, we describe genetic variations in BANK1 associated with LN and evidence for genetic regulation of DNA methylation within the BANK1 locus. This indicates a role for BANK1 in LN pathogenesis.
|
|
| 5. |
- Johnson, Richard, et al.
(författare)
-
Adapting boreal streams to climate change: effects of riparian vegetation on water temperature and biological assemblages
- 2016
-
Ingår i: Freshwater Science. - : University of Chicago Press. - 2161-9549 .- 2161-9565. ; 35, s. 984-997
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Riparian vegetation directly or indirectly affects many important structural and functional processes in stream ecosystems. We used a contiguous paired-reach approach in 4 km of open and shaded reaches in 8 boreal streams to study the effects of canopy cover on in-stream physicochemical (temperature, nutrients), substratum, and biotic assemblages (benthic diatom, macrophyte, invertebrate). Canopy cover, woody debris, and summer temperatures differed between paired reaches. Variation partitioning (partial redundancy analysis) showed that benthic diatom traits, but not species composition, were related strongly to canopy cover (33% of the variance was explained by canopy cover alone). In contrast, using variation partitioning, we found no support for the hypothesis that canopy cover was a strong predictor of macrophyte or benthic invertebrate assemblages. However, multivariable regression (redundancy analysis) showed that canopy cover was a significant predictor of invertebrate taxonomic and trait composition (explaining similar to 26% of the variability), after accounting for covariance with other environmental variables. In agreement with predictions, univariate analyses revealed that macrophyte traits related to light and growth forms were correlated negatively with canopy cover. Our findings that canopy cover resulted in lower summer temperatures, higher amounts of woody debris, and differences in community structure and traits support the importance of riparian buffer strips as a management tool for maintaining biodiversity and for managing stream ecosystems for the warmer future.
|
|
| 6. |
- Karsten, Stella, et al.
(författare)
-
MTH1 as a target to alleviate T cell driven diseases by selective suppression of activated T cells
- 2021
-
Ingår i: Cell Death & Differentiation. - Stockholm : Karolinska Institutet, Dept of Oncology-Pathology. - 1350-9047 .- 1476-5403.
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- T cell-driven diseases account for considerable morbidity and disability globally and there is an urgent need for new targeted therapies. Both cancer cells and activated T cells have an altered redox balance, and up-regulate the DNA repair protein MTH1 that sanitizes the oxidized nucleotide pool to avoid DNA damage and cell death. Herein we suggest that the up-regulation of MTH1 in activated T cells correlates with their redox status, but occurs before the ROS levels increase, challenging the established conception of MTH1 increasing as a direct response to an increased ROS status. We also propose a heterogeneity in MTH1 levels among activated T cells, where a smaller subset of activated T cells does not upregulate MTH1 despite activation and proliferation. The study suggests that the vast majority of activated T cells have high MTH1 levels and are sensitive to the MTH1 inhibitor TH1579 (Karonudib) via induction of DNA damage and cell cycle arrest. TH1579 further drives the surviving cells to the MTH1[superscript low] phenotype with altered redox status. TH1579 does not affect resting T cells, as opposed to the established immunosuppressor Azathioprine, and no sensitivity among other major immune cell types regarding their function can be observed. Finally, we demonstrate a therapeutic effect in a murine model of experimental autoimmune encephalomyelitis. In conclusion, we show proof of concept of the existence of MTH1[superscript high] and MTH1[superscript low] activated T cells, and that MTH1 inhibition by TH1579 selectively suppresses pro-inflammatory activated T cells. Thus, MTH1 inhibition by TH1579 may serve as a novel treatment option against autoreactive T cells in autoimmune diseases, such as multiple sclerosis.
|
|
| 7. |
|
|
| 8. |
- Nygren, Ingrid, et al.
(författare)
-
Arbogaåns avrinningsområde : Recipientkontroll 2015
- 2016
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Institutionen för vatten och miljö vid SLU har på uppdrag av Arbogaåns vattenförbund varit utförare av recipientkontrollprogrammet för Arbogaåns avrinningsområde under 2015. Prov för vattenkemiska och biologiska analyser har tagits på 27 platser i rinnande vattendrag, samt i 16 sjöar inom Arbogaaåns vattensystem. Denna rapport redovisar resultaten från dessa undersökningar och klassning av ekologisk status, avseende analyserade parametrar vid stationerna, enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder 2007 (NV 2007:4, Bilaga A: Bedömningsgrunder för sjöar och vattendrag) och Havs- och vattenmyndighetens föreskrifter om klassificering och miljökvalitetsnormer avseende ytvatten (HVMFS 2013:19). Väder och vattenföring Året 2015 hamnade på tredje plats bland de varmaste åren i Sverige. Det var framförallt i början och slutet av året som man hade de största temeraturöverskotten medan för årstiden ovanligt kyligt väder under maj, juni och delar av juli drog ner årsmedeltemperaturen. När det gäller nederbörd så var det stora variationer så att i princip varannan månad gav nederbörd över eller mycket över det normala medan övriga månader låg under eller mycket under. Vattenföringen vid pegelstationerna i området låg mestadels nära medel för perioden 1978-2015. Vattenkemi De lägsta halterna av näringsämnen i både sjöar och vattendrag uppmättes liksom tidigare år i de norra och västra delarna av Arbogaåns avrinningsområde där andelen skog är stor. Halten av fosfor i sjöarna var 2015 högst i Väringen (6070) medan den högsta kvävehalten uppmättes i Vikern (6310). Transporten av näringsämnen i vattendragen ökar successivt mot Arbogåns mynning. Anledningen är att vattenföringen ökar nedåt i systemet samt att halterna av kväve och fosfor också ökar i och med att andelen jordbruksmark är större i den nedre delen. Det tillkommer också punktkällor från ett antal avloppsreningsverk vilket ökar belastningen nedåt i systemet. Belastningen av kväve och fosfor på Mälaren från Arbogaån varierar mellan åren, till stor del beroende på variationer i vattenföringen (figur A). En viss trend kan dock anas att efter en nedgång runt år 2000 så ökar transporten av näringsämnen åter långsamt. Efter 2012 och 2014 års toppnoteringar är 2015 års transport åter lägre men fortfarande den femte högsta noteringen sedan 1997. De högsta siktdjupen och lägsta klorofyllhalterna återfanns i de norra och västra delarna av avrinningsområdet (område E och D) medan de lägsta siktdjupen uppmättes i de södra och östra delarna (område A, B och C). De högsta klorofyllhalterna var inte lika tydligt associerade till delområde utan återfanns i princip spridda över alla områden. Biologi De biologiska provtagningarna fokuserade i år helt på bottenfauna i vattendrag. Den ekologiska statu-sen bedömd med hjälp av bottenfauna var vid alla provpunkter utom Hagbyåns inflöde till Norasjön (6330) och Arbogaåns inflöde i Väringen (6065) oförändrat hög eller god 2015 (figur B). Stationen vid inflödet till Norasjön visar en fortsatt sjunkande trend men bibehåller måttlig ekologisk status. Även status vid inflödet till Väringen har försämrats till måttlig. Sammanställning av statusklassningVi sammanvägning av alla analyserade kvalitetselement är statusen generellt hög eller god i merparten av sjöarna och vattendragen i norra och västra delen av avrinningsområdet med några undantag (figur B). Statusklassningarna kring och nedströms Väringen visar mestadels på måttlig till god status.
|
|
| 9. |
|
|
| 10. |
- Nygren, Ingrid, et al.
(författare)
-
Eskilstunaåns avrinningsområde : Recipientkontroll 2015
- 2016
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- -Institutionen för vatten och miljö vid SLU har på uppdrag av Hjälmarens vattenvårdsförbund varit utförare av recipientkontrollprogrammet för Eskilstunaåns avrinningsområde under 2015. Prov för vattenkemiska och biologiska analyser har tagits på 29 platser i rinnande vattendrag, samt i 13 sjöar (figur A) inom Eskilstunaåns vattensystem. Denna rapport redovisar en sammanfattning av resultaten från dessa undersökningar och klassning av den ekologiska statusen vid stationerna enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder 2007 (NV 2007:4 Bilaga A) samt Havs- och vattenmyndighetens föreskrifter om klassificering och miljökvalitetsnormer avseende ytvatten (HVMFS 2013:19). Väder och vattenföring Året 2015 hamnade på tredje plats bland de varmaste åren i Sverige. Det var framförallt i början och slutet av året som man hade de största temperaturöverskotten medan för årstiden ovanligt kyligt väder under maj, juni och delar av juli drog ner årsmedeltemperaturen.I princip gav varannan månad nederbörd över eller mycket över det normala medan övriga månader låg under eller mycket under. Vattenföringen låg nära eller under medel för mätperioden under de flesta av årets månader. Vattenkemi Halterna av näringsämnen är högst i Hjälmaren och Öljaren där andelen jordbruksmark i området är större än längre upp i avrinningsområdet. Högst halt av totalfosfor erhölls 2015 liksom tidigare år i Öljaren (4010) men Hemfjärden (9010) i Hjälmaren låg nästan lika högt. Den högsta kvävehalten återfanns i Hemfjärden med Öljaren och Mellanfjärden (9020) strax under. Belastningen av kväve och fosfor på Mälaren från Eskilstunaån visar inte på någon tydlig monoton trend sedan mätningarna startade 1997. Ett visst mönster kan man emellertid se. Efter en kraftig minskning av både fosfor och kväve i början av 2000-talet tycks halterna öka igen. Skillnaden mellan åren är dock stor och den beror till stor del på variationer i vattenföringen (figur A). Lägst klorofyllhalt och störst siktdjup finner man i sjöar i de västra delarna av avrinningsområdet. Störst siktdjup uppmättes även detta år i Östra Laxsjön där också klorofyllhalten var lägst. De högsta klorofyllhalterna återfanns i Öljaren och Hjälmaren där också de lägsta siktdjupen uppmättes. Vid årets provtagning var klorofyllhalten i Hjälmaren betydligt lägre än de två föregående åren vid alla provplatser. Detta till trots är det inga stora skillnader i siktdjup mellan åren. Biologi Samtliga stationer i Hjälmaren är av växtplanktonutvecklingen att döma mer eller mindre tydligt på- verkade av fosforbelastning (jämför rapporten SLU 2014:10). En statusklassning baserad på de senaste tre årens sammanvägda värden ger vid handen att status 2015 är fortsatt otillfredsställande men svagt stigande i Hemfjärden och Mellanfjärden, otillfredsställande och oförändrade i Östra Hjälmaren samt måttlig och fortsatt stigande i Storhjälmaren. Liksom 2014 hade alla vattendragsstationer även 2015 en bottenfauna med litet antal arter och låg biologisk mångfald. Surhetsindexet MISA har indikerat nära neutrala förhållanden i alla stationer i Eskilstunaåns nedströms Hjälmaren. Den ekologiska statusen avseende bottenfauna vid undersökningspunkterna är 2015 god till hög. Liksom året innan visar Frommestabäcken-Ekeby sämre resultat än tidigare under 10-talet och erhåller bara god status. I Eskils-tunaån vid vattenverket samt nedströms Torshälla är den ekologiska statusen oförändrat hög. Indexen för Eskiltunaån nedströms avloppsverket har fluktuerat men visar i år liksom 2014 på god status. Sammanställning av statusklassningar Statusklassningen av vattendragen i den västra delen (delområde A), visade alla detta år på god eller hög status (figur B). I de södra delarna (delområde C och E), samt i Svartåns nedre del (delområde B), var statusen i vattendragen med några undantag måttlig. Lillån från Logsjön (2410) erhöll otillfredsställande status medan Vibysjöns utlopp (3010, Svartån, Karlslund (2070) och Frommestabäcken vid Ekeby (3210) erhöll god status. Vattendragen öster om Hjälmaren (delområde G) erhöll alla god status. Avseende sjöarna så visade Toften och Storhjälmaren och Näshultasjön måttlig status, medan övriga fjärdar i Hjälmaren visade otillfredsställande och Öljaren dålig status. Övriga sjöar visade på god eller hög status. Till viss del beror skillnader mellan åren på att olika antal kvalitetselement ingått olika år eftersom den biologiska provtagningen på många stationer bara sker vissa år. För en fullständig klassning av ekologisk status ska även hydromorfologiska kvalitetsfaktorer beaktas, men dessa ingår inte i uppdraget.
|
|
| 11. |
- Nygren, Ingrid, et al.
(författare)
-
Fyrisåns avrinningsområde 2019 : Vattenkvalitet 2017-2019
- 2020
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- NäringsämnenDe lägsta halterna av fosfor uppmättes under den senaste treårsperioden i Jumkilsån och Fyrisåns Vattholmastation medan de övriga stationerna legat betydligt högre, framförallt det två senaste åren. Även kvävehalterna är lägst i Jumkilsån och vid Vattholma men där är skillnaden inte lika stor mellan stationer utom vid Vindbron där kvävehalten är betydligt högre än vid någon annan station. Kvalitetsklassning avseende näringsämnen visade på måttlig status vid alla stationer utom vid Jumkilsån Kallön där den var hög och Fyrisån vid Vattholma där den var god.Syrgasförhållanden De flesta stationerna visar goda syreförhållanden i vattnet under hela året. Undantaget är stationen vid Vattholma där syrgashalten tidigare under vissa år legat mycket lågt under delar av året, framförallt vintertid. På senare år har detta blivit mycket bättre utom under en period vintern 2017-2018.Surhet/försurning Fyrisåns avrinningsområde har generellt bra motståndskraft mot försurning. Stationen i Jumkilsån vid Kallön avviker med en låg buffertförmåga, mätt som alkalinitet. Detta kan förklaras av att stationen ligger långt upp i avrinningsområdet och avvattnar ett område som domineras av skog.Metaller Metallhalterna har i de flesta fall sjunkit vid de stationer där mätningar gjorts under perioden även om variationen mellan åren stundtals är stor. De högsta metallhalterna finner man i Sävjaån medan Fyrisån vid Vindbron och Flottsund oftast visar lägre halter.Kiselalger.Bedömning av vattenkvaliteten avseende kiselalger visade hög ekologisk status vid två stationer, nämligen Vattholma N. Bron och Jumkilsån Kallön. Stationen vid Flottsund uppvisade god status och de övriga måttlig status. Kiselalgsindexet ACID indikerade att alla stationer har alkaliska eller nära neutrala förhållanden.BottenfaunaBottenfaunaprov togs vid stationerna Fyrisån Vattholma, Vendelån Lena kyrka, Jumkilsån Kallön samt Fyrisån Klastorp. Bedömning av bottenfaunans ekologiska status grundas på tre olika index: ASPT, DJ och MISA. ASPT och DJ, som indikerar näringspåverkan, visade båda hög status vid alla stationer. Surhetsindexet MISA gav statusen Nära neutralt vid alla stationer utom Jumkilsån Kallön där statusen var Måttligt surt.
|
|
| 12. |
- Nygren, Ingrid, et al.
(författare)
-
Fyrisåns avrinningsområde 2022 : vattenkvalitet och biologisk status 2020-2022
- 2023
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- De lägsta halterna av fosfor uppmättes i Jumkilsån och i Fyrisån vid Vattholma. Båda dessa stationer ligger tidigt i respektive avrinningsområde. Näringshalten ökar därefter nedåt i systemet då näringsämnen tillförs från omgivande mark liksom från biflöden och olika former av punktutsläpp. Även kvävehalterna är lägst i Jumkilsån och vid Vattholma men skillnaden mellan stationerna är där inte lika stor. Statusklassningen avseende totalfosfor visar på god status vid Vattholma, Klastorp och i Jumkilsån medan övriga stationer visar på måttlig status.Syrgasförhållanden är generellt goda vid alla provpunkter utom vid Vattholma där syrgashalten vid några tillfällen legat mycket lågt trots normalt flöde. I Jumkilsån har det förekommit låga syrgashalter vid två provtagningar efter varandra då flödet var mycket lågt.Fyrisåns avrinningsområde har generellt bra buffertförmåga men Jumkilsån Kallön är vid provpunkten en liten skogsbäck med hög halt TOC vilket gör den naturlig surare.Metallhalterna vid de fyra stationer där sådana prov tas har mestadels gått ner under de senaste tjugo åren men variationen mellan åren kan stundtals vara stor. Undantaget är nickel som legat på ungefär samma nivå under hela perioden.Statusklassningen avseende kiselalger visar på god status vid Vattholma, hög status i Jumkilsån och måttlig vid övriga stationer.Bottenfaunaprov togs vid stationerna Fyrisån Vattholma, Vendelån Lena kyrka, Jumkilsån Kallön samt Fyrisån Klastorp. Statusklassningen visar på hög status vid alla fyra provplatser.
|
|
