| 1. |
- Arnesson, Annika, et al.
(författare)
-
Avkastning och foderkvalitet i våtängsvegetation i översvämningsområden runt sjön Östen
- 2014
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Området runt sjön Östen har höga natur- och kulturvärden och är samtidigt värdefull jordbruksbygd samt har ett stort värde för friluftsliv med mera. Ett sätt att behålla områdets natur- och kulturvärden och värde för friluftslivet är slåtter. Inom projektet ”Samverkan sjön Östen” har man från SLU Skara under sommaren 2014 skördat ett antal provrutor på 6 olika provtagningsplatser runt sjön för att uppskatta avkastning och analysera näringsinnehållet i våtängsvegetationen. Detta för att se om materialet kan användas till foder. Fyra provtagningstillfällen, med tre veckors intervall gjordes, med start den 2 juli och avslut den 1 september. Vid första tillfället gjordes en växtartsinventering. Avkastningen vid första provtagningstillfället varierade från 2 900 till 8 800 kg ts/ha, beroende på om det var låg- eller högstarräng. Torrsubstanshalten i grönmassan var hög och varierade mellan 25 och 34 %. Näringsinnehållet i grönmassan var lågt redan vid det första provtagningstillfället, vilket gör att det endast duger som foder till dikor under lågdräktighet. Vid tredje provtagningstillfället (12 augusti) märktes att det började bli mögeltillväxt i det tjocka gräset, främst i högstarrängen och därför inte dugligt till foder. Högstarrängen hade något högre råproteininnehåll och högre smältbarhet, men hade också ett högre fiberinnehåll än lågstarrängen. Jättegröe visade sig vara ett mycket grovt gräs, som hade ett väsentligt lägre näringsinnehåll än rörflen, speciellt när det gällde råprotein. Återväxten däremot höll ett näringsinnehåll som motsvarar vallfoder skördat vid full axgång. Järn och manganhalter i växtmaterialet ökade över tid och var mycket höga i augusti och september. Troligtvis är det lågt pH i jorden, vilket gör att växterna tar upp mer av järn och mangan.
|
|
| 2. |
- Arnesson, Annika, et al.
(författare)
-
Betesbaserad lammproduktion på åtta gårdar i Västsverige
- 2015
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Från hösten 2012 till sommaren 2014 pågick ett projekt med betesbaserad lammproduktion på åtta gårdar i gamla Skaraborg, där lantbrukare, rådgivare och forskare tillsammans formade projektets innehåll. Syftet med projektet var att genom observationer av produktionen hos ett antal innovativa lammproducenter och via erfarenhetsutbyte mellan lantbrukare, rådgivare och forskare sätta fokus på vad som krävs för att få bättre produktionsresultat (mätt i exempelvis antal lamm och daglig tillväxt) och därmed ökad lönsamhet vid den betesbaserade lammproduktionen. Två, för lammproducenterna, prioriterade och relativt outforskade fokusområden under svenska förhållanden är betesplanering och effektiv uppfödning av hållbara rekryteringsdjur. Projektledningen noterade vad producenterna själva hade som målsättning med sin produktion och vad de trodde sig kunna förbättra samt samlade in bakgrundsdata från samtliga gårdar. Utöver enskilda gårdsbesök samlades hela gruppen på lantbrukarnas gårdar för att utbyta erfarenheter och planera åtgärder samt diskutera de resultat som kom fram under projektets gång. Tackorna vägdes och hullbedömdes före betäckning, efter lamning och vid avvänjning. Lammen vägdes vid födsel, betessläppning och mönstring samt kontinuerligt veckorna före slakt. Livtacklammen följdes ända fram tills de lammat. En gång per månad mättes beteshöjden i den fålla som just skulle betas. Betesprov klipptes i samma fålla för analys av närings- och mineralinnehåll. Lantbrukarna förde betesdagbok med uppgifter om betestyp, fållstorlek, betesbyte mm. Lamningarna ägde rum under mars-maj beroende på ras och på samtliga gårdar släpptes tackor och lamm på bete så snart betestillgång och väder tillät. En betesplanering gjordes på varje gård där lantbrukaren satte upp sina mål för sin betesstrategi för sommaren. På de flesta av gårdarna där man nådde sina mål arbetade man aktivt med putsning, byte av fållor, tillskottsutfodring vid behov och att låta olika djurkategorier beta på olika typer av beten etc. De drabbades heller inte av några tydliga parasitangrepp. Det var god uppslutning till ERFA-träffarna, som hölls med jämna mellanrum på respektive gård under projektets gång. Lantbrukarna tyckte det var givande att utbyta erfarenheter med varandra och diskutera intressanta uppslag och idéer tillsammans med rådgivare och projektledning. Beteshöjden var generellt högre och varierade mer på åkerbetena än på naturbetena. Råproteinhalten var högst i maj månad för både åkerbetet och naturbetet, lika i juni och juli månad, för att sedan åter gå upp i åkerbetet i augusti. I september sjönk råproteinhalten i åkerbetet medan vallåterväxten höll ett relativt högt råproteininnehåll om än med stor variation mellan gårdarna. Vidare visar projektet att beteshöjden mätt med en betesplatta ger en svag indikation på betets smältbarhet och lammens tillväxt. Såväl betets råproteininnehåll som lammens tillväxt avtar över tid, men vidare studier behövs för att hitta nycklarna till en lyckad betesplanering på svenska fårgårdar. Det var stora variationer i mineralinnehåll, främst för molybden. Betesgräset höll en mycket låg koppar/molybden kvot på tre av gårdarna, vilket innebär en stor risk för kopparbrist hos fåren. På en av dessa gårdar hade mineralfoder köpts in med extra tillsats av koppar. På en av de andra gårdarna hade man sedan under 2014 gödslat med svavel till vallar och beten för att få ner molybdenhalten i fodret/betet. Tackvikterna varierade för äldre tackor mellan 70 och 90 kg och för ungtackor mellan 35 och 55 kg. Rasen hade betydelse för variationen. Hullet var också normalt och tackorna gick i genomsnitt bara ner en halv hullpoäng från betäckning till avskiljning. De flesta besättningarna hade högre tackvikter och bättre hull dokumentationsåret 2013 än året innan. Endast tre av besättningarna nådde upp till två uppfödda lamm per tacka, vilket är vanligt att man räknar med i produktionskalkyler. Lammdödligheten var i genomsnitt 8,5 % lammåret 2012 och 7,5 % lammåret 2013 för äldre tackor medan den var 4,1 resp 7 % för ungtackorna. Rekryteringsprocenten varierade mellan 25 och 30 % i genomsnitt, vilket får anses som normalt. Lammens genomsnittliga 110-dagarstillväxt för samtliga gårdar varierade mellan 190 och 380 g/dag. Överlag har man på gårdarna valt livlamm som haft en snabbare 110-dagarstillväxt än slaktlammen. På gårdar med köttras/köttraskorsningar hade lammen enhögre 110-dagarstillväxt än på gårdar med lantras. Kullstorleken hade en mycket stor inverkan på tillväxten, vilket påverkade slaktåldern. Lamm som var födda i stora kullar slaktades vid en högre ålder. En utdragen slaktleverans medför sämre lönsamhet genom högre foderförbrukning och ökad arbetstid samtidigt som avräkningspriset går ner över säsongen. Under 2012 hade knappt några livtacklamm nått 60 % av sin vuxenvikt vid betäckning, vilket däremot de flesta livlammen hade gjort under dokumentationsåret 2013. Hullet var även relativt bra och var mellan 2,8 och 3,8. Det visade sig att ungtackornas hull vid betäckning hade större betydelse för lammens tillväxt än ungtackornas vikt. På samtliga gårdar var lammens köttillväxt högre 2013 än 2012. På flertalet gårdar var också lammen tyngre och hade bättre formklass samt högre fettklass 2013. Köttraserna hade en högre slaktvikt och köttillväxt än lantraserna. Korsningslammen hade nästan lika hög slaktvikt som lammen i texelbesättningarna. Däremot hade korsningslammen lägre köttillväxt, vilket kan ha sin förklaring i en annan rassammansättning samt högre kullstorlek. Ryalammen nådde en hög slaktvikt, speciellt gällde detta bagglammen, men de hade en låg köttillväxt på grund av en högre slaktålder. Variationen i formklass var mellan O- till E- och i fettklass mellan 2- till 3. De högsta formklasserna hade texelbesättningarna, medan korsningsbesättningen hade den högsta fettklassen. Mestadels hade tacklammen lägre slaktvikt och köttillväxt men bättre formklass och högre fettklass än bagglammen. Överlag var resultaten högre för 2013 än 2012, slaktvikten ökade med 1,6 kg, köttillväxten ökade med 17 g/dag och form- och fettklass ökade vardera med en halv klass. Orsaker till det förbättrade resultatet kan utöver årsmån (temperatur och nederbörd) även vara en bättre betesplanering och skötsel/management på grund av deltagandet i projektet. Det var en stor variation i resultat mellan gårdarna. Lantbrukarna som varit med i detta projekt är duktiga och kunniga lammproducenter, som planerar sin betesrotation, putsar beten, tillskottsutfodrar vid behov, är observanta med parasitkontroll och juverkontroll mm. De flesta som nådde sina mål arbetade till stor del enligt sin plan och de drabbades heller inte av några tydliga parasitangrepp. En satsning på att åstadkomma parasitfria beten verkar ha fungerat bra i praktiken. Men även duktiga producenter kan råka ut för mastiter på tackor, parasitproblem ute på bete mm, vilket gör att produktionen ibland blir lägre än planerat. I verkligheten är variationen mycket större då kunskapen om lammproduktion är mycket varierande från experter i ena ändan till nybörjare som har väldigt låg kunskap i andra ändan. Lammproducenter som har ett uttalat tillväxtmål och en strategi med genomtänkt betesplanering och produktionsuppföljning uppfyller oftast sina mål ganska väl även vid varierande väderförhållanden. Parasitkontroll med träckprovtagning är en av de viktigaste parametrarna i betesbaserad lammproduktion och en grundförutsättning för hög lammtillväxt. Regelbundna lammvägningar är helt nödvändiga också vid betesbaserad lammproduktion både för slaktlamm och livlamm. Hullet hos ungtackan vid betäckning hade större inverkan än vikten på hennes lamms tillväxt från födsel till mönstring. Viktiga frågeställningar som kommit upp under projektets gång är hur vi bättre kan mäta/uppskatta betestillgång och hur lammens tillväxt och slaktkroppsegenskaper påverkas av ras, typ av bete och betessystem (storfålla, rotationsbete och stripbetning)
|
|
| 3. |
- Arnesson, Annika, et al.
(författare)
-
Dikalvsproduktion på två gårdar i Västsverige
- 2011
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Ett ökat antal dikor behövs för att tillgodose behovet av svenskt kött och betesdjur för att bevara svenska naturbetesmarker. Detta kräver i sin tur att dikalvsproduktionen är ekonomiskt uthållig. Genom dokumentation av två dikalvsföretag i västra Sverige har data om utfodring, arbetsåtgång, kalvtillväxt och ekonomi gett ett underlag för genomlysning av produktionen på dessa företag. Båda företagen bedrev ekologisk dikalvsproduktion med ca 50 dikor vardera och hade tillgång till naturbetesmark och kompensationsbidrag. Vidare baserade båda sin utfodring på ”hemmaproducerat” grovfoder. Stallperiodens längd var beroende av betestillgång och väderförhållanden, och påverkade i sin tur den totala foderåtgången. Med hjälp av foderanalyser på grönmassan lyckades man på båda gårdarna väl med att använda rätt foderparti under dräktighet respektive digivning. Däremot var det en ganska stor överutfodring av både energi och protein på den ena gården, speciellt under dräktigheten, vilket är en belastning av miljön. Det var en hög kalvöverlevnad på båda gårdarna och kalvtillväxten från födelse till avvänjning var 1,35 kg per dag för tjurkalvarna och 1,22 kg per dag för kvigkalvarna. Vid installning hade de dräktiga kvigorna uppnått 85 % av kornas vuxenvikt och inkalvningsåldern var 24 månader. Den genomsnittliga arbetsåtgången var 7,4 respektive 9,6 timmar per ko och år, exklusive rekryteringskvigor. Den största kostnaden var foderkostnaden, följt av kostnad för rekrytering, arbete och byggnader. Genom goda biologiska produktionsresultat (hög kalvöverlevnad, höga avvänjningsvikter) kombinerat med rimliga kostnader för foder, arbete och byggnader har dessa företag ett bra resultat jämfört med liknande företag. EU-ersättningarna är en stor del av intäkterna och är oftast nödvändiga för att få lönsamhet i dikalvsproduktionen
|
|
| 4. |
- Arnesson, Annika, et al.
(författare)
-
Forskningsverksamhet och försöksstallar inom nöt- och lammköttsproduktion i Wales, Irland, Skottland och Danmark : erfarenhetsutbyte - 2009
- 2010
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- SLU:s forskningsstation för nöt- och lammköttsproduktion är belägen på Götala gård utanför Skara. Här bedrivs utfodringsförsök till nöt och lamm baserat på vall och bete kompletterat med huvudsakligen inhemska kraftfodermedel, där syftet är att ta fram nöt- och lammkött av hög kvalitet. Djurens välfärd och lantbrukarens ekonomi står i centrum för vår forskning. Under 2010 kommer projektering utföras för nya försöksstallar för nöt och får. För att utbyta erfarenheter med forskare inom nöt- och lammproduktion och få idéer till smarta byggnadslösningar och utfodringsanläggningar i försöksstallar besökte vi under 2009 IBERS, Aberystwyth i Wales, Teagasc Grange Beef Research Centre på Irland och SAC Animal Breeding & Development Team i Skottland. I Danmark besökte vi Tjele gods, Forskningscenter Foulum och Kvaegbrugets Forsogscentrum (KFC). Forskningen i Wales, Irland och Skottland hade blivit mer inriktad mot mera tvärvetenskaplig forskning med klimat och miljö som viktiga faktorer. De nybyggda stallarna på IBERS och SAC var stora ljusa, luftiga fribärande hallar, där större delen av väggarna bestod av vindvävsgardiner. Man hade satsat på breda foderbord, flexibla boxstorlekar och fantastiska hanteringsanläggningar för sortering, vägning och behandling av djur. Det var imponerande att se deras foderhantering med många silor i olika storlekar och allt under tak. Fullfoder var vanligt och medförde en rationell utfodring. De datastyrda utfodringskrubborna, av både den holländska och brittiska modellen, krävde både tillsyn och skötsel för att fungera. Det blir också en stor mängd data att hantera vid användning av dem. På Tjele gods i Danmark hade man satsat på en enkel byggnad, med djurhantering i fokus. Mycket av arbetet gjordes maskinellt för att spara arbetskraft. Foderanläggningen på Foulum gav möjlighet till stor flexibilitet när det gäller att hantera många fodermedel och olika foderblandningar. Fodret utfodrades i de olika stallarna med hjälp av förarlösa robottruckar. Försöksstallet för mjölkkor var isolerat och inrett med liggbås och skrapade fodergångar. Här gavs möjlighet att genomföra försök med många behandlingar under exakt samma stallbetingelser. Stallet var utrustat med individuell utfodring av grovfoder. Kraftfoder fanns i automater där de kunde ha fyra olika foder samtidigt. Den dammsugare som användes för att tömma foderkrubborna ansågs helt nödvändig för en rationell foderhantering. All data från försöksstallarna registrerades automatiskt och samlades in till en gemensam databank, varifrån forskarna kunde hämta information. All datafiltrering sysselsatte fem datatekniker. Det som forskarna på Foulum skickade med oss som råd inför vår projektering, var att tänka på att ta till ordenligt när det gäller utrymmen, så att foder- och djurhantering blir rationell. KFC var en mycket välskött försöksgård som ägdes av näringen. Eftersom de höll på att slutföra en om- och tillbyggnation av ladugården var det extra intressant för oss att se och höra hur de tänkt vid projekteringen. De hade t.ex. gått ifrån gummimattor i mjölkkostallets fodergångar och satsat på betongspalt och gödselrobot, för att få torrare miljö och därmed bättre klövhälsa. Efter att ha prövat många olika sorter liggunderlag i liggbåsen hade man satsat på en 18 cm tjock madrass med små luftfyllda gummibollar, vilken höll formen bra. En självgående strövagn på räls för spån över liggbåsen, samt även en för halm i ungdjurs-avdelningen sparade mycket arbete. Även på KFC tillämpades individuell utfodring till alla mjölkkor och de hade 2-2,5 kor/ fodertråg. Utfodring gjordes fyra gånger per dag. I ungdjursstallet var det två fodertråg per tio djur och utfodringen gjordes två gånger per dag. Fodergrindar vid varje fodertråg var nödvändigt hos ungdjuren för att inte djuren skulle bli undanknuffade när de åt. Personalen påpekade att den individuella utfodringen kräver mycket datatekniskt arbete för att installation och funktion ska bli användarvänlig. Diskussionen med forskare och försökspersonal har varit oerhört värdefull och gett oss mycket att tänka på inför vår egen planering av nya försöksstallar. Det viktigaste att tänka på vid projektering, enligt våra kollegor både på Brittiska öarna och i Danmark, är flexibilitet, väl tilltagna ytor och en genomtänkt logistik. Det ger förutsättningar för stallar med god forsknings- och arbetsmiljö samt en god djurvälfärd
|
|
| 5. |
|
|
| 6. |
- Arnesson, Annika, et al.
(författare)
-
Græsensilage med forskellig snitlængde til drægtige og diegivende moderfår
- 2009
-
Ingår i: Får. - 1902-7168. ; 74, s. 13-15
-
Tidskriftsartikel (populärvet., debatt m.m.)abstract
- Forsøget viste, at får med tvilling lam der gives 0,8 kg kraftfoder pr dag, under diegivningen æder 1,5 ganger mere ensilage end under drægtigheden. Snitning av ensilagen til en partikellængd på 1,3 cm medførte ikke højere optagelse af ensilage ved separat fodring. Når ensilage med denne snitlængde indgik i fuldfoder havde fårene en 12% større daglig foderoptagelse efter læmning sammenlignet med separat fodertildeling
|
|
| 7. |
|
|
| 8. |
- Arnesson, Annika, et al.
(författare)
-
Lönsamhet i praktiken
- 2011
-
Ingår i: Fårskötsel. - 1650-2426. ; , s. 13-15
-
Tidskriftsartikel (populärvet., debatt m.m.)abstract
- Fullfoder till tackor och lamm ger goda möjligheter att blanda olika vallfoderkvaliteter med såväl egenproducerat som inköpt kraftfoder. Blandningen av fodret tar tid men utfodringen går snabbt och fåren har hela tiden tillgång till ett likvärdigt foder. Konkurrensen blir mindre, man störs inte av tackornas bräkande under utfodring och det blir en lugn atmosfär i stallet
|
|
| 9. |
|
|
| 10. |
|
|
| 11. |
- Arnesson, Annika, et al.
(författare)
-
Rörflen som foder till dikor under lågdräktighet
- 2012
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Rörflen är en flerårig gröda som passar bra att odla på organogena jordar. Ur klimatsynpunkt är det en stor fördel med långliggande vallar eftersom det minskar metan- och lustgasutsläpp. Ett av de större problemen inom dikalvsproduktionen är att inte överutfodra dikorna under dräktigheten. Syftet med detta pilotprojekt var att undersöka om rörflen med sitt höga fiberinnehåll och låga energivärde samt relativt låga proteininnehåll skulle möjliggöra att korna kunde få äta sig mätta men ändå inte gå upp i hull. I denna fältstudie som genomfördes på en dikogård utanför Falköping jämfördes två grupper av kor, där den ena gruppen utfodrades med rörflenshö och den andra gruppen utfodrades med gårdens ordinarie vall- och helsädesensilage. Studien pågick åtta veckor under kornas lågdräktighet. Korna vägdes och hullbedömdes före försöksstart och efter försökets avslut. Lantbrukaren vägde allt foder och tog prov för torrsubstans och näringsinnehåll. Kalvarna vägdes vid födsel och avvänjning. Korna som fick rörflenshö åt i genomsnitt 8 kg ts medan kontrollgruppen åt 12 kg ts ensilage. Viktuppgången var 26 kg i rörflengruppen och 55 kg i kontrollgruppen. Rörflengruppen minskade i hull medan kontrollgruppen ökade i hull. Det visade sig att variationen i vikt och hullförändringar var större i rörflensgruppen än i kontrollgruppen. Resultaten visade att rörflen går att använda som ett foder som kan reglera överutfodringen av dikor när detta är ett problem. Studien visar vikten av rätt utfodring under lågdräktigheten och vikten av att hänsyn tas till kons hull, ålder och ras. Ytterligare undersökningar behöver utföras under kontrollerade former för att kunna rekommendera rörflen som enda foder under lågdräktighet då flera frågetecken framkommit under denna fältstudie såsom fodrets smaklighet och smältbarhet, lång idisslingstid och hård träck, innehåll och tillgänglighet av mineraler samt eventuell påverkan på kalvarnas tillväxt.
|
|
| 12. |
|
|
| 13. |
|
|
| 14. |
- Arnesson, Annika, et al.
(författare)
-
Sporprojektet : vad har mjölkgårdar utan problem som mjölkgårdar med problem inte har?
- 2011
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Vid ett arbetsseminarium inom Agroväst mjölkprogram på SLU i Skara 2006 blev en av de prioriterade frågeställningarna att kartlägga sporförekomst i olika jordar, fodermedel, strömedel och gödsel, hitta åtgärder för att bryta sporkedjan på gården, samt att ta fram ett rådgivningsmaterial till mjölkproducenter. Sporer i mjölken överlever pastöriseringen och kan övergå i klostridiebakterier, som bidrar till feljästa ostar när de producerar vätgas, vilket ger problem för mejerierna. Mjölk som innehåller för mycket sporer medför därför prisavdrag, vilket är ekonomiskt kännbart för lantbrukarna. Syftet med studien var att i ett enkelt informationsmaterial kunna visa på praktiska åtgärder för att minska sporproblematiken på gården och syftet skulle nås genom att följa upp mjölkgårdar med och utan sporproblem. Projektet startade i samband med stallgödselspridningen i april 2007 och pågick under två år. Studien omfattade 23 gårdar inom Falköpings (15) och Gäsene (8) mejeriföreningar i Västra Götalands län, där hälften av gårdarna inte hade haft några förhöjda sporhalter medan hälften av gårdarna hade haft sporproblem 65 % av tiden under de senaste 16 månaderna före försöksstart med prisavdrag som följd. Provtagning gjordes i stallgödsel, jord, stående gröda, grönmassa vid varje skörd före ensilering och på ensilage vid uttag och vid utfodring, i strömedel och gödsel från korna såväl höst som vår under stallperioderna för analys av klostridiesporer. Mjölken analyserades för sporinnehåll av mejerierna två gånger per månad. Under första året genomfördes en enkät för att få ett bra underlag för studien och för att kunna bedriva rådgivning till gårdarna med sporproblem. Hygien och renlighet från fält till mjölktank noterades. Lägesrapporter skickades individuellt ut till lantbrukarna i projektet och rådgivningsbroschyrer skickades med jämna mellanrum under projektets gång ut till samtliga leverantörer inom de båda mejeriföreningarna. Sporproblematiken är en hygienfråga både vad gäller foder och kor. Antalet prov med förhöjda sporhalter, från fält till mjölktank, ökade ju längre fram i produktionskedjan man kom. Sporhalten i jorden påverkades inte av mängden stallgödsel som spridits på vallen och det förkom inga förhöjda sporhalter i stående gröda, vare sig i vall eller i helsäd. Endast några få grönmasseprov hade förhöjda sporhalter. Problemen började emellertid under ensileringen. Resultaten från de hygieniska analyserna tyder på att en noggrann ensileringsteknik alltid är mycket viktigt för en lyckad ensilering, även vid användning av tillsatsmedel. Det är också viktigt att använda rätt dosering av tillsatsmedlen. Alla gårdar med plansilo använde tillsatsmedel, om än i otillräcklig mängd på några gårdar. Eftersom man på en stor andel av gårdarna, både de med och utan sporproblem hade kraftigt förhöjda sporhalter i kanterna på silorna är detta ett tecken på att packning och täckning varit otillräcklig i kanterna. Det var förhöjd sporhalt i en fjärdedel av rundbalsproverna under 2007-2008, men endast ett prov (4 %) från en helsädesbal hade förhöjd sporhalt under 2008-2009. Endast en femtedel av de gårdar som hade rundbalshantering använde tillsatsmedel. De förbättrade sin ensilering från år 1 till år 2, troligtvis beroende på en snabbare och bättre förtorkning, då ts-halten i vallensilaget var tio procentenheter högre år 2. Förmodligen bidrog detta till att även proverna från det utfodrade ensilaget/fullfodret/blandfodret på foderbordet hade lägre sporhalt år 2 än år 1. Ts-halt, teknik vid skörd, användning av tillsatsmedel och lagringssystem påverkar ensilagets innehåll av fermentationsprodukter. Låg ts-halt i ensilage gynnar mikrobiologisk aktivitet och proteinnedbrytning. Proteinnedbrytning till ammoniak motverkas bäst genom förtorkning. För att få en snabb och jämn förtorkning av grönmassan kan man använda sig av bredspridning, vilket testades på två av gårdarna i projektet år 2. Detta förkortade förtorkningstiden väsentligt, speciellt i andra skörd och vid högt baljväxtinnehåll. Strömedlen var inte någon bidragande orsak till sporförekomsten i mjölken. Ju mer nedsmutsade korna var med gödsel ju högre sporhalt var det i tankmjölken. Åtgärder som minskar risken för sporer i mjölken genomfördes på flera av gårdarna mellan år 1 och 2. Exempel som kan nämnas var: Användning av ensileringsmedel, speciellt viktigt till den blöta tredjeskörden. Noggrannare ensilering med plast utmed sidorna i plansilon och bättre täckning. Införskaffande av blockuttagare och därmed en jämnare uttagsyta i plansilon. Fler lager plast runt balarna vid rundbalsensilering. Noggrannare rengöring av foderbord. Klippning av korna direkt efter installning. Slutsatsen från studien är att problemet med sporer börjar vid ensileringen och förekommer både på gårdar med och utan sporproblem, men går att bemästra med god hygien hela vägen från fält till mjölktank
|
|
| 15. |
|
|
| 16. |
|
|
| 17. |
|
|
| 18. |
- Arnesson, Annika, et al.
(författare)
-
Vad betyder tidigt skördat vallfoder?
- 2010
-
Ingår i: Fårskötsel. - 1650-2426. ; , s. 16-18
-
Tidskriftsartikel (populärvet., debatt m.m.)abstract
- Ett tidigt skördat vallfoder med hög smältbarhet och lågt fiberineehåll ger avsevärt högre konsumtion hos dräktiga och digivande tackor än ett sent skördat vallfoder med låg smältbarhet och högt fiberinnehåll. Det medför också mindre vikt- och hullnedgång hos tackorna under dräktighet och digivning, en högre lammtillväxt och mindre åtgång av lammkraftfoder
|
|
| 19. |
- Carlsson, Annelie, et al.
(författare)
-
Faktorer som påverkar lammköttskvaliteten - en litteraturstudie
- 2016
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Konsumenter uppmärksammar och värdesätter lammköttets ätkvalitet allt mer både nationellt och internationellt. Ur ett kundperspektiv framhålls i internationella studier att ätkvalitetsegenskaper som smak, mörhet, saftighet och färg som viktigast. I de fåtaliga svenska studierna utrycker svenska konsumenter snarlik prioritering men hänsyn måste tas till att olika individer, beroende på erfarenhet, tradition och smak, har olika önskemål och förväntningar. För att säkerställa att konsumenten får den ätkvalitet som den enskilde individen efterfrågar krävs att hela produktionskedjan har kunskap om vad som påverkar de efterfrågade egenskaperna och möjlighet att ge konsumenten information om det specifika köttets kvalitet. I Sverige har satsningen på lammköttskvalitet hittills varit liten inom både forskningen och branschen. Internationellt har intresset varit större och de stora exportländerna har sedan länge satsat stora forskningsresurser på att undersöka konsumenternas önskemål, vad som påverkar ätkvaliteten i produktionskedjan och att utveckla genomarbetade kvalitetssäkringsprogram. I nuläget satsas mycket resurser på forskning om genomisk selektion för köttkvalitetsegenskaper. Internationella erfarenheter visar att lammköttets ätkvalitet påverkas av många faktorer som t.ex. utfodring och hantering av både det levande djuret och slaktkroppen men även djurets ålder och kön. Djurets kön påverkar ätkvalitetsegenskaperna. Ett exempel är att tacklamm vanligen har högre andel intramuskulärt fett än jämförbara bagglamm. En annan och kanske mer betydelsefull skillnad mellan könen som norska undersökningar visat är risken att bagglamm äldre än fem till sex månader får en oönskad bismak. Till skillnad mot de stora lammproducerande länderna kastreras inte bagglamm i Norden vilket gör att bagglammens ätkvalitet inte är så väl utforskad internationellt. Djurets ålder inverkar på flera ätkvalitetsegenskaper. Det är välkänt att köttet från äldre djur är mörkare samt har intensivare och starkare smak än kött från yngre djur. Kött från äldre djur upplevs ofta som segare då både andelen bindväv ökar och att den blir fastare. Samtidigt ökar det intramuskulära fettet med stigande ålder vilket kan mildra den negativa effekten på köttets mörhet av förändringarna i bindväven. Det är svårt att uttala sig om svenska raser avviker från den internationella uppfattningen att ras i sig har liten påverkan på ätkvalitetsegenskaper då inga försök gjorts på inhemska rasers ätkvalitet. Ett av de internationella exemplen där det är belagt att ras påverkar ätkvaliteten är att stresskänsliga raser som ullrasen merino löper en högre risk för kvalitetsfelet DFD där drabbade djurs kött upplevs som torrt, hårt och med avvikande mörk färg. Det finns kopplingar mellan ätkvalitetsegenskaper (smak, mörhet, saftighet) och andelen intramuskulärt fett. Några studier visar att det kan finnas skillnader i andelen intramuskulärt fett mellan olika raser. Det är också undersökt att genetisk selektion inom en ras för låg fettansättning och hög andel muskelmassa, utan att samtidigt ta hänsyn till intramuskulärt fett, medför sämre ätkvalitet då andelen intramuskulärt fett tenderar att minska. Det intramuskulära fettet är mycket viktigt för ätkvaliteten då fett är en smakbärare samt bidrar positivt till köttets mörhet och saftighet. Fodret bedöms ha inverkan på köttets färg och smak men har inte någon större inverkan på mörhet eller saftighet. Köttet från lamm uppfödda på enbart bete bedöms oftast i smaktester ha en intensivare och starkare lammsmak än kraftfoderuppfödda lamm som i sin tur beskrivs vara mildare i smaken. Försök med olika typer av betesgräs har haft liten inverkan på köttets smak. Vissa växter, som t.ex. foderraps, kan ge bismak på köttet. Man har sett att om djuren utfodras med ett mer neutralt foder än foderraps de sista 7-14 dagarna innan slakt minskar risken för avvikande smak. Att djuren är i tillväxt vid slakt är positivt för köttets mörhet, smak och saftighet. Kollagenet i bindväven omsätts snabbare i växande djur vilket förbättrar mörheten. Omvänt blir köttet segare om djuret inte växer eller till och med minskar i vikt, då djuret för att näringsförsörja sig bryter ned muskelfibrer och intramuskulärt fett. Ett växande djur har också bättre förutsättningar att ha hög glykogennivå i musklerna. Djur som stressas under sista perioden innan slakt riskerar att tömma musklernas glykogenreserver vilket är negativt för köttets ätkvalitet. Branschrekommendationerna i t ex Australien, Nya Zeeland och England är att djuren ska växa ca 100-150 g/dag vid slakt och att de ska hanteras så stressfritt som möjligt på gården, under transporten och på slakteriet. Hanteringen av det levande djuret och slaktkroppen på slakteriet har mycket stor betydelse för ätkvalitetsegenskaperna. Om pH inte sjunker till önskad nivå på grund av brist på glykogen eller om nedkylningen av kroppen inte görs på rätt sätt finns stor risk för att köttet blir segt och i vissa fall torrt. Det är mycket viktigt att slakterierna har god kontroll över hela processen och följer pH-utvecklingen i slaktkropparna och slaktkroppens temperatur under kylningen. Erfarenheter från Australien visar att det är en stor fördel för ätkvaliteten om lammet möras genom hängning eller vakuummörning. Rekommendationen är att akilleshängda slaktkroppar som inte är elstimulerade bör hängas i ca 10 dagar vid 1 oC. Om slaktkroppens bäckenbenshängs eller elstimuleras kan hängningstiden sänkas till 5 dagar. Rätt utförd elstimulering av slaktkroppen ger också förutsättningar för jämnare köttkvalitet.
|
|
| 20. |
- Carlsson, Annelie, et al.
(författare)
-
Strategier och lönsamhet vid napplammsuppfödning på fyra gårdar i Västra Götaland
- 2022
-
Rapport (populärvet., debatt m.m.)abstract
- De flesta får- och lammproducenter behöver någon gång ta ställning till om överskottslamm ska avlivas eller födas upp på mjölkersättning om adoption inte är möjlig. Anledningen till att lammet blir napplamm kan bero på att det av någon orsak inte kan födas upp av sin mor. Uppfödaren kan också tagit ett medvetet beslut att föda upp det som napplamm om antalet lamm i kullen bedöms vara för stort för att tackan ska klara av att föda upp alla lammen själv. Från hösten 2019 till vårvintern 2021 pågick ett projekt med uppföljning av napplammsuppfödning på mjölkersättning på fyra gårdar med betesbaserad höstlammproduktion i gamla Skaraborg. Ett syfte med projektet var att beskriva napplammsuppfödningen hos producenter med erfarenhet av en sådan uppfödning Ett annat syfte var att undersöka napplammens och deras syskons tillväxt och slaktresultat, åtgång av mjölkersättning och kraftfoder, nedlagd arbetstid samt ekonomi i napplammsuppfödningen. Ingen uppföljning av grovfoderkonsumtion eller jämförelse mellan olika fabrikat av mjölkersättning eller kraftfoder har gjorts. Projektledningen noterade inför lamningssäsongen 2020 lammproducenternas strategier, rutiner och tidigare erfarenheter vid napplammsuppfödning. Under lamningen och uppfödningen noterade uppfödarna uppgifter om napplammens och deras syskons födelsevikter, vikter vid 60 och 110 dagar samt hälsa. Åtgång av mjölkersättning, kraftfoder och arbetsåtgång i napplammsuppfödningen registrerades. Napplammen och deras syskon följdes fram till och med slakt alternativt tills de såldes som livdjur eller valdes ut att bli livdjur i den egna besättningen. Antalet insatta napplamm i besättningarna 2020 varierade mellan 13 och 30 lamm. Två av gårdarna använde napphinkar med kall, syrad mjölkersättning. De andra två använde en maskin, i detta fall av fabrikatet Pyon Heatwave milk warmer, som värmde den kalla uppblandade mjölkersättningen till önskad temperatur. Maskinen gav lammen kontinuerlig tillgång till varm mjölkersättning. Uppföljningen av napplammen visade att de kunde växa näst intill lika bra eller bättre än sina syskon som var kvar hos tackan. Napplammens tillväxter fram till avvänjning låg på de olika gårdarna mellan 290 till 353 g/dag, Tillväxt för napplammen till 110 dagar var mellan 250 och 281 g/dag, syskonens tillväxt låg mellan 229 till 281 g/dag under motsvarande period. Napplammen slaktresultat i projektet var överlag goda till mycket goda. I några fall överträffade napplammens resultat sina syskons trots att dessa också hade goda slaktresultat. Napplammens slaktålder var mellan 151 och 219 dagar och slaktvikterna låg mellan 18,9 och 21,3 kg. Syskonens slaktålder var mellan 159 och 193 dagar och slaktvikterna låg mellan 18,9 och 21,6 kg. På samtliga gårdar avvandes lammen tvärt under förutsättning att de visat att de åt tillräckligt med kraftfoder och drack vatten vilket var enligt mjölkersättningstillverkarnas rekommendationer. Lammen var tyngre vid avvänjningen på samtliga gårdar än vad som rekommenderades. Oavsett fabrikat angavs att lammen ska avvänjas när de ökat minst 10 kg i kroppsvikt sedan födseln Lammen på gården med lägst avvänjningsvikt vägde 16,7 kg och var 39 dagar gamla vid avvänjningen. På gården med högst avvänjningsvikt, 23,0 kg, var lammen 63 dagar vid avvänjningen. Total åtgång av mjölkersättning var mellan 13 kg till 23 kg pulver per lamm, total kraftfoderförbrukning var mellan 46 kg till 56 kg per lamm. Fram till avvänjningen var kraftfoderkonsumtionen mycket låg, 3 till 15 kg per lamm beroende på avvänjningsålder. Producenterna poängterade betydelsen men också svårigheten att snabbt få lammen att äta kraftfoder vid tidig avvänjning från mjölkersättning utan att lammen råkade ut för ett tillväxttapp. Andra erfarenheter var att det är positivt att 5 dela upp napplammen i flera och jämna grupper för att kunna vänja av vid optimal vikt och ålder. Under betesperioden är det fördelaktigt att ha napplammen i egen grupp då de behöver stödutfodras med kraftfoder vid övergången mellan mjölkperioden och betesdrift. Dödlighet och ohälsa bland napplammen i projektet var i de flesta fall låg. Viktiga framgångsfaktorer för en väl fungerande uppfödning är att lammen får råmjölk innan de flyttas till napplammsgruppen och att snabbt få igång dem på amman. Andra hälsobefrämjande åtgärder är att de håller sig friska samt får rikligt med mjölkersättning av bra kvalitet och anpassat kraftfoder. Under betesperioden är det viktigt att ha god kontroll på parasitläget och släppa napplammen på beten med lågt parasittryck. Napplammsuppfödning tar tid men måste få ta tid om resultatet ska blir bra. Besättningarna i projektet redovisade mellan knappt två till tre timmars arbetstid per napplamm. Det är mycket viktigt för ekonomin och djurvälfärden att vara noggrann med tillsyn och skötsel samt hålla mycket god hygien vid mjölkutfodringen. Oavsett teknikval var momenten blandning och utfodring av mjölkersättning samt rengöring av utrustning de mest tidskrävande. Att se över tidsåtgången och rationalisera dessa moment kan effektivisera uppfödningen. I detta begränsade projekt spelade individuella gårdsrelaterade faktorer stor roll för tidsåtgången. För en objektiv jämförelse mellan olika utfodringssystem av mjölkersättningen krävs uppföljning av tidsåtgången på fler gårdar med jämförbara förhållanden avseende faktorer som till exempel lamningstidpunkt och antal napplamm. Framgångsfaktorer ur ekonomisk synpunkt var låg dödlighet, god hälsa och godtagbar tillväxt, kort mjölkperiod, tidig tillvänjning vid kraftfoder för att undvika sänkt tillväxttakt samt låga kraftfoderpriser. Ekonomiska beräkningar visade att överskottet då kostnader för mjölkersättningen och kraftfodret var betalda var mellan 186 och 457 kr per slaktat napplamm. Däremot täckte överskottet inte kostnader som arbetstid, utrustning, byggnader, tackans kostnader eller kostnader för lammens slutuppfödning fram till slakt. Kan intäkterna från napplammen ökas genom försäljning av skinn eller livdjur kan intäkterna för napplammen täcka mer av övriga kostnader. Överlag ansågs det inte vara några problem att låta friska överskottslamm gå vidare i avel. Däremot undvek uppfödarna att sätta in napplamm i avel vars mödrar stött bort dem vid födseln. De producenter som minskade antalet tackuppfödda lamm i stora kullar framhöll att deras erfarenheter var att det mindre slitaget på tackan och hennes juver minskar risken för ohälsa framförallt i form av mastit. De kvarvarande lammen hos tackan bedömdes också växa både bättre och jämnare vilket kan minska förekomsten av eftersatta lamm och underlätta jämnare och tidigare leveranser av slaktlamm. En annan viktig aspekt som framhölls var att arbetsåtgången minskar och arbetsglädjen ökar när produktionen går bra och inte strular. I projektet kunde inte eventuella positiva ekonomiska effekter undersökas beträffande tackans hållbarhet, kullsyskonens tillväxt, hälsa och slaktresultat eller total arbetstid vid minskningen av antalet lamm i stora kullar. Däremot stödjer andra studier och försök producenternas positiva erfarenheter när det gäller tackans och syskonens hälsa och produktion. Framtida undersökningar Viktiga frågeställningar och förslag till fortsatta studier: • Jämföra olika mjölkutfodringssystem och olika mjölkersättningar vid likartat djurmaterial avseende arbetstid, kraftfoderförbrukning, tillväxt, hälsa, slaktresultat och ekonomi. • Hur påverkar antalet lamm per napp och antalet lamm per box djurens tillväxt, 6 hälsa, slaktresultat och ekonomi? • Jämföra olika avvänjningsvikter med avseende på djurens tillväxt, hälsa, slaktresultat och ekonomi. • Inverkan av olika faktorer på lammens intresse att snabbt komma igång med att äta större mängder kraftfoder och ensilage. • Påverkan av reducering av antalet lamm i stora kullar på tackans hållbarhet, kullsyskonens tillväxt, hälsa och slaktresultat, total arbetstid och ekonomi.
|
|
| 21. |
- Carlsson, Annelie, et al.
(författare)
-
Uppfödning av napplamm
- 2022
-
Ingår i: Fårskötsel. - 1650-2426. ; , s. 10-13
-
Tidskriftsartikel (populärvet., debatt m.m.)
|
|
| 22. |
- Dahlström, Frida, et al.
(författare)
-
Aluminiumburkar i ensilage – problem för korna och lantbrukarna
- 2014
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Enligt Håll Sverige Rent:s markägarenkät 2013 har nedskräpningen ökat i Sverige de senaste åren och det är både jordbruksmark och skogsmark som skräpas ner. Att odla vall intill trafikerade vägar innebär stor risk för inblandning av aluminium i grovfoderkedjan. Skärvor från söndertrasade aluminiumburkar kan leda till att djuren drabbas av åkomman vasst och i förlängningen måste nödslaktas. I projektet ”Aluminiumburkar i ensilage – problem för korna och lantbrukarna” har 16 mjölk- och nötköttsproducenter samt distriktsveterinärer och besiktningsveterinärer i Västsverige intervjuats i syfte att försöka fastställa om och i hur stor grad aluminiumburkar är ett problem. De intervjuade lantbrukarna visade sig ha problem med nedskräpning utmed trafikerade vägar, särskilt i början och slutet av turistsäsongen. Det skräp som oftast hittades på foderbordet hos djuren var söndertrasade aluminiumburkar. Totalt nödslaktades 51 nötkreatur på grund av vasst och den djurkategori som drabbades hårdast var kor. Kostnader för veterinärbesök samt nödslakt kan enligt gjorda beräkningar komma upp i 33 000 kr per nödslaktad mjölkko inklusive produktionsbortfall. Under 2013 fick 5 274 nötkreatur anmärkningen vasst vid slakt vilket motsvarade 1,54 % av det i Sverige totalt slaktade djurantalet. Av dessa var andelen kor 54 %. Distriktsveterinärerna i studien obducerade sällan nödslaktade nötkreatur men fynd av aluminium har gjorts. Besiktningsveterinärer på slakterierna upptäcker skador som orsakas av svalda föremål men föremålen hittas sällan. Flera av de intervjuade lantbrukarna efterlyser en teknisk lösning för att detektera aluminiumburkar innan de hamnar i grovfoderkedjan. En sådan utrustning har parallellt med denna studie utvecklats av två studenter vid Högskolan i Halmstad och kan komma att testas av SLU i Skara under sommaren 2015, förutsatt att finansieringen är löst. Problemet med nedskräpning kvarstår dock.
|
|
| 23. |
- Dahlström, Frida, et al.
(författare)
-
Ensilage och halm till dikor under dräktighet mixat eller separat utfodrat
- 2016
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Syftet var att jämföra två olika utfodringsstrategier, mixat foder av ensilage och halm med separat utfodring av ensilage och halm under dräktigheten för att studera dikors konsumtion av respektive fodermedel samt deras vikt- och hullutveckling. I försöket ingick två likvärdiga grupper med herefordkor, där den ena gruppen utfodrades med en mix i fri tillgång bestående av vallensilage och halm och den andra utfodrades med vallensilage i fri tillgång i fyra dagar följt av halm i fri tillgång i tre dagar varje vecka under stallsäsongen, december fram till kalvning. Den totala foderåtgången var större i den mixade gruppen men det gick åt mer vallensilage i den separat utfodrade gruppen. Näringsmässigt passade mixen bra till lågdräktiga dikor men i högdräktighet fanns utrymme för att öka andelen vallensilage utan att korna överutfodrades med energi och protein. I den separat utfodrade gruppen konsumerade korna stora mängder vallensilage och trots lågt näringsinnehåll i totalfoderstaten fick korna i sig mer energi och råprotein än vad som rekommenderas.Trots skillnader mellan grupperna i konsumtion kunde inga vikt- eller hullmässiga skillnader skönjas. Det var heller inga bevisat foderrelaterade skillnader i kalvarnas födelsevikt eller avvänjningsvikt. Konsumtionen var dock jämnare i den mixade gruppen. Det som framkom var att några kor i den separat utfodrade gruppen fick diarréer vilket ökade ströåtgången, samt att separat utfodring kräver jämna kogrupper och gott om ätplatser.När halmpriset är lågt per kilo torrsubstans har mixen en prismässig fördel men om det motsatta råder, att halmen är dyrare eller lika dyr som ensilaget, så är det billigare att utfodra separat. Givetvis beror det även på vilken maskinkedja som finns att tillgå på gården. Då djuren var mer harmoniska i den mixutfodrade gruppen kan dock andra värden än rent ekonomiska vara på sin plats att beakta
|
|
| 24. |
|
|
| 25. |
|
|
| 26. |
|
|
| 27. |
|
|
| 28. |
|
|
| 29. |
|
|
| 30. |
|
|
| 31. |
- Helander, Carl, et al.
(författare)
-
Effects of chopping grass silage and of mixing silage with concentrate on feed intake and performance in pregnant and lactating ewes and in growing lambs
- 2014
-
Ingår i: Small Ruminant Research. - : Elsevier BV. - 0921-4488. ; 116, s. 78-87
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- The effects of chopping grass silage and of mixing grass silage with concentrate on feed intake and performance in pregnant and lactating ewes, and in growing lambs were studied in two experiments (Exp. 1 and Exp. 2). The three experimental diets used in both experiments were: (1) unchopped grass silage and 0.8 kg/d concentrate, fed separately (US); (2) chopped grass silage and 0.8 kg/d concentrate, fed separately (CS); and (3) chopped grass silage mixed with concentrate to the same forage:concentrate ratio as in the CS treatment (CM). Twin bearing/suckling ewes (n = 7 per treatment) were individually penned and individually fed during the experiments. The lambs were penned and fed in twin pairs after weaning. The silages used in Experiments 1 and 2 contained 583 and 353 g dry matter (DM) per kg, and 10.9 and 11.4 MJ ME, 139 and 193 g CP, and 580 and 483 g NDF per kg DM, respectively. In Exp. 1, daily DM intake (DMI) by ewes and LWG of lambs were unaffected by chopping silage or mixing silage and concentrate (P > 0.05). In Exp. 2, the daily DMI by lactating ewes was 0.6 kg higher in the mixed diet compared with the separate diets (4.4 vs. 3.8 kg; P < 0.05). Suckling lambs on the chopped diets in Exp. 2, had 38 g higher daily live weight gain (LWG) than those on the unchopped diet (424 vs. 386 g; P < 0.05), whereas suckling lambs on the mixed diet had 63 g higher daily LWG than those on the separate diets (454 vs. 391 g; P < 0.001) resulting in 11 days younger age at slaughter (P < 0.01). Weaned lambs fed the chopped diets in Exp. 2, had 71 g higher daily LWG than those on the unchopped diets (444 vs. 373 g; P < 0.01) resulting in 9 days younger age at slaughter (P < 0.05). Averaged over treatments, the daily silage DMI of ewes increased from 1.9 to 2.8 kg in Exp. 1 and from 2.0 to 3.3 kg in Exp. 2 from late pregnancy to lactation. It was concluded that chopping highly digestible grass silage and mixing it with concentrate can increase the DMI of ewes and improve the performance of their lambs. (C) 2013 Elsevier B.V. All rights reserved.
|
|
| 32. |
|
|
| 33. |
|
|
| 34. |
- Helander, Carl, et al.
(författare)
-
Kan fullfoder öka lönsamheten?
- 2012
-
Ingår i: Fårskötsel. - 1650-2426. ; , s. 16-18
-
Tidskriftsartikel (populärvet., debatt m.m.)
|
|
| 35. |
- Helander, Carl, et al.
(författare)
-
Performance of ewes fed long or chopped grass silage using different feeding strategies
- 2010
-
Ingår i: Grassland Science in Europe. ; 15, s. 524-526
-
Konferensbidrag (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Effects of chopping of grass silage and mixing of grass silage and concentrate on performance of ewes in late pregnancy and lactation were studied. Twenty-one ewes were fed long grass silage and concentrate separately (LS) or chopped grass silage and concentrate separately (CS) or in a total mixed ration (TMR). The silage averaged 10.9 MJ metabolizable energy and 578 g NDF per kg DM. The daily DM intake in late pregnancy was 2.6, 2.5 and 2.6 kg and in lactation 3.5, 2.9 and 3.8 kg for LS, CS and TMR, respectively (P < 0.10). The effective chewing time per kg DM intake was 272, 289 and 264 minutes in late pregnancy and 198, 253 and 210 minutes in lactation for LS, CS and TMR, respectively, with a significant effect of metabolic state (P < 0.001). Mixing chopped grass silage with concentrate increased the feed intake by 19% in lactating ewes. Chopping of silage increased ruminating time (P < 0.001) with no increase in DM intake. Ewes had a higher intake but a shorter ruminating time in minutes per day and per kg of DM intake and silage NDF intake during lactation than during late pregnancy (P < 0.05)
|
|
| 36. |
|
|
| 37. |
|
|
| 38. |
|
|
| 39. |
- Kauppi, Pekka E, et al.
(författare)
-
Managing existing forests can mitigate climate change
- 2022
-
Ingår i: Forest Ecology and Management. - : Elsevier BV. - 0378-1127 .- 1872-7042. ; 513
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Planting new forests has received scientific and political attention as a measure to mitigate climate change. Large, new forests have been planted in places like China and Ethiopia and, over time, a billion hectares could become available globally for planting new forests. Sustainable management of forests, which are available to wood production, has received less attention despite these forests covering at least two billion hectares globally. Better management of existing forests would improve forest growth and help mitigate climate change by increasing the forest carbon (C) stock, by storing C in forest products, and by generating wood-based materials substituting fossil C based materials or other CO2-emission-intensive materials. Some published research assumes a trade-off between the timber harvested from existing forests and the stock of C in those forest ecosystems, asserting that both cannot increase simultaneously. We tested this assumption using the uniquely detailed forest inventory data available from Finland, Norway and Sweden, hereafter denoted northern Europe. We focused on the period 1960 - 2017, that saw little change in the total area covered by forests in northern Europe. At the start of the period, rotational forestry practices began to diffuse, eventually replacing selective felling management systems as the most common management practice. Looking at data over the period we find that despite significant increases in timber and pulp wood harvests, the growth of the forest C stock accelerated. Over the study period, the C stock of the forest ecosystems in northern Europe increased by nearly 70%, while annual timber harvests increased at the about 40% over the same period. This increase in the forest C stock was close to on par with the CO2-emissions from the region (other greenhouse gases not included). Our results suggest that the important effects of management on forest growth allows the forest C stock and timber harvests to increase simultaneously. The development in northern Europe raises the question of how better forest management can improve forest growth elsewhere around the globe while at the same time protecting biodiversity and preserving landscapes.
|
|
| 40. |
- Lutter, Reimo, et al.
(författare)
-
Climate Benefit of Different Tree Species on Former Agricultural Land in Northern Europe
- 2021
-
Ingår i: Forests. - : MDPI AG. - 1999-4907. ; 12
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- The new European Union Forest Strategy for 2030 aims to plant an additional 3 billion trees on non-forest land to mitigate climate change. However, the choice of tree species for afforestation to achieve the maximum climate benefit is unclear. We compared the climate benefit of six different species in terms of carbon (C) sequestration in biomass and the harvested wood substitution in products to avoid carbon dioxide (CO2) emissions from fossil-based materials over the 100-year period by afforesting about 1/4 of the available area in northern Europe. The highest climate benefit was observed for larch, both at a stand scale (1626 Mg CO2 eqv. ha(-1)) and at the landscape level for the studied scenario (579 million Mg CO2 eqv.). Larch was followed by Norway spruce, poplar, hybrid aspen and birch, showing a climate benefit about 40-50% lower than that for larch. The climate benefit of willow was about 70% lower than larch. Willow showed 6-14-fold lower C stocks at the landscape level after 100 years than other tree species. The major climate benefit over the 100-year period comes from wood substitution and avoided emissions, but C stock buildup at the landscape level also removes significant amounts of CO2 already present in the atmosphere. The choice of tree species is important to maximize climate change mitigation.
|
|
| 41. |
|
|
| 42. |
|
|
| 43. |
|
|
| 44. |
- Nadeau, Elisabet, et al.
(författare)
-
Effects of grass silage feed value on feed intake and performance of pregnant and lactating ewes and their lambs
- 2016
-
Ingår i: Grass and Forage Science. - : Wiley. - 0142-5242 .- 1365-2494. ; 71, s. 448-457
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Effects of grass silage feed value on intake, dietary sorting, body condition (BC) and body weight (BW) of pregnant and lactating ewes and on liveweight gain (LWG) of their suckling lambs were evaluated. Twin-bearing ewes were fed adlibitum grass silage of (i) high feed value (HFV), (ii) medium feed value (MFV) and (iii) low feed value (LFV), plus 0·8kg concentrate in late pregnancy and lactation. The HFV, MFV and LFV silages contained 11·7, 10·8 and 9·3 MJ metabolizable energy (ME) kg-1 DM respectively. The HFV resulted in 8·2 and 15·2 MJ greater ME intake in pregnancy and 14·7 and 21·0 MJ greater ME intake from silage in lactation than MFV and LFV respectively (P<0·01). Ewes fed the MFV and LFV silages sorted for more digestible particles during eating (P<0·10). The HFV gave no loss in BC, whereas ewes fed MFV and LFV lost 0·7 and 0·8 units of BC, respectively, during lactation (P<0·10). There were similar trends in BW. The nursing HFV lambs had 73 g higher daily LWG than the LFV lambs (P<0·01). In conclusion, the HFV increased the ME intake of pregnant and lactating ewes, resulting in improved BC and BW of lactating ewes and LWG of suckling lambs compared to MFV and LFV.
|
|
| 45. |
|
|
| 46. |
|
|
| 47. |
|
|
| 48. |
|
|
| 49. |
|
|
| 50. |
|
|
