| 1. |
- Adam, Birgit, et al.
(författare)
-
N2-fixation, ammonium release and N-transfer to the microbial and classical food web within a plankton community
- 2016
-
Ingår i: The ISME Journal. - : Springer Science and Business Media LLC. - 1751-7362 .- 1751-7370. ; 10:2, s. 450-459
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- We investigated the role of N2-fixation by the colony-forming cyanobacterium, Aphanizomenon spp., for the plankton community and N-budget of the N-limited Baltic Sea during summer by using stable isotope tracers combined with novel secondary ion mass spectrometry, conventional mass spectrometry and nutrient analysis. When incubated with 15N2, Aphanizomenon spp. showed a strong 15N-enrichment implying substantial 15N2-fixation. Intriguingly, Aphanizomenon did not assimilate tracers of 15NH4+ from the surrounding water. These findings are in line with model calculations that confirmed a negligible N-source by diffusion-limited NH4+ fluxes to Aphanizomenon colonies at low bulk concentrations (<250 nm) as compared with N2-fixation within colonies. No N2-fixation was detected in autotrophic microorganisms <5 mum, which relied on NH4+ uptake from the surrounding water. Aphanizomenon released about 50% of its newly fixed N2 as NH4+. However, NH4+ did not accumulate in the water but was transferred to heterotrophic and autotrophic microorganisms as well as to diatoms (Chaetoceros sp.) and copepods with a turnover time of ~5 h. We provide direct quantitative evidence that colony-forming Aphanizomenon releases about half of its recently fixed N2 as NH4+, which is transferred to the prokaryotic and eukaryotic plankton forming the basis of the food web in the plankton community. Transfer of newly fixed nitrogen to diatoms and copepods furthermore implies a fast export to shallow sediments via fast-sinking fecal pellets and aggregates. Hence, N2-fixing colony-forming cyanobacteria can have profound impact on ecosystem productivity and biogeochemical processes at shorter time scales (hours to days) than previously thought.
|
|
| 2. |
- Ahlsén, Jimmy, et al.
(författare)
-
Undersökning av biota i anslutning till dumpade fartyg med kemisk ammunition
- 2018
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- På uppdrag av Havs- och vattenmyndigheten har en undersökning utförts i ett dumpningsområde utanför Måseskär där fartyg lastade med kemiska stridsmedel (CWA) sänktes efter andra världskriget.Studien som utfördes av Marine Monitoring AB omfattade fiske efter fisk och skaldjur under 2016 och 2017 i anslutning till tidigare identifierade vrak. Kemiska analyser av de fångade organismerna utfördes av ALS Scandinavia AB och the Finnish Institute for Verification of the Chemical Weapons Convention, University of Helsinki (VERIFIN).Valet av målarter gjordes med avseende på deras kommersiella betydelse, födoval samt deras avgiftningsförmåga. Bland fiskar valdes torsk, rödtunga, gråsej, vitlinglyra och pirål och av skaldjur havskräfta och nordhavsräka. På grund av utebliven fångst av nordhavsräka under 2016 års undersökning analyserades det året även den bottenlevande valthornssnäckan.Två typer av försöksdesign användes. Den första frågeställningen var huruvida de fångade arterna var lämpliga som livsmedel. Fiske med garn gjordes därför i nära anslutning till och på vraken och räkburar placerades även i deras omedelbara närhet. Den andra frågan var om den intensiva bottentrålningen i området kunde medföra spridning av sedimentbundna kemiska stridsmedel till ett större område. Kräftburar placerades därför ut i ett område längs den dominerande strömriktningen.Resultaten från de kemiska analyserna från 2016 och 2017 års undersökningar visade på spår av nedbrytningsprodukter från de arsenikhaltiga stridsmedlen Clark I och/eller Clark II i 6 av 49 prover. Vävnadsprover från en havskräfta, två fiskar av arten rödtunga, samt tre samlingsprover av nordhavsräka gav utslag vid analysen. Inga kemiska stridsmedel kunde påvisas i övriga prover.De funna halterna är mycket låga men visar att dessa stridsmedel är sänkta i området, vilket är ny kunskap. Tidigare undersökningar (Sjöfartsverket, 1992 och Spiridonov, M.A., Zhamoida, V.A. 1999) har visat rester av nedbrytningsprodukter av senapsgas (thiodiglykol) och av arsener i sediment i dumpningsområdet.De låga halterna av Clark I och/eller Clark II i vävnaden hos individerna medför ingen ökad hälsorisk vid konsumtion (personlig kommunikation, Salomon Sand, Livsmedelsverket) men rester av kemiska stridsmedel bör inte finnas alls i organismerna. Detektion av rester av kemiska stridsmedel har varit koncentrerad kring de centrala delarna av det vrakområde som undersökts av Sjöfartsverket (2015).Det har under undersökningens gång varit fortsatt intensiv trålaktivitet inom området, men huruvida det har skett någon tydlig spridning av sedimentbundna kemiska stridsmedel utanför vrakområdet har inte kunnat fastställas.
|
|
| 3. |
- Ahlsén, Jimmy, et al.
(författare)
-
Undersökning av biota och sediment i anslutning till dumpningsområden av kemisk ammunition på väst- och östkusten 2019
- 2020
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Tidigare undersökningar i dumpningsområdet utanför Måseskär har visat på spår av nedbrytningsprodukter av de kemiska stridsmedlen Clark I och/eller Clark II i biota. Provfiske skedde i de östra delarna av dumpningsområdet utanför Måseskär som tidigare inte undersökts, samt i Gotlandsdjupet där gasbomber har identifierats genom visuella studier. Kemiska analyser av fångade organismer utfördes av the Finnish Institute for Verification of the Chemical Weapons Convention, University of Helsinki (VERIFIN).Målarter har valts baserat på deras kommersiella betydelse och ekologiska levnadssätt. På västkusten fångades och analyserades havskräfta, nordhavsräka och pirål. På östkusten fångades och analyserades torsk och skrubbskädda. Provfisket utfördes med passiva redskap så som burar, fällor och garn. I Gotlandsdjupet provtogs och analyserades även sediment.Resultatet från de kemiska analyserna i biota visade på spår av nedbrytningsprodukter från de kemiska stridsmedlen Clark I och/eller Clark II samt från Arsinolja. Nedbrytningsprodukter detekterades i ett samlingsprov från pirål fångad nedströms vraket BAL141 på västkusten samt bland två av sex samlingsprov av torsk fångad i Gotlandsdjupet. Samtliga sedimentprover från Gotlandsdjupet innehöll nedbrytningsprodukter från Clark I och/eller II i form av difenylarsinoxid (3O) och från Arsinolja i form av trifenylarsinoxid (4O) samt metylerade former av Adamsit (2.1) och Clark (3.1). Mängderna var mätbara men under gränsen för kvantifiering.Riskerna för spridning av innehållet i de dumpade kemiska stridsmedlen ökar med tiden på grund av korrosion av inkapslande höljen. Naturliga strömförhållanden leder till höga risker nedströms påverkade områden, något som ytterligare kan förvärras av bottenaktiviteter så som trålning i områdena.I Gotlandsdjupet innehöll samtliga sedimentprover produkter av kemiska stridsmedel vilket tyder på att stora delar av området är påverkat. Samma ämnen som detekterades i sedimentet gick också att finna i vävnaden hos biota fångad på samma positioner. Vid dumpningsområdet på västkusten har nu för första gången påverkade individer hittats innanför territorialgränsen vilket innebär större kontrollmöjligheten från myndigheterna att styra hur området ska komma att nyttjas i framtiden.De låga halterna av nedbrytningsprodukterna som detekterades under tidigare studier 2016 och 2017 samt i den nu aktuella undersökningen medför ingen ökad hälsorisk vid konsumtion enligt Livsmedelsverket. Närvaron tyder dock på att de kan ansamlas i vävnaden hos biotan i områdena. Rester av kemiska stridsmedel bör inte finnas alls i organismerna, varken i det vilda eller på tallriken.
|
|
| 4. |
- Amato, Alberto, et al.
(författare)
-
Grazer-induced transcriptomic and metabolomic response of the chain-forming diatom Skeletonema marinoi
- 2018
-
Ingår i: ISME Journal. - : Springer Science and Business Media LLC. - 1751-7362 .- 1751-7370. ; 12, s. 1594-1604
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Diatoms and copepods are main actors in marine food webs. The prey-predator interactions between them affect bloom dynamics, shape marine ecosystems and impact the energy transfer to higher trophic levels. Recently it has been demonstrated that the presence of grazers may affect the diatom prey beyond the direct effect of grazing. Here, we investigated the response of the chain-forming centric diatom Skeletonema marinoi to grazer cues, including changes in morphology, gene expression and metabolic profile. S. marinoi cells were incubated with Calanus finmarchicus or with Centropages typicus and in both cases responded by reducing the chain length, whereas changes in gene expression indicated an activation of stress response, changes in the lipid and nitrogen metabolism, in cell cycle regulation and in frustule formation. Transcripts linked to G protein-coupled receptors and to nitric oxide synthesis were differentially expressed suggesting involvement of these signalling transduction pathways in the response. Downregulation of a lipoxygenase in the transcriptomic data and of its products in the metabolomic data also indicate an involvement of oxylipins. Our data contribute to a better understanding of the gene function in diatoms, providing information on the nature of genes implicated in the interaction with grazers, a crucial process in marine ecosystems.
|
|
| 5. |
- Bergkvist, Göran, et al.
(författare)
-
Clover cover crops under-sown in winter wheat increase yield of subsequent spring barley-Effect of N dose and companion grass
- 2011
-
Ingår i: Field Crops Research. - : Elsevier BV. - 0378-4290 .- 1872-6852. ; 120, s. 292-298
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Four two-year field trials, arranged in randomised split-plots, were carried out in southern Sweden with the aim of determining whether reduced N fertiliser dose in winter wheat production with spring under-sown clover cover crops, with or without perennial ryegrass in the seed mixture, would increase the clover biomass and hence the benefits of the cover crops in terms of the effect on the wheat crop, on a subsequent barley crop and on the risk of N leaching. Four doses of nitrogen (0, 60, 120 or 180 kg N ha(-1)) constituted the main plots and six cover crop treatments the sub-plots. The cover crop treatments were red clover (Trifolium pratense L). white clover (Trifolium repens L) and perennial ryegrass (Lolium perenne L.) in pure stands and in mixtures. The winter wheat (Triticum aestivum L.) was harvested in August and the cover crops were ploughed under in November. The risk of N leaching was assessed in November by measuring the content of mineral N in the soil profile (0-30, 30-90 cm). In the following year, the residual effects of the cover crops were investigated in spring barley (Hordeum distichon L) without additional N. Under-sowing of cover crops did not influence wheat yield, while reduced N fertiliser dose decreased yield and increased the clover content of the cover crops. When N was applied, the mixed cover crops were as effective in depleting soil mineral nitrogen as a pure ryegrass cover crop, while pure clover was less efficient. The clover content at wheat harvest as well as the amount of N incorporated with the cover crops had a positive correlation with barley yield. Spring barley in the unfertilised treatments yielded, on average, 1.9-2.4 Mg DM ha(-1) more in treatments with clover cover crops than in the treatment without cover crops. However, this positive effect decreased as the N dose to the preceding wheat crop increased, particularly when the clover was mixed with grass. (C) 2010 Elsevier B.V. All rights reserved.
|
|
| 6. |
- Bergkvist, Johanna, 1980, et al.
(författare)
-
Grazer-induced chain length plasticity reduces grazing risk in a marine diatom
- 2012
-
Ingår i: Limnology and Oceanography. - : Wiley. - 0024-3590. ; 57:1, s. 318-324
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- We show that Skeletonema marinoi suppresses chain formation in response to copepod cues. The presence of three different copepod species (Acartia tonsa, Centropages hamatus, or Temora longicornis) significantly reduced chain length. Furthermore, chain length was significantly reduced when S. marinoi was exposed to chemical cues from caged A. tonsa without physical contact with the responding cells. The reductions in chain length significantly reduced copepod grazing; grazing rates on chains (four cells or more) were several times higher compared to that of single cells. This suggests that chain length plasticity is a means for S. marinoi to reduce copepod grazing. In contrast, chain length was not suppressed in cultures exposed to the microzooplankton grazer Gyrodinium dominans. Size-selective predation may have played a key role in the evolution of chain formation and chain length plasticity in diatoms.
|
|
| 7. |
- Bergkvist, Johanna, 1980
(författare)
-
Grazer-induced responses in marine phytoplankton
- 2012
-
Doktorsavhandling (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Phytoplankton are the most important primary producers in the world’s oceans, yet little is known of how they avoid the constant threats from the pelagic grazers. From land it is well known that plants defend themselves by having thorns or producing compounds unpalatable to grazers. This thesis shows how different species of phytoplankton cope with different threats from pelagic grazers. In paper I the focus was on the dinoflagellate Alexandrium minutum, a producer of the highly potent neurotoxins paralytic shellfish toxins (PST). These toxins can cause mass mortalities in marine mammals and can be deadly to humans, who ingest the toxins via filter feeders that accumulate the toxins from algae in their diet. The suggested purpose of these toxins is to act as a defence against zooplankton grazers, like copepods. It has been shown that A. minutum is able to sense water borne cues from the copepods and respond by an increase in PST production. The results of paper I show that not only is A. minutum able to sense copepods, it can also recognize different species and respond by either increasing PST production or not. Cues from one of the copepod species tested, Centropages typicus, resulted in a more than 20 fold increase in PST, whereas another copepod, Pseudocalanus sp., did not have any effect on the PST content. It seems likely that A. minutum can recognize copepods that have the same distribution area as itself, these species would be the most significant grazers on A. minutum and a defence against them would benefit the alga. This strengthens the suggested role of PST as a grazer deterrent. Another group of substances that have been suggested to act as defence against grazers are the polyunsaturated aldehydes (PUA) produced by some phytoplankton, among others, diatoms. The role of PUA has been debated and various effects have been shown for a number of organisms. PUA has been shown to have negative effect on the reproduction of copepods, but results are contradictory. In paper II we investigate another possible defencive effect of PUA, as a structuring agent on the microbial community of bacteria and viruses. Bacteria can infect diatoms or compete for nutrients, and viral infections can terminate phytoplankton blooms. Compounds that affect these organisms can be of great benefit for the producing organism. The results in paper II show that PUA have no effect on either bacteria or viruses, and further questions the role of these compounds. Perhaps the most interesting findings in this thesis are the ones presented in paper III and IV, where diatoms are shown to use chain length plasticity as a defence against copepods. Previously, different factors such as nutrient uptake and flotation has been suggested to be the driving force behind chain formation, but chain formation as a defence has been suggested before. Here I present further support for this. The diatoms responded to cues from copepods by reducing their chain length, and thereby size, with reduced grazing as a result. Reducing chains to single cells would make the diatom Skeletonema marinoi to small for copepods to handle, while larger species like Thalassiosira rotula would still be large enough to be caught. But by reducing chain length the diatoms also reduce the encounter rate with grazers, and thus larger species like T. rotula can escape grazing. Lower grazing rates were also observed on single cells than longer chains. All diatoms did not respond to grazer cues in the same way, Chaetoceros affinis did not reduce chain length when subjected to copepods. C. affinis has long spines that may act a as a defence which could be the reason why it does not reduce its size. I suggest that chain length plasticity may be an evolutionarily adopted trait in chain forming diatoms and that size-selective predation may have played a key role in the evolution of chain formation and chain length plasticity in diatoms.
|
|
| 8. |
- Bergkvist, Johanna, 1980, et al.
(författare)
-
Induction of toxin production in dinoflagellates: the grazer makes a difference
- 2008
-
Ingår i: Oecologia. - : Springer Science and Business Media LLC. - 0029-8549 .- 1432-1939. ; 156:1, s. 147-154
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- The dinoflagellate Alexandrium minutum has previously been shown to produce paralytic shellfish toxins (PST) in response to waterborne cues from the copepod Acartia tonsa. In order to investigate if grazer-induced toxin production is a general or grazer-specific response of A. minutum to calanoid copepods, we exposed two strains of A. minutum to waterborne cues from three other species of calanoid copepods, Acartia clausi, Centropages typicus and Pseudocalanus sp. Both A. minutum strains responded to waterborne cues from Centropages and Acartia with significantly increased cell-specific toxicity. Waterborne cues from Centropages caused the strongest response in the A. minutum cells, with 5 to > 20 times higher toxin concentrations compared to controls. In contrast, neither of the A. minutum strains responded with significantly increased toxicity to waterborne cues from Pseudocalanus. The absolute increase in PST content was proportional to the intrinsic toxicity of the different A. minutum strains that were used. The results show that grazer-induced PST production is a grazer-specific response in A. minutum, and its potential ecological importance will thus depend on the composition of the zooplankton community, as well as the intrinsic toxin-producing properties of the A. minutum population.
|
|
| 9. |
|
|
| 10. |
- Bergkvist, Johanna, et al.
(författare)
-
Provtagningsdesign för övervakning av främmande arter : Övervakning i marin miljö
- 2020
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Denna rapport beskriver metod och resultat för identifiering av optimala övervakningsstationer för tidigt upptäckt av marina invasiva främmande arter samt uppföljning av dess spridningsmönster. Metoden är baserad på beräkning av en samlad invasionsrisk för 34 målarter som analyseras individuellt och samlade i relevanta ekologiska grupperingar som till exempel sötvattenstoleranta arter, marina arter eller bentiska arter. I analysen ingår tre faktorer:• Geografisk fördelning av lämpliga habitat beräknat med hjälp av utbredningsmodeller för varje art.• Artspecifik riskbedömning.• Introduktionsrisk i samband med fartygstrafik och vattenströmmar. Resultatet pekar på två separata spridningsmönster för invasiva arter till marina miljöer i Sverige; spridning av marina arter längs nordeuropeiska kustvatten och spridning av sötvattenstoleranta arter via den europeiska kontinenten. Dessa två spridningsvägar analyserades separat och resultaten stöder en jämn fördelning av övervakningsstationer längs den svenska kusten mellan Strömstad och Gävle, med fokus på de områden som pekas ut av de marina modellerna på västkusten och de områden som pekas ut av sötvattensmodellerna på östkusten. De mest lämpliga övervakningsplatserna är hamnområden.
|
|
| 11. |
- Bergkvist, Johanna, et al.
(författare)
-
Test och utvärdering av ny övervakning av främmande arter i hamnar och utsatta områden
- 2017
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Övervakning av hamnar och farleder är ett viktigt instrument för att tidigt upptäcka nya främmande arter och hindra dess spridning. På uppdrag av Havs- och vattenmyndigheten har Marine Monitoring AB utfört Test och utvärdering av ny övervakning av främmande arter i hamnar och utsatta områden. Undersökningen baseras på Metoder för övervakning av främmande arter. Protokoll för provtagning i hamnar och farleder samt Havs- och vattenmyndighetens manual Undersökningstyp: Främmande arter. Främmande arter som sprids med barlastvatten anses vara ett av de största ekologiska och ekonomiska hoten mot planeten. Behandling av barlastvatten och övervakning i hamnar syftar till att minska spridningen samt att tidigt upptäcka nya arter. Till testområde utsågs Preem AB:s hamn i Brofjorden norr om Lysekil. Inom hamnen togs prover i två områden, ett inre och ett yttre. Vidare togs prover vid Dynabrott och Brandskärs flak vid inloppet till Brofjorden. Undersökningen täcker in många olika habitat och prover tas på bottenfauna, växt- och djurplankton, påväxt och mobil epifauna. Totalt dokumenterades cirka 365 arter, varav fem betraktas som främmande i svenska vatten: amerikansk kammanet (Mnemiopsis leidyi), dinoflagellaten Karenia mikimotoi, japanplym (Dasysiphonia japonica), japanskt jätteostron (Crassostrea gigas) och slät havstulpan (Amphibalanus improvisus). Generellt har metoderna inom övervakningen fungerat bra, men vissa oklarheter förekommer i metoden och undersökningstypen och behöver förtydligas. Båt med vinsch eller lindragare rekommenderas för flera av momenten då de är för tunga för att utföras säkert manuellt. Provtagningen är omfattande och tidskrävande varför samordning med olika nationella program kan ge vinster, dels ekonomiskt men även i form av att utnyttja den taxonomiska kompetensen inom dessa program.
|
|
| 12. |
- Bergkvist, Johanna, 1980, et al.
(författare)
-
Turbulence simultaneously stimulates small- and large-scale CO2 sequestration by chain-forming diatoms in the sea
- 2018
-
Ingår i: Nature Communications. - : Springer Science and Business Media LLC. - 2041-1723. ; 9
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Chain-forming diatoms are key CO2-fixing organisms in the ocean. Under turbulent conditions they form fast-sinking aggregates that are exported from the upper sunlit ocean to the ocean interior. A decade-old paradigm states that primary production in chain-forming diatoms is stimulated by turbulence. Yet, direct measurements of cell-specific primary production in individual field populations of chain-forming diatoms are poorly documented. Here we measured cell-specific carbon, nitrate and ammonium assimilation in two field populations of chain-forming diatoms (Skeletonema and Chaetoceros) at low-nutrient concentrations under still conditions and turbulent shear using secondary ion mass spectrometry combined with stable isotopic tracers and compared our data with those predicted by mass transfer theory. Turbulent shear significantly increases cell-specific C assimilation compared to still conditions in the cells/chains that also form fast-sinking, aggregates rich in carbon and ammonium. Thus, turbulence simultaneously stimulates small-scale biological CO2 assimilation and large-scale biogeochemical C and N cycles in the ocean.
|
|
| 13. |
- Bergkvist, Johanna, et al.
(författare)
-
Vidareutveckling och test av övervakning av främmande arter : Extended Rapid Assessment Survey – eRAS
- 2020
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Marine Monitoring AB har på uppdrag av Havs- och vattenmyndigheten testat och utvärderat metoder för löpande övervakning av marina främmande arter i hamnar, med huvudsyftet att tidigt upptäcka introduktion av främmande arter i landet. Sedan tidigare finns ett fältprotokoll för inventering av främmande arter inför dispensprövning enligt barlastvattenkonventionen och havsmiljökonventionerna Helcom och Ospar. I denna rapport testas en mer tids- och kostnadseffektiv metod. Metoden kallas för Rapid Assessment Survey (RAS) och ingår som en av flera metoder i Helcoms övervakningsprogram för främmande arter. Provtagningen fokuserar på hårdbottenorganismer och lokaler som prioriteras är hamnar, marinor och vattenbruksanläggningar, alla är ”hotspots” för introduktion av främmande arter. RAS kan även utökas till att innefatta artificiella habitat och påväxtpaneler och kallas då extended Rapid Assessment Survey (eRAS). Det är den utökade undersökningen som testats här. Då metoden tagits fram för Östersjön fokuserades undersökningen till Östersjön. De besökta lokalerna är Nynäshamns hamn och gästhamn samt Bullandö marina. På västkusten besöktes råoljehamnen i Brofjorden i Lysekil.Totalt dokumenterades 84 taxa varav sju anses vara främmande för svenska vatten: slät havstulpan (Amphibalanus improvisus), havsborstmasken Boccardiella ligerica, hydrozoen Cordylophora caspia, havsborstmasken Marenzelleria sp., sandmussla (Mya arenaria), svartmunnad smörbult (Neogobius melanostomus) och nyazeeländsk tusensnäcka (Potamopyrgus antipodarum). En del av dessa arter har funnits i svenska vatten sedan lång tid tillbaka.Metoderna som använts fungerade generellt bra, men det är viktigt att vara medveten om förutsättningarna för metoderna. Då fokus ligger på hårdbottenorganismer riskerar vissa grupper att överses. Detta gäller framförallt plankton och bottenfauna i sediment. En svårighet var tillgång till hårdbottenytor i de stora hamnarna. För att det ska vara tids- och kostnadseffektivt ställs krav på utföraren, framförallt krävs taxonomisk kunskap och kännedom om den inhemska floran och faunan. Provtagningen går troligen snabbare med tiden om den upprepas i samma hamnar. Utökningen från RAS till eRAS ledde sannolikt till att fler främmande arter hittades. Därför rekommenderar vi att eRAS används för framtida övervakning. Val av undersökningslokaler bör ske efter bedömning av risk för introduktion av främmande arter med hjälp av spridningsmodeller utifrån naturlig spridning, vektorer och spridningsvägar för mänsklig spridning. Dessutom behöver man värdera resultat av tidigare undersökningar och göra expertbedömningar.
|
|
| 14. |
- Bergkvist, Johanna, et al.
(författare)
-
Övervakning av främmande arter i hamnar med förenklad provtagning enligt eRAS-metoden : Fältrapport 2019
- 2021
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Den första fältundersökningen i Havs- och vattenmyndighetens nya övervakningsprogram av marina främmande arter har genomförts i två stora internationella hamnar och en betydande marina på Skånes kust.Lokalerna utgör ”hotspots” för främmande arter. Resultaten påvisar nio främmande arter av totalt 78 taxa. De relativt enkla provtagningsmetoderna visade sig vara effektiva för att påvisa förekomst av främmande arter i vattnet och på olika substrat i hamnar och marinor. Den nationella marina miljöövervakningens temaområde om biologisk störning har ett nystartat övervakningsprogram av marina främmande arter.Syftet är att genom att undersöka hotspots för introduktion av främmande arter så ökar möjligheten att upptäcka nyintroduktioner för landet och spridning till nya områden. Denna fältrapport sammanställer resultaten från startåret 2019 då undersöktes Malmö och Trelleborgs hamnar – båda med omfattande internationell sjöfart. Dessutom undersöktes Ystad marina med flera hundra båtplatser, nära Ystad hamn som är en av de största färjehamnarna i Sverige. Lokalerna utgör ”hotspots” där marina främmande arter förväntas introduceras till landet eller spridas från andra lokaler.Provtagningen genomfördes under 2019 enligt ”Rapid assessment survey” (RAS) med semi-kvantitativ skattning av förekomst av främmande arter genom påväxtpaneler, skrap från olika substrat, bottenhugg och kvalitativ visuell inspektion av konstgjorda hårdbottenstrukturer i vattenmassan och vegetation. Genom så kallade artificiella habitat av krukskärvor i plastbackar som placerades på botten möjliggjordes nykolonisering av organismer. Det svenska förslaget på övervakningsmanual utvärderades samtidigt.Under 2019 hittades totalt 78 taxa varav nio anses främmande för svenska vatten. Främmande arter hittades i alla lokaler. Genom RAS-metodiken och visuell inspektion identifierades 60 taxa och med artificiella habitat 48 taxa. Med den senare återfanns sju främmande arter, till skillnad mot sex med den förra metoden. Förekomst av främmande arterna av speciellt intresse är ostronpest (Crepidula fornicata), röd pungräka (Hemimysis anomala), svartmunnad smörbult (Neogobius melanostomus). I tillägg upptäcktes den nyligen till Sverige introducerade (år 2014) vitfingrad brackvattenskrabba (Rhithropanopeus harrisii) för första gången i havsbassängen Arkonahavet och Södra Öresund.Dessa tre arter finns med på Helcom/Ospars ”Target species list” över arter som är av särskilt intresse inom barlastvattenkonventionen, på grund av deras negativa och skadliga påverkan på havsmiljön i Östersjön och Nordsjön.
|
|
| 15. |
- Bergkvist, Johanna, et al.
(författare)
-
Övervakning av främmande arter i hamnar med förenklad provtagning enligt eRAS-metoden : Fältrapport 2020
- 2021
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Den andra fältundersökningen i Havs- och vattenmyndighetens nya övervakningsprogram av marina främmande arter har genomförts i sex stora internationella hamnar och en betydande marina. Lokalerna utgör ”hotspots” för främmande arter. Resultaten påvisar sex främmande arter av totalt 93 taxa.De relativt enkla provtagningsmetoderna visade sig vara effektiva för att påvisa förekomst av främmande arter i vattnet och på olika substrat i hamnar och marinor. Den nationella marina miljöövervakningens temaområde om biologisk störning har ett nystartat övervakningsprogram av marina främmande arter. Syftet är att genom att undersöka hotspots för introduktion av främmande arter så ökar möjligheten att upptäcka nyintroduktioner för landet och spridning till nya områden.Denna fältrapport sammanställer resultaten från andra fältsäsongen 2020 då undersöktesKarlskronaKarlshamnSölvesborgs ochTrelleborg hamn i ÖstersjönMalmö hamn i Öresund samtHalmstad hamn i KattegattAlla dessa hamnar har omfattande internationell sjöfart. Dessutom undersöktes Ystad marina med flera hundra båtplatser, nära Ystad hamn som är en av de största färjehamnarna i Sverige. Lokalerna utgör ”hotspots” där marina främmande arter förväntas introduceras till landet eller spridas från andra områden.Provtagningen genomfördes enligt ”Rapid assessment survey” (RAS) med semi-kvantitativ skattning av förekomst av främmande arter genom påväxtpaneler, skrap från olika substrat, bottenhugg och kvalitativ visuell inspektion av konstgjorda hårdbottenstrukturer i vattenmassan och vegetation. Genom så kallade artificiella habitat av krukskärvor i plastbackar som placerades på botten möjliggjordes nykolonisering av organismer. Det svenska förslaget på övervakningsmanual utvärderades samtidigt.Totalt hittades 93 taxa, varav sex anses främmande för svenska vatten som hittades i alla lokalerna. Genom RAS-metodiken och visuell inspektion identifierades 48 taxa varav fyra främmande. Metoderna artificiella habitat identifierade 65 taxa varav fem främmande, påväxtpaneler 27 taxa varav tre främmande.Förekomst av främmande arterna av speciellt intresse är australisk kalkrörsmask (Ficopomatus enigmaticus) och vitfingrad brackvattenskrabba (Rhithropanopeus harrisii). Dessa finns med på Helcom/Ospars ”Target species list” över arter som är av särskilt intresse inom barlastvattenkonventionen, på grund av deras negativa och skadliga påverkan på havsmiljön i Östersjön och Nordsjön.
|
|
| 16. |
- Förlin, Lars, et al.
(författare)
-
Effektscreening – Biologisk effektövervakning i förorenade områden längs Sveriges kust 2017–2018
- 2019
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Undersökningarna visar att samtliga metoder inklusive undersökningar av hälsotillståndet hos fisk, fortplantning och biomarkörer hos vitmärla, lysosomal membranstabilitet hos mussla och imposex hos snäckor med få undantag visade på tydliga effekter i de åtta undersökta och förorenade områdena längs Sveriges kuster. En jämförelse mellan de olika metoderna visar, med undantag för området i Uddevalla/Byfjorden, en tydlig påverkan i resterande undersökta områdena. I Byfjorden noterades mindre stressade musslor och endast låga stadier av imposex hos snäckor medan fiskhälsan kunde konstateras vara påverkad. Utöver Byfjorden gjordes undersökningar med mer än en av metoderna även i Sundsvallsfjärden, Norrsundet, Bråviken, Ronnebyåns mynning och Landskrona. I dessa områden visar jämförelsen mellan metoderna att samtliga indikerar en tydlig påverkan. Att samtliga metoder ger utslag beror sannolikt på att alla valda undersökningsområden har en mycket komplex och ganska påtaglig föroreningsbelastning vilket innebär att det kan förväntas att de flesta organismer som lever i dessa områden kan uppvisa effekter som kan härledas till påverkan av miljöstörande ämnen.I Sverige är den nationella effektbaserade miljöövervakningen i marin miljö väsentligen inriktad på att undersöka effekter av miljögifter i referensområden. Sådana områden karakteriseras av att de ska ligga på stort avstånd från större befolkningscentra och industrier, eller till exempel inte ligga nära stora flodmynningar. Resultaten från denna studie kompletterar den ordinarie miljöövervakningen i referensområden och visar med stor tydlighet att de undersökta områdena är källor för miljöstörande ämnen till vattenmiljön. Undersökningarna visar också att det är önskvärt att kontinuerlig biologisk effektövervakning kommer igång i något eller några påverkade områden inom ramen för den nationella miljöövervakningen för att parallellt följa förändringar i miljön nära eller en bit från påtagliga, mer eller mindre kontinuerliga föroreningskällor i vårt samhälle. Detta skulle också komplettera Sveriges internationella rapportering av miljödata genom att förutom att rapportera effektdata från referensområden även kunna rapportera data från påverkade/förorenade områden.
|
|
| 17. |
- Gorokhova, Elina, et al.
(författare)
-
Linking biological effects to contaminant levels in sediment, fish and benthic invertebrates along the Swedish coast
- 2023
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- The Effect Screening Study commissioned by the Swedish Environmental Protection Agency aimed to assess the biological impact of environmental contaminants in eight polluted hot spot areas along the Swedish coast. The study focused on established biomarkers in fish and benthic invertebrates, questioning their efficacy in contaminant monitoring programs. In the first stage, health status and biomarkers in various species were examined, revealing contamination-related effects. In the second stage, these responses were linked to contaminant concentrations, to identify informative test species and biomarkers for biological effect monitoring in the Baltic Sea. Our findings revealed several contaminant groups exceeding safe levels, causing adverse effects on the amphipods and fish. In amphipods, trace metals, Hg, PBDD/F, PBDEs, HCB, and OTCs were linked to embryo aberrations and oxidative stress. In fish, HCBs, PFAS, and PCBs emerged as key predictors of multiple adverse effects and linked to growth-related traits and oxidative stress; moreover, some of the effects in fish were sex-specific. We even developed a highly accurate logistic model (>90%) to assess exposure probability based on the observed biological responses. The study underscores the need for ecologically relevant biomarkers in routine environmental management and the Marine Strategy Framework Directive, emphasizing ongoing research for effective monitoring tools and improved assessment criteria.
|
|
| 18. |
- Lysholm, Sara, et al.
(författare)
-
Seroepidemiology of selected transboundary animal diseases in goats in Zambia
- 2022
-
Ingår i: Preventive Veterinary Medicine. - : Elsevier. - 0167-5877 .- 1873-1716. ; 206
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Transboundary pathogens of goats present significant constraints to the livelihoods of millions of farmers in countries such as Zambia. Consequently, this study aimed to investigate the seroprevalence of Mycoplasma capricolum subsp. capripneumoniae (Mccp), foot and mouth disease virus (FMDV), Brucella spp., Crimean Congo haemorrhagic fever virus (CCHFV), and Rift Valley fever virus (RVFV) in Zambian goats. Another aim was to identify associations between seroprevalence and different predictor variables, such as trade and border proximity. From September to October 2019, 962 serum samples were collected from goats in seven Zambian districts, four of which have an international border while the remaining three do not. A questionnaire survey was conducted with each household, focusing on trade routines, management strategies and herd disease history. Animal-level seroprevalence adjusted for herd-level clustering was 8.2 % (95 % confidence interval [CI] 7.5-9.0) for Mccp, 12.9% (95% CI 12.0-13.7) for FMDV, 13.0 % (95% CI 12.1-13.9) for Brucella spp., 3.3 % (95% CI 2.8-3.7) for CCHFV, and 0.4 % (95 % CI 0.3-0.7) for RVFV. The association between herd-level seroprevalence and border proximity and trade appeared negligible, with the exception of selling goats at least twice a year which was identified as a potential risk factor for Brucella spp. (OR 4.1, 95 % CI 1.1-16.0, p = 0.040). In addition, a positive association between herd-level seroprevalence of FMDV and a herd size of 21 goats or more (OR 3.3, 95 % CI 1.0-11.1, p = 0.049) was detected. Also, positive associations between animal-level seroprevalence of Brucella spp. and increasing age (OR 7.7, 95 % CI 1.5-40.7, p = 0.016), and CCHFV and keeping pigs in the household (OR 2.7, 95 % CI 1.0-7.1, p = 0.044), were found. For FMDV (OR 3.8, 95 % CI 1.4-10.9, p = 0.011) and Brucella spp. (OR 4.5, 95 % CI 1.2-17.3, p = 0.031) on the other hand, animal-level seroprevalence was significantly higher in households without pigs. To the best of the authors' knowledge, this is the first study to describe the presence of antibodies for CCPP and CCHF in the Zambian goat population. While the association between seroprevalence and trade and border proximity generally appeared negligible, it is recommended that their influence is further evaluated in future studies, preferably through in-depth longitudinal studies incorporating impacts of different biosecurity measures and trade variations, linked to for example seasonality and trade peaks.
|
|
| 19. |
- Paul, C., et al.
(författare)
-
Diatom Derived Polyunsaturated Aldehydes Do Not Structure the Planktonic Microbial Community in a Mesocosm Study
- 2012
-
Ingår i: Marine Drugs. - Basel : MDPI AG. - 1660-3397. ; 10:4, s. 775-792
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Several marine and freshwater diatoms produce polyunsaturated aldehydes (PUA) in wound-activated processes. These metabolites are also released by intact diatom cells during algal blooms. Due to their activity in laboratory experiments, PUA are considered as potential mediators of diatom-bacteria interactions. Here, we tested the hypothesis that PUA mediate such processes in a close-to-field mesocosm experiment. Natural plankton communities enriched with Skeletonema marinoi strains that differ in their PUA production, a plankton control, and a plankton control supplemented with PUA at natural and elevated concentrations were observed. We monitored bacterial and viral abundance as well as bacterial community composition and did not observe any influence of PUA on these parameters even at elevated concentrations. We rather detected an alternation of the bacterial diversity over time and differences between the two S. marinoi strains, indicating unique dynamic bacterial communities in these algal blooms. These results suggest that factors other than PUA are of significance for interactions between diatoms and bacteria.
|
|
| 20. |
- Ploug, Helle, et al.
(författare)
-
Oxygen diffusion limitation and ammonium production within sinking diatom aggregates under hypoxic and anoxic conditions
- 2015
-
Ingår i: Marine Chemistry. - : Elsevier BV. - 0304-4203. ; 176, s. 142-149
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Sinking diatom aggregates are important components of vertical elemental fluxes and represent 'hotspots' of microbial-driven remineralization in the water column. A combined analytical approach of microsensors and fluorometry was used to measure oxygen (02) and ammonium (NH4+) concentrations in sinking diatom aggregates as a function of the ambient 02 concentrations. Diffusive fluxes of 02 and NH4+ within and around sinking aggregates were subsequently analyzed using a diffusion reaction model. Diffusion limitation of 02 within the diatom aggregates occurred when ambient 02 concentrations decreased beneath 100 mu M. At ambient 02 concentrations of 20 mu M, the measured flux of 02 to aggregates was equivalent to 33% of fluxes when 02 concentrations were in equilibrium with the atmosphere and approximately 50% of the aggregate volume was anoxic. When the diatom aggregates were maintained under hypoxic conditions, was produced in a ratio of 8.9 mol O-2 consumed:1 mol NH4+ produced which is within the expected range during ammonification. The average POC-specific respiration rate and the average PON-specific NH4+ production rate under hypoxic conditions were 0.065 d(-1) and 0.052 d(-1), respectively. Under anoxic conditions, the NH4+ release was 18% of that measured under hypoxic conditions. Our empirical and modeled data revealed diatom aggregates to be microenvironments of elevated NI-It concentrations ranging from 1 to 8 mu M and therefore to be potential sources of NH4+ in the oxygen minimum zones in the ocean. (C) 2015 Elsevier B.V. All rights reserved.
|
|
| 21. |
- Qvarfordt, Susanne, et al.
(författare)
-
Marin inventering av naturvärden vid Flakskär - Kållefjärden 2018
- 2018
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Under sommaren 2018 genomförde Sveriges Vattenekologer AB och Marine Monitoring AB marina inventeringar i vattnen kring Flakskär i Blekinge skärgård. Inventeringarna är en del av Länsstyrelsens arbete med att etablera ett nätverk av marina miljöer som är värdefulla och representativa för länet och som har ett fungerande skydd.Uppdraget gällde en översiktlig inventering med syfte att kartlägga naturvärden i vattnen kring Flakskär och omfattade både dyk- och dropvideoinventering. I undersökningsområdet dykinventerades en yta på totalt ca 8900 m2 ned till 15,7 m djup samt dropvideoinventerades 100 punkter mellan 2,5–26 djup.I undersökningsområdet dominerade hårdbottnar ned till ca 9 m djup, därefter var mjuk- eller sandbottnar vanligare. Hårdbottnarna täcktes generellt av ett rödalgssamhälle dominerat av kräkel (Furcellaria lumbricalis) och fjäderslick (Polysiphonia fucoides) upp till ca 3 m djup. På grundare bottnar ökade andelen ullsläke (Ceramium tenuicorne) och ett tångbälte tillkom. Tångbältet bestod av både blåstång (Fucus vesiculosus) och sågtång (F. serratus) och hade sin största yttäckning ned till 2 m djup. Mjukbottenväxtligheten dominerades av ålgräs (Zostera marina) men även borstnate (Stuckenia pectinata) och hårsärv (Zannichellia palustris) var vanliga.Andra inventeringar i Blekinge skärgård visar på liknande artsammansättning och djuputbredning. Fler taxa har noterats totalt i de andra undersökningarna men då har också betydligt fler transekter inventerats och skillnaderna i artsammansättning kan delvis förklaras av en snäv vågexponeringsgrad inom undersökningsområdet.Djuputbredningen av referensarterna för bedömning av ekologisk status indikerar hög status för undersökningsområdet år 2018. I undersökningsområdet noterades dock både sågtång och blåstång nästan 2 m grundare jämfört med den djupaste observationen under åren 2010–2017. Även blåstångbältets djuputbredning (minst 25 % yttäckning) är mindre i jämförelse med andra undersökningar i typområde 8. Djuputbredningen av övriga referensarter samt ålgräs i undersökningsområdet däremot stämmer relativt väl med tidigare undersökningar i området. Ålgräsängar med minst 25 respektive minst 75 % yttäckning noterades till och med något djupare än tidigare.Inventeringarna visar även på höga naturvärden, i form av täta växtsamhällen av kärlväxter och fleråriga alger, i undersökningsområdet, framförallt på bottnar grundare än 10 m. Hårdbottnarna hyser frodiga tångbälten ned till ca 3 m djup och därefter rödalgsamhällen med hög andel fleråriga arter bland annat den grövre algen kräkel ned till ca 10 m djup. På mjuk- och sandbottnarna kan ålgräsängar och ängar av blandande kärlväxter förekomma ned till drygt 6 m djup. Blåmusselbankarna verkar däremot vara få och ha låg täthet av musslor.Den direkta antropogena påverkan i undersökningsområdet uppskattas som liten. Det är ett oexploaterat område utan större farleder. Ankring är sannolikt ett av de större hoten mot naturvärdena eftersom de fritidsbåtar som nyttjar naturhamnar i området sannolikt söker sig till de få vågskyddade vikarna och de lite mindre exponerade nordsidorna på de yttre skären. Ankring sker då på de sand- och mjukbottnar som hyser höga naturvärden i form av täta kärlväxtängar. Indirekt antropogen påverkan på området är framförallt övergödning, vilket kan leda till grumligare vatten och mindre djuputbredning samt fler fintrådiga epifyter som kväver/skuggar tång- och kärlväxtsamhällena.
|
|
| 22. |
- Qvarfordt, Susanne, et al.
(författare)
-
Marin inventering av naturvärden vid Järkö-Ornö och Uttorp 2018
- 2018
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Under sommaren 2018 genomförde Sveriges Vattenekologer AB och Marine Monitoring AB marina inventeringar i vattnen kring Järkö-Ornö samt i Natura 2000-området Uttorp på Sturkö i Blekinge skärgård. Inventeringarna är en del av Länsstyrelsens arbete med att etablera ett nätverk av marina miljöer som är värdefulla och representativa för länet och som har ett fungerande skydd.Uppdraget gällde en översiktlig inventering med syfte att kartlägga naturvärden i vattnen kring Flakskär och omfattade både dyk- och dropvideoinventering. I Järkö-Ornöområdet dykinventerades en yta av totalt ca 2800 kvm ned till 6,2 m djup samt dropvideoinventerades 100 punkter mellan 0,8–6,2 m djup. I Uttorpsområdet dykinventerades en yta av ca 490 kvm ned till 7,7 m djup.Järkö-Ornöområdet dominerades av flacka mjukbottnar medan hårdbottnar främst förekom strandnära ned till 2–3 m djup. Mjukbottenväxtligheten dominerades av ålgräs (Zostera marina) som kunde vara ängsbildande (minst 25 % yttäckning) från ca 2 m djup ned till drygt 5 m djup, men även borstnate (Stuckenia pectinata) och hårsärv (Zannichellia palustris) var vanliga. De grunda hårdbottnarna täcktes generellt av ett frodigt blåstångsbälte (Fucus vesiculosus) med 25–100% yttäckning. Bland övriga nio noterade makroalgsarter var grönslick (Cladophora glomerata) och ullsläke (Ceramium tenuicorne) vanligast.I det mer vågexponerade undersökningsområdet Uttorp saknade sand- och grusbottnarna växtlighet, sannolikt pga. hög vågexponering. Hårdbottnarna hyste däremot frodiga, generellt heltäckande växtsamhällen där den fleråriga rödalgen kräkel (Furcellaria lumbricalis) dominerade på lite djupare bottnar medan blåstång kunde bilda frodiga bälten på lite mer skyddade grunda hårdbottnar.Artsammansättningen i undersökningsområdena liknar de som observerats i andra undersökningar i området. Fler taxa har noterats totalt i de andra undersökningarna men då har också betydligt fler transekter inventerats inom ett större djup- och vågexponeringsintervall. Djuputbredningen av tång i Uttorp stämmer relativt väl med tidigare undersökningar medan ålgräset hade mindre djuputbredning i Järkö-Ornöområdet jämfört med tidigare undersökningar. Ålgräs förekom ned till 5,6 m djup vilket är ca 1,5 m grundare än tidigare observationer från typområdet. Även ålgräsängar med olika täckningsgrader noterades generellt 1 m grundare än i tidigare undersökningar.Undersökningsområdena bedöms ha minst god ekologisk status. Statusbedömningen av Uttorp baserades dels på referensarterna sågtång (Fucus serratus) och kräkels höga täckningsgrader vid de djupaste observationerna och dels på förekomst av såg- och blåstångsbälten samt fleråriga rödalgssamhällen med höga täckningsgrader. Järkö-Ornöområdet bedöms ha god status främst baserat på stor utbredning av ålgräsängar samt förekomst av blåstångsbälten med höga täckningsgrader men även baserat på djuputbredningen av ålgräs som är en referensart i angränsande typområden.Inventeringarna i Järkö-Ornöområdet visar på höga naturvärden, framförallt på bottnar grundare än 5,5 m, i form av blåstångsbälten och frodiga kärlväxtsamhällen som även inkluderar frilevande blåstång och kransalger. Ålgräs förekommer i hela området både i blandsamhällen och i rena ängar. Djupare än 5,5 m djup saknas generellt vegetation och naturvärdena på dessa mjukbottnarär låga. Större delen av bottnarna i Järkö-Ornöområdet ligger emellertid inom 1–6 m djup, vilket indikerar höga naturvärden inom stora delar av området.Även Uttorps bottnar har höga naturvärden då hårdbottnarna hyser frodiga algsamhällen dominerade av fleråriga alger. Området är långgrunt och transektinventeringen indikerar en relativt hög andel hårdbotten, vilket innebär att stora delar av området har förutsättningar för höga naturvärden.I Järkö-Ornöområdet finns sannolikt viss antropogen påverkan i form av bebyggelse och småbåtstrafik. Då området är grunt med stor andel botten inom 0–3 m djup finns risk för att småbåtstrafik påverkar kärlväxtängarna negativt genom bland annat utsläpp av giftiga ämnen från båtbottenfärger och motorer, svall och vattenrörelser som leder till ökad uppgrumling och sämre siktdjup samt propeller- och ankringsskador. Indirekt antropogen påverkan är framförallt övergödning vilket kan leda till grumligare vatten och mindre djuputbredning samt fler fintrådiga epifyter som kväver/skuggar tång- och kärlväxtsamhällena. På områdets öar noterades betande kor vilket är en lokal källa för övergödning.I Uttorpsområdet är den antropogena påverkan troligen liten. Området är mer vågexponerat och har många grynnor vilket sannolikt innebär mindre båttrafik. Det går betande kor i strandområdet men vattenomsättningen är stor vilket minskar påverkan från denna lokala övergödningskälla.
|
|
| 23. |
- Sundberg, Per, et al.
(författare)
-
Utvärdering av ny övervakning av främmande arter : Metodjämförelse mellan traditionell och DNA-baserad identifiering
- 2018
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Denna rapport redovisar resultat från en studie där vi undersökt artförekomst och speciellt förekomst av invasiva främmande arter i kustmiljö. Syftet har varit att utvärdera konventionell undersökningsmetodik för att identifiera arter genom taxonomisk artbestämning genetisk identifiering genom DNAmetabarkodning, i hamnmiljöer.Genom att övervaka miljön med nya genetiska metoder får vi möjligheter att upptäcka spår av organismers förekomst, något som annars är svårt med sortering av organismer från vatten-/planktonprov, bottenhugg eller fiskeredskap. Utvecklingen av DNA-tekniker går fort och det ser lovande ut att tillämpa dessa i jakten på invasiva främmande arter och patogener som är skadliga för den biologiska mångfalden, människors och djurs hälsa samt orsakar stora samhällskostnader, alltså organismer som vi anser är invasiva och främmande.Det finns idag inga miljöövervakningsprogram som baseras på DNA. Samtidigt blir det allt svårare att hitta experter, så kallade taxonomer som kan identifiera arter och som oftast är specialiserade på en eller några artgrupper. Dessutom kommer många arter hit som larver eller juveniler som kanske inte alls liknar det vuxna djuret, eller algen, och därmed är svåra att artbestämma. Detta innebär att många arter kan komma hit utan att upptäckas förrän de är etablerade, och då har vi vanligtvis nått en situation då den invasiva främmande arten i fråga etablerat sig i en ny miljö, och därmed inte går att åtgärda.Såväl EU:s förordning om invasiva främmande arter som havsmiljödirektivet ställer krav på nationell övervakning av främmande arter. Och inom havsmiljöförvaltningen finns även behoven för att fullfölja arbetet med främmande arter inom Helcoms och Ospar. För att snabbt kunna utrota eller begränsa nyetableringar av invasiva främmande arter behöver vi utveckla metoder som är effektiva på att tidigt upptäcka nya introduktioner. Övervakning med hjälp av DNA-baserade metoder som metabarkodning är en lämplig väg att gå. Eftersom det är nya metoder för övervakning så bör även nya indikatorer tas fram som lämpar sig för genetiska metoder. Genetiska metoder bör ses som ett komplement till de traditionella – inte minst under en övergångsfas och om så möjligt ersätta traditionella.
|
|
| 24. |
|
|
| 25. |
|
|
