| 1. |
- Andersson, Sofia, 1972-
(författare)
-
Vård i livets slutskede på särskilt boende för äldre personer : närstående och vårdpersonals skattade och berättade erfarenheter
- 2017
-
Doktorsavhandling (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Bakgrund I Europa, blir det allt vanligare att äldre personer dör på särskilt boende i stället för på sjukhus. Särskilda boenden spelar därför en viktig roll när det gäller vård i livets slutskede. Målet med palliativ vård för personer med livshotande sjukdom och deras närstående är att öka livskvaliteten och lindra lidande. Strukturerade vårdplaner såsom Liverpool Care Pathway for care of the dying (LCP) kan vara ett sätt att öka vårdkvaliteten. Det saknas dock forskning om vård i livets slutskede på särskilda boenden när en strukturerad vårdplan har använts.Syfte Det övergripande syftet med avhandlingen var att beskriva vård i livets slutskede på särskilt boende för äldre personer utifrån närstående och vårdpersonals skattade och berättade erfarenheter.Metod Avhandlingen baseras på två kvantitativa (I, II) och två kvalitativa (III, IV) studier. Studie I baseras på frågeformuläret Views of Informal Carers – Evaluation of Services (VOICES) som har besvarats av närstående (n = 189) efter att en anhörig har dött. Data har därefter analyserats med beskrivande och jämförande statistik. Studie II baseras på data om alla förväntade dödsfall (n = 22 855) som registrerats i Svenska palliativregistret (SPR). Dödsfallsenkäten har besvarats av vårdpersonal och svaren har sedan analyserats med beskrivande statistik och univariat och multipel logistisk regressionsanalys. Studie III baseras på fokusgruppsintervjuer och enskilda intervjuer med vårdpersonal. Studie IV baseras på enskilda intervjuer med närstående. Data från studie III och IV har analyserats med hjälp av kvalitativ innehållsanalys.Resultat Resultatet i studie I visar att majoriteten av de närstående skattade att den äldre personen fick tillräcklig hjälp såväl med personlig vård (78,5 %) som med sjukvård (93,0 %) de sista tre dagarna i livet. De närstående (86,2 %) rapporterade att de var informerade om att det var sannolikt att den äldre personen skulle avlida och majoriteten (94,1 %) av de äldre hade avlidit på önskad plats. Resultatet visade dock på hög förekomst av smärta (46,5 %) och andnöd (55,9 %). Det var ingen skillnad mellan åldersgrupperna när det gällde smärta men de äldre < 85 år hade signifikant högre förekomst av andnöd (70,6 %) jämfört med de äldre äldre, ≥ 85 år, (47,5 %). De äldre, < 85 år, hade signifikant oftare symtomlindring för andnöd (53,1 %) jämfört med äldre äldre, ≥ 85 år, (31,8 %).Resultatet i studie II visar hög förekomst av smärta (68,8 %) och ångest (44,0 %). Faktorer associerade med symtomlindring av smärta, illamående, ångest och andnöd var dels att validerat smärtskattningsinstrument hade använts, dels att munhälsan var bedömd. Starkast samband var det mellan symtomlindring av tre symtom (smärta, andnöd och ångest) och att injektioner var förskrivna vid behov.Resultatet i studie III visar att vårdpersonalen upplevde sig tryggare efter implementeringen av LCP genom att de hade fått ett gemensamt förhållningssätt, kände stöd att skräddarsy vården utifrån den döende personens individuella behov, kände stöd att involvera närstående i beslut och i vården samt hade blivit mer medvetna om vårdmiljön.Resultatet i studie IV visar att närstående upplevde sig tryggare i en välbekant och varm atmosfär, att vara kontra inte vara involverad i vård i livets slutskede och att bli tröstade genom att bevittna vårdpersonalens strävan att lindra lidande.Konklusion Resultatet från studierna i den här avhandlingen pekar på hög vårdkvalitet i livets slutskede på särskilt boende genom god omvårdnad, men resultatet pekar också mot förekomst av inadekvat symtomlindring och hög förekomst av smärta, andnöd och ångest de sista dagarna i livet. Det framkom ett tydligt samband mellan ordinerade injektioner vid behov och symtomlindring av smärta, illamående och ångest. Resultatet indikerar även vikten av att använda smärtskattningsinstrument och göra munhälsobedömningar för symtomlindring vid vård i livets slutskede. Således kan ett sätt att öka vårdkvaliteten för döende personer vara att det finns ordinerade injektionsläkemedel vid behov mot vanliga symtom, att använda validerade smärtskattningsinstrument och att göra munhälsobedömningar. Det framkom också att användandet av en standardiserad vårdplan såsom LCP kan vara ett sätt att förbättra vården för de äldre personerna i livets slutskede. Såväl vårdpersonalen som de närstående upplevde stöd av den struktur för bedömningar och vårdaktiviteter som LCP ger. Vårdpersonalen upplevde också stöd i att involvera närstående i vården och i vårdrelaterade beslut.
|
|
| 2. |
- Hedman, Mante, 1960-
(författare)
-
The community hospital model in northern Sweden
- 2024
-
Doktorsavhandling (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Background: Rural community hospitals (CHs) are vital in delivering healthcare services in sparsely populated regions such as northern Sweden. In Sweden these facilities act as primary care units, staffed by general practitioners (GPs), nurses, and other healthcare professionals. They provide hospital beds, emergency care, and basic diagnostics. The CH model, with GPs responsible for hospital care has not been studied earlier in Sweden. Aims: This thesis aimed to examine the role and practices of the Swedish rural CH model within the healthcare system and the local community. Furthermore, to investigate the perspectives of rural doctors in Sweden and New Zealand (NZ) working within their respective hospital models. Specific aims: To characterise patients admitted to hospitals in Norrbotten and Västerbotten Regions and to compare hospitalisations at rural community hospitals and general hospitals (Study I)To describe registered care measures carried out in rural community hospitals during episodes of hospital care for patients with heart failure, in comparison with a general hospital (Study II)To explore rural hospital doctors’ experiences of providing care in rural hospitals in Southern New Zealand (Study III)To explore rural general practitioners’ experiences of providing care in rural community hospitals in northern Sweden (Study IV) Methods and results: Four original papers form the basis of this thesis. In study I, hospital register data from Norr- and Västerbotten Regions were analysed, focusing on hospital admissions of patients enrolled at CHs 2010-2014. We compared CH admissions with general hospital admissions, examining factors such as age, sex, and diagnoses. CH patients were older than those in general hospitals (median age 80 vs. 68 years), and women had a higher likelihood of admission to CHs compared to men. Common diagnoses in the elderly, such as heart failure and pneumonia were more likely admitted to CHs than to general hospitals. Study II utilized hospital register data from Region Västerbotten to describe registered care measures carried out in rural CHs during episodes of hospital care for patients with heart failure 2015-2019, in comparison with a general hospital. CHs showed documentations by fewer individual doctors, more frequent nursing documentation, and fewer blood tests compared to general hospitals. Radiology, including echocardiography, was performed in general hospitals only but in a minority of cases. Documentation by physiotherapists, occupational therapists, and dietitians was limited in both hospital models.Studies III and IV involved interviews with rural hospital (RH) doctors in New Zealand (NZ), and rural GPs in northern Sweden, respectively, to explore the role of their RH/CH. In both countries, doctors emphasised advantages with proximity and holistic, patient-centred care for elderly, multimorbid, and end-of-life patients. Their RHs/CHs were described to play a central role in rural patients' healthcare journeys, utilizing small, multidisciplinary teams and collaborating with general hospitals and municipal caregivers. Reported challenges for doctors in RHs and CHs included limited resources and inexperience in handling life-threatening, rare cases, and ethical dilemmas unique to rural practice. Despite this, RH doctors considered RH patient safety similar or better than that in general hospitals. CH doctors prompted the idea of expanding the CH model to urban areas. Conclusion: We conclude that CHs admit elderly and multimorbid patients elsewhere common in general hospitals. Care for patients with heart failure at CHs showed more nursing notes, greater doctor continuity, and less biomedical examinations. Our results suggest potential for further development in the multidisciplinary care in both hospital models. Rural generalist doctors in Sweden and NZ emphasise the central role of CHs/RHs, their proximity to patients, and their holistic, generalist approach, and they suggest advantages in the RH/CH care for the elderly compared to general hospitals. In Sweden, the importance of relational continuity was stressed, as rural GPs are familiar with their CH patients from primary care.
|
|
