| 1. |
- Alkan Olsson, Johanna, et al.
(författare)
-
Riskkommunikation om långvarig exponering för hälsoskadliga kemiska ämnen : Utmaningar vid riskkommunikation och förslag på råd för en bättre kommunikation
- 2018
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Personers riskuppfattning påverkas av flera faktorer, som närheten till tidigare händelser, egna erfarenheter (utbildning och social kontext) och vad som kommuniceras. Detta innebär att både budskapsgivaren och mottagaren har stor betydelse för hur en kommunikationssituation utvecklas.Syftet med detta delprojekt, som är en del av projektet ”Nätverk vid upptäckt av befolkningsexponering för farliga kemiska ämnen” som MSB (Myndigheten för samhällsskydd och beredskap) finansierar, har varit att undersöka och samla befintlig erfarenhet av att kommunicera risker. Detta görs för att öka förståelsen samt ta fram råd kring hur kommunikationen som berör dessa ämnen kan förbättras och stärkas. Speciellt fokus har lagts på kommunikation gällande långvarig exponering för hälsoskadliga kemiska ämnen som finns i vår omgivning under längre tid, vilket kräver en långvarig strategi för riskkommunikationen.För att öka förståelsen och ta fram råd har tre mindre studier genomförts: ”Oro, riskuppfattning och kommunikation vid förorenade glasbruksområden”, ”Riskkommunikation vid arbets- och miljömedicinska enheter” och ”Kommunal riskkommunikation om PFAS”. Från de tre studierna kan några olika slutsatser dras. Det finns goda strukturer för riskkommunikation i Sverige och många inblandade aktörer vet hur och vad de behöver göra för att kommunicera risker på ett bra sätt. Olika kemiska föroreningar kräver olika kommunikationsåtgärder. I studien i Glasriket ville många ha mer information (medborgarperspektiv) medan efterfrågan på mer information har tystnat i kommuner där per- och polyfluorerade ämnen (PFAS) upptäckts i dricksvatten. Kommuner efterfrågar mer interaktion och stöd från övriga myndigheter.Med dessa studier som grund skapades ett utkast till en checklista för god riskkommunikation som ”testades” på en workshop som genomfördes 13 mars 2018 i Kalmar med personer från kommuner, länsstyrelser och arbets- och miljömedicinska kliniker. Anteckningarna från mötet användes för att utveckla listan till en lista med råd.Utöver kommentarer på rapporten och listan med råd lyfte flera av deltagarna också fram frågor kring hur en liknande dialog kan föras vidare. Även mer konkreta förslag lyftes fram: Skapa nätverk och mötesplatser för mer kommunikation mellan ansvariga bortom ”stuprörsmentaliteten”. Skapa ett officiellt och tydligt nätverk med experter dit man kan vända sig med specifika frågor. Skapa en databas på nationell nivå för ärenden. Skapa nätverk som är sanktionerade av arbetsgivaren. Utnyttja befintliga nätverk bättre. Genomföra övningar över administrativa gränser; genom övningar blir vi bättre och lär oss hur vi ska agera.I diskussionerna under workshopen flera deltagare att “i vardagen är man själv” och att en svårighet är ekonomiska resurser och att man ofta fokuserar på det akuta. Flera av deltagarna menade att nationella myndigheter har ett ansvar att tydligare stötta ”vardagsarbetet” med att kommunicera risker med hälsoskadliga kemiska ämnen. Detta skulle ha potential att spara resurser i ett längre perspektiv.Tanken är att de åtta råden som togs fram skall kunna användas och lyftas fram när grupper av aktörer skall bygga strukturer och nätverk för riskkommunikation som berör långvarig exponering för hälsoskadliga kemiska ämnen. Vi har delat upp listan på råd i sådana som handlar om förberedelser (innan det händer) och sådana som kan tillämpas vid kommunikationstillfället (när det händer). Även om listan inte riktar sig till en specifik aktör ser vi att den framförallt kan vara användbar för kommuner. Andra myndigheter kan använda listan för att reflektera över hur de kan planera och organisera både form och innehåll av sin riskkommunikation för att på bästa sätt stötta den lokala nivån.
|
|
| 2. |
- Burgaz, Ann, et al.
(författare)
-
25-hydroxyvitamin D accumulation during summer in elderly women at latitude 60 degrees N
- 2009
-
Ingår i: Journal of Internal Medicine. - : Wiley. - 0954-6820 .- 1365-2796. ; 266:5, s. 476-483
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- OBJECTIVES: During half of the year, cutaneous synthesis of 25-hydroxyvitamin D (25(OH)D) is not detectable at northern latitudes, leaving the population dependent on other sources for optimal vitamin D status. During April to September, 25(OH)D status may be improved by solar exposure. In this study, we measured seasonal differences in serum 25(OH)D concentrations and identified the major predictors of summer 25(OH)D concentrations. DESIGN: We assessed serum 25(OH)D concentrations during both winter and summer amongst 100 women, aged 61-83 years, randomly sampled from the Swedish Mammography Cohort. Participants completed two detailed questionnaires covering diet, use of dietary supplements and sun-related behaviour, the first in January through March and a second time in August through September. RESULTS: The mean seasonal increase in serum 25(OH)D concentrations was 38% from mean 72 +/- 23 nmol L(-1) during winter to 99 +/- 29 nmol L(-1) in summer. High summer 25(OH)D concentrations were associated with higher winter concentrations, preference of staying in sun instead of shade, having a nonsensitive skin type and normal body mass index. Based on multiple linear regression modelling, preferring sun, having nonsensitive skin type and normal weight as compared with preferring shade, having sensitive skin type and being obese, was associated with a 64 nmol L(-1) higher 25(OH)D concentrations during summer. CONCLUSIONS: Women with high winter 25(OH)D serum concentrations, with preference of staying in the sun instead of shade during summer, a skin type allowing for longer sun exposure and a normal weight had the highest summer 25(OH)D concentrations.
|
|
| 3. |
- Burgaz, Ann, et al.
(författare)
-
Associations of diet, supplement use, and ultraviolet B radiation exposure with vitamin D status in Swedish women during winter
- 2007
-
Ingår i: American Journal of Clinical Nutrition. - : Elsevier BV. - 0002-9165 .- 1938-3207. ; 86:5, s. 1399-1404
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- BACKGROUND: Vitamin D is produced endogenously after sun exposure but can also be obtained from natural food sources, food fortification, and dietary supplements. OBJECTIVE: We aimed to determine the vitamin D status of women (61-86 y old) living in central Sweden (latitude 60 degrees ) during winter and its relation with vitamin D intake and exposure to ultraviolet B radiation. DESIGN: In a cross-sectional study, we assessed the vitamin D status (serum 25-hydroxyvitamin D [25(OH)D]) of 116 women by using an enzyme immunoassay. The women completed questionnaires covering food habits, use of dietary supplements, and sun-related behavior. RESULTS: In a multiple linear regression model, the main determinants of serum 25(OH)D concentrations (x +/- SD: 69 +/- 23 mmol/L) were dietary vitamin D (6.0 +/- 1.8 mug/d), travel to a sunny location during winter within the previous 6 mo (26%), and the use of dietary supplements (16%). There was no association between serum 25(OH)D status during the winter and age, time spent outdoors, the use of sunscreen, or skin type. Serum 25(OH)D concentrations increased by 25.5 nmol/L with 2-3 servings (130 g/wk) fatty fish/wk, by 6.2 nmol/L with the daily intake of 300 g vitamin D-fortified reduced-fat dairy products, by 11.0 nmol/L with regular use of vitamin D supplements, and by 14.5 nmol/L with a sun vacation during winter. Among nonsupplement users without a wintertime sun vacation, 2-3 servings fatty fish/wk increased serum vitamin D concentrations by 45%. CONCLUSION: Fatty fish, vitamin D-fortified reduced-fat dairy products, regular supplement use, and taking a sun vacation are important predictors for serum concentrations of 25(OH)D during winter at a latitude of 60 degrees .
|
|
| 4. |
- Burgaz, Ann
(författare)
-
Vitamin D and blood pressure
- 2011
-
Doktorsavhandling (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- The physiological function of circulating 25-hydroxyvitamin D (25(OH)D) is to maintain serum calcium range that supports skeletal system. Evidence is mounting that vitamin D has beneficial effects on other important functions in tissues not primarily related to mineral metabolism. Circulating 25(OH)D levels are influenced both by the amount of ultraviolet B exposure from the sun to the skin and dietary intake. The aims of this thesis were to: 1) examine the predictors of serum 25(OH)D levels both during winter and summer among women from the Swedish Mammography Cohort (SMC) in central Sweden (latitude 60° N). 2) evaluate the association between plasma 25(OH)D levels and the prevalence of hypertension among men in the Uppsala Longitudinal Study of Adult Men (ULSAM). 3) evaluate the association between serum vitamin D levels and blood pressure among women in the SMC. 4) quantitatively summarize the evidence from published studies on the association between circulating 25(OH)D and hypertension. In 116 women (61-86 years), investigated regarding determinants of serum 25(OH)D concentrations during winter, mean concentrations were 69 nmol/L. In a multiple linear regression model serum 25(OH)D concentrations were associated with dietary vitamin D, travel to sunny location during winter and the use of dietary supplements. Among these women 100 participated again in an examination during late summer and their mean concentrations were then 99 nmol/L. Determinants of serum 25(OH)D concentration during summer were baseline serum 25(OH)D concentration during winter, sun habits, body mass index and skin type. From the ULSAM 833 men aged 71 ±0.6 years had mean plasma 25(OH)D concentrations of 69 nmol/L. They were examined in a cross-sectional study to determine the association between plasma 25(OH)D concentrations and the prevalence of hypertension. In a multivariable adjusted logistic regression model, men with plasma 25(OH)D concentrations <37.5 nmol/L had a 3-fold higher prevalence (OR=3.3 (95% CI:1.0–11.0)) of hypertension compared to those with ≥37.5 nmol/L. In a sub-group from SMC 550 women, aged 59-85 years had serum 25(OH)D concentration mean of 79 nmol/L. The women were examined using a simultaneous quantile regression model to estimate differences in percentiles of systolic, diastolic, mean arterial and pulse pressure in relation to serum 25(OH)D status. The multivariable adjusted statistically significantly difference in pulse pressure for the group of women with low serum levels of 25(OH)D (<50 nmol/L) compared with high (≥100 nmol/L) was 7.2 mmHg (95% CI: 2.5-11.9) within the 25th percentile of pulse pressure. For the meta-analysis study-specific results were combined using a random-effects model. The summary odds ratios (95% CI) for hypertension comparing the highest versus the lowest circulating 25(OH)D concentrations were 0.73 (0.63-0.84), and 0.84 (0.78-0.90) for 40 nmol/L increment in the dose-response meta-analysis. In conclusion, dietary vitamin D, travel to sunny location and the use of dietary supplements during winter seems to affect serum 25(OH)D concentrations and sun habits, body mass index and skin type during summer. Findings indicate that circulating 25(OH)D concentrations are associated with hypertension and pulse pressure.
|
|
| 5. |
- Engstrom, Annette, et al.
(författare)
-
Cadmium-induced bone effect is not mediated via low serum 1,25-dihydroxy vitamin D
- 2009
-
Ingår i: Environmental Research. - : Elsevier BV. - 1096-0953 .- 0013-9351. ; 109:2, s. 188-192
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Cadmium is a widespread environmental pollutant, which is associated with increased risk of osteoporosis. It has been proposed that cadmium's toxic effect on bone is exerted via impaired activation of vitamin D, secondary to the kidney effects. To test this, we assessed the association of cadmium-induced bone and kidney effects with serum 1,25-dihydroxyvitamin D (1,25(OH)(2)D); measured by enzyme immunoassay. For the assessment, we selected 85 postmenopausal women, based on low (0.14-0.39 mu g/L) or high (0.66-2.1 mu g/L) urinary cadmium, within a cross-sectional population-based women's health survey in Southern Sweden. We also measured 25-hydroxy vitamin D. cadmium in blood, bone mineral density and several markers of bone remodeling and kidney effects. Although there were clear differences in both kidney and bone effect markers between women with low and high cadmium exposure, the 1,25(OH)(2)D concentrations were not significantly different (median, 111 pmol/L (5-95th percentile, 67-170 pmol/L) in low- and 125 pmol/L (66-200 pmol/L) in high-cadmium groups; p = 0.08). Also, there was no association between 1,25(OH)(2)D and markers of bone or kidney effects. It is concluded that the low levels of cadmium exposure present in the studied women, although high enough to be associated with lower bone mineral density and increased bone resorption, were not associated with lower serum concentrations of 1,25(OH)(2)D. Hence, decreased circulating levels of 1,25(OH)(2)D are unlikely to be the proposed link between cadmium-induced effects on kidney and bone. (C) 2008 Elsevier Inc. All rights reserved.
|
|
| 6. |
- Kotova, Natalia, et al.
(författare)
-
Nätverk vid upptäckt av befolkningsexponering för farliga kemiska ämnen : en sammanställning av kompetens och laboratorieverksamhet bland regionala Arbets- och miljömedicinska enheter vid upptäckt av befolkningsexponering för farliga ämnen av kemiskt ursprung där livsmedel och dricksvatten kan vara en potentiell källa
- 2017
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- I Livsmedelsverkets beredskapsarbete ingår att göra uppskattningar av vilka nivåer av farliga ämnen som konsumenterna får i sig via livsmedel och att tidigt upptäcka exponering som kan resultera i skadliga hälsoeffekter. Detta arbete innebär att övervakningen behöver förbättras gällande risker för kemisk exponering. I händelse av kemisk exponering av befolkningen via livsmedel eller vatten, beroende på olyckor eller antagonistiska händelser, behövs en väl samordnad kedja inkluderande bl.a. operativa aktörer samt centrala och regionala myndigheter.Denna rapport är ett resultat av krisberedskapsprojektet Nätverk vid upptäckt av befolkningsexponering för farliga kemiska ämnen som finansierats med 2:4-anslag från MSB. Projektets syfte är att bilda ett nätverk mellan olika aktörer för att skapa förutsättningar för ett bättre utnyttjande av landets samlade kapacitet och kompetens avseende provtagnings- och laboratorieanalys i avsikt att identifiera farliga kemiska ämnen i prover från människa. Nätverket är till för att skapa en effektivare beredskap vid allvarliga händelser med kemiska ämnen och/eller för övervakning av exponering för kemiska ämnen hos den svenska befolkningen.Projektet fokuserade på att inventera och förbättra kunskapsläget och laboratorieberedskap för provtagning och analys av prover från människa vid upptäckt av befolkningsexponering för farliga ämnen. Detta gäller i livsmedel och dricksvatten då ämnen av kemiskt ursprung kan vara en potentiell farlig källa. Projektet skapade ett nätverk mellan myndigheter och regionala Arbets- och miljömedicinska (AMM) enheter för att skapa förutsättningar för ett bättre utnyttjande av landets samlade kapacitet, kompetens och laboratorier inom AMM-verksamheten. För att stärka såväl regional som nationell krisberedskap när det gäller hanteringen av oönskade händelser så har projektets alla AMM-enheter i Sverige kartlagt kompetens och laboratoriekapacitet samt testat förmågan att arbeta i fält med provtagning och efterhantering av prover.Målgruppen för rapporten är de som arbetar med identifiering och riskvärdering av farliga ämnen med kemiskt ursprung i befolkningen, både vid kris och i vardagen. Nätverkets arbete resulterade bl.a. i de manualer som används vid exponering för olika typer av CBRNE-ämnen dvs. inte enbart kemiska (C-ämnen), men också biologiska (B-ämnen), radiologiska (R-ämnen), nukleära (N-ämnen) och explosiva (E-ämnen). Projektet har drivits av Livsmedelsverket i ett nära samarbete med regionala AMM-enheter och Totalförsvarets Forskningsinstitut (FOI) samt i samverkan med Folkhälsomyndigheten, Naturvårdsverket, Socialstyrelsen, Kemikalieinspektionen och Karolinska Institutet.
|
|
| 7. |
- Wallin, Alice, et al.
(författare)
-
Validity of food frequency questionnaire-based estimates of long-term long-chain n-3 polyunsaturated fatty acid intake
- 2014
-
Ingår i: European Journal of Nutrition. - : Springer Science and Business Media LLC. - 1436-6207 .- 1436-6215. ; 53:2, s. 549-555
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- PURPOSE:To evaluate how long-term dietary intake of long-chain n-3 polyunsaturated fatty acids (LCn-3 PUFAs), estimated by repeated food frequency questionnaires (FFQs) over 15 years, is correlated with LCn-3 PUFAs in adipose tissue (AT).METHODS:Subcutaneous adipose tissue was obtained in 2003-2004 (AT-03) from 239 randomly selected women, aged 55-75 years, after completion of a 96-item FFQ (FFQ-03). All participants had previously returned an identical FFQ in 1997 (FFQ-97) and a 67-item version in 1987-1990 (FFQ-87). Pearson product-moment correlations were used to evaluate associations between intake of total and individual LCn-3 PUFAs as estimated by the three FFQ assessments and AT-03 content (% of total fatty acids).RESULTS:FFQ-estimated mean relative intake of LCn-3 PUFAs (% of total fat intake) increased between all three assessments (FFQ-87, 0.55 ± 0.34; FFQ-97, 0.74 ± 0.64; FFQ-03, 0.88 ± 0.56). Validity, in terms of Pearson correlations between FFQ-03 estimates and AT-03 content, was 0.41 (95 % CI 0.30-0.51) for total LCn-3 PUFA and ranged from 0.29 to 0.48 for individual fatty acids; lower correlation was observed among participants with higher percentage body fat. With regard to long-term intake estimates, past dietary intake was also correlated with AT-03 content, with correlation coefficients in the range of 0.21-0.33 and 0.21-0.34 for FFQ-97 and FFQ-87, respectively. The correlations were improved by using average estimates from two or more FFQ assessments. Exclusion of fish oil supplement users (14 %) did not alter the correlations.CONCLUSION:These data indicate reasonable validity of FFQ-based estimates of long-term (up to 15 years) LCn-3 PUFA intake, justifying their use in studies of diet-disease associations.
|
|
| 8. |
- Zamora, Juan Carlos, et al.
(författare)
-
Considerations and consequences of allowing DNA sequence data as types of fungal taxa
- 2018
-
Ingår i: IMA Fungus. - : INT MYCOLOGICAL ASSOC. - 2210-6340 .- 2210-6359. ; 9:1, s. 167-185
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Nomenclatural type definitions are one of the most important concepts in biological nomenclature. Being physical objects that can be re-studied by other researchers, types permanently link taxonomy (an artificial agreement to classify biological diversity) with nomenclature (an artificial agreement to name biological diversity). Two proposals to amend the International Code of Nomenclature for algae, fungi, and plants (ICN), allowing DNA sequences alone (of any region and extent) to serve as types of taxon names for voucherless fungi (mainly putative taxa from environmental DNA sequences), have been submitted to be voted on at the 11th International Mycological Congress (Puerto Rico, July 2018). We consider various genetic processes affecting the distribution of alleles among taxa and find that alleles may not consistently and uniquely represent the species within which they are contained. Should the proposals be accepted, the meaning of nomenclatural types would change in a fundamental way from physical objects as sources of data to the data themselves. Such changes are conducive to irreproducible science, the potential typification on artefactual data, and massive creation of names with low information content, ultimately causing nomenclatural instability and unnecessary work for future researchers that would stall future explorations of fungal diversity. We conclude that the acceptance of DNA sequences alone as types of names of taxa, under the terms used in the current proposals, is unnecessary and would not solve the problem of naming putative taxa known only from DNA sequences in a scientifically defensible way. As an alternative, we highlight the use of formulas for naming putative taxa (candidate taxa) that do not require any modification of the ICN.
|
|
