| 1. |
- Bui, Thuy T., et al.
(författare)
-
Estimating uptake of phthalate ester metabolites into the human nail plate using pharmacokinetic modelling
- 2017
-
Ingår i: Environment International. - : Elsevier BV. - 0160-4120 .- 1873-6750. ; 100, s. 148-155
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- There is a lack of knowledge regarding uptake of phthalate esters (PEs) and other chemicals into the human nail plate and thus, clarity concerning the suitability of human nails as a valid alternative matrix for monitoring longterm exposure. In particular, the relative importance of internal uptake of phthalate metabolites (from e.g. blood) compared to external uptake pathways is unknown. This study provides first insights into the partitioning of phthalate-metabolites between blood and nail using pharmacokinetic (PK) modelling and biomonitoring data from a Norwegian cohort. A previously published PK model (Lorber PK model) was used in combination with measured urine data to predict serum concentrations of DEHP and DnBP/DiBP metabolites at steady state. Then, partitioning between blood and nail was assessed assuming equilibrium conditions and treating the nail plate as a tissue, assuming a fixed lipid and water content. Although calculated as a worst-case scenario at equilibrium, the predicted nail concentrations of metabolites were lower than the biomonitoring data by factors of 44 to 1300 depending on the metabolite. It is therefore concluded that internal uptake of phthalate metabolites from blood into nail is a negligible pathway and does not explain the observed nail concentrations. Ingtead, external uptake pathways are more likely to dominate, possibly through deposition of phthalates onto the skin/nail and subsequent metabolism. Modelling gaseous diffusive uptake of PEs from air to nail revealed that this pathway is unlikely to be important. Experimental quantification of internal and external uptake pathways of phthalates and their metabolites into the human nail plate is needed to verify these modelling results. However, based on this model, human nails are not a good indicator of internal human exposure for the phthalate esters studied.
|
|
| 2. |
- Bui, Thuy T., et al.
(författare)
-
Human exposure, hazard and risk of alternative plasticizers to phthalate esters
- 2016
-
Ingår i: Science of the Total Environment. - : Elsevier BV. - 0048-9697 .- 1879-1026. ; 541, s. 451-467
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Alternative plasticizers to phthalate esters have been used for over a decade, but data regarding emissions, human exposure and health effects are limited. Here we review 20 alternative plasticizers in current use and their human exposure, hazard and risk. Physicochemical properties are collated for these diverse alternatives and log K-OW values range over 15 orders of magnitude and log K-AW and log K-OA values over about 9 orders of magnitude. Most substances are hydrophobic with low volatility and are produced in high volumes for use in multiple applications. There is an increasing trend in the total use of alternative plasticizers in Sweden compared to common phthalate esters in the last 10 years, especially for DINCH. Evaluative indoor fate modeling reveals that most alternatives are distributed to vertical surfaces (e.g. walls or ceilings). Only TXIB and GTA are predicted to be predominantly distributed to indoor air. Human exposure data are lacking and clear evidence for human exposure only exists for DEHT and DINCH, which show increasing trends in body burdens. Human intake rates are collected and compared with limit values with resulting risk ratios below 1 except for infant's exposure to ESBO. PBT properties of the alternatives indicate mostly no reasons for concern, except that TEHPA is estimated to be persistent and TCP toxic. A caveat is that non-standard toxicological endpoint results are not available and, similar to phthalate esters, the alternatives are likely pseudo-persistent. Keydata gaps for more comprehensive risk assessment are identified and include: analytical methods to measure metabolites in biological fluids and tissues, toxicological information regarding non-standard endpoints such as endocrine disruption and a further refined exposure assessment in order to consider high risk groups such as infants, toddlers and children.
|
|
| 3. |
- Bui, Thuy T., et al.
(författare)
-
Probing the relationship between external and internal human exposure of organophosphate flame retardants using pharmacokinetic modelling
- 2017
-
Ingår i: Environmental Pollution. - : Elsevier BV. - 0269-7491 .- 1873-6424. ; 230, s. 550-560
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Human external exposure (i.e. intake) of organophosphate flame retardants (PFRs) has recently been quantified, but no link has yet been established between external and internal exposure. In this study, we used a pharmacokinetic (PK) model to probe the relationship between external and internal exposure data for three PFRs (EHDPHP, TNBP and TPHP) available for a Norwegian cohort of 61 individuals from 61 different households. Using current literature on metabolism of PFRs,, we predicted the metabolite serum/urine concentrations and compared it to measured data from the study population. Unavailable parameters were estimated using a model fitting approach (least squares method) after assigning reasonable constraints on the ranges of fitted parameters. Results showed an acceptable comparison between PK model estimates and measurements (<10-fold deviation) for EHDPHP. However, a deviation of 10-1000 was observed between PM model estimates and measurements for TNBP and TPHP. Sensitivity and uncertainty analysis on the PK model revealed that EHDPHP results showed higher uncertainty than TNBP or TPHP. However, there are indications that (1) current biomarkers of exposure (i.e. assumed metabolites) for TNBP and TPHP chemicals might not be specific and ultimately affecting the outcome of the modelling and (2) some exposure pathways might be missing. Further research, such as in vivo laboratory metabolism experiments of PFRs including identification of better biomarkers will reduce uncertainties in human exposure assessment.
|
|
| 4. |
- Bui, Tuong Thuy, et al.
(författare)
-
Probing the relationship between external and internal human exposure of organophosphate flame retardants using pharmacokinetic modelling
-
Annan publikation (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Human external exposure (i.e. intake) of organophosphate flame retardants (PFRs) has recently been quantified, but no link has yet been established between external and internal exposure. In this study, we used a pharmacokinetic (PK) model to probe the relationship between external and internal exposure data for three PFRs (EHDPHP, TNBP and TPHP) available for a Norwegian cohort of 61 individuals from 61 different households. Using current literature on metabolism of PFRs, we predicted the human body burden and compared it to the measured serum and urine data for the PFRs metabolites. Unavailable parameters were estimated using a model fitting approach (least squares method) after assigning reasonable constraints on the ranges of fitted parameters. Results showed an acceptable comparison between PK model estimates and measurements (< 10-fold deviation) for EHDPHP. However, a deviation of 10-1000 was observed between PK model estimates and measurements for TNBP and TPHP. Sensitivity and uncertainty analysis on the PK model revealed that EHDPHP results showed higher uncertainty than TNBP or TPHP. However, there are indications that (1) current biomarkers of exposure (i.e. assumed metabolites) for TNBP and TPHP chemicals might not be specific and ultimately affecting the outcome of the modeling, (2) some exposure pathways might be missing. Further research, such as in vivo laboratory metabolism experiments of PFRs including identification of better biomarkers will reduce uncertainties in human exposure assessment.
|
|
| 5. |
|
|
| 6. |
- Giovanoulis, Georgios, et al.
(författare)
-
Multi-pathway human exposure assessment of phthalate esters and DINCH
- 2018
-
Ingår i: Environment International. - : Elsevier BV. - 0160-4120 .- 1873-6750. ; 112, s. 115-126
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Phthalate esters are substances mainly used as plasticizers in various applications. Some have been restricted and phased out due to their adverse health effects and ubiquitous presence, leading to the introduction of alternative plasticizers, such as DINCH. Using a comprehensive dataset from a Norwegian study population, human exposure to DMP, DEP, DnBP, DiBP, BBzP, DEHP, DINP, DIDP, DPHP and DINCH was assessed by measuring their presence in external exposure media, allowing an estimation of the total intake, as well as the relative importance of different uptake pathways. Intake via different uptake routes, in particular inhalation, dermal absorption, and oral uptake was estimated and total intake based on all uptake pathways was compared to the calculated intake from biomonitoring data. Hand wipe results were used to determine dermal uptake and compared to other exposure sources such as air, dust and personal care products. Results showed that the calculated total intakes were similar, but slightly higher than those based on biomonitoring methods by 1.1 to 3 times (median), indicating a good understanding of important uptake pathways. The relative importance of different uptake pathways was comparable to other studies, where inhalation was important for lower molecular weight phthalates, and negligible for the higher molecular weight phthalates and DINCH. Dietary intake was the predominant exposure route for all analyzed substances. Dermal uptake based on hand wipes was much lower (median up to 2000 times) than the total dermal uptake via air, dust and personal care products. Still, dermal uptake is not a well-studied exposure pathway and several research gaps (e.g. absorption fractions) remain. Based on calculated intakes, the exposure for the Norwegian participants to the phthalates and DINCH was lower than health based limit values. Nevertheless, exposure to alternative plasticizers, such as DPHP and DINCH, is expected to increase in the future and continuous monitoring is required.
|
|
| 7. |
- Giovanoulis, Georgios, et al.
(författare)
-
Multi-pathway human exposure assessment of phthalate esters and DINCH
-
Annan publikation (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Phthalate esters are substances mainly used as plasticizers in various applications. Some have been restricted and phased out due to their adverse health effects and ubiquitous presence, leading to the introduction of alternative plasticizers, such as DINCH. Using a comprehensive dataset from a Norwegian study population, human exposure to DMP, DEP, DnBP, DiBP, BBzP, DEHP, DINP, DIDP, DPHP and DINCH was assessed by measuring their presence in external exposure media, allowing an estimation of the total intake, as well as the relative importance of different uptake pathways. Intake via different uptake routes, in particular inhalation, dermal absorption, and oral uptake was estimated and total intake based on all uptake pathways was compared to the back-calculated intake from biomonitoring data. Hand wipe results were used to determine dermal uptake and compared to other exposure sources such as air, dust and personal care products. Results showed that the calculated total intakes were similar, but slightly higher than those based on biomonitoring methods by 1.1 to 2.8 times (median), indicating a good understanding of important uptake pathways. The relative importance of different uptake pathways was comparable to other studies, where inhalation was important for lower molecular weight phthalates, and negligible for the higher molecular weight phthalates and DINCH. Dietary intake was the predominant exposure route for all analyzed substances. The dermal uptake assessed by hand wipes was much lower (median up to 2000 times) than the sum of dermal uptake via air, dust and personal care products and unlikely represents an integrative dermal exposure. Dermal uptake is not a well-studied exposure pathway and several research gaps (e.g. absorption fractions) remain. Based on calculated intakes, the exposure risk for the Norwegian participants to the phthalates and DINCH was lower than health based limit values. Nevertheless, exposure to alternative plasticizers, such as DPHP and DINCH, is expected to increase in the future and continuous monitoring is required.
|
|
| 8. |
- Liagkouridis, Ioannis, et al.
(författare)
-
Emissions and fate of brominated flame retardants in the indoor environment : A critical review of modelling approaches
- 2014
-
Ingår i: Science of the Total Environment. - : Elsevier BV. - 0048-9697 .- 1879-1026. ; 491, s. 87-99
-
Forskningsöversikt (refereegranskat)abstract
- This review explores the existing understanding and the available approaches to estimating the emissions and fate of semi-volatile organic compounds (SVOCs) and in particular focuses on the brominated flame retardants (BFRs). Volatilisation, an important emission mechanism for the more volatile compounds can be well described using current emission models. More research is needed, however, to better characterise alternative release mechanisms such as direct material-particle partitioning and material abrasion. These two particle-mediated emissions are likely to result in an increased chemical release from the source than can be accounted for by volatilisation, especially for low volatile compounds, and emission models need to be updated in order to account for these. Air-surface partitioning is an important fate process for SVOCs such as BFRs however it is still not well characterised indoors. In addition, the assumption of an instantaneous air-particle equilibrium adopted by current indoor fate models might not be valid for high-molecular weight, strongly sorbing compounds. A better description of indoor particle dynamics is required to assess the effect of particle-associated transport as this will control the fate of low volatile BFRs. We suggest further research steps that will improve modelling Precision and increase our understanding of the factors that govern the indoor fate of a wide range of SVOCs. It is also considered that the appropriateness of the selected model for a given study relies on the individual characteristics of the study environment and scope of the study.
|
|
| 9. |
- Liagkouridis, Ioannis, 1982-
(författare)
-
Indoor emissions and fate of flame retardants : A modelling approach
- 2016
-
Doktorsavhandling (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- A significant number of consumer goods and building materials act as emission sources of flame retardants (FRs) in the indoor environment. As a result, FRs have become ubiquitous indoors raising concerns about human exposure and possible health implications. Once released indoors, FRs can escape to the outdoors where they can persist, be transported over long distances and present a threat to the environment. Despite the increasing number of studies reporting the occurrence of FRs in the indoor environment, the understanding of i) how and to what extent these chemicals are released from indoor sources, and ii) their subsequent fate indoors remains limited. The overarching objective of this thesis was to improve this understanding by assessing the indoor emissions and fate of FRs using a combination of multimedia modelling strategies and experimental/empirical approaches. Paper I identifies a number of knowledge gaps and limitations regarding indoor emissions and fate of FRs and the available modelling approaches. These include a limited understanding of the key emission mechanisms for low volatility FRs, uncertainties regarding indoor air/surface partitioning, poor characterization of dust and film dynamics and a significant lack of knowledge regarding indoor reaction/degradation processes. In Paper II we highlighted the serious scarcity in physicochemical property data for the alternative FRs and demonstrated the applicability of a simple QSPR technique for selecting reliable property estimates for chemical assessments. A modelling fate assessment indicated a strong partitioning to indoor surfaces and dust for most of the alternative FRs. Indications for POP (persistent organic pollutant)-like persistence and LRT (long-range transport) and bioaccumulative potential in the outdoor environment were also identified for many alternative FRs. Using an inverse modelling approach in Paper III we estimated 2 to 3 orders of magnitude higher emissions of organophosphate FRs (0.52 and 0.32 ng.h-1) than brominated FRs (0.083 μg.h-1 and 0.41 μg.h-1) in Norwegian households. An emission-to-dust signal was also identified for organophosphate FRs suggesting that direct migration to dust may be a key fate process indoors. No evidence of a direct source-to-dust transfer mechanism was seen in Paper IV where the chemical transfer between a product treated with an organophosphate FR and dust in direct contact was experimentally investigated. It was concluded though that direct contact between an FR source and dust can result in contamination hotspots indoors.
|
|
| 10. |
- Liagkouridis, Ioannis, et al.
(författare)
-
Physical-chemical properties and evaluative fate modelling of 'emerging' and 'novel' brominated and organophosphorus flame retardants in the indoor and outdoor environment
- 2015
-
Ingår i: Science of the Total Environment. - : Elsevier BV. - 0048-9697 .- 1879-1026. ; 524, s. 416-426
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Several groups of flame retardants (FRs) have entered the market in recent years as replacements for polybrominated diphenyl ethers (PBDEs), but little is known about their physical-chemical properties or their environmental transport and fate. Here we make best estimates of the physical-chemical properties and undertake evaluative modelling assessments (indoors and outdoors) for 35 so-called 'novel' and 'emerging' brominated flame retardants (BFRs) and 22 organophosphorus flame retardants (OPFRs). A QSPR (Quantitative Structure-Property Relationship) based technique is used to reduce uncertainty in physical-chemical properties and to aid property selection for modelling, but it is evident that more, high quality property data are required for improving future assessments. Evaluative modelling results show that many of the alternative FRs, mainly alternative BFRs and some of the halogenated OPFRs, behave similarly to the PBDEs both indoors and outdoors. These alternative FRs exhibit high overall persistence (Pov), long-range transport potential (LRTP) and POP-like behaviour and on that basis cannot be regarded as suitable replacements to PBDEs. A group of low molecular weight alternative BFRs and non-halogenated OPFRs show a potentially better environmental performance based on Pov and LRTP metrics. Results must be interpreted with caution though since there are significant uncertainties and limited data to allow for thorough model evaluation. Additional environmental parameters such as toxicity and bioaccumulative potential as well as functionality issues should be considered in an industrial substitution strategy.
|
|
| 11. |
- Liagkouridis, Ioannis, et al.
(författare)
-
Relationships between estimated flame retardant emissions and levels in indoor air and house dust
- 2017
-
Ingår i: Indoor Air. - : Hindawi Limited. - 0905-6947 .- 1600-0668. ; 27:3, s. 650-657
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- A significant number of consumer goods and building materials can act as emission sources of flame retardants (FRs) in the indoor environment. We investigate the relationship between the emission source strength and the levels of 19 brominated flame retardants (BFRs) and seven organophosphate flame retardants (OPFRs) in air and dust collected in 38 indoor microenvironments in Norway. We use modeling methods to back-calculate emission rates from indoor air and dust measurements and identify possible indications of an emission-to-dust pathway. Experimentally based emission estimates provide a satisfactory indication of the relative emission strength of indoor sources. Modeling results indicate an up to two orders of magnitude enhanced emission strength for OPFRs (median emission rates of 0.083 and 0.41gh(-1) for air-based and dust-based estimates) compared to BFRs (0.52 and 0.37ngh(-1) median emission rates). A consistent emission-to-dust signal, defined as higher dust-based than air-based emission estimates, was identified for four of the seven OPFRs, but only for one of the 19 BFRs. It is concluded, however, that uncertainty in model input parameters could potentially lead to the false identification of an emission-to-dust signal.
|
|
| 12. |
- Liagkouridis, Ioannis, 1982-, et al.
(författare)
-
Relationships between estimated flame retardant emissions and levels in indoor air and house dust
-
Annan publikation (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- A significant number of consumer goods and building materials can act as emission sources of flame retardants (FRs) in the indoor environment. We investigate the relationship between the emission source strength and the levels of 19 brominated flame retardants (ΒFRs) and 7 organophosphate flame retardants (OPFRs) in air and dust collected in 38 indoor microenvironments in Norway. We use modelling methods to back-calculate emission rates from indoor air and dust measurements and identify possible indications of an emission-to-dust pathway. Experimentally-based emission estimates provide a satisfactory indication of the relative emission strength of indoor sources. Modelling results indicate an up to two orders of magnitude enhanced emission strength for OPFRs (median emission rates of 0.083 and 0.41 μg.h-1 for air-based and dust-based estimates) compared to BFRs (0.52 and 0.37 ng.h-1 median emission rates). An emission-to-dust signal was identified for 4 of the 7 OPFRs, but only for 1 out of the 19 BFRs. The influence of the sensitivity and uncertainty of KOA on model-estimated emission rates is explored and it is concluded that uncertainty in the model input KOA value could potentially lead to the false identification of an emission-to-dust signal given the high sensitivity of dust-based emission estimates to KOA.
|
|
| 13. |
- Rydberg, Tomas, 1962, et al.
(författare)
-
Estimating the environmental risk of the societal stock of additives in plastics by a chemical footprint approach
- 2015
-
Ingår i: SETAC Europe 25th Annual Meeting.
-
Konferensbidrag (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Environmental risk posed by additives in products in the technosphere in general and in consumer products in particular, is an important issue that has been, so far, investigated to a relatively limited extent. Previous estimates of the national stock and emissions are available on national scale [1,2,3] but the challenge has remained to understand how important or significant these stocks and emissions are from a risk perspective. The research presented here approaches the challenge by assigning risk characterisation scores to the additives and comparing the outcome with corresponding risk characterisation for biocides. We used the previous estimates om stock and emissions of plastic additives. Data for use of biocides were extracted from the Swedish Chemicals Agency The risk characterisation was carried out by applying USETox characterisation factors (CF), The amount of each substance, has been multiplied with its corresponding CF from USETox. These substance specific risk scores were then added to the overall risk score. It is clear that there are many uncertainties in the calculations. For example the emission calculations in the overall society example seem unreasonably high, in the order of 2 % annually of the total stock. In other work applying an advanced emission model to a limited sample of products, the emission rate is in the order of 0.02 % annually. This indicates that the overall society-wide emissions could be in the order of 500 tons rather than 47000 tons. For the risk scores, the uncertainty is even bigger, as the uncertainty of the CFs themselves come into play, as well as the incomplete availability of CFs. The total risk score for the National total use of biocides is 9.3E+09 CTU. This is to be compared with the risk scores as calculated for the additives, which is 1.3E+12 CTU for the total stock of additives and 3E+10 CTU for the emissions, or possible a factor 100 lower if assuming a similar overestimation as for emissions. The results are very sensitive to the identified uncertainties, and also to lack of CFs for possibly important substances, both among the additives and the biocides.
|
|
| 14. |
- Baresel, Christian, et al.
(författare)
-
Läkemedelsrester och andra skadliga ämnen i avloppsreningsverk - koncentrationer, kvantifiering, beteende och reningsalternativ
- 2015
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Många läkemedelsrester och andra prioriterade substanser passerar igenom dagens avloppsreningsverk (ARV) och hamnar antingen i slammet eller i recipienten, ibland i nivåer som kan påverka vattenlevande organismer. Substanser som släpps ut via avlopps-reningsverk kan också anrikas i den akvatiska näringskedjan och orsaka effekter i högre organismer såsom fiskätande fåglar eller däggdjur, inklusive människor. Studier har också visat att antibiotika som hamnar i miljön kan bidra till uppkomsten av antibiotikaresistenta gener i bakterier, vilket är ett allvarligt globalt hot mot möjligheten att bota livshotande sjukdomar. Eftersom nuvarande vattenreningstekniker har utvecklats främst för att avlägsna partikulärt material samt kväve och fosfor är de oftast inte anpassade för att rena bort mikrobiellt stabila kemiska föroreningar. Utvärderingar av effektiviteten hos olika behandlingstekniker för avlägsnande av sådana ämnen baseras vanligtvis på analyser av förekomst av ett ämne i inkommande och utgående vatten från reningsverket. Det finns dock problem med detta tillvägagångssätt eftersom vissa ämnen metaboliseras till potentiellt mer skadliga substanser, som då inte automatiskt fångas i analysen. Dessutom kan vissa ämnen spontant bildas i reningsverken, vilket kan resultera i högre nivåer i utgående än i inkommande vatten. Ett ytterligare problem är att de utgående koncentrationerna ibland kan vara lägre än detektions-gränserna, men trots det ändå vara högre än eller nära etablerade risknivåer. This report is only available in Swedish.
|
|
| 15. |
- Baresel, Christian, et al.
(författare)
-
Pharmaceutical residues and other emerging substances in the effluent of sewage treatment plants
- 2015
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Pharmaceutical residues and other emerging substances pass through modern sewage treatment plants (STPs) and end up in the receiving waters and sludge. In several studies, recipient concentrations have been detected with expected effects on aquatic organisms. Chemicals released via STPs may also enter the aquatic food-web and cause effects in higher organisms such as fish-eating birds or mammals including humans. Studies have also shown that antibiotics in the environment may contribute to the increase of antibiotic resistant genes in bacteria, which is a serious threat to our possibility to cure life-threatening diseases on the global scale. Current STP treatment technologies are usually not fit to remove microbial stable chemical pollutants and the evaluation of the removal efficiency of the STP systems applied today, is not complete. The evaluation of the removal efficiency of the substances in the STP systems is usually based on chemical analysis of the presence of certain substances in influent and effluent waters. However, there are difficulties associated with this approach, e.g. since some substances are metabolized into potentially more harmful substances which are not captured in the analysis unless they are actively sought for. Furthermore, some substances are formed in the STPs, resulting in higher levels in effluents than in influents. In addition, effluent concentrations may sometimes be lower than the analytical detection limits, yet still higher than or close to established risk concentrations emphasizing the need for developments of the analytical methods.
|
|
| 16. |
|
|
| 17. |
- Björklund, Justina Awasum, et al.
(författare)
-
Indoor Air Is a Significant Source of Tri-decabrominated Diphenyl Ethers to Outdoor Air via Ventilation Systems
- 2012
-
Ingår i: Environmental Science and Technology. - : American Chemical Society (ACS). - 0013-936X .- 1520-5851. ; 46:11, s. 5876-5884
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Ventilation of indoor air has been hypothesized to be a source of PBDEs to outdoors. To study this, tri-decabrominated diphenyl ethers were analyzed in outgoing air samples collected inside ventilation systems just before exiting 33 buildings and compared to indoor air samples from microenvironments in each building collected simultaneously. Median Sigma 10PBDE (BDE- 28, -47, -99, -153, -183, -197, -206, -207, -208, -209) concentrations in air from apartment, office and day care center buildings were 93, 3700, and 660 pg/m(3) for outgoing air, and 92, 4700, and 1200 pg/m(3) for indoor air, respectively. BDE-209 was the major congener found. No statistically significant differences were seen for individual PBDE concentrations in matched indoor and outgoing air samples, indicating that outgoing air PBDE concentrations are equivalent to indoor air concentrations. PBDE concentrations in indoor and outgoing air were higher than published outdoor air values suggesting ventilation as a conduit of PBDEs, including BDE-209, from indoors to outdoors. BDE-209 and sum of BDE-28, -47, -99, and -153 emissions from indoor air to outdoors were roughly estimated to represent close to 90% of total emissions to outdoor air for Sweden, indicating that contaminated indoor air is an important source of PBDE contamination to outdoor air.
|
|
| 18. |
- Brorström-Lundén, Eva, et al.
(författare)
-
Långsiktig plan för programområdet Farliga Ämnen
- 2007
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Ett förslag till långsiktig plan för programområdet "Farliga Ämnen" presenteras. Planen avser utgöra ett vägledande dokument, dels för Naturvårdsverkets prioriteringar inom området, samt dels för projektplanering och samordning inom SMED. Planen har avstämts med Naturvårds-verket under arbetets gång.Arbetet har utförts i två steg:1. Inventering av vilka databehov som föreligger,2. Utformning av en långsiktig planI samråd med Naturvårdsverket har behovsinventeringen begränsats avseende internationella åtaganden till att omfatta rapporteringar enligt PRTR/E-PRTR, CLRTAP, HELCOM, OSPAR och Vattendirektivet. De nationella behoven av utsläppsdata diskuteras, både utifrån formella krav och eventuella strategiska behov.Samtliga farliga ämnen för vilka rapporteringskrav enligt PRTR/E-PRTR föreligger har sam-manställts, med uppgifter om till vilka media som utsläppsdata ska avse. Genom att dela upp området i utsläppskategorier kan arbetet med andra utsläppskällor än rapporterande punktkällor kan fokuseras och göras mer överskådligt. Ett förslag på fyra utsläppskategorier presenteras, med utgångspunkt från den kravbild som PRTR-protokollet ställer:1. Rapporterande företag, exkl. utsläpp pga. oavsiktlig bildning2. Icke-rapporterande företag, exkl. utsläpp pga. oavsiktlig bildning3. Utsläpp pga. oavsiktlig bildning4. Diffusa källorPlanen pekar på en rad områden i behov av utveckling. Framför allt saknas till stora delar kun-skap om diffusa källor. I planen föreslås därför en stegvis metodik för hur detta område ska kunna förbättras. Inom detta projekt har en inledande arbete med kartläggning av spridningsvä-gar för 65 av totalt 91 PRTR/E-PRTR ämnen genomförts, i syftet med att bl.a. identifiera vilka av ämnena som kan spridas diffust.Planen omfattar diskussion om kort- och långsiktiga utvecklingsbehov, samt förslag till fortsatt arbete.
|
|
| 19. |
|
|
| 20. |
- Brorström-Lundén, Eva, et al.
(författare)
-
Results from the Swedish National Screening Programme 2008. Screening of unintentionally produced organic contaminants
- 2010
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- This report considers the screening of unintentionally produced substances. Substance groups included in the screening program were oxygenated and nitrated forms of polycyclic aromatic hydrocarbons (PAHs) as well as nitrogen, sulphur and oxygen containing heterocyclic compounds. Polybrominated dibenzodioxins (PBDD) and furans (PBDF), polychlorinated dibenzothiophenes (PCDT) and dibenzotianthrenes (PCDTA) were also included in the study. PAHs and polychlorinated biphenyls (PCBs) were included as reference substances. The results of the screening showed that oxidized and nitrated forms of PAHs as well as heterocyclic analogues of PAHs were frequently found in background and urban areas and in most of the environmental matrices included in the study. PCDTs were found in most abiotic samples while PCDTA generally was below the limit-of-detection. The concentrations of PBDDs were generally below the limit-of-detection but were found in deposition, urban sediment, background sediment, and fish from Kvädöfjärden. The PBDF concentrations in air varied widely in time and space. OBDF occurred in similar concentrations as PCBs in air, deposition, sediment and soil.
|
|
| 21. |
- Brorström-Lundén, Eva, et al.
(författare)
-
Results from the SwedishNational ScreeningProgramme 2008Subreport 5: Methyl tert-butylether (MTBE) and Ethyl tert-butylether (ETBE)
- 2008
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Methyl tert-butyl ether (MTBE) and ethyl tert-butyl ether (ETBE) are mainly used as additives togasoline in order to enhance the combustion efficiency. As an assignment from the SwedishEnvironmental Protection Agency, IVL has performed a screening study of MTBE and ETBE. Theoverall objective of the screening was to determine concentrations in a variety of media in the Swedishenvironment, in order to judge if the substances are commonly occurring in the Swedish environment.A further aim was to determine key sources and highlight major transport routes.
|
|
| 22. |
|
|
| 23. |
- Cousins, Anna Palm, 1975-
(författare)
-
Environmental fate of chemicals released from consumer products : Multimedia modelling strategies
- 2013
-
Doktorsavhandling (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- The objective of this thesis was to assess the environmental fate and transport of chemicals emitted from consumer products through the development and application of modelling tools. The following hypotheses were tested: i) Multimedia fate models can be applied in a multistage assessment process to emerging chemicals when limited knowledge exists to identify the likely environmental fate and to direct further research; ii) the indoor environment acts as a source of anthropogenic substances in consumer products to the outdoor environment; and iii) chemical removal pathways in the indoor environment are important for the fate of organic chemicals in densely populated areas.The thesis shows that a structured chemical fate assessment strategy can and should be applied at early stages of the evaluation of emerging chemicals to assess their fate and to direct further research. Multimedia fate models play a key role in this strategy. The three‐solubility approach is a simple, rapid method that can be used to estimate physical‐chemical properties for use in early stage evaluation (Paper I). Emissions in the indoor environment affect the urban fate of hydrophobic organic chemicals by providing additional removal pathways and prolonging urban chemical residence times compared to outdoor emissions (Paper III). Emissions of BDE 209, DINP and DEHP to Stockholm indoor air were estimated to be 0.1, 3.4 and 290 mg/capita year, respectively (Paper IV). The contribution of emissions indoors to outdoor air pollution varies between substances. For BDE 209, emissions in the indoor environment added 38 % to the mass entering Stockholm city with inflowing air. For Sweden, the indoor environment was estimated to account for 80 % of BDE 209 emissions to outdoor air (Papers II and IV). For the phthalates, outdoor emissions and/or background inflow are the dominant sources to outdoor air pollution in Stockholm and the influence of the indoor environment is limited (Paper IV).
|
|
| 24. |
|
|
| 25. |
- Cousins, Anna Palm
(författare)
-
The effect of the indoor environment on the fate of organic chemicals in theurban landscape
- 2012
-
Ingår i: Science of the Total Environment. - : Elsevier. - 0048-9697 .- 1879-1026. ; 438, s. 233-241
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- To assess the effect of the indoor environment on the urban fate of organic chemicals, an 8-compartment indoor-inclusive steady state multimedia chemical fate model was developed. The model includes typical urban compartments (air, soil, water, sediment, and urban film) and a novel module representing a generic indoor environment. The model was parameterized to the municipality of Stockholm, Sweden and applied to four organic chemicals with different physical–chemical characteristics and use patterns: formaldehyde, 2,4,6-tribromophenol, di-ethylhexylphthalate and decabromodiphenyl ether. The results show that emissions to indoor air may increase the steady state mass and residence time in the urban environment by a factor of 1.1 to 22 for the four chemicals, compared to if emissions are assigned to outdoor air. This is due to the nested nature of the indoor environment, which creates a physical barrier that prevents chemicals from leaving the urban system with outflowing air. For DEHP and BDE 209, the additional partitioning to indoor surfaces results in a greater importance of the indoor removal pathways from surfaces. The outdoor environmental concentrations of these chemicals are predicted to be lower if emitted to indoor air than if emitted to outdoor air because of the additional indoor removal pathways of dust and indoor film, leading to loss of chemical from the system. For formaldehyde and 2,4,6-TBP outdoor environmental concentrations are not affected by whether the release occurs indoors or outdoors because of the limited partitioning to indoor surfaces. A sensitivity analysis revealed that there appears to be a relationship between logKOA and the impact of the ventilation rate on the urban fate of organic chemicals.
|
|
| 26. |
- Ejhed, Helene, et al.
(författare)
-
Feasibility study of net load of metals : Particulate fraction and retention of metals in lakes and rivers
- 2011
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Belastning av metaller på vattenmiljön beror på bruttobelastning från primära och sekundära källor, men även på transport och fastläggning av metallerna inom vattenmiljön. Målet i denna studie var att undersöka möjligheten att använda retentionsmodeller/metoder för att beräkna nettobelastning av metaller på nationell skala med relativt hög upplösning. Detta för att uppfylla krav på internationell rapportering från Sverige. I denna studie har fokus lagts på litteraturstudier av retentionsprocesserna av metaller, test av två retentionsmodeller och en massbalansmetod. Dessutom har speciellt fokus lagts på att tillföra kunskap om partiklar, kolloider och lösta former av metaller i svenska vattendrag och sjöar.Studier av metallretention som finns redovisade i litteraturen visar att det är stor variation i resultaten, från ett par procent upp till nära 100 %. Retentionen är i de flesta studier fördelad enligt: Pb>Cd, Zn, Cu> Ni, Cr. Retentionen i Mälaren har i en studie beräknats till max 60 % för Cd , 50 % för Zn och 30 % för Cu. I en annan studie har retentionen i Vättern beräknats för Cd till 60 % och för Hg till 97 %. Avrinningsområdena till de stora sjöarna är inte fullständigt övervakade med avseende på tillförseln av metaller, vilket innebär att tester av retentionsmodellerna inte kunde genomföras i denna studie. Fastläggning av metaller sker genom lagring i sedimenten. Flera artiklar omfattar framgångsrik användning av uppehållstid för vattnet för att beskriva retentionen med modeller och pekar på vikten av kornstorlek i sediment samt mängden partikulärt bundna metaller. Fortsatt arbete bör fokusera på de parametrarna.Den partikulära fraktionen av metallerna Al, Fe, Ni, Cu, Zn och Pb i svenska sjöar och vattendrag har undersökts i denna studie baserat på två metoder; empirisk regression med linjär regression och PLS analys, respektive kemisk speciering med hjälp av programmet VisualMinteq. Linjär regression visades vara den mest användbara metoden för att beräkna partikulärt bunden fraktion av metallerna och bör användas tills att en förbättrad kemisk karakterisering av metallerna blir tillgänglig. Regressionsmetoden fungerar bra för att bestämma partikulär koncentration av Al, Fe och Pb, acceptabelt för Zn och Ni, men dåligt för Cu. Utöver detta har en begränsad studie genomförts av förändringen av Pb kolloidala specier, järnhydroxider och organiskt kol, mellan uppströms och nedströms platser baserat på det nationella miljöövervakningsprogrammet ”Omdrevssjörna” (tidigare Riksinventeringen). Resultaten tyder på att förluster av organiskt material från markanvändning kan ha betydande påverkan på belastning av Pb. Fastläggning av organiskt bundet Pb i vattendragen var större än minerogent bundet Pb. Fortsatta studier av dessa observationer vid andra platser och med andra metaller rekommenderas starkt.Två dynamiska processbaserade metallretentionsmodeller, Lindström och Håkanson-modellen samt QWASI-modellen, har i denna studie framgångsrikt testats avseende metallerna Pb, Cd, Zn och Cu i tre sjöar. En massbalansmodell (FlowNorm) har också framgångsrikt testats i sex vattendrag. Det fanns bara ett fåtal nationellt tillgängliga sjödata enligt urvalet, med flera års övervakning av metallkoncentrationen i inflöde samt utflöde. Antalet sjöar med data kan utökas genom utökade urvalskriterier som föreslås i denna studie för fortsatt arbete med kalibrering och validering av modeller. Båda retentionsmodellerna Lindström och Håkanson samt QWASI gav jämförbara resultat, speciellt av koncentrationen i utflödet. Koncentrationen från sjöarna Innaren och Vidöstern beskrivs bra för alla metaller av båda modellerna. Båda modellerna har däremot beräknat koncentrationen i utflödet från sjön Södra Bergundasjön mycket högre än uppmätt medianhalt. Skillnaden beror troligtvis på överskattad bruttobelastning till Södra Bergundasjön. Testet visar nyttan av retentionsberäkningarna för att validera och korrigera bruttobelastning av metallerna. Lindström och Håkanson-modellen testades vidare i denna studie genom en känslighets- och en osäkerhetsanalys. Modellen var mest känslig för variationen i bruttobelastning. Nyttan av de dynamiska modellerna har vidare testats, som verktyg för att förutsäga effekten av eventuella förändringar av belastningen, vilket illustreras genom scenarioberäkningar i denna studie av Innaren och Vidöstern. Lindström och Håkanson-modellen kräver färre indata än QWASI och rekommenderas för fortsatt arbete.Enbart ett fåtal provplatser var lämpliga för retentionsmodellering med FlowNormprogrammet för vattendrag, och ännu färre data fanns tillgängligt för att beräkna den potentiella retentionen av metaller längs med vattendragen. För att kunna beräkna metallretentionen längs vattendragen på nationell nivå behövs ett annat urvalskriterie än de krav som ställts i denna studie. De platser som fanns tillgängliga för denna studie, visade dock att retention av metaller sker i vattendragen till olika grad. Fortsatt arbete bör därför beakta retention av metaller i både sjöar och vattendrag.Rekommendationer för fortsatt arbete:- Linjär regressionsmodell fungerar bäst för beräkning av den partikulära fraktionen av metaller och bör användas tillsvidare.- Ytterligare undersökningar av kolloidala och partikulära fraktioner, liknande den som genomförts för Pb i denna studie, rekommenderas för andra platser och metaller, vilket även innebär följande rekommendationer för att utöka underlagen: --Provtagning av sediment i de områden där den synoptiska provtagningen ägde rum.- Provtagning av filtrerade och ofiltrerade prover i de områden där den synoptiska provtagningen ägde rum.- Fortsatt arbete med retention av metaller rekommenderas starkt för att förbättra beräkningarna av bruttobelastningen av metallerna.- Öka antalet platser för kalibrering och validering genom föreslagna urvalskriterier.- Tillämpa Lindström och Håkanson-modellen på nationell nivå.
|
|
| 27. |
- Ejhed, Heléne, et al.
(författare)
-
Utveckling av påverkansanalysmodell miljögifter
- 2013
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Vattenmyndigheterna, har tillsammans med IVL Svenska Miljöinstitutet (IVL) och Sveriges Meteorologiska och Hydrologiska Institut (SMHI), under år 2012 och 2013 genomfört ett projekt för att ta fram en gemensam modell för miljögifters påverkan på olika vattenförekomster. Projektet har finansierats av Havs- och Vattenmyndigheten (HaV). I denna rapport redovisas underlag till de schablonhalter och till de moduler i modellen, som IVL har bidragit med i detta projekt. Schablonhalter och metoder för beräkning av belastning av metaller har tagits fram inom projekt genomförda av SMED (Svenska MiljöEmissionsData) inom ett flertal rapporter, som denna rapport hänvisar till. Fokus i detta projekt låg på schablonhalter för organiska ämnen och metoder för beräkning av belastning och retention av organiska ämnen eftersom de inte sammanställts på liknande sätt i Sverige tidigare. Denna rapport ska läsas i egenskap av bilaga till levererade halter i utsläpp och belastning på vatten, samt moduler för beräkning av retention av organiska miljögifter och metaller i mark och vatten till påverkansanalysmodellen för miljögifter. Prioriteten i detta projekt låg för IVL:s del på att leverera data och modeller, inte på att leverera en utredande rapport om källor och spridning av miljögifter. Det innebär att rapporten innehåller sammanställningar av aktuella underlagsdata från tillgängliga rapporter, vetenskaplig litteratur och tillgängliga databaser, så långt som möjligt inom projektets ramar för resurser och tid, utan att hävda att fullständig beskrivning av källor och utsläppshalter ingår i denna rapport. I rapporten påtalas stora brister i mätdata och kunskap om utsläpp, vilket bidrar till att påverkansanalysen kan innehålla stora mörkertal i utsläppsmängder. Uppdateringar och förbättringar av kunskap om källor och halter i utsläpp samt belastning på vatten, bör ske genom att tidvis göra nya sammanställningar av tillgänglig information och framförallt genom lokala mätningar för att ge mindre osäker påverkansanalys i vattenförekomsterna.
|
|
| 28. |
- Furusjö, Erik, et al.
(författare)
-
Miljögifter i Vänern - Vilka ämnen bör vi undersöka och varför?
- 2004
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- En utvärdering har gjorts avseende Vänerns vattenvårdsförbunds miljöövervaknings-program av miljögifter i fisk. De ämnen som regelbundet har mätts i abborre sedan 1996 är As, Cd, Cr, Cu, Ni, Pb, Zn, Hg, PCB samt DDT vid fyra lokaler (Torsö, Millesvik, Åsunda samt Köpmannebro) samt Hg i gädda vid en lokal. Dessutom har punktinsatser gjorts avseende vissa andra ämnen såsom dioxiner, pesticider samt vattendirektivets prioriterade ämnen. Trender har analyserats och visar på ökande halter av Hg, Zn och Cu i abborre vid 1-2 stationer, samt minskande halter av PCB, Ni, och DDT i abborre vid 1-2 stationer. I jämförelse med andra svenska lokaler uppvisar Vänern likartade eller lägre koncentrationer av Cd, Cr, Cu, Ni, Pb, Zn samt DDT och något högre halter av As samt PCB. Halterna av PCB ligger långt under det uppsatta gränsvärdet, medan Hg och dioxiner ligger i närheten av eller strax över gränsvärdet. Vattendirektivets prioriterade ämnen i vänerfisk ligger i allmänhet under detektionsgränsen, eller under nivåer som kan betraktas som säkra för konsumtion. En analys har även gjorts avseende möjligheten att detektera trender förutsatt förändringar i programmet. Rekommendationer för framtida övervakning presenteras också.
|
|
| 29. |
|
|
| 30. |
- Giovanoulis, Georgios, et al.
(författare)
-
Evaluation of exposure to phthalate esters and DINCH in urine and nails from a Norwegian study population
- 2016
-
Ingår i: Environmental Research. - : Elsevier BV. - 0013-9351 .- 1096-0953. ; 151, s. 80-90
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Phthalate esters (PEs) and 1,2-cyclohexane dicarboxylic acid diisononyl ester (DINCH) used as additives in numerous consumer products are continuously released into the environment, leading to subsequent human exposure which might cause adverse health effects. The human biomonitoring approach allows the detection of PEs and DINCH in specific populations, by taking into account all possible routes of exposure (e.g. inhalation, transdermal and oral) and all relevant sources (e.g. air, dust, personal care products, diet). We have investigated the presence of nine PE and two DINCH metabolites and their exposure determinants in 61 adult residents of the Oslo area (Norway). Three urine spots and fingernails were collected from each participant according to established sampling protocols. Metabolite analysis was performed by LC-MS/MS. Metabolite levels in urine were used to back-calculate the total exposure to their corresponding parent compound. The primary monoesters, such as monomethyl phthalate (MMP, geometric mean 89.7 ng/g), monoethyl phthalate (MEP, 104.8 ng/g) and mono-n-butyl phthalate (MnBP, 893 ng/g) were observed in higher levels in nails, whereas the secondary bis(2-ethylhexyl) phthalate (DEHP) and DINCH oxidative metabolites were more abundant in urine (detection frequency 84-100%). The estimated daily intakes of PEs and DINCH for this Norwegian population did not exceed the established tolerable daily intake and reference doses, and the cumulative risk assessment for combined exposure to plasticizers with similar toxic endpoints indicated no health concerns for the selected population. We found a moderate positive correlation between MEP levels in 3 urine spots and nails (range: 0.56-0.68). Higher frequency of personal care products use was associated with greater MEP concentrations in both urine and nail samples. Increased age, smoking, wearing plastic gloves during house cleaning, consuming food with plastic packaging and eating with hands were associated with higher levels in urine and nails for some of the metabolites. In contrast, frequent hair and hand washing was associated with lower urinary levels of monoisobutyl phthalate (MiBP) and mono(2-ethyl-5-hydroxyhexyl) phthalate (5-OH-MEHP), respectively.
|
|
| 31. |
- Giovanoulis, Georgios, et al.
(författare)
-
Evaluation of exposure to phthalate esters and DINCH in urine and nails from a Norwegian study population
- 2016
-
Ingår i: Environmental Research. - 0013-9351 .- 1096-0953. ; :151, s. 80-90
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Phthalate esters (PEs) and 1,2-cyclohexane dicarboxylic acid diisononyl ester (DINCH) used as additives innumerous consumer products are continuously released into the environment, leading to subsequenthuman exposure which might cause adverse health effects. The human biomonitoring approach allows thedetection of PEs and DINCH in specific populations, by taking into account all possible routes of exposure(e.g. inhalation, transdermal and oral) and all relevant sources (e.g. air, dust, personal care products, diet). We have investigated the presence of nine PE and two DINCH metabolites and their exposure determi-nants in 61 adult residents of the Oslo area (Norway). Three urine spots andfingernails were collectedfrom each participant according to established sampling protocols. Metabolite analysis was performed byLC-MS/MS. Metabolite levels in urine were used to back-calculate the total exposure to their correspondingparent compound. The primary monoesters, such as monomethyl phthalate (MMP, geometric mean89.7 ng/g), monoethyl phthalate (MEP, 104.8 ng/g) and mono-n-butyl phthalate (MnBP, 89.3 ng/g) wereobserved in higher levels in nails, whereas the secondary bis(2-ethylhexyl) phthalate (DEHP) and DINCHoxidative metabolites were more abundant in urine (detection frequency 84–100%). The estimated daily intakes of PEs and DINCH for this Norwegian population did not exceed the established tolerable dailyintake and reference doses, and the cumulative risk assessment for combined exposure to plasticizers withsimilar toxic endpoints indicated no health concerns for the selected population. We found a moderatepositive correlation between MEP levels in 3 urine spots and nails (range: 0.56–0.68). Higher frequency ofpersonal care products use was associated with greater MEP concentrations in both urine and nail samples.Increased age, smoking, wearing plastic gloves during house cleaning, consuming food with plasticpackaging and eating with hands were associated with higher levels in urine and nails for some of themetabolites. In contrast, frequent hair and hand washing was associated with lower urinary levels ofmonoisobutyl phthalate (MiBP) and mono(2-ethyl-5-hydroxyhexyl) phthalate (5-OH-MEHP), respectively.
|
|
| 32. |
|
|
| 33. |
|
|
| 34. |
- Hansson, Katarina, et al.
(författare)
-
Sammanställning av befintlig kunskap om föroreningskällor till PFAS-ämnen i svensk miljö
- 2016
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Användning av brandskum kan ses som den mest betydande PFAS-källan direkt till miljön ur ett historiskt perspektiv, och fortfarande idag innehåller brandskum per- och polyfluorerade ämnen även om innehållet har modifierats efter PFOS-förbudet 2011. Den sannolikt mest betydande PFAS-källan idag är därför förorenad mark kring de brandövningsplatser där PFAS-innehållande brandskum har använts frekvent under årtionden. De totala historiska och nutida utsläppen till följd av användning av brandskum har inte kunnat kvantifieras, men en grov värsta-falls-uppskattning om hur mycket PFAS som kan ha släppts ut vid brandsläckningsarbeten i samband med olycksbränder gjordes. Med de antaganden som gjordes uppskattades medelutsläppen under från 1998-2011 till ca 45 kg/år (summa 16 PFAS). En grov uppskattning av utsläpp i samband med brandövningar på flygplatser gjordes också, vilket resulterade i uppskattade utsläpp av enbart PFOS motsvarande 25-350 kg/år. Utöver användningen av brandskum har den begränsade tillgängliga information avseende mängder PFAS i varor och produkter inneburit att kvantifieringen av PFAS-flöden från övriga enskilda produktgrupper via avfallsled och vidare till miljö inte varit möjlig. Utifrån användningsområden som identifierats av KEMI (2015) har en kvalitativ bedömning av relevanta avfallsflöden genomförts, vilken visar att de varor och produkter som kan innehålla PFAS med största sannolikhet kommer att skickas till förbränning, hanteras som farligt avfall eller återanvändas alternativt återvinnas. Vid förbränning (vilket också inkluderar det som hanteras som farligt avfall i stor utsträckning) är utsläppen av PFAS till miljön små. Återanvändning innebär att man använder produkten för samma ändamål som den var tänkt och spridningsförfarandet blir då också samma. Vid återvinning ombearbetas materialet så att det kan användas i nya produkter. Vid viss typ av återvinning t.ex. av plaster kan det innebära att PFAS finns kvar i materialet. Den viktigaste transportvägen av PFAS från samhället ut i miljön, utöver den direkta spridningen via brandskum är sannolikt via reningsverken. Där kanaliseras många samlade utsläpp från produkter via hushåll, industrier och via lakvatten, samtidigt som PFAS-förorenat dricksvatten i urbana miljöer kan återcirkulera via reningsverken och därmed transporteras från grundvatten till ytvatten via dricksvattennätet och avloppsreningsverk. Utsläppen av PFAS (15 st) via utgående avloppsvatten från samtliga svenska reningsverk uppskattades till ca 70 kg/år, sett över åren 2006-2013, varav PFOS utgjorde cirka 10 procent. This report is only available in Swedish. English summary is available in the report.
|
|
| 35. |
- Junestedt, Christian, et al.
(författare)
-
Karakterisering av utsläpp. Jämförelse av olika utsläpp till vatten
- 2003
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- I tidigare studier av utsläpp till vatten har fokus legat på lakvatten från kommunala avfallsupplag (Öman m.fl. 2000a ). Syftet med undersökningarna var dels att ta fram och utveckla en metodik för bedömning av lakvatten och dels att utreda vilka typer av kemiska föreningar ett lakvatten normalt innehåller. För att erhålla något slags referensmaterial till de föreningar och ämnen som analyserats i lakvattnen och de halter som mätts upp tidigare startades detta projekt. I projektet har ett antal dagvatten från sorteringsytor provtagits och analyserats tillsammans med ett dagvatten från en avisningsyta vid en flygplats. Dessutom har tre behandlade lakvatten ingått i studien tillsammans med ett grundvatten, ett utgående renat avloppsvatten och ett normalt belastat recipientvatten i närheten av en större stad. Samtliga vattentyper har provtagits och analyserats med hjälp av en tidigare framtagen metodik för bedömning av lakvatten (Öman m.fl. 2000a). Rapporten innehåller data för koncentrationer av ett 100-tal föreningar för de flesta vattnen. Resultaten av studien pekar på att dagvattnen från sorteringsytor tillhör den typ av vatten som innehåller de högsta koncentrationerna av miljöstörande föreningar som lipofila organiska föreningar och tungmetaller. En stor del av föreningarna finns bundna till partiklar i vattnet. Dagvatten från sorteringsytor i Sverige står dock för endast uppskattningsvis 2 % av de totala lakvattenflödet på 12 miljoner kubikmeter Tre grupper av föreningar har visat sig förekomma oftare än andra i stort sett i samtliga vattentyper. Dessa är bromerade flamskyddsmedel, tennorganiska föreningar och nonyl- och oktylfenoletoxilater. I studien har det dessutom framkommit att en stor del av de närvarande lipofila organiska föreningarna och metallerna i en lakvattendamm koncentreras i ytfilmen. Ytfilmen utgör därför en potentiell transportväg för miljöstörande föreningar. Dessutom har det inom projektet visats att både avloppsvatten och lakvatten innehåller kemiska föreningar som kan ha en hormonell effekt.
|
|
| 36. |
- Kademoglou, Katerina, et al.
(författare)
-
In Vitro Inhalation Bioaccessibility of Phthalate Esters and Alternative Plasticizers Present in Indoor Dust Using Artificial Lung Fluids
- 2018
-
Ingår i: Environmental Science and Technology Letters. - : American Chemical Society (ACS). - 2328-8930. ; 5:6, s. 329-334
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Phthalate esters (PEs) are used as plasticizers in consumer products. Their low migration stability has resulted in the classification of PEs as major indoor contaminants. Because of PE's ubiquity and adverse health effects on humans and especially children, non-phthalate alternative plasticizers have been introduced into the market. This is the first study of in vitro inhalation bioaccessibility of PEs (e.g., DMP, DEP, and DEHP) and alternative plasticizers (e.g., DEHT and DINCH) via indoor dust to assess inhalation as an alternative route of exposure. Two artificial lung fluids were used, mimicking two distinctively different pulmonary environments: (1) artificial lysosomal fluid (ALF, pH 4.5) representing the intracellular acidic lung fluid inhaled particle contact after phagocytosis by alveolar macrophages and (2) Gamble's solution (pH 7.4), the extracellular healthy fluid for deep lung deposition of dust. DMP and DEP were highly bioaccessible (>75%), whereas highly hydrophobic compounds such as DEHP, DINCH, and DEHT were <5% bioaccessible via both artificial lung fluids. Our findings show that the inhalation bioaccessibility of PEs is primarily governed by their hydrophobicity and water solubility. Further research is necessary to develop unified and biologically relevant inhalation bioaccessibility tests, employed as part of human risk assessment of volatile and semivolatile organic pollutants.
|
|
| 37. |
- Kaj, Lennart, et al.
(författare)
-
Results from the Swedish National Screening Programme 2004. : Subreport 2: Octachlorostyrene, Monochlorstyrenes and β-Bromostyrene
- 2005
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- IVL Svenska Miljöinstitutet har på uppdrag av Naturvårdsverket genomfört en sk screeningstudie av oktaklorstyren, monoklorstyrener samt β-bromstyren. Det huvudsakliga syftet med studien var att bestämma koncentrationen i ett stort antal matriser i den svenska miljön, att undersöka viktiga transportvägar samt att utröna om pågående emissioner kan tänkas förekomma i Sverige. Ett ytterligare syfte var att undersöka betydelsen av atmosfärisk transport samt upptag i biota. Oktaklorstyren emitteras och sprids huvudsakligen som oavsiktligt bildade biprodukt vid ett flertal olika industriella processer. Internationellt har klorstyrener även använts inom plastindustrin. Betabromstyren används internationellt som additiv i mat, tvål, tvättmedel samt kosmetika. Oktaklorstyren finns inte med på några internationella prioriteringslistor men har föreslagits som en ny kandidat till Stockholmskonventionen. Den klassas dessutom som ett s k utfasningsämne i Sverige. En nationell provtagningsstrategi utarbetades med syfte att bestämma förekomsten av oktaklorstyren och de närliggande ämnena i olika matriser i den svenska miljön. Provtagningsprogrammet baserads på identifierande möjliga utsläppskällor samt på ämnets egenskaper. Programmet inkluderade mätningar både i bakgrundsområden och nära potentiella punktkällor. Även mätningar av diffusa spridningsvägar i form av avloppssystem inkluderades. Utöver det nationella programmet deltog även nio länsstyrelser med prover från regionala program, som skickades till IVL för analys. Resultaten av mätningarna indikerar att oktaklorstyren finns i den svenska miljön, men i låga koncentrationer. Ämnet kunde endast detekteras i två matriser, luft från bakgrundsstationer samt fisk. Att den återfanns i luft från bakgrundsstationer tyder på att långväga transport förekommer, och förekomsten i strömming från bakgrundslokaler visar att oktaklorstyren är vitt spritt i Östersjön. De högsta halterna hittades i fisk från två potentiella punktkällor, vilket indikerar möjliga pågående utsläpp av oktaklorstyren till vatten. Koncentrationerna i luft låg vid dessa provplatser under detektionsgränsen, men en generell förekomst i luft kan inte uteslutas, då detektionsgränsen vid dessa platser var högre än de koncentrationer som uppmätts vid bakgrundsstationerna. Diffusa emissioner av oktaklorstyren via reningsverk tycks vara begränsade i Sverige, då oktaklorstyren ej kunde hittas i vare sig slam eller in- och utgående avloppsvatten. Eftersom oktaklorstyren är bioackumulerande, med en BCF på 100 000, kan biota anses vara en mer lämplig matris för att detektera pågående miljöbelastning av substansen än övriga matriser. Med hänsyn taget till ämnets svårnedbrytbarhet samt dess giftighet, liksom indikationerna om giftighet hos dess nedbrytningsprodukter, kan ytterligare mätningar i biota i Östersjön samt i närheten av stora industriområden ge värdefull information om huruvida oktaklorstyren i fisk är ett generellt förekommande problem. Mätningar i luft skulle även kunna ge information om trender relaterade till långväga transport, och möjligen om pågående utsläpp till luft. Sådana mätningar kräver dock låga detektionsgränser, varför det vore nödvändigt att använda s k högvolymsprovtagare.
|
|
| 38. |
- Kaj, Lennart, et al.
(författare)
-
Results from the Swedish National Screening Programme 2004. Subreport 2: Octachlorostyrene, Monochlorostyrenes and b-Bromostyrene
- 2006
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Measurements were performed of octachlorostyrene, monochlorostyrenes and b-bromostyrene in 134 air, deposition, water, sludge, sediment and fish samples near source areas and at background locations. Only octachlorostyrene was detected and only in air from background locations and fish. The results indicate that long-range transport occurs, and that OCS is a generally occurring pollutant in the Baltic Sea. Elevated levels were found in fish from two potential point sources, indicating current emissions of the substance to the water compartment. Diffuse emissions of octachlorostyrene seem to be limited. Biota is suggested as a more suitable matrix for detecting OCS pollution than other matrices. Further measurements in biota and air are recommended in order to provide information on OCS levels in fish and trends related to long-range transport. However, these measurements in air require use of high-volume samplers.
|
|
| 39. |
- Kaj, Lennart, et al.
(författare)
-
Results from the Swedish National Screening Programme 2004. Subreport 4: Siloxanes
- 2005
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- As an assignment from the Swedish Environmental Protection Agency, IVL has performed a screening study of siloxanes. The substances included were three cyclic polydimethylsiloxanes (D4, D5, and D6) and four linear analogues (MM, MDM, MD2M and MD3M). The overall objectives of the screening were to determine concentrations in a variety of media in the Swedish environment, to highlight important transport pathways, and to assess the possibility of current emissions in Sweden. A total of 138 samples of air, water, sludge, sediment and fish were analysed. D4 that is classified as a phase out substance was found in 37 out of 54 municipal sludge samples in concentrations from 130 to 2 300 ng/g DW and in various air samples in concentrations up to 300 ng/m3. D4 was not found in any of the water, sediment or fish samples. MM, which is on the OSPAR candidate list for dangerous substances, was found in leachate water from landfills and in low concentrations in air in the Stenungsund chemical industrial area. D5 was the dominating siloxane in most samples. It was found in all sludge samples from municipal treatment plants. The average concentration was 11 000 ng/g DW. Siloxanes were not found in aquatic biota (fish muscle).One or more of D4, D5 and D6 were found in 11 out of 49 samples of human breast milk. The maximum concentration of D4 was 10 µg/L, of D5 4.5 µg/L and of D6 4.8 µg/L.
|
|
| 40. |
- Kaj, Lennart, et al.
(författare)
-
Results from the Swedish National Screening Programme 2006. Subreport 2: 1,5,9-cyklododecatriene
- 2007
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- As an assignment from the Swedish Environmental Protection Agency, IVL has during 2006/2007 performed a 'Screening Study' of 1,5,9-cyclododecatriene. The screening programme included measurements in background areas and in the vicinity of potential point sources. Measurements were also done in urban areas reflecting diffuse emission pathways from society. Sample types were air, soil, sediment, sludge and biota (fish). A total of 55 samples were included. CDDT was not found in any of the samples. The reported detection limits were 0.04 - 0.05 ng/m3 in air, 10 ng/g DW in sediment and soil, 20 ng/g DW in sludge and 1-4 ng/g WW in fish. The overall conclusion is that 1,5,9-cyclododecatriene is generally not present in the Swedish environment in concentration that is of environmental concern. The substance is thus not recommended as a candidate to be included in regular monitoring.
|
|
| 41. |
- Kaj, Lennart, et al.
(författare)
-
Results_from_the_Swedish_National_Screening_Programme_2006_Subreport_ 2_1-5-9-cyklododecatriene.pdf
- 2006
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- SummaryAs an assignment from the Swedish Environmental Protection Agency, IVL has during 2006/2007performed a "Screening Study" of 1,5,9-cyclododecatriene. The screening programme includedmeasurements in background areas and in the vicinity of potential point sources. Measurements werealso done in urban areas reflecting diffuse emission pathways from society. Sample types were air, soil,sediment, sludge and biota (fish). A total of 55 samples were included. CDDT was not found in any ofthe samples. The reported detection limits were 0.04 - 0.05 ng/m3 in air, 10 ng/g DW in sediment andsoil, 20 ng/g DW in sludge and 1-4 ng/g WW in fish. The overall conclusion is that 1,5,9-cyclododecatriene is generally not present in the Swedish environment in concentration that is ofenvironmental concern. The substance is thus not recommended as a candidate to be included inregular monitoring.
|
|
| 42. |
- Kaj, Lennart, et al.
(författare)
-
Screening 2004 - uppföljningsprojekt : Analys av oktaklorstyren, flyktiga metylsiloxaner, vissa fenoler och endosulfan
- 2007
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- • Oktaklorstyren samt penta- och hexaklorbensen har analyserats i strömming från 17 lokaler längs Norrlands- och Svealandskusten. Oktaklorstyren kunde påvisas i samtliga prov. Medianhalten var 7,4 ng/g fett i vårfångade prov och 1,6 ng/g fett i höstfångade prov. Halten är låg i förhållande till det gränsvärde för human konsumtion som finns i en av USAs delstater. • Flyktiga metylsiloxaner samt 4-nonylfenol, 4-t-oktylfenol, triclosan och bisfenol A har analyserats i in- och utgående vatten samt slam från Borlänge reningsverk. Transporterade mängder har beräknats. Av de analyserade ämnena var in- och utgående mängd störst för D5 (dekametylcyklopentasiloxan). Inkommande mängd D5 var 490 g/dygn, utgående 24 g/dygn med vatten och 49 g/dygn med rötslam. • Flyktiga metylsiloxaner har analyserats i förpackade livsmedel. Låga halter av cykliska siloxaner kunde påvisas i ett av tio prover. • Endosulfan har analyserats i luft- och depositionsprov från bakgrundsstationerna Råö och Pallas. Medelkoncentrationen i luft var högst under sommarhalvåret: 22 pg/m3 i Råö och 11 pg/m3 i Pallas. Deponerade mängder var också högst under sommarhalvåret: 1,0 ng/m2•dygn i Råö och 0,26 ng/m2•dygn i Pallas. • En översikt har gjorts över tidigare analyserade endosulfanhalter i svenska livsmedel. Antalet varor som innehöll halter av endosulfan över detektionsgränsen (0,01-0,04 mg/kg) har minskat under perioden 1995-2005 vilket speglar den minskade användningen i Europa. Efter år 2000 finns inga rapporter om endosulfan i svenskodlade grönsaker. Några gånger per år hittas importerad frukt och grönsaker med endosulfanhalter som vid stor konsumtion bedöms kunna ge barn akuta hälsoeffekter. Beräkningar av kroniskt intag visar att intaget i Sverige ligger på ca 1 % av "acceptabelt dagligt intag" dvs under risknivån för kroniska hälsoeffekter.
|
|
| 43. |
- Kaj, Lennart, et al.
(författare)
-
Screening 2004 - uppföljningsprojekt. Analys av oktaklorstyren, flyktiga metylsiloxaner, vissa fenoler och endosulfan
- 2007
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- - Oktaklorstyren samt penta- och hexaklorbensen har analyserats i strömming från 17 lokaler längs Norrlands- och Svealandskusten. Oktaklorstyren kunde påvisas i samtliga prov. - Flyktiga metylsiloxaner samt 4-nonylfenol, 4-t-oktylfenol, triclosan och bisfenol A har analyserats i in- och utgående vatten samt slam från Borlänge reningsverk. Transporterade mängder har beräknats. - Flyktiga metylsiloxaner har analyserats i förpackade livsmedel. Låga halter av cykliska siloxaner kunde påvisas i ett av tio prover. - Endosulfan har analyserats i luft- och depositionsprov från bakgrundsstationerna Råö och Pallas. Medelkoncentrationen i luft var högst under sommarhalvåret: 22 pg/m3 i Råö och 11 pg/m3 i Pallas. Deponerade mängder var också högst under sommarhalvåret: 1,0 ng/m2/dygn i Råö och 0,26 ng/m2/dygn i Pallas. - En översikt har gjorts över tidigare analyserade endosulfanhalter i svenska livsmedel. Antalet varor som innehöll halter av endosulfan över detektionsgränsen (0,01-0,04 mg/kg) har minskat under perioden 1995-2005 vilket speglar den minskade användningen i Europa. Efter år 2000 finns inga rapporter om endosulfan i svenskodlade grönsaker. Några gånger per år hittas importerad frukt och grönsaker med endosulfanhalter som vid stor konsumtion bedöms kunna ge barn akuta hälsoeffekter. Beräkningar av kroniskt intag visar att intaget i Sverige ligger på ca 1 % av 'acceptabelt dagligt intag' dvs under risknivån för kroniska hälsoeffekter
|
|
| 44. |
- Kaj, Lennart, et al.
(författare)
-
Screening av hexaklorbutadien (HCBD) i miljön. Slutrapport
- 2004
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- För att få kunskap om i vilken omfattning hexaklorbutadien (HCBD) förekommer i svensk miljö har IVL Svenska Miljöinstitutet AB på uppdrag av Naturvårdsverket genomfört en screening. Mätningar har utförts i omgivningsluft, atmosfärisk deposition, reningsverksslam, sediment och blåmusslor vid bakgrundslokaler och på platser med tänkbart förhöjda halter. HCBD återfanns i samtliga luftprov i halter av samma storleksordning (median 0,16 ng/m3) och i atmosfärisk deposition men inte i de övriga matriserna. Som ett tilläggsuppdrag har de prover som valts ut och analyserats på HCBD även analyserats på klorbensener. Klorbensener, främst 1,4-diklorbensen, återfanns i samtliga luftprov (maximal halt 11 ng/m3) och i kommunalt reningsverksslam och sediment från Stockholm
|
|
| 45. |
|
|
| 46. |
- Lilja, Karl, et al.
(författare)
-
Bedömning av miljögiftspåverkan i vattenmiljö. Samordnad metodutveckling
- 2010
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Ett förslag till vägledning för att bedriva miljögiftsövervakning och för hur framtagna data skall kunna användas i vattenförvaltningen har inom denna studie tagits fram. Förslaget till vägledning syftar också till att ge underlag för en sammanhållen metodik för hur existerande datakällor på ett effektivt sätt skall kunna utnyttjas vid bedömning av miljögiftspåverkan i vattendirektivsarbetet. Förslag och rekommendationer har baserats på krav som ställs enligt EUs vattendirektiv och har kompletteras utifrån resultaten i föreliggande studie. En kritisk granskning av de översättningar mellan EQS för ytvatten, och motsvarande halter i sediment och biota, som tidigare har utförts med hjälp av jämviktsfördelningsmetodik och bioackumuleringsfaktorer enligt den metodik som beskrivs i TGD (Technical Guidance Document on Risk Assessment) (TGD, 2003) har utförts för att bedöma huruvida metoden är tillämplig i svenska förhållanden. Halter av miljögifter i sediment, biota och vatten har jämförts med gränsvärden, antingen beräknade med översättningsmetodik eller uppsatta i direktiv
|
|
| 47. |
- Loh Lindholm, Carina, et al.
(författare)
-
Produktval av golv- och väggbeklädnader av PVC som innehåller DINP/DIDP
- 2016
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Inom byggsektorn finns flera frivilliga bedömningssystem som syftar till att fasa ut farliga ämnen från bygg- och anläggningsprodukter, t.ex. BASTA, Byggvarubedömningen och Sunda Hus. I Sverige har dessa system fått ett stort genomslag i arbetet med att välja material utan onödiga miljö- och hälsorisker genom att det har blivit ett starkt marknadskrav att de material som används i olika byggprojekt uppfyller kraven i något av dessa system. Fortfarande är det dock så att det finns byggprodukter som måste användas i dagens byggande som inte alltid klarar kraven i dessa system. Dessutom finns det ett intresse att använda återvunnet material som kan innehålla ämnen som inte accepteras. För de byggprodukter som inte klarar kraven i bedömningssystemen men som inte är ersättningsbara finns ett behov av trovärdig kunskap, information och stöd till hur man ska motivera och hantera avvikelser för dessa krav i samband med produktval. Vad som motiverar en avvikelse från kemikaliekrav ska avgöras inom respektive projekt eller organisation för vilka kemikaliekraven fastställts. En grund för vad som kan motivera en avvikelse föreslås här enligt följande: En acceptabel avvikelsehantering gentemot de kriterier som miljöbedömningssystemen ställer bygger på att de risker som innehållet av ett farligt ämne, som gör att bedömningssystemens kriterier inte uppnås, är kända och acceptabla i förhållande till de fördelar som användningen innebär. Vidare ska minst ett av följande villkor vara uppfyllt: • Det finns andra miljöfördelar med att använda materialen, som bedöms överväga riskerna med förekomsten av farliga ämnen. • Det går inte att ersätta materialet med andra materialslag eller alternativa tekniska lösningar utan att det får negativa konsekvenser avseende funktionen. • Det går inte att ersätta materialet med andra materialslag eller alternativa tekniska lösningar utan att det får negativa konsekvenser avseende kvalitet • Existerande alternativ finns inte tillgängligt på marknaden i tillräcklig omfattning • Existerande alternativ är inte ekonomiskt försvarbara Den här vägledningen har tagits fram i syfte att ge stöd för avvikelsehantering vid produktval av golv- och väggbeklädnader av PVC som innehåller de högmolekylära mjukgörarna DINP och/eller DIDP. DINP och DIDP klarar inte egenskapskraven i bedömningssystem som exempelvis BASTA och Byggvarubedömningen till följd av sina misstänkt hormonstörande egenskaper, vilket innebär att produkter som innehåller mer än 0,1 % av dessa ämnen inte godkänns. Den vägledning som presenteras här påverkar alltså inte de kriterier som används i dessa bedömningssystem utan är avsedd att ge stöd för hantering av undantag. DINP och DIDP har varit de två mest använda mjukgörarna i PVC-golv och väggbeklädnader i Sverige sedan början av 2000-talet. Från år 2011 har dock användningen kraftigt minskat då DINP och DIDP började bytas ut mot andra alternativ. Vid nyproduktion finns därmed alternativ till DINP och DIDP som är godkända i bedömningssystemen. Alternativ saknas dock vid användning av återvunnen råvara, då det fortfarande inte finns tillräckliga mängder återvunnen råvara fria från DINP och DIDP. Motivet för att ta fram en vägledning för avvikelsehantering för DINP och DIDP är att det finns miljö- och resursfördelar i användning av återvunnet material, där dessa komponenter ingår. Om inblandning av återvunnet material sker vid nyproduktion behövs stöd vid produktval, trots att fungerande alternativ till DINP och DIDP redan finns på marknaden. Riskerna med innehållet i DINP och DIDP i golv- och väggbeklädnader av PVC bör ställas i relation till den miljönytta som återvinningen ger. Miljönyttan med återvinning är framförallt en besparing av naturresurser, både i form av material- och energiresurser samt den klimatnytta som den minskade energianvändningen ger upphov till.
|
|
| 48. |
- Lönnermark, Anders, et al.
(författare)
-
Emissioner från bränder : Metoder, modeller och mätningar
- 2007
-
Rapport (refereegranskat)abstract
- Traditionellt har bränder förknippats med förluster av liv och egendom samt kostnader p g a produktionsavbrott, förlorade marknadsandelar etc. På senare tid har även miljöproblemen i samband med bränder uppmärksammats. Emissionerna från en brand kan bestå av ett stort antal ämnen av olika karaktär och med olika hälso- och miljöeffekter.I den föreliggande rapporten beskrivs en metod för hur man kan bestämma emissionerna från en viss brand och hur dessa emissioner sprids. Arbetet har varit upplagt på ett sådant sätt att det har täckt in hela förloppet från en utvald typ av brand av en viss storlek till hur emissionerna från en sådan brand sprids till olika matriser (luft, mark och vatten). Resultatet kan ses som en metod för att angripa problem av detta slag. Målet har varit att dels identifierade olika faser som ingår i detta förlopp (identifiering av brandscenario,modellering av brandförlopp och brandplym, modellering av emissioner,spridningsmodellering, samt utvärdering av effekt på mottagare, totala utsläpp, etc.), dels att inom varje sådan fas identifiera viktiga parametrar och genom mätningar, beräkningar eller parametervariationer kvantifiera viktiga förhållanden. Detta innebär att rapporten kan användas både för att studera hela förloppet och för att studera detaljer kring specifika delar (de olika faserna, ingående modeller, etc.).Inom ramen för projektet har brandförsök med elektronikskrot respektive bildäck genomförts. Försök med och utan släckning genomfördes och i samband med försöken provtogs och analyserades brandgaserna, släckvattnet och brandresterna. Emissionsmodeller för de i brandsammanhang mest relevanta emissionerna har utvecklats. Till grund för dessa modeller ligger dels resultaten från de nämnda brandförsöken, dels publicerade resultat från tidigare brandförsök. Dessutom har hänsyn tagits till befintlig kunskap om bildningsmekanismer för olika ämnen. Den utvecklade emissionsmodellen kan behöva kompletteras för att kunna representera ett specifikt objekt där kanske materialsammansättningen eller lagringssättet innebär att de brandförsök som modellen bygger på inte kan anses vara representativa.
|
|
| 49. |
|
|
| 50. |
|
|
