| 1. |
- Eriksson, D, et al.
(författare)
-
Extended exome sequencing identifies BACH2 as a novel major risk locus for Addison's disease
- 2016
-
Ingår i: Journal of Internal Medicine. - : Wiley. - 0954-6820 .- 1365-2796. ; 286:6, s. 595-608
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- BACKGROUND: Autoimmune disease is one of the leading causes of morbidity and mortality worldwide. In Addison's disease, the adrenal glands are targeted by destructive autoimmunity. Despite being the most common cause of primary adrenal failure, little is known about its aetiology.METHODS: To understand the genetic background of Addison's disease, we utilized the extensively characterized patients of the Swedish Addison Registry. We developed an extended exome capture array comprising a selected set of 1853 genes and their potential regulatory elements, for the purpose of sequencing 479 patients with Addison's disease and 1394 controls.RESULTS: We identified BACH2 (rs62408233-A, OR = 2.01 (1.71-2.37), P = 1.66 × 10(-15) , MAF 0.46/0.29 in cases/controls) as a novel gene associated with Addison's disease development. We also confirmed the previously known associations with the HLA complex.CONCLUSION: Whilst BACH2 has been previously reported to associate with organ-specific autoimmune diseases co-inherited with Addison's disease, we have identified BACH2 as a major risk locus in Addison's disease, independent of concomitant autoimmune diseases. Our results may enable future research towards preventive disease treatment.
|
|
| 2. |
- Eriksson, Daniel, et al.
(författare)
-
Common genetic variation in the autoimmune regulator (AIRE) locus is associated with autoimmune Addison’s disease in Sweden
- 2018
-
Ingår i: Scientific Reports. - : Nature Publishing Group. - 2045-2322. ; 8:1
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Autoimmune Addison's disease (AAD) is the predominating cause of primary adrenal failure. Despite its high heritability, the rarity of disease has long made candidate-gene studies the only feasible methodology for genetic studies. Here we conducted a comprehensive reinvestigation of suggested AAD risk loci and more than 1800 candidate genes with associated regulatory elements in 479 patients with AAD and 2394 controls. Our analysis enabled us to replicate many risk variants, but several other previously suggested risk variants failed confirmation. By exploring the full set of 1800 candidate genes, we further identified common variation in the autoimmune regulator (AIRE) as a novel risk locus associated to sporadic AAD in our study. Our findings not only confirm that multiple loci are associated with disease risk, but also show to what extent the multiple risk loci jointly associate to AAD. In total, risk loci discovered to date only explain about 7% of variance in liability to AAD in our study population.
|
|
| 3. |
- Dalin, Frida, 1984-, et al.
(författare)
-
Clinical and immunological characteristics of Autoimmune Addison's disease : a nationwide Swedish multicenter study
- 2017
-
Ingår i: Journal of Clinical Endocrinology and Metabolism. - : Oxford University Press. - 0021-972X .- 1945-7197. ; 102:2, s. 379-389
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- CONTEXT: Studies on clinical and immunological features of Autoimmune Addison's disease (AAD) are needed to understand the disease burden and increased mortality.OBJECTIVE: To provide upgraded data on autoimmune comorbidities, replacement therapy, autoantibody profiles and cardiovascular risk factors.DESIGN, SETTING AND PARTICIPANTS: Cross sectional, population-based study. 660 AAD patients were included utilizing the Swedish Addison Registry (SAR) 2008-2014. When analyzing cardiovascular risk factors, 3,594 individuals from the population-based survey in Northern Sweden, MONICA (MONItoring of Trends and Determinants of CArdiovascular Disease), served as controls.MAIN OUTCOME MEASURE: Prevalence of autoimmune comorbidities and cardiovascular risk factors. Autoantibodies against 13 autoantigens were determined.RESULTS: Sixty percent of the SAR cohort consisted of females. Mean age at diagnosis was significantly higher for females than for males (36.8 vs. 31.1 years). The proportion of 21-hydroxylase autoantibody positive patients was 83% and 62% of patients had one or more associated autoimmune diseases, more frequently coexisting in females (p<0.0001). AAD patients had lower BMI (p<0.0001) and prevalence of hypertension (p=0.027) compared with controls. Conventional hydrocortisone tablets were used by 89% of patients; with the mean dose 28.1±8.5 mg/day. The mean hydrocortisone equivalent dose normalized to body surface was 14.8±4.4 mg/m(2)/day. Higher hydrocortisone equivalent dose was associated with higher incidence of hypertension (p=0.046).CONCLUSIONS: Careful monitoring of AAD patients is warranted to detect associated autoimmune diseases. Contemporary Swedish AAD patients do not have increased prevalence of overweight, hypertension, T2DM or hyperlipidemia. However, high glucocorticoid replacement doses may be a risk factor for hypertension.
|
|
| 4. |
- Eriksson, Daniel, et al.
(författare)
-
Cytokine Autoantibody Screening in the Swedish Addison Registry Identifies Patients With Undiagnosed APS1
- 2018
-
Ingår i: The Journal of clinical endocrinology and metabolism. - : The Endocrine Society. - 1945-7197 .- 0021-972X. ; 103:1, s. 179-186
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Context: Autoimmune polyendocrine syndrome type 1 (APS1) is a monogenic disorder that features autoimmune Addison disease as a major component. Although APS1 accounts for only a small fraction of all patients with Addison disease, early identification of these individuals is vital to prevent the potentially lethal complications of APS1.Objective: To determine whether available serological and genetic markers are valuable screening tools for the identification of APS1 among patients diagnosed with Addison disease.Design: We systematically screened 677 patients with Addison disease enrolled in the Swedish Addison Registry for autoantibodies against interleukin-22 and interferon-α4. Autoantibody-positive patients were investigated for clinical manifestations of APS1, additional APS1-specific autoantibodies, and DNA sequence and copy number variations of AIRE.Results: In total, 17 patients (2.5%) displayed autoantibodies against interleukin-22 and/or interferon-α4, of which nine were known APS1 cases. Four patients previously undiagnosed with APS1 fulfilled clinical, genetic, and serological criteria. Hence, we identified four patients with undiagnosed APS1 with this screening procedure.Conclusion: We propose that patients with Addison disease should be routinely screened for cytokine autoantibodies. Clinical or serological support for APS1 should warrant DNA sequencing and copy number analysis of AIRE to enable early diagnosis and prevention of lethal complications.
|
|
| 5. |
- Hult, Åsa, et al.
(författare)
-
Rättvis tillgänglighet för landsbygder och mindre tätorter
- 2023
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Temat för det här forskningsprojektet är hur de transportpolitiska målen kan nås i landsbygder: att säkerställa en grundläggande tillgänglighet med god kvalitet och användbarhet i hela landet för alla invånare oberoende av kön, ålder, etnicitet etc. I en förstudie konstaterades att det behövs metoder för att involvera personer med olika behov och erfarenheter i framtagning av olika lösningar, för att säkerställa att de motsvarar faktiska behov. I projektet har en sådan metod tillämpats med syfte att identifiera innovativa lösningar. Det tvååriga projektet (2022–2023) har genomförts av IVL Svenska Miljöinstitutet, Trivector Traffic och VTI Statens väg- och transportforskningsinstitut.Arbetet har utgått från ett intersektionellt perspektiv och metoden Mobility Labs. I projektet har intervjuer genomförts med planerare på nationell, regional och kommunal nivå och fokusgrupper har genomförts med invånare i Vilhelmina, Orsa och Sjöbo. Därefter har planerare och invånare sammanförts i samskapande workshoppar för dialog om behov och möjliga lösningar. Fokus har varit på grupperna ungdomar, äldre, invandrare och pendlare (företrädesvis med lägre inkomst), som ofta har begränsad tillgång till bil, särskilt om kostnaden för att köra bil ökar.Genom samskapandeworkshopparna med invånare och planerare identifierades flera åtgärder för att öka tillgängligheten för boende på landsbygd och i mindre orter:Organisera samhället för bättre tillgänglighet med konsekvensanalys utifrån ett tillgänglighetsperspektiv innan beslut fattas.Vänd på tänket och låt servicen komma till medborgarna, t.ex. med läkare från regionsjukhus som besöker byar. Digitala hybridlösningar kan vara del av lösningen.Öka turutbudet i kollektivtrafiken genom samutnyttjande av fordon, samordning mellan kollektivtrafiken och kallelser till vården, och vidareutvecklad anropsstyrd trafik.Öka kvaliteten i befintlig kollektivtrafik med hjälp av små tidtabelljusteringar etc.Flera av lösningarna skulle kunna skapa en förbättrad tillgänglighet utan att öka samhällets kostnader, därför att lösningarna främst bygger på nya sätt för att organisera olika verksamheter. Inte minst finns en stor potential i att organisera olika former av offentlig service på ett sätt som inte skapar stora tillgänglighetsglapp, vilket skapar en efterfrågan på transporter som blir svår och dyr att tillgodose. Genom digitaliseringen öppnar sig också möjligheter att ge tillgång till även specialiserad service lokalt, gärna genom hybridlösningar där mänsklig kontakt minskar barriären till den digitala tekniken. Det är uppenbart att kollektivtrafiken har en central roll för att upprätthålla tillgängligheten för de studerade grupperna. Kostnaderna begränsar möjligheterna att utöka den traditionella kollektivtrafiken, men ur ett samhällsperspektiv kan det finnas anledning att omfördela resurser från stadstrafik till landsbygdstrafik, eftersom landsbygdstrafiken ökar den absoluta tillgängligheten för de som berörs medan stadstrafiken sällan är det enda alternativet för de som använder den. Även om man efterfrågar ett ökat turutbud finns också en stor potential i att öka kollektivtrafikens tillförlitlighet, inte minst för den anropsstyrda trafiken som används mycket lite idag. Även små justeringar i information, tidtabell, skyltning etc. kan förbättra kvaliteten i befintlig kollektivtrafik utan några stora extra kostnader. En annan tydlig slutsats av analysen av intervjuer och samskapandeworkshopar är att det behövs bättre kunskap om de transportutsatta gruppernas behov hos offentliga aktörer. Detta efterfrågas av de offentliga aktörerna själva, och på vissa håll har steg börjats ta mot mer dialog och ökad förståelse för att behoven ser olika ut hos olika grupper.
|
|
| 6. |
- Hult, Åsa, et al.
(författare)
-
Rättvis tillgänglighet för landsbygder och mindre tätorter
- 2024
-
Ingår i: Sammanställning av referat från Transportforum 2024. - Linköping : Statens väg- och transportforskningsinstitut. ; , s. 199-200
-
Konferensbidrag (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- I en förstudie konstaterades att det behövs metoder för att involvera personer med olika behov och erfarenheter i framtagning av olika lösningar, för att säkerställa att de motsvarar faktiska behov. I projektet har en sådan metod tillämpats med syfte att identifiera innovativa lösningar. Projektet har genomförts av IVL, VTI och Trivector.Arbetet har utgått från ett intersektionellt perspektiv och metoden Mobility Labs. I projektet har intervjuer genomförts med planerare från kommuner och regioner samt fokusgrupper med invånare i Vilhelmina, Orsa och Sjöbo. Därefter har planerare och invånare sammanförts i samskapandeworkshoppar för dialog om behov och möjliga lösningar. Fokus har varit på grupperna ungdomar, äldre, invandrare och låginkomsttagare, som ofta har begränsad tillgång till bil, särskilt om kostnaden för att köra bil ökar.Genom samskapandeworkshopparna med invånare och planerare identifierades flera åtgärder för att öka tillgängligheten för boende på landsbygd och i mindre orter: Organisera samhället för bättre tillgänglighet med konsekvensanalys utifrån ett tillgänglighetsperspektiv innan beslut fattas. Vänd på tänket och låt servicen komma till medborgarna, t.ex. med läkare från regionsjukhus som besöker byar. Digitala hybridlösningar kan vara del av lösningen. Öka turutbudet i kollektivtrafiken genom samutnyttjande av fordon, samordning mellan kollektivtrafiken och kallelser till vården, och vidareutvecklad anropsstyrd trafik. Öka kvaliteten i befintlig kollektivtrafik med hjälp av små tabelljusteringar etc. Fler av lösningarna skulle kunna skapa en förbättrad tillgänglighet utan att öka samhällets kostnader, därför att lösningarna främst bygger på nya sätt att organisera olika verksamheter på. Inte minst finns en stor potential i att organisera olika former av offentlig service på ett sätt som inte skapar stora tillgänglighetsglapp, vilket skapar en efterfrågan på transporter som blir svår och dyr att tillgodose. Genom digitaliseringen öppnar sig också möjligheter att ge tillgång till även specialiserad service lokalt, gärna genom hybridlösningar där mänsklig kontakt minskar barriären till den digitala tekniken.
|
|
| 7. |
|
|
| 8. |
- Jönsen, Andreas, et al.
(författare)
-
Direct and indirect costs for systemic lupus erythematosus in Sweden. A nationwide health economic study based on five defined cohorts
- 2016
-
Ingår i: Seminars in Arthritis & Rheumatism. - : Elsevier BV. - 0049-0172 .- 1532-866X. ; 45:6, s. 684-690
-
Forskningsöversikt (refereegranskat)abstract
- Objectives: The main objectives of this study were to calculate total costs of illness and cost -driving disease features among patients with systemic lupus erythematosus (SLE) in Sweden. Methods: Five cohorts of well-defined SLE patients, located in different parts of the country were merged. Incident and prevalent cases from 2003 through 2010 were included. The American College of Rheumatology (ACR) classification criteria was used. From the local cohorts, data on demographics, disease activity (SLEDAI 2K), and organ damage (SDI) were collected. Costs for inpatient care, specialist outpatient care and drugs were retrieved from national registries at the National Board of Health and Welfare. Indirect costs were calculated based on sickness leave and disability pensions from the Swedish Social Insurance Agency. Results: In total, 1029 SLE patients, 88% females, were included, and approximately 75% were below 65 years at the end of follow-up, and thus in working age. The mean number of annual specialist physician visits varied from six to seven; mean annual inpatient days were 3.1-3.6, and mean annual sick leave was 123-148 days, all per patient. The total annual cost was 208,555 SEK ($33,369 = 22,941(sic)), of which direct cost was 63,672kr ($10,188 = 7004(sic)) and the indirect cost was 144,883 SEK ($23,181 = 15,937(sic)), all per patient. The costs for patients with short disease duration were higher. Higher disease activity as measured by a SLEDAI 2K score > 3 was associated with approximately 50% increase in both indirect and direct costs. Damage in the neuropsychiatric and musculoskeletal domains were also linked to higher direct and indirect costs, while organ damage in the renal and ocular systems increased direct costs. Conclusion: Based on this study and an estimate of slightly more than 6000 SLE patients in Sweden, the total annual cost for SLE in the country is estimated at $188 million (= 129.5 million (sic)). Both direct (30%) and indirect costs (70%) are substantial. Medication accounts for less than 10% of the total cost. The tax paid national systems for health care and social security in Sweden ensure equal access to health care, sick leave reimbursements, and disability pensions nationwide. Our extrapolated annual costs for SLE in Sweden are therefore the best supported estimations thus far, and they clearly underline the importance of improved management, especially to reduce the indirect costs. (C) 2016 Elsevier Inc. All rights reserved.
|
|
