| 1. |
- Dekker, Willem, et al.
(författare)
-
Assessment of the eel stock in Sweden, spring 2012 : First post-evaluation of the Swedish Eel Management Plan
- 2012
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- The population of the European eel Anguilla anguilla (L.) is in severe decline. In 2007, the European Union decided on a Regulation establishing measures for the recovery of the stock of European eel, obliging its Member States to implement a national Eel Management Plan by 2009. According to this Regulation, Member States will report to the Commission by July 2012, on the implementation of their Eel Management Plans and the progress achieved in protection and restoration. The current report provides an assessment of the eel stock in Sweden as of spring 2012, intending to feed into the coming Swedish post-evaluation reporting. In this report, the impacts on the stock are assessed - of fishing, restocking and of the mortality related to hydropower generation. Focus is on the quantification of the biomass of silver eel escaping (actual, potential and pristine) and the mortality endured by those eels during their lifetime. The assessment is broken down on a regional basis, with different impacts dominating in different areas. For the yellow eel fishery on the West Coast, the assessment presented in the Eel Management Plan is extrapolated to most recent years. Since 2009, the fishery has been restricted severely, and as of spring 2012, it has been closed. In the coming years, this reduction in fishing mortality will lead to a recovery of the West Coast stock to the best possible status given the depleted state of the whole international stock. For the stock in inland waters, a new assessment is presented, in which the dominant contribution from past restocking is put central. Recent changes (increased quantities, shift to west-ward flowing rivers) will have a delayed effect over the coming 10-20 years. The escapement biomass is expected to decrease until 2020 and then to restore to its current (low) value. Assuming that current conditions (2011) are continued, the impact of the fishery will slowly decline, while the impact of hydropower generation will stabilise/increase, at least until 2030. For the East Coast fishery on silver eel, a new assessment indicates a low mortality on a very large stock of silver eel derived from all over the Baltic. Recent restrictions have reduced the East Coast fishery. Protective actions in the whole Baltic (and their delayed effects) will determine the future trend in the East Coast fishery. Comparing the overall status of the national Swedish eel stock to the management targets, it is concluded that 1. Criteria of the Swedish Eel Management Plan have been fulfilled almost exactly; 2. Biomass escaping is about one-fourth of pristine escapement, below the minimum target of 40% set in the EU Regulation; and 3. The 2011 anthropogenic impacts are about half the allowable maximum (according to the ICES/WGEEL post-evaluation framework, at one-fourth of pristine escapement). Following the current closure of the West Coast fishery, the impacts will reduce to one-quarter of that allowable maximum.
|
|
| 2. |
- Ahlbeck Bergendahl, Ida, et al.
(författare)
-
Fisk- och skaldjursbestånd i hav och sötvatten 2016 : Resursöversikt
- 2016
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- I rapporten kan du ta del av bedömningen som görs av situationen för bestånd som regleras inom ramen för EU:s gemensamma fiskeripolitik (GFP). Bedömningarna baseras på det forskningssamarbete och den rådgivning som sker inom det Internationella Havsforskningsrådet (ICES).De bestånd som förvaltas nationellt baseras på de biologiska underlagen, och rådgivningen i huvudsak på den forskning och övervakning samt analys som bedrivs av Institutionen för akvatiska resurser vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU Aqua) samt yrkesfiskets rapportering.Rapporten omfattar 41 fiskarter uppdelade i olika bestånd, samt sju skal- och blötdjursarter.Nytt för årets upplaga är kapitlet om ekosystemtjänster. Avsnittet beskriver de fördelar människan får genom ekosystemen, till exempel hur fisk och skaldjur kommer till nytta för människan genom föda, rekreation och biologisk mångfald. Nytt för i år är också att rapportens diagram och figurer anpassats för läsare med defekt färgseende.Översikten är utarbetad av SLU Aqua på uppdrag av Havs- och vattenmyndigheten.
|
|
| 3. |
- Andersson, Jan, et al.
(författare)
-
Assessing the dynamics of the European eel stock along the Swedish west coast
- 2019
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- The stock of the European eel (Anguilla anguilla) has been at a critical state for the last decades, prompting strict conservation measures. This study investigates local stock dynamics along the Swedish west coast where fishing was banned in 2012. The local stock is truly marine, which is quite unique for the species. Results of ongoing monitoring programmes are presented, and options for the assessment of the status of the stock are discussed. Results show contradictory trends over time: recruitment followed the general downward trend found throughout Europe. Catch-per-unit-effort (CPUE) for eels < 37 cm appears to decrease over time, while CPUE for size-classes > 49 cm tends to increase, especially since after the fishing ban. In the absence of information on essential processes – in particular the migration into and out of the area – it is currently impossible to assess the status of the local stock (abundance, impacts), but continued monitoring will provide indicators for the further recovery of the stock after the fishing ban.
|
|
| 4. |
- Andersson, Jan, et al.
(författare)
-
Status of the eel stock in Sweden in 2011
- 2011
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- This report presents an overview of the eel stock in Sweden, as of spring 2011. The objective is to provide a comprehensive overview, avoiding scientific jargon as much as possible. Historical data series and recent distribution maps are shown, amongst others on recruitment, restocking, habitats and their productivity, fisheries, and the impact of hydropower generation. Indicators are derived for the state of the stock and for the impact of fishing and hydropower generation, before and after the implementation of the Eel Management Plan 2009. This report is also available in Swedish (Aqua reports 2011:1).; -- Föreliggande rapport ger en översikt av ålens beståndssituation som den ser ut våren 2011. Syftet med rapporten är att presentera en utförlig men lättläst översikt. Vi har försökt att, i görligaste mån, undvika vetenskaplig jargong och fackuttryck. Historiska dataserier över rekrytering, utsättning, uppväxtarealer och deras produktivitet presenteras samt givetvis fiskets omfattning och effekter. Effekten av vattenkraftsproduktion redovisas också. Med hjälp av dessa bakgrundsdata har olika beståndsindikatorer tagits fram och som beskriver beståndsstatus och effekten av fisket samt vattenkraftsproduktionen, såväl före som efter implementeringen av 2009-års Ålförvaltningsplan. Den här rapporten finns även på svenska (Aqua reports 2011:1)
|
|
| 5. |
- Bahadoer, Renu R., et al.
(författare)
-
One-year excess mortality and treatment in surgically treated patients with colorectal cancer : A EURECCA European comparison
- 2021
-
Ingår i: European Journal of Surgical Oncology. - : Elsevier. - 0748-7983 .- 1532-2157. ; 47:7, s. 1651-1660
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Background: Mortality in the first postoperative year represents an accurate reflection of the perioperative risk after colorectal cancer surgery. This research compares one-year mortality after surgery divided into three age-categories (18-64, 65-74, ≥75 years), focusing on time trends and comparing treatment strategies.Material: Population-based data of all patients diagnosed and treated surgically for stage I-III primary colorectal cancer from 2007 to 2016, were collected from Belgium, the Netherlands, Norway, and Sweden. Stratified for age-category and stage, treatment was evaluated, and 30-day, one-year and one-year excess mortality were calculated for colon and rectal cancer separately. Results were evaluated over two-year time periods.Results: Data of 206,024 patients were analysed. Postoperative 30-day and one-year mortality reduced significantly over time in all countries and age-categories. Within the oldest age category, in 2015–2016, one-year excess mortality varied from 9% in Belgium to 4% in Sweden for colon cancer and, from 9% in Belgium to 3% in the other countries for rectal cancer. With increasing age, patients were less likely to receive additional therapy besides surgery. In Belgium, colon cancer patients were more often treated with adjuvant chemotherapy (p < 0.001). For neoadjuvant treatment of rectal cancer, patients in Belgium and Norway were mostly treated with chemoradiotherapy. In the Netherlands and Sweden, radiotherapy alone was preferred (p < 0.001).Conclusions: Despite improvement over time in all countries and age-categories, substantial variation exists in one-year postoperative mortality. Differences in one-year excess postoperative mortality could be due to differences in treatment strategies, highlighting the consequences of under- and over-treatment on cancer survival.
|
|
| 6. |
- Bahadoer, Renu R., et al.
(författare)
-
The survival gap between young and older patients after surgical resection for colorectal cancer remains largely based on early mortality : A EURECCA comparison of four European countries
- 2022
-
Ingår i: Journal of Geriatric Oncology. - : Elsevier. - 1879-4068 .- 1879-4076. ; 13:6, s. 803-812
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Background: A decade ago, it was demonstrated that the difference in survival between older patients and younger patients with colorectal cancer (CRC) was mainly due to mortality in the first postoperative year. Over the last few years, improvements - especially in perioperative care - have increased survival. The current research investigates whether a survival gap between younger and older patients with CRC still exists on a national level in four European countries.Methods: Population-based data from Belgium, the Netherlands, Norway, and Sweden were collected from patients that underwent surgical resection for primary stage I-III CRC between 2007 and 2016. Relative survival and conditional relative survival (CS), with the condition of surviving the first postoperative year, were calculated for colon and rectal cancer separately, stratified for country and age category (<65, 65–75, ≥75 years). In addition, relative excess risk of death (RER) was estimated, and one-year excess mortality was calculated.Results: Data of 206,024 patients were analyzed. In general, compared to patients <65 years, patients ≥75 years had a worse survival during the first year after surgery, which was most pronounced in Belgium (RER colon cancer 2.5 [95% confidence interval (CI) 2.3–2.8] and RER rectal cancer 2.6 [95% CI 2.3–2.9]). After surviving the first year, CS was mostly not statistically different between patients <65 years and patients ≥75 years with stage I-II, with the exception of stage II colon cancer in Belgium. However, CS remained worse in the largest part of the patients ≥75 years with stage III colon or rectal cancer (except for rectal cancer in Norway).Conclusions: Although differences exist between the countries, the survival gap between young and older patients is based mainly on early mortality and remains only for stage III disease after surviving the first year.
|
|
| 7. |
- Bergek, Sara, et al.
(författare)
-
Fiskfångster och utsättningar av fisk
- 2012
-
Ingår i: Vänern: årsskrift 2012. ; :73, s. 68-73
-
Bokkapitel (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Totalfångsten i yrkesfisket i Vänern ökade under 2011 med drygt 8 procent jämfört med 2010. Den viktigaste arten för yrkesfisket gösen, stod för cirka 32 procent av totala fångstens värde. Fångsten av siklöja och signalkräfta ökade medan fångsten av abborre, gädda, gös, öring, sik och ål minskade. De registrerade fritidsfiskarna fångade under 2011 totalt 70 ton, en minskning med 14 ton jämfört med 2010. Något fler lax- och öringsmolt sattes ut jämfört med föregående år. Även utsättningen av ål ökade, hela 605 000 stycken försträckta alternativt karantäniserade ålyngel sattes ut under 2011.
|
|
| 8. |
- Bryhn, Andreas, et al.
(författare)
-
Fisk- och skaldjursbestånd i hav och sötvatten 2019 : Resursöversikt
- 2020
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Fisken i havet är en resurs som rör sig fritt över nationella gränser. EU har därför en gemensam fiskeripolitik (GFP). Många arter som är viktiga för Sverige regleras inte i GFP och förvaltas därför nationellt.Denna rapport syftar till att:beskriva utvecklingen av fiskeripolitikenförklara den nuvarande politikens mål och regelverk och dess relation till mål och regler på miljöområdetförklara politikens nationella genomförande och det nationella handlingsutrymmetexemplifiera hur Havs- och vattenmyndigheten arbetat med att reglera fisket.
|
|
| 9. |
- Bryhn, Andreas, et al.
(författare)
-
Fisk- och skaldjursbestånd i hav och sötvatten 2020 : Resursöversikt
- 2021
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- I rapporten kan du ta del av bedömningen som görs av situationen för bestånd som regleras inom ramen för EU:s gemensamma fiskeripolitik (GFP). Bedömningarna baseras på det forskningssamarbete och den rådgivning som sker inom det Internationella Havsforskningsrådet (ICES). Totalt redovisas underlag och råd för 48 fisk- och skaldjursarter.De bestånd som förvaltas nationellt baseras på de biologiska underlagen, och rådgivningen i huvudsak på den forskning och övervakning samt analys som bedrivs av Institutionen för akvatiska resurser vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU Aqua) samt yrkesfiskets rapportering.
|
|
| 10. |
|
|
| 11. |
- Dekker, Willem
(författare)
-
Assessment of the eel stock in Sweden, spring 2015 : second post-evaluation of the Swedish Eel Management Plan
- 2015
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- The population of the European eel Anguilla anguilla (L.) is in severe decline. In 2007, the European Union decided on a Regulation establishing measures for the recovery of the stock, which obliged Member States to implement a national Eel Management Plan by 2009. Sweden submitted its plan in 2008. According to the Regulation, Member States will report to the Commission every third year, on the implementation of their Eel Management Plans and the progress achieved in protection and restoration. The current report provides an assessment of the eel stock in Sweden as of spring 2015, intending to feed into the national reporting to the EU; this updates and extends the report by Dekker (2012). In this report, the impacts on the stock are assessed - of fishing, restocking and of the mortality related to hydropower generation. Other anthropogenic impacts (climate change, pollution, spread of parasites, disruption of migration by transport, and so forth) probably have an impact on the stock too, but these factors are hardly quantifiable and no management targets have been set. For that reason, and because these factors were not included in the EU Eel Regulation, these other factors are not included in this technical evaluation. Our focus is on the quantification of biomass of silver eel escaping (actual, potential and pristine) and mortality endured by those eels during their lifetime. The assessment is broken down on a regional basis, with different impacts dominating in different areas. In recent years, a break in the downward trend of the number of glass eel has been observed throughout Europe. Whether that relates to recent protective actions, or is due to other factors, is yet unclear. This report contributes to the required international assessment, but does not discuss that recent recruitment trend and the overall status of the stock. On the west coast, a fykenet fishery on yellow eel was overexploiting the stock, until this fishery was completely closed in spring 2012. Though research surveys using fykenets continued, insufficient information is currently available to assess the recovery of the stock. Obviously, current fishing mortality is zero, but no other stock indicators can be presented. It is recommended to develop a comprehensive plan for monitoring the recovery of the stock. In order to support the recovery of the stock, or to compensate for mortality elsewhere, young eel has been restocked on the west coast. No follow-up monitoring has been established. Noting the small expected effect – in comparison to the potential natural stock on the west coast, when recovered – it is recommended to reconsider this programme, or to set up adequate follow-up monitoring. For inland waters, this report presents a major update of the 2012 assessment. In the 2012 assessment, eel production estimates were based on information from past restocking, but natural recruitment and assisted migration were ignored; these have now been included. Additionally, the impact of hydropower is now assessed in a spatially explicit reconstruction. Based on 75 years of data on natural recruitment into 24 rivers, a statistical model is developed relating the number of immigrating young eel caught in traps to the location and size of each river, the distance from the trap to the river mouth, the mean age/size of the immigrating eel, and the year in which those eels recruited to continental waters as a glass eel (year class). Further into the Baltic, recruits are larger (exception: the 100 gr recruits in Mörrumsån, 56.4°N, where only 30 gr would be expected) and less numerous; distance upstream comes with less numerous recruits, but size is not related. Remarkably, the time trend differs for the various ages/sizes. Oldest recruits (age up to 7) declined already in the 1950s and 1960s, but remained stable since; youngest recruits (age 0) showed a steep decline in the 1980s and a little decrease before and after. In-between ages show in-between trends. Though this peculiar age-related pattern has been observed at other places in Europe too, the cause of this is still unclear. Using the results from the recruitment model, in combination with historical data on assisted migration (young eels transported upstream, across barriers) and restocking (imported young eels), the production of fully grown, silver eel is estimated for every lake and year separately. Subtracting the catch made by the fishery and down-sizing for the mortality incurred when passing hydropower stations, an estimate of the biomass of silver eel escaping from each river towards the sea is derived. Since 1960, the production of silver eel in inland waters has declined from 500 to 300t/a, and natural recruitment (assisted or not) has gradually been replaced by restocking for 90%. Fisheries have taken just over 30% of the silver eel, while the impact of hydropower has ranged from 20% to 60%. Escapement is estimated to have varied from 10% (35t) in the late 1990s, to 30% (100t) in the 2010s. The biomass of current escapement (including eels of restocked origin) is approx. 1015% of the pristine level, that is 28% of the current potential. This biomass is below the 40% limit of the Eel Regulation, and anthropogenic mortality exceeds both the short-term limit establishing recovery (15%) and the ultimate limit (60% mortality, the complement of 40% survival). The temporal variation (in production, impacts and escapement) is largely the consequence of a differential spatial distribution of the restocked eel over the years. Natural (not assisted) recruits were far less impacted by hydropower, since they could not climb the hydropower dams when immigrating. Later, restocking has been practised in unobstructed lakes (primarily Lake Mälaren, 1990s), and is now concentrated in obstructed lakes (primarily Lake Vänern, to a lesser extent Lake Ringsjön, and many smaller ones). Trap & Transport of silver eel - from above barriers towards the sea - has added 1-6% of silver eel to the escapement. Without restocking, the biomass affected by fishery and/or hydropower would be only 10% of the currently impacted biomass, but the stock abundance would reduce from 10% to less than 2only 3% of the pristine biomass. It is recommended to reconsider the current action plans on inland waters, to take into account the results of the current, more comprehensive assessment. It is further recommended to ground-truth the current assessment on independent stock surveys. For the Baltic coast, the 2012 assessment has been updated, using information from re-continued mark-recapture experiments. Results indicate that the impact of the fishery is rapidly declining over the decades – even declining more rapidly towards the 2010s than before. The current impact of the Swedish silver eel fishery is estimated at 2%. However, this fishery is just one of the anthropogenic impacts (in other areas/countries) affecting the Baltic eel stock. Integration with the assessments in other countries has not been achieved. Current estimates of the abundance of silver eel (biomass) are in the order of a few thousand tonnes, but these estimates are highly uncertain due to the low values for catch and mortality (near-zero estimation problems). An integrated assessment for the whole Baltic will be required to ground-truth these estimates. It is recommended to develop an integrated assessment for the Baltic eel stock, and to coordinate protective measures with other range states. Considering the international context, the stock indicators – in as far as they could be assessed – fit the international assessment framework, but inconsistencies and interpretation differences at the international level complicate their usage. International coordination and standardisation of the tri-annual reporting is therefore recommended. Additionally, it is recommended to initiate international standardisation/inter-calibration of monitoring and assessment methodologies among countries, achieving a consistent and more cost-effective assessment across Europe.
|
|
| 12. |
|
|
| 13. |
- Dekker, Willem, et al.
(författare)
-
Assessment of the eel stock in Sweden, spring 2021 : fourth post-evaluation of the Swedish eel management
- 2021
-
Rapport (refereegranskat)abstract
- For decades, the population of the European eel has been in severe decline. In 2007, the European Union decided on a Regulation establishing measures for the recovery of the stock, which obliged Member States to implement a national Eel Management Plan by 2009. Sweden submitted its plan in 2008. According to the Regulation, Member States shall report regularly to the EU-Commission, on the implementation of their Eel Management Plans and the progress achieved in protection and restoration. The current report provides an assessment of the eel stock in Sweden as of spring 2021, intending to feed into the national reporting to the EU later this year. This report updates and extends the reports by Dekker (2012, 2015) and Dekker et al. (2018).In this report, the impacts on the stock - of fishing, restocking and mortality related to hydropower generation - are assessed. Other anthropogenic impacts (climate change, pollution, increased impacts of predators, spread of parasites, disruption of migration due to disorientation after transport, and so forth) probably have an impact on the stock too, but these factors are hardly quantifiable and no management targets have been set. For that reason, and because most factors were not included in the EU Eel Regulation, these other factors are not included in this technical evaluation. Our focus is on the quantification of biomass of silver eel escaping from continental waters towards the ocean (current, current potential and pristine) and mortality risks endured by those eels during their whole lifetime. The assessment is broken down on a geographical basis, with different impacts dominating in different areas (west coast, inland waters, Baltic coast).In 2011, a break in the downward trend of the number of glass eel was observed throughout Europe, the trend since being upward, but erratic. Whether that relates to recent protective actions, or is due to other factors, is yet unclear. This report contributes to the required international assessment, but does not discuss the causing factors behind that recent trend and the overall status of the stock across Europe.
|
|
| 14. |
- Dekker, Willem, et al.
(författare)
-
Assessment of the fishing impact on the silver eel stock in the Baltic using survival analysis
- 2013
-
Ingår i: Canadian Journal of Fisheries and Aquatic Sciences. - : Canadian Science Publishing. - 0706-652X .- 1205-7533. ; 70:12, s. 1673-1684
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Restoration of the depleted stock of the European eel (Anguilla anguilla (L.)) requires anthropogenic impacts to bequantified, reduced, and controlled. In this article, we assess the impact of the silver eel fishery on the Baltic Coast in Sweden, applying survival analysis to 60 years of mark–recapture experiments, involving 8000 recaptures out of 18 000 releases. Thehazard of being recaptured (overall 46%) varies along the coast and declined substantially over the decades. But, most notably,the hazard for the individual diminishes strongly after the first kilometres en route. This individualized hazard disqualifies themore traditional mark–recapture methodology, which assumes random recaptures. We advocate the general use of survivalanalysis for conventional mark–recapture data. The result of our analysis indicates that the impact of the fishery just prior the2009 fishing restrictions was in the order of 10%—in itself well within sustainability limits, though only but one of the factors contributing to the mortality in the Baltic Sea.
|
|
| 15. |
- Dekker, Willem
(författare)
-
Chinese eel products in EU markets imply the effectiveness of trade regulations but expose fraudulent labelling
- 2021
-
Ingår i: Marine Policy. - : Elsevier BV. - 0308-597X. ; 132
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- The stock of the European eel (Anguilla anguilla) is in a multi-decadal decline. Therefore, trade in European eel is now restricted by EU law and the listing in CITES Appendix II. EU law prohibits the trade of European eel across the EU’s outer border and CITES regulates the global trade elsewhere. In November and December 2019, we purchased 108 eel products in 21 cities in five major eel importing countries in Europe (Germany, Belgium, Netherlands, Great Britain, France) and three online shops. All were imported from China and 73 samples were genetically identified as American eel (A. rostrata), 33 as Japanese eel (A. japonica), and a single sample each as European eel and Indian shortfin eel (A. bicolor pacifica). The one European eel sample violated the EU trade ban and CITES trade regulations. However, 28.7 % of the product labels violated EU Regulation (EU) No 1169/2011 on the provision of food information to consumers (FIC). Our results imply that Chinese exporters sell their European eel products outside the EU market and therefore avoid violating EU law. However, fraudulent labelling point at inadequate existing EU labelling requirements for prepared and preserved products and ongoing molecular genetic control of eel commodities entering the EU from China.
|
|
| 16. |
- Dekker, Willem
(författare)
-
Climbing back up what slippery slope? Dynamics of the European eel stock and its management in historical perspective
- 2016
-
Ingår i: ICES Journal of Marine Science. - : Oxford University Press (OUP). - 1054-3139 .- 1095-9289. ; 73, s. 5-13
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Fewfish stocks are as influenced by (intentional and inadvertent) human impacts as the European eel, all across the continent. The dynamics of this stock, however, are poorly understood—neither the causes of the historically lowabundance, nor minimal protection levels, are beyond discussion. Rather than analysing contemporary processes, this article turns back in time—two centuries or more—unravelling historical abundances and distribution patterns; reviewing historical actions and objectives; and discussing technical developments and scientific advice—picturing the slippery slope the eel stock has come down from. The first claim, that the continental stock was in decline, dates from the early 1800s; stock-enhancement actions were initiated shortly after. Diffuse objectives, technical innovations, eternal optimism, and—above all—no quantification impede the exact evaluation of historical reports. After 1950, when quantification improved, a slow but consistent decline was observed, but it is only two decades after the crash in glass eel recruitment (in 1980), that protection plans addressed the bad status of the stock. A slippery slope, full of pitfalls—yet, we now observe several years of increasing recruitment.
|
|
| 17. |
|
|
| 18. |
|
|
| 19. |
- Dekker, Willem
(författare)
-
Faire mieux que la nature? The History of Eel Restocking in Europe
- 2016
-
Ingår i: Environment and History. - 0967-3407. ; 22, s. 255-300
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Young eel, recruiting from the ocean towards Europe, are most abundant along the Atlantic coast of France. Since 1840, attempts have been made to redistribute them from the areas of highest abundance to other countries and farther inland. This 'restocking' has been troubled by technical constraints (e.g. mode of transport and maximum distance eel can be shipped alive), wars (e.g. the Franco Prussian War and World Wars One and Two) and, in recent decades, by shortage of supply due to the general decline of the eel stock all across Europe. Though objectives and procedures have changed considerably over the years, the recurring aim has been to increase production and, in that way, to 'faire mieux que la nature'. We document the historical development of these efforts from their inception, and contrast the achievements to the objectives. Except for the 1952-1990 period in Eastern Europe, restocking has probably added only slightly to the natural production. As successful as restocking might have been locally, it has not markedly changed the overall trends and distribution patterns or halted the general decline of the stock and fishery. Poor post-evaluation, frequent technical innovation and a constant renewal of the countries and people involved have kept the promise of a better future alive for 175 years.
|
|
| 20. |
|
|
| 21. |
|
|
| 22. |
- Dekker, Willem
(författare)
-
Management of the eel is slipping through our hands! Distribute control and orchestrate national protection
- 2016
-
Ingår i: ICES Journal of Marine Science. - : Oxford University Press (OUP). - 1054-3139 .- 1095-9289. ; 73, s. 2442-2452
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Following a multi-decadal decline of the European eel stock all across the continent, the EU adopted a protection and recovery plan in 2007, known as the Eel Regulation. Implementation, however, has come to a standstill: in 2015, the agreed goals had not been realised, the required protection had not been achieved, and from 2012 to 2015, no further reduction in mortality has been accomplished-while the stock is at a historical minimum. To analyse this manifest impasse, this article characterises the steering framework of the Eel Regulation as a governance problem. The Eel Problem is found to be extremely complex, due to many knowledge uncertainties and countless societal forces having an influence. The Eel Regulation divides this complexity along geographical lines, obliging national governments to implement national protection plans. This deliberate distribution of control has improved communication between countrymen-stakeholders, and has stimulated protective action in most EU Member States and elsewhere. In the absence of adequate international coordination and feedback on national plans, however, coherence is lacking and the common goals are not met. Actions and achievements have been assessed at the national level, but these assessments have not been evaluated internationally. Full geographical coverage has not been attained, nor is that plausible in future. Meanwhile, ICES' advice remained focused on whole-stock management, a conservative approach not matching the structure of the Eel Problem or the approach of the Eel Regulation. Hence, essentially localised problems (non-reporting, insufficient action) now lead to a hard fail, paralysing the whole European eel recovery plan. Here, I argue that immediate re-focusing protective actions, assessments, evaluations and advice on mortality goals and indicators, for each management area individually, will enable feedback on national protection plans, and in that way, will break the impasse.
|
|
| 23. |
|
|
| 24. |
- Dekker, Willem
(författare)
-
The 2003 Quebec Declaration of Concern About Eel Declines-11 Years Later: Are Eels Climbing Back up the Slippery Slope?
- 2014
-
Ingår i: Fisheries. - : Wiley. - 0363-2415 .- 1548-8446. ; 39, s. 613-614
-
Annan publikation (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- In 2003, scientists gathered at the American Fisheries Society meeting in Québec and raised an urgent alarm in a Declaration of Concern about the state of eel stocks around the world, with less than 1% of juvenile resources remaining (as documented for northern temperate stocks). In the years since, precautionary protective measures have been implemented, monitoring and research have increased, and sustainable management methods have been developed. Recently, several juvenile resources have increased slightly. Reassembled in Québec in 2014, we reflect on what has been achieved since 2003 and what remains to be done.
|
|
| 25. |
- Dekker, Willem
(författare)
-
The commercial push net fisheries for glass eels in France and its handling mortality
- 2022
-
Ingår i: Journal of Applied Ichthyology. - : Hindawi Limited. - 0175-8659 .- 1439-0426. ; 38, s. 170-183
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Glass eels, the young life stage of the endangered European eel entering the European continental waters, are exploited for human consumption (direct, or on-grown) and restocking. Restocking is considered as a potential contribution to the conservation of the stock. For this, the mortality of glass eels during capture should be low. We studied the handling mortality of glass eels obtained by commercial push net fisheries in different rivers in France in 2019 and 2020. The direct mortality of glass eels in 41 fishing trips of 29 boats varied from zero to 3.1% (mean 0.3%). Skin lesions identified by staining occurred in 31% (range: 4%–98%) of the eels. Post fishing mortality of glass eels varied from zero to 67.2%. The mean total fishing mortality was with 7.4% (range 0%–56.2%), considerably lower than in previous studies. The Sustainable Eel Group (SEG) issues certificates to fishers applying best practices for a responsible fishery. Comparing certified to uncertified fishers, the certified fishers have on average significant lower lesions and post-fishing mortality rates, However, some uncertified fishers have an equal or better glass eel quality than certified fishers. Noting that certified fishers score better on average, and avoid the worst scores, we conclude that the SEG-certification scheme for responsible fishing is effective.
|
|
| 26. |
- Dekker, Willem
(författare)
-
The history of commercial fisheries for European eel commenced only a century ago
- 2019
-
Ingår i: Fisheries Management and Ecology. - : Wiley. - 0969-997X .- 1365-2400. ; 26, s. 6-19
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- The stock of the European eel is in decline throughout its distribution area-for decades, if not for centuries. Its population dynamics are not well understood. The extremely scattered occurrence, as well as the general lack of quantified information before 1950, prevents a straightforward analysis. This article discusses the history of eel fisheries across Europe, reviewing the literature published before 1940. A follow-up study is advocated, to unearth primary information in archives across Europe. In the late 1800s, development programmes were initiated in central Europe, complementing the widespread subsistence fisheries with "modern" commercial exploitation of new areas, new markets and new products. In the early 1900s, increasing fisheries and trade were reported throughout northern Europe, and new developments started in the south. This lasted until about 1950-when the current multidecadal decline set in. The eel fisheries have never experienced a period of stable, sustainable exploitation. The decline in the stock is probably not a simple case of overfishing, but a continent-wide serial depletion of local resources-eventually depleting the whole stock-in times of growing non-fisheries impacts. Consequences for the European eel protection programme and for the derivation of restoration targets are discussed.
|
|
| 27. |
- Dekker, Willem, et al.
(författare)
-
Utvärdering av den svenska ålförvaltningen
- 2016
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Sammanfattning och utvärdering Europas ålbestånd har minskat kraftigt. Trots att tillbakagången har noterats sedan decennier har det tagit mycket lång tid innan effektiva åtgärder vidtagits. Rapporter om en nedgående trend kom redan år 1968 och sedan 1980 har antalet nyrekryterade ålar som når Europa årligen minskat med hela 15 % i genomsnitt. Detta är en indikation på att reproduktionen i västra Atlanten (söder om Bermuda) kan ha försämrats. Ändå har inte en skydds- och återhämtningsplan för den europeiska ålen upprättats förrän år 2007. Det traditionella ålfisket bedrivs småskaligt med relativt enkla redskap, i sjöar, vattendrag och längs med kusten. Fisket påverkas av vad som händer i närområdet, så som lokala utsläpp och vandringshinder i form av exempelvis vattenkraft. Samtidigt med de lokala, småskaliga perspektiven så utgör ålen enskilt det mest utbredda fiskbeståndet i Europa. Ålen är den enda fisk som förekommer i alla EU:s medlemsstater, ger sysselsättning för fler människor än något annat fiskebestånd och som länkar samman helt olika livsmiljöer, från öppna hav, kustområden, stora sjöar och floder till små sjöar och de minsta bäckar. All ål (förutom havsål, Conger) i Europa och angränsande områden tillhör samma art och även ett och samma bestånd. Även om livsmiljöerna är vitt skilda med tusentals floder och miljontals sjöar och mindre vattendrag så är det samma bestånd man fiskar på och det är samma bestånd som utsätts för all slags lokal påverkan. Nedgången av ålbeståndet är en gemensam angelägenhet för alla länder i Europa. Men, vi vet inte om ål från alla delar av Europa verkligen bidrar till reproduktionen i Atlanten i närheten av Bermuda. Kanske är en del av utbredningsområdet viktigare och resten är mera en slags diaspora? Oavsett medför försiktighetsansatsen att ålen skall ges tillräckligt skydd varhelst den förekommer, över hela kontinenten och i varje enskilt land. Kontrasten mellan det lokala småskaliga fisket och ålens kontinentala utbredning har gjort att det tagit långt tid att skapa en ansvarsfull förvaltning och att inrätta en adekvat skyddsplan. Enskilda fiskare och regeringar har noterat den pågående nedgången, men inte haft överblick över ålens situation i Europa. På egen hand har ingen av dem haft någon möjlighet att vända trenden. Skydd och ansvarsfull hantering av ålen kräver en gemensam europeisk strategi. Strategin måste införas i ett mycket stort antal mindre områden över hela kontinenten. År 2007 antog den Europeiska unionen en förordning om åtgärder för återhämtning av ålbeståndet i Europa. Sverige har spelat en aktiv roll i utvecklingen av denna så kallade Ålförordning. EU:s strategi har varit att fastställa ett gemensamt mål för alla länder och att enhetliga och kvantifierbara verktyg skall utformas för att nå dessa mål. Varje land har ansvar för sina lokala problem och ska göra egna nationella bedömningar. Man ska också kontakta sina grannländer om det behövs. Genom att kombinera en gemensam ambition och ett gemensamt riktmärke med lokalt anpassade åtgärder, inklusive utvärderingar, har Ålförordningen slutligen kunna bryta en lång serie av misslyckanden inom ålförvaltningen. Det långsiktiga syftet med EU:s Ålförordning är "skydd och hållbart nyttjande av det europeiska ålbeståndet". För detta har ett mål för återställandet av beståndet formulerats: "Syftet [är] ... att minska den antropogena mortaliteten [till en viss nivå, som anses hållbar]". En lägre dödlighet kommer således att öka antalet ålar som vandrar mot reproduktionsområdet i Atlanten. I enlighet med Ålförordningen är medlemsstaterna skyldiga att förverkliga sina nationella förvaltningsplaner för ål från år 2009. Sverige lämnade in sin plan år 2008 och arbetet med att genomföra planen pågår. Som i andra länder är den svenska ålproblematiken och därmed också planen komplex. Den svenska Ålförvaltningsplanen anger som ett allmänt mål att skydda Sveriges andel av beståndet så att det når en nivå som " vänder utvecklingen från minskande till ökande ålrekrytering". Sedan 2009 har fiskebegränsningar genomförts, och fler ålyngel har transporterats hit från Atlantkusten för att stärka våra bestånd genom utsättning i svenska vatten. Även några ytterligare åtgärder av mindre kvantitativ betydelse för ålbeståndet har vidtagits. I samband med 2015 års regleringsbrev har Havs- och vattenmyndigheten (HaV) tilldelats ett regeringsuppdrag att analysera behovet av och vid behov föreslå revidering av Ålförvaltningsplanen. HaV har, i sin tur, beställt från SLU Aqua att rapportera om det aktuella läget och att bidra till utvärderingen. Denna "Aqua reports" presenterar den tillgängliga informationen, sammanfattar tidigare nationell och internationell rapportering samt utvärderar resultaten. Fisket på den svenska västkusten stängdes helt under våren 2012. Det kommer dock att ta många år till att beståndet återhämtat sig från det tidigare överfisket. Eftersom det inte finns något program för uppföljning och övervakning är status för återhämtningen på västkusten oklar. Förmodligen är bidraget till lekbeståndet fortfarande mycket litet (2012 års uppskattning var 12 ton, för 2015 är det okänt). Sedan genomförandet av den svenska förvaltningsplanen 2009 har utsättningarna ökat på västkusten i form av ålyngel som importerats från England och Frankrike. Men dessa utsättningar kommer inte att bidra till lekflykten förrän många år senare och kvantiteterna är mycket små i jämförelse med det naturliga beståndet (samma utlåtande, dvs. relativt små mängder i förhållande till det naturliga beståndet, gäller även de utsättningar som görs på Östersjökusten, något som diskuteras längre fram). På Östersjökusten är fisket riktat efter ål som vandrar mot lekplatsen i Atlanten. Dessa blankålar kan ha vuxit upp var som helst i Östersjöområdet, i andra länder, i sötvatten, längs kusten eller i skärgårdarna. Bidraget från Östersjön som helhet är stort (2012 års uppskattning var 3 770 ton vilket är en tredjedel av vad som rapporterades från Europa totalt). Det svenska kustfisket tar bara några få procent av dessa vandringsålar men mycket kan ha hänt innan dessa ålar blev fångstbara i svenska fisket. Många faktorer påverkar ålen i hela Östersjöområdet och dessa faktorer är inte väl kända. Inom ramen för HELCOM Baltic Sea Action Plan är Sverige ledande land för en gemensam förvaltning av ålen sedan 2009. En inventering av tillgänglig information samt en plan för forskningssamarbete har tagits fram, men ingen samordning har kommit till stånd. Situationen i inlandsvattnen är mer komplex än den på kusten. Vandringshinder i åar och älvar blockerar invandringen av ålyngel från havet. Fångst och uppsamling av invandrande ålyngel, som sedan flyttas uppströms, är något som praktiserats i vårt land i mer än ett sekel. Mängden uppsamlade ålyngel har minskat till låga nivåer i takt med den minskade rekryteringen. Sedan 1990 har de ersatts av ålyngel importerade från England och Frankrike. Fisket fångar ungefär en tredjedel av produktionen och fyrtio procent dör av vattenkraftsrelaterade orsaker. Något över en fjärdedel vandrar ner till havet (2014: nästan 100 ton). Som en kompensation för den vattenkraftsrelaterade dödligheten, så har ålar fångats för att sedan transporterats ner mot havet, och kompensatoriska utsättningar har gjorts direkt i havet på västkusten. Nettoeffekten av dagens ålfiskevårdsåtgärder är att utvandringen av blankål för lek, så kallade lekflyktingar, faktiskt minskat med ungefär tio procent sedan den svenska Ålförvaltningsplanen började gälla. Det är till stor del en konsekvens av vad som hände under tidigt 2000-tal (mindre import och utsättning av ålyngel från utlandet), och inte av dagens åtgärder. Dagens skyddsnivå för ålen i sötvatten är dock långt under målen i EU:s Ålförordning, och det gäller även i förhållande till målen i vår nationella Ålförvaltningsplan. Utan utsättning av ålyngel skulle det knappast finnas någon ål i våra sjöar och vattendrag, utan ett fiske skulle det inte finnas någon ål för nedtransport med lastbil förbi kraftverk (s.k. Trap & transport) och utan vattenkraften ingen ekonomisk bas för åtgärder, något av en Moment 22 situation. Det är svårt att ange om Sverige som helhet för närvarande uppfyller kraven i Ålförordningen, och har uppnått målen i sin Ålförvaltningsplan. Det skulle kräva att vi lägger till aktuella uppskattningar av blankålsproduktionen från västkusten (okänd), till det som kommer från sötvatten (komplext) och från Östersjökusten (ofullständigt). Uppenbarligen är nuvarande skyddsnivå skyddsnivå Aqua reports 2016:11 maximal på västkusten, långt därifrån i sötvatten och ofullständig längs med Östersjöns kuster. Trots att den föreskrivna långsiktiga, landsomfattande skyddsnivån kan ha uppnåtts så är bidraget på kort sikt försumbart, då antalet blankålar som lämnar vårt territorium knappt hunnit förändrats sedan genomförandet av Ålförvaltningsplanen. Slutligen beskriver vi det övergripande skyddet av ålbeståndet i Europa och hur sannolikheten är att nedgången har stoppats eller vänts till att öka. De första skyddsåtgärderna enligt Ålförordningen genomfördes under 2009. För de flesta skyddsåtgärder och i många områden (t.ex. den svenska västkusten) kommer det att ta många år innan man kan förvänta sig större effekt på produktionen av lekvandrande ålar. Men det finns åtgärder direkt kopplade till lekflykten, som kan få effekt redan ett par år efter införandet. Skyddsåtgärder som sattes in hösten 2009
|
|
| 28. |
- Dekker, Willem, et al.
(författare)
-
Utvärdering av målen för programmet krafttag ål
- 2015
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Den här rapporten utvärderar utfallet av programmet “KrafttagÅl”, ett program som pågick som ett samarbetsprojekt mellan Havs- och vattenmyndigheten och ett antal vattenkraftsföretag under åren 2011-2013. Syftet med programmet var att öka antalet lekvandrande ålar som oskadda kan lämna vårt land och det genom att på olika sätt minska den dödlighet som är förknippad med passage av vattenkraftverk. Resultaten visar att produktionen av lekvandrande ål kommer att öka till de antal som överenskommits, även om merparten i praktiken inte produceras förrän om ca 15 år från idag. Däremot har inte den överenskomna nivån för det direkta skyddet (genom ökad överlevnad vid kraftverkspassage) nåtts och kan inte heller nås med de åtgärder som vidtagits. Rapporten ger rekommendationer om hur programmet på ett bättre sätt kan samordnas med de nationella och internationella ansatser som görs för att skydda ålbeståndet och hur ett adekvat uppföljningsprogram bör tas fram. Det europeiska ålbeståndet har sedan lång tid minskat över hela utbredningsområdet. EU beslutade 2007 om en rådsförordning (EG) nr 1100/2007 om åtgärder för återhämtning av beståndet. Målet är att minst 40% av biomassan av blankål tar sig ut till havet, för att leka i Sargassohavet på andra sidan Atlanten. Sveriges Ålförvaltningsplan bygger på fyra olika åtgärder: inskränkningar i fisket, minskad turbindödlighet, stödutsättningar samt en utökad kontroll. Våren 2010 undertecknade dåvarande Fiskeriverket ett samarbetsavtal med sex större vattenkraftbolag om att på frivillig väg reducera den nuvarande totala turbinförlusten i svenska vattendrag till högst 60% (dvs. 40% överlever). Följande åtgärder föreslogs: inrättande av fiskväg förbi kraftverk; skonsam drift under blankålsvandring; fångst och nedtransport förbi kraftverk (Trap&Transport), och kompensatorisk utsättning av ålyngel (de första två åtgärderna har ännu inte använts inom programmet). 2011 startades programmet ”KrafttagÅl”, och den här rapporten utvärderar programmet. Mål1 var ”Den genomsnittliga turbindödligheten ska halveras för utvandrande blankål i de prioriterade vattendragen där undertecknade kraftbolag äger vattenkraft”; och Mål2 ”Vidtagna åtgärder ska motsvara en ökning med 100000 blankålar till 2013 som når havet”. För att bedöma påverkan från vattenkraften på ålbeståndet och effekten av skyddsåtgärder, så behövs kunskap om hur mycket ål det finns uppströms och hur stor del av dessa som förolyckas vid kraftverkspassage. I Ung ål, yngel 1,335 miljoner Tillväxt Överlevnad … 15 år … Vuxen, blankål 211 ton Nedströms migration 181 ton Naturlig invandring 0,117 miljoner Utsättningar 1,218 miljoner Skarv & säl Fiske 30 ton Vattenkraft 133 ton Yngeltransport 0,117 miljoner Blankål T&T 14 ton Lekvandring 48 ton +14 ton = 62 ton avsaknad av ett lämpligt uppföljningsprogram inom KrafttagÅl, så har vi rekonstruerat hur beståndet borde se ut genom att använda historisk information om hur mycket ål som vandrar in till sötvatten och hur mycket ål som sätts ut. Vidare har rapporterad kommersiell fångst och uppgifter om dödlighet i ett antal vattenkraftverk ingått i beräkningarna. Lekvandrande ålar är normalt gamla (5-30 år eller mer, i medeltal 15 år), och därför behövs långa tidsserier. Än mera viktigt är att det är åtgärder som gjordes runt år 2000 som idag bestämmer utfallen, och att dagens åtgärder får full effekt först 2030. Mål1 (dödlighet) fokuserar på direkta effekter, medan Mål2 (ökad lekvandring) beaktar de långsiktiga effekterna av dagens åtgärder. Den totala produktionen av blankål, i de av KTÅ prioriterade vattendragen (Dalälven, Nyköpingsån, Motala ström, Mörrumsån, Lagan och Göta älv), uppskattas för 2013 till närmare 200ton, varav 90% härrör från utsättning av ålyngel (från åren strax före 2000). År 2013 var den kommersiella fångsten av ål i de prioriterade vattendragen 30 ton, förlusterna relaterade till vattenkraften 133ton och 48ton vandrade vidare för lek. Från Trap&Transport tillkom 14ton (från fisket) och år 2030 kommer dagens kompensatoriska utsättningar på Västkusten att producera ytterligare 63ton. På grund av det långa tidsspannet mellan rekrytering och lekvandring i kombination med osäkerhet i ålarnas överlevnad under dessa 15 år, så är våra uppskattningar inte så precisa. För att verifiera och/eller förbättra våra resultat så rekommenderas att ett särskilt uppföljningsprogram, som kvantifierar beståndet, överlevnaden och de olika faktorer som påverkar beståndet, tas fram. Om man jämför målen med de resultat som nåtts, så visar analysen att Mål1 (att halvera dödligheten) inte har nåtts, men att inom en 20-årsperiod så kommer 2013-års åtgärder medföra att Mål2 nås (en ökning med 100000 blankålar ≈86ton). Ett utökat Trap&Transport program ger en omedelbart ökad överlevnad, men även om insjöfiskets hela fångst skulle tas i anspråk så skulle inte Mål1 nås fullt ut genom bara en sådan åtgärd. Mål1 motsvarar 40%-målet i EU:s Ålförordning, men det krävs en högre överlevnad för att beståndet skall öka och återhämta sig på lång sikt. Den svenska Ålförvaltningsplanen har satt upp en högre ambitionsnivå, nämligen 80-90% överlevnad, och dagens internationella vetenskapliga råd är att reducera all dödlighet till ett absolut minimum. Med tanke på de olika mål och ambitionsnivåer som figurerar, rekommenderar vi att målen uppdateras och omvärderas. År 2013, härrörde 90% av ålproduktionen från ålar, som sattes ut runt år 2000 med syfte att ge underlag för ett yrkesfiske. Idag däremot, syftar utsättningarna till att bygga upp beståndet, och de görs mest i system med fria vattenvägar på Västkusten. Vänern utgör dock ett viktigt undantag, då stora utsättningar görs uppströms tre vattenkraftverk. På grund av denna förändrade utsättningspolicy, från exempelvis Mälaren utan vandringshinder (men mynnar i Östersjön), till Vänern med tre kraftverk, (men som vetter mot väster), så ökar faktiskt den totala vattenkraftsrelaterade dödligheten. De olika målen, att ge underlag för ett fiske, att bygga upp beståndet och att minska vattenkraftens påverkan är således intrikat sammanvävda. Utan utsättning skulle det knappast finnas någon ål kvar i många sötvatten och utan ett kommersiellt fiske skulle förutsättningarna för Trap&Transport vara små. Vi rekommenderar att utvärdera och diskutera utsättningar och deras rumsliga fördelning med ansvarige myndigheter, och att stämma av mot de olika intressenternas mål och åtgärder.
|
|
| 29. |
|
|
| 30. |
|
|
| 31. |
|
|
| 32. |
- Knoop, Jesper, et al.
(författare)
-
Association of lower muscle strength with self-reported knee instability in osteoarthritis of the knee: Results from the Amsterdam Osteoarthritis Cohort
- 2012
-
Ingår i: Arthritis Care and Research. - : Wiley. - 2151-4658 .- 2151-464X. ; 64:1, s. 38-45
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Objective To determine whether muscle strength, proprioceptive accuracy, and laxity are associated with self-reported knee instability in a large cohort of knee osteoarthritis (OA) patients, and to investigate whether muscle strength may compensate for impairment in proprioceptive accuracy or laxity, in order to maintain knee stability. Methods. Data from 283 knee OA patients from the Amsterdam Osteoarthritis cohort were used. Univariable and multivariable logistic regression analyses were performed to assess the association between muscle strength, proprioceptive accuracy (motion sense), frontal plane varus-valgus laxity, and self-reported knee instability. Additionally, effect modification between muscle strength and proprioceptive accuracy and between muscle strength and laxity was determined. Results. Self-reported knee instability was present in 67% of the knee OA patients and mainly occurred during walking. Lower muscle strength was significantly associated with the presence of self-reported knee instability, even after adjusting for relevant confounding. Impaired proprioceptive accuracy and high laxity were not associated with self-reported knee instability. No effect modification between muscle strength and proprioceptive accuracy or laxity was found. Conclusion. Lower muscle strength is strongly associated with self-reported knee instability in knee OA patients, while impairments in proprioceptive accuracy and laxity are not. A compensatory role of muscle strength for impaired proprioceptive accuracy or high laxity, in order to stabilize the knee, could not be demonstrated.
|
|
| 33. |
- Knoop, Jesper, et al.
(författare)
-
Identification of Phenotypes With Different Clinical Outcomes in Knee Osteoarthritis: Data From the Osteoarthritis Initiative
- 2011
-
Ingår i: Arthritis Care and Research. - : Wiley. - 2151-4658 .- 2151-464X. ; 63:11, s. 1535-1542
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Objective. To identify subgroups or phenotypes of knee osteoarthritis (OA) patients based on similarities of clinically relevant patient characteristics, and to compare clinical outcomes of these phenotypes. Methods. Data from 842 knee OA patients of the Osteoarthritis Initiative were used. A cluster analysis method was performed, in which clusters were formed based on similarities in 4 clinically relevant, easily available variables: severity of radiographic OA, lower extremity muscle strength, body mass index, and depression. Univariable and multivariable regression analyses were used to compare phenotypes on clinical outcomes (pain and activity limitations), taking into account possible confounders. Results. Five phenotypes of knee OA patients were identified: "minimal joint disease phenotype," "strong muscle phenotype," "nonobese and weak muscle phenotype," "obese and weak muscle phenotype," and "depressive phenotype." The "depressive phenotype" and "obese and weak muscle phenotype" showed higher pain levels and more severe activity limitations than the other 3 phenotypes. Conclusion. Five phenotypes based on clinically relevant patient characteristics can be identified in the heterogeneous population of knee OA patients. These phenotypes showed different clinical outcomes. Interventions may need to be tailored to these clinical phenotypes.
|
|
| 34. |
- Magnusson, Katarina, et al.
(författare)
-
Economic development in times of population decline - a century of European eel fishing on the Swedish west coast
- 2021
-
Ingår i: ICES Journal of Marine Science. - : Oxford University Press (OUP). - 1054-3139 .- 1095-9289. ; 78, s. 185-198
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- The European eel stock is in a multi-decadal decline. When fishing yield diminished throughout Europe, the small-scaled fyke-net fishery for eel on the west coast of Sweden gradually increased. This contrary trend lasted from the early-1900s, until the 1990s when fishing restrictions eventually limited the catch. We identified the processes driving this aberrant historical development. Using data on the fisheries from 1914 to 2006, we analysed the relation of total landed quantities to stock abundance indices, weather conditions, technical development, and market indicators. No relation between landed volumes and abundance indices was found, but market price (inflation-adjusted) was clearly correlated. Weather and technical development had a minor influence on landed volumes. This indicates that the commercial eel fishery on the west coast developed due to increasing demand and increasing eel prices. We found no evidence that the local stock has been fully exploited, though the increasing catch must have gradually reduced the contribution to the international spawning stock. These results stress the importance of considering economic processes when interpreting historical catch data as a source of information on population size in stock assessments, and ultimately, understanding the collapse of the eel stock.
|
|
| 35. |
- Ragnarsson Stabo, Henrik, et al.
(författare)
-
Fiskfångster och utsättning av fisk
- 2011
-
Ingår i: Vänern - Årsskrift 2011. ; :66, s. 61-66
-
Bokkapitel (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)
|
|
| 36. |
- Sandström, Alfred, et al.
(författare)
-
Fisk- och skaldjursbestånd i hav och sötvatten 2018 : Resursöversikt
- 2019
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Den 14:e utgåvan av den samlade resursöversikten av fisk- och kräftdjursbeståndens status i våra vatten.I rapporten kan du ta del av bedömningen som görs av situationen för bestånd som regleras inom ramen för EU:s gemensamma fiskeripolitik (GFP). Bedömningarna baseras på det forskningssamarbete och den rådgivning som sker inom det Internationella Havsforskningsrådet (ICES).De bestånd som förvaltas nationellt baseras på de biologiska underlagen, och rådgivningen i huvudsak på den forskning och övervakning samt analys som bedrivs av Institutionen för akvatiska resurser vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU Aqua) samt yrkesfiskets rapportering.Rapporten omfattar 41 fiskarter och åtta skaldjursarter.Nytt för i år är att flodkräftan och signalkräftan har fått egna presentationer. Vi har även ett nytt kapitel "Hållbarhetsbedömning av fisk- och skaldjursbestånd i havsområden runt Sverige”. Det består av en sammanfattning av den årliga bedömningen av hållbarheten i nyttjandet av fisk- och skaldjursbestånd i kust och hav runt Sverige. Bedömningenär baserad på de senaste tre åren vilket möjliggör en jämförelse över tid iantalet hållbart nyttjade bestånd. Jämförelsen visar inga tydliga förändringar över de senaste tre åren.Det finns ett nytt avsnitt i kapitlet ”Från biologi till förvaltning” om hur Havs- och vattenmyndighetens tillståndsgivning går till, och hur bedömningen baseras på resursöversikten vid ansökan om fiskelicens eller annan tillståndsgivning. Kapitlet har också utökats med ett avsnitt där SCB:s fritidsfiskeundersökning beskrivs och hur resultatet används i beståndsanalyserna.
|
|
| 37. |
- Sandström, Alfred, et al.
(författare)
-
Fiskfångster och utsättningar av fisk
- 2014
-
Ingår i: Årsskrift 2014. ; :84, s. 77-83
-
Bokkapitel (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Totalfångsten i yrkesfisket i Vänern var oförändrad jämfört med 2012. Den viktigaste arten för yrkesfisket var gös, vilken stod för cirka 38 % av totala fångstens värde. Den näst viktigaste arten är siklöja (35 % av värdet). Fångsten av övriga viktiga arter som gädda, gös, lax, signalkräfta, öring och ål var på samma nivå som 2012. Fångsten av abborre minskade från 41 till 33 ton. De registrerade fritidsfiskarna fångade under 2013 totalt 69 ton, vilket är ungefär på samma nivå som 2012 men en minskning sett över längre tid. Totalt 267 276 smolt sattes ut vilket är över medelvärdet för den föregående femårsperioden. Även utsättningen av ål har ökat på senare år, 600 000 försträckta alternativt karantäniserade ålyngel sattes ut under både 2013 och 2014.
|
|
| 38. |
- Sandström, Alfred, et al.
(författare)
-
Satellitdata för miljöövervakning och fiskeriförvaltning i Sveriges stora sjöar
- 2015
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- The report is a full description of the work accomplished within the SNSB user project "MERIS and hydroacoustic data for fisheries management, assessment of ecosystem status and identification of essential habitats in Sweden's large lakes". The project goal was to develop MERIS based water quality indicators for the large lakes and to employ these to predict the distribution of essential and sensitive habitats, to assess ecological status and to optimize fish monitoring. MERIS based water quality products have been developed and the possibility to use these as pressure variables in assessments of ecological quality based on metrics originating from fish monitoring has been investigated. Our results verify that predictors acquired from MERIS based water quality products can be useful for many purposes. Chlorophyll a as well as CDOM (Colored Dissolved Organic Matter), together with depth at the sampling site explained a significant part of the variation in fish assemblage composition. The major changes that normally follow eutrophication, i.e. a dominance shift to cyprinids in benthic fish communities and to young smelt in the pelagic zone, could be successfully predicted using MERIS data. Particularly CDOM and Chl a, which were highly correlated, were both strong predictors. MERIS based data layers could be a useful contribution to model the distribution of individual species and assemblages as well as the characteristics of their habitats. However, since depth in many cases is the single most important environmental factor, bathymetry maps must be markedly improved to enable modelling of the distribution of essential habitats in these systems. Another important factor that could improve the potential to model distributions would be to collect data on fish abundance and presence more evenly along the environmental gradients described by MERIS data. One example is monitoring data from hydro-acoustics that has been focused on the very largest open basins and thus do not cover the entire productivity gradient. We tested several candidate metrics to describe the influence of eutrophication on fish assemblages in large lakes using MERIS data as proxy pressure variables. In total, we were able to assess the status in thirty-one different water bodies. There were two metrics that appeared to be very promising: the density of pelagic fishes (number per hectare) and the percentage of cyprinids (when roach is excluded). We recommend that these two metrics are further explored as primary candidates for assessment of ecological status when the pressure variable is eutrophication and that the potential of a third candidate metric comprising information on age/size structure of fish communities also is investigated. To conclude, MERIS based data was a relatively powerful predictor of variation in fish monitoring data. It could be used for modelling distribution and to describe the pressure of eutrophication on water bodies in large lakes. Additionally, since the continuous maps derived from MERIS cover the majority of the lakes surface indicates that they also can be used to improve the design of field based monitoring efforts. The information can be used to ensure that the existing fish assemblages are covered and that data is representatively collected and covers the majority of the existing habitats of the monitored systems.
|
|
| 39. |
|
|
| 40. |
- Wells, Jerry M., et al.
(författare)
-
Homeostasis of the Gut Barrier and Potential Biomarkers
- 2017
-
Ingår i: American Journal of Physiology - Gastrointestinal and Liver Physiology. - Bethesda, USA : American Physiological Society. - 0193-1857 .- 1522-1547. ; 312:3, s. G171-G193
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- The gut barrier plays a crucial role by spatially compartmentalizing bacteria to the lumen through the production of secreted mucus and is fortified by the production of sIgA and antimicrobial peptides and proteins. With exception of sIgA the expression of these protective barrier factors is largely controlled by innate immune recognition of microbial molecular ligands. Several specialized adaptations and checkpoints are operating in the mucosa to scale the immune response according to the threat and prevent overreaction to the trillions of symbionts inhabiting the human intestine. A healthy microbiota plays a key role influencing epithelial barrier functions. However, perturbation of gut barrier homeostasis can lead to increased inflammatory signaling, increased epithelial permeability and dysbiosis of the microbiota, which are recognized to play a role in the pathophysiology of gastrointestinal disorders. Additionally, the gut-brain signaling may be affected by prolonged mucosal immune activation, leading to increased afferent sensory signaling and abdominal symptoms. In turn, neuronal mechanisms can affect the intestinal barrier partly by activation of the HPA-axis and both mast cell-dependent as well as mast cell- independent mechanisms. Several biomarkers have been used to measure gut permeability and loss of barrier integrity in patients but there remains a need to explore their use in assessing impact of nutritional factors on gut barrier function. Future studies should aim to establish normal ranges of the available biomarkers and their predictive value for gut health in human cohorts.
|
|
| 41. |
|
|
