| 1. |
- Olsson, Håkan, et al.
(författare)
-
Flygburen laser och digitala bilder för kartering och övervakning av akvatisk och terrester miljö
- 2014
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Det finns ett växande behov av effektiva metoder för kartering av såväl land- som vattenmiljöer. Sådana behövs för grundläggande naturresursinventeringar, som underlag för bland annat beslut om olika former av skyddade områden samt för hållbar naturresursförvaltning i ett ekosystem- och landskapsperspektiv. Sådana metoder behövs också för uppföljning inom såväl naturresursförvaltning som på en mer strategisk nivå inom miljöövervakningen, för uppföljningen av miljömålen och för internationell rapportering. Två för dessa uppgifter viktiga teknologier som utvecklats starkt på senare tid är flygburen laserskanning och digital fotogrammetri. Med laserskanning kan mark och vegetation avbildas som ett tredimensionellt punktmoln. Det finns även system som med laser avbildar grunda havsbottnar. Syftet med forskningsprogrammet EMMA (Environmental Mapping and Monitoring with Airborne laser and digital images; http://emma.slu.se/) har varit att utveckla metoder för att tillvarata data från i första hand flygburen laserskanning för miljöövervakningens och naturvårdens behov av kartläggning av vegetation såväl på land som på grunda havsbottnar. Tolkning och fotogrammetrisk mätning av flygbilder är välkända tekniker och har därför inte varit en del av forskningen i EMMA. Däremot har användningen av färginformation från digitala flygbilder tillsammans med laserdata undersökts i EMMA-programmets akvatiska del och i den terrestra delen har automatiserad användning av tredimensionella punktmoln som kan erhållas genom matchning av flygbilder undersökts. Sammanfattning av resultat inom programmets akvatiska delar För akvatisk miljö har programmet utvecklat och visat ett antal tillämpningar som direkt kan omsättas i ett operativt sammanhang. Vi har visat att det med laserdata går att kartera ytsubstrat med hög noggrannhet (> 80 %), så att en heltäckande karta genereras som anger täckningen i procent av hårda respektive mjuka substrat ned till laserns djupräckvidd (ca 2–3 gånger siktdjupet). Utifrån dessa data kan metoden användas som stöd för att finna värdefulla marina områden och för uppföljning av marina skyddade områden (t.ex. naturtyperna Rev och Sandbankar enligt Art- och habitatdirektivet). Information om utbredningen av hård- och mjukbottnar är ett grundläggande underlag för att beskriva utbredningen av biotoper enligt det europeiska habitatklassificeringssystemet EUNIS, och HELCOM:s vidareutveckling av detta system för Östersjön (HELCOM Underwater Biotopes/Habitats, HUB). Här har laserdata en viktig funktion att fylla, eftersom detaljerade kartor över ytsubstrat i stort sett saknas för grunda havsområden. Resultaten från EMMA visar att batymetrisk laser kan vara en bra metod att samla in sammanhängande botteninformation som kan gå in som ett underlag i översiktsplanering. Djup- och bottensubstratkartor från lasermätningar är även viktiga underlag för att ta fram kartor över livsmiljöer på havsbottnen med hjälp av rumslig modellering. Heltäckande kartor över livsmiljöer är i sin tur ett viktigt delunderlag som tillsammans med annan information kan skapa underlag i det politiska arbetet som till exempel leder till en kustzonsplan eller en kommunal översiktsplan. Utöver dessa operativa tillämpningar har programmet även tagit fram resultat som ger en grund för fortsatt metodutveckling inom området. Vi har visat att det med laserdata (utöver ytsubstrat och naturtyper) går att kartera högväxt vegetation. En metod som skulle kunna möjliggöra yttäckande övervakning eller detektion av förändringar till en lägre kostnad per ytenhet är användning av satellitbilder, flygbilder eller bilder från mini-UAV (Unmanned Aerial Vehicle) som kombineras med laserdjupdata insamlade vid ett tillfälle. Kombinationen av laser- och bilddata medför att bilddata kan djupkorrigeras och att flygbildernas användbarhet för bottenkartering därmed ökar. Denna flygbildsövervakning skulle kunna genomföras ned till optiska siktdjupet i området. En möjlig datakälla kan vara bilder från Lantmäteriets nationella flygfotografering. Vi har sett att det finns potential att detektera blåstång och smaltång på hårda substrat genom att kombinera data från flygburen laser och flygbilder. Vi bedömer också att det finns stora möjligheter till fortsatt utveckling inom området dels tack vare ny teknik (kameror eller lasersystem med högre spatial och spektral upplösning, t.ex. laser med flera våglängder eller fluorescenskanaler) och dels tack vare nya algoritmer för bearbetning av laser- och bilddata. De akvatiska studierna i EMMA har genomförts i samverkan med ett antal externa projekt (ULTRA, SUPERB och HISPARES). Förutom kunskapsutbyte har det medfört utökade möjligheter att utveckla och testa metoderna i flera geografiska områden och få återkoppling från användare av data. I EMMA har vi arbetat med akvatiska testområden på den svenska ostkusten, från Norra Kvarken till Skåne, men liknande resultat har även uppnåtts på den spanska Atlantkusten och metoderna bör därmed vara lika applicerbara på den svenska västkusten. Vi har generellt uppnått bra resultat i alla områden där vattnet inte varit för grumligt. Dagens operativa lasersystem kräver ett siktdjup på minst 3 m för att kunna ge bra djupdata. Det begränsar teknikens användbarhet i vissa kustnära områden av Bottniska viken, speciellt i områden med stort utflöde av humusrikt älvvatten, och i en del områden med dåligt siktdjup i andra havsområden. Sammanfattning av resultat inom programmets terrestra delar Data från flygburen laserskanning ger information om markens form, samt vegetationens höjd, slutenhet och i viss utsträckning även dess vertikala skiktning och fördelning. Vid tät skanning (mer än 5–10 returer / m2) så framträder även de flesta enskilda trädkronorna, samt många objekt på marken, som liggande trädstammar, större stenar etc. Laserdata kan relativt enkelt bearbetas i dator eftersom det utgörs av diskreta 3D-punkter. Exempelvis kan objekt nära marken bli lättare att tolka visuellt om punkterna som returnerats från krontaket tas bort och de underliggande punkterna ges olika färg beroende på höjd över marken. Relationen mellan laserdata och fältmätta mått på vegetationens egenskaper (t.ex. genomsnittlig trädhöjd eller kronslutenhet) kan dock variera något, beroende på bl.a. sensortyp och inställningar vid skanningen såsom pulsfrekvens, flyghöjd, och årstid. För att automatiskt översätta laserdata till kända storheter så behövs därför en statistisk analys där mått från laserdata kalibreras med hjälp av fältmätta provytor. Vanligen används provytor med ca 10 m radie. De skattade sambanden ellan mått i laserdata (t.ex. höjden över marken för 90 % av alla returer från trädkronorna inom en fältmätt provyta) och fältmätta mått för samma yta (t.ex. trädens medelhöjd) kan sedan användas för att göra rumsligt heltäckande rasterkartor för hela det område som laserskannats under jämförbara förhållanden. Denna teknik har utvecklats inom skogsbruket och kallas då areabaserad skattning. Inom EMMA-programmet har vi visat att den även fungerar väl för fjällbjörkskog, trots att träden där är lägre och mer oregelbundna i sin form och utbredning. Vi har också visat att lantmäteriets förhållandevis glesa skanning med ca 1 retur / m2 ger nästan lika bra areabaserade skattningar av fjällbjörkskog som betydligt tätare skanning från helikopter. Vi har även visat att laserdata från olika registreringstillfällen kan göras jämförbara med en teknik som kallas histogrammatchning, samt att etablering av nya träd i trädgränsen eller på gräsmarker kan upptäckas med laserskanning även på ett tidigt stadium. Sistnämnda försök gjordes dock då träden fortfarande hade löv och det är därför osäkert hur användbara laserdata som registrerats utanför vegetationssäsongen kommer att vara för att upptäcka små lövträd. En del lasersystem kan spara laserljusets hela returnerade vågform. Om vågformsdatat analyseras istället för de diskreta punkter som systemet genererar från vågformen, så kan ytterligare information erhållas från lasermätningarna. Denna möjlighet är särskilt intressant då syftet är att analysera trädskiktets vertikala struktur. Bearbetningar av vågformsdata är dock mycket mer komplicerade och stöds sällan av färdiga programvaror för analys av laserdata. Dagens lasersystem stödjer sällan användning av spektral information. Det är endast ett våglängdsband som används för avståndsmätningen, och skalningen för det mått på den returnerade pulsens styrka som registreras (kallat intensitet) kan ibland ändras beroende på hur ljusa objekt sensorn ser. För att skilja olika vegetationstyper åt (t.ex. lövskog kontra barrskog) utöver vad som kan åstadkommas genom analys av deras 3D-former, så behövs spektrala data från någon annan källa. Laserdata och satellitbilder från t.ex. SPOT- eller Landsat-satelliterna är två olika datakällor som kompletterar varandra på ett utmärkt sätt. För vegetationskartering med den klassindelning som använts för skogsmarken enligt Lantmäteriets databas GSD-Marktäcke förbättras den totala klassningsnoggrannheten med ca 10 procentenheter när satellitbilderna kompletteras med laserdata. För vegetationsklassning på kalfjället så är det främst områden med något högre vegetation, såsom videbuskar, som klassas bättre då laserdata används. Då det gäller klassning av fjällvegetation så har det också visat sig att bearbetningar av data från en markmodell kan förbättra vegetationsklassningar från satellitdata väsentligt. Den nationella laserskanning som Lantmäteriet nu genomför är än så l
|
|
| 2. |
- Adler, Sven, et al.
(författare)
-
Ny design för riktade naturtypsinventeringar inom NILS och THUF
- 2020
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Den här rapporten beskriver: Ett generellt ramverk för nationella inventeringar där det går att komplettera utifrån nya behov på såväl nationell som regional nivå inom samma stickprovsdesign. Samma skattningsförfarande och skattningsalgoritmer på både nationell och regional nivå samt vid olika tätheter på stickprovet. Ett stort stickprov, med många rutor i stickprovet, vilket ger statistisk styrka vid skattningarna av t.ex. arealer, även för relativt ovanliga naturtyper. Ett balanserat stickprov, bland annat med NMD som stödunderlag, vilket ger bättre skattningar än ett icke-balanserat stickprov. Att relativt ovanliga naturtyper och naturtyper som förekommer geografiskt samlat kommer att kunna fångas upp med geografiskt riktade förtätningar. Att vanliga fenomen inventeras med ett glest stickprov. Extra stor fördel för naturtyper där många rutor går att exkludera från fältbesök genom modellering och inventering i ortofoto. En sådan naturtypsgrupp är gräsmarker, där det dessutom ännu saknas en nationell inventering. Fortsatt samarbete med NMD där de data som samlas in i de nya inventeringarna kommer att kunna bidra både som träningsdata i utvecklingen av NMD och till att verifiera NMD. Mer tids- och kostnadseffektiva inventeringar exempelvis: o Många rutor behöver aldrig besökas i fält eftersom det genom modellering och inventering i ortofoto går att utesluta att de har de eftersökta naturtyperna. Sådana rutor bidrar till en högre precision för skattningarna. o Ortofoton används för att hålla nere kostnaden för bilder och bildhantering. o De mindre 1 km × 1 km-rutorna underlättar fältlogistiken. o Den nya designen är flexibel. Det går att anpassa stickprovet efter den budget som erhålls och genom simuleringar kan vi uppskatta hur stor påverkan på skattningar en minskning eller ökning av stickprovet kan komma att ha. o Eftersom designen bygger på ett tätt, nationellt, stickprov så kommer ytterligare inventeringar kunna läggas till lövskogs- och gräsmarksinventeringarna med samordningsvinster (t.ex. inventeringar av linjeobjekt, pollinatörer och våtmarker).
|
|
| 3. |
- Albrectsen, Benedicte Riber, 1960-, et al.
(författare)
-
Slugs, willow seedlings and nutrient fertilization: intrinsic vigor inversely affects palatability
- 2004
-
Ingår i: Oikos. - : John Wiley & Sons. - 0030-1299 .- 1600-0706. ; 105, s. 268-278
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- This study evaluates how preference by a generalist slug herbivore Arion subfuscus changes inversely with seedling size across three levels of fertilization for three full‐sib families of willow seedlings. We analyzed seedlings for condensed tannin and protein concentration, and related these data to changes in palatability. In preference tests over time, leaf discs from more fertilized seedlings experienced an extended window of vulnerability compared to discs from less fertilized seedlings, which were also more tannin‐rich. In a whole seedling selection study, slugs readily attacked smaller seedlings (<5 cm) but rarely attacked taller seedlings (>10 cm). However, a general difference in risk of damage close to 50% existed when comparing shorter and taller individuals within each family and level of fertilizer. The decrease in palatability with height of the seedlings was positively correlated with an increase in condensed tannin concentration. We found no effect of seedling size on protein concentration. Akaiki index criterion model comparisons suggested that only main effects were important for explaining seedling choice by slugs as well as the ratio between proteins and condensed tannins. Seedling size, had the largest effect, followed by fertilizer level and family. Surprisingly, seedling size and fertilizer treatment had opposite effects on palatability to slugs. Size decreased probability of damage, whereas fertilization extended the window of susceptibility. Because the seedlings were even‐aged, differences in size are interpreted as differences in growth rate or vigor. The positive phenotypic correlation found between size and tannin production in the less preferred willow seedlings confirms that several plant defense traits may be selected for simultaneously, because fast growth may allow an early development of plant defenses. We discuss these results in the light of plant‐defense theories that predict a negative correlation between the allocation to growth and the production of secondary defense compounds.
|
|
| 4. |
|
|
| 5. |
|
|
| 6. |
- Aronsson, Mora, et al.
(författare)
-
Status and trends in Arctic vegetation: Evidence from experimental warming and long-term monitoring
- 2020
-
Ingår i: AMBIO: A Journal of the Human Environment. - : Springer Science and Business Media LLC. - 0044-7447 .- 1654-7209. ; 49, s. 678-692
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Changes in Arctic vegetation can have important implications for trophic interactions and ecosystem functioning leading to climate feedbacks. Plot-based vegetation surveys provide detailed insight into vegetation changes at sites around the Arctic and improve our ability to predict the impacts of environmental change on tundra ecosystems. Here, we review studies of changes in plant community composition and phenology from both long-term monitoring and warming experiments in Arctic environments. We find that Arctic plant communities and species are generally sensitive to warming, but trends over a period of time are heterogeneous and complex and do not always mirror expectations based on responses to experimental manipulations. Our findings highlight the need for more geographically widespread, integrated, and comprehensive monitoring efforts that can better resolve the interacting effects of warming and other local and regional ecological factors.
|
|
| 7. |
- Christensen, Pernilla, et al.
(författare)
-
The NILS (National Inventory of Landscapes in Sweden) approach to spatiotemporal landscape conditions and habitat biodiversity
- 2010
-
Konferensbidrag (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Climate change, changing views on land use priorities and other current events has created extraordinary challenges for strategic and operational approaches to landscape use, management and governance. The demand is increasing for up-to-date, applicable and timely data regarding landscape-level biodiversity, as is the need to integrate long-term data series with cause-and-effect oriented research. The NILS-program (National Inventory of Landscapes in Sweden, Swedish Environmental Protection Agency) is developed to monitor conditions and changes in landscape biodiversity and land use, as basic input to national and international reporting frameworks and applied research. NILS has been in operation since 2003 with two combined inventory routes, field inventory and interpretation of color infrared aerial photos, both using quantitative variables in a context-dependent flow that captures spatial information on species, habitats, structures and processes. The design is a stratified grid of 631 study units covering all terrestrial habitats in Sweden, where each unit includes plots from 0.25 m2 to 25 000 m2 to allow overlay of information on configuration on various scales and resolution. Experiences indicate that the NILS monitoring infrastructure allows for inclusion of supplementary inventories on other geographical scales or thematic directions, e.g., for assessing ecosystem services and green infrastructure for evaluating favorable conservation status according to the EU Habitats Directive. Data from the NILS-program can add to our understanding of the role and function of landscapes with respect to ecological integrity and long-term maintenance of biodiversity hotspots, and, thus, to contribute to advancing the Swedish model for sustainable forest management
|
|
| 8. |
|
|
| 9. |
- Esseen, Per-Anders, et al.
(författare)
-
Landskapsdata från Nationell Inventering av Landskapet i Sverige (NILS). Flygbildstolkning av 1 km × 1 km rutan för år 2003
- 2007
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- I rapporten presenteras resultat från den detaljerade flygbildstolkningen för det första året (2003) i Nationell Inventering av Landskapet i Sverige (NILS). Resultaten är preliminära eftersom de endast baseras på 1-års data (av totalt 5). De tolkade rutorna är 1,1 km × 1,1 km stora medan resultaten redovisas för 1 km × 1 km rutor. Totalt 126 rutor ingår i materialet, varav 119 flygbildstolkats och 7 karttaxerats. Totalt har 13617 polygoner avgränsats och tolkats. Underlagsmaterialet är IR-färgbilder som fotograferats från 4 600 meters flyghöjd, vilket ger en ungefärlig bildskala av 1:30 000. Avgränsningen av polygoner och tolkningen av variabler har utförts i en digital fotogrammetrisk station. Nedan sammanfattas de viktigaste resultaten:I genomsnitt finns det 108 tolkade polygoner per NILS-ruta i landet. Antalet polygoner är 20% högre i södra Sverige (stratum 1-6) än i norra (stratum 7-10).De flesta polygonerna är små (76% är mindre än 1 ha). Medianarealen är 0,42 ha och medelarealen 1,12 ha. Medelarealen uppvisar liten variation mellan strata. Polygonarealen är lognormalt fördelad.I rapporten presenteras arealskattningar och medelfel för sex dominerande marktäcke-/markanvändningsklasser (Ägoslag) inom landarealen: anlagd mark, jordbruksmark, skogsmark, annan terrester mark nedan fjällen, våtmark nedan fjällen och fjäll.Arealskattningarna av Ägoslag visar en relativt god överensstämmelse med Riksskogstaxeringens data. Dock underskattas jordbruksarealen medan skogsmarken överskattas vilket beror på att 2003-års stickprov innehåller mer skog än genomsnittet.Medelfelet (uttryckt som variationskoefficient) för arealskattningarna av Ägoslag varierade mellan 3% (skogsmark) och 18% (anlagd mark) sett över hela landet. Medelfelen är större på landsdelsnivå (5-38%) och inom stratum.Polygonarealen för hopslagna polygoner av samma Ägoslag varierade mellan 0,6 ha för annan terrester mark nedan fjällen till 10,5 ha för skogsmark och 19,9 ha för fjäll. I jordbruksmark var polygonerna 4,5 ha i södra och 3,1 ha i norra Sverige.Ett exempel på system för klassificering av naturtyp i polygonerna har tagits fram med utgångspunkt från de tolkade variablerna enligta posterioriprincipen. I systemet ingår totalt 63 olika naturtyper.Arealskattningar och medelfel har beräknats för alla naturtyper inom respektive stratum, landsdel och för hela landet. Medelfelen blir högre för de flesta naturtyper än för Ägoslag pga den finare indelningen. Med utgångspunkt från medelfelen i 2003-års data kan man förvänta sig medelfel för hela omdrevet (5-år) på runt 10% eller lägre för arealskattningar av vanliga naturtyper i hela landet, i vissa fall även på landsdelsnivå. För många av de mindre vanliga naturtyperna bedöms medelfelet ofta bli lägre än 20% för hela landet. En viktigt slutsats är att uppdelningen i antal naturtyper och deras detaljeringsgrad noga måste avvägas mot storleken på förväntade medelfel.Medelarealen för hopslagna polygoner av samma naturtyp varierar från 0,1 till 4,4 ha (åker) inom landarealen. Den finns en stor variation i polygonstorlek såväl inom som mellan naturtyper.I 2003-års data har totalt 30 av 50 olika markanvändningsklasser registrerats.Vanligaste klass var Skogsbruk, följd av Ingen synbar markanvändning,Markanvändning kan ej tolkas, Åker i växtföljden och Bete. Medelfelet var 4% för Skogsbruk för hela landet och högre för övriga typer av markanvändning.
|
|
| 10. |
|
|
| 11. |
|
|
| 12. |
|
|
| 13. |
|
|
| 14. |
|
|
| 15. |
|
|
| 16. |
- Hedenås, Henrik, et al.
(författare)
-
Vad klarar vår nya stickprovsdesign? : NILS gräsmarks- och lövskogsinventeringar 2020
- 2022
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Inventeringarna fältsäsongen 2020 genomfördes som ett storskaligt test av en ny stickprovsdesign, med nyutvecklad flygbilds- och fältinventering. Fokus för inventeringarna var att bidra till nationellt heltäckande data för naturtyper som hittills saknat det. Bristen på data har framförallt gällt naturtyper med höga naturvärden (annex 1-naturtyper) men inkluderar även en del vanligare naturtyper. Det första årets inventeringar inbegrep en läroprocess för att dimensionera inventeringarnas stickprovsstorlekar med hänsyn till flygbilds- och fältinventeringsmetodik, budget och att få in data på ovanliga naturtyper. Insamlade data användes för att göra skattningar och variansberäkningar vilka i sin tur utgjorde ett underlag för bedömningar av vilka justeringar i metodik som kunde behöva göras kommande år. Analyserna av data från 2020-års inventeringar visade även hur flexibiliteten i stickprovsdesignen gick att använda för att göra regionala förtätningar utifrån behov. Eftersom t.ex. skattningsalgoritmer och databas fanns på plats samma år kunde vi göra skattningar på både nationell och regional nivå direkt efter avslutad fältsäsong. I och med att vi tar fram skattningar i den här rapporten visar vi att alla steg är på plats i ett fungerande system som kan producera användbara resultat i relation till inventeringens syfte. Resultatet från 2020-års inventeringar visar att det går att inventera relativt ovanliga naturtyper, som ädellövskogar, och vanliga naturtyper som lövdominerad taiga och vägrenar inom samma generella ramverk. Det visar också att dimensioneringen av inventeringarna var tillräcklig för att vi skulle kunna beräkna arealer med önskvärd precision för flera av artikel 17-naturtyperna. För många av naturtyperna behöver vi förtäta stickprovet, i förhållande till det vi använde 2020, för att kunna detektera förändringar med efterfrågad styrka. Vi gjorde arealskattningar som hade bra precision både för vanliga naturtyper, t.ex. triviallövskogar och öppna kultiverade betesmarker (förväntade relativa medelfel om 12 % respektive 10 % efter fem år), och ovanligare naturtyper, t.ex. ädellövskogar (9020, 9160, 9190) och silikatgräsmarker (6270) (förväntat relativt medelfel om 22 % respektive 15 % efter fem år). Med hjälp av dessa data utvärderade vi 2020-års stickprovsnivåer utifrån de ambitionsnivåer som föreslås av Naturvårdsverket (Jacobson 2010). Möjligheten till att detektera förändringar beror till stor del på hur variabeln korrelerar mellan de två inventeringstillfällena som förändringen mäts och det relativa medelfelet för skattningarna. En hög korrelation och ett lågt relativt medelfel för tillståndsskattningarna ökar möjligheten att upptäcka förändringar. För de vanligare naturtyperna uppnådde vi detta redan med nuvarande dimensionering. För att kunna detektera förändringar över tid med god precision även för de sällsynta naturtyperna med höga naturvärden, skulle vi behöva öka stickprovet ytterligare för flera av dem. Vid en jämförelse med skattade lövskogsnaturtyper baserade på data från Riksskogstaxeringen kan vi dra slutsatsen att data från NILS lövskogsinventering behövs för att uppnå målet att arealskattningarna ska ha relativa medelfel på 20 % eller mindre. Den nya småprovytemetodik som infördes i gräsmarks- och lövskogsinventeringarna 2020 resulterade i att vi registrerade ungefär tre gånger så många arter i snitt per provyta, i fält- och bottenskikt, jämfört med den metodik som användes i NILS basinventering 2003–2020. Resultatet speglar både att storleken på ytan där arter inventeras har ökat och att fler arter lagts till i jämförelse med den lista som användes i NILS basinventering. Vår slutsats är att den nya stickprovsdesignen ger oss ett flexibelt och effektivt verktyg som, med justering av dimensioneringen, kommer att kunna ge oss både tillförlitliga skattningar av samtliga eftersökta naturtypsförekomster och goda möjligheter att detektera förändringar över tid. Redan efter ett år hade vi kommit långt och med fortsatt utveckling av inventeringarna har vi goda förutsättningar att möta både nuvarande och framtida krav för såväl internationell som nationell och regional miljöanalys.
|
|
| 17. |
- Hägglund, Ruaridh, et al.
(författare)
-
Uppföljning av kvalitetsförändringar i ängs- och betesmarker via NILS : tillstånds- och förändringsskattningar baserade på data insamlade 2006-2015
- 2017
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- ”Uppföljning av kvalitetsförändringar i ängs- och betesmark via NILS” (nedan kallat kvalitetsuppföljningen) är ett uppdrag till SLU från Jordbruksverket att årligen inventera ett urval av ängs- och betesmarker i syfte att kunna följa kvaliteter i ängs- och betesmarker. Urvalet utgörs av objekt som inventerades i ängs- och betesmarksinventeringen i början av 2000-talet och som finns registrerade i Jordbruksverkets TUVA-databas1 . Urvalet av objekt har gjorts inom ramen för NILS (Nationell inventering av landskapet i Sverige) systematiskt utlagda 5x5 km rutor. I norra Sverige finns färre ängs och betesmarker än i södra och urvalet i norra Sverige genomfördes därför inom 15x15 km-rutor centrerade runt NILS 5x5 km-rutor för att öka chanserna till att få med ängs och betesmarksobjekt.Kvalitetsuppföljningen består av en provyteinventering och en transektinventering av fjärilar och humlor. I kvalitetsuppföljningen ingår 696 ängs- och betesmarksobjekt fördelat på 402 NILS-rutor, för fler detaljer över design och datainsamling i kvalitetsuppföljningen, se Eriksson m.fl. (2011).Denna rapport redovisar tillstånd och förändringsskattningar för fjärilar och humlor såväl som för data insamlade på provytorna under perioden 2006-2015.
|
|
| 18. |
|
|
| 19. |
- Pettersson, Viktoria, 1976-, et al.
(författare)
-
Male and female resposes to florivory in the perennial herb Silene dioica
-
Annan publikation (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- In dioecious species the two sexes differ in amount and timing of allocation to reproduction and as a consequence we would expect different sex specific responses to equal losses to herbivory. We studied the response of Silene dioica male and female plants to herbivory of two specialist insect herbivores Caryocolum viscariella and Delia criniventris that share the same food resource, the floral stems. We tracked the fates of marked individuals located in nine populations over eight consecutive years in a Bothnian archipelago. We found no differences in survival probabilities between attacked and non-attacked plants or between the sexes. We found that attacked plants of both sexes re-flowered to a higher extent compared to non-attacked plants. However, there was an inter-sexual difference in response to attack. Attacked females tended to re-flower more often than males and therefore showed a stronger compensatory response to this type of herbivore attack. The likely mechanism for this difference is that females in response to attack of floral stems early in season will save more resources than males and that these resources will be retained in the basal rosette to be used for future reproductive events. This suggests a positive effect on plant life time fecundity in females. However, there is also a negative effect of florivory on number of capsules produced as capsule production was halved in attacked compared to non-attacked females. The demographic implications of these direct and indirect effects of florivory remain to be understood.
|
|
| 20. |
- Pettersson, Viktoria, 1976-, et al.
(författare)
-
Rates of insect herbivory on Silene dioica change across primary successional zones.
-
Annan publikation (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- The strengths and directions of herbivore-host plant interactions are strongly shaped by environmental conditions that also affect a number of plant traits (density, size, nutritional quality). We studied spatio-temporal patterns in attack rates of two specialist herbivores Delia criniventris and Caryocolum viscariella that utilize the same food resource, the floral stems, of their shared host plant Silene dioica across young, intermediate and old successional zones in the primary succession in a Bothinan archipelago. Our data from nine islands collected during seven consecutive years showed that attack rates were consistently higher in the youngest zone and decreased in parallel to progressing succession. This zonal pattern of decreasing attack rates correlated with several plant attributes, a decrease in plant size and nitrogen content, and an increased content of secondary compounds, but not to host plant density. We failed to come up with a simple explanation for the spatial structure with chronic high attack rates in the younger zones. However, the consistent patterns in attack rate suggest that a suite of abiotic and biotic factors interact and reinforce the strength and direction of selection.
|
|
| 21. |
- Pettersson, Viktoria, 1976-, et al.
(författare)
-
Sex-biased herbivory in Silene dioica. : Which sex is the better resource?
-
Annan publikation (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- In cases when sexual dimorphic traits form the target resource of a particular herbivore we would expect the herbivore to select the best resource. We studied the interaction between to specialist insect herbivores Delia criniventris and Caryocolum viscariella that share the same food resource, the floral stems, of their host plant the perennial and dioecious herb, Silene dioica. We studied the interaction on nine islands in a Bothinan archipelago over seven consecutive years. Both herbivores attacked female plants more than male plants (D. criniventris, 32.8% females, 30.7% males; C. viscariella, 4% females, 2% males). The pattern was consistent over years and islands. We also found a number of sexually dimorphic traits suggesting females to be the better resource. We have presented evidence that female-biased herbivory does occur in dioecious plants and, as with male-biased herbivory, it may occur because herbivores utilise the better resource which will vary depending upon feeding strategy. We conclude that in dioecious species we need identify the dimorphism responsible for the sex sustaining the greatest attack rates and avoid being blinded by the expectation of male herbivory.
|
|
| 22. |
- Pettersson, Viktoria, 1976-, et al.
(författare)
-
Which sex is most sensitive to a sexually transmitted disease? : A case study of the Microbortyum vioalaceum-Silene dioica association
-
Annan publikation (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- In contrast to the many studies that have addressed whether herbivores discriminate between male and female plants of dioecious plant species, only a few studies have asked whether the two sexes differ in susceptibility to fungal attack. Most of these have dealt with the anther smut Microbotryum violaceum-Silene association and have generally reported a change from male to female biased disease frequencies in parallel to increasing overall disease frequencies. We followed the study system on nine island populations over seven years in a rising Bothnian archipelago. We found an overall pattern that female plants were more diseased than male plants with two exceptions. Disease frequencies were male biased on islands with low disease levels and in one of the seven study years. The change in disease frequencies from male to female bias confirm earlier studies suggesting that the relative contribution of the two components of infection risk, disease encounter and per contact infection probability can vary with population disease level. The change in the proportions of diseased males and females that was observed in one of the study years, followed a year of extreme weather conditions (prolonged drought). Both sexes showed a similar decline in flowering but diseased females decreased more than diseased males. This difference in response can be explained if considering that disease is more resource demanding in females than in males. Except for resources needed for mycelial growth and spore production, in females resources are also needed to restructure their sex expression and produce anthers. Thus in dioecious species traits that are sexually dimorphic are of great importance for understanding the outcome of interactions with natural enemies, including parasitic fungi.
|
|
| 23. |
- Ranlund, Åsa, et al.
(författare)
-
Metodbeskrivning : 2020 års inventeringar av gräsmarker och lövskogar
- 2021
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- En generell stickprovsdesign, inom vilken det går att inventera både vanliga och ovanliga fenomen på såväl nationell som regional nivå, utvecklades under 2019 och 2020. Under 2020 har den nya stickprovsdesignen använts för inventeringar av gräsmarker och lövskogar med syfte att förbättra nationella data på naturtyper med höga naturvärden, dvs. naturtyper som uppfyller kriterierna för EU:s art- och habitatdirektivs annex 1, samtidigt som vanligare naturtyper följdes där behov funnits för att komplettera befintliga data. I den här rapporten redovisar vi metodiken vi utvecklat för flygbilds- och fältinventeringarna samt hur urval av trakter till stickprov och provytor för fältbesök gått till.För gräsmarks- och lövskogsinventeringarna gjordes först ett gemensamt så kallat balanserat urval för att slumpmässigt välja ut trakter ur urvalsramen till stickprov. Sedan klassades alla provytor inom de utvalda trakterna i en flygbildsinventering till både lövskogs- och gräsmarksklasser. Utifrån de flygbildsinventerade klasserna skapades urvalsklasser separat för gräsmarks- respektive lövskogsinventeringen. Urvalsklasserna användes sedan för att välja ut provytor för fältbesök, ett urval som gjordes för gräsmarks- respektive lövskogsinventeringen oberoende av varandra.Metodiken för flygbildsinventering utvecklades för att gräsmarks- och lövskogsinventeringarna skulle kunna använda stora stickprov, i linje med den nya stickprovsdesignen. En viktig princip vid flygbildsinveteringen var överklassning, dvs att provytor inkluderades där klassningen var osäker. Detta för att säkerställa att alla gräsmarker och lövskogar inom inventeringarnas respektive ramverk hade möjlighet att ingå så att det statistiska kravet för stickprovsdesignen var uppfyllda. Provytor som utifrån flygbildsinventeringen helt säkert inte innehöll eftersökta naturtyper behövde inte besökas i fält vilket gjorde att fältbesöken fokuserades till provytor av intresse för gräsmarks- eller lövskogsinventeringarna. Det minskade kostnaden för fältbesök och vi kunde använda större stickprov. Sammantaget flygbildsinventerades över 137 000 provytor fördelat på 701 trakter inför fältinventeringen 2020.För fältinventeringen inom gräsmarks- och lövskogsinventeringarna introducerades flera nyheter jämfört med tidigare inventeringar för att samla in mer data på bl.a. naturtypers kvalitet. Varje delyta klassades t.ex. till en naturtyp oavsett om den uppfyller kravet för att bli klassad som en annex 1-naturtyp. Utöver det registrerades ett antal kvalitetsvariabler som visar vilka kriterier för annex 1 som är uppfyllda eller inte. Det gör att det går att jämföra areal och statusvariabler för en annex 1-naturtyp) med areal och statusvariabler av motsvarande naturtyp med låga naturvärden (dvs. där annex 1-kriterierna inte är uppfyllda). 1763 provytor fördelat på 187 trakter slumpades ut för att inventeras i fält 2020. Av dem inventerades 64 provytor 2021 eftersom de inte hanns med säsongen 2020.Eftersom antalet trakter är den viktigaste faktorn i att bestämma precisionen i skattningarna så vill vi inte minska antalet trakter eftersom det ökar osäkerheten i skattningarna. För att effektivisera inventeringarna arbetar vi därför med två olika angreppssätt för en viss stickprovstäthet. Dels vill vi förbättra möjligheten att korrekt kunna utesluta provytor, och ibland hela trakter, från fältbesök genom att förbättra flygbildsinventeringen. Det kan t.ex. handla om att minska överklassningen, genom att göra kriterierna för klasserna snävare . Under det första inventeringsåret 2020 tog det lite längre tid att inventera en trakt i fält än vad som var önskvärt. För att minska fälttiden kan vi därför behöva minska antalet provytor som vi inventerar per trakt alternativt förenkla fältmetodiken per provyta. Fältinsatsen kan också bli effektivare genom att inventering av smala linjära objekt, som åker- och vägrenar, görs genom en linjekorsningsinventering istället för via gräsmarks- och lövskogsinventeringarnas provytor. För lövskogsinventeringen 2020 var ålderskriteriet >30 år . Ett sätt att fokusera denna inventering mot naturtyper av större intresse är att höja ålderskriteriet så att inventeringen riktas mer mot äldre lövskogar. Utöver färre provytor skulle det antagligen också leda till att vi behöver besöka färre trakter inom lövskogsinventeringen. Nackdelen blir förstås att inventeringen inte inkluderar yngre skogar, så det är ett beslut som bör tas utifrån vilka frågeställningar som ska besvaras och hur prioriteringen ser ut för vilka data som ska samlas in.För att kunna ta tillvara de möjligheter som den nya stickprovsdesignen ger har vi utvecklat ny metodik för flygbildsinventering av stora stickprov inom gräsmarks- och lövskogsinventeringarna. Det förbättrar våra möjligheter att möta kraven på tillfredställande data även för mer ovanliga naturtyper. För att möta de ökade kraven på data till artikel 17-rapporteringen har vi också utvecklat och omprioriterat fältinventeringen. 2020 var det första året för gräsmarks- och lövskogsinventeringarna. Redan då fanns allt på plats men många delar behöver utvecklas vidare för att ytterligare effektivisera dem.
|
|
