| 1. |
- Morf, Andrea, 1968, et al.
(författare)
-
Remissyttrande: Sveriges nationella havsplaner 2018
- 2018
-
Annan publikation (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Havsmiljöinstitutet lämnar härmed synpunkter på dokumenten Förslag till Havsplan, Miljökonsekvensbeskrivning (MKB) samt Hållbarhetsbedömning (HB) för havsplanområdena Bottenviken, Östersjön och Västerhavet, utarbetade av Havs- och Vattenmyndigheten (HaV). Havsmiljöinstitutets (och ingående universitets) experter har tolkat sin uppgift bredare än att svara på remissfrågorna om planernas innehåll och kunskapsbas. Institutet kommenterar ur ett brett tvärvetenskapligt perspektiv följande: 1. rollen som akademin och institutet har spelat i havsplaneringen hittills, 2. kust- och havsplanerings¬systemet och processen, samt 3. dokumenten och kunskapsbasen. Här ingår förslag hur allt kunde utvecklas vidare, inklusive Institutets egen roll som länk mellan forskning och förvaltning, både på kortare och längre sikt.
|
|
| 2. |
|
|
| 3. |
- Brunnström, Linus, 1984, et al.
(författare)
-
Designing university impact on society: Reflections based on the Sea & Society and Gothenburg U-GOT KIES centres
- 2024
-
Ingår i: Bruncevic, M., Fellman, S. Soderbom, M. and Styhre, A. (Eds) Sustainable World: 100 year Jubileum of School of Business, Economics and Law, University of Gothenburg.. - 9789189838277 ; , s. 217-239
-
Bokkapitel (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)
|
|
| 4. |
- Coria, Jessica, 1979, et al.
(författare)
-
Kemikalieskatter bidrar till en giftfri miljö
- 2015
-
Ingår i: Svenska Dagbladet - Debatt. - 1101-2412. ; :2015-07-01
-
Tidskriftsartikel (populärvet., debatt m.m.)abstract
- Förslagen om att beskatta kemikalier är ett steg i rätt riktning. Den lagstiftning som finns idag är alltför svag, särskilt när det gäller så kallade blandningar av olika kemikalier. Det skriver en grupp forskare på Göteborgs universitet som arbetar med styrning av miljöeffekterna från kemikalier. Olika slags kemikalier hamnar i avloppsvattnet, och skribenterna varnar för just blandningen av olika ämnen, en så kallad cocktaileffekt.
|
|
| 5. |
- Eriander, Louise, 1984, et al.
(författare)
-
The effects of small-scale coastal development on the eelgrass (Zostera marina L.) distribution along the Swedish west coast – Ecological impact and legal challenges
- 2017
-
Ingår i: Ocean and Coastal Management. - : Elsevier BV. - 0964-5691. ; 148, s. 182-194
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Anthropogenic impacts on coastal areas have led to an increased degradation of marine environments globally. Eelgrass ecosystems are particularly susceptible to human induced stressors as they are sensitive to low light conditions and usually grow in shallow protected areas where pressure from coastal development is high. The extensive decline in coverage of eelgrass along the Swedish Northwest coast since the 1980s has largely been attributed to the effects of coastal eutrophication and overfishing. However, the impact on eelgrass from small-scale coastal development (docks and marinas) has never been investigated in this area. The aim of this study was to assess the local and large-scale effect of shading by docks and marinas on eelgrass habitats along the Swedish NW coast and to investigate the decision process behind small-scale exploitation to identify problems with the current legislation, which allows for continued exploitation of eelgrass. Through field assessments of eelgrass around docks and analysis of available data on eelgrass and dock distribution along the coast, the present study demonstrates that shading from docks reduced eelgrass coverage with on average 42e64% under and adjacent to the docks, and that floating docks affected larger areas and caused a much stronger reduction in eelgrass coverage (up to 100% loss) compared to docks elevated on poles (up to 70% reduction in coverage). The total eelgrass area negatively affected by docks and marinas along the NW coast was estimated to approximately 480 ha, an area corresponding to over 7% of the present areal coverage of eelgrass in the region. The analysis of decisions for dock construction showed that eelgrass was generally not assessed or considered in the decision process and that 69e88% of the applications were approved also in areas where eelgrass was present. Furthermore, marine protected areas only marginally reduced the approval of applications in eelgrass habitats. The continued small-scale development along the Swedish NW coast constitutes a significant threat to the already decimated coverage of eelgrass along the coast and changes in the management practices are needed in order to achieve both national and international goals on environmental status.
|
|
| 6. |
- Gipperth, Lena, 1963, et al.
(författare)
-
Adaptive Coastal Planning and the European Union's Water Framework Directive: A Swedish Perspective
- 2005
-
Ingår i: AMBIO: A Journal of the Human Environment. - 0044-7447. ; 34:2, s. 157-162
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- The implementation of the EU Water Framework Directive and the achievement of its water quality objectives will to a large degree depend on scientific knowledge about the sources and status of water resources and the effects of mitigative measures. Coastal waters will be of central interest, since the management of whole river basins may be affected if coastal water status is not satisfactory. The Water Directive's general directions on what information the water authorities need and on suitable methods for obtaining such information leave it to the Member states to decide on more precise instructions. Improved legal mechanisms are needed to assist and guide the managers and scientists charged with implementing the directive and achieving its water quality objectives, particularly when faced with insufficient information, flawed knowledge, or changed circumstances. We assess progress in the current process of implementing the Water Directive in Sweden, focussing on coastal waters, and on general problems arising using this type of legal technique.
|
|
| 7. |
|
|
| 8. |
|
|
| 9. |
|
|
| 10. |
- Gipperth, Lena, 1963
(författare)
-
Fiskeripolitik – en miljöfarlig verksamhet
- 2013
-
Ingår i: Johansson, B. (Red.) Havsbruk som håller i längden. - Stockholm : Forskningsrådet Formas, T1:2013. - 9789154060740 ; , s. 389-402
-
Bokkapitel (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)
|
|
| 11. |
|
|
| 12. |
- Gipperth, Lena, 1963, et al.
(författare)
-
Hållbart båtliv : Rapport från en förstudie om hållbart båtliv
- 2021
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Rapporten presenterar resultatet från en förstudie som fokuserat på att få kommunala tjänstepersoner från Bohuskusten att identifiera och diskutera trender, effekter, aktörer samt de eventuella behov av åtgärder som krävs för att ställa om till ett mer hållbart båtliv.
|
|
| 13. |
- Gipperth, Lena, 1963, et al.
(författare)
-
Innovating Ocean Governance Law
- 2024
-
Ingår i: Towards a Sustainable World: Academic Insights and Perspectives. - Gothenburg : University of Gothenburg. - 9789189838277 ; , s. 181-200
-
Bokkapitel (refereegranskat)abstract
- The ocean provides essential ecosystem services such as food production, off- shore renewable energy, carbon sequestration, and recreation. However, scientif- ic evidence warns us about the severe impacts the ocean is facing due to pollution, unsustainable fishing practices, and climate change effects. These effects include ocean acidification, biodiversity loss, and sea level rise. From international, EU, and national perspectives, there is an outspoken aim to boost the ‘blue’ economy while securing healthy marine ecosystems. However, the legal system handling these integrated demands is diverse and fragmented regarding sectoral aims, geographical areas, and governance levels. In their current form, they are not designed or fit to provide an ecosystem-based approach to managing human–ocean relations or to implementing the objective of a healthy and sustainable ocean. To integrate legal competence relevant to ocean governance in both practice and theory, scholars of different legal areas within the Department of Law col- laborate internally and, more importantly, with scholars within other disciplines and actors outside academia. Our ambition is for this interdisciplinary endeavor to prompt changes in socio-environmental governance structures and legal ed- ucation. From a socio-environmental perspective, we examine opportunities to integrate our knowledge of different legal areas and improve our transdisciplinary capacity. We analyze and discuss challenges, drivers, and pathways to provide knowledge supporting a transformation to a more sustainable blue economy. From a legal education perspective, interdisciplinarity requires a problem-based approach and the introduction of threshold concepts that shape how we apprehend a particular phenomenon. Ocean governance is an example of a concept providing a valuable opportunity for broader legal reasoning and for finding meaning- ful connections between national, regional, and international law.
|
|
| 14. |
|
|
| 15. |
|
|
| 16. |
- Gipperth, Lena, 1963
(författare)
-
Miljökvalitet och förutsebarhet
- 2003
-
Ingår i: Miljörätten i förändring. (Red. Björkman, U., Michanek, G.). - Uppsala : Iustus. - 001073753
-
Bokkapitel (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)
|
|
| 17. |
|
|
| 18. |
- Gipperth, Lena, 1963
(författare)
-
Miljörätten
- 2005
-
Ingår i: Hållbar utveckling som politik. - Malmö : Liber. - 9147074760
-
Bokkapitel (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)
|
|
| 19. |
|
|
| 20. |
- Gipperth, Lena, 1963
(författare)
-
Quality and speed in Judicial Procedures and Administrative Decision-Making: Environmental Permits in Sweden
- 2016
-
Ingår i: Quality and speed in administrative decision-making : tension or balance? / editors : Chris Backes, Mariolina Eliantonio, Sander Jansen.. - : Intersentia. - 9781780685397 ; , s. 113-130
-
Bokkapitel (refereegranskat)abstract
- Environmental legislation and its implementation through administrative decisionmaking and judicial procedures has had a key role in addressing many environmental problems in Sweden. The reduction of industrial pollution particularly from point sources (that is, identifiable pollution sources) is to a great extent attributed to the enforcement of the Environmental Protection Act (Miljöskyddslag) 1969. This Act introduced a general permit system in which the issue of permits was conditional on the applicant using the best available technology. The result is that industry has managed to cut 99 percent of emissions since the 1960s due to new and rebuilt plants using the latest techniques. The Environmental Protection Act was followed by a number of new laws in the 1970s that aimed at further protection for human health and the environment. This meant a patchwork development of environmental legislation as several overlapping duties and procedures were laid out, and this affected both the quality and speed of administrative decision-making in the field. In the late 1980s the government appointed a state commission to analyse the possibility of merging some of this environmental legislation to make regulation less complicated, to centralize its organization and to have a more efficient and seamless permit system. In 1999 the Environmental Code (Miljöbalk) was enacted. It replaced 16 environmental laws and created a more comprehensive regulatory system. The overarching objective of the Code is to promote sustainable development that will ensure a healthy and sound environment for current and future generations. In principle the Code applies to all activities within Swedish territory that may harm the environment or human health. All such activities must be carried out in compliance with general rules of conduct (chapter 2 of the Code) but might also need to be carried out in accordance with special rules of conduct depending on the type of activity (chapter 9-15 of the Code). The general rules of conduct require precautionary measures to be taken, such choosing a location which is likely to cause as little harm as possible to the environment and public health, or using as little energy and raw materials as possible.
|
|
| 21. |
|
|
| 22. |
|
|
| 23. |
|
|
| 24. |
- Gipperth, Lena, 1963, et al.
(författare)
-
The Lack of Regulation of Chemical Mixtures and Its Legal Consequences in the Baltic Sea Area
- 2018
-
Ingår i: Regulatory gaps in Baltic Sea governance : selected issues / edited by Henrik Ringbom.. - : Springer, Cham. - 9783319750699 ; , s. 69-87
-
Bokkapitel (refereegranskat)abstract
- The chapter discusses the void in legal protection of the Baltic Sea from the combined effects of multiple chemicals. While individual chemicals are subject to detailed regulation at international and EU-level, combinations sometimes fall outside the scope of any rules. The article analyses to what extent EU laws consider potential combination effects of chemicals and how, which types of chemical exposure is considered and how combination effects of chemicals in the Baltic Sea could be regulated in the future.
|
|
| 25. |
|
|
| 26. |
- Gipperth, Lena, 1963
(författare)
-
The right to drinking water and sanitation in Sweden
- 2012
-
Ingår i: Le droit à l'eau potable et à assainissement en Europe. Implementing the right to drinking water and sanitation in 17 European countries.. - Paris : Les Editions Johanet. - 9782900086995
-
Bokkapitel (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Le droit à l’eau potable et à l’assainissement est inscrit dans plusieurs traités régionaux et a été reconnu depuis peu comme un droit de l’Homme par l’Assemblée générale des Nations unies et par le Conseil des droits de l’Homme. Cet ouvrage décrit le droit à l’eau potable et à l’assainissement dans le contexte européen compte tenu de nombreuses dispositions en matière de santé, d’urbanisme, d’hygiène du travail, d’environnement, etc. En Europe, il existe en outre des accords régionaux importants et le droit communautaire pour fonder une action devant les tribunaux. L’ouvrage traite à la fois des droits nationaux en vigueur dans 17 pays européens et des dispositions applicables de droit international. Il constitue la première étude d’ensemble d’un sujet qui se pose dans tous les pays, tout particulièrement dans ceux où le droit à l’eau n’est toujours pas respecté.
|
|
| 27. |
- Gipperth, Lena, 1963
(författare)
-
WILL REGIONALISATION IMPROVE FISHERIES MANAGEMENT IN THE EU? AN ANALYSIS OF THE SWEDISH EEL MANAGEMENT PLAN REFLECTS DIFFICULTIES
- 2011
-
Ingår i: Marine Policy. - 0308-597X. ; 2012:36, s. 801-808
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- In response to the shortcomings of the EU’s Common Fisheries Policy, the European Commission has suggested regionalising fisheries management. Examples already exist of the more decentralised management of certain fisheries. Since 2007, the Commission has requested national eel management plans (EMPs) from all EU eel-fishing nations, giving national management bodies considerable freedom to develop their own EMPs. To examine the prerequisites for decentralisation, the Swedish EMP was chosen as a case. The European eel is critically endangered due to overfishing and environmental degradation. Analysis of the Swedish EMP reveals serious flaws: the conflict between the objectives of species and fishery preservation has not been clarified nor is the prioritisation clear. The plan has not been critically reviewed and alternative options are not considered. Though the basic data are uncertain, this uncertainty is viewed as support for not adopting any safety margin. Management is therefore directed towards mitigating the negative effects of fishing and other human activities rather than realising the conservation objective. The efficiency of the various protection measures is also disputable; for example, translocation is problematic, as translocated (i.e., stocked) eels display impaired navigational abilities. Another problematic aspect of this conservation strategy is the slow implementation of the EMP. In conclusion, this study emphasises the necessity of legal and social science as well as natural science research to evaluate the efficiency and implementation of fishery management.
|
|
| 28. |
|
|
| 29. |
|
|
| 30. |
- Jernsand, Eva Maria, 1967, et al.
(författare)
-
Destination development based on knowledge and learning: Initiating a UNESCO biosphere reserve in Bohuslän
- 2022
-
Ingår i: Tourism, Knowledge and Learning Conceptual Development and Case Studies. Edited By: Eva Maria Jernsand, Maria Persson, Erik Lundberg. - London and New York : Routledge. - 9781003293316 ; , s. 9-25
-
Bokkapitel (refereegranskat)abstract
- This chapter emphasizes the importance of collaboration in destination development. More specifically, the authors explore the potential of UNESCO biosphere reserves as platforms for sustainable destination development, using transdisciplinary co-production of knowledge as an approach. The chapter is based on a case study of the initial phases of creating a UNESCO biosphere reserve in Bohuslän, located on the Swedish west coast, in which the authors were involved. The results show that biosphere reserves can act as learning destinations and role models for sustainable development, facilitating conditions for learning, innovation and attractive destinations through transdisciplinary co-production of knowledge. It is thus argued that biosphere reserves can address aspects of democracy and inclusiveness, tear down narrow views of partnerships, competitiveness and networks, and introduce opportunities for transforming systems and behaviours in a destination and tourism context.
|
|
| 31. |
- Karlsson, Therese, 1987, et al.
(författare)
-
The unaccountability case of plastic pellet pollution
- 2018
-
Ingår i: Marine Pollution Bulletin. - : Elsevier BV. - 0025-326X. ; 129:1, s. 52-60
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Plastic preproduction pellets are found in environmental samples all over the world and their presence is often linked to spills during production and transportation. To better understand how these pellets end up in the environment we assessed the release of plastic pellets from a polyethylene production site in a case study area on the Swedish west coast. The case study encompasses; field measurements to evaluate the level of pollution and pathways, models and drifters to investigate the potential spread and a revision of the legal framework and the company permits. This case study show that millions of pellets are released from the production site annually but also that there are national and international legal frameworks that if implemented could help prevent these spills. Bearing in mind the negative effects observed by plastic pollution there is an urgent need to increase the responsibility and accountability of these spills.
|
|
| 32. |
- Kymenvaara, Sara, et al.
(författare)
-
Regulating Antifouling Paints for Leisure Boats – A Patchwork of Rules Across Three Baltic Sea Countries.
- 2017
-
Ingår i: Nordisk miljörättslig tidskrift. - 2000-4273. ; 2017:1, s. 7-31
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- This article analyses how the use of antifouling paints for leisure boats is regulated in Denmark, Finland and Sweden. All three countries appear to apply a somewhat fragmented approach to the di erent ma ers related to antifouling paints, in- cluding environmental quality (e.g. water quality), chemical products (e.g. authorisations or restric- tions) and waste handling. The legislation relat- ed to antifouling paints and practices addresses a range of di erent actors and has varying legal im- plications on di erent regulatory levels. The most central actor as to the contamination by antifoul- ing substances is the boat owner using antifouling paints and the context in which this activity nor- mally occurs, i.e. the leisure boat marina or boat club. In the three jurisdictions analysed, environ- mental quality regulation appears unable to direct- ly oblige either the boat owner or the marina to take su cient measures and conduct. Environmental protection regulation, including waste legislation, generally excludes smaller leisure boat marinas and boat clubs from permi ing and waste man- agement requirements. In product regulation, the authorisation and/or restriction rules of antifoul- ing paints (biocides) function as sort of an ‘advance supervision’ of chemical safety requirements, e.g. based on leaching rates. But when it comes to actual application of paint on the boat hull, compliance with product instructions/limitations is generally not supervised – presumably due to a lack of re- sources. Furthermore, environmental requirements for the maintenance of boats are often based on lo- cal regulations. From a perspective of compliance and enforcement, further direct regulation of ma- rinas and boat owners on the basis of general en- vironmental protection law, may not constitute the ‘silver bullet’ to su cient environmental protec- tion. Another option could be to encourage private law arrangements and “self- enforcement” by e.g. the marinas or boat owner associations.
|
|
| 33. |
- Lachmann, Florina, 1989, et al.
(författare)
-
Marine Plastic Litter on Small Island Developing States (SIDS): Impacts and Measures
- 2017
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Plastic waste that ends up in the oceans as marine litter is a tangible and urgent environmental pressure reaching even the most remote parts of the global oceans. It impacts marine life from plankton to whales and turtles to albatrosses. Public awareness on how the modern lifestyle and the use of plastics in all sectors of society has influenced the marine ecosystems in the last decades is growing, and an emerging discourse about countermeasures of all types can be seen in policies enacted by authorities in national, regional, and international policy arenas. Different coastal areas have launched Regional Action Plans (RAP) on marine litter that provide structured measures that need to be taken and general advice adapted to the respective region. However, the scale of the problem is not only global in dimension, it also cuts across all sectors in society, and until the use of materials in society becomes sustainable, plastic waste will continues to flow into the seas. This report focuses on how marine plastic litter affects Small Island Developing States (SIDS) because these are considered to be more directly vulnerable to environmental changes, including marine litter, than other countries. This report was commissioned by the Swedish Agency for Marine and Water management and written by analysts at the Swedish Institute for the Marine Environment (affiliated with the University of Gothenburg, Lund University, and Chalmers University of Technology). In this report, it is documented how marine plastic litter reaches even the most remote parts of the oceans, such as some of the small island states, and how SIDS are especially vulnerable to environmental impacts such as climate change and marine litter. The origin and composition of marine plastic litter and its environmental and economic impacts are described. Finally, measures are discussed that can be launched to mitigate the problem, both from state agencies and private corporations. Here, measures from existing RAPs on marine litter are reviewed and examples of private initiatives are mentioned. Further, the corresponding legal framework is given and side effects of marine litter measures on the Sustainable Development Goals of the UN are debated.
|
|
| 34. |
- Lachmann, Florina, et al.
(författare)
-
Marine plastic litter on Small Island Developing States (SIDS): Impacts and measures.
- 2017
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- This report was commissioned by the Swedish Agency for Marine and Water management and written by analysts at the Swedish Institute for the Marine Environment (affiliated with the University of Gothenburg, Lund University, and Chalmers University of Technology). This report documents how marine plastic litter reaches even the most remote parts of the oceans with small island states, and how SIDS are especially vulnerable to its impact. The origin and composition of marine plastic litter and its impacts are described. Measures are discussed, both from state agencies and private corporations. Measures from existing RAPs on marine litter are reviewed and examples of private initiatives are mentioned. Also, the corresponding legal framework is given and side effects of marine litter measures on the Sustainable Development Goals of the UN are debated. THE VULNERABILITY OF SIDS SIDS are a set of island nations in the Caribbean Sea, the Pacific Ocean, the Atlantic, Indian Ocean, and the South China Sea. SIDS are exposed to disproportionate concentrations of plastic litter due to their location near the ocean gyres where marine litter accumulates and to often sub-performing waste management systems. ORIGINS AND COMPOSITION OF MARINE PLASTIC LITTER Because plastic make up most marine debris, the focus here is on plastic litter. Marine plastic litter washed ashore on SIDS originates from both distant countries overseas and the SIDS themselves. Buoyant plastic litter is globally distributed by ocean currents and is washed ashore on beach lines around the globe where it negatively impacts ecological and human systems. Plastics end up in the marine environment through leaks from the global value chains that run from the oil industry through various other industries to local retailers and consumers. A smaller but significant stream of plastic litter follows from the difficulties of many SIDS to establish and maintain efficient waste management systems. IMPACT OF PLASTIC LITTER ON ECOLOGICAL, SOCIAL, AND ECONOMIC VALUES Marine litter impacts the environment and organisms therein in various ways, including entanglement, ingestion, transfer of chemicals, or by otherwise altering habitats. The extent of the social and economic impact that plastic on countries is not currently well known. However, the dependence of SIDS on their natural resources through tourism and fisheries, make them economically vulnerable to plastic litter. MITIGATION AND REMEDIATION STRATEGIES For plastic that reaches SIDS, both remediation and mitigation, especially through waste management and recycling, become necessary. LEGAL AND POLITICAL FRAMEWORKS The legal framework for preventing and managing marine litter is present on all levels of governance. A declaration particularly relevant to marine litter on SIDS is the SAMOA Pathway, a declaration from the 3rd International Conference on Small Island Developing States in 2014 calling for measures to manage waste, including marine plastic litter. Multilateral agreements require party states to take actions, but these requirements are often generally formulated, and their achievements depend on the choices and participation of all parties. POLICY MEASURES PROPOSED BY REGIONAL ACTION PLANS There are 18 Regional Seas programmes under the United Nations Environmental Program for the protection of the marine environment. Some Regional Seas programmes have written strategies to guide their actions, the RAPs, i.e. a political agenda for marine litter management agreed on by member governments of the region. The contents of different RAPs show strong similarities. The analyses conducted here show that most measures suggested by RAPs are aimed at downstream processes, while fewer address the problem upstream. Additional measures are needed to solve such a global problem. VOLUNTARY AND COMMERCIAL INITIATIVES Marine litter requires an array of actions from local to global level, and is thus a matter of governance. Most measures suggested in RAPs and other work against marine litter involve government managers as well as businesses, NGOs, and voluntary initiatives. RECOMMENDATION: FUTURE COOPERATION Competence and enthusiasm for the issue on SIDS and elsewhere is growing, but more is needed. Solutions require international cooperation. Four recommendations for cooperation are highlighted here: 1. Prevent litter from entering the ocean and thus reaching SIDS: Support cooperation in regional and international agreements 2. Plastic material reaching SIDS should not be released into the environment: Technical cooperation and support for local waste management 3. If waste reaches the environment, collect it where appropriate: Support beach clean-up campaigns and other remediation measures 4. When waste has been collected, ensure that is has a value: Develop recycling markets and opportunities
|
|
| 35. |
- Lombard, Amanda T., et al.
(författare)
-
Principles for transformative ocean governance
- 2023
-
Ingår i: NATURE SUSTAINABILITY. - 2398-9629. ; 6:12, s. 1587-1599
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- With a focus on oceans, we collaborated across ecological, social and legal disciplines to respond to the United Nations call for transformation in the '2030 Agenda for Sustainable Development'. We developed a set of 13 principles that strategically and critically connect transformative ocean research to transformative ocean governance (complementing the UN Decade for Ocean Science). We used a rigorous, iterative and transparent consensus-building approach to define the principles, which can interact in supporting, neutral or sometimes conflicting ways. We recommend that the principles could be applied as a comprehensive set and discuss how to learn from their interactions, particularly those that reveal hidden tensions. The principles can bring and keep together partnerships for innovative ocean action. This action must respond to the many calls to reform current ocean-use practices which are based on economic growth models that have perpetuated inequities and fuelled conflict and environmental decline. The UN 2030 Agenda for Sustainable Development recognizes the need to transform governance for the world to develop sustainably. Using a mixed method approach, this study presents 13 principles for transformative ocean governance that can help turn ocean-use practices into more sustainable ones.
|
|
| 36. |
|
|
| 37. |
- Moksnes, Per-Olav, 1965, et al.
(författare)
-
Förvaltning och restaurering av ålgräs i Sverige : Ekologisk, juridisk och ekonomisk bakgrund
- 2016
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Ålgräsängar utgör viktiga och artrika habitat på grunda mjukbottnar som förser naturen och människan med flera viktiga ekosystemfunktioner och tjänster. Ålgräs är en biotop som identifierats som skyddsvärd i flera EU-direktiv och internationella konventioner. I Bohuslän har den areella utbredningen av ålgräs minskat med över 60 % sedan 1980-talet till följd av bl.a. övergödning och överfiske, vilket motsvarar en förlust på cirka 12 500 ha ålgräs. Även om åtgärder satts in för att minska övergödning och överfiske och vattenkvaliteten har förbättrats, har ingen generell återhämtning av ålgräs kunnat ses. Tvärtom fortsätter de återstående ålgräsängarna att minska, bl.a. till följd av den fortsatta exploateringen av grunda kustområden. Syftet med denna rapport är att bidra till utvecklingen av en bättre förvaltning av ålgräsekosystem i Sverige, framför allt vad gäller restaurering, men också när det gäller prövning och tillsyn av verksamheter som kan påverka ålgräsekosystem och andra kustnära habitat. Rapporten ger en tvärvetenskaplig bakgrund till förvaltning och restaurering av ålgräs i Sverige där både ekologiska, juridiska och ekonomiska aspekter behandlas. Målet har varit att samla all aktuell information som är relevant vid förvaltning och restaurering av ålgräs, samt analysera dagens förvaltning, identifiera eventuella brister och ge rekommendationer hur den kan förbättras. Här beskrivs bl.a. möjligheter och begränsningar med ekologisk restaurering och ekologisk kompensation av ålgräsekosystem. Rapporten utgör också ett viktigt underlag för handboken om restaurering av ålgräs i Sverige (Moksnes m.fl. 2016).Även om det idag finns fungerande metoder för ålgräsrestaurering i Sverige är det viktigt att klargöra att restaurering av ålgräs är tidskrävande, dyrt och förenat med stora osäkerheter. När en ålgräsäng försvinner kan miljön försämras så mycket att ålgräs inte längre kan växa i området. Det är därför av största vikt att i första hand skydda återstående ålgräsängar, att restaurera ängar när så är möjligt och endast som en sista åtgärd tillåta kompensationsrestaurering av ålgräs. En bioekonomisk analys av tre ekosystemtjänster som ålgräset ger människan visar att ålgräsängar fyller en viktig funktion när det gäller produktion av kommersiella fiskarter samt upptag och långtidsförvaring av kol och kväve. Det ekonomiska värdet av dessa ekosystemtjänster skattas upp till cirka 0,5 miljoner kr per hektar, utan att värdet på många andra viktiga ekosystemfunktioner inkluderats (t.ex. minskad resuspension av sediment och stranderosion, ökad biologisk mångfald, m.m.). Skattade historiska förluster av ålgräs i Bohuslän beräknas bl.a. ha medfört att produktionen av torsk minskat med cirka 8000 ton sedan 1990, vilket motsvarar den totala svenska landningen av torsk 2013. Förlusten av ålgräs beräknas också ha medfört att cirka 6000 ton av lagrat kväve har frisatts i kustekosystemen, vilket motsvarar en belastning som är tre gånger högre än den årliga tillförseln till Skagerrak via vattendrag. En grov skattning av det totala ekonomiska värdet av dessa förlorade ekosystemtjänster sedan 1990, inklusive kolupptag varierar mellan 4 och 21 miljarder kr. Det finns idag ingen svensk lagstiftning som specifikt skyddar ålgräs. Däremot finns en stor mängd lagar och regler som bl.a. avser att motverka försämring, återställa skadad miljö, och reglera vilken påverkan som är tillåten i olika områden. Det faktum att exploatering och annan skada på ålgräs tillåts att ske också i områden Havs- och vattenmyndighetens rapport 2016:8 12 där stora förluster av livsmiljön har skett, liksom i skyddade områden, visar dock att dagens rättsliga skydd är otillräckligt. Situationen strider mot kraven i vattendirektivet och havsmiljödirektivet om att uppnå och bibehålla god ekologisk status, och medför svårigheter för Sverige att leva upp till internationella åtaganden. Förvaltningen av ålgräsekosystem försvåras av att Sverige saknar nationell miljöövervakning av ålgräs och att ålgräs mycket sällan inkluderats vid bedömning av ekologisk status enligt vattenförvaltningsförordningen. Detta medför bl.a. att den dokumenterade förlusten av ålgräs i Västerhavet inte påverkat statusklassningen av svenska kustvatten, vilket minskat möjligheterna att stoppa exploatering av kvarvarande ålgräsängar. Det är därför viktigt att revidera svenska bedömningsgrunder och indikatorer för vegetation så att ålgräsets utbredning inkluderas i nationell miljöövervakning och kan bidra till statusklassningen. En sådan förändring kopplat till ett tydligt förbud mot ytterligare försämring av vattenstatusen skulle medföra ett betydligt bättre skydd för hotade livsmiljöer som ålgräsängar. Det skulle också tydliggöra behovet av ekologisk restaurering av ålgräs i påverkade områden. Ekologisk kompensation har använts mycket lite i den marina miljön i Sverige och ingen kompensationsrestaurering av ålgräs har ännu utförts. Kompensationsrestaurering av ålgräs kan vara ett verktyg för att tillämpa principen att förorenaren betalar och bidra till att motverka en stegvis nettoförlust av habitatet till följd av exploateringar. Till skillnad från en fiskeavgift som i första hand ersätter skador på fisket ersätter en kompensationsrestaurering förluster av samtliga ekosystemtjänster. Kompensation är dock inte oproblematisk, och det är centralt att den inte påverkar prövningen av tillåtligheten av en verksamhet, utan endast används som en sista åtgärd efter att så långtgående krav som möjligt har ställts på att undvika eller minska skadan. Detta är speciellt viktigt i södra Bohuslän där studier visar att restaurering inte längre är möjlig i alla områden. Dessutom utgörs de flesta områden där restaurering skulle kunna utföras av bottnar där ålgräs växte på 1980-talet varför kompensationen i dessa områden bara skulle leda till en minskad nettoförlust av den historiska utbredningen.I svensk lagstiftning finns flera alternativa regler att lägga till grund för krav på kompensation i fall då ålgräs kan komma att påverkas negativt. Miljöbalkens 16 kap. 9 § utgör det bästa stödet för att kräva full ekologisk kompensation eftersom alla ekosystemtjänster där kan användas som argument för kompensation. Idag utgör bristen på praxis en utmaning för att ställa långtgående krav på kompensation, men det är på väg att förändras i och med att kompensationskrav nu prövas allt oftare i domstol. Att utpeka ålgräsängar som biotopskyddsområden skulle stärka möjligheten att kräva kompensation, men framförallt ställa större krav på att undvika och minimera förlusterna.Erfarenheter från USA, där kompensationsrestaurering av ålgräs används som förvaltningsredskap sedan 1970-talet, visar på betydelsen av att utforma standardiserade regler för vilka metoder som ska användas, hur omfattningen på kompensation ska skattas, hur uppföljningen ska ske, hur resultatet ska bedömas samt vad som ska ske om restaureringen inte lyckas. En nationell vägledning för kompensationsrestaurering skulle underlätta användningen and möjligheterna att lyckas med denna typ åtgärd i Sverige. I denna rapport presenteras en detaljerad beskriving av hur en sådan vägledning skulle kunna utformas.
|
|
| 38. |
- Moksnes, Per-Olav, 1965, et al.
(författare)
-
Handbok för restaurering av ålgräs i Sverige : Vägledning
- 2016
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- I Bohuslän har mer än 60 % av allt ålgräs försvunnit sedan 1980-talet till följd av övergödning och överfiske. Även om åtgärder har förbättrat vattenkvaliteten i Västerhavet under senare år har ingen återhämtning av ålgräs skett. Istället fortsätter förlusten, bl.a. till följd av exploatering av grunda kustområden. Restaurering av ålgräs skulle kunna utgöra en åtgärd för att återskapa historiska habitat eller som kompensationsåtgärd när ålgräs förstörs vid exploatering.Denna handbok ger en detaljerad teknisk handledning för restaurering av ålgräs i skandinaviska vatten och tar upp alla viktiga steg i restaureringsprocessen, från utvärdering och val av lokaler, samråd och tillstånd, skörd och plantering, till övervakning och utvärdering av resultaten. Rekommenderade metoder är baserade på omfattande studier i Bohuslän 2010–2015, och är sannolikt tillämpbara för kustområden i hela Skagerrak och Kattegatt, inklusive Öresund. Delar av de metoder som beskrivs är troligen också användbara i södra Östersjön, men kompletterande studier behöver utföras innan metoderna kan rekommenderas också för detta område.Även om väl fungerande metoder för ålgräsrestaurering nu finns tillgängliga för svenska förhållande är restaurering av ålgräs tidskrävande, dyrt och förenat med osäkerheter. När en ålgräsäng försvinner kan miljön förändras så mycket att den inte längre tillåter ålgräs att växa i området. Det är därför inte alltid möjligt att restaurera en förlorad äng. Följaktligen är det av största vikt att förvaltningen i första hand fokuserar på att skydda återstående ålgräsängar, och endast som en sista åtgärd tillåter kompensationsrestaurering som en lösning vid exploatering.Innan en storskalig restaurering påbörjas är det centralt att utvärdera om rådande miljöförhållanden tillåter ålgräs att växa i tilltänkta lokaler. I Bohuslän utgör grumligt vatten och dåliga ljusförhållanden, drivande fleråriga algmattor på botten, fintrådiga algmattor på ytan och störningar från strandkrabbor de vanligaste orsakerna till att planteringar misslyckas. För att utvärdera miljöförhållandena rekommenderas att övervakning och testplanteringar görs i potentiella lokaler under minst 12 månader innan en eventuell storskalig restaurering påbörjas. Generellt rekommenderas endast lokaler där ljustillgången vid planteringsdjupet är minst 25 % av ljuset vid ytan, och där testplanteringar visar positiv skottillväxt efter ett år. Innan restaureringsarbetet påbörjas måste också berörda myndigheter kontaktas för att få information om eventuella samråd, anmälningar, tillstånd och dispenser som kan behövas. För de metoder som rekommenderas i handboken behöver dock i normalfallet endast en anmälan om samråd göras hos länsstyrelsen vid ålgräsrestaurering. För ålgräsrestaurering i svenska vatten rekommenderas att singelskottmetoden används där vuxna skott transplanteras för hand ett och ett utan sediment från donatorängen med hjälp av dykare. För att öka vinteröverlevnaden rekommenderas generellt att planteringen görs på 1,5–2,5 m djup, i början av juni där skotten planteras med 25–50 cm mellanrum (4–16 skott per kvadratmeter). Det rekommenderas också att den planterade ytan är minst 1000 m2 totalt för att öka chanserna för positiva självgenererade effekter från den planterade ängen. De rekommenderade metoderna ger inga mätbara negativa effekter på donatorängarna. De är också relativt snabba där ett dyklag på fyra personer beräknas kunna skörda och plantera en hektar ålgräs (40 000 skott) på 10 arbetsdagar. Vid optimala förhållanden kan skottätheten öka nästan 10 gånger över sommaren. Den arbetsamma metoden begränsar dock omfattningen av restaureringarna till relativt små projekt (<10 hektar per år), vilket är en mycket liten andel i jämförelse med de 1000-tals hektar ålgräs som förlorats i Bohuslän sedan 1980-talet. Ålgräsrestaurering kan därför inte som ensam åtgärd förväntas återskapa den historiska utbredningen av ålgräs. Däremot kan restaurering på strategiskt valda platser, i kombination med storskaliga åtgärder som förbättrar miljön och tillväxtförhållandena för ålgräs i kustområdet, utgöra ett viktigt komplement som möjliggör och påskyndar en naturlig återhämtning av livsmiljön.Övervakning av en restaurerad ålgräsäng är nödvändig för att kunna utvärdera om målet med restaureringen uppnåtts. Den bör därför vara en självklar del i budgeten för varje projekt, och ställas som krav vid kompensationsrestaurering. I denna handbok rekommenderas att restaureringen utvärderas och bedöms genom att jämföra i första hand skottäthet, biomassa och areell utbredningen av den restaurerade ängen med samma variabler i referensängar under 10 år.Den totala kostnaden för att restaurera en hektar ålgräs med de rekommenderade metoderna skattas till mellan 1,2 och 2,5 miljoner kr (inklusive val av lokal och utvärdering). Dessa värden inkluderar kostnaden för att utvärdera potentiella restaureringslokaler under ett år (ca 0,39 miljoner kr) samt att övervaka restaureringen i 10 år (ca 0,39 miljoner kr), vilka inte påverkas av storlek på restaureringen. Kostnaden för skörd och plantering av ålgräs är däremot direkt proportionell mot skottäthet och areal hos planteringen och beräknas variera mellan 0,44 och 1,73 miljoner kr per hektar. Om skotten behöver förankras kan planteringskostnaden fördubblas. Det är därför viktigt att identifiera optimala planteringsmetoder vid utvärdering av restaureringslokaler. Metoder för restaurering med ålgräsfrön i Västerhavet är också framtagna, men kan idag inte rekommenderas på grund av mycket höga och varierande förluster av frön. I jämförelse med skottmetoder är frömetoder mer osäkra, tar två år längre tid för att återfå en äng och beräknas kosta två till tre gånger mer med tillgängliga metoder.
|
|
| 39. |
- Nilsson, Jonas, 1988, et al.
(författare)
-
Antifouling for leisure boats in the Baltic Sea. A review of the European Union chemicals and water legislation
- 2015
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- In this report, the EU legislation regulating antifouling measures for leisure boats in the Baltic Sea will be presented with particular focus on authorisation of antifouling biocides and on determining the extent of the Member States’ autonomy in other antifouling related matters. The report outlines the important provisions of applicable legislation in both the regulations concerning harmonization of the authorisation of chemicals and the directives targeting the environmental concerns of the water bodies in the Union. The Biocidal Products Regulation provides the basis for all biocidal products authorisation, including procedural provisions and requirements for approval of active substances and authorisation of biocidal products, while the Water Framework Directive and the Marine Strategy Framework Directive regulate the marine environment and provide specific environmental quality standards and measures that must be considered in the authorisation process. Provisions in both the Biocidal Products Regulation and the regulation in combination with the water policy directives provide the possibility to impose conditions or restrictions on antifouling biocides based on local environmental conditions, but the environmental concerns must be weighed against the objective of harmonization of the internal market. The particular sensitivity and unique environmental quality of the Baltic Sea constitutes aspects that can and must be taken into consideration in the authorisation process. The water quality directives put further antifouling related obligations on the Member States, which they may achieve through various regulations and actions determined at a national level.
|
|
| 40. |
- Nilsson, Jonas, 1988, et al.
(författare)
-
Antifouling for leisure boats in the Baltic Sea. Mapping the legal situation - National Study: Sweden
- 2015
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- This report has been elaborated as part of the CHANGE research project (http://changeantifouling.com/) funded by the BONUS programme and national research funding institutions, in this case the Swedish Environmental Protection Agency. The overall objective of the interdisciplinary CHANGE project is to reduce to a minimum the supply of toxic compounds from antifouling paints used on leisure boats in the Baltic Sea by changing antifouling practices on leisure boats into a sustainable consumption of antifouling products and techniques. As part of the CHANGE project a mapping of EU legislation as well as national legislation in Sweden, Finland and Denmark has been carried out. This report maps the Swedish legal framework regarding antifouling paints on leisure boats as well as for the use of alternative techniques. The report starts with an introduction to the overall governance structure of the legislation and the relevant authorities. It then is divided into four areas of law relevant to antifouling paints and practices, including regulation of environmental quality, products, waste management and other environmental issues as well as contaminated land and sediments. Furthermore, the report in Annex I includes an analysis from an actors’ perspective. The report is based on a legal-dogmatic research on applicable national legislation based on relevant sources of law as well as relevant reports, articles etc. Additionally, a few interviews have been conducted to get a better understanding of the legal framework in relation to antifouling products and practices. Swedish legislation is accessible at the national database http://www.riksdagen.se/Dokument-Lagar/Lagar/Svenskforfattningssamling/.
|
|
| 41. |
- Sundblad, Eva-Lotta, 1956, et al.
(författare)
-
Social analys – en havsrelaterad samhällsanalys. Underlagsrapport för Sveriges inledande bedömning i havsmiljöförordningen
- 2012
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Havsmiljöförordningen, SFS 2010:1341, (HMF) ingår i en strategi för en ekosystembaserad förvaltning och ett hållbart nyttjande av havsmiljön som avses i Havsmiljödirektivet (2008/56/EG). Förordningen syftar till att upprätthålla eller nå en god miljöstatus i havsmiljön. Enligt HMF ska Havs- och vattenmyndigheten se till att det görs en inledande bedömningen av havsmiljön i de svenska delarna av de två förvaltningsområdena Nordsjön och Östersjön (13 § - 16 §). Den inledande bedömningen, som ska vara avslutad den 15 juli 2012 och rapporteras till Europeiska kommissionen senast den 15 oktober samma år, ska ligga till grund för fastställande av god miljöstatus, miljömål och miljöövervakningsprogram samt utarbetande av åtgärdsprogram för att nå uppsatta mål. I den inledande bedömningen ingår att utföra en ekonomisk och social analys, den förra kan delas in i två delar där den första syftar till att analysera nyttjandet av havsområdet och den andra delen att beskriva kostnaderna av att miljön i havsområdena försämras (HMF, 13 §, p.4 samt Havsmiljödirektivet, Artikel 8.1c). Det primära syftet med den sociala analysen i den inledande bedömningen är att skapa en bild av förutsättningarna för det kommande arbetet med att uppnå direktivets syften, dvs. god miljöstatus (GES, artikel 9). Analysen ska också tjäna som underlag vid utformningen av miljömål (artikel 10) som sedermera kommer att ligga till grund för åtgärdsprogram och styrmedel (artikel 13). Bedömningen inbegriper en analys av hur olika grupper i samhället kan beröras av havets nyttjande, havsrelaterade miljöproblem och deras åtgärdande. I denna studie lanseras en metod att genomföra en sådan analys. Metoden inbegriper en tankemodell som består av komponenterna Indirekta drivkrafter, Direkta drivkrafter, Påverkan/tillstånd/effekt i miljön, Effekt i samhället och Respons med. Modellen används tillsammans med en frågemall för att kartlägga aktörer och drivkrafter. Fallstudier avseende tre miljöproblem - selektivt överfiske av torsk samt oönskad spridning av kvicksilver och fosfor - visar att ett stort antal aktörer är inblandade såväl indirekt som direkt. Dessutom verkar aktörerna på olika nivåer: lokalt/regionalt, nationellt och internationellt. Varje miljöproblem behöver sin egen analys och har egna förutsättningar. Studien visar att den information som behövs för att besluta om åtgärder är relativt omfattande. Avvägningen av vilken mängd information som är tillräcklig och som bör övervakas i framtiden kan ha stor påverkan på utvecklingen i samhället och i miljön. Slutligen lämnas förslag på hur framtida havsmiljörelaterade samhällsanalyser kan genomföras.
|
|
| 42. |
- Sundblad, Eva-Lotta, 1956, et al.
(författare)
-
Social analysis: A marine societal analysis. A report prepared for Sweden’s initial assessment as required by the Marine Environmental Ordinance (SFS 2010:1341) : Social analys – en havsrelaterad samhällsanalys. Underlagsrapport för Sveriges inledande bedömning i havsmiljöförordningen.
- 2012
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- The Marine Environmental Ordinance (SFS 2010:1341) is part of a strategy to bring about ecosystem-based management and sustainable use of the marine environment in accordance with the EU’s the Marine Strategy Framework Directive (MSFD, 2008/56/EC). The ordinance is intended to maintain or achieve good environmental status in the marine environment. Under the Marine Environmental Ordinance, the Swedish Agency for Marine and Water Management (SwAM) must ensure that an initial assessment is carried out on the marine environment in the Swedish waters of the two regions, the North Sea and the Baltic Sea (Articles 13–16). The initial assessment, which is to be completed by 15 July 2012 and reported to the European Commission not later than 15 October of the same year, is to provide a basis for the establishment of good environmental status, environmental targets and environmental monitoring programmes, as well as the preparing of programmes of measures by which established targets may be achieved. The initial assessment will include conducting an economic and social analysis. The former can be divided into two parts, the first of which is designed to analyse the use of the marine region and the second to describe the cost of the degradation of the marine environment (Marine Environmental Ordinance, Article 13, para. 4, and the Marine Strategy Framework Directive, Article 8.1c). The primary purpose of the social analysis in the initial assessment is to create a picture of the underlying conditions of the upcoming work to achieve the aims of the directive, that is, good environmental status (GES, Article 9). The analysis is also intended to provide basic information for the establishment of environmental targets (Article 10) that will subsequently form the foundation of programmes of measures and administrative funding (Article 13). The assessment includes an analysis of how different groups in society can be affected by how the sea is used and by marine environmental problems and measures taken to address them. This study presents a method by which such an analysis can be conducted. The method includes a conceptual model that consists of the components 'Indirect driving forces, 'Direct driving forces , 'Environmental pressures, state and impact', 'Impact on society', and 'Response'. The model is used in combination with a question template to analyse actors, activities and driving forces. Case studies involving three environmental problems – selective overfishing of cod and the unwanted dispersion of mercury and phosphorous – show that a large number of actors are involved, directly and indirectly. In addition, these actors operate on several levels –local/regional, national and international. Every environmental problem requires its own analysis and has its own set of conditions. The study shows that the information needed for making decisions regarding the measures that should be taken is relatively extensive. The determination of the amount of information necessary and therefore how much should be systematically collected in future can have a great impact on the development of society and the environment. Finally, suggestions are given as to how future social analyses relating to the marine environment might be carried out.
|
|
| 43. |
- Sundblad, Eva-Lotta, 1956, et al.
(författare)
-
Structuring social data for the Marine Strategy Framework Directive
- 2014
-
Ingår i: Marine Policy. - : Elsevier BV. - 0308-597X. ; 2014:45, s. 1-8
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- The Marine Strategy Framework Directive, adopted by the EU, and several other initiatives to improve marine environmental management emphasize the need to integrate environmental and social analyses. This article proposes and tests a general Behavior-Pressure-State-Impact-Response (BPSIR) framework for identifying and structuring environmentally relevant social data. The framework is compatible with the widely applied Driver-Pressure-State-Impact-Response (DPSIR) framework, but emphasizes actors and their behavior and defines ‘impact’ more specifically. In particular, it distinguishes between: (i) actors directly involved in activities causing physical, chemical, and biological disturbances, and (ii) actors who indirectly affect marine resource use and the pressures on marine ecosystems. Three case studies of chemical and biological disturbances in the Swedish parts of the North and Baltic seas demonstrate the need to balance current ecosystem monitoring with systematically collected and organized data on social factors, i.e., both direct and indirect actors and stakeholders, their adaptation to policy measures, and the role of general trends in consumption and production.
|
|
| 44. |
- Sundblad, Eva-Lotta, 1956, et al.
(författare)
-
Utveckling av samhällsindikatorer för näringsutsläpp till havet
- 2014
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Havs och Vattenmyndigheten (HaV) gav under hösten 2013 ett uppdrag till Havsmiljöinstitutet att i ett projekt ta fram tänkbara indikatorer för beteenden i samhället som påverkar fosfor- och kvävebelastningen i havet, samt att ta fram ett utkast till generell arbetsgång för utveckling av havsmiljörelaterade samhällsindikatorer. Projektets allmänna syfte var att skapa underlag för styrmedel mot övergödningen i havsmiljön.
|
|
| 45. |
- Turner, Lucy M., et al.
(författare)
-
Transporting ideas between marine and social sciences: experiences from interdisciplinary research programs
- 2017
-
Ingår i: Elementa. - : University of California Press. - 2325-1026. ; 5:14
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- The oceans comprise 70% of the surface area of our planet, contain some of the world’s richest natural resources and are one of the most significant drivers of global climate patterns. As the marine environment continues to increase in importance as both an essential resource reservoir and facilitator of global change, it is apparent that to find long-term sustainable solutions for our use of the sea and its resources and thus to engage in a sustainable blue economy, an integrated interdisciplinary approach is needed. As a result, interdisciplinary working is proliferating. We report here our experiences of forming interdisciplinary teams (marine ecologists, ecophysiologists, social scientists, environmental economists and environmental law specialists) to answer questions pertaining to the effects of anthropogenic-driven global change on the sustainability of resource use from the marine environment, and thus to transport ideas outwards from disciplinary confines. We use a framework derived from the literature on interdisciplinarity to enable us to explore processes of knowledge integration in two ongoing research projects, based on analyses of the purpose, form and degree of knowledge integration within each project. These teams were initially focused around a graduate program, explicitly designed for interdisciplinary training across the natural and social sciences, at the Gothenburg Centre for Marine Research at the University of Gothenburg, thus allowing us to reflect on our own experiences within the context of other multi-national, interdisciplinary graduate training and associated research programs.
|
|
| 46. |
- Wittgren, Hans B, et al.
(författare)
-
An actor game on implementation of environmental quality standards for nitrogen in a Swedish agricultural catchment
- 2005
-
Ingår i: Ambio. - : Royal Swedish Academy of Sciences. - 0044-7447 .- 1654-7209. ; 34:3, s. 237-247
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Despite political efforts, diffuse pollution from agriculture continues to be the single largest source of nitrogen (N) emissions into the aquatic environment in many countries and regions. This fact, and the recent enactment of a new Swedish environmental code, led to the design of a study targeted at the evaluation of new N pollution abatement strategies. An actor game was chosen as the key component of the study, with a focus on four major goals: to test the implementability of legally binding environmental quality standards for nitrate concentration in groundwater and N transport to the sea, to find sets of agriculturally feasible and cost-effective measures to decrease N loads, to investigate the possibilities for collective action through negotiated and institutionalized actor cooperation, and to investigate the role of mathematical modeling in environmental N management. Characteristics from the agriculturally dominated catchment of Genevadsan (224 km(2)) on the southwest coast of Sweden served as the playing field for the actor game. The most noteworthy result from the study was that it appeared to be possible to meet ambitious environmental N standards with less economically drastic measures than anticipated by most of the participants. The actor game was shown to be a good method for learning about the new Swedish environmental code and its application and for gaining deeper insight into the issues of N management. In addition, the actor game functioned as an arena for gaining a more thorough understanding of the views of different stakeholders.
|
|
