| 1. |
- Glimskär, Anders, et al.
(författare)
-
Utveckling av flygbildsmetodik och indikator för åkermarkens arrondering
- 2013
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Denna rapport beskriver underlag och möjligheter till presentation av resultat för en ny miljömålsindikator som kan följa utvecklingen för åkermarkens arrondering (form och storlek). Indikatorn baseras på mätningar av åkermarkens kantlängd och areal, och kan användas för att beskriva åkermarkens förekomst, förändringar i brukande, förutsättningarna för förekomst av småbiotoper och därmed den biologiska mångfalden.Inom projektet har vi testat en metodik för avgränsning av åkermark i flygbilder från olika tider som underlag för att uppskatta förändringar. Testområde var de län som ingår i regional miljöövervakning via NILS, ”LillNILS”. Det stickprov som LillNILS har verkar vara funktionellt för att påvisa förändringar över tiden, för grupper av län. En dialog bör föras med Jordbruksverket om hur Blockdatabasen kan göras mer användbar och lättanvänd för denna typ av sammanställningar. Innan det är gjort är det svårt att göra en realistisk uppskattning av hur genomförbart det skulle vara med en uppföljning enbart baserad på Blockdatabasen.Utredningen betonar vikten av att skilja på olika typer av kanter för möjligheten att tolka förändringar, exempelvis kanter mellan två åkermarksytor och kanter mot annan mark. Redan i en grundinventering bör man kartera ”tidigare åkermark” (med begynnande igenväxning), eftersom de kanterna är föränderliga och av annan karaktär än övriga.Metodiken för flygbildsinventering av åkerkanter bör ha tydliga definitioner och stor noggrannhet för att resultaten ska bli användbara för att belysa detaljförändringar, eftersom det kan ge stora skillnader i slutresultatet. För bakåtdatering i äldre flygbilder bör man redan från början ta in alla tidsskikt i arbetet, först det äldsta tidsskiktet och därefter jobba sig framåt i tiden.Rapporten innehåller också kostnadsuppskattningar för både bakåtdatering i äldre flygbilder och fortlöpande uppföljning av förändringar framåt i tiden. Eftersom det förstnämnda är en stor engångsinvestering, föreslår vi att den i huvudsak bör initieras och finansieras nationellt.
|
|
| 2. |
- Allard, Anna, et al.
(författare)
-
Småbiotopsuppföljning i NILS år 2008
- 2009
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Denna rapport presenterar resultat för mängden av småbiotoper vid åkermark i det svenska landskapet. Analyserna görs på uppdrag av Jordbruksverket, som underlag för bl.a. utvärderingen av miljökvalitetsmålet Ett rikt odlingslandskap. Särskilda rutiner har tagits fram för att aggregera olika variabler för att välja ut de småbiotoper som uppfyller de krav som Jordbruksverket har ställt upp, ur den befintliga databasen. Urvalet av småbiotoper är anpassat för att överensstämma med det urval av objekt som ingår i det s.k. KULT-stödet (miljöersättning till lantbrukare för skötsel av värdefulla natur- och kulturmiljöer) inom Jordbruksverkets Landsbygdsprogram. Arbetet har utförts vid institutionen för skoglig resurshushållning, Sveriges lantbruks-universitet, Umeå. Resultaten baseras på data från flygbildsinventeringen inom det nationella miljöövervakningsprogrammet NILS (Nationell Inventering av Landskapet i Sverige) vilket följer tillstånd och förändringar i det svenska landskapet och hur dessa påverkar förutsättningarna för den biologiska mångfalden. NILS finansieras av Naturvårdsverket, och ingår där i programområde Landskap. Ett viktigt syfte med programmet är att följa upp de nationella miljökvalitetsmålen för olika naturtyper och fungera som underlag för att se om genomförda policybeslut och miljövårdsåtgärder leder till önskade förbättringar
|
|
| 3. |
- Esseen, Per-Anders, et al.
(författare)
-
Analys av informationsbehov för Nationell Inventering av Landskapet i Sverige (NILS)
- 2004
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- På uppdrag av Naturvårdsverket har en informationsanalys utförts för att utreda prioriterade övervakningsbehov för programmet Stickprovsvis Landskaps Övervakning (SLÖ). Rapporten utgör underlag för det fortsatta arbetet med att ta fram vilken detaljinformation som ska ingå i SLÖ. Syftet har varit att göra en relevant analys av vilka frågeställningar och informationsbehov som olika kravställare prioriterar. Primära kravställare är de nationella miljökvalitetsmålen, olika myndigheter och organisationer samt internationella konventioner och EUdirektiv.Arbetet har huvudsakligen bedrivits i form av telefonintervjuer. Totalt har ett 90-tal personer från olika myndigheter, organisationer, företag, forskningsinstitut och universitet intervjuats.Den information som efterfrågats omfattar bl a: vilken variabel eller typ av information som bör övervakas, syfte, typ av analys (tillstånd, förändring, orsakssammanhang, prognoser), målpopulation (naturtyp, specifik biotop etc), redovisningsgrupper (naturtyp, geografisk och tematisk indelning, t ex miljöstöd), tidskrav (frekvens, specifika årtal) och eventuella krav på statistisk precision.Arbetet har skett naturtypsvis för fem olika naturtyper: jordbrukslandskap, urban miljö, våtmarker och stränder, skogslandskap samt fjällmiljö. I rapporten redovisas först utdatavariabler genererade av miljökvalitetsmål och andra kravställande dokument. Därefter ges korta sammanfattningar av allmänna synpunkter som framkommit vid intervjuerna.Föreslagna utdatavariabler och informationsområden har ställts samman i bruttolistor för respektive naturtyp. Variablerna har ordnats efter fallande prioritetsordning och har delats upp i fem olika kategorier: 1. processer och påverkan, 2, biotoper, 3. linjeelement, 4. punktelement, och 5. organismer. Övriga synpunkter på utformningen av SLÖ, särskilt med avseende på stratifiering, rutstorlek, omdrevsintervall, flygbildstolkning och nomenklatur har också ställts samman.Resultaten från intervjuerna visar att det finns ett mycket stort intresse för övervakning av biologisk mångfald i ett landskapsperspektiv. I jordbruksmiljö prioriterade man information inom tre områden: 1. ängs- och hagmarker, 2. småbiotoper (inklusive punkt- och linjeelement) och 3. odlingslandskapets sammansättning. I urban miljö efterfrågades information inom följande områden: 1. grönyteområden (träd- och gräsbevuxna), 2. äldre lövträd och bärande träd, 3. småbiotoper (småvatten, trädgårdar, ruderatområden) samt 4. rekreation och landskapsbild. För våtmarker och stränder urskiljdes sju olika informationsområden: 1. markavvattning, 2. naturlig eller påverkad vattenregim, 3. hävd, 4. markstörning och exploatering, 5. strukturell variation, 6. näringstillgång och kemisk påverkan, och 7. hotade och främmande arter. Viktiga informationsområden i skogslandskapet är: 1. störningsprocesser och människans påverkan, 2. landskapets sammansättning, 3. beståndsegenskaper, 4. strukturelement och 5. organismer. I fjällmiljö identifierades fyra olika områden: 1. renskötselns påverkan, främst genom bete och tramp, 2. barmarkskörning och linjära strukturer, 3. klimatförändringar, och 4. hotade arter och främmande arter.För fyra naturtyper ges förslag till prioriterade utdatavariabler i ett appendix.
|
|
| 4. |
|
|
| 5. |
|
|
| 6. |
|
|
| 7. |
|
|
| 8. |
|
|
| 9. |
|
|
| 10. |
|
|
| 11. |
|
|
| 12. |
|
|
| 13. |
|
|
| 14. |
|
|
| 15. |
|
|
| 16. |
|
|
| 17. |
|
|
| 18. |
|
|
| 19. |
- Glimskär, Anders, et al.
(författare)
-
Flygbildstolkning av våtmarker i Dalarnas och Kronobergs län inom Remill 2021
- 2021
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Regional miljöövervakning i landskapsrutor (Remiil) är ett samarbete mellan ett antal länsstyrelser SLU, Institutionen för ekologi, Uppsala (Lundin m.fl. 2016; Glimskär m.fl. 2020). Denna rapport avser flygbildstolkning inom delprogrammet ”Vegetation och ingrepp i våtmarker”. Syftet med övervakningen är att följa utvecklingen för vegetation och ingrepp i våtmarker regionalt med ett landskapsperspektiv. Övervakningen kan ge svar på frågor om till exempel förändringar i arealer för våtmarkstyper (definitioner enligt VMI), vegetationstyper, träd- och busktäckning, artsammansättning för kärlväxter och mossor samt förekomst av direkta ingrepp såsom körskador, diken och vägar och dess påverkan på våtmarkerna. Flygbildsinventeringen kan i viss mån även indikera påverkan från myrens omgivning, exempelvis vägar och kalhyggen i direkt anslutning. Förutom den årliga rapport som görs gemensamt för delprogrammen inom Remiil så har även flera utvärderingar gjort, där även ingår förslag till indikatorer för våtmarkernas tillstånd och påverkan (Glimskär & Kindström 2019; Glimskär m.fl. 2021). Tanken är bland annat att Remiils våtmarksuppföljning ska kunna vara ett komplement till VMI (Gunnarsson & Löfroth 2009) och den satellitbaserade övervakningen av våtmarker (Hahn m.fl. 2021), bland annat genom att ta med även mindre våtmarker, ned till en minsta storlek av 1 hektar.Resultaten behöver normalt presenteras för en större region än vad ett enskilt län utgör för att vara statistiskt hållbara. Delprogrammet bygger därför på att flera län inom en lämplig region samarbetar om övervakningen och analyserna av resultaten. Det gemensamma miljöövervaknings-programmet är i sin helhet reglerat via ett avtal upprättad mellan samtliga deltagande länsstyrelser och SLU. Administrerande länsstyrelse för hela det gemensamma delprogrammet är Länsstyrelsen i Örebro.Flygbildsinventeringen utgör också en grund för utlägg av provytor som fältinventeras vad avser vegetation, påverkan och växtarter. Denna rapport avser två uppdrag med flygbildstolkning för Dalarnas och Kronobergs län, som inte tidigare har deltagit under programperioden 2015-2020, men som vill delta med fältinventering samordnat med övriga fem län och därför har frigjort medel för att utföra flygbildstolkning med samma metodik som övriga län.
|
|
| 20. |
- Glimskär, Anders, et al.
(författare)
-
Inventering och utveckling för uppföljning av gräsmarks- och hällmarksnaturtyper 2017
- 2018
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Rapporten beskriver resultat från biogeografisk uppföljning av några naturtyper med sparsam förekomst i landskapet. För hällmarkstorrängar (naturtyp 8230) visas resultat från tredje året av uppföljningen, som bland annat visar att en stor andel av hällmarkstorrängarna ligger utanför skyddade områden. För alvar, basiska berghällar och karsthällmark är 2017 det första året för ett förtätat stickprov på Öland och Gotland. Förutom variabler för artförekomst och vegetationsstruktur ingår också beskrivning av vittringsmaterial och karstsprickor samt en särskild metodik för karstlevande snäckor. Svämängar har karterats i sin helhet längs Vindelälven, med ett stickprov av fältbesökta ytor. De kommande fem åren är planen att svämängar vid samtliga större vattendrag från Dalälven och norrut karteras. Förutom uppföljningen av dessa naturtyper, så har även utvecklingsinsatser gjorts för andra naturtyper, som underlag för framtida uppföljning. Ett mindre antal objekt av höglänta slåtterängar och slåtterängar i låglandet har inventerats, för att ge underlag för hur artsammansättningen kan ge stöd för en tillförlitlig klassning av slåtter- och betespräglade naturtyper. Första tester har gjorts för hur högörtängar och svämängar kan följas vid mindre vattendrag, men fler år behövs för att slutsatserna ska bli tydliga. Tester har också gjorts för hur Remiils miljöövervakning i gräsmarker kan bidra för vanliga gräsmarksnaturtyper, men en bra lösning förutsätter kraftigt förbättrad samordning mellan olika inventeringar.
|
|
| 21. |
- Glimskär, Anders, et al.
(författare)
-
Inventering och utveckling för uppföljning av gräsmarks- och hällmarksnaturtyper 2017 (reviderad rapport)
- 2018
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- I denna rapport beskrivs resultat från arbetet med biogeografisk uppföljning av några naturtyper med sparsam eller aggregerad fördelning i landskapet. För hällmarkstorrängar (naturtyp 8230) redovisas här resultat från tredje året av det sexåriga inventeringsvarv, där polygoner större än 100 m2 (d.v.s. 0,01 hektar) har avgränsats med flygbildstolkning och därefter inventerats med tätt utlagda provytor, med minsta avstånd 10 m. En stor andel av hällmarkstorrängarna ligger utanför skyddade områden och TUVA-objekt, men förekomsten av hällmarkstorrängsarter är likartad i olika regioner och inom resp. utanför skyddade områden. För rapportering till EU för Art- och habitatdirektivet skulle det vara värdefullt med en utökad uppföljning av hällmarkstorrängar inom skyddade områden, med samma metodik som i det befintliga utlägget. Även för kalkhällmarksnaturtyperna finns en stor andel av ytorna utanför skyddade områden, förutom på Stora alvaret, som är väl täckt av TUVA och Natura 2000-områden. För dessa – basiska berghällar (6110), alvar och prekambriska kalkhällmarker (6280) samt karsthällmarker (8240) – har inventeringen genomförts med ett kraftigt förtätat stickprov av mindre landskapsrutor på Öland och Gotland. En utvidgad flygbildstolkning med heltäckande polygonavgränsning av naturtyper har använts, i kombination med provytor med en utökad lista av arter och andra variabler (t.ex. vittringsmaterial på kalksten, och en särskild grupp av variabler har tagits fram för karstsprickor och karstlevande snäckor. På Gotland har preliminärt, utifrån de provytor som inventerats hittills, ungefär en tredjedel av de fältbesökta provytorna någon förekomst av karstsprickor, och många av dem har ett stort antal hällsnäckor. Utgångspunkten är att denna design och metodik ska utgöra första året av ett tänkt sexårigt inventeringsvarv. För svämängar (6450) har en komplett inventering med avgränsning i flygbilder och stickprov av provytor utförts längs med hela Vindelälven. Under 2017 har omfattningen varit hälften av den tänkta inom ett sexårigt inventeringsvarv, där ambitionen är att samtliga svämängar från Dalälven och norrut ska karteras längs med alla vattendrag i Sverige som finns med i kartskiktet för naturtypen större vattendrag (3210). Att använda infraröda flygfoton från olika tidpunkter för att bedöma översvämningspåverkan ger mycket god träffsäkerhet, och vegetationens sammansättning har överensstämt mycket väl med den förväntade i de fältbesökta ytorna. Svämängar och högörtängar (6430) kan också finnas vid vissa mindre vattendrag, om vattenfluktuationen är tillräckligt stor för att bibehålla en lagom stor störning och förhindra igenväxning med träd och buskar. Vi har därför tagit fram en metodik för att kartera förekomster av de naturtyperna samordnat med den biogeografiska uppföljningen av mindre vattendrag (3260). Inga objekt påträffades 2017, men från 2018 görs uppföljningen i full skala i hela landet, vilket vi hoppas ger goda förutsättningarna för att ändå få användbara resultat till en rimlig kostnad. Metodtesterna för slåtterängar har framför allt fokuserat på naturtyperna slåtterängar i låglandet (6510) och höglänta slåtterängar (6520), men även objekt av lövängar har besökts (6530), för att få en bra helhetsbild över slåtterpräglade värden. För att belysa den frågan har fokus dock varit på markvegetationen, men inte på hävdpåverkade träd, som är en viktig del av lövängarnas värden. Slåtterängarna i alla regioner kännetecknas av stor andel örter i fältskiktet och en relativt enhetlig grupp av kärlväxter som verkar tydligt slåttergynnade i alla de besökta regionerna. Vårt förslag är att man även i fortsättningen utgår ifrån befintliga kartskikt över skyddsvärda slåtterängar, t.ex. från TUVA-databasen och miljöersättningen till slåtterängar. För trädanknutna värden i lövängar behövs dock andra typer av inventeringsmoment än de som har används hittills i detta projekt. Som komplement till t.ex. den klassning av vanliga gräsmarksnaturtyper som görs i Jordbruksverkets kvalitetsuppföljning av ängs- och betesmarker, så har en naturtypsklassning testats även för de gräsmarker som inventeras inom Remiil (Regional miljöövervakning i landskapsrutor), på uppdrag av 18 län. Eftersom denna inventering fokuserar på alla gräsmarkstyper i landskapet, så tillhör endast en mindre andel av fältytorna någon skyddsvärd naturtyp enligt EU:s klassificering, men eftersom totalantalet provytor är stort, så kan det ändå ge ett betydelsefullt och kostnadseffektivt bidrag, om bestämda åtgärder vidtas för att förbättra samordningen mellan de gräsmarksinventeringar som finns.
|
|
| 22. |
- Glimskär, Anders, et al.
(författare)
-
Uppföljning av gräsmarks- och hällmarksnaturtyper 2020
- 2021
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Rapporten presenterar resultat från två deluppdrag för gräsmarks- och hällmarksnaturtyper inom Art- och habitatdirektivet för år 2020. Det första innefattar resultat från löpande uppföljning för ett antal naturtyper där en riktad uppföljning finansieras specifikt inom detta uppdrag. Den andra delen innefattar naturtypsklassificering av provytor inom Remiil och kvalitetsuppföljningen av ängs- och betesmarksobjekt.För hällmarkstorrängar är 2020 det sjätte året av löpande uppföljning, och årets resultat har en stor mängd karterad hällmarkstorräng jämfört med tidigare år. Uppföljningen av svämängar som 2017 gjordes längs Vindelälven och 2018-2019 vid Dalälven, fortsatte under 2020 längs Ljungan. Även 2020 finansierades här ett tillägg till Remiils inventering av gräsmarker inom det gemensamma delprogrammet ”Gräsmarkernas gröna infrastruktur”. År 2017 var andelen naturtypsklassade provytor oväntat liten, men 2018-2020 var den betydligt större och närmare det förväntade. Kvalitetsuppföljningen av ängs- och betesmarker påbörjades 2006 och kompletteras sedan 2008 med naturtypsklassning i provytorna. Metodiken och dataförvaltningen är nu helt samordnad med Remiil och de naturtypsuppdrag som redovisas i denna rapport.
|
|
| 23. |
- Glimskär, Anders, et al.
(författare)
-
Uppföljning av gräsmarks- och hällmarksnaturtyper 2019
- 2019
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Rapporten presenterar resultat från två deluppdrag för gräsmarks- och hällmarksnaturtyper inom Artoch habitatdirektivet för år 2019. Det första innefattar resultat från löpande uppföljning för ett antal naturtyper där en riktad uppföljning finansieras specifikt inom detta uppdrag. Den andra delen innefattar naturtypsklassificering av provytor inom Remiil och kvalitets¬uppföljningen av ängs- och betesmarksobjekt.För hällmarkstorrängar är 2019 det femte året av löpande uppföljning, och årets resultat har en stor mängd karterad hällmarkstorräng jämfört med tidigare år. För kalkhällmarks¬naturtyper presenteras även de resultat för Öland som ursprungligen ingick i uppdraget 2018, eftersom vi då valde att senarelägga inventeringen på grund av den extremt torra sommaren. Uppföljningen av svämängar som 2017 gjordes längs Vindelälven och 2018 vid Nedre Dalälven, fortsatte under 2019 vid övriga Dalälven. Även 2018 och 2019 finansierades här ett tillägg till Remiils inventering av gräs¬marker inom det gemensamma delprogrammet ”Gräsmarkernas gröna infrastruktur”. År 2017 var andelen naturtypsklassade oväntat liten, men både 2018 och 2019 var den betydligt större och närmare det förväntade. Kvalitetsuppföljningen av ängs- och betesmarker påbörjades 2006 och kompletteras sedan 2008 med naturtypsklassning i provytorna. Metodiken och dataförvaltningen är nu helt samordnad med Remiil och de naturtyps¬uppdrag som redovisas i denna rapport
|
|
| 24. |
- Glimskär, Anders, et al.
(författare)
-
Uppföljning av gräsmarks- och hällmarksnaturtyper 2021
- 2022
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Sammanfattning Rapporten presenterar resultat från ett uppdrag för biogeografisk uppföljning av gräsmarks- och hällmarksnaturtyper inom art- och habitatdirektivet för år 2021. Det innefattar resultat från löpande uppföljning för ett antal naturtyper där en riktad uppföljning finansieras specifikt inom detta uppdrag. Det innefattar också som ett tilläggsmoment naturtypsklassificering av provytor inom Remiil. För hällmarkstorrängar är 2021 det sjunde året av löpande uppföljning. Vid jämförelse visar det sig att resultaten för hällmarkstorrängar 2015 inte är helt tillförlitliga på grund av otillräcklig kvalitet hos Lantmäteriets flygbilder vid den tiden. Uppföljningen av svämängar fortsatte under 2021 för Indalsälvens huvudavrinningsområde. Uppföljningen av slåtterängar samt kalkhällmarker på Öland/Gotland och fastlandet fortsatte på samma sätt som tidigare år.En särskild utvärdering har gjorts för avgränsning och klassning av slåtterängsnaturtyper och kalkhällmarker på fastlandet, utifrån SLU Artdatabankens GIS-skikt. Slutsatsen är att en stor del av ytorna bedöms vara av annan naturtyp än den avsedda, men att det normalt är näraliggande typer och att det troligen är svårt att förbättra klassningen ytterligare i förväg, t.ex. genom mer flygbildstolkning, utan att riskera att förlora värdefull information. Den tidigare bedömningen att hällmarker av hällmarkstallskogskaraktär inte bör ingå har dock stärkts. Kalkindikation hos mossor och lavar är det bästa kriteriet för att skilja ut kalkhällsnaturtyper, men även bedömning av själva berggrunden kan ingå.
|
|
| 25. |
- Glimskär, Anders, et al.
(författare)
-
Uppföljning av gräsmarks- och hällmarksnaturtyper 2022
- 2023
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Rapporten presenterar resultat från ett uppdrag för biogeografisk uppföljning av gräsmarks- och hällmarksnaturtyper inom art- och habitatdirektivet för år 2022. Det innefattar resultat från löpande uppföljning för ett antal naturtyper där en riktad uppföljning finansieras specifikt inom detta uppdrag. Den innefattar också som ett tilläggsmoment naturtypsklassificering av provytor i det gemensamma delprogrammet för gräsmarker inom Remiil. För hällmarkstorrängar är 2022 det åttonde året av löpande uppföljning. Uppföljningen av svämängar kompletterades med restytor i fält för Indalsälvens huvudavrinningsområde. Uppföljningen av slåtterängar samt kalkhällmarker på Öland/Gotland och fastlandet fortsatte på samma sätt som tidigare år.En särskild utvärdering har gjorts för statusbedömning och arealberäkning för hällmarkstorrängar samt alvar och andra kalkhällmarker på Öland, Gotland och fastlandet. Slutsatsen är att stickprovet är tillräckligt för bra skattningar för hällmarkstorräng och kalkhällmarker på Öland och Gotland. Mer data behövs för utvärdering av kalkhällmarker på fastlandet, men de bör troligen utvärderas separat från övriga kalkhällmarker.Ett arbete med att ta fram kriterier och uppföljningsmetodik för inlandssandmarker (grässandhedar, rissandhedar och sandstäpp) har påbörjats, med ambitionen att en löpande uppföljning ska kunna påbörjas under 2023.
|
|
| 26. |
- Glimskär, Anders, et al.
(författare)
-
Uppföljning och statusbedömning för gräsmarks- och hällmarksnaturtyper 2018
- 2019
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- I rapporten beskrivs resultat från arbete med biogeografisk uppföljning av några gräsmarks- och hällmarksnaturtyper med sparsam eller aggregerad fördelning i landskapet, där vi använder kombinationen av flygbildstolkning och fältinventering för att effektivisera och styra datainsamlingen, utifrån statistiskt representativa stickprov av områden över hela landet eller naturtypernas hela utbredningsområde. För alvar, basiska hällmarker och karsthällmarker görs uppföljningen än så länge endast i ett förtätat stickprov på Öland och Gotland. Rapporten innehåller också ett utkast till hur en uppföjning av hällmarkstorräng kan utföras specifikt för skyddade områden. En metodstudie har gjorts för att testa kriterier för avgränsning av fukthedar, som är tänkt att användas för uppföljning i och utanför kända förekomster. Som underlag för Sveriges rapportering till EU för Artikel 17 i Art- och habitatdirektivet har ett antal slumpvis utvalda lövängar på Gotland och i övriga landet fältbesökts, och data har samlats in som underlag för bedömning av bevarandestatus, med fokus på hävdgynnade träd och fältskiktsvegetation. Slutligen har förslag till kriterier för bevarandestatus tagits fram för vanliga gräsmarksnaturtyper, som underlag för Artikel 17-rapporteringen, och därefter har statusen per naturtyp klassats baserat på data från Jordbruksverkets kvalitetsuppföljning i ängs- och betesmarker.
|
|
| 27. |
|
|
| 28. |
|
|
| 29. |
|
|
| 30. |
|
|
| 31. |
|
|
| 32. |
|
|
| 33. |
|
|
| 34. |
|
|
| 35. |
|
|
| 36. |
- Glimskär, Anders, et al.
(författare)
-
Årsrapport för Regional miljöövervakning i landskapsrutor 2022
- 2023
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Denna årsrapport avser de uppdrag som SLU har haft från Länsstyrelsen i Örebro län m.fl. länsstyrelser under år 2022, att utföra miljöövervakning med riktad metodik för småbiotoper, gräsmarker och våtmarker i ett stickprov av landskapsrutor. År 2022 är det andra året av länsstyrelsernas löpande uppdrag med datainsamling som gäller för programperioden 2021-2026. Miljöövervakningen utförs inom ramen för tre så kallade gemensamma delprogram inom regional miljöövervakning: Småbiotoper i åkerlandskapet Gräsmarkernas gröna infrastruktur Vegetation och ingrepp i våtmarker
|
|
| 37. |
- Glimskär, Anders, et al.
(författare)
-
Årsrapport för Regional miljöövervakning i landskapsrutor 2023
- 2023
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Denna årsrapport avser de uppdrag som SLU har haft från Länsstyrelsen i Örebro län m.fl. länsstyrelser från och med år 2021, att utföra miljöövervakning med riktad metodik för småbiotoper, gräsmarker och våtmarker i ett stickprov av landskapsrutor. År 2021 var det första året av länsstyrelsernas löpande uppdrag med datainsamling för programperioden 2021-2026, och det är till största delen en direkt fortsättning på verksamheten under föregående period, 2015-2020. Miljöövervakningen utförs inom ramen för tre så kallade gemensamma delprogram inom regional miljöövervakning:Småbiotoper i åkerlandskapetGräsmarkernas gröna infrastrukturVegetation och ingrepp i våtmarker
|
|
| 38. |
|
|
| 39. |
|
|
| 40. |
- Kindström, Merit, et al.
(författare)
-
Inventering och utveckling för uppföljning av gräsmarks- och hällmarksnaturtyper 2017
- 2017
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- I denna rapport beskrivs resultat från arbetet med biogeografisk uppföljning av några naturtyper med sparsam eller aggregerad fördelning i landskapet. För hällmarkstorrängar (naturtyp 8230) redovisas här resultat från tredje året av det sexåriga inventeringsvarv, där polygoner större än 100 m2 har avgränsats med flygbildstolkning och därefter inventerats med tätt utlagda provytor, med minsta avstånd 10 m. En jämförelse visar att en mycket stor andel av hällmarkstorrängarna ligger utanför skyddade områden och TUVA-objekt, men att förekomsten av hällmarkstorrängsarter är väldigt likartad i olika regioner och inom resp. utanför skyddade områden. För kalkhällsnaturtyperna basiska berghällar (6110), alvar och prekambriska kalkhällmarker (6280) samt karsthällmarker (8240) har inventeringen genomförst med ett kraftigt förtätat stickprov av mindre landskapsrutor på Öland och Gotland. En utvidgad flygbildstolkning med heltäckande polygonavgränsning av naturtyper har använts, i kombination med provytor med en utökad lista av arter och andra variabler (t.ex. vittringsmaterial på kalksten, och en särskild grupp av variabler har tagits fram för karstsprickor och karstlevande snäckor. På Gotland har ungefär en tredjedel av ytorna någon förekomst av karstsprickor, och många av dem har ett stort antal hällsnäckor. Även för kalkhällmarker finns en stor andel av ytorna utanför skyddade områden, förutom på Stora alvaret, som är väl täckt av TUVA och Natura 2000-områden. Utgångspunkten är att denna design och metodik ska kunna utgöra första året av ett tänkt sexårigt inventeringsvarv. För svämängar (6450) har en komplett inventering med avgränsning i flygbilder och stickprov av provytor utförts längs med hela Vindelälven. Under 2017 har omfattningen varit hälften av den tänkta inom ett sexårigt inventeringsvarv, där ambitionen är att samtliga svämängar från dalälven och norrut ska karteras längs med alla vattendrag i Sverige som finns med i kartskiktet för naturtypen större vattendrag (3210). Att använda infraröda flygfoton från olika tidpunkter för att bedöma översvämningspåverkan ger mycket god träffsäkerhet, och vegetationens sammansättning har överensstämt mycket väl med den förväntade i de fältbesökta ytorna. Metodtesterna för slåtterängar har framför allt fokuserat på naturtyperna slåtterängar i låglandet (6510) och höglänta slåtterängar (6520), men även objekt av lövängar har besökts (6530), för att få en bra helhetsbild över slåtterpräglade värden. För att belysa den frågan har fokus dock varit på markvegetationen, men inte på hävdpåverkade träd, som är en viktig del av lövängarnas värden. Slåtterängarna i alla regioner kännetecknas av stor andel örter i fältskiktet och en relativt enhetlig grupp av kärlväxter som verkar tydligt slåttergynnade i alla de besökta regionerna. Vårt förslag är att man även i fortsättningen utgår ifrån befintliga kartskikt över skyddsvärda slåtterängar, t.ex. från TUVA-databasen och miljöersättningen till slåtterängar. För trädanknutna värden i lövängar behövs dock andra typer av inventeringsmoment än de som har används hittills i detta projekt
|
|
| 41. |
|
|
| 42. |
|
|
| 43. |
- Ståhl, Göran, et al.
(författare)
-
National inventory of landscapes in Sweden (NILS) : scope, design, and experiences from establishing a multi-scale biodiversity monitoring system
- 2011
-
Ingår i: Environmental Monitoring & Assessment. - : Springer Science and Business Media LLC. - 0167-6369 .- 1573-2959. ; 173:1-4, s. 579-595
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- The landscape-level and multiscale biodiversity monitoring program National Inventory of Landscapes in Sweden (NILS) was launched in 2003. NILS is conducted as a sample-based stratified inventory that acquires data across several spatial scales, which is accomplished by combining aerial photo interpretation with field inventory. A total of 631 sample units are distributed across the land base of Sweden, of which 20% are surveyed each year. By 2007 NILS completed the first 5-year inventory phase. As the reinventory in the second 5-year phase (2008-2012) proceeds, experiences and insights accumulate and reflections are made on the setup and accomplishment of the monitoring scheme. In this article, the emphasis is placed on background, scope, objectives, design, and experiences of the NILS program. The main objective to collect data for and perform analyses of natural landscape changes, degree of anthropogenic impact, prerequisites for natural biological diversity and ecological processes at landscape scale. Different environmental conditions that can have direct or indirect effects on biological diversity are monitored. The program provides data for national and international policy and offers an infrastructure for other monitoring program and research projects. NILS has attracted significant national and international interest during its relatively short time of existence; the number of stakeholders and cooperation partners steadily increases. This is constructive and strengthens the incentive for the multiscale monitoring approach.
|
|
| 44. |
- Aguilera Nuñez, Guillermo, et al.
(författare)
-
Agriculturally Improved and Semi-Natural Permanent Grasslands Provide Complementary Ecosystem Services in Swedish Boreal Landscapes
- 2024
-
Ingår i: Agronomy. - 2073-4395. ; 14
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Permanent grasslands cover more than a third of European agricultural land and are important for a number of ecosystem services. Permanent grasslands used for agriculture are broadly separated into agriculturally improved and semi-natural grasslands. High cultural and natural values linked to semi-natural grasslands are well documented. However, in boreal and hemi-boreal agricultural landscapes, less information is available about the areal coverage of improved permanent grasslands and their role for ecosystem service provision and biodiversity. In Sweden, grasslands are administratively separated into semi-natural (i.e., land that cannot be ploughed) or arable (i.e., improved temporary or permanent grassland on land that can be ploughed). We used data from a large-scale environmental monitoring program to show that improved permanent grassland (i.e., permanent grasslands on arable fields) may be a previously unrecognised large area of the agricultural land use in Sweden. We show that improved permanent grasslands together with semi-natural grasslands are both comparable but also complementary providers of a range of ecosystem services (plant species richness, plant resources for pollinators and forage amount for livestock production). However, as expected, semi-natural grasslands with the highest-level AESs (special values) show high species richness values for vascular plants, plants indicating traditional semi-natural management conditions and red-listed species. Improved permanent grasslands on arable fields are likely an underestimated but integral part of the agricultural economy and ecological function in boreal landscapes that together with high nature value semi-natural grasslands provide a broad range of ecosystem services.
|
|
| 45. |
|
|
| 46. |
|
|
| 47. |
|
|
| 48. |
|
|
| 49. |
|
|
| 50. |
|
|
