| 1. |
- Abrahamsson, Ingemar, et al.
(författare)
-
Kvalitet och kalkbehov inom kalkningsverksamheten : En granskning av de regionala åtgärdsplanerna
- 2013
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- År 2010 upprättade länsstyrelserna regionala åtgärdsplaner för kalkning av sjöar och vattendrag på uppdrag av Naturvårdsverket. Den 1 juli 2011 övertog Havs- och vattenmyndigheten det nationella ansvaret för kalkningsverksamheten och vintern 2012 påbörjade myndigheten en granskning av åtgärdsplanerna. Syftet var att utvärdera kvaliteten i kalkningsverksamheten och erhålla ett underlag vid fördelning av statsbidragsmedel. Denna rapport utgör en sammanställning av de resultat som framkom vid granskningen. Åtgärdsplanerna innehåller detaljerade redovisningar av den pågående verksamheten i form av försurningsstatus, motiv, mål, målområden, kalkningsinsatser, uppföljningsprogram och uppnådda resultat. Dessutom redovisas planerade förändringar och kalkmängder för åren 2011-2015. För varje åtgärdsområde bedömdes kvaliteten utifrån nio olika aspekter, bland annat angivna pH-mål, vattenkemisk effektuppföljning, vattenkemisk måluppfyllelse och kalkningsstrategi. Dessutom uppskattades kalkbehovet baserat på förutsättningen att de vattenkemiska målen ska kunna uppnås i samtliga målområden. Bedömningarna gjordes med utgångspunkt från de råd, riktlinjer och riktvärden som anges i Handboken för kalkning av sjöar och vattendrag. Granskningen visade att kvaliteten i den svenska kalkningsverksamheten har förbättrats avsevärt under den senaste tioårsperioden. Idag framstår verksamheten överlag som välmotiverad och effektiv. Samtidigt är de regionala skillnaderna omotiverat stora. I några län kvarstår ett betydande behov av ytterligare kvalitetsförbättringar. Försurningsbedömningar av kalkade vatten behöver förbättras. Den pågående målvattendragsundersökningen kommer att bidra med ett utökat underlagsmaterial. Samtidigt är det uppenbart att mycket arbete kvarstår. Bedömningsverktyget måste förenklas och utbildningsinsatserna behöver öka. De vattenkemiska målen behöver ses över så att tillämpningen blir likartad. I flera län förekommer ett överutnyttjande av pH-mål 6,0. I andra län används pH-mål 5,6 utan att risken för skadligt höga halter av oorganiskt aluminium har beaktats. Den vattenkemiska uppföljningen i vattendragen behöver förbättras. Detta gäller i olika grad för nästan alla län. En väl fungerande högflödesprovtagning är grundläggande för att bedöma måluppfyllelse och optimera kalkningsinsatsen. Den vattenkemiska måluppfyllelsen behöver förbättras i vattendragen. Förmågan att uppnå pH-målen varierar avsevärt från ett län till ett annat. För att öka måluppfyllelsen och höja effekten behöver kalkningsstrategierna optimeras i en fjärdedel av åtgärdsområdena. Kalkdoserarnas tekniska status behöver uppgraderas i några län och organisationen för tillsyn, larm och felavhjälpning behöver generellt stärkas. Omotiverad överdosering och kalkning av målområden som saknar kalkbehov bör, i olika omfattning, åtgärdas i samtliga län. Det totala årliga kalkbehovet beräknades till 105 000-121 000 ton inom befintliga åtgärdsområden, vilket kan jämföras med länsstyrelsernas planerade på 122 000 ton. Beräkningen visar att de vattenkemiska målen kan uppnås utan att det erfordrar en ökad kalkförbrukning i ett nationellt perspektiv. I vissa åtgärdsområden behövs utökad kalkning, men detta kompenseras av minskade behov i andra. Det finns en betydande besparingspotential i flera län. Endast i ett län behöver kalkanvändningen öka på länsnivå. Till följd av ökade omkostnader för kvalitetshöjande åtgärder och förväntade prishöjningar kommer behovet av statliga bidragsmedel sannolikt att öka. Besparingspotentialen liksom behovet av kvalitetshöjande insatser varierar mellan länen, vilket antyder att det också finns behov av en regional omfördelning. Länsstyrelser och huvudmän är ansvariga för att åtgärda brister i verksamheten. Förbättring av effektuppföljningen bör genomföras direkt. Försurningsbedömningar och pH-mål bör ses över i takt med att nya data inkommer. Justering av kalkdoser och avslutande av onödig kalkning bör ske inför nästkommande spridningstillfälle. Förändringar av kalkningsstrategin är i regel mera tidskrävande och bör prioriteras till åtgärdsområden där den kemiska målsättningen inte uppnås eller där kalkförbrukningen är omotiverat hög. Den regionala verksamheten behöver fortsatt stöd och styrning från Havs- och vattenmyndigheten. En betydande del av de förbättringar som uppnåtts under de senaste tio åren har åstadkommits via medelsfördelning och bidragsvillkor. Samtidigt finns det fortfarande uppenbara brister i verksamheten varför ytterligare och andra typer av styrmedel behövs. HaV behöver också bidra med utbildningsinsatser och rådgivning samt att bedömningsverktyg och vägledningar utvecklas i takt med att ny kunskap tillkommer.
|
|
| 2. |
- Ahlström, Johan, et al.
(författare)
-
Arbetsfördelning och resursanvändning inom kalkningsverksamheten
- 2015
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Under det första decenniet av 2000-talet genomförde Naturvårdsverket en rad åtgärder med syfte att skapa gemensamma strukturer och förbättra kvaliteten i den svenska kalkningsverksamheten. Efter att ha granskat länsstyrelsernas regionala åtgärdsplaner för 2010-2015 konstaterade Havs- och vattenmyndigheten att kvaliteten förbättrats avsevärt, men att de regionala skillnaderna fortfarande var omotiverat stora. I syfte att kartlägga den regionala arbetsfördelningen och resursanvändningen samt behovet av fortbildning och stödsystem inhämtade Havs- och vattenmyndigheten under 2014 information från kalkningens regionala och lokala aktörer. Uppgifterna insamlades via enkäter till länsstyrelser och huvudmän samt genom inhämtande av underlag i form av tidsredovisning och nyckeltal från länsstyrelserna. I föreliggande rapport presenteras resultaten av kartläggningen samt förslag på förändringar som kan leda till att resurser frigörs för kvalitetshöjande åtgärder. Kalkningsverksamheten finansieras huvudsakligen med statsbidrag som fördelas till huvudmän via länsstyrelsen. I nuläget finns drygt 150 huvudmän som huvudsakligen utgörs av kommuner. I enkätsvaren uppgav drygt 80 procent av huvudmännen att systemet med statsbidrag är bra. Utifrån denna synvinkel finns således ingen anledning att förändra nuvarande system. Till stor del finansieras kalkningsverksamheten via anslaget 1:12 ”åtgärder för havs- och vattenmiljö”. Inför 2013 genomfördes en förändring som innebar att länsstyrelsernas anslag till kalkning inte specificerades i förhållande till övriga verksamheter inom 1:12. Det nya förfaringssättet tycks inte generellt ha påverkat kalkningsverksamhetens finansiella utrymme under 2013. Det finns emellertid indikationer på att den biologiska uppföljningen minskade i några län. Länsstyrelsernas prioritering av verksamheten via ramanslagen varierade avsevärt. I förhållande till den förstärkning som länsstyrelserna erhöll på ramanslaget 2002 redovisade några län betydligt lägre lönekostnader 2013. Det förekom också att anslaget 1:12 belastats med lönekostnader som inte omfattas av villkoren i bidragsbeslutet och därmed borde belasta ramanslaget. Enkätsvaren samt länsstyrelsernas tidsredovisning visade att det föreligger stora skillnader mellan länen avseende såväl arbetsfördelning som tidsåtgång för de olika arbetsmomenten. Detta gäller även till vad och i vilken omfattning som konsulter anlitas. Skillnaderna mellan länen är delvis beroende på verksamhetens omfattning och karaktär. Till stor del framstår emellertid skillnaderna som en konsekvens av att länsverksamheten med tiden kommit att utformas på olika sätt. Tidsåtgången för länsstyrelsernas bidragsadministration kunde bara i liten utsträckning förklaras med verksamhetens omfattning och antalet huvudmän. På flera län finns utrymme för effektivisering av rutiner och arbetsmoment. I Havs- och vattenmyndighetens rapport 2015:3 10 förhållande till den enkla redovisning som länsstyrelserna efterfrågar framstår många huvudmäns tidsåtgång för bidragsadministration inte heller som rimlig. Länsstyrelserna behöver kommunicera med huvudmännen i syfte att tydliggöra behovet av underlag och därmed reducera tidsåtgången. Upphandling av kalk och kalkspridning bör i större utsträckning samordnas mellan flera huvudmän och även mellan flera län. Små uppdrag innebär höga kostnader för kalk och kalkspridning. Genom att samordna upphandlingar och välja fleråriga avtal när detta är relevant och möjligt kan arbetstiden sannolikt mer än halveras. Försurningsbedömningen av kalkade vatten upplevs både som krånglig och osäker. Oklarheter kring beräkningsverktyg och bedömningsgrunder behöver redas ut. Dessutom behöver länsstyrelser och huvudmän ytterligare utbildning och vägledning. Översyn och justering av kalkdoseringen bör ske årligen. För all kalkning i landet kan detta teoretiskt genomföras på ungefär 50 arbetsdagar. Enligt enkätsvaren arbetade länsstyrelser och huvudmän närmare 800 arbetsdagar med spridningsplanering under 2013. Endera är uppgifterna i enkätsvaren rejält överskattade eller så präglas arbetet av stor ineffektivitet. I princip behövs en lika omfattande organisation för att sköta en kalkdoserare som 20 eller 30. Detta talar för att doserardriften bör samordnas för att uppnå stordriftsvinster. Endera mellan flera huvudmän eller med liknande kommunala verksamheter. Ansvaret för att sköta kalkdoserarna åligger huvudmannen. Länsstyrelsen ska se till att driftorganisationen uppfyller nödvändiga krav och behöver därför vara insatt i teknik och skötselbehov. Mot denna bakgrund är det oroväckande att huvudmännen i flera län bedömer länsstyrelsens kompetens som mindre bra avseende doserare. Kalkningens effektuppföljning omsätter årligen närmare 25 miljoner kronor. Uppföljningens kvalitet och omfattning uppvisade omotiverat stora skillnader mellan länen. Det behövs system som säkerställer att vattenprover tas när kalkeffekten kan befaras vara otillräcklig, vilket i praktiken innebär vid höga flöden. För den biologiska uppföljningen behövs system som reglerar verksamhetens omfattning i förhållande till erhållna medel. Spridningskontrollens kostnader varierade avsevärt mellan länen. Till viss del torde detta vara en följd av olika ambitionsnivå. Till stor del beror emellertid skillnaderna på att olika schabloner tillämpas för att beräkna huvudmannens kostnader samt ett varierande nyttjande av konsulter. Detta talar för att det finns utrymme att minska kostnaderna för spridningskontrollen inom ett antal län. Baserat på det underlag som legat till grund för denna resurskartläggning bedöms den samlade arbetstid som länsstyrelser och huvudmän lägger på kalkningsverksamheten vara tillräckligt omfattande för att säkerställa en bra kvalitet. De brister i kvalitet som framkommit vid tidigare granskningar antyder därför att verksamheten inte på ett effektivt sätt förmår att omsätta tillgängliga resurser till effektiv arbetstid. En viktig orsak torde vara splittringen på många aktörer där flera huvudmän och ett antal länsstyrelser hanterar mycket små kalkmängder. Ineffektiva rutiner för hantering av exempelvis kalkdata, kemidata och bidragsutbetalningar utgör också ett problem. Likaså dubbelarbete och arbete som utförs av personal med otillräcklig erfarenhet och kompetens. Fördelningen av ekonomiska resurser mellan länen för bland annat administration, upphandling, spridningsplanering, spridningskontroll, försurningsbedömning och effektuppföljning har sedan 1990-talet skett via schabloner. Syftet med att använda schabloner är främst att skapa rättvisa förutsättningar mellan länen. Ursprungligen baserades schablonerna enbart på totalmängden spridd kalk. Varefter nya underlag funnits tillgängliga har justering gjorts för såväl spridningsmetoder som målområden. Det finns inget som pekar på att schablonerna i nämnvärd omfattning skapat orättvisa förutsättningar mellan länen.
|
|
| 3. |
- Asp, Therese, et al.
(författare)
-
Kalkningar i Jönköpings kommun 1999-2001. Måluppfyllelse och effekter: en rapport från kalkningsverksamheten i Jönköpings län
- 2002
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- "I Jönköpings kommun har kalkning skett sedan 1985. Idag bedrivs kalkning i sju åtgärdsområden i Jönköpings kommun. Kalkningen är en nödvändig och i dagsläget ofrånkomlig del i den miljövård som bedrivs för att behålla de höga naturvärden som finns i området. Kalkning är en av åtgärderna för att nå de nationella miljömålen ""bara naturlig försurning"" och ""levande sjöar och vattendrag"". Kalkning är också en åtgärd för att nå målet om ""god ekologisk status"" enligt EU:s ramdirektiv för vatten. Kalkningarna i Jönköpings kommun utvärderas vart tredje år. Utvärderingen omfattar både vattenkemiska och biologiska resultat och ger förslag på förändringar i kalkningsstrategi och effektuppföljning. Utvärdering omfattar perioden 1999-2001 och en jämförelse har gjorts med den föregående utvärderingen, för perioden 1996-1998. Kalkningen i kommunen har gjort stor nytta och fungerar på ett tillfredställande sätt. De genomförda kalkningsåtgärderna har resulterat i att de flesta specifika målsättningarna har uppfyllts. Det finns dock delmål som inte har uppnåtts och delmål som inte går att bedöma ännu. Under perioden 1999-2001 uppnåddes 80% av de bedömda målen. Inom åtgärdsområdena har måluppfyllelsen ökat i ett åtgärdsområde men minskat i de resterande sex åtgärdsområdena. Antalet bedömda mål har dock ökat från 50 till 59, vilket gör det svårt att jämföra måluppfyllelsen."
|
|
| 4. |
- de Haan, Anke, et al.
(författare)
-
Efficacy and moderators of efficacy of cognitive behavioural therapies with a trauma focus in children and adolescents: an individual participant data meta-analysis of randomised trials
- 2024
-
Ingår i: The Lancet Child and Adolescent Health. - 2352-4642. ; 8:1, s. 28-39
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Background: Existing clinical trials of cognitive behavioural therapies with a trauma focus (CBTs-TF) are underpowered to examine key variables that might moderate treatment effects. We aimed to determine the efficacy of CBTs-TF for young people, relative to passive and active control conditions, and elucidate putative individual-level and treatment-level moderators. Methods: This was an individual participant data meta-analysis of published and unpublished randomised studies in young people aged 6−18 years exposed to trauma. We included studies identified by the latest UK National Institute of Health and Care Excellence guidelines (completed on Jan 29, 2018) and updated their search. The search strategy included database searches restricted to publications between Jan 1, 2018, and Nov 12, 2019; grey literature search of trial registries ClinicalTrials.gov and ISRCTN; preprint archives PsyArXiv and bioRxiv; and use of social media and emails to key authors to identify any unpublished datasets. The primary outcome was post-traumatic stress symptoms after treatment (<1 month after the final session). Predominantly, one-stage random-effects models were fitted. This study is registered with PROSPERO, CRD42019151954. Findings: We identified 38 studies; 25 studies provided individual participant data, comprising 1686 young people (mean age 13·65 years [SD 3·01]), with 802 receiving CBTs-TF and 884 a control condition. The risk-of-bias assessment indicated five studies as low risk and 20 studies with some concerns. Participants who received CBTs-TF had lower mean post-traumatic stress symptoms after treatment than those who received the control conditions, after adjusting for post-traumatic stress symptoms before treatment (b=−13·17, 95% CI −17·84 to −8·50, p<0·001, τ2=103·72). Moderation analysis indicated that this effect of CBTs-TF on post-traumatic stress symptoms post-treatment increased by 0·15 units (b=−0·15, 95% CI −0·29 to −0·01, p=0·041, τ2=0·03) for each unit increase in pre-treatment post-traumatic stress symptoms. Interpretation: This is the first individual participant data meta-analysis of young people exposed to trauma. Our findings support CBTs-TF as the first-line treatment, irrespective of age, gender, trauma characteristics, or carer involvement in treatment, with particular benefits for those with higher initial distress. Funding: Swiss National Science Foundation.
|
|
| 5. |
- Haag, Karen L, et al.
(författare)
-
Evolution of a morphological novelty occurred before genome compaction in a lineage of extreme parasites.
- 2014
-
Ingår i: Proceedings of the National Academy of Sciences. - : Proceedings of the National Academy of Sciences. - 1091-6490 .- 0027-8424. ; 111:43, s. 15480-15485
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Intracellular parasitism results in extreme adaptations, whose evolutionary history is difficult to understand, because the parasites and their known free-living relatives are so divergent from one another. Microsporidia are intracellular parasites of humans and other animals, which evolved highly specialized morphological structures, but also extreme physiologic and genomic simplification. They are suggested to be an early-diverging branch on the fungal tree, but comparisons to other species are difficult because their rates of molecular evolution are exceptionally high. Mitochondria in microsporidia have degenerated into organelles called mitosomes, which have lost a genome and the ability to produce ATP. Here we describe a gut parasite of the crustacean Daphnia that despite having remarkable morphological similarity to the microsporidia, has retained genomic features of its fungal ancestors. This parasite, which we name Mitosporidium daphniae gen. et sp. nov., possesses a mitochondrial genome including genes for oxidative phosphorylation, yet a spore stage with a highly specialized infection apparatus-the polar tube-uniquely known only from microsporidia. Phylogenomics places M. daphniae at the root of the microsporidia. A comparative genomic analysis suggests that the reduction in energy metabolism, a prominent feature of microsporidian evolution, was preceded by a reduction in the machinery controlling cell cycle, DNA recombination, repair, and gene expression. These data show that the morphological features unique to M. daphniae and other microsporidia were already present before the lineage evolved the extreme host metabolic dependence and loss of mitochondrial respiration for which microsporidia are well known.
|
|
| 6. |
- Haag, Tobias
(författare)
-
Effekter vid återintroduktion av mört i en försurad sjö
- 2003
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Hagasjön och Stensjön är två närbelägna sjöar i Emåns vattensystem, Vetlanda kommun. Båda sjöarna är näringsfattiga och måttligt humösa. I båda sjöarna slogs mört ut av försurning och i båda sjöarna sker kalkning regelbundet sedan 1987. Som biologisk återställning i kalkade vatten återintroducerades mört i Hagasjön 1994 och som ett specialprojekt inom kalkningsverksamheten följdes vattenkemin i sjöarnas utlopp och mitt med en bred parameterlista regelbundet mellan 1994 och 1999. Provfiske har skett i sjöarna före och efter det att mört återintroducerades och sedimentkemin undersöktes 1999. I Stensjön återintroducerades ingen mört utan sjön har fungerat som referens i projektet. Syftet med projektet har varit att studera effekter av återintroduktion av mört på resten av fiskfaunan samt vatten- och sedimentkemi. Återintroduktionen av mört i Hagasjön var lyckad. Fem år efter återintroduktionen bestod fångsten vid nätprovfisket av cirka 25% mört. Det fångades rikligt med mindre mört av minst två årsklasser som hade reproducerat sig i sjön. Den totala biomassan fisk i sjön hade minskat i jämförelse med undersökningarna innan återintroduktionen. Det samma var fallet i Stensjön där mört inte återintroducerades. Det behöver genomföras fler nätprovfisken för att kunna konstatera om det sker någon förändring i fiskfaunan efter återintroduktionen. Förändringarna i vattenkemi var i stora drag lika i de båda sjöarna. Den enda statistiskt säkerställda förändringen var ökningen i färgtal i Stensjön mellan perioderna 1994-96 och 1997-99. Då sjöarnas vattenkemi i stort sett följt varann beror förändringarna sannolikt på storskaliga skillnader som klimat och minskat nedfall av föroreningar och inte på återintroduktionen av mört. Det finns en tendens till att totalfosforhalterna ökat mer i Hagasjön (med mört) än i Stensjön (utan mört) vilket skulle kunna vara en effekt av att mört återintroducerats men kan också bero på ökningen i färgtal och TOC.
|
|
| 7. |
- Haag, Tobias
(författare)
-
Försurning och kalkning i Jönköpings län 2002: verksamhetsberättelse för kalkningsverksamheten
- 2003
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Försurningen är Jönköpings läns största miljöproblem. Nedfallet av försurande svavelföreningar har sedan mätningarna startade i länet 1989 minskat med två tredjedelar. Trots detta överskrids fortfarande vissa år den så kallade kritiska belastningen vad marken tål att ta emot. Nedfallet av kväveföreningar har inte minskat de senaste åren. Länets marker är sura och trots det minskade nedfallet har inte markvattenkemin förbättrats. Kalkning är en nödvändig åtgärd för att miljömålen "Bara naturlig försurning" och "Levande sjöar och vattendrag" skall uppnås. Det mesta talar för att kalkningen kommer att behövas i många år till. Under 2002 spreds cirka 16 300 ton kalk i länet. Det är samma nivå som under tidigare år. I flera åtgärdsområden, främst i länets östra delar, har kalkdoserna sänkts under 2002 och i några sjöar har kalkningen upphört på obestämd tid då kalkning inte längre är nödvändig. Det minskade nedfallet har dock ännu inte givit resultat i minskad kalkmängd totalt för länet. Minskningarna i länets östra delar motsvarar ökningar i kalkdoser i länets västra delar där måluppfyllelsen är sämre. Utvärdering av kalkningar har också lett till att omkalkningsintervallen i flera sjöar har förtätats. Kalkspridningen under året skedde i stort sett som planerat. Våtmarkskalkningen i länet är omfattande. Under 2002 spreds 57 % av den totala kalkmängden på våtmarker. Nästan all våtmarkskalkning i länet sker numera med de mindre dammande produkterna grovkalk eller granuler. Under året har ett omfattande arbete med biologisk återställning genomförts. Arbetet har följt 5-års planen för biologisk återställning. Två vandringshinder har rivits ut, tre fiskvägar har byggts och för ett flertal fiskvägar pågår projektering. Arbetet med att återintroducera utslagna arter har fortsatt. Under året har flodkräfta, mört, elritsa och öring återintroducerats. För att genomföra biologisk återställning krävs ett omfattande kunskapsunderlag. Under året har därför resterande delar av Vätterns tillflöden biotopkarterats. Måluppfyllelsen för kalkningen är hög. I 77 % av vattendragslängden och 95 % av sjöytan uppmättes inte pH under 6,0. Den biologiska effektuppföljningen omfattar elfiske-, bottenfauna-, nätprovfiske-, kräftprovfiske och flodpärlmusselundersökningar. Den biologiska måluppfyllelsen var för vattendrag 58 % av längden och för sjöar 57 % av ytan. Detta är lägre än tidigare år vilket beror på lägre måluppfyllelse för elfiskena samt att det faktum att flodkräftan är starkt hotad i länet vilket förra årets kräftprovfisken visade med tydlighet. Under året har kalkningsverksamheten tillsammans med miljöövervakningen avslutat ett stort projekt kallat "Höglandsvatten information" finansierat av EU:s strukturfond mål 2 södra. Projektet har spridit information om de naturvärden som finns i och i anknytning till vattendrag på Småländska höglandet. Vi har på en rad sätt informerat vilken hänsyn eller aktiva åtgärder som behövs för att naturvärdena skall kunna bevaras och förbättras.
|
|
| 8. |
- Haag, Tobias, et al.
(författare)
-
Försurning och kalkning i Jönköpings län: verksamhetsberättelse 2007
- 2008
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Trots att svavelnedfallet har minskat med två tredjedelar sedan slutet av 1980-talet är nedfallet av försurande ämnen fortfarande över gränsen för vad marken beräknas tåla på sikt. I markvatten, som mäts på fyra lokaler i länet, saknas tydliga tecken på bättre förhållanden.För att uppnå miljömålen ”Bara naturlig försurning” och ”Levande sjöar och vattendrag” samt målet om ”God ekologisk status” i EU:s vattendirektiv behöver kalkningen fortsätta många år framöver.Kalkningen i länet berör hälften av länets yta men har störst omfattning i de sydvästra delarna. Ett minskat anslag för kalkning från Naturvårdsverket medförde ett intensivt revideringsarbete av alla kalkplaner i länet. Under 2007 spreds 12 700 ton kalk vilket är en minskning med 15 % jämfört med året innan. Under de senaste tio åren har kalkningen minskat med totalt 20 %.Arbetet med biologisk återställning har under 2007 inriktats på att öppna fiskvägar i några av Vätterns tillflöden vilket kommer att förbättra situationen för bland annat Vätteröringen som påverkats negativt av försurningen. Även i Nissan har fiskvägarna förbättrats vilket gynnar ett genuint strömstationärt öringbestånd.Den vattenkemiska måluppfyllelsen har undersökts på 347 lokaler i länet. För drygt 80 % av vattendragens längd och i 97 % av den sjöyta som undersökts var målet uppfyllt. Den biologiska måluppfyllelsen har generellt varit lägre än den vattenkemiska vilket är normalt. Under 2007 har målsättningen varit uppnådd i 49 % av vattendragens längd och 22 % av sjöytan vilket motsvarar 29 % av andelen sjöar. Den dåliga måluppfyllelsen beror på att sjöarna som nätprovfiskades under 2007 ligger i sydvästra delen av länet och är sjöar där biologisk återställning planeras.Enligt Naturvårdsverkets nya riktlinjer för hur ekologisk status ska bedömas, är endast hälften av de riksinventerade sjöarna försurade jämfört med vad tidigare bedömningsgrunder visade. Försurningsbedömning ska göras med MAGIC-modellen som modellerar fram vilket pH-värde en sjö hade 1860. Är pH-värdet idag mer än 0,4 pHenheter lägre än på 1800-talet så bedöms sjön som försurad. MAGIC-biblioteket är ett webbverktyg där man kan man hitta sjöar som är lik den sjö man är intresserad av och på så sätt försurningsbedöma sjön.Brunifiering är ett nytt begrepp som börjat användas under senare år i samband med att vattenfärgen i sjöar och vattendrag diskuteras. I de 13 tidsseriesjöar som finns inom eller nära de kalkade områdena i länet har vattenkemin studerats närmare. Svavelhalten har minskat i sjöarna men varken pH eller alkaliniteten (vattnets förmåga att stå emot syror) har ökat i motsvarande grad. Det har däremot den bruna färgen gjort. De humusämnen som ger vattnet dess bruna färg innehåller svaga organiska syror. Tidigare, under perioden med stort försurande nedfall, har dessa bundits i marken och inte nått vattnet. Nu när försurningen har minskat i såväl mark som vatten frigörs dessa ämnen och når sjöarna, vilket bromsar återhämtningen.
|
|
| 9. |
- Haag, Tobias, et al.
(författare)
-
Försurning och kalkning i Jönköpings län. Verksamhetsberättelse 2011
- 2012
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Klimatet påverkar i hög grad miljön i våra vatten. Mer regn ger högre flöden och utflödet av försurande ämnen ökar från omgivande marker. Under 2011 var nederbörden 20 % högre och temperaturen 1,5 °C över det normala. De största högflödena inföll under april och december. Nedfallet av svavel var något högre än under de tre senaste åren men under nivån för vad som är långsiktigt hållbart. För nedfall av kväve och för pH i markvattnet märks ännu inga förbättringar. Under 2011 spreds 11 300 ton kalk i länet vilket är 34 % lägre än snittet för 1997- 99. Drygt hälften av kalken spreds på våtmarker. Prishöjningen var i genomsnitt 12 %. Nio av totalt tio kalkande kommuner reviderade sina kalkmängder. Den vattenkemiska måluppfyllelsen har undersökts på 350 lokaler i länet. Målet var uppfyllt i 82 % av vattendragens längd och 99 % av den sjöyta som undersökts. Måluppfyllelsen för den biologiska effektuppföljningen var uppnådd i 86 % av vattendragens längd och 87 % av undersökt sjöyta. Under 2011 har totalt 33 bottenfaunalokaler, 1 mussellokal, 15 kräftlokaler, 66 elfiskelokaler och 14 nätprovfiskesjöar undersökts. Arbetet med biologisk återställning görs för att de arter som försvunnit eller minskat i antal på grund av försurning ska kunna återkomma. Målvattendragsinventeringen påbörjades hösten 2010 och omfattar totalt 146 målvattendragssträckor i länet. Syftet är att beskriva försurningsläget och ge underlag för framtida kalkningsplanering. Länsstyrelsen i Jönköpings län har under 2011 varit med och utvecklat Nationella Kalkdatabasen. Informationsmaterial om försurning och kalkning – ”När surt regn faller” har tagits fram och är avsedda för högstadie- och gymnasieskolor.
|
|
| 10. |
- Haag, Tobias
(författare)
-
Utvärdering av öringtätheterna i Nissan ovan Nissafors
- 2011
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- En av målsättningarna med kalkningsverksamheten i Jönköpings län är att upprätthålla en god vattenkvalitet i Nissans huvudfåra då stora delar av Nissans avrinningsområde ovan Nissafors är påverkat av försurning. Idag ligger pH-värdet nära ursprungsnivåerna till följd av kontinuerliga kalkningsinsatser under många år. Vidare har en rad olika fiske- och biotopvårdsåtgärder genomförts i flera vattendrag i området, varvid vattenmiljöerna successivt har förbättrats. Trots detta har emellertid hela öringbeståndet i Nissan ovan Nissafors och dess biflöden inte visat den återhämtning som förväntats. Syftet med föreliggande rapport var att utvärdera varför öringbeståndet är så svagt i vissa delar av Nissans avrinningsområde uppströms Nissafors, trots att mycket åtgärder i form av kalkning, fiskevård och biologisk återställning har genomförts.
|
|
| 11. |
- Haag, Tobias
(författare)
-
Åtgärdsplan 2003-2007: regional åtgärdsplan för kalkningsverksamheten: en rapport från kalkningsverksamheten i Jönköping
- 2003
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Länsstyrelsen har fått i uppdrag av Naturvårdsverket att ta fram en regional åtgärdsplan för kalkningsverksamheten 2003-2007. Åtgärdsplanen har utformats enligt Naturvårdsverkets riktlinjer. Försurning är länets största miljöproblem. Trots att nedfallet av försurande svavel över länet har halverats sedan slutet på 80-talet överskrids fortfarande gränsen för vad marken tål i stora delar av Jönköpings län. Länets sjöar och vattendrag har drabbats hårt av försurning. Länets västra och sydvästra delar, Nissans och stora delar av Lagans avrinningsområde, är värst drabbade. Även delar av Emåns avrinningsområde i länets sydöstra del samt några av Vätterns västra tillflöden har drabbats hårt. Kalkning är en nödvändig del i åtgärderna för att uppnå de nationella miljömålen "Levande sjöar och vattendrag" och "Bara naturlig försurning" samt målet om god ekologisk status i EU:s ramdirektiv för vatten. Verksamheten omfattar såväl kalkningsåtgärder och effektuppföljning samt åtgärder för biologisk återställning. Det övergripande långsiktiga målet för kalkningsverksamheten i Jönköpings län är: Att bevara och återskapa det naturliga växt- och djurlivet i ytvatten som påverkats av antropogen försurning. Detta för att återställa och bibehålla biologisk mångfald så att den liknar de biologiska samhällen som fanns före den antropogena försurningen samt för att säkerställa ett långsiktigt nyttjande. Varje målområde har definierade kemiska och biologiska kortsiktiga målsättningar. När de kortsiktiga målen är uppfyllda bedöms förutsättningar ha skapats för att också nå det långsiktiga målet. I länet finns tre större områden som prioriteras mycket högt inom kalkningsverksamheten;- Nissans huvudfåra från Ryd i Jönköpings kommun till länsgränsen mot Halland och dess tillflöden norr om södra Gussjön.- Sjön Bolmen.- Vätterns västra tillflöden i Habo kommun. Det övergripande motivet för kalkning är de natur- och nyttjandevärden som hotas av försurningen. Med specifika motiv avses de höga natur- och nyttjandevärden som kalkningen avser att skydda och återskapa i respektive åtgärdsområde. Som specifika motiv räknas endast de högst värderade natur- och nyttjandevärdena. Kalkning skall ske i de försurningsdrabbade sjöar och vattendrag där nyttan av kalkningen överstiger eventuella skador eller olägenheter som kalkningen kan medföra. Länets behov av kalkning är stora och länets åtgärdsområden för kalkning motsvarar idag cirka 60 % av länets yta. I Jönköpings län kalkas cirka 540 sjöar och 162 vattendragsträckor inordnade i 105 åtgärdsområden. Vid den senaste yttäckande försurningsinventeringen i länet var 14 % av antalet sjöar försurade, vilket innebär att det återstår 4 % till det regionala miljömålet om högst 10 % försurade sjöar 2010. För att nå miljömålet krävs dels att nuvarande kalkningsverksamhet fortsätter och dels att ambitionsnivån i verksamheten höjs till att omfatta även samordnad kalkning av fastmark. I vissa områden i Jönköpings län kan markförsurningen ha gått så långt att en återhämtning på naturlig väg inte kan förväntas ens när den kritiska belastningsgränsen underskrids. Återhämtningen i marksystemet tar lång tid även om syrabelastningen minskar betydligt. När det inte räcker att åtgärda vattenkemin genom kalkning för att utslagna arter och decimerade bestånd skall komma tillbaka blir det aktuellt med så kallad biologisk återställning. Exempel på biologisk återställning är; utrivning av vandringshinder för fisk, byggande av fiskvägar, biotoprestaurering och utsättning av utslagna arter som flodkräfta. Behovet av återställningsåtgärder är mycket stort i länet, i såväl kalkade som icke kalkade vatten. I första hand skall åtgärder som gynnar en naturlig återkolonisation av utslagna arter eller som syftar till att möjliggöra naturlig återhämtning hos svaga bestånd prioriteras.
|
|
| 12. |
- Haag, Tobias
(författare)
-
Åtgärdsplan 2011-2015. Regional åtgärdsplan för kalkningsverksamheten
- 2011
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Länsstyrelserna har fått i uppdrag av Naturvårdsverket att ta fram en regional åtgärdsplan för kalkningsverksamheten 2011-2015. Planen beskriver försurningsläget i Jönköpings län, kalkning, biologisk återställning och uppföljning som genomförs för att åtgärda och mildra försurningens effekter. Jönköpings län är och har varit hårt drabbat av försurning. Orsakerna till försurningen är utsläpp av framförallt svavel i utlandet och från den internationella sjöfarten. Värst drabbat är länets sydvästra delar där en kombination av högt nedfall och marker med liten motståndskraft mot försurning har gjort att biologiska skador var mycket vanliga innan kalkningsåtgärderna startade. Nedfallet av försurande svavel har minskat mycket kraftigt sedan början av 1980-talet. Detta har lett till att försurningen av sjöar och vattendrag har minskat. Trots den stora minskningen i nedfall kan inte kalkningen minska i samma omfattning. Detta beror på att markerna utarmats efter en lång tid med högt nedfall och ett allt intensivare skogsbruk. Modellberäkningar visar att det i länets sydvästra del kommer att behövas fortsatt kalkning i lång tid framöver. Oroväckande är att ingen generell förbättring sker i försurningsstatusen i markvatten eller i skogsmark och det mesta talar för att förbättringen framöver i våra ytvatten kommer att vara blygsam. Motiven varför man kalkar är de natur- och nyttjandevärden som hotas av försurning. De vanligaste motiven i Jönköpings län är direkt eller indirekt försurningskänsliga och hotade arter som lake och flodkräfta samt upplåtet fritidsfiske. Målsättningen med länets kalkningsverksamhet är att motverka försurningens negativa inverkan på det naturliga djur- och växtlivet i väntan på att vattenkvaliteten återhämtar sig samt att säkerställa ett långsiktigt nyttjande av vattnen. Kalkning och biologisk återställning är en del av åtgärderna för att nå de nationella och regionala miljömålen om Levande sjöar och vattendrag samt Bara naturlig försurning liksom målet om god ekologisk status enligt EU:s ramdirektiv för vatten. I Jönköpings län är våtmarks-kalkning den vanligaste kalkningsmetoden. Detta är ett effektivt sätt att åtgärda främst rinnande vatten men också sjöar med korta omsättningstider. Ofta används våtmarkskalkning i kombination med kalkning av sjöar. Doserarkalkning är mycket blygsam och idag är det bara en doserare kvar i drift i länet. 2011 planeras totalt 11 560 ton kalk att spridas vilket är cirka 32 % mindre än under perioden 1997-99. Den största minskningen av kalkningen har skett i länets östra delar medan i de mest försurade västra delarna har minskningen varit lägre. Kalkbehovet bedöms fortsätta att minska, dock inte i samma omfattning som de senaste åren. Den största minskningen bedöms kunna ske i Lagans avrinningsområde. Med dagens tillgängliga metoder för kalkning av sjöar och vattendrag bedöms det inte finnas något behov av nykalkning i länet varför åtgärdsplanen endast omfattar omkalkningar.Det finns ett behov av skogsmarkskalkning där dagens kalkningsmetoder inte ger tillräckligt resultat och i de delar av länet där vattnen inte kommer att återhämta sig. Skulle nya kalkningsmetoder som bäckkalkning och kalkning med grövre kalk i sjöar visa sig fungera kan nykalkningar bli aktuella. Biologisk återställning ingår i kalkningsverksamheten och omfattar fysiska åtgärder som exempelvis rivning av dammar, anläggandet av fiskvägar eller återintroduktion av utslagna arter. I planen redovisas genomförda och de högst prioriterade åtgärderna. Ungefär 40 % av länets yta är indelat i 75 åtgärdsområden för kalkning. Inom dessa finns det 215 sjöar och 146 vattendrag med särskilda målsättningar för vattenkemi och biologi.Alla dessa så kallade målområden har minst vattenkemisk uppföljning och de flesta har även biologisk uppföljning i form av elfiske, nätprovfiske, kräftprovfiske, bottenfauna eller flodpärlmusselinventerin.
|
|
| 13. |
- Haag, Tobias, et al.
(författare)
-
Åtgärdsplan 2011-2015 Regional åtgärdsplan för kalkningsverksamheten i Jönköpings län
- 2011
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Länsstyrelserna har fått i uppdrag av Naturvårdsverket att ta fram en regional åtgärdsplanför kalkningsverksamheten 2011-2015. Planen beskriver försurningsläget i Jönköpings län, kalkning, biologisk återställning och uppföljning som genomförs för att åtgärda och mildra försurningens effekter.Jönköpings län är och har varit hårt drabbat av försurning. Orsakerna till försurningen är utsläpp av framförallt svavel i utlandet och från den internationella sjöfarten. Värst drabbatär länets sydvästra delar där en kombination av högt nedfall och marker med liten motståndskraft mot försurning har gjort att biologiska skador var mycket vanliga innan kalkningsåtgärderna startade. Nedfallet av försurande svavel har minskat mycket kraftigt sedan början av 1980-talet. Detta har lett till att försurningen av sjöar och vattendrag har minskat.Trots den stora minskningen i nedfall kan inte kalkningen minska i samma omfattning. Detta beror på att markerna utarmats efter en lång tid med högt nedfall och ett allt intensivare skogsbruk. Modellberäkningar visar att det i länets sydvästra del kommer att behövas fortsatt kalkning i lång tid framöver. Oroväckande är att ingen generell förbättring sker i försurningsstatusen i markvatten eller i skogsmark och det mesta talar för att förbättringen framöver i våra ytvatten kommer att vara blygsam.Motiven varför man kalkar är de natur- och nyttjandevärden som hotas av försurning. De vanligaste motiven i Jönköpings län är direkt eller indirekt försurningskänsliga och hotade arter som lake och flodkräfta samt upplåtet fritidsfiske. Målsättningen med länets kalkningsverksamhet är att motverka försurningens negativa inverkan på det naturliga djur- och växtlivet i väntan på att vattenkvaliteten återhämtar sig samt att säkerställa ett långsiktigt nyttjande av vattnen. Kalkning och biologisk återställning är en del av åtgärderna för att nå de nationella och regionala miljömålen om Levande sjöar och vattendrag samt Bara naturlig försurning liksom målet om god ekologisk status enligt EU:s ramdirektiv för vatten.I Jönköpings län är våtmarkskalkning den vanligaste kalkningsmetoden. Detta är ett effektivt sätt att åtgärda främst rinnande vatten men också sjöar med korta omsättningstider.Ofta används våtmarkskalkning i kombination med kalkning av sjöar. Doserarkalkning är mycket blygsam och idag är det bara en doserare kvar i drift i länet. 2011 planeras totalt 11 560 ton kalk att spridas vilket är cirka 32 % mindre än under perioden 1997-99. Den största minskningen av kalkningen har skett i länets östra delar medan i de mest försurade västra delarna har minskningen varit lägre. Kalkbehovet bedöms fortsätta att minska, dock inte i samma omfattning som de senaste åren. Den största minskningen bedöms kunna ske i Lagans avrinningsområde.Med dagens tillgängliga metoder för kalkning av sjöar och vattendrag bedöms det inte finnas något behov av nykalkning i länet varför åtgärdsplanen endast omfattar omkalkningar.Det finns ett behov av skogsmarkskalkning där dagens kalkningsmetoder inte ger tillräckligt resultat och i de delar av länet där vattnen inte kommer att återhämta sig. Skulle nya kalk- ningsmetoder som bäckekalkning och kalkning med grövre kalk i sjöar visa sig fungera kan nykalkningar bli aktuella.Biologisk återställning ingår i kalkningsverksamheten och omfattar fysiska åtgärder som exempelvis rivning av dammar, anläggandet av fiskvägar eller återintroduktion av utslagna arter.I planen redovisas genomförda och de högst prioriterade åtgärderna.Ungefär 40 % av länets yta är indelat i 75 åtgärdsområden för kalkning. Inom dessa finns det 215 sjöar och 146 vattendrag med särskilda målsättningar för vattenkemi och biologi. Alla dessa så kallade målområden har minst vattenkemisk uppföljning och de flesta har även biologisk uppföljning i form av elfiske, nätprovfiske, kräftprovfiske, bottenfauna eller flodpärlmusselinventering.
|
|
| 14. |
- Hallgren Larsson, Eva, et al.
(författare)
-
Kalkningar i Emån, Mörrumsån och Svartån. Kalkningsverksamhet i Jönköpings län. Måluppfyllelse och effekter 2002-2004
- 2006
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Kalkningsverksamhet i Jönköpings länMåluppfyllelse och effekter 2002-2004Målsättningen med kalkningsverksamheten inom länets delar av Emån, Mörrumsån och Svartån är till stora delar uppfylld. Andelen uppfyllda mål är cirka 90 % både när det gäller totala antalet mål, areal sjöyta och längd rinnande vatten. För resterande 5-10 % gäller att målsättningen inte varit uppfylld eller inte gått att bedöma. Totalt finns 85 uttalade mål som berör 1900 hektar sjöyta och nästan 12 mil rinnande vatten. När det gäller yta och längd ska både vattenkemiska och biologiska mål vara uppfyllda för att området ska bedömas ha uppfylld målsättning.Nedanstående karta illustrerar att målsättningen inte varit uppfylld i Sågån/Nödjehultaån, där bottenfauna och fisk fortfarande visar försurningsrelaterad påverkan. Vidare gäller att den vattenkemiska målsättningen inte varit uppfylld i Gårdvedaån uppströms Säljen. Delvis förklaras det av att befintlig kalkdoserare vid Tångabo kvarn varit ur funktion sedan 1999. Det tredje området där målsättningen inte varit uppfylld är sjön Vigotten, där mörten inte tycks reproducera sig.Under 2004 spreds knappt 1 000 ton kalk i området. För ett antal åtgärdsområden föreslås förändringar i form av förtätat kalkningsintervall i kombination med minskade kalkmängder.En kombination med nuvarande kalkning i sjöar och våtmarker och spridning av aska och kalk i skogsmark borde vara lämplig i flera åtgärdsområden.
|
|
| 15. |
- Hallgren Larsson, Eva, et al.
(författare)
-
Kalkplan 2006 - Verksamhetsplan för kalkningsverksamheten
- 2005
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Kalkplan 2006 omfattar verksamhetsplan för kalkningsverksamheten i Jönköpings län 2006 samt länets ansökan till Naturvårdsverket om medel för kalkning.Försurningen är länets största miljöproblem. I april 2001 beslutade Länsstyrelsens styrelse att försurningen fortfarande är ett av de åtgärdsområden som ska prioriteras i länets miljöarbete. Orsaken är hög belastning av försurande ämnen under lång tid. Länets västra och sydvästra delar är värst utsatta och stora delar klassas som mycket kraftigt försurningspåverkade. Trots att nedfallet av försurande svavel har minskat kraftigt i södra Sverige sedan slutet av 1980-talet kommer effekterna i mark och vatten sannolikt att kvarstå under lång tid och motivera kalkningsåtgärder under överskådlig tid. Kalkning är nödvändigt för att uppnå nationella och regionaliserade miljömål avseende "Levande sjöar och vattendrag" och "Bara naturlig försurning" samt målet om god ekologisk status enligt EUs ramdirektiv för vatten.Det övergripande långsiktiga målet för kalkningsverksamheten i Jönköpings län är att bevara och återskapa det naturliga växt- och djurlivet i ytvattnet som påverkats av antropogen försurning. Detta för att återställa och bibehålla biologisk mångfald så att den liknar de biologiska samhällen som fanns före den antropogena försurningen samt för att säkerställa ett långsiktigt nyttjande.Länets behov av kalkningsinsatser är stora och idag åtgärdas avrinningsområden motsvarande 50 % av länets yta. Cirka 700 sjöar och 150 vattendragsträckor är inordnade i 76 åtgärdsområden. Beräknat kalkningsbehov för 2006 är 15 539 ton. Verksamheten omfattar kalkningsåtgärder, effektuppföljning samt åtgärder för biologisk återställning.Kostnaden för kommunernas administration beräknas uppgå till 989 000 kronor under budgetåret 2006, varav bidragsdelen uppgår till 884 000 kronor. Länsstyrelsen anser att denna nivå är rimlig för att behålla nuvarande kvalitet på verksamheten.Länets behov av biologisk återställning är stora. Under 2006 planerar Länsstyrelsen att arbeta med vattendrag som bland annat har stor vikt för rekryteringen av öring till Vättern. För 2006 söker Länsstyrelsen medel för biotopvård och att åtgärda vandringshinder i Svedån och Knipån.Länsstyrelsen i Jönköpings län har behov av följande statsbidrag budgetåret 2006:Omkalkning 85 % bidrag: 8 361 000 kronorOmkalkning 100 % bidrag: 4 219 000 kronor Spridningskontroll: 216 000 kronorBiologisk återställningsåtgärder: 3 020 000 kronor Administration, kommuner: 884 000 kronorKemisk effektuppföljning: 881 000 kronorBiologisk effektuppföljning: 1 108 000 kronor Summa ansökt bidrag: 18 689 000 kronor
|
|
| 16. |
- Hedberg, Gunnel, et al.
(författare)
-
Försurning och kalkning i Jönköpings län : Verksamhetsberättelse 2013
- 2014
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Vädrets inverkan på vattenmiljön är stor. Mer regn ger högre flöden och utflödet av försurande ämnen ökar från omgivande marker. Under 2013 var nederbörden 20 % lägre och temperaturen 0,7 °C över det normala. De största högflödena inföll under januari och december. Årsmedelflödet för Lagan var två tredjedelar av medelflödet för åren 1981 till 2010.Nedfallet av svavel i Jönköpings län har minskat med 90 % jämfört med i slutet av 1980-talet. För nedfall av kväve och för pH i markvattnet märks ännu inga förbättringar. I takt med att nedfallet av svavel minskat så har skogsbrukets roll ökat i betydelse. Skogsbrukets bidrag till försurning i granskog beräknas till 30 - 70 %. Påverkan blir större om inte bara stammar utan även grenar, toppar och barr tas bort.Under 2013 spreds 9 970 ton kalk i Jönköpings län, vilket är en minskning med 42 procent jämfört med snittet för 1997- 1999. 62 % av kalken spreds på våtmark, resten var sjökalkning. Den genomsnittliga prishöjningen var cirka 3 procent.Den vattenkemiska måluppfyllelsen har undersökts på 380 lokaler i länet. Målet var uppfyllt i 83 % av vattendragens längd och 96 % av den sjöyta som undersökts. Måluppfyllelsen för den biologiska effektuppföljningen var uppnådd i 76 % av vattendragens längd och 53 % av undersökt sjöyta. Under 2013 har totalt 37 bottenfaunalokaler, 1 mussellokal, 13 kräftlokaler, 70 elfiskelokaler och 24 nätprovfiskesjöar undersökts.Arbetet med biologisk återställning görs för att de arter som försvunnit eller minskat i antal på grund av försurning ska kunna återkomma. Under 2013 har det pågått arbete med omlöp i både Knipån (Gäbo såg) och Rödån (Västra kvarn). I Gnyltån (Emån) har det tagits bort vandringshinder liksom i Hjorsetån. En damm har rivits ut i Långarumsbäcken. Förstärkningsutsättning av öring har gjorts i samma bäck. I Samseydssjön har det satts ut fler flodkräftor.Under 2013 utvärderades måluppfyllelse och effekter av kalkning under perioden 2010 till 2012 i Nissans, Vätterns tillflöden, Huskvarnaåns och Tidans avrinningsområden. Måluppfyllelsen är i stort sett oförändrad sedan förra utvärderingsperioden och ligger på 72 %.Inom målvattendragsinventeringen görs försurningsbedömning av Sveriges alla kalkade målvattendrag under en sexårsperiod. Resultaten för norra Lagan visar att en stor del av målområdena inte längre är försurade eller behöver kalkas.Under 2013 har alla större sjöar och vattendrag försurningsbedömts inom vattenförvaltningsarbetet Bedömningen visar att drygt 30 % av större sjöar och vattendrag i länet fortfarande är försurade. Störst är andelen försurade vatten i länets sydvästra del.I Jönköpings län finns det sju stormusselarter. Flodpärlmusslan och den tjockskaliga målarmusslan tillhör de hotade arterna och följs därför upp kontinuerligt. Resultat från åren 1959 till 2013 har nu sammanställts och utvärderats.Havs- och vattenmyndigheten har gjort en översyn av Jönköpings läns åtgärdsplan för kalkning 2011 – 2015. Några delar kan förbättras men sammantaget bedöms kalkningsverksamheten i Jönköpings län hålla en relativt bra kvalitet.
|
|
| 17. |
- Hedberg, Gunnel, et al.
(författare)
-
Miljömålsindikatorer från kalkningsverksamheten
- 2009
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Inom miljömålsarbetet används indikatorer för att följa upp lokala och regionala delmål. RUS, som står för Regionalt Uppföljnings System, har som mål att ta fram gemensamma indikatorer som kan användas av alla länsstyrelser i hela landet. I en bristanalys som gjordes 2007 konstaterades att de saknas indikatorer för kalkning. Kalkning är ett sätt att motverka antropogen försurning och omsätter drygt 200 Mkr per år. Kalkningsbehovet minskar med minskade utsläpp och det kan motivera att följa kalkningens omfattning och hur väl kalkningen lyckas med en eller flera RUS-indikatorer. Sex indikatorer har testats för åren 2000 till och med 2007 i tre avrinningsområden med olika försurningsbelastning; Nissan i sydvästra, Emån i sydöstra och Gideälven i norra Sverige. Indikatorerna är följande: Spridd kalkmängd relaterat till yta avrinningsområde, yta åtgärdsområde och det årliga medelvattenflödet; Vattenkemisk måluppfyllelse - lägsta pH. För varje målpunkt finns ett målsättningspH som inte får underskridas. Måluppfyllelsen av lägsta pH relateras dels till antal målpunkter dels till målområdenas yta och längd; Vattenkemisk måluppfyllelse – överkalkning. För varje målpunkt finns ett alkalinitetsmål som vid högflöde bör underskridas. Måluppfyllelsen av lägsta alkaliniteten relateras dels till antal målpunkter dels till målområdenas yta och längd; Vattenkemisk måluppfyllelse – lägsta pH och överkalkning. För varje målpunkt skall målsättnings-pH inte underskridas samtidigt som inte alkalinitetsmålet överskrids; Bottenfaunans tillstånd i kalkade vattendrag. Måluppfyllelsen relateras dels till antal målpunkter dels till målområdenas längd. Måluppfyllelsen undersöks på två sätt med olika index som grund. Målet är uppfyllt om Medins & Henrikssons försurningsindex är större än eller lika med 6 eller om ekologisk kvalitetskvot för MISA är större än 0,4; Mörtföryngring i kalkade sjöar. Måluppfyllelsen relateras dels till antal målpunkter dels till målområdenas yta. Målet är uppfyllt om det finns mört som är mindre än 100 mm långa. De indikatorer som projektet föreslår som nya RUS-indikatorer på huvudavrinnings- och länsnivå är: Kalkspridning relaterat till yta åtgärdsområde; Lägsta pH relaterat till längd för vattendrag och yta för sjöar; Bottenfaunans tillstånd i kalkade vattendrag med ekologisk kvalitetskvot för MISA som underlag. Testade indikatorer som inte verkar fungera är överkalkning beroende på att alkalinitet påverkas i alltför hög grad av vattenföring samt mörtrekrytering i kalkade vatten eftersom det saknas underlag i många målsjöar. För de föreslagna indikatorerna föreslås rutiner för hur de skall tas fram och presenteras.
|
|
| 18. |
- Hedberg, Gunnel, et al.
(författare)
-
Nätprovfiske 2006: fältrapport
- 2007
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- FältrapportRapporten är en redovisning och bedömning av de 35 sjöar som provfiskats av Länsstyrelsen i Jönköpings län under sommaren 2006. Varje sjö redovisas i rapporten med provfiskeuppgifter, försurningsbedömning, temperatur/syrediagram samt fångstredovisning/-beräkning.
|
|
| 19. |
- Lind, Bob, et al.
(författare)
-
Nätprovfiske Ryssbysjön 1999
- 1999
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Ryssbysjön tillhör Huskvarnaåns vattensystem och är belägen strax utanför Nässjö. Sjön är eutrofierad och under 1990-talet har problemen med stor intern näringsbelastning ökat. Provfisket gjordes för att kunna bedöma sjöns status och ta fram nödvändigt underlag för eventuella åtgärder såsom biomanipulation, dvs utfiskning av mörtbestånden. Provfisket utfördes i början av aug 1999. Undersökningen ingår som en del i framtagandet av ett åtgärdsprogram för sjön och har finansierats dels av Ryssbysjöns fiskevårdsförening dels EU maål 5b, Nässjö kommun, Nässjö affärsverk samt Länsstyrelsen i Jönköping.
|
|
| 20. |
- Lundgren, Marie, et al.
(författare)
-
Kalkningar i Gnosjö kommun 2001-2003: måluppfyllelse och effekter: en rapport från kalkningsverksamheten i Jönköpings län
- 2004
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Kalkning är nödvändig för att åtgärda de mycket omfattande försurningsskadorna i Gnosjö kommun. I stort sett hela kommunen med undantag av nationalparken Store Mosse omfattas av kalkningsåtgärder. Årligen sprids ca 2 000 ton kalk i kommunen vilket finansieras av staten och kommunen. I denna rapport sammanfattas och utvärderas de kalkningar som har skett under 2001 till 2003. Kalkningen i Gnosjö kommun ger överlag ett bra resultat. Den vattenkemiska måluppfyllelsen är hög. I 97 % av sjöytan och 90 % av vattendragslängden har det vattenkemiska målet varit uppfyllt under perioden. Måluppfyllelsen för biologi är lägre framförallt i vattendragen vilket drar ner den totala måluppfyllelsen. Att inte målet är uppfyllt i 11 % av sjöytan och i 31 % av vattendragslängden beror på att det tar tid för biologin att återhämta sig samt att det fortfarande kvarstår en försurningspåverkan på vattenkemin i fram för allt de mindre vattendragen. I jämförelse med utvärderingen för den förra treårsperioden har måluppfyllelsen ökat något. I vissa åtgärdsområden har den minskande försurningspåverkan medfört att sänkta kalkdoser har kunnat föreslås. I de flesta fall bedöms dock nuvarande kalkmängder vara nödvändiga och i några fall föreslås förtätningar av omkalkningsintervallen för att öka måluppfyllelsen. Utvecklingen i okalkade sjöar och vattendrag tyder på att kalkning kommer att behövas en lång tid framöver inom kommunen.
|
|
| 21. |
- Tärnåsen, Ingela, et al.
(författare)
-
Kalkningar i Lagan och Helgeå. Utvärdering av måluppfyllelse och effekter 2009-2011
- 2012
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Lagans och Helgeåns avrinningsområden ligger i en del av länet där försurningsproblemen är stora. En näringsfattig berggrund och en rik nederbörd bidrar till problemen. Även om nedfallet av försurande svavel i området har minskat kraftigt sedan slutet på 80-talet, visar provtagningar i trendsjöar och referensvattendrag att försurningssituationen fortfarande är allvarlig Denna utvärdering gäller Lagans och Helgeåns vattensystem för perioden 2009-2011. Åtgärdsområden som kalkas i området är till antalet 35. Ytterligare 4 åtgärdsområden har vilande kalkning, men följs upp med provtagning. Mellan åren 2006-2012 har kalkmängderna i Lagans vattensystem minskat med 30 %. Utvärderingen av samtliga åtgärdsområden inom Lagan och Helgeån visar att det enligt förslag finns möjlighet att minska kalkmängder i 13 av dessa vid nästa revidering. Troligtvis kommer möjligheten att minska kalkmängden i samma omfattning som innan att plana ut.
|
|
| 22. |
- Tärnåsen, Ingela, et al.
(författare)
-
Kalkningar i Vetlanda kommun 1999-2001: måluppfyllelse och effekter. En rapport från kalkningsverksamheten i Jönköpings län
- 2002
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- I Vetlanda kommun har kalkning skett sedan 1984. Idag bedrivs kalkning i elva åtgärdsområden i. Kalkningen sker med sjökalkning med båt och helikopter samt med tre doserare. Kalkningen är en nödvändig och i dagsläget ofrånkomlig del i den miljövård som bedrivs för att behålla de höga naturvärden som finns i området och för att nå de nationella miljömålen "bara naturlig försurning" och "levande sjöar och vattendrag". Kalkning är också en åtgärd för att uppnå målet om "god ekologisk status" enligt EU:s ramdirektiv för vatten. Kalkningarna i Vetlanda kommun utvärderas vart tredje år. Denna utvärdering omfattar perioden 1999-2001 och en jämförelse har gjorts med den föregående utvärderingen, för perioden 1996-1998. De genomförda kalkningsåtgärderna har resulterat i att de flesta av åtgärdsområdenas målsättningar har uppfyllts. Det finns dock två delmål som inte har uppnåtts och två delmål som ännu inte går att bedöma. Under perioden 1999-2001 uppnåddes 94% av målen, vilket kan jämföras med perioden 1986-1988 då 91% av målen uppnåddes. Inom åtgärdsområdena har måluppfyllelsen ökat i tre åtgärdsområde, minskat i ett åtgärdsområde och är oförändrad, med 100% måluppfyllelse, i sju åtgärdsområden. Antalet bedömda mål har ökat från 54 till 57. Nedfallet av försurande ämnen har minskat över kommunen vilket också syns i den vattenkemiska effektuppföljningen. Detta gör att det i alla åtgärdsområden utom ett föreslås att kalkdoserna skall sänkas. I några sjöar föreslås att kalkningen slutar. I Vetlanda kommun finns det flera sjöar med höga eller mycket höga kvicksilverhalter i fisk vilket också varit ett av motiven varför man en gång i tiden började kalka. I flera av sjöarna saknas det nyare värden på kvicksilverhalter i fisk varför ytterligare provtagning bör genomföras för att avgöra om kalkningen haft någon effekt på kvicksilverhalterna. I rapporten redovisas, för varje åtgärdsområde, de biologiska och vattenkemiska delmål som har uppnåtts och de som inte har uppnåtts samt på förslag på förändringar och åtgärder.
|
|
| 23. |
- Unger, Sabine, et al.
(författare)
-
Kalkningar i Lagan och Helgeån: kalkningsverksamhet i Jönköpings län: måluppfyllelse och effekter 2003-2005
- 2007
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Målsättningen med kalkningsverksamheten inom länets delar av Lagan och Helgeå är till större delen uppfylld. Tabell 1-1 (se rapport) visar att andelen uppfyllda mål är cirka 70 %. För resterande 30 % gäller att målsättningen inte varit uppfylld eller inte gått att bedöma. När det gäller andelen areal sjöyta som är uppnådd hamnar den på 96 % och andelen längd rinnande vatten på 66 %. Totalt berör 145 uttalade mål 24 206 hektar sjöyta och drygt 42 mil rinnande vatten. När det gäller yta och längd ska samtliga mål (både vattenkemiska och biologiska) vara uppfyllda för att området ska bedömas ha uppfylld målsättning.Figur 1-1 (se rapport) pekar ut att flera målsättningar i Storåns avrinningsområde inte har varit uppfyllda. I de övre delarna av Österån (åo 060) är fisk- och bottenfauna fortfarande försurningspåverkad. På sträckan Storån, nedströms Flaten (åo 057), är bottenfaunan fortfarande försurningspåverkad. Stödstorpaån (åo 077) är försurningspåverkad med avseende på fisk- och bottenfauna. När det gäller Lillåns (Draven) (åo 070) avrinningsområde uppvisar några av tillflödena till Lillån vattenkemi- och bottenfaunaresultat med försurningsrelaterad påverkan. I Norra Fyllens (åo 067) avrinningsområde har Dannäsån en bottenfauna som är påverkad av försurning. I Mjösjöbäcken (åo 73) är både bottenfauna och vattenkemi försurningspåverkad. Även några enstaka delar av Härån uppvisar viss försurningspåverkan. Under 2005 spreds ungefär 6 600 ton kalk i området. För ett antal åtgärdsområden föreslås förändringar i form av förtätat kalkningsintervall och även minskade kalkmängder. En kombination med nuvarande kalkning i sjöar och våtmarker och spridning av aska och kalk i skogsmark kan vara aktuell för några åtgärdsområden, framförallt i de åtgärdsområden som har sjöar med korta omsättningstider.
|
|
| 24. |
- Zeipel, Katarina, et al.
(författare)
-
Försurning och kalkning i Jönköpings län 2003: verksamhetsberättelse för kalkningsverksamheten
- 2004
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Försurningen är Jönköpings läns största miljöproblem. Nedfallet av försurande svavel har minskat med två tredjedelar sedan mätningarna startade 1989. Trots att nedfallet har minskat har markvattenkemin inte förbättrats. På flera platser i länet visar mätningarna att försurningsgraden i markerna fortfarande ökar. För att motverka försurningen bedrivs en omfattande kalkning av sjöar och vattendrag. Under år 2003 utfördes kalkningen i stort sett som planerat. Nästan all våtmarkskalkning i länet sker numer med de mindre dammande produkterna grovkalk eller granuler. Mängden grovkalk 0 - 1 millimeter minskade under året till förmån för grovkalk 0,2 - 0,8 millimeter som dammar ännu mindre. Under 2003 spreds totalt cirka 15 500 ton kalk i länet, vilket är ungefär i samma nivå som de senaste åren. Kalkningarna i varje kommun utvärderas vart tredje år och efter utvärderingen revideras detaljplanerna. I enskilda åtgärdsområden har man kunnat sänka kalkdoserna under de senaste åren och i några sjöar har kalkningen kunnat avslutas på obestämd tid. Sänkningarna har inte har gett genomslag på den totala kalkförbrukningen i länet ännu. En orsak till det kan vara att man ökade kalkdoserna i några åtgärdsområden när man bytte från kalkstensmjöl till grovkalk på våtmarkerna. Efter några år med grovkalk ska man sänka doserna i dessa åtgärdsområden igen, när resultaten från den vattenkemiska effektuppföljningen visar att det är möjligt. Under året har ett omfattande arbete med biologisk återställning genomförts. Arbetet har följt 5-årsplanen för biologisk återställning. Tre fiskvägar har byggts, biotopvård har utförts på en sträcka och en rad återintroduktioner av mört, öring, elritsa och flodkräfta har utförts. Det har gjorts en översyn av arbetsordningen inom den biologiska återställningen i länet som ska underlätta det framtida arbetet. Under år 2002 - 2003 utfördes öringproduktionsberäkningar i Vätterns tillflöden. Beräkningarna visar vilka Vätterbäckar som har störst potential för öringproduktion om olika åtgärder, till exempel åtgärdande av vandringshinder, utförs. Med det här underlaget underlättas arbetet med att prioritera i vilka vattendrag man bör satsa på biologisk återställning. Ett stort arbete under 2003 var att ta fram en regional åtgärdsplan för kalkningsverksamheten i länet. Verksamheten anpassades till den nya handboken för kalkning och de nya föreskrifter och allmänna råd som kom under 2002. Arbetet med åtgärdsplanen innebar bland annat en översyn av samtliga motiv och målsättningar med verksamheten samt att ett nytt effektuppföljningsprogram togs fram. Vid översynen av målsättningarna infördes differentierade vattenkemiska pH-mål. Tidigare var pH-målet 6,0 överallt. Nu har varje målområde fått ett specifikt pH-mål, pH 5,6, 6,0 eller 6,3, som baseras på förekomst eller trolig tidigare förekomst av känsliga arter. Måluppfyllelsen för kalkningen är hög i länet. Under 2003 uppnåddes de nya vattenkemiska målsättningarna i 83 % av vattendragslängden och 94 % av sjöytan. Den biologiska effektuppföljningen omfattar elfiske-, bottenfauna-, nätprovfiske-, kräftprovfiske- och flodpärlmusslaundersökningar. De biologiska målsättningarna uppnåddes i 56 % av vattendragslängden och 86 % av sjöytan. Den låga biologiska måluppfyllelsen för vattendragen beror på att det rådde dåliga undersökningsförhållanden, det vill säga höga flöden, vid årets elfisken. De biologiska mål som inte var uppfyllda i sjöar omfattar till stor del de starkt hotade flodkräftbestånden.
|
|
