SwePub
Sök i SwePub databas

  Utökad sökning

Träfflista för sökning "WFRF:(Hallgren Larsson Eva) "

Sökning: WFRF:(Hallgren Larsson Eva)

  • Resultat 1-50 av 81
Sortera/gruppera träfflistan
   
NumreringReferensOmslagsbildHitta
1.
  • Uggla, Eva, et al. (författare)
  • Jämförelse mellan uppmätt och modellberäknad deposition av svavel och kväve i Sverige
  • 2003
  • Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
    • På uppdrag av luftvårdsförbund, länsstyrelser, skogsvårdsstyrelser och kommuner mäter IVL nedfall av luft-föroreningar på över 100 lokaler i Sverige, Krondroppsnätet. Inom programmet utför SMHI länsindelade modellberäkningar (MATCH) av deposition med 5 km2 upplösning. SMHI utför även på uppdrag av Naturvårdsverket modellberäkningar med MATCH Sverigemodellen (20 km2) för hela Sverige. Syftet med denna rapport är att belysa överensstämmelse och väsentliga skillnader mellan uppmätta och modellerade värden för svavel och kväve. Jämförelser mellan uppmätta värden på öppet fält inom Krondroppsnätet och MATCH länsmodell under 2000/01 visade överlag god överensstämmelse för svavel och kväve. Uppmätt sulfatsvavelhalt i nederbörd var dock i regel något högre än modellberäknad halt. Ingen tydlig årstidsvariation fanns mellan uppmätt och modell-beräknad våtdeposition av sulfatsvavel. Nitratkvävehalt i nederbörd och våtdeposition visade samma tendens som sulfatsvavel. Uppmätta halter i nederbörd och våtdeposition av ammoniumkväve var i regel högre under vinterhalvåret och lägre under sommarhalvåret än modellberäknad data. Modell-beräknad torr-deposition av sulfatsvavel till barrskog visade högre värden än uppmätt. Jämförelser mellan uppmätta värden på öppet fält inom Krondroppsnätet och beräknad våtdeposition med MATCH Sverigemodellen under 1997-2000 visade att Sverigemodellen gav en något lägre deposition av sulfat-svavel. Skillnaderna var störst i Götaland och minst i Norrland. Modellberäkningarna visade även lägre våtdeposition av nitrat- och ammoniumkväve på årsbasis med bäst överensstämmelse i Norrland. Sverige--modellen beräknade på årsbasis en högre totaldepositionen av antropogent sulfatsvavel till barrskog i hela Sverige än vad uppmätta värden i form av krondroppsmätningar indikerade. Enda undantaget var Götaland och Svealand, 1997. Det var främst andelen modellberäknad torrdeposition som var större än uppmätta värden. Resultaten från läns- och Sverigemodellen stämmer i regel relativt väl med mätningarna för öppet fält. Förekommande diskrepanser kan till stor del förklaras av skillnader i uppmätt nederbörd, viss del torr-deposition i mätningarna på öppet fält, lokal påverkan av storstäder och kusten, det vill säga osäkerheter i modellsystemet men även i mätningarna. Skillnaderna är störst avseende torrdeposition till barrskog
  •  
2.
  • Uggla, Eva, et al. (författare)
  • Krondroppsnätet - Tidsutveckling, trendbrott och nationella miljömål
  • 2004
  • Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
    • På uppdrag av luftvårdsförbund, länsstyrelser, skogsvårdsstyrelser och kommuner mäter IVL i Aneboda nedfall och effekter av luftföroreningar på över 100 lokaler i Sverige; Krondroppsnätet. Mätningarna påbörjades under mitten av 1980-talet och de långa mätserierna medför nu unika möjligheter att studera utvecklingen över tiden med avseende på nederbördshalter, nedfall, markvattenkemi och lufthalter. Krondroppsnätets data är väl lämpade för uppföljning av de nationella miljömålen, speciellt miljömålen 'Bara naturlig försurning' och 'Frisk luft'. Nedfallet av antropogent sulfatsvavel i skogsytor har minskat kraftigt sedan mitten av 1980-talet. Nederbördens bidrag till nedfallet av oorganiskt kväve har varit relativt konstant sedan mätningarna startade. Lufthaltsmätningarna har visat tydligt minskad svaveldioxidhalt sedan början av 1990-talet. Även för kvävedioxid verkar en viss minskning ha skett under samma period. Någon tydlig trend för lufthalter av ammoniak och marknära ozon har inte noterats. Utvecklingen över tiden i markvattnet visar signifikant minskande halter av sulfatsvavel, kalcium, magnesium och kalium på flertalet ytor inom Krondroppsnätet. Trenderna är tydligast i södra Sverige. Det är svårt att se någon tydlig bild över hur markvattnets försurningsstatus har förändrats i Sverige under mätperioden, mätt som kvoten mellan baskatjoner och oorganiskt aluminium, pH-värde samt syraneutraliserande förmåga. Viss tendens till mindre surt markvatten förekommer dock i landets södra och sydvästra delar. Det finns dock exempel på att försurningseffekten av ökad bildning och utlakning av nitrat sannolikt motverkat återhämtningen i samma område. Ett sätt att följa upp delmålen för miljömålen 'Bara naturlig försurning' och 'Frisk luft' är att studera utvecklingen över tiden samt dess eventuella trendbrott. Svenska miljökvalitetsmål förutsätter att internationellt avtalade utsläppsminskningar genomförs. Minskningen kan räknas om till deposition i olika delar av landet. Nedfallsmätningar inom Krondroppsnätet visar att depositionen av antropogent svavel till skogsmark i allmänhet redan är i nivå med eller endast något högre än de uppsatta målen förutom i sydvästra Sverige medan det för oorganiskt kväve krävs ytterligare utsläppsbegränsningar. Lufthaltsmätningar inom Krondroppsnätet visar att årsmedelhalter av svaveldioxid och kvävedioxid i bakgrundsmiljöer är under de uppsatta delmålen på 5 respektive 20 µg/m3. När det gäller halter av marknära ozon visar mätningar inom Krondroppsnätet att samtliga lokaler överskrider förslaget till delmål år 2020, som innebär att medelhalten under sommarhalvåret inte ska överskrida 50 µg/m3.
  •  
3.
  • Akselsson, Cecilia, et al. (författare)
  • För Värmlands läns Luftvårdsförbund Övervakning av luftföroreningar i Värmlands län Resultat till och med september 1999
  • 2000
  • Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
    • På uppdrag av Värmlands läns Luftvårdsförbund har IVL mätt nedfall av luftföroreningar, markvattnets kvalitet och lufthalter på sju lokaler i Värmlands län. Syftet är att beskriva nedfallets storlek och markvattnets sammansättning i skogsytorna, men även visa skillnader mellan olika delar av regionen och hur förhållandena ändras med tiden. Vissa av provytorna ligger i Skogsvårdsorganisationens observationsytor, vilket gör att Luftvårdsförbundets data kan jämföras med skogens hälsa. Depositionen av svavel och kväve är störst i de sydvästra delarna av Sverige och avtar mot nordost. Denna gradient återfinns även i Värmlands län, där nästan 6 kg svavel deponerades per hektar i den sydligaste skogsytan Södra Averstad, medan omkring 2 kg/ha deponerades i Båtstad och Transtrandsberget i norr. De fyra ytor för vilka det finns en nioårig mätserie visar en markant minskning av svaveldeposition till skogsmark. Medelvärdet har minskat från omkring 7 kg/ha i början av 1990-talet till knappt 4 kg/ha, framför allt beroende på minskad torrdeposition. För kväve saknas motsvarande trend, medeldepositionen på öppet fält har varierat mellan 5 och 7 kg/ha. Prognoser visar att nedfallet år 2010 kommer att vara 2,5 kg svavel och 4 kg kväve per hektar i Svealand om beslutade utsläppsbegränsande åtgärder genomförs i Europa. Det minskade nedfallet av syror ska leda till en minskning av markvattnets försurningsgrad enligt modellberäkningar. Andra faktorer, som episoder av naturligt nedfall av havssalter, kan under kortare eller längre perioder dölja återhämtningen. Därför krävs det långa mätserier för att beskriva om markvattnets kvalitet verkligen förbättras. Markvattnets pH-värde har liksom tidigare år varit omkring 5, förutom ytan på Blåbärskullen centralt i Värmland, där förhållandena varit avsevärt bättre ur försurningsssynpunkt. Säsongsmedelhalten av marknära ozon, O3, var högre än året innan på grund av den fina sommaren 1999. Halterna har sannolikt varit skadliga för vegetationen. Däremot har luftens innehåll av svavel- och kvävedioxid varit betydligt under svenska miljökvalitetsnormer.
  •  
4.
  • Akselsson, Cecilia, et al. (författare)
  • Regional övervakning av nedfall och effekter av luftföroreningar : 　　
  • 2000
  • Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
    • IVL har tillsammans med länen (Luftvårdsförbund och Länsstyrelser) och Naturvårdsverket utförtett projekt under tre år (1997 till 1999) där de framtida metoderna för att övervaka luftföroreningarmed regional upplösning har utretts och utvecklats. Utredningen har resulterat i ett förslag till framtidaregional miljöövervakning av luftföroreningar som omfattar en kombination av mätningar ochresultat från andra program. Samordningen innebär att resultatredovisningen blir mer komplett ochanpassad till nya krav på indikatorer och uppföljningsmått. Programmet omfattar följande moment;deposition, halter i luft och markvatten, modellberäkningar, lagring, bearbetning och utvärdering avdata, redovisning samt samordning, kvalitetssäkring och programutveckling. Samarbetsprojektet harutvärderat de olika momenten och utvecklat rutiner för lagring, bearbetning och redovisning avresultat i form av länsrapporter och en hemsida. Förbättrade metoder att mäta och beräkna den totaladepositionen av baskatjoner och kväve till skog har utvecklats inom projektet.
  •  
5.
  • Akselsson, Cecilia, et al. (författare)
  • Regional övervakning av nedfall och effekter av luftföroreningar - Sammanfattande slutrapport från ett samarbetsprojekt mellan IVL, länen och Naturvårdsverket.
  • 2000
  • Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
    • IVL har tillsammans med länen (Luftvårdsförbund och Länsstyrelser) och Naturvårdsverket utfört ett projekt under tre år (1997 till 1999) där de framtida metoderna för att övervaka luftföroreningar med regional upplösning har utretts och utvecklats. Utredningen har resulterat i ett förslag till framtida regional miljöövervakning av luftföroreningar som omfattar en kombination av mätningar och resultat från andra program. Samordningen innebär att resultatredovisningen blir mer komplett och anpassad till nya krav på indikatorer och uppföljningsmått. Programmet omfattar följande moment; deposition, halter i luft och markvatten, modellberäkningar, lagring, bearbetning och utvärdering av data, redovisning samt samordning, kvalitetssäkring och programutveckling. Samarbetsprojektet har utvärderat de olika momenten och utvecklat rutiner för lagring, bearbetning och redovisning av resultat i form av länsrapporter och en hemsida. Förbättrade metoder att mäta och beräkna den totala depositionen av baskatjoner och kväve till skog har utvecklats inom projektet
  •  
6.
  • Beijer, Karin, et al. (författare)
  • Översättning av experimentella data till reella förhållanden.
  • 1982
  • Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
    • I rapporten görs en litteraturgenomgång där resultat av olika effekt och upptagsförsök på kadmium jämförs. Spridningen i publicerade försöksresultat är mycket stor. Försöksbetingelserna är ofta bristfälligt angivna, vilket försvårar tydningen av resultaten. Såväl upptag som effekt är mycket kraftigt beroende av yttre faktorer (pH, hårdhet, etc). Ca 2+ förefaller vara den viktigaste yttre faktorn.
  •  
7.
  • Bjärnborg, Bruno, et al. (författare)
  • Luftkvalitet i Kronobergs län – Tätortsluft : Resultat till och med december 2011
  • 2012
  • Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
    • Sedan 2007 utgör Kronobergs län ett samverkansområde för kontroll av luftkvalitet. Samtligakommuner deltar och Kronobergs luftvårdsförbund samordnar ett uppföljningsprogram. Programmetär en kombination av mätningar och beräkningar. Samverkan ger underlag för ensamlad bedömning för länet. Sedan mars 2012 har programmet reviderats. Det nya programmetinnebär bland annat minst två års mätningar i varje kommun under en femårsperiod.Såväl mätningar som beräkningar tyder på att luftkvaliteten är relativt god i länet. Inga överskridandenav miljökvalitetsnormerna befaras vare sig där mätningar har utförts eller i övrigatätorter. Undantaget är marknära ozon på landsbygden.Halterna av partiklar (PM10) har i genomsnitt varit 13-18 μg/m3 (mikrogram per kubikmeter).Halter på landsbygd i området, cirka 10 μg/m3, indikerar att en betydande andel av tätorternashalter beror på långväga intransport av föroreningar. Uppmätta värden är något under gränsenför beslutat miljömål, 20 μg/m3, men över gränsen för föreslaget miljömål år 2020, 15 μg/m3.De generellt högsta halterna noteras under mars och april. Det förklaras av att mycket sandoch salt, som finns kvar efter vinterns halkbekämpning, virvlar upp i takt med att vägarnatorkar upp. Samtidigt kör många fortfarande med dubbdäck. Dubbdäck river upp mycket merpartiklar från vägbanan än vad sommardäck gör. Värt att notera är att halterna av partiklar,PM10, var förhållandevis höga under 2011. Högre än medelvärdet sedan mätstart 2007 ochmarkant högre än närmast föregående år.När det gäller kvävedioxid har halterna i Ljungby, Växjö och Älmhult varit 9-13 μg/m3, vilketinnebär att de med god marginal klarar gällande miljömål på 20 μg/m3 som årsmedelvärde. Pålandsbygd i Kronobergs län är halterna av kvävedioxid 2-3 μg/m3, vilket dock innebär attkvävedioxid till stor det är egenproducerat i respektive tätort. Mätningarna i Växjö visar entydlig koppling till trafikmängd. Halterna har varit tydligt högre måndag till fredag, då flerfordon passerar, än lördag till söndag.Uppmätta halter av bensen har varit under gällande miljömål både i Ljungby, Växjö ochÄlmhult, vilket är bra. Mätningar från början av 1990-talet i Älmhult visar en kraftig minskningav bensenhalter i luft. Detsamma gäller många andra svenska tätorter och förklaras tillstörsta delen av sänkt bensenhalt i bensin. Sedan mätningarna startade har antalet veckor medförhöjda halter av ett annat flyktigt organiskt ämne, butylacetat, i Älmhult minskat. De ärdock fortfarande högre än i Ljungby och Växjö.
  •  
8.
  • Ellman Kareld, Louise, et al. (författare)
  • Länsprogram Kronobergs län : Regional miljöövervakning 2015-2020
  • 2014
  • Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
    • SammanfattningLänsprogrammet för Regional miljöövervakning, 2015-2020 för Kronobergs län, omfattar åtta programområden: Luft, Skog, Jordbruk, Våtmarker, Landskap, Sötvatten, Miljögiftssamordning och Hälsorelaterad miljöövervakning. Övervakning planeras inom 24 delprogram, fördelade på åtta programområden. Inom två delprogram sker övervakning först nästa programperiod.Fem ingående delprogram är nationella, de genomförs över hela landet. I länet har övervakning genom Gemensamma delprogram prioriterats.19 delprogram är sådana och genomförs i samarbete med andra län. De är markerade med en asterisk (*) i anslutning till rubriken. Inga gemensamma delprogram leds dock från länet under den kommande programperioden. De gemensamma delprogrammen möjliggörs övervakning inom samtliga åtta programområden.I länsprogrammet redovisas, oberoende av finansiär, den övervakning i Kronobergs län som ska bedrivas kontinuerligt under programperioden. Den totala kostnaden för hela programmet är svår att beräkna. Naturvårdsverket lämnar bidrag med 852 000 kronor årligen, men det finns även andra medel till andra särskilt riktade medel för exempelvis kalkeffektuppföljningen inom programområde Sötvatten som Hav- och vattenmyndigheten fördelar. Inom programområde Sötvatten finansieras recipientkontrollen helt av Vattenvårdsförbunden m.fl., och råvattenkontrollen delvis av länets kommuner. Övervakning inom programområde Luft sker genom Kronobergs läns luftvårdsförbund. Övervakningen av luftföroreningar i tätorter finansieras till största delen av kommunerna inom ett så kallat samverkansområde för kontroll av luftkvalitet. Inom programområde Hälsa och miljögifter finns en god samverkan med Landstinget Kronoberg och länets kommuner.Länsprogrammet innebär att data samlas in för att ge underlag för uppföljning av preciseringar och regionala miljömål till Miljökvalitetsmålen Frisk luft, Bara naturlig försurning, Giftfri miljö, Ingen övergödning, Levande sjöar och vattendrag, Grundvatten av god kvalitet, Levande skogar, Ett rikt odlingslandskap, God bebyggd miljö och Ett rikt växt- och djurliv.
  •  
9.
  •  
10.
  • Gustafsson, Mats, 1966-, et al. (författare)
  • Spatial and temporal patterns of chloride deposition in Southern Sweden
  • 2000
  • Ingår i: Water, Air and Soil Pollution. - : KLUWER ACADEMIC PUBL. - 0049-6979 .- 1573-2932. ; 124:3-4, s. 345-369
  • Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
    • Monthly bulk deposition of chloride at 49 stations in Southern Sweden between 1989 and 1995 was used to produce quarterly and annual deposition maps through ordinary block kriging. Generally, deposition decreases from the west coast and eastward and displays a large annual variation, governed by the frequency and intensity of midlatitude cyclones. The 1st quarter dominates the temporal pattern all years except 1992. The 4th quarter is the second most important and the 2nd and 3rd quarters have generally low deposition. The spatial deposition maximum was often displaced from the west coast to the western fringe of the South Swedish highland, due to orographic enhancement of precipitation. On the western rise of the highland, deposition almost entirely co-variates with precipitation. On the west coast and in the eastern part of Southern Sweden, the temporal pattern is a more complex result of precipitation and frequency of strong westerlies. Comparing the quarterly total dataset with precipitation and frequency of westerly gales shows that both the 3rd and 4th quarters have higher mean precipitation than the 1st quarter, but lower deposition, while the second quarter has substantially lower precipitation but almost equal deposition to the 3rd quarter. The frequency of westerly gales shows a clearer, linear relationship to quarterly deposition. The 1st quarter has the highest variability in deposition and precipitation as well as in frequency of westerly gales. The importance of single highly salt laden cyclones to the annual deposition is obvious in the 1st quarter of 1993. Changes in cyclone activity due to climate change is therefore of vital importance for the chemical characteristics of the midlatitude atmosphere.
  •  
11.
  • Haag, Tobias, et al. (författare)
  • Försurning och kalkning i Jönköpings län: verksamhetsberättelse 2007
  • 2008
  • Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
    • Trots att svavelnedfallet har minskat med två tredjedelar sedan slutet av 1980-talet är nedfallet av försurande ämnen fortfarande över gränsen för vad marken beräknas tåla på sikt. I markvatten, som mäts på fyra lokaler i länet, saknas tydliga tecken på bättre förhållanden.För att uppnå miljömålen ”Bara naturlig försurning” och ”Levande sjöar och vattendrag” samt målet om ”God ekologisk status” i EU:s vattendirektiv behöver kalkningen fortsätta många år framöver.Kalkningen i länet berör hälften av länets yta men har störst omfattning i de sydvästra delarna. Ett minskat anslag för kalkning från Naturvårdsverket medförde ett intensivt revideringsarbete av alla kalkplaner i länet. Under 2007 spreds 12 700 ton kalk vilket är en minskning med 15 % jämfört med året innan. Under de senaste tio åren har kalkningen minskat med totalt 20 %.Arbetet med biologisk återställning har under 2007 inriktats på att öppna fiskvägar i några av Vätterns tillflöden vilket kommer att förbättra situationen för bland annat Vätteröringen som påverkats negativt av försurningen. Även i Nissan har fiskvägarna förbättrats vilket gynnar ett genuint strömstationärt öringbestånd.Den vattenkemiska måluppfyllelsen har undersökts på 347 lokaler i länet. För drygt 80 % av vattendragens längd och i 97 % av den sjöyta som undersökts var målet uppfyllt. Den biologiska måluppfyllelsen har generellt varit lägre än den vattenkemiska vilket är normalt. Under 2007 har målsättningen varit uppnådd i 49 % av vattendragens längd och 22 % av sjöytan vilket motsvarar 29 % av andelen sjöar. Den dåliga måluppfyllelsen beror på att sjöarna som nätprovfiskades under 2007 ligger i sydvästra delen av länet och är sjöar där biologisk återställning planeras.Enligt Naturvårdsverkets nya riktlinjer för hur ekologisk status ska bedömas, är endast hälften av de riksinventerade sjöarna försurade jämfört med vad tidigare bedömningsgrunder visade. Försurningsbedömning ska göras med MAGIC-modellen som modellerar fram vilket pH-värde en sjö hade 1860. Är pH-värdet idag mer än 0,4 pHenheter lägre än på 1800-talet så bedöms sjön som försurad. MAGIC-biblioteket är ett webbverktyg där man kan man hitta sjöar som är lik den sjö man är intresserad av och på så sätt försurningsbedöma sjön.Brunifiering är ett nytt begrepp som börjat användas under senare år i samband med att vattenfärgen i sjöar och vattendrag diskuteras. I de 13 tidsseriesjöar som finns inom eller nära de kalkade områdena i länet har vattenkemin studerats närmare. Svavelhalten har minskat i sjöarna men varken pH eller alkaliniteten (vattnets förmåga att stå emot syror) har ökat i motsvarande grad. Det har däremot den bruna färgen gjort. De humusämnen som ger vattnet dess bruna färg innehåller svaga organiska syror. Tidigare, under perioden med stort försurande nedfall, har dessa bundits i marken och inte nått vattnet. Nu när försurningen har minskat i såväl mark som vatten frigörs dessa ämnen och når sjöarna, vilket bromsar återhämtningen.
  •  
12.
  • Haag, Tobias, et al. (författare)
  • Åtgärdsplan 2011-2015 Regional åtgärdsplan för kalkningsverksamheten i Jönköpings län
  • 2011
  • Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
    • Länsstyrelserna har fått i uppdrag av Naturvårdsverket att ta fram en regional åtgärdsplanför kalkningsverksamheten 2011-2015. Planen beskriver försurningsläget i Jönköpings län, kalkning, biologisk återställning och uppföljning som genomförs för att åtgärda och mildra försurningens effekter.Jönköpings län är och har varit hårt drabbat av försurning. Orsakerna till försurningen är utsläpp av framförallt svavel i utlandet och från den internationella sjöfarten. Värst drabbatär länets sydvästra delar där en kombination av högt nedfall och marker med liten motståndskraft mot försurning har gjort att biologiska skador var mycket vanliga innan kalkningsåtgärderna startade. Nedfallet av försurande svavel har minskat mycket kraftigt sedan början av 1980-talet. Detta har lett till att försurningen av sjöar och vattendrag har minskat.Trots den stora minskningen i nedfall kan inte kalkningen minska i samma omfattning. Detta beror på att markerna utarmats efter en lång tid med högt nedfall och ett allt intensivare skogsbruk. Modellberäkningar visar att det i länets sydvästra del kommer att behövas fortsatt kalkning i lång tid framöver. Oroväckande är att ingen generell förbättring sker i försurningsstatusen i markvatten eller i skogsmark och det mesta talar för att förbättringen framöver i våra ytvatten kommer att vara blygsam.Motiven varför man kalkar är de natur- och nyttjandevärden som hotas av försurning. De vanligaste motiven i Jönköpings län är direkt eller indirekt försurningskänsliga och hotade arter som lake och flodkräfta samt upplåtet fritidsfiske. Målsättningen med länets  kalkningsverksamhet är att motverka försurningens negativa inverkan på det naturliga djur- och växtlivet i väntan på att vattenkvaliteten återhämtar sig samt att säkerställa ett långsiktigt nyttjande av vattnen. Kalkning och biologisk återställning är en del av åtgärderna för att nå de nationella och regionala miljömålen om Levande sjöar och vattendrag samt Bara naturlig försurning liksom målet om god ekologisk status enligt EU:s ramdirektiv för vatten.I Jönköpings län är våtmarkskalkning den vanligaste kalkningsmetoden. Detta är ett effektivt sätt att åtgärda främst rinnande vatten men också sjöar med korta omsättningstider.Ofta används våtmarkskalkning i kombination med kalkning av sjöar. Doserarkalkning är mycket blygsam och idag är det bara en doserare kvar i drift i länet. 2011 planeras totalt 11 560 ton kalk att spridas vilket är cirka 32 % mindre än under perioden 1997-99. Den största minskningen av kalkningen har skett i länets östra delar medan i de mest försurade västra delarna har minskningen varit lägre. Kalkbehovet bedöms fortsätta att minska, dock inte i samma omfattning som de senaste åren. Den största minskningen bedöms kunna ske i Lagans avrinningsområde.Med dagens tillgängliga metoder för kalkning av sjöar och vattendrag bedöms det inte finnas något behov av nykalkning i länet varför åtgärdsplanen endast omfattar omkalkningar.Det finns ett behov av skogsmarkskalkning där dagens kalkningsmetoder inte ger tillräckligt resultat och i de delar av länet där vattnen inte kommer att återhämta sig. Skulle nya kalk- ningsmetoder som bäckekalkning och kalkning med grövre kalk i sjöar visa sig fungera kan nykalkningar bli aktuella.Biologisk återställning ingår i kalkningsverksamheten och omfattar fysiska åtgärder som exempelvis rivning av dammar, anläggandet av fiskvägar eller återintroduktion av utslagna arter.I planen redovisas genomförda och de högst prioriterade åtgärderna.Ungefär 40 % av länets yta är indelat i 75 åtgärdsområden för kalkning. Inom dessa finns det 215 sjöar och 146 vattendrag med särskilda målsättningar för vattenkemi och biologi. Alla dessa så kallade målområden har minst vattenkemisk uppföljning och de flesta har även biologisk uppföljning i form av elfiske, nätprovfiske, kräftprovfiske, bottenfauna eller flodpärlmusselinventering.
  •  
13.
  • Hallgren Larsson, Eva (författare)
  • Försurning och kalkning i Jönköpings län: verksamhetsberättelse 2005
  • 2006
  • Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
    • Försurning av mark och vatten är ett av Jönköpings läns största miljöproblem. Kalkning är nödvändigt för att uppnå miljömålen ”Bara naturlig försurning”, ”Levande sjöar och vattendrag” och ”Ett rikt växt- och djurliv”. Det mesta talar för att kalkningen kommer att behövas i många år framåt. Även om nedfallet av försurande ämnen har minskat drastiskt sedan slutet av 1980-talet lever ”minnet i markerna kvar”. Det kommer att ta lång tid för markerna att återhämta sig efter en lång period (50-100 år) med kraftigt förhöjd belastning av försurande svavel och kväve. För vissa marker, med mycket utarmade förråd av buffrande basiska ämnen, kommer en naturlig återhämtning sannolikt inte att ske och där kan andra åtgärder bli aktuella.Kalkningen i Jönköpings län berör hälften av länets yta men har störst omfattning i de sydvästra delarna. Under 2005 spreds lika mycket kalk som under 2004; 15 200 ton. Merparten spreds med hjälp av helikopter på våtmarker. Kalkpriserna ökade med 4-5 % jämfört med året innan.Under 2005 har åtgärder med biologisk återställning i försurade vatten fått ordentligt genomslag och ett stort antal projekt har avslutats eller påbörjats i länet. Några har syftat till att öppna och förbättra fiskvägar i Vätterns tillflöden för att på så vis gynna Vätteröringen som påverkats negativt av försurningen.För 342 lokaler har en vattenkemisk målsättning formulerats. För drygt 80 % av längden vattendrag och antalet sjöar har den uppfyllts. Räknar man enbart areal sjöyta var målsättningen betydligt bättre: 96 %. Detta är något bättre än föregående år. Måluppfyllelsen när det gäller effekter på biota har generellt varit lägre än den vattenkemiska, vilket är normalt. Av de undersökningar som gjordes 2005 har målsättningen varit uppnådd i 65 % av längden vattendrag. För sjöarna gäller att målet har nåtts i 55 % av de undersökningar som gjorts under 2005, både baserat på antalet sjöar och arealen sjöyta. Biologiska undersökningar är förhållandevis dyra och görs därför inte varje år. Om beräkningen istället görs på den senaste undersökningen i respektive sjö blir måluppfyllelsen bättre; 75-90 %.Under 2003 infördes ambitionen att vattenkemiska provtagningar ska göras i samband med högflöden, när förhållandena i vattnet är som sämst. Tidigare har provtagning utförts på förutbestämda dagar. Jämförelser mellan tre lokaler med vattenkemiska provtagningar och en näraliggande lokal med dygnsvis flödesmätning visar att ambitionen har lyckats på dessa lokaler. Graden av måluppfyllelse har inte minskat även om övergången har medfört generellt lägre värden för pH och alkalinitet.I mars 2005 studerades surstötar genom dagliga mätningar på två lokaler. I denna studie noterades större variation i ett kalkat än i ett okalkat vattendrag och vattnet i det kalkade vattendraget blev så mycket som 10 gånger surare under loppet av två dagar. Utan kalkning hade vattnet sannolikt blivit ännu surare och resultaten visar att nuvarande kalkning var långt ifrån tillräcklig för att undvika kritiska nivåer på pH. Dessa mycket kortvariga perioder med surt vatten kan vara svåra att upptäcka med hjälp av vattenkemiska provtagningar men ge tydliga effekter på det biologiska livet.
  •  
14.
  • Hallgren Larsson, Eva (författare)
  • Kalkning i Nissan, Vätterns tillflöden, Huskvarnaån och Tidan - Måluppfyllelse och effekter 2004-2006
  • 2009
  • Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
    • Rapporten sammanställer vattenkemiska och biologiska resultat av kalkningsverksamheten inom länets delar av Nissan, Vättern, Huskvarnaån och Tidan. Tack vare en omfattande kalkningsverksamhet har de negativa effekterna av försurning hållits nere. Vattenkemi och biologi i de flesta sjöar och vattendrag visar inte längre försurningspåverkan och målsättningen med kalkningsverksamheten är till större delen uppfylld även om stora problem kvarstår. Måluppfyllelsen är högre i sjöar än i vattendrag. Inom området representerar 316 uttalade mål 6667 ha sjöyta och 50 mil rinnande vatten. Målsättningen har nåtts på 74 % av antalet mål. För 87 % av arealen sjöyta har samtliga mål varit uppfyllda, medan motsvarande siffra för vattendrag varit lägre, 60 %. I Nissans avrinningsområde har målen i princip nåtts inom Nissans huvudfåra. Det är fortfarande problem med biflöden till huvudfåran inom hela området. För merparten av de tillflöden till Vättern som omfattas av kalkningsverksamheten har målsättningen med kalkningen inte varit uppfylld. Under perioden 2004-2006 spreds i genomsnitt 7816 ton kalk per år inom de områden som ingår i rapporten. För vissa vattendrag och sjöar med kort omsättningstid skulle en kombination av nuvarande kalkning i sjöar och våtmarker med spridning av aska och kalk i skogsmark sannolikt förbättra effekten.
  •  
15.
  • Hallgren Larsson, Eva, et al. (författare)
  • Kalkningar i Emån, Mörrumsån och Svartån. Kalkningsverksamhet i Jönköpings län. Måluppfyllelse och effekter 2002-2004
  • 2006
  • Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
    • Kalkningsverksamhet i Jönköpings länMåluppfyllelse och effekter 2002-2004Målsättningen med kalkningsverksamheten inom länets delar av Emån, Mörrumsån och Svartån är till stora delar uppfylld. Andelen uppfyllda mål är cirka 90 % både när det gäller totala antalet mål, areal sjöyta och längd rinnande vatten. För resterande 5-10 % gäller att målsättningen inte varit uppfylld eller inte gått att bedöma. Totalt finns 85 uttalade mål som berör 1900 hektar sjöyta och nästan 12 mil rinnande vatten. När det gäller yta och längd ska både vattenkemiska och biologiska mål vara uppfyllda för att området ska bedömas ha uppfylld målsättning.Nedanstående karta illustrerar att målsättningen inte varit uppfylld i Sågån/Nödjehultaån, där bottenfauna och fisk fortfarande visar försurningsrelaterad påverkan. Vidare gäller att den vattenkemiska målsättningen inte varit uppfylld i Gårdvedaån uppströms Säljen. Delvis förklaras det av att befintlig kalkdoserare vid Tångabo kvarn varit ur funktion sedan 1999. Det tredje området där målsättningen inte varit uppfylld är sjön Vigotten, där mörten inte tycks reproducera sig.Under 2004 spreds knappt 1 000 ton kalk i området. För ett antal åtgärdsområden föreslås förändringar i form av förtätat kalkningsintervall i kombination med minskade kalkmängder.En kombination med nuvarande kalkning i sjöar och våtmarker och spridning av aska och kalk i skogsmark borde vara lämplig i flera åtgärdsområden.
  •  
16.
  • Hallgren Larsson, Eva, et al. (författare)
  • Kalkplan 2006 - Verksamhetsplan för kalkningsverksamheten
  • 2005
  • Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
    • Kalkplan 2006 omfattar verksamhetsplan för kalkningsverksamheten i Jönköpings län 2006 samt länets ansökan till Naturvårdsverket om medel för kalkning.Försurningen är länets största miljöproblem. I april 2001 beslutade Länsstyrelsens styrelse att försurningen fortfarande är ett av de åtgärdsområden som ska prioriteras i länets miljöarbete. Orsaken är hög belastning av försurande ämnen under lång tid. Länets västra och sydvästra delar är värst utsatta och stora delar klassas som mycket kraftigt försurningspåverkade. Trots att nedfallet av försurande svavel har minskat kraftigt i södra Sverige sedan slutet av 1980-talet kommer effekterna i mark och vatten sannolikt att kvarstå under lång tid och motivera kalkningsåtgärder under överskådlig tid. Kalkning är nödvändigt för att uppnå nationella och regionaliserade miljömål avseende "Levande sjöar och vattendrag" och "Bara naturlig försurning" samt målet om god ekologisk status enligt EUs ramdirektiv för vatten.Det övergripande långsiktiga målet för kalkningsverksamheten i Jönköpings län är att bevara och återskapa det naturliga växt- och djurlivet i ytvattnet som påverkats av antropogen försurning. Detta för att återställa och bibehålla biologisk mångfald så att den liknar de biologiska samhällen som fanns före den antropogena försurningen samt för att säkerställa ett långsiktigt nyttjande.Länets behov av kalkningsinsatser är stora och idag åtgärdas avrinningsområden motsvarande 50 % av länets yta. Cirka 700 sjöar och 150 vattendragsträckor är inordnade i 76 åtgärdsområden. Beräknat kalkningsbehov för 2006 är 15 539 ton. Verksamheten omfattar kalkningsåtgärder, effektuppföljning samt åtgärder för biologisk återställning.Kostnaden för kommunernas administration beräknas uppgå till 989 000 kronor under budgetåret 2006, varav bidragsdelen uppgår till 884 000 kronor. Länsstyrelsen anser att denna nivå är rimlig för att behålla nuvarande kvalitet på verksamheten.Länets behov av biologisk återställning är stora. Under 2006 planerar Länsstyrelsen att arbeta med vattendrag som bland annat har stor vikt för rekryteringen av öring till Vättern. För 2006 söker Länsstyrelsen medel för biotopvård och att åtgärda vandringshinder i Svedån och Knipån.Länsstyrelsen i Jönköpings län har behov av följande statsbidrag budgetåret 2006:Omkalkning 85 % bidrag: 8 361 000 kronorOmkalkning 100 % bidrag: 4 219 000 kronor Spridningskontroll: 216 000 kronorBiologisk återställningsåtgärder: 3 020 000 kronor Administration, kommuner: 884 000 kronorKemisk effektuppföljning: 881 000 kronorBiologisk effektuppföljning: 1 108 000 kronor Summa ansökt bidrag: 18 689 000 kronor
  •  
17.
  • Hallgren Larsson, Eva, et al. (författare)
  • Luftförorenignar i mellersta Sverige. Nedfall och effekter oktober 1992-september 1993.
  • 1994
  • Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
    • Regional övervakning av försurande luftföroreningar, svavel och kväve, under perioden oktober 1992 till september 1993 i sex län i mellersta Sverige har utförts av IVL. Mätningarna omfattar ett gemensamt basprogram med nedfallsmätningar på 38 lokaler med öppet fält och skogsytor (krondropp). Målet är att beskriva tillstånd, regionala skillnader och utveckling i tiden. Effekterna av nedfallet beskrivs med hjälp av undersökningar av markvatten som passerat skogens rotzon. Mätningarna har visat att nederbördens pH-värde som genomsnitt varit mellan 4,5 och 4,6. Svavelnedfallet som på samtliga lokaler var större än den kritiska belastningsgränsen varierade mellan 3,4 och 12 kg svavel per hektar och år. På grund av trädens upptag av kväve är det totala kvävenedfallet svårt att mäta men den kritiska belastningsgränsen för kväve överskreds på flertalet lokaler utom i nordvästra Värmland enbart genom våtdeponerat kväve. Våtdepositionen av kväve varierade mellan 2,6 och 8,5 kg per hektar. Markförsurningen har framskridit längst i Örebro län, där markvattnets pH-värden och innehåll av baskatjoner varit låga samtidigt som aluminiumhalterna varit höga. Med enstaka undantag har markvattnets innehåll av kväve varit lågt, beroende på att kväve är ett eftertraktat ämne och endast små mängder passerat skogens rotzon utan att tas upp av vegetationen.
  •  
18.
  •  
19.
  • Hallgren Larsson, Eva, et al. (författare)
  • Luftföroreningar i mellersta Sverige
  • 1997
  • Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
    • Regional övervakning av försurande luftföroreningar, svavel och kväve, under perioden oktober 1995 till september 1996 i sju län i mellersta Sverige har utförts av IVL. Mätningarna omfattar ett gemensamt basprogram med nedfallsmätningar på öppet fält och i skogsytor (krondropp). Målet är att beskriva tillstånd, regionala skillnader och utveckling i tiden. Effekterna av nedfallet beskrivs med hjälp av undersökningar av markvatten som passerat skogens rotzon. På vissa lokaler har lufthalter av svaveldioxid, kvävedioxid, ammoniak och ozon undersökts. Den suraste nederbörden noterades i Örebro och norra Stockholms län (strax under 4,5). Nedfallet av svavel var lägre detta år, jämfört med tidigare år. Starkt bidragande orsak är sannolikt små nederbördsmängder. Generellt sett har nedfallet varit ungefär dubbelt så stort jämfört med vad Naturvårdsverket angett som miljömål för Svealand; 2,5 kg per hektar och år.
  •  
20.
  • Hallgren Larsson, Eva, et al. (författare)
  • Luftföroreningar i mellersta Sverige. Nedfall, halter och effekter oktober 1993 - september 1994
  • 1995
  • Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
    • Regional övervakning av försurande luftföroreningar, svavel och kväve, under perioden oktober 1993 till september 1994 i sex län i mellersta Sverige har utförts av IVL. Mätningarna omfattar ett gemensamt basprogram med nedfallsmätningar på 41 lokaler med öppet fält och skogsytor (krondropp). Målet är att beskriva tillstånd, regionala skillnader och utveckling i tiden. Effekterna av nedfallet beskrivs med hjälp av undersökningar av markvatten som passerat skogens rotzon. På tjugo lokaler har lufthalter av svaveldioxid och kvävedioxid undersökts. På flertalet lokaler var nederbördens genomsnittliga pH-värde 4,3-4,5 och nedfallet av svavel och kväve större än Naturvårdsverkets miljömål för Svealand. Nedfallet av svavel var mindre i tallskog än i granskog, minst i norra Värmland och störst i Stockholms län, samt större än föregående år i samtliga län utom Värmland.....
  •  
21.
  • Hallgren Larsson, Eva, et al. (författare)
  • Luftföroreningar i mellersta Sverige; Nedfall, halter och effekter oktober 1994-september 1995
  • 1996
  • Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
    • Regional övervakning av försurade luftföroreningar, svavel och kväve, under perioden oktober 1994 till september 1995 i åtta län i mellersta Sverige har utförts av IVL. Mätningarna omfattar ett gemensamt basprogram med nedfallsmätningar på 51 lokaler med öppet fält och skogsytor (krondropp). Målet är att beskriva tillstånd, regionala skillnader och utveckling i tiden. Effekterna av nedfallet beskrivs med hjälp av undersökningar av markvatten som passerat skogens rotzon ( ej Kopparbergs och Gävleborgs län). På vissa lokalre har lufthalter av svaveldioxid, kvävedioxid, ammoniak och ozon undersökts. Nederbördens surhet har i allmänhet varierat mellan pH 4,5 och 4,7. Nedfallet visar en gradient med större nedfall av svavel och kväve på ostliga lokaler jämfört med längre åt nordväst och var som regel större än Naturvårdsverkets miljömål för Svealand; 2,5 kg svavel och 4 kg kväve per hektar och år. Efter förhöjd nivå 1993/94 var nedfallet under 1994/95 på ungefär samma nivå som peroden 1991/93. Resultat från hela landet visar stor belastning och torrdeposition av svavel och kväve i södra Sverige och betydligt måttligare värden i norr.
  •  
22.
  • Hallgren Larsson, Eva, et al. (författare)
  • Luftföroreningar i norra Sverige
  • 1997
  • Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
    • Regional övervakning av försurade luftföroreningar, svavel och kväve, under perioden oktober 1995 till september 1996 i fyra län i norra Sverige har på uppdrag utförts av IVL. Mätningarna omfattar ett gemensamt basprogram med nedfallsmätningar på öppet fält och i näraliggande skogsytor (krondropp). Målet är att beskriva tillstånd, regionala skillnader och utveckling i tiden. Effekterna av nedfallet beskrivs med hjälp av undersökningar av markvatten som passerat skogens rotzon. Jämförelse med resultat från tidigare år och övriga Sverige ingår. Mätningarna har visat en gradient med surare nederbörd på kustnära lokaler jämfört med lokaler längre in i landet. Även nedfallet av svavel och kväve har varit större längs kusten.
  •  
23.
  • Hallgren Larsson, Eva, et al. (författare)
  • Luftföroreningar i norra Sverige. Nedfall, halter och effekter. okt 1993 - september 1994
  • 1995
  • Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
    • Regional övervakning av försurande luftföroreningar, svavel och kväve, under perioden oktober 1993 till september 1994 i fyra län i norra Sverige har utförts av IVL. Mätningarna omfattar ett gemensamt basprogram med nedfallsmätningar på 17 lokaler med öppet fält och skogsytor (krondropp). Målet är att beskriva tillstånd, regionala skillnader och utveckling i tiden. Effekterna av nedfallet beskrivs med hjälp av undersökningar av markvatten som passerat skogens rotzon. På två lokaler mäts lufthalter av svaveldioxid, kvävedioxid och ammoniak. Mätningarna har visat en gradient med lägre pH-värden i nederbörd från kustnära lokaler jämfört med lokaler in i landet. Även nedfallet av svavel och kväve har varit större på de kustnära lokalerna. På dessa lokaler har nedfallet av svavel och kväve varit större än vad Naturvårdsverket anger som miljömål för Norrland. Inga tendenser till ökad, eller minskad, svavelbelastning har noterats under de tre senaste åren. Försurningspåverkan har noterats i markvatten från lokalerna utanför Umeå och Luleå. Kvävehalterna i markvattnet har varit låga och indikerar att ekosystemet på ett effektivt sätt utnyttjat tillgängliga mängder. Linjär regressionsanalys av markvattnets sammansättning antyder att innehållet av baskatjoner minskat på en tredjedel av lokalerna. Detta indikerar att markernas förråd av utbytbara baskatjoner minskat under den gångna treårsperioden, men kan också vara en fördröjd effekt av större försurningsbelastning åren före mätningarna startade. Luftens innehåll av svaveldioxid var lägre i Jämtlands län än på övriga mätplatser i Sverige medan innehållet av kvävedioxid var på samma nivå som i Värmlands och Västmanlands län. Ammoniakhalterna i Jämtland var jämförbara med lokalerna i Skaraborgs län.
  •  
24.
  • Hallgren Larsson, Eva, et al. (författare)
  • Luftföroreningar i norra Sverige; Nedfall, halter och effekter oktober 1994-september 1995
  • 1996
  • Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
    • Regional övervakning av försurade luftföroreningar, svavel och kväve, under perioden oktober 1994 till september 1995 i fyra län i norra Sverige har utförts av IVL. Mätningarna omfattar ett gemensamt basprogram med nedfallsmätningar på 17 lokaler med öppet fält och skogsytor (krondropp). målet är att beskriva tillstånd, regionala skillnader och utveckling i tiden. Effekterna av nedfallet beskrivs med hjälp av undersökningar av markvatten som passerat skogens rotzon. På två lokaler mäts lufthalter av svaveldioxid, kvävedioxid och ammoniak. Jämförelse med resultat från tidigare år och övriga Sverige ingår. Mätningarna har visat en gradient med lägre pH-värden i nederbörd från kustnära lokaler jämfört med lokaler längre in i landet. Även nedfallet av svavel och kväve har varit större på de kustnära lokalerna. På hälften av lokalerna var nedfallet av svavel och kväve större än Naturvårdsverket anger som miljömål för Norrland. Fyra års mätningar visar minskad svavelbelastning på de tre lokalerna i Norrbottens län. Försurningspåverkan har noterats i markvatten från lokalerna utanför Umeå och Luleå. Kvävehalterna i markvattnet har varit låga och indikerar att ekosystemet på ett effektivt sätt utnyttjat tillgängliga mängder. Linjär regressionsanalys av markvattnets sammansättning under fyra år minskade halter mangan på sex av femton lokaler. Högst halter av svaveldioxid noterades i januari -95. För kvävedioxid var halterna högst under perioden november-mars. Generellt noterades högre halter i Gällö jämfört med på Rödön.
  •  
25.
  • Hallgren Larsson, Eva, et al. (författare)
  • Luftföroreningar i norra Sverige. Nedfall och effekter oktober 1992 till september 1993.
  • 1994
  • Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
    • Regional övervakning av försurande luftföroreningar, svavel och kväve, under perioden oktober 1992 till september 1993 i fyra län i norra Sverige har utförts av IVL. Mätningarna omfattar ett gemensamt basprogram med nedfallsmätningar på 17 lokaler med öppet fält och skogsytor (krondropp). Målet är att beskriva tillstånd, regionala skillnader och utveckling i tiden. Effekterna av nedfallet beskrivs med hjälp av undersökningar av markvatten som passerat skogens rotzon. Mätningarna har visat en gradient med lägre pH-värden i nederbörd från kustnära lokaler jämfört med lokaler längre in i landet. Även nedfallet av svavel och kväve har varit större på de kustnära lokalerna. På dessa lokaler har nedfallet av svavel och kväve varit större än den kritiska belastningsgränsen. Försurningspåverkan har noterats i markvatten från lokalerna utanför Umeå och Luleå. Kvävehalterna i markvattnet har varit låga och indikerar att ekosystemet på ett effektivt sätt utnyttjat tillgängliga mängder.
  •  
26.
  •  
27.
  • Hallgren Larsson, Eva, et al. (författare)
  • Luftföroreningar i skogliga provytor - Resultat till och med september 2002
  • 2003
  • Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
    • På uppdrag av luftvårdsförbund, länsstyrelser, kommuner och skogsvårdsstyrelser mäter IVL nedfall av luftföroreningar och markvattnets sammansättning på 109 lokaler i hela Sverige och lufthalter på vissa av dessa. Metoder har varit desamma under hela mätperioden, vilket gör data från slutet av 1980-talet jämförbara med senaste årets data. Syftet med mätningarna är att beskriva nedfallets storlek och markvattnets sammansättning i skogsytorna, men även visa skillnader mellan olika delar av landet och hur förhållandena ändras med tiden. Flertalet provytor ligger i Skogsvårdsorganisationens observationsytor, vilket gör att data avseende luftföroreningar kan jämföras med skogliga uppgifter. Undersökningarna sedan slutet av 1980-talet har visat att nedfallet av svavel och kväve är störst i sydvästra Sverige och avtar åt nordost. Längre norrut finns en gradient med större deposition i Stockholmsområdet och längs Norrlandskusten än inåt i landet. Nedfallet av svavel har minskat, liksom skillnaderna mellan olika regioner i Sverige, och nederbörden har blivit mindre sur. Till stor del förklaras det av minskade utsläpp av svavel i Europa. För kväve är det svårt att se trender. Det är viktigt att internationellt avtalade utsläppsminskningar genomförs för att nå förväntad belastning av försurande och gödande ämnen år 2010. Trots markant minskad försurningsbelastning är det svårt att se någon tydlig minskning av markvattnets surhetsgrad. Främsta orsaken är sannolikt att återhämtningen i skogsmark är långsam och att kritiska belastningsgränser fortfarande överskrids i vissa områden, speciellt i södra Sverige. Störst nedfall av antropogent svavel noterades i fyra granytor i Skåne och Halland, 8-8,7 kg per hektar under hydrologiska året 2001/02. Som genomsnitt för 27 lokaler med varierande trädslag i hela Götaland noterades 3,8 kg svavel per hektar under samma period. Motsvarande från elva lokaler i Svealand var 2,0 kg/ha och 1,1 kg/ha från sju lokaler i de fyra norrlandslänen. När det gäller kväve fanns toppnoteringarna i Halland, 16,9 kg kväve per hektar via nederbörden (varav 14,4 kg oorganiskt och 2,5 kg organiskt kväve). Motsvarande för de två nordliga lokaler var 2 kg per hektar. Speciellt i Hallands län har en risk för utlakning av kväve från områden med växande skog noterats. Lufthalter av svavel och kväve i bakgrundsmiljö visar en tydlig gradient över Sverige. Under 2001/02 noterades tre gånger högre halter av svaveldioxid på lokalerna i södra Sverige (genomsnitt 1 mg/m3) jämfört med i norra Sverige (genomsnitt 0,3 mg/m3). För kvävedioxid var gradienten ännu tydligare med tio gånger högre halter i söder jämfört med i norr; 5 mg/m3 i södra Sverige och 0,5 mg/m3 i norra Sverige. Bakgrundsvärden av svavel- och kvävedioxid är långt under gällande gränsvärden. Däremot indikerar halterna av marknära ozon risk för minskad tillväxt inom både jord- och skogsbruk
  •  
28.
  • Hallgren Larsson, Eva (författare)
  • Luftföroreningar i Stockholms län : Resultat till och med september 2001
  • 2003
  • Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
    • På uppdrag av Länsstyrelsen i Stockholms län och Luftfartsverket har IVL sedan 1992 mätt nedfall avluftföroreningar, markvattnets kvalitet och lufthalter på olika lokaler i Stockholms län. Syftet är att beskriva nedfallets storlek och markvattnets sammansättning i skogsytorna, men även visa skillnader mellan olika delar av regionen och hur förhållandena ändras med tiden. Dessutom har grundvattnets sammansättning analyserats på två lokaler sedan år 2000. De flesta provytorna ligger i skogsvårdsorganisationens observationsytor, vilket gör att data kan jämföras med skogliga uppgifter.Nedfallet av svavel och kväve är störst i sydvästra Sverige och avtar åt nordost. Längre norrut i landet finns en gradient med större deposition i Stockholmsområdet och längs Norrlandskusten än inåt landet. Det innebär att depositionen på lokalerna i Stockholms län generellt varit större än i angränsande län. Sedan mätningarna startade har skillnaden mellan olika regioner i Sverige minskat betydligtsamtidigt som nederbörden blivit mindre sur. Nederbördens halter av försurande svavel har i princip halverats under 1990-talet samtidigt som nedfallet till marken i skogen har minskat med drygt 60 %. Till stor del förklaras det av minskade utsläpp av svavel i Europa. När det gäller kväve är det svårt att se trender. Om avtalade utsläppsminskningar genomförs kommer depositionen av i första hand kväve, men även svavel, att minska till år 2010.Utmärkande för hydrologiska året mellan oktober 2000 till september 2001 är riklig nederbördsmängd och större våtdeposition av kväve än något år tidigare sedan mätningarna startade 1992. I genomsnitt bidrog 770 mm nederbörd till att nästan 8 kg kväve deponerades per hektar. Nederbördens surhet var på samma nivå som närmast föregående år och visade i genomsnitt pH-värde 4,7. Tillmarken i granytorna deponerades i genomsnitt 6,1 kg svavel per hektar. Det innebär att nedfallet av försurande ämnen fortfarande är större än acceptabla nivåer. De centralt belägna provytorna i Sticklinge och Ulriksdal har haft det suraste markvattnet; pH-värden runt 4,6-4,9. Trots minskatnedfall av försurande ämnen saknas tydliga tecken på att markvattnets försurningsgrad minskar. Luftens innehåll av kvävedioxid var betydligt högre än i angränsande län. Halterna av marknära ozon var något högre än sommaren 2000 och innebär risk för skador på vegetationen.
  •  
29.
  • Hallgren Larsson, Eva, et al. (författare)
  • Luftföroreningar i södra Sverige 1985-1995
  • 1997
  • Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
    • Regional (länsvis) övervakning av försurade luftföroreningar, svavel och kväve, i tio län i södra Sverige har utvärderats av IVL. Utvärderingen omfattar tio års mätningar, oktober 1985 till september 1995. Undersökningarna har initierats av luftvårdsförbund, länsstyrelser och andra länsindelade organisationer. Länen har ett gemensamt basprogram som omfattar nedfallsmätningar på öppet fält och i skog (krondroppsmätningar) samt markvatten på ett 70-tal lokaler. På vissa lokaler ingår lufthaltsmätningar. Syftet med mätningarna är att beskriva tillstånd, regionala skillnader, samt utveckling i tiden. Undersökningarna genomförs huvudsakligen i skogsvårdsorganisationens observationsytor, vilket ger tillgång till övrig information, som exempelvis kronutglesning, tillväxt samt markkemiska data. För svavel och havssalter visar undersökningarna total belastning och regional variation. På grund av upptag i trädkronorna kan krondroppsvärden ej användas som mått på totalt nedfall av kväve. Däremot framgår regional variation och områden med förhöjd kvävebelastning kan identifieras. Nedfall av svavel och kväve har varit betydligt större än Nturvårdsverkets miljömål för Götaland. Resultaten visar en markant gradient med större deposition i söder än i norr. Markvattenresultaten avspeglar i stora drag depositionsgradienten med kraftig försurningspåverkan på många platser i södra Sverige. Trendberäkningar på markvattnets sammansättning visar en fortlöpande försurningsprocess under mätperioden, trots att nedfallet av svavel har minskat. Lufthalter av svaveldioxid var högre i söder än längre norrut, och har avtagit under perioden. Kvävedioxid i luft uppvisar högre halter i trafikintensiva områden. Högst halter av ammoniak förekommer i områden med intensiv djurhållning. Naturvårdsverkets miljömål för marknära ozon överskreds vid samtliga mätlokaler. Belastningen av svavel och kväve i södra Sverige domineras av utländska bidrag. Internationella överenskommelser om utsläppsbegränsade åtgärder är därför av största vikt. I brukad skog i Sverige är åtgärder med anpassat uttag av trädbiomassa och kompensationsgödsling, samt klakning och vtaliseringsgödsling, väl så viktiga. Provytornas bonitet, stamtäthet, trädhöjd, grundyta, förekomst av skogsskador och marktillstånd beskrivs. Vid urval av skogsytor för depositionsmätningar har likartade granytor eftersträvats. Undersökningarna visar inget samband mellan markvattnets försurningstillstånd och skogens tillväxt eller förekomst av kådrinning. Multivariat statistisk analys indikerar att barrutglesning samvarierar med många faktorer i ett komplext skogsekosystem. Utförda modellberäkningar av massbalanser i skogsytor visar i många fall nettförluster av baskatjoner (försurningen ökar) samt upplagring av kväve.
  •  
30.
  • Hallgren Larsson, Eva, et al. (författare)
  • Luftföroreningar i södra Sverige. Nedfall, halter och effekter oktober 1993 - september 1994
  • 1995
  • Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
    • Regional övervakning av försurande luftföroreningar, svavel och kväve, under perioden oktober 1993 till september 1994 i tio län i mellersta Sverige har utvärderats av IVL. Mätningarna omfattar ett gemensamt basprogram med nedfallsmätningar på drygt 70 lokaler med öppet fält och skogsytor (krondropp). Målet är att beskriva tillstånd, regionala skillnader och utveckling i tiden. Effekterna av nedfallet beskrivs med hjälp av undersökningar av markvatten som passerat skogens rotzon. Från fyra lokaler redovisas lufthalter av ammoniak och ozon. På flertalet lokaler var nederbördens pH-värde mellan 4,4 och 4,5. Torrdepositionen av svavel och kväve var betydligt större än den övre gräns Naturvårdsverket anger som miljömål för Götaland.Beräknade värden indikerar att starksyrabelastningen till skogsmarken var ungefär dubbelt så stor som nedfallet av vätejoner via krondropp indikerar. Den nedåtgående trend som tidigare observerats när det gäller nedfall av svavel har brutits, speciellt i landets södra och östra delar. Försurningspåverkan i form av surt markvatten, låga halter av baskatjoner och höga halter av aluminium har främst noterats i områdets södra och västra delar. Denna försurningspåverkan har ökat markant sedan mätningarna startade. Läckage av kväve indikeras från sju kustnära lokaler i de fyra sydligaste länen. I Skaraborgs län var luftens innehåll av ammoniak och ozon högst under april-juli.
  •  
31.
  • Hallgren Larsson, Eva, et al. (författare)
  • Luftföroreningar i södra Sverige. Nedfall, halter och effekter oktober 1995 - september 1996
  • 1997
  • Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
    • Regional övervakning av försurande luftföroreningar, svavel och kväve, under perioden oktober 1995 till september 1996 i åtta län i södra Sverige har utförts av IVL. Mätningarna omfattar ett gemensamt basprogram med nedfallsmätningar på öppet fält och i skogsytor (krondropp). Målet är att beskriva tillstånd, regionala skillnader och utveckling i tiden. Effekterna av nedfallet beskrivs med hjälp av undersökningar av markvatten som passerat skogens rotzon. På vissa lokaler har lufthalter av svaveldioxid, kvävedioxid, ammoniak och ozon undersökts. Resultat från södra Sverige jämförs med resultat från övriga Sverige. Nederbördens pH-värde var 4,5 som genomsnitt för samtliga lokaler i södra Sverige. Den var surast längs västkusten och mindre sur i Skaraborgs och Jönköpings län. Innehållet av kväve och antropogent svavel var högst i Skåne, Blekinge samt Göteborgs och Bohus län.
  •  
32.
  • Hallgren Larsson, Eva, et al. (författare)
  • Luftföroreningar i södra Sverige - nedfall och effekter 1992
  • 1993
  • Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
    • Nedfallet av försurande luftföroreningar under 1992 på drygt 70 lokaler i södra Sverige redovisas. Effekterna av nedfallet beskrivs med hjälp av markvattenanalyser. Nedfallet av svavel och kväve visade en gradient från sydväst mot nordost, beroende på mer nederbörd, högre halter i nederbörden och mer torrdeposition i sydväst. Det totala svavelnedfallet under 1992 varierade mellan 22 kg per hektar på exponerade granytor i Skåne och Halland till 7-9 kg per hektar i Kalmar samt östra Kronobergs och Jönköpings län. Krondroppsmätningarna av kväve visade en större gradient mellan 17-20 kg per hektar i väster till 3-6 kg per hektar längre österut. Orsaken är att kväve är ett eftertraktat växtnäringsämne och att upptag av kväve i trädkronorna får större relativ betydelse i inlandet, där den totala tillgången på kväve i allmänhet är mindre. Sedan mätningarna startade 1986 har svavelbelastningen i södra Sverige minskat medan kvävebelastningen legat på ungefär samma nivå. Markvattenundersökningarna har generellt visat låga pH-värden mellan 4 och 5. På några kraftigt kvävebelastade skogsytor längs kusterna har halterna av nitratkväve varit höga. Höga halter av aluminium i kombination med låga halter av baskatjoner innebär en stor ekologisk risk och har främst förekommit i väster och på vissa lokaler i Kronobergs och Blekinge län. Linjär regressionsanalys av markvattnets sammansättning har visat att markvattnet blivit surare på åtta av de sjuttio lokalerna medan halterna av baskatjoner har minskat på 13-15 lokaler.
  •  
33.
  • Hallgren Larsson, Eva, et al. (författare)
  • Luftföroreningar i södra Sverige. Nedfall och effekter oktober 1992-september 1993
  • 1994
  • Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
    • Regional övervakning av försurande luftföroreningar, svavel och kväve, under perioden oktober 1992 till september 1993 i nio län i södra Sverige har utförts av IVL, på uppdrag av Luftvårdsförbund och Länsstyrelser. Mätningarna omfattar ett gemensamt basprogram med nedfallsmätningar på 70 lokaler med öppet fält och skogsytor (krondropp) och startade i flertalet län i mitten eller slutet av 1980-talet. Målet är att beskriva tillstånd, regionala skillnader och utveckling i tiden. Effekterna av nedfallet beskrivs med hjälp av undersökningar av markvatten som passerat skogens rotzon. Mätningarna har visat att nederbördens pH-värde i genomsnitt var mellan 4,4 och 7 kg per hektar. Motsvarande värde för nedfallet till marken i granskog var 10 till 15 kg per hektar. Dessa värden ligger över den kritiska belastningsgränsen på 3 kg svavel per hektar och år. Nedfallet av svavel har minskat sedan mätningarna startade. För kvävedepositionen på öppet fält varierade nedfallet i de olika länen mellan 5 och 12 kg per hektar, vilket är på eller över den kritiska belastningsgränsen, 5 kg kväve per hektar och år i Götaland. På grund av upptag av kväve i trädkronorna är det totala kvävenedfallet svårt att mäta. Detta leder också till stora skillnader i krondroppsdeposition mellan lågbelastade och högbelastade områden. I Kalmar läns granyta deponerades 2 kg kväve per hektar, medan motsvarande värde för Hallands 4 granytor var 17 kg per hektar. Kvävenedfallets omfattning har inte visat vare sig någon klar ökning eller minskning med tiden. Låga pH-värden, mellan 4 och 5, har noterats i markvatten från i stort sett samtliga lokaler. På flera av dessa har markvattnet även blivit surare under mätningarnas gång. Läckage av kväve från skogsmarken har framförallt indikerats på ett antal kustnära lokaler i Skåne, Halland och Blekinge. En riskabel kombination av höga halter av aluminium och låga halter av baskatjoner har främst noterats i områdets västra delar. Linjär regressionsanalys har visat att försurningsprocessen fortskrider, trots minskad försurningsbelastning.
  •  
34.
  • Hallgren Larsson, Eva (författare)
  • Markvattenkemi - variation inom skogliga observationsytor
  • 2003
  • Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
    • På uppdrag av Länsstyrelsen i Västra Götalands län har IVL utvärderat de markvattenmätningar som utförs inom det svenska Krondroppsnätet (www.ivl.se). Syftet har varit att belysa rumslig variation av markvattnets sammansättning inom själva provytan. En annan frågeställning var om det räcker med ett generalprov från 5 lysimetrar (markvattenprovtagare) för att ge ett representativt mått för beståndet som helhet, samt om eventu-ella skillnader avseende markvattnets sammansättning kan förklaras av jordmånsvariation inom ytan. Vid två tillfällen (under vår och höst 2001 samt vår 2002) har markvatten från enskilda lysimetrar analyserats separat och variationen mellan de olika delproverna beräknats statistiskt. Som komplement till denna mark-vattenkemiska variation genomfördes en jordmånsbeskrivning i anslutning till varje lysimeter. Dessutom gjordes en okulär bedömning avseende ytans och närområdets topografi med syfte att bedöma huruvida markvattnet kan påverkas av ytligt grundvatten eller andra vattenrörelser från sidan. Totalt har tio lokaler fördelade i södra och mellersta Sverige ingått i undersökningen. Den har visat följande rangordning när det gäller haltvariation mellan olika delprover; järn, kalium, ammoniumkväve, mangan, nitratkväve, kloridjoner, aluminium, vätejoner, sulfatsvavel, kalcium, totalt organiskt kol, natrium och magnesium som visat minst variation. Resultaten från denna undersökning har även jämförts med övriga studier med liknande syfte. Huvudsakligt syfte med markvattenprovtagningarna inom Krondroppsnätet är att bedöma såväl markvattnets kvalitet i skogsbeståndet som dess tidsutveckling som indikator på en rad processer, påverkade av bland annat luftföroreningar. När det gäller tidsutveckling i beståndet bör det i princip räcka att studera markvatten från ett fåtal fungerande lysimetrar under flera år. Här är mätseriens längd av större betydelse än antalet lysimetrar. För att med en rimlig ekonomisk insats täcka in den variation som normalt förekommer är slutsatsen från denna studie att fem lysimetrar på olika ställen i direkt anslutning till ytan normalt räcker för att ge en uppfattning av medelförhållandena i markvattenkemi. Till stöd för detta finns resultaten från andra studier som uppvisar en likartad variation, trots i flera fall fler lysimetrar inom ett begränsat område. Stora avvikelser från förväntad markvattenkemi, eller onormalt kraftig variation mellan provtagare, kan i vissa fall motivera att fler lysimetrar installeras för att få ett säkrare värde på genomsnittliga halter i markvatten från beståndet
  •  
35.
  • Hallgren Larsson, Eva (författare)
  • Skogliga observationsytor och miljömålsindikatorer: möjlighet att utnyttja befintliga data
  • 2007
  • Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
    • Med syfte att studera luftföroreningarnas effekter på skogens hälsa har Skogsstyrelsen undersökt permanenta skogliga observationsytor sedan 1984. Det första nätet av ytor reviderades 1995-1997 då 223 nya lokaler etablerades med hjälp av en objektiv urvalsmetodik. Syftet är att visa förhållanden i normalt brukad skog i bakgrundsmiljö. Mätningarna omfattar trädvitalitet, barr- och bladkemi, markkemi, tillväxt, vegetation, meteorologi, deposition, markvatten och lufthalter och ingår i ett europeiskt samarbete med mer än 30 deltagande länder. Data har använts i många olika sammanhang, både som underlag för miljöarbete på olika nivåer och olika forskarrapporter. För att öka möjligheten till generaliseringar vore det värdefullt att kunna "skala upp" data från obsyteprogrammet till mer heltäckande inventeringar som till exempel Riksinventeringen av skog (RIS).Förhållandena i miljön är komplexa och det är vanskligt att välja ut enstaka indikatorer för att illustrera detta. Även där obsytorna inte direkt kan användas för uppföljning så bidrar de till bättre förståelse av processer i skogliga ekosystem. Åtta av landets 16 miljömål har valts ut för närmare diskussion. För Begränsad klimatpåverkan och Ett rikt växt- och djurliv har inga indikatorer föreslagits, utan materialet får mer betraktas som komplement till andra studier.För de sex övriga miljömålen föreslås indikatorer som kan vara användbara både på regional och nationell nivå.Frisk luft:Halten marknära ozon under sommaren (generationsmål).För det sydsvenska skogslandskapet kan 8 timmars medelvärde beräknas (delmål 3).Bara naturlig försurning:Uppmätt svavelnedfall via krondropp (tidsutveckling) i kombination med modellberäknat nedfall (yttäckande information).Kommande beräkningar avseende överskridande av kritisk belastning är intressanta.Försurningsgrad i markvattnet med beräknade trender och trendbrott (delmål 2).Giftfri miljö:Oorganiskt aluminium i markvatten.Ingen övergödning:För bedömning av kvävetillgång föreslås en indikator baserad på kvoten mellan kol och kväve i humus, uppmätt kvävenedfall via krondropp, kvävehalter i barr samt markvattnets innehåll av kväve.Grundvatten av god kvalitet:Markvattnets försurningstillstånd och innehåll av kväve.Levande skogar:Kronutglesning som mått på skogens värde för biologisk produktion.Basmättnadsgrad i mineraljord, kvot mellan kol och kväve i humus samt markvattnets sammansättning som indikator för att naturliga funktioner och processer upprätthålls.Förhållande mellan fosfor och kväve samt kalium och kväve i årsbarr kan användas för att indikera att naturliga funktioner och processer upprätthålls.Både med tanke på Bara naturlig försurning och Ingen övergödning föreslås omdrev av den markkemiska provtagningen.
  •  
36.
  • Hallgren Larsson, Eva (författare)
  • Tätortsprogram i Kronobergs län : Resultat 2007-2016
  • 2017
  • Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
    • Tätortsprogram i Kronobergs län, resultat 2016SammanfattningSedan 2007 utgör Kronobergs län samverkansområde för kontroll av luftkvalitet. Samtliga kommuner deltar och Kronobergs Luftvårdsförbund samordnar verksamheten. Programmet är en kombination av mätningar och beräkningar. Samverkan ger underlag för en mer samlad bedömning av situationen i länet och resultat från enskilda kommuner kan lättare jämföras med varandra. Denna redovisning är den sista för det avtal som gällt 2012-2016.Såväl mätningar som beräkningar tyder på att luftkvaliteten är relativt god i länet. Resultaten visar inga överskridanden av miljökvalitetsnormer. För kvävedioxid och riktigt små partiklar (PM2,5) ligger nivåerna under riktvärdena i berörda preciseringar inom miljökvalitetsmålet Frisk Luft som är ambitionsnivån till och med år 2020. Det vi har mest problem med är förhöjda halter av ”grova partiklar”, PM10, under enskilda dygn. Detta gäller även merparten övriga tätorter i Sverige. Situationen i Kronobergs län ser ut att ha förbättrats och visar färre antal dygn med förhöjda halter under den senaste femårsperioden jämfört med perioden 2008-2011, vilket är positivt. Halterna av dessa grova partiklar har dock varit på en sådan nivå att mätningar med dygnsupplösning och godkänd utrustning krävs på minst en plats inom samverkansområdet.Värt att notera är tydligt förhöjda halter av butylacetat i Älmhult. Detta är ett flyktigt organiskt ämne som förknippas med påverkan från någon industri eller hantering av lösningsmedel. Butylacetat bidrar också till bildning av marknära ozon, vilket inte är bra. Utredning pågår.För kvävedioxid kan vi konstatera att en stor del är egenproducerat i våra tätorter. Vi har alltså själva relativt stor möjlighet att påverka halterna av kvävedioxid på dessa platser. På landsbygd i länet är halterna ofta under 2 mikrogram per kubikmeter (μg/m3). Motsvarande i tätort utan direkt trafikpåverkan har oftast varit 7-10 μg/m3. Liksom tidigare noterades det högsta årsmedelvärdet av kvävedioxid under 2016 vid den trafikbelastade lokalen i Växjö, 14 μg/m3. Luftvårdsförbundet genomför inga egna mätningar av kvävedioxid på landsbygd och 2016 års lägsta värde rapporteras från Uppvidinge, 5,6 g/m3.För partiklar av den grövre fraktionen, PM10, är bakgrundsbelastningen förhållandevis större än för kvävedioxid. Under 2012-2016 har mätningarna visat 6-9 μg/m3 på ren landsbygd, 11-15 i tätort utan direkt trafikpåverkan och 11-17 μg/m3 som årsmedelvärden för partiklar (PM10) i trafikbelastade miljöer.Värt att nämna är att innebörden av detta begrepp varierar. I riktigt trafikbelastad miljö kan dygnsvariationen vara stor. Mindre partiklar, PM2,5, transporteras generellt längre sträckor och för dessa är bakgrundsbelastningen förhållandevis större än för de grövre partiklarna.2016 års medelvärde för bensen i Älmhult var 0,6 μg/m3, vilket är lågt, bra och under politiskt beslutad precisering inom miljökvalitetsmålet Frisk luft (max 1 μg/m3).Luftkvaliteten är viktig för vårt generella hälsotillstånd. Även i ett land som Sverige, där vi generellt anses ha väldigt ren och fin luft, beräknas tjugo gånger fler människor dö av luftföroreningar (5 500 per år) än av trafikolyckor (250 per år). Hälsoeffekter finns sammanställda i Folkhälsomyndighetens miljöhälsorapport.Tidigare års resultat från samverkansområdet finns på förbundets hemsida, www.kronobergsluft.se.
  •  
37.
  • Hallgren Larsson, Eva (författare)
  • Tätortsprogram i Kronobergs län : Resultat 2007 - 2014
  • 2015
  • Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
    • Sedan 2007 utgör Kronobergs län ett samverkansområde för kontroll av luftkvalitet. Samtliga kom-muner deltar och Kronobergs Luftvårdsförbund samordnar verksamheten. Programmet är en kombi-nation av mätningar och beräkningar. Samverkan ger underlag för en mer samlad bedömning av situa-tionen i länet och resultat från enskilda kommuner kan lättare jämföras med varandra. Nuvarande pro-gramperiod omfattar åren 2012-2016.Såväl mätningar som beräkningar tyder på att luftkvaliteten är relativt god i länet. Inga överskridanden av miljökvalitetsnormer befaras. Under 2014 visade mätningarna halter under, eller i nivå med, an-givna preciseringar inom miljökvalitetsmålet Frisk Luft för samtliga undersökta variabler på i princip samtliga platser.För kvävedioxid kan vi konstatera att en stor del är egenproducerat i våra tätorter. På landsbygd i länet är halterna runt 2 mikrogram per kubikmeter (μg/m3). De mätningar som hittills utförts visar att mot-svarande i tätort utan direkt trafikpåverkan oftast varit 7-10 μg/m3. Högst årsmedelvärde av kvävedi-oxid under 2014 noterades från den trafikbelastade lokalen i Växjö, 13 μg/m3. Samtidigt redovisas länets hittills lägsta årsmedelvärde i tätort från Uppvidinge, 5 μg/m3.För partiklar av den grövre fraktionen, PM10, är bakgrundsbelastningen generellt större än för kväve-dioxid. Under 2012-2014 har mätningarna visat 6-9 μg/m3 på ren landsbygd, 12-15 i tätort utan direkt trafikpåverkan och 12-17 μg/m3 som årsmedelvärden i trafikbelastade miljöer. I trafikbelastade miljöer kan dygnsvariationen vara stor, vilket gör att aktuell precisering för dygnsmedelvärden inom miljö-målsarbetet inte nåddes under åren 2008 och 2011. För åren 2012-2014 innebär uppmätta värden att denna precisering har nåtts, även om marginalen var minsta möjliga i Växjö under 2014. Då noterades 35 dygn med halter över 30 μg/m3 och gränsen är att maximalt 36 dygn får ha så pass höga värden. Mätningar av de mindre partiklarna, PM2,5, startade i länet i och med detta program 2012. Uppmätta årsmedelvärden har varit 4-9 μg/m3, vilket är under angiven precisering inom miljömålsarbetet (max 10 μg/m3).Årsmedelvärdet för bensen i Älmhult var 0,6 μg/m3 under 2014, vilket snarast är lägre än tidigare år. I Älmhult analyseras också vissa övriga flyktiga organiska ämnen. Från tydligt förhöjda halter av bu-tylacetat under 2007 och 2008, mer normala halter under 2012 så har halterna under 2013 och 2014 återigen varit förhållandevis höga. Förhöjda värden av butylacetat brukar vara tecken på påverkan från någon industri eller hantering av lösningsmedel.Luftkvaliteten är viktig för vårt generella hälsotillstånd. Även i ett land som Sverige, där vi generellt anses ha väldigt ren och fin luft, beräknas tjugo gånger så många människor dö av luftföroreningar (5 500 per år) än av trafikolyckor (250 per år).Tidigare års resultat från samverkansområdet finns på förbundets hemsida, www.kronobergsluft.se.
  •  
38.
  • Hallgren Larsson, Eva (författare)
  • Tätortsprogram i Kronobergs län : Resultat 2007-2015
  • 2016
  • Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
    • Sedan 2007 utgör Kronobergs län ett samverkansområde för kontroll av luftkvalitet. Samtliga kommunerdeltar och Kronobergs Luftvårdsförbund samordnar verksamheten. Programmet är en kombinationav mätningar och beräkningar. Samverkan ger underlag för en mer samlad bedömning av situationen ilänet och resultat från enskilda kommuner kan lättare jämföras med varandra. Nuvarande programperiodomfattar åren 2012-2016.Såväl mätningar som beräkningar tyder på att luftkvaliteten är relativt god i länet. Resultaten visaringa överskridanden av miljökvalitetsnormer. Under 2015 noterades halter under, eller i nivå med, angivnapreciseringar inom miljökvalitetsmålet Frisk Luft. Det vi har mest problem med är ”grova partiklar”,PM10, vilket även gäller merparten övriga tätorter i Sverige. I Ljungby och Växjö har halternaav dessa under de senaste fem åren varit på en sådan nivå att mätningar krävs på minst en plats inomsamverkansområdet.Värt att notera är dock tydligt förhöjda halter av butylacetat i Älmhult. Detta är ett flyktigt organisktämne som förknippas med påverkan från någon industri eller hantering av lösningsmedel. Extra undersökningarhar genomförts för närmare utvärdering.För kvävedioxid kan vi konstatera att en stor del är egenproducerat i våra tätorter. På landsbygd i länetär halterna ofta under 2 mikrogram per kubikmeter (μg/m3). Motsvarande i tätort utan direkt trafikpåverkanhar oftast varit 7-10 μg/m3. Liksom tidigare noterades det högsta årsmedelvärdet av kvävedioxidunder 2015 vid den trafikbelastade lokalen i Växjö, 14 μg/m3. Årets lägsta värde rapporteras frånTingsryd, 6,7 μg/m3.För partiklar av den grövre fraktionen, PM10, är bakgrundsbelastningen generellt större än för kvävedioxid.Under 2012-2015 har mätningarna visat 6-9 μg/m3 på ren landsbygd, 12-15 i tätort utan direkttrafikpåverkan och 12-17 μg/m3 som årsmedelvärden för partiklar (PM10) i trafikbelastade miljöer. Idenna miljö kan dygnsvariationen vara stor. Under 2015 noterades 7 μg/m3 som årsmedelvärde på renlandsbygd i Asa för de grova partiklarna (PM10). Motsvarande för tätortsmätningarna var 12-15 μg/m3.De mindre partiklarna, PM2,5, transporteras generellt längre sträckor och för dessa är bakgrundsbelastningenofta större än för de grövre partiklarna. Under 2015 varierade årsmedelvärdena mellan 6 och 8μg/m3, förutom i Tingsryd där motsvarande var 11 μg/m3.2015 års medelvärde för bensen i Älmhult var 0,5 μg/m3, vilket är lågt, bra och under politiskt beslutadprecisering inom miljömålsarbetet (max 1 μg/m3).Luftkvaliteten är viktig för vårt generella hälsotillstånd. Även i ett land som Sverige, där vi generelltanses ha väldigt ren och fin luft, beräknas tjugo gånger fler människor dö av luftföroreningar (5 500per år) än av trafikolyckor (250 per år).Tidigare års resultat från samverkansområdet finns på förbundets hemsida, www.kronobergsluft.se.
  •  
39.
  • Hallgren Larsson, Eva (författare)
  • Tätortsprogram i Kronobergs län : Resultat från mätningar 2012
  • 2013
  • Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
    • SammanfattningSedan 2007 utgör Kronobergs län ett samverkansområde för kontroll av luftkvalitet. Samtliga kommuner deltar och Kronobergs Luftvårdsförbund samordnar verksamheten. Programmet är en kombination av mätningar och beräkningar. Samverkan ger underlag för en mer samlad bedömning av situationen i länet och resultat från enskilda kommuner kan lättare jämföras med varandra. Nuvarande programperiod omfattar åren 2012-2016.Såväl mätningar som beräkningar tyder på att luftkvaliteten är relativt god i länet. Inga överskridanden av miljökvalitetsnormer befaras. Däremot nås inte miljökvalitetsmålet Frisk Luft, eftersom aktuella halter av partiklar upp till 10 mikrometers storlek PM10, överskrider angiven halt i preciseringen.För kvävedioxid kan vi konstatera att en stor del är egenproducerat i våra tätorter. På landsbygd är halterna oftast 2-3 mikrogram per kubikmeter (μg/m3). De mätningar som hittills utförts visar att motsvarande i tätort utan direkt trafikpåverkan varit 9 μg/m3 och högst årsmedelvärde av kvävedioxid noteras från den trafikbelastade lokalen i Växjö, 15 μg/m3.För partiklar av den grövre fraktionen, PM10, har mätningarna visat 9 μg/m3 på ren landsbygd, 12 i tätort utan direkt trafikpåverkan och 14-17 μg/m3 som årsmedelvärden i trafikbelastade miljöer. I trafikbelastade miljöer förekommer väldigt stor dygnsvariation, vilket gör att aktuell precisering inom miljömålsarbetet inte nås. Mindre partiklar, PM2,5, har tidigare inte mätts i länet. Uppmätta årsmedelvärden varierar mellan, nästan osannolikt lågt 3 μg/m3 i Älmhult till 8 μg/m3 i trafikbelastad miljö i Lessebo.Årsmedelvärdet för bensen i Älmhult var 0,7 μg/m3, vilket är i nivå med resultaten från 2008-2011.Tidigare års resultat från samverkansområdet kan hämtas från förbundets hemsida, www.kronobergsluft.se, Luftkvalitet i Kronobergs län – Tätortsluft, resultat till och med december 2011.Luftkvaliteten är viktig för vårt generella hälsotillstånd. Även i ett land som Sverige, där vi generellt anses ha väldigt ren och fin luft, beräknas mer än tio gånger så många människor dö av luftföroreningar än av trafikolyckor.
  •  
40.
  • Hallgren Larsson, Eva (författare)
  • Tätortsprogram i Kronobergs län : Resultat från mätningar 2013
  • 2014
  • Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
    • SammanfattningSedan 2007 utgör Kronobergs län ett samverkansområde för kontroll av luftkvalitet. Samtliga kom-muner deltar och Kronobergs Luftvårdsförbund samordnar verksamheten. Programmet är en kombi-nation av mätningar och beräkningar. Samverkan ger underlag för en mer samlad bedömning av situ-ationen i länet och resultat från enskilda kommuner kan lättare jämföras med varandra. Nuvarande programperiod omfattar åren 2012-2016.Såväl mätningar som beräkningar tyder på att luftkvaliteten är relativt god i länet. Inga överskridan-den av miljökvalitetsnormer befaras. Under 2013 visade mätningarna halter under, eller i nivå med, angivna preciseringar för miljökvalitetsmålet Frisk Luft på i princip samtliga platser.För kvävedioxid kan vi konstatera att en stor del är egenproducerat i våra tätorter. På landsbygd är halterna oftast 2-3 mikrogram per kubikmeter (μg/m3). De mätningar som hittills utförts visar att motsvarande i tätort utan direkt trafikpåverkan varit 7-10 μg/m3. Högst årsmedelvärde av kvävedi-oxid noteras från den trafikbelastade lokalen i Växjö, 15 μg/m3.För partiklar av den grövre fraktionen, PM10, är bakgrundsbelastningen större. Under 2012-2013 har mätningarna visat 7-9 μg/m3 på ren landsbygd, 12-14 i tätort utan direkt trafikpåverkan och 14-17 μg/m3 som årsmedelvärden i trafikbelastade miljöer. I trafikbelastade miljöer kan dygnsvariationen vara stor, vilket gör att aktuell precisering inom miljömålsarbetet inte nåddes under åren 2008 och 2011. Mindre partiklar, PM2,5, har tidigare inte mätts i länet. Uppmätta årsmedelvärden har generellt varit 4-8 μg/m3, vilket är under angiven precisering inom miljömålsarbetet.Årsmedelvärdet för bensen i Älmhult var 0,7 μg/m3, vilket är i nivå med tidigare år.Tidigare års resultat från samverkansområdet finns på förbundets hemsida, www.kronobergsluft.se.Luftkvaliteten är viktig för vårt generella hälsotillstånd. Även i ett land som Sverige, där vi generellt anses ha väldigt ren och fin luft, beräknas mer än tio gånger så många människor dö av luftförore-ningar än av trafikolyckor. EU-kommissionen föreslog i december 2013 ett nytt åtgärdspaket för att minska problemen. Förslaget, som nu är ute på remiss, innehåller bland annat ett reviderat direktiv om nationella utsläppstak för fler ämnen och med strängare krav än vad som gäller idag. Beslut kan förväntas under 2015 för att sedan träda i kraft 2020.
  •  
41.
  • Hallgren Larsson, Eva (författare)
  • Tätortsprogram i Kronobergs län : Resultat 2007 - 2017
  • 2018
  • Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
    • Sedan 2007 utgör Kronobergs län samverkansområde för kontroll av tätortsluft. Samtliga kommunerdeltar och Kronobergs Luftvårdsförbund samordnar verksamheten. Samverkan ger underlag för en mersamlad bedömning av situationen i länet och resultat från enskilda kommuner kan lättare jämföras medvarandra. Under åren 2007-2016 ingick både mätningar och beräkningar. Med tanke på länets relativtgoda luftkvalitet och kostnadseffektivitet omfattar nuvarande program (2017-2022) enbart mätningar.Såväl mätningar som tidigare utförda beräkningar tyder på att luftkvaliteten är relativt god i länet. Resultatenvisar inga överskridanden av miljökvalitetsnormer. För kvävedioxid och riktigt små partiklar(PM2,5) ligger nivåerna under riktvärdena i berörda preciseringar inom miljökvalitetsmålet Frisk Luftsom är ambitionsnivån. Det vi har mest problem med är förhöjda halter av ”grova partiklar”, PM10, underenskilda dygn. Detta gäller även merparten övriga tätorter i Sverige. Situationen i Kronobergs länser ut att ha förbättrats och visar färre antal dygn med förhöjda halter under den senaste femårsperiodenjämfört med den första femårsperioden 2008-2012, vilket är positivt. Halterna av dessa grovapartiklar har dock varit på en sådan nivå att mätningar med dygnsupplösning och kontinuerligt registrerandeinstrument krävs på minst en plats inom samverkansområdet.Värt att notera under årens lopp är tydligt förhöjda halter av butylacetat i Älmhult. Detta är ett flyktigtorganiskt ämne som förknippas med påverkan från industri eller hantering av lösningsmedel. Butylacetatbidrar också till bildning av marknära ozon, vilket inte är bra. Utökade mätningar har genomförtsvintern 2015-2016 samt 2017-2018. Resultat från den senare presenteras på årsmöte 2018.För kvävedioxid kan vi konstatera att en stor del är egenproducerat i våra tätorter. Vi har alltså självarelativt stor möjlighet att påverka halterna av kvävedioxid i tätorten. På landsbygd i länet är halternaofta under 2 mikrogram per kubikmeter luft (μg/m3). Motsvarande i tätort utan direkt trafikpåverkanhar oftast varit 7-10 μg/m3. Liksom tidigare noterades det högsta årsmedelvärdet av kvävedioxid under2017 vid den trafikbelastade lokalen i Växjö, 13 μg/m3. Motsvarande för övriga tätorter var 7-8 μg/m3.Luftvårdsförbundet genomför inga egna mätningar av kvävedioxid på landsbygd.För partiklar av den grövre fraktionen, PM10, är bakgrundsbelastningen förhållandevis högre än förkvävedioxid. Under 2012-2017 har mätningarna visat 6-9 μg/m3 på ren landsbygd, 11-15 i tätort utandirekt trafikpåverkan och 11-17 μg/m3 som årsmedelvärden för partiklar (PM10) i trafikbelastade miljöer.I riktigt trafikbelastad miljö är dygnsvariationen stor. Mindre partiklar, PM2,5, transporteras generelltlängre sträckor och för dessa är bakgrundsbelastningen förhållandevis större än för de grövre partiklarna.2017 års medelvärde för bensen i Älmhult var 0,5 μg/m3, vilket är lägst hittills, bra och under politisktbeslutad precisering inom miljökvalitetsmålet Frisk luft (max 1 μg/m3).Luftkvaliteten är viktig för vårt generella hälsotillstånd. Även i ett land som Sverige, där vi generelltanses ha väldigt ren och fin luft, beräknas tjugo gånger fler människor dö av luftföroreningar (5 500per år) än av trafikolyckor (250 per år). Miljöhälsorapport Kronoberg 2017 redovisar hur länsinvånarnaupplever sin direkta närmiljö. Rapporten finns på Länsstyrelsens hemsida.Tidigare års resultat från samverkansområdet finns på förbundets hemsida, www.kronobergsluft.se.
  •  
42.
  •  
43.
  • Hallgren Larsson, Eva (författare)
  • Övervakning av luftföroreningar i Blekinge län : Resultat till och med september 1999
  • 2000
  • Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
    • På uppdrag av Blekinge Luftvårdsförbund har IVL mätt nedfall av luftföroreningar och markvattenkvalitet på olika platser i länet sedan 1985. Syftet är att beskriva nedfallets storlek och markvattnets sammansättning i skogsytorna, samt hur förhållandena ändras med tiden. Resultaten kan jämföras med förväntad utveckling i takt med att beslutade åtgärder genomförs. Flertalet ytor har samlokaliserats med Skogsvårdsorganisationens observationsytor och resultaten kan jämföras med uppgifter om skogens hälsa.Mätningarna visar att nedfallet av försurande svavel och kväve varit mindre i Blekinge län jämfört med situationen i Skåne. Däremot visar mätningarna större nedfall i Blekinge jämfört med länen längre norrut; Kronobergs, Kalmar, Jönköpings och Östergötlands län. Sedan mätningarna startade har nedfallet av svavel minskat kraftig samtidigt som nederbörden blivit mindre sur. För kväve är det svårt att se tydliga trender. Om avtalade utsläppsminskningar genomförs kommer depositionen av svavel och kväve att minska till år 2010. Markvattnet bär tydliga spår av flera decenniers belastning av försurande ämnen. Genomgående noteras surt markvatten i kombination med låga halter av baskatjoner och mycket höga halter av aluminium.Det hydrologiska året 1998/99 utmärker sig som det nederbördsrikaste sedan mätningarna startade 1985. Medelvärdet från länets samtliga sju lokaler var drygt 900 mm och nederbördens pH-värde var i genomsnitt 4,5. Nederbördens bidrag till kvävenedfallet var 10 kg per hektar. Till marken i de tre granytorna deponerades i genomsnitt 7 kg försurande svavel per hektar, med högst värde i Vång. Det innebär att nedfallet av svavel och kväve var på ungefär samma nivå under 1998/99 jämfört med året innan. Generellt gäller att markvattnet varit surt, cirka 4,5. Högst försurningsgrad, mätt som kvot mellan baskatjoner och aluminium, och störst risk för ekologiska skador indikeras från tallytan i Hjärtsjömåla samt granytorna i Vång och Björkefall.
  •  
44.
  • Hallgren Larsson, Eva (författare)
  • Övervakning av luftföroreningar i Blekinge län : Resultat till och med september 2000
  • 2001
  • Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
    • På uppdrag av Blekinge Luftvårdsförbund har IVL mätt nedfall av luftföroreningar och markvattenkvalitet på olika platser i länet sedan 1985. Syftet är att beskriva nedfallets storlek och markvattnets sammansättning i skogsytorna, samt hur förhållandena ändras med tiden. Resultaten kan jämföras med förväntad utveckling i takt med att beslutade åtgärder genomförs. Flertalet ytor har samlokaliserats med Skogsvårdsorganisationens observationsytor och resultaten kan jämföras med uppgifter om skogens hälsa.Mätningarna visar att nedfallet av försurande svavel och kväve varit mindre i Blekinge län jämfört med situationen i Skåne. Däremot visar mätningarna större nedfall i Blekinge jämfört med Kronobergs, Kalmar, Jönköpings och Östergötlands län. Sedan mätningarna startade har skillnaden mellan de olika regionerna och nedfallet av svavel minskat kraftig, samtidigt som nederbörden blivit mindre sur. För kväve är det svårt att se tydliga trender. Om avtalade utsläppsminskningar genomförs kommer depositionen av i första hand kväve, men även svavel, att minska till år 2010. Markvattnet bär tydliga spår av flera decenniers belastning av försurande ämnen. Genomgående noteras surt markvatten i kombination med låga halter av baskatjoner och mycket höga halter av aluminium.Mest utmärkande för det hydrologiska året från oktober 1999 till och med september 2000 är liten torrdeposition av svavel. Nedfallet av svavel till marken i granskogen var av samma storleksordning som nedfallet på öppet fält; 4 kg/ha, vilket är betydligt mindre än något år tidigare. Nedfallet av kväve var på samma nivå som tidigare år; 9 kg/ha. Liksom de två tidigare åren noterades relativt mycket nederbörd; 800 mm som medelvärde från samtliga sju lokaler och dess pH-värde var i genomsnitt 4,6. Generellt gäller att markvattnet varit surt; pH-värden runt 4,5 samt låga värden för den försurningsindikerande kvoten mellan baskatjoner och aluminium. Trots att nedfallet av svavel har minskat kraftigt visar statistiska beräkningar att markvattnets försurningsgrad, mätt på detta sätt, har ökat sedan mätningarna startade på Ryssberget samt i Hjärtsjömåla, Komperskulla, Vång och Björkefall.
  •  
45.
  • Hallgren Larsson, Eva (författare)
  • Övervakning av luftföroreningar i Blekinge län : Resultat till och med september 2001
  • 2002
  • Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
    • På uppdrag av Blekinge Luftvårdsförbund har IVL mätt nedfall av luftföroreningar och markvattenkvalitet på olika platser i länet sedan 1985. Syftet är att beskriva nedfallets storlek och markvattnets sammansättning i skogsytorna, samt hur förhållandena ändras med tiden. Resultaten kan jämföras med förväntad utveckling i takt med att beslutade åtgärder genomförs. Flertalet ytor har samlokaliserats med Skogsvårdsorganisationens observationsytor och resultaten kan jämföras med uppgifter om skogens hälsa. I Kallgårdsmåla fortsätter markvattenstudier sedan skogen avverkades år 2000.Mätningarna visar att nedfallet av försurande svavel och kväve varit mindre i Blekinge län jämfört med situationen i Skåne. Däremot visar mätningarna större nedfall i Blekinge jämfört med Kronobergs, Kalmar, Jönköpings och Östergötlands län. Sedan mätningarna startade har skillnaden mellan de olika regionerna och nedfallet av svavel minskat kraftig, samtidigt som nederbörden blivit mindre sur. För kväve är det svårt att se tydliga trender. Om avtalade utsläppsminskningar genomförs kommer depositionen av i första hand kväve, men även svavel, att minska till år 2010. Markvattnet bär tydliga spår av flera decenniers belastning av försurande ämnen. Genomgående noteras surt markvatten i kombination med låga halter av baskatjoner och mycket höga halter av aluminium.Hydrologiska året från oktober 2000 till och med september 2001 utmärker sig genom mycket rikligt nederbördsmängd samt större våtdeposition av kväve än något år tidigare sedan 1985. Dessutom var torrdepositionen av svavel den största sedan 1995/96. Som genomsnitt från tre lokaler noterades 1035 mm nederbörd med pH-värde 4,5. Nederbördens bidrag till nedfallet av oorganiskt kväve var i genomsnitt 12,6 kg/ha. Svavelnedfallet till marken i de två granytorna var i genomsnitt 8,2 kg/ha. Liksom tidigare år redovisas generellt sura förhållanden i markvattnet; pH-värden under 5 på samtliga lokaler och låga värden för den försurningsindikerande kvoten mellan baskatjoner och aluminium. Fyra av de sju lokalerna har generellt haft mycket låga pH-värden; 4,3-4,5. Som en följd av att nedfallet av svavel har halverats sedan slutet av 1980-talet har markvattnets innehåll av sulfatsvavel minskat på samtliga lokaler. Trots minskat svavelnedfall indikerar kvoten mellan baskatjoner och aluminium ökad försurningsgrad i markvatten från Ryssberget och Vång.
  •  
46.
  • Hallgren Larsson, Eva (författare)
  • Övervakning av luftföroreningar i Blekinge län Resultat till och med september 2000
  • 2001
  • Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
    • På uppdrag av Blekinge Luftvårdsförbund har IVL mätt nedfall av luftföroreningar och markvattenkvalitet på olika platser i länet sedan 1985. Syftet är att beskriva nedfallets storlek och markvattnets sammansättning i skogsytorna, samt hur förhållandena ändras med tiden. Resultaten kan jämföras med förväntad utveckling i takt med att beslutade åtgärder genomförs. Flertalet ytor har samlokaliserats med Skogsvårdsorganisationens observationsytor och resultaten kan jämföras med uppgifter om skogens hälsa. Mätningarna visar att nedfallet av försurande svavel och kväve varit mindre i Blekinge län jämfört med situationen i Skåne. Däremot visar mätningarna större nedfall i Blekinge jämfört med Kronobergs, Kalmar, Jönköpings och Östergötlands län. Sedan mätningarna startade har skillnaden mellan de olika regionerna och nedfallet av svavel minskat kraftig, samtidigt som nederbörden blivit mindre sur. För kväve är det svårt att se tydliga trender. Om avtalade utsläppsminskningar genomförs kommer depositionen av i första hand kväve, men även svavel, att minska till år 2010. Markvattnet bär tydliga spår av flera decenniers belastning av försurande ämnen. Genomgående noteras surt markvatten i kombination med låga halter av baskatjoner och mycket höga halter av aluminium. Mest utmärkande för det hydrologiska året från oktober 1999 till och med september 2000 är liten torrdeposition av svavel. Nedfallet av svavel till marken i granskogen var av samma storleksordning som nedfallet på öppet fält; 4 kg/ha, vilket är betydligt mindre än något år tidigare. Nedfallet av kväve var på samma nivå som tidigare år; 9 kg/ha. Liksom de två tidigare åren noterades relativt mycket nederbörd; 800 mm som medelvärde från samtliga sju lokaler och dess pH-värde var i genomsnitt 4,6. Generellt gäller att markvattnet varit surt; pH-värden runt 4,5 samt låga värden för den försurningsindikerande kvoten mellan baskatjoner och aluminium. Trots att nedfallet av svavel har minskat kraftigt visar statistiska beräkningar att markvattnets försurningsgrad, mätt på detta sätt, har ökat sedan mätningarna startade på Ryssberget samt i Hjärtsjömåla, Komperskulla, Vång och Björkefall
  •  
47.
  • Hallgren Larsson, Eva (författare)
  • Övervakning av luftföroreningar i Blekinge län. Resultat till och med september 2003
  • 2004
  • Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
    • På uppdrag av Blekinge Luftvårdsförbund har IVL mätt nedfall av luftföroreningar och markvatten-kvalitet på olika platser i länet sedan 1985. Syftet är att beskriva nedfallets storlek och markvattnets sammansättning i skogsytorna, samt hur förhållandena ändras med tiden. Resultaten kan jämföras med förväntad utveckling i takt med att beslutade åtgärder genomförs. Flertalet ytor har samlokalise-rats med Skogsvårdsorganisationens observationsytor och resultaten kan jämföras med uppgifter om skogens hälsa. I Kallgårdsmåla fortsätter markvattenstudier sedan skogen avverkades år 2000. Genom samarbete med SMHI utförs yttäckande modellberäkningar av deposition sedan 2000/01. Mätningarna visar att nedfallet av försurande svavel och kväve varit mindre i Blekinge län jämfört med situationen i Skåne. Däremot visar mätningarna större nedfall i Blekinge jämfört med Kronobergs, Kalmar, Jönköpings och Östergötlands län. Sedan mätningarna startade har skillnaden mellan de olika regionerna och nedfallet av svavel minskat kraftig, samtidigt som nederbörden blivit mindre sur. För kväve är det svårt att se tydliga trender. Om avtalade utsläppsminskningar genomförs kommer depositionen av i första hand kväve, men även svavel, att minska till år 2010. Markvattnet bär tydliga spår av flera decenniers belastning av försurande ämnen. Genomgående noteras surt mark-vatten i kombination med låga halter av baskatjoner och mycket höga halter av aluminium. Resultaten från hydrologiska året oktober 2002 till och med september 2003 visar fortsatt utveckling mot högre pH-värden i krondropp från två granytor och tre lövytor. Samtidigt visar nedfallet av antropogent svavel lägre värden än flertalet år tidigare; 4,4 kg/ha räknat som medelvärde från granytorna. Nedfallet av oorganiskt kväve till marken i granytorna visar värden i nivå med tidigare år, cirka 6 kg/ha. Liksom tidigare noteras sura förhållanden i markvattnet, med låga värden för pH och försurningsindikerande kvot mellan baskatjoner och oorganiskt aluminium. Från Ryssberget och Hjärtsjömåla, med sina långa mätserier, finns indikationer på att trenden mot ökad försurning har brutits. Som en följd av kraftigt minskat svavelnedfall har markvattnets innehåll av sulfatsvavel minskat på samtliga lokaler i länet. Efter det att skogen avverkades i Kallgårdsmåla år 2000 har markvattnets halter av nitratkväve ökat markant.
  •  
48.
  • Hallgren Larsson, Eva (författare)
  • Övervakning av luftföroreningar i Hallands län. Resultat t.o.m. september 2001
  • 2002
  • Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
    • På uppdrag av Länsstyrelsen i Halland mäter IVL nedfall av luftföroreningar och markvattenkvalitet på åtta platser i länet. Mätningarna startade 1987. IVL har utfört undersökningarna under hela perioden frånsett januari 1996 till september 2000. På en lokal kompletterades pågående mätningar med lufthalter från november 2000. Syftet är att beskriva nedfallets storlek och markvattnets sammansättning i skogsytorna, men även visa skillnader mellan olika delar av regionen och hur förhållandena ändras med tiden. Samtliga provytor ligger i Skogsvårdsorganisationens observationsytor, vilket gör att föreliggande data kan jämföras med skogliga uppgifter. Nedfallet av svavel och kväve är störst i sydvästra Sverige och avtar åt nordost. Längre norrut finns en gradient med större deposition i Stockholmsområdet och längs Norrlandskusten än inåt landet. Mätningarna i Halland visar att länet tillhör ett av landets mest utsatta områden när det gäller belastning av försurande svavel och kväve. Sedan mätningarna startade har nedfallet av svavel minskat betydligt, liksom skillnaderna mellan olika regioner i Sverige. Samtidigt har nederbörden blivit mindre sur. Till stor del förklaras det av minskade utsläpp av svavel i Europa. När det gäller kväve är det svårt att se trender. Det är viktigt att internationellt avtalade utsläppsminskningar genomförs för att nå förväntad belastning år 2010. Markvatten från bland annat Halland bär tydliga spår av flera decenniers belastning av försurande ämnen och visar ökad risk för ekologiska skador i området. Perioden oktober 2000 till september 2001 var nederbördsrik i hela södra Sverige. Som genomsnitt från fyra lokaler i Hallands län bidrog 1180 mm nederbörd, pH-värde 4,7, till att 5,5 kg antropogent svavel och nästan 14 kg kväve deponerades per hektar. På grund av torrdeposition noterades större svavelnedfall till marken i skogen; 7,5 kg/ha som genomsnitt för de fem granytorna. Surast markvatten har noterats i Vallåsen, där pH-värdet oftast varit 4,3, tätt följt av Timrilt, Gårdshult och Fastarp. Betydande arealförluster av kväve från undersökta skogsekosystem till omkringliggande vattendrag indikeras från Timrilt, Djupeåsen, Vallåsen och Fastarp. Liksom i stora delar av övriga Sverige orsakade höga halter av marknära ozon sannolikt vegetationsskador i Halland.
  •  
49.
  • Hallgren Larsson, Eva (författare)
  • Övervakning av luftföroreningar i Hallands län. Resultat till och med september 2003
  • 2004
  • Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
    • På uppdrag av Länsstyrelsen i Halland mäter IVL nedfall av luftföroreningar och markvattenkvalitet på åtta platser i länet. Mätningarna startade 1987. I Timrilt kompletterades pågående mätningar med lufthalter från november 2000. Syftet är att beskriva nedfallets storlek och markvattnets sammansätt-ning i skogsytorna, men även visa skillnader mellan olika delar av regionen och hur förhållandena ändras med tiden. Samtliga provytor ligger i Skogsvårdsorganisationens observationsytor, vilket gör att föreliggande data kan jämföras med skogliga uppgifter. Genom samarbete med SMHI utförs även yttäckande modellberäkningar av depositionen sedan 2000/01. Nedfallet av svavel och kväve är störst i sydvästra Sverige och avtar åt nordost. Längre norrut finns en gradient med större deposition i Stockholmsområdet och längs Norrlandskusten än inåt landet. Mätningarna i Halland visar att länet tillhör ett av landets mest utsatta områden när det gäller belastning av försurande svavel och kväve. Sedan mätningarna startade har nedfallet av svavel minskat betydligt, liksom skillnaderna mellan olika regioner i Sverige. Samtidigt har nederbörden blivit mindre sur. Till stor del förklaras det av minskade utsläpp av svavel i Europa. När det gäller kväve är det svårt att se trender. Det är viktigt att internationellt avtalade utsläppsminskningar genomförs för att nå förväntad belastning år 2010. Markvatten från bland annat Halland bär tydliga spår av flera de-cenniers belastning av försurande ämnen och visar ökad risk för ekologiska skador i området. Från oktober 2002 till september 2003 noterades 896 mm nederbörd med pH-värde 5,0 i Timrilt. Med denna nederbörd deponerades 4,3 kg antropogent svavel, 11 kg oorganiskt kväve och 2,1 kg organiskt kväve per hektar. Till marken i de fem granytorna var nedfallet större; 5,3 kg svavel och 12 kg oor-ganiskt kväve per hektar. Detta är betydligt mer än vad som kan accepteras på sikt. Markvattnet har varit surt, med fortsatt låga pH-värden, 4,3-4,7 på sex av de åtta lokalerna. Vissa lokaler visar tecken på att en återhämtning från försurning har påbörjats, medan andra visar att markvattnets försurningsgrad har ökat trots minskat nedfall av försurande svavel. Flera lokaler visar förhöjda halter av nitratkväve i markvattnet, vilket indikerar betydande utlakning av kväve från skogsmarken. Luftens innehåll av svaveldioxid och kvävedioxid i Timrilt har varit under gällande riktvärden. Däremot har halterna av marknära ozon varit höga, vilket indikerar risk för betydande skördeförluster.
  •  
50.
  • Hallgren Larsson, Eva (författare)
  • Övervakning av luftföroreningar i Kalmar län Resultat till och med september 2000
  • 2001
  • Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
    • På uppdrag av Kalmar läns Luftvårdsförbund mäter IVL nedfall av luftföroreningar och markvattenkvalitet på sex platser i länet. Mätningarna startade 1990. På fyra av dessa lokaler startades mätning av lufthalter i april 1998. Syftet är att beskriva nedfallets storlek och markvattnets sammansättning i skogsytorna, men även visa skillnader mellan olika delar av regionen och hur förhållandena ändras med tiden. De flesta provytorna ligger i Skogsvårdsorganisationens observationsytor, vilket gör att Luftvårdsförbundets data kan jämföras med skogliga uppgifter. Mätningarna visar att Kalmar län är mindre utsatt för försurande nedfall än länen i söder och väster. Nederbörden var surare under första halvan av 1990-talet än under de senaste åren, då pH-värdet oftast varit runt 4,6. Kringliggande län, med längre mätserier, har visat en tydligt nedåtgående trend för deposition av svavel. Mätningarna i Ottenby visar liknande utveckling. Till marken i ekskogen deponerades i genomsnitt 10 kg svavel per hektar och år under de fem första åren och 6 kg/ha de fem senaste åren. För belastning av kväve är det svårare att se trender. Prognoser visar att om avtalade utsläppsminskningar genomförs kommer deposition av svavel och kväve att minska till år 2010. Det senaste hydrologiska året, perioden oktober 1999 till september 2000, utmärker sig genom liten torrdeposition av svavel. Nederbördsmängden var normal; drygt 500 mm som medelvärde från alla lokaler och minst på södra Öland. Det totala nedfallet av svavel och kväve var uppskattningsvis 3-4 kg svavel och 6 kg kväve per hektar granskog i området. Nedfallet var större i Ottenby än på övriga lokaler. Surast markförhållanden rapporteras från Alsjö, öster om Emmaboda, med genomgående låga värden för pH (4,5) och baskatjoner samtidigt som halterna av aluminium var höga. Beroende på den regniga sommaren 2000 var halterna av marknära ozon lägre än sommaren 1999. Dock indikerar uppmätta halter att vegetationen skadas, vilket inte är unikt för Kalmar län utan gäller stora delar av Sverige.
  •  
Skapa referenser, mejla, bekava och länka
  • Resultat 1-50 av 81
Typ av publikation
rapport (79)
tidskriftsartikel (2)
Typ av innehåll
övrigt vetenskapligt/konstnärligt (78)
refereegranskat (2)
populärvet., debatt m.m. (1)
Författare/redaktör
Hallgren Larsson, Ev ... (80)
Westling, Olle (20)
Sjöberg, Karin (10)
Haag, Tobias (5)
Malm, Gunnar (4)
Knulst, Johan (4)
visa fler...
Lövblad, Gun (4)
Tärnåsen, Ingela (4)
Akselsson, Cecilia (3)
Hedberg, Gunnel (3)
Unger, Sabine (3)
Pihl-Karlsson, Gunil ... (2)
Uggla, Eva (2)
Ferm, Martin (2)
Lind, Bob (2)
Svensson, Annika (2)
Eriksson, Daniel (1)
Gustafsson, Mats (1)
Kämpe, Olle (1)
Larsson, Erik (1)
Nordmark, Gunnel (1)
Nilsson, Thomas (1)
Gustafsson, Jan (1)
Landegren, Nils (1)
Hallgren, Åsa (1)
Perheentupa, Jaakko (1)
Rorsman, Fredrik (1)
Ahlström, Anders (1)
Karlsson, Per Erik (1)
Husebye, Eystein S. (1)
Gustafsson, Mats, 19 ... (1)
Andersson, Monica (1)
Ellman Kareld, Louis ... (1)
Hagforsen, Eva (1)
Rydberg, Daniel (1)
Ohlsson, Sophie (1)
Anderson, Mark S (1)
Beijer, Karin (1)
Wahlgren, Ulf (1)
Bjärnborg, Bruno (1)
Ljung, Mikael (1)
Ekerholm, Per (1)
Linge, Henric (1)
Lessmark, Olof (1)
Samuelsson, Theodor (1)
Bengtsson, Hasse (1)
Skov, Jakob (1)
Fenton, Robert A. (1)
MacAulay, Nanna (1)
Lind, Sabine (1)
visa färre...
Lärosäte
IVL Svenska Miljöinstitutet (54)
Naturvårdsverket (27)
VTI - Statens väg- och transportforskningsinstitut (2)
Uppsala universitet (1)
Lunds universitet (1)
Karolinska Institutet (1)
Språk
Svenska (78)
Engelska (3)
Forskningsämne (UKÄ/SCB)
Naturvetenskap (28)
Medicin och hälsovetenskap (1)

År

Kungliga biblioteket hanterar dina personuppgifter i enlighet med EU:s dataskyddsförordning (2018), GDPR. Läs mer om hur det funkar här.
Så här hanterar KB dina uppgifter vid användning av denna tjänst.

 
pil uppåt Stäng

Kopiera och spara länken för att återkomma till aktuell vy