SwePub
Sök i SwePub databas

  Utökad sökning

Träfflista för sökning "WFRF:(Hedman Anna) "

Sökning: WFRF:(Hedman Anna)

  • Resultat 1-50 av 149
Sortera/gruppera träfflistan
   
NumreringReferensOmslagsbildHitta
1.
  •  
2.
  • Hedman, Jenny, et al. (författare)
  • Informationskompetenser : Reflektioner kring teman i antologin
  • 2009
  • Ingår i: Informationskompetenser: om lärande i informationspraktiker och informationssökning i lärandepraktiker. - : Carlsson. - 9789173312509 ; , s. 268-285
  • Bokkapitel (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)
  •  
3.
  • Schober, Florian A., et al. (författare)
  • The one-carbon pool controls mitochondrial energy metabolism via complex I and iron-sulfur clusters
  • 2021
  • Ingår i: Science Advances. - : American Association for the Advancement of Science (AAAS). - 2375-2548. ; 7:8
  • Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
    • Induction of the one-carbon cycle is an early hallmark of mitochondrial dysfunction and cancer metabolism. Vital intermediary steps are localized to mitochondria, but it remains unclear how one-carbon availability connects to mitochondrial function. Here, we show that the one-carbon metabolite and methyl group donor S-adenosylmethionine (SAM) is pivotal for energy metabolism. A gradual decline in mitochondrial SAM (mitoSAM) causes hierarchical defects in fly and mouse, comprising loss of mitoSAM-dependent metabolites and impaired assembly of the oxidative phosphorylation system. Complex I stability and iron-sulfur cluster biosynthesis are directly controlled by mitoSAM levels, while other protein targets are predominantly methylated outside of the organelle before import. The mitoSAM pool follows its cytosolic production, establishing mitochondria as responsive receivers of one-carbon units. Thus, we demonstrate that cellular methylation potential is required for energy metabolism, with direct relevance for pathophysiology, aging, and cancer.
  •  
4.
  • Axelsson, Mette, et al. (författare)
  • Mat vid diabetes. : En systematisk översikt med utvärdering av effekter samt hälsoekonomiska och etiska aspekter.
  • 2022
  • Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
    • SlutsatserTyp 1- och typ 2-diabetes Det finns ett samband mellan att äta medelhavskost och lägre risk att dö i förtid oavsett orsak (måttlig tillförlitlighet). Det finns ett samband mellan att äta en större andel2 fibrer eller baljväxter och lägre risk att dö i förtid oavsett orsak (måttlig tillförlitlighet). Det kan även finnas ett samband mellan att äta en större andel nötter och lägre risk att dö i förtid oavsett orsak (låg tillförlitlighet) samt lägre risk att insjukna i hjärt- och kärlsjukdom (låg tillförlitlighet). Det finns ett samband mellan att dricka mer2 kaffe och lägre risk att dö i förtid oavsett orsak och lägre risk att dö i förtid i kranskärlssjukdom (måttlig tillförlitlighet) samt möjligen en lägre risk att dö i förtid i hjärt- och kärlsjukdom (låg tillförlitlighet). Det råder generell brist på studier med lång uppföljningstid som jämför inverkan av olika slags kostråd på överlevnad, diabeteskomplikationer, diabetesremission3, livskvalitet och biverkningar. Tillförlitligheten av befintliga resultat är dessutom mycket låg för de flesta koster, kostbehandlingar, livsmedel och näringsämnen som har utvärderats. Effekter på hälsa och relaterade mått kan i dessa fall inte bedömas.2. Begreppet ”större andel” eller ”mer” avser inte nödvändigtvis att äta eller dricka mer totalt utan att öka mängden av ett visst livsmedel genom att byta ut annan mat eller dryck.Typ 2-diabetes Det kan finnas ett samband mellan att äta en större andel mättat fett och högre risk för att dö i förtid av hjärt- och kärlsjukdom (låg tillförlitlighet). Det kan även finnas ett samband mellan att äta en större andel enkelomättat fett och lägre risk att dö i förtid oavsett orsak (låg tillförlitlighet). En behandling med en initial period av kraftigt minskat energiintag med hjälp av lågenergipulver (VLED) med efterföljande övergång till mat för viktstabilitet jämfört med vanlig kostbehandling har gynnsamma effekter på livskvalitet (enligt EQ-5D), långtidsblodsocker (HbA1c) och vikt upp till 12 månader (måttlig tillförlitlighet)4. Vidare kan metoder där VLED ingår ha gynnsamma effekter på diabetesremission5 och midjeomfång upp till 12 månader (låg tillförlitlighet) och långtidsblodsocker (HbA1c) upp till 24 månader (låg tillförlitlighet). Intensiv livsstilsbehandling därlågfettkost kombineras med fysisk aktivitet och minskat energiintag har gynnsamma effekter jämfört med vanlig kostbehandling på långtidsblodsocker (HbA1c), vikt, kroppsmasseindex (BMI), midjeomfång och vissa blodfetter upp till 12 månader (måttlig tillförlitlighet)3. Viktminskningen kan kvarstå upp till omkring 10 år (låg tillförlitlighet). Behandlingen kan leda till bättre fysisk livskvalitet upp till 8 år (låg tillförlitlighet) medan effektskillnaden i psykisk livskvalitet under samma tid kan vara obefintlig eller försumbar (låg tillförlitlighet). Jämförelsen påvisar ingen förändrad risk att dö i förtid oavsett orsak eller att dö eller insjukna av kardiovaskulära orsaker efter omkring 10 år (låg tillförlitlighet). I det hälsoekonomiska perspektivet är intensiv livsstilsbehandling mer resurskrävande än vanlig kostbehandling, och beräkningar visar små eller inga vinster i kvalitetsjusterade levnadsår (QALYs) på individnivå. Energirestriktion i samband med intensiv livsstilsbehandling med ketogen kost eller med högproteinkost (20 E%) i kombination med fysisk aktivitet jämfört med vanlig kostbehandling kan ge en viktminskning upp till 11 månader (låg tillförlitlighet) men det saknas studier som kan visa om vikten kan bibehållas på längre sikt. Det saknas studier som undersökt kliniskt viktiga utfall som dödlighet, kardiovaskulära sjukdomar, livskvalitet och diabetesremission.3. Gäller endast vid typ 2-diabetes.4. Utgår från individer med en medelkroppsvikt på cirka 100 kg och medel-HbA1c på 60 mmol/mol.5. Resultaten för utfallet diabetesremission (att uppnå normala blodsockervärden) gäller när en diabetesdiagnos sattes för mindre än 6 år sedan eller för mindre än 3 år sedan. Definitionen för diabetesremission var ett HbA1c på mindre än 48 mmol/mol och att samtidigt vara fri från blodsockersänkande läkemedel.Graviditetsdiabetes Det saknas studier om kost vid graviditetsdiabetes med tillräcklig tillförlitlighet för att kunna bedöma effekterna.
  •  
5.
  •  
6.
  •  
7.
  • Linderoth, Maria, et al. (författare)
  • Högfluorerade ämnen (PFAS) och bekämpningsmedel : En sammantagen bild av förekomsten i miljön Redovisning av ett regeringsuppdrag
  • 2016
  • Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
    • Här redovisas resultaten från den screening av förekomsten av högfluorerade ämnen (PFAS) och växtskyddsmedel i yt- och grundvatten som Naturvårdsverket genomförde på uppdrag av regeringen under 2015-2016.Screeningen genomfördes dels genom nya mätningar av PFAS och växtskyddsmedel, dels genom att sammanställa resultaten från äldre mätningar. Resultaten visar att PFAS finns i halter som kan utgöra en risk för människors hälsa och miljö i anslutning till bekräftade punktkällor, främst brandövningsplatser. Halterna av växtskyddsmedel i miljön bedöms i dagsläget inte utgöra en ökande risk för hälsa eller miljö.Över 2 000 kända eller potentiella lokala källor till PFAS har identifierats. Användning av brandsläckningsskum är den största direkta punktkällan medan avloppsreningsverk och avfallshantering sannolikt är betydande sekundära punktkällor. PFAS är fortfarande dåligt undersökt i ett antal allmänna vattentäkter och enskilda brunnar i närheten av många möjliga utsläppskällor. För att begränsa utsläpp och spridning avser Naturvårdsverket bland annat att förstärka tillsynsvägledningen kring PFAS och andra farliga ämnen i miljön.När det gäller växtskyddsmedel överensstämmer resultatet väl med tidigare uppmätta halter – ett fåtal ämnen förekommer mest frekvent i halter över rikt- eller gränsvärden.Det är angeläget att framtaget dataunderlag används vidare på lokal, regional och nationell nivå för att begränsa riskerna med PFAS och växtskyddsmedel.
  •  
8.
  • Locke, Adam E, et al. (författare)
  • Genetic studies of body mass index yield new insights for obesity biology.
  • 2015
  • Ingår i: Nature. - : Springer Science and Business Media LLC. - 0028-0836 .- 1476-4687. ; 518:7538, s. 197-401
  • Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
    • Obesity is heritable and predisposes to many diseases. To understand the genetic basis of obesity better, here we conduct a genome-wide association study and Metabochip meta-analysis of body mass index (BMI), a measure commonly used to define obesity and assess adiposity, in up to 339,224 individuals. This analysis identifies 97 BMI-associated loci (P < 5 × 10(-8)), 56 of which are novel. Five loci demonstrate clear evidence of several independent association signals, and many loci have significant effects on other metabolic phenotypes. The 97 loci account for ∼2.7% of BMI variation, and genome-wide estimates suggest that common variation accounts for >20% of BMI variation. Pathway analyses provide strong support for a role of the central nervous system in obesity susceptibility and implicate new genes and pathways, including those related to synaptic function, glutamate signalling, insulin secretion/action, energy metabolism, lipid biology and adipogenesis.
  •  
9.
  • Mitselou, Niki, 1982-, et al. (författare)
  • Preterm birth reduces the risk of IgE sensitization up to early adulthood : A population-based birth cohort study
  • 2022
  • Ingår i: Allergy. European Journal of Allergy and Clinical Immunology. - : Munksgaard Forlag. - 0105-4538 .- 1398-9995. ; 77:5, s. 1570-1582
  • Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
    • Background: Immunoglobulin E (IgE) sensitization is associated with asthma and allergic diseases. Gestational age influences early immune system development, thereby potentially affecting the process of tolerance induction to allergens.Objective: To study IgE sensitization to common allergens by gestational age from childhood up to early adulthood.Methods: Population-based birth cohort, data from the Swedish BAMSE study were used. Allergen-specific IgE antibodies to a mix of common food (fx5) and inhalant (Phadiatop) allergens were analysed at 4, 8, 16 and 24 years. Sensitization was defined as allergen-specific IgE >= 0.35 kU(A)/L to fx5 and/or Phadiatop at each time point. Using logistic regression and generalized estimated equations, adjusted odds ratios (aORs) for sensitization in relation to gestational age were calculated. Replication was sought within the Swedish twin study STOPPA.Results: In BAMSE, 3522 participants were screened for IgE antibodies during follow-up; of these, 197 (5.6%) were born preterm (<37 gestational weeks) and 330 (9.4%) post-term (>= 42 weeks). Preterm birth reduced the risk of sensitization to common food and/or inhalant allergens up to early adulthood by 29% (overall aOR = 0.71; 95% CI: 0.52-0.98), and to food allergens specifically by 40% (overall aOR = 0.60; 95% CI: 0.38-0.93). No relation was found between post-term birth and IgE sensitization at any time point. Replication analyses in STOPPA (N = 675) showed similar risk estimates for sensitization to food and/or inhalant allergens (aOR = 0.72; 95% CI: 0.42-1.21), which resulted in a combined meta-analysis aOR = 0.71 (95% CI: 0.54-0.94).Conclusions: Our study suggests an inverse association between preterm birth and long-term IgE sensitization.
  •  
10.
  • Wang, Gang, et al. (författare)
  • Spirometric phenotypes from early childhood to young adulthood : a Chronic Airway Disease Early Stratification study
  • 2021
  • Ingår i: ERJ Open Research. - : ERS Publications. - 2312-0541. ; 7:4
  • Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
    • Background: The prevalences of obstructive and restrictive spirometric phenotypes, and their relation to early-life risk factors from childhood to young adulthood remain poorly understood. The aim was to explore these phenotypes and associations with well-known respiratory risk factors across ages and populations in European cohorts.Methods: We studied 49334 participants from 14 population-based cohorts in different age groups (⩽10, >10–15, >15–20, >20–25 years, and overall, 5–25 years). The obstructive phenotype was defined as forced expiratory volume in 1 s (FEV1)/forced vital capacity (FVC) z-score less than the lower limit of normal (LLN), whereas the restrictive phenotype was defined as FEV1/FVC z-score ⩾LLN, and FVC z-score Results: The prevalence of obstructive and restrictive phenotypes varied from 3.2–10.9% and 1.8–7.7%, respectively, without clear age trends. A diagnosis of asthma (adjusted odds ratio (aOR=2.55, 95% CI 2.14–3.04), preterm birth (aOR=1.84, 1.27–2.66), maternal smoking during pregnancy (aOR=1.16, 95% CI 1.01–1.35) and family history of asthma (aOR=1.44, 95% CI 1.25–1.66) were associated with a higher prevalence of obstructive, but not restrictive, phenotype across ages (5–25 years). A higher current body mass index (BMI was more often observed in those with the obstructive phenotype but less in those with the restrictive phenotype (aOR=1.05, 95% CI 1.03–1.06 and aOR=0.81, 95% CI 0.78–0.85, per kg·m−2 increase in BMI, respectively). Current smoking was associated with the obstructive phenotype in participants older than 10 years (aOR=1.24, 95% CI 1.05–1.46).Conclusion: Obstructive and restrictive phenotypes were found to be relatively prevalent during childhood, which supports the early origins concept. Several well-known respiratory risk factors were associated with the obstructive phenotype, whereas only low BMI was associated with the restrictive phenotype, suggesting different underlying pathobiology of these two phenotypes.
  •  
11.
  • Wennergren, Mattias, 1993, et al. (författare)
  • Swedish Child Health Services Register: a quality register for child health services and children's well-being.
  • 2023
  • Ingår i: BMJ paediatrics open. - : BMJ. - 2399-9772. ; 7:1
  • Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
    • Swedish child health services (CHS) is a free-of-charge healthcare system that reaches almost all children under the age of 6. The aim for the CHS is to improve children's physical, psychological and social health by promoting health and development, preventing illness and detecting emerging problems early in the child's life. The services are defined in a national programme divided into three parts: universal interventions, targeted interventions and indicated interventions.The Swedish Child Health Services Register (BHVQ) is a national Quality Register developed in 2013. The register extracts data from the child's health record and automatically presents current data in real time. At present, the register includes 21 variables.We aim to describe data available in the BHVQ and the completeness of data in BHVQ across variables.Child-specific data were exported from the register, and data for children born in the regions were retrieved from Statistics Sweden to calculate coverage.The register includes over 110000 children born between 2011 and 2022 from 221 child healthcare centres in eight of Sweden's 21 regions. In seven of the eight regions, 100% of centres report data.The completeness of data differs between participating regions and birth cohorts. The average coverage for children born in 2021 is 71%.The BHVQ is a valuable resource for evaluating Child Health Services nationally, with high coverage for the youngest children. As a result of continuous improvement of the services, the possibility to follow the development of children's health in Sweden is possible through the register. When fully expanded, the register will be a natural and essential part of developing preventive services, improving healthcare for children below 6years of age and a tool for developing evidence-based child health interventions.
  •  
12.
  • Zhai, Guangju, et al. (författare)
  • Eight common genetic variants associated with serum DHEAS levels suggest a key role in ageing mechanisms.
  • 2011
  • Ingår i: PLoS genetics. - : Public Library of Science (PLoS). - 1553-7404 .- 1553-7390. ; 7:4
  • Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
    • Dehydroepiandrosterone sulphate (DHEAS) is the most abundant circulating steroid secreted by adrenal glands--yet its function is unknown. Its serum concentration declines significantly with increasing age, which has led to speculation that a relative DHEAS deficiency may contribute to the development of common age-related diseases or diminished longevity. We conducted a meta-analysis of genome-wide association data with 14,846 individuals and identified eight independent common SNPs associated with serum DHEAS concentrations. Genes at or near the identified loci include ZKSCAN5 (rs11761528; p = 3.15 × 10(-36)), SULT2A1 (rs2637125; p = 2.61 × 10(-19)), ARPC1A (rs740160; p = 1.56 × 10(-16)), TRIM4 (rs17277546; p = 4.50 × 10(-11)), BMF (rs7181230; p = 5.44 × 10(-11)), HHEX (rs2497306; p = 4.64 × 10(-9)), BCL2L11 (rs6738028; p = 1.72 × 10(-8)), and CYP2C9 (rs2185570; p = 2.29 × 10(-8)). These genes are associated with type 2 diabetes, lymphoma, actin filament assembly, drug and xenobiotic metabolism, and zinc finger proteins. Several SNPs were associated with changes in gene expression levels, and the related genes are connected to biological pathways linking DHEAS with ageing. This study provides much needed insight into the function of DHEAS.
  •  
13.
  • af Klinteberg, Maja, 1980-, et al. (författare)
  • Decreasing prevalence of atopic dermatitis in Swedish schoolchildren : three repeated population-based surveys
  • 2024
  • Ingår i: British Journal of Dermatology. - : Oxford University Press. - 0007-0963 .- 1365-2133. ; 190:2, s. 191-198
  • Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
    • Background: The prevalence of atopic dermatitis (AD) has increased over several decades and now affects about one-fifth of all children in high-income countries (HICs). While the increase continues in lower-income countries, the prevalence of AD might have reached a plateau in HICs.Objectives: To investigate trends in the prevalence of AD and atopic comorbidity in schoolchildren in Sweden.Methods: The study population consisted of three cohorts of children (median age 8 years) in Norrbotten, Sweden, for 1996 (n = 3430), 2006 (n = 2585) and 2017 (n = 2785). An identical questionnaire that included questions from the International Study of Asthma and Allergies in Childhood (ISAAC) protocol was used in all three cohorts. Trends in AD prevalence were estimated, as well as trends in atopic comorbidity. AD prevalence was estimated both according to the ISAAC definition of AD and by adding the reported diagnosis by a physician (D-AD).Results: The prevalence of AD decreased in the last decade, from 22.8% (1996) and 21.3% (2006) to 16.3% (2017; P < 0.001). The prevalence of D-AD was lower, but the same pattern of decrease was seen, from 9.3% (1996) and 9.4% (2006) to 5.7% (2017; P < 0.001). In all three cohorts, AD was more common among girls than boys (18.9% vs. 13.8% in 2017; P < 0.001). Children from the mountain inlands had a higher prevalence of AD than children from coastal cities (22.0% vs. 15.1% in 2017; P < 0.001). In comparing D-AD, there were no significant differences between the sexes or between inland or coastal living. Concomitant asthma increased over the years from 12.2% (1996) to 15.8% (2006) to 23.0% (2017; P < 0.001). Concomitant allergic rhinitis and allergic sensitization increased from 1996 (15.0% and 27.5%) to 2006 (24.7% and 49.5%) but then levelled off until 2017 (21.0% and 46.7%).Conclusions: The prevalence of AD among schoolchildren in Sweden decreased over the study period, whereas atopic comorbidity among children with AD increased. Although a decrease was seen, AD is still common and the increase in atopic comorbidity among children with AD, especially the increase in asthma, is concerning.
  •  
14.
  • Alanärä, Anders, et al. (författare)
  • Utsättning av djur för jakt och fiske
  • 2021
  • Bok (populärvet., debatt m.m.)abstract
    • SLUs vetenskapliga råd för djurskydd har fått i uppdrag av Jordbruksverket att sammanställa aktuell forskning kring utsättning av djur för jakt och fiske samt att belysa eventuella kunskapsluckor på området. Uppdraget omfattar gräsand, rapphöna, fasan och laxfiskar. Bruket att föda upp fåglar och fiskar för utsättning i syfte att gynna jakt och fiske ifrågasätts inte sällan av etiska skäl, men den diskussionen ligger utanför fokus för denna rapport. Utsättning av fågel och fisk är en antropogen verksamhet som, till skillnad från många andra typer av mänsklig påverkan, syftar till att gynna arterna i fråga. Det kan handla om naturvårdsinsatser, att återinföra försvunna arter eller att på andra sätt berika ekosystemet, inte sällan med ökade möjligheter till jakt eller fiske som slutändamål. Ofta förbereds och åtföljs utsättningar av habitatförbättrande åtgärder som inte endast gynnar de utsatta individerna och deras artfränder, utan även har positiva konsekvenser för biologisk mångfald och ekosystemet i stort. I utarbetandet av regelverket knutet till utsättning av fågel och fisk är det viktigt att även beakta de positiva föresatserna och de konsekvenser som verksamheten kan medföra. Annars riskerar man att engagemang och incitament förloras, till men för biologisk mångfald och en rik och levande landsbygd.
  •  
15.
  • Alexandersson, Mikael, 1952, et al. (författare)
  • Elevers “forskning” via datorn : mantra, metod eller meningsfullt lärande?
  • 2009
  • Ingår i: Informationskompetenser: om lärande i informationspraktiker och informationssökning i lärandepraktiker. [Information literacies: on learning in information practices and information seeking in learning practices]. - : Stockholm: Carlsson. - 9789173312509 ; , s. 85-107
  • Bokkapitel (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)
  •  
16.
  • Andersson, Evelyn, et al. (författare)
  • Genetics of response to cognitive behavior therapy in adults with major depression : a preliminary report
  • 2019
  • Ingår i: Molecular Psychiatry. - : Nature Publishing Group. - 1359-4184 .- 1476-5578. ; 24:4, s. 484-490
  • Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
    • Major depressive disorder is heritable and a leading cause of disability. Cognitive behavior therapy is an effective treatment for major depression. By quantifying genetic risk scores based on common genetic variants, the aim of this report was to explore the utility of psychiatric and cognitive trait genetic risk scores, for predicting the response of 894 adults with major depressive disorder to cognitive behavior therapy. The participants were recruited in a psychiatric setting, and the primary outcome score was measured using the Montgomery Asberg Depression Rating Scale-Self Rated. Single-nucleotide polymorphism genotyping arrays were used to calculate the genomic risk scores based on large genetic studies of six phenotypes: major depressive disorder, bipolar disorder, attention-deficit/hyperactivity disorder, autism spectrum disorder, intelligence, and educational attainment. Linear mixed-effect models were used to test the relationships between the six genetic risk scores and cognitive behavior therapy outcome. Our analyses yielded one significant interaction effect (B = 0.09, p < 0.001): the autism spectrum disorder genetic risk score correlated with Montgomery Asberg Depression Rating Scale-Self Rated changes during treatment, and the higher the autism spectrum disorder genetic load, the less the depressive symptoms decreased over time. The genetic risk scores for the other psychiatric and cognitive traits were not related to depressive symptom severity or change over time. Our preliminary results indicated, as expected, that the genomics of the response of patients with major depression to cognitive behavior therapy were complex and that future efforts should aim to maximize sample size and limit subject heterogeneity in order to gain a better understanding of the use of genetic risk factors to predict treatment outcome.
  •  
17.
  • Aurell, Emelie, et al. (författare)
  • Mikroplaster : Redovisning av regeringsuppdrag om källor till mikroplaster och förslag på åtgärder för minskade utsläpp i Sverige
  • 2017
  • Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
    • I augusti 2015 fick Naturvårdsverket i uppdrag från regeringen att identifiera viktigare källor i Sverige till utsläpp av mikroplaster till havet och verka för att reducera utsläppen från dessa källor. I den här rapporten redovisar Naturvårdsverket uppdraget. Vi presenterar resultaten från den första, övergripande kartläggningen av källor till och spridning av mikroplaster i Sverige, en bedömning av vilka av de kartlagda källorna som primärt bör åtgärdas samt vilka steg som behöver tas för att förebygga utsläpp och minska spridning av mikroplaster till hav, sjöar och vattendrag från dessa källor.Förekomsten av mikroplast i den marina miljön har uppmärksammats allt mer under senare år, inte minst på global nivå. Mikroplast är ett samlingsnamn för små, små plastfragment (1 nm till 5 mm). De mikroplaster som hittats i världshaven, men även i sötvattensystem, har olika ursprung. Mikroplast kan bildas oavsiktligt när plastföremål slits och plastpartiklar frigörs, eller när vi inte återanvänder, återvinner eller slänger plastmaterial på rätt sätt utan plasten blir skräp som succesivt bryts ned till mindre och mindre bitar i naturen. Det finns också plast som från början tillverkas som små pellets eller korn.Utgångspunkten för arbetet har varit miljökvalitetsmålen Hav i balans samt levande kust och Levande sjöar och vattendrag samt målet om Giftfri miljö. Reduceradeutsläpp av mikroplaster till hav, sjöar och vattendrag bidrar till att nå dessa mål.Uppdraget har genomförts av Naturvårdsverket i samarbete med Havs- och vattenmyndigheten, andra berörda myndigheter, samt med deltagande av berörda organisationer och andra intressenter mellan augusti 2015 och maj 2017. Slutsatserna är Naturvårdsverkets egna.
  •  
18.
  • Backman, Helena, et al. (författare)
  • Level of Education Modifies Asthma Mortality in Norway and Sweden. The Nordic EpiLung Study
  • 2024
  • Ingår i: JOURNAL OF ASTHMA AND ALLERGY. - : Dove Medical Press. - 1178-6965. ; 17, s. 209-218
  • Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
    • Background and Aim: The relationship between socioeconomic status (SES), asthma and mortality is complex and multifaceted, and it is not established if educational level modifies the association between asthma and mortality. The aim was to study the association between asthma and mortality in Sweden and Norway and to what extent educational level modifies this association. Participants and Methods: Within the Nordic EpiLung Study, >56,000 individuals aged 30-69 years participated in population -based surveys on asthma and associated risk factors in Sweden and Norway during 2005-2007. Data on educational level and 10-year all -cause mortality were linked by national authorities. The fraction of mortality risk attributable to asthma was calculated, and Cox regression was used to estimate hazard ratios (HR) and 95% confidence intervals (95% CI) for mortality related to asthma, stratified by educational level. Results: In total, 5.5% of all deaths was attributed to asthma. When adjusted for potential confounders, the HR for mortality related to asthma was 1.71 (95% CI 1.52-1.93). Those with primary level of education had higher hazard of all -cause death related to asthma than those with tertiary level (HR 1.80, 95% CI 1.48-2.18, vs HR 1.39, 95% CI 0.99-1.95). Conclusion: Asthma was associated with an overall 71% increased all -cause mortality and 5.5% of deaths can be attributed to asthma. Educational levels modified the risk of mortality associated with asthma, with the highest risk among those with primary education.
  •  
19.
  • Backman, Helena, et al. (författare)
  • Respiratory symptoms as risk factors for mortality – the Nordic EpiLung Study
  • 2020
  • Ingår i: European Respiratory Journal. - : European Respiratory Society (ERS). - 0903-1936 .- 1399-3003. ; 56:Suppl 64
  • Tidskriftsartikel (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
    • Background: Little is known on associations between respiratory symptoms and mortality.Aim: To study whether respiratory symptoms are risk factors for all-cause, respiratory, cardiovascular (CV), and cancer mortality in Sweden and Norway.Methods: In 1995-1997, population samples (20-69y) were surveyed about respiratory symptoms, and n=7,104 (85.3% of invited, median age 45y) and n=54,240 (70.1%, 44y) participated within the OLIN Studies in Northern Sweden and the HUNT Study in Norway. Mortality was studied until December 31st 2015. Hazard ratios (HR) for associations between respiratory symptoms and mortality were estimated by Cox regression models adjusted for age, sex, educational level, and smoking habits.Results: The cumulative 20-year mortality was 14.5% in OLIN and 12.6% in HUNT. Dyspnea (mMRC grade≥2) (HR 1.9, 95%CI 1.6-2.2 in OLIN and 1.6, 1.5-1.7 in HUNT), chronic productive cough (1.5, 1.3-1.8 and 1.5, 1.3-1.6), and wheeze (1.3, 1.1-1.5 and 1.3, 1.2-1.4) were associated with increased risk of all-cause mortality. Women reported dyspnea and wheeze more frequently than men in both countries, but the association with mortality was similar in both sexes. Causes of death were studied in OLIN, where dyspnea associated with increased risk of respiratory (3.6, 2.1-6.1), CV (2.1, 1.6-2.7), and cancer (1.3, 1.0-1.8) mortality. Chronic productive cough was associated with increased risk of respiratory (2.4, 1.3-4.3) and cancer (1.6, 1.2-2.2) mortality, while wheeze was associated with increased risk of respiratory (3.5, 2.1-5.7) and CV (1.3, 1.0-1.6) mortality.Conclusions: Common respiratory symptoms were similarly associated with increased risk of mortality in adults in Sweden and Norway.
  •  
20.
  •  
21.
  • Berg, Lotta, et al. (författare)
  • Bedövning vid slakt av fisk
  • 2021
  • Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
    • I Sverige produceras cirka 11 100 ton matfisk per år, varav ungefär 89 % regnbåge, 11 % fjällröding och en mycket liten andel övrig fisk. Huvuddelen av den svenska matfiskproduktionen sker i s.k. kassodling d.v.s. flytande nätkassar. Bedövning, strupskärning och avblodning sker som regel på den plats där fisken hållits. Majoriteten av all matfisk från svenska producenter bedövas med koldioxid medan en dryg tredjedel bedövas med elektricitet, räknat per vikt. Endast en mindre del bedövas mekaniskt, även om manuell klubbning är en vanlig metod i småskalig produktion. Bedövning med kemiska metoder, eller med nedkylning, förekommer sannolikt inte. Bedövningsmetoden sammanhänger i viss mån med andra steg i slaktprocessen som då också behöver beaktas vid jämförelse av olika bedövningsmetoder. Samhällets ökande krav på god djurvälfärd gäller även fiskproduktion och näringen försöker möta dessa krav. Fiskar är en heterogen grupp och det går inte att definiera välfärdskriterier generellt utan dessa måste vara artspecifika. Ny teknik gör det dock möjligt att studera välfärdsfaktorer även hos fisk och under alla delar av uppfödningen, inklusive slaktprocessen. Detta kan leda fram till artspecifika rekommendationer och på sikt öka välfärden för odlad fisk. Synliga indikatorer på medvetande, såsom beteendemässiga reaktioner, kan användas för att under praktiska förhållanden avgöra om en bedövning har misslyckats, men avsaknaden av sådana reaktioner är inte bevis på att fisken är medvetslös. I brist på vetenskapligt utvärderade och praktiskt tillämpbara indikatorer för att med säkerhet avgöra att en bedövning har lyckats, att fisken är medvetslös, krävs i dagsläget mätningar av hjärnaktivitet, vilket hittills endast har kunnat utföras under försöksmässiga betingelser. Det saknas studier som visar att gas är lämplig för bedövning av laxfiskar och sådan bedövning bör därför tills vidare undvikas. Induktionstiden är alltid flera minuter lång. Koldioxidexponering orsakar kramper, flyktbeteende och fysiologisk stress hos laxfiskar, oavsett koncentration och kombination med andra gaser. Placering i kar med vattenlösning av koldioxid är därför inte en etiskt acceptabel metod för bedövning eller avlivning. Trots detta bedövas majoriteten av all svenskproducerad matfisk med koldioxid. Information om hur exponering för kvävgas och kolmonoxid påverkar fiskarna är knapphändig och motstridande. Dessutom är det oklart hur gasbedövning med kvävgas och kolmonoxid påverkar medvetandet hos fisk, varför det inte går att avgöra om gaserna har potential att ge en effektiv bedövning eller ej. Fler studier av hur kvävgas och kolmonoxid påverkar fiskarnas välfärd fordras innan lämpligheten hos någon av dessa gaser kan bedömas. Kolmonoxid är också farlig för de personer som hanterar gasen och är därför olämplig ur ett arbetsmiljöperspektiv.Baserat på de få mätningar av medvetande som gjorts i samband elektrisk bedövning av fisk kan den inte rekommenderas som ensam bedövnings- eller avlivningsmetod om man samtidigt vill bibehålla en hög köttkvalitet, vilket är relevant om produkten ska säljas. Trots detta bedövas drygt en tredjedel av all svenskproducerad matfisk med enbart elektricitet. Däremot kan elektricitet eventuellt användas för att kortvarigt förbedöva fisken så att den blir mer hanterbar under efterföljande bedövning och avlivning. Det förutsätter dock att elbehandlingen sker på ett sätt så att inte köttkvaliteten försämras. Mekanisk bedövning är en av de få nu använda bedövningsmetoderna för fisk (dock ej i bruk vid storskalig kommersiell slakt av laxfisk i Sverige) som genererar omedelbar och irreversibel medvetslöshet. För att lyckas med bedövningen behövs kunskap om fiskens anatomi och att kraften i slaget är tillräckligt stor. Eventuellt kan större precision erhållas genom att använda en handhållen tryckluftspistol eller automatiserad slagmaskin, jämfört med en manuell klubba. För att underlätta hanteringen, maximera slagprecisionen och minimera fiskarnas stress inför bedövning skulle dessutom möjligen förbehandling med ett lugnande kemiskt bedövningsmedel kunna användas. Nejlikolja och dess aktiva komponenter euginol och isoeuginol tycks kunna sänka fiskens stressnivå. Informationen om hur dessa substanser kan användas i fiskuppfödning är knapphändig och ibland motsägelsefull. Det saknas kunskap om huruvida de faktiskt inducerar medvetslöshet, liksom hur de skulle kunna användas för att reducera fiskens stress. Det saknas också information om hur vattentemperaturen påverkar substansens effektivitet. Den vetenskapliga litteraturen är mycket sparsam när det gäller bedövningsmetodernas påverkan ur ett hållbarhets- och konkurrensperspektiv. Den samlade kunskapen är för liten för att tydliga slutsatser ska kunna dras. Möjligen skulle de lokala förutsättningarna för en relativt småskalig svensk fiskproduktion kunna skapa konkurrensfördelar på den internationella marknaden, om en djurvälfärdsmässigt acceptabel bedövning i samband med slakt kan uppnås utan alltför stora investeringar i utrustning och kompetens, samt om mervärdena från en sådan produktion kan realiseras genom påverkan på efterfrågan eller betalningsviljan. Dessa effekter har dock inte studerats vetenskapligt. Utveckling av bedövningsmetoder som kan bidra till en hållbar och konkurrenskraftig svensk matfiskproduktion kräver sannolikt samarbete mellan forskare och fiskproducenter.
  •  
22.
  • Berg, Lotta, et al. (författare)
  • Djurvälfärden vid träning och prov av jakthundar i och utanför vilthägn med vildsvin, älg, björn och hare
  • 2021
  • Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
    • Syftet med detta yttrande är att sammanställa aktuell forskning kring djurvälfärden vid träning och prov av jakthundar på vildsvin, älg, björn och hare i vilthägn samt hur de vilda djurens naturliga beteende tillgodoses vid mötet med ett rovdjur och hur detta påverkas av hägnets utformning. Det finns kunskapsluckor inom området då det råder brist på vetenskapliga studier av hur träning och prov i och utanför vilthägn påverkar jakthunden och de vilda djuren. Omfattningen av denna verksamhet är till stora delar okänd för Rådet och området är tämligen oreglerat i lagstiftningen.Träning och prov av jakthundar i hägn sker för att kunna utvärdera hundarnas egenskaper vid jakt. Utfallet av dessa prov används för att undersöka om hunden fungerar och är lämpad för praktisk jakt, men även i avelsarbetet. Skador från björn, vildsvin och älg kan bli allvarliga för jakthunden vid ordinarie jakt. I dagsläget tränas och testas hundar på vildsvin och hare inne i hägnet medan träning och prov av hund på björn och älg sker utanför hägnet med stängsel mellan hund och vilt. Risk för fysiska skador på hund i samband med träning och prov är därför störst i mötet med vildsvin. Djurvälfärdsriskerna för hund omfattar även psykisk påverkan, fysisk överansträngning, värmestress och vätskebrist vid höga utomhustemperaturer samt fysiska skador på grund av hägnets utformning och innehåll. Hur många hundar som skadas i samband med träning på hägnat vilt är dock oklart. Det finns rehabiliteringsanläggningar för jakthundar där hundarna kan tränas på hägnat vilt under mer kontrollerade former och därmed övervinna rädslor och oönskade beteenden. En hund som av olika orsaker blir rädd i samband med jakt, eller som uppvisar oönskade beteenden mot viltet, kan med hjälp av hägnat vilt antingen tränas ytterligare eller uteslutas från att användas vid jakt.En av grundförutsättningarna med träning och prov på vilda djur i hägn är att jaktsituationen ska efterlikna vanlig jakt. Detta innebär att det vilda djuret utsätts för ett hot, vilket i många fall sannolikt innebär stress för det vilda djuret. Hur stor stressituationen blir beror på hur djuret upplever hotet och om det lyckas kontrollera situationen. Vilda djur undviker i regel kontakt med människor och hundar. Att bli förföljd av en hund inne i hägnet är med stor sannolikhet en belastning för det vilda djuret, och även närvaro av hund utanför ett stängsel kan upplevas som ett hot. Träning och prov i hägn varierar med djurslag och anläggning och det vilda djuret har olika förutsättningar att hantera situationen, bland annat beroende på art och individuella skillnader. Förföljelse och jakt innebär sannolikt en betydande stress för vildsvin och hare. Även träning eller prov på älg och björn där hunden befinner sig utanför hägnet kan innebära stress för det vilda djuret. Situationen för det vilda djuret påverkas av faktorer som tidigare erfarenheter av hund och människor, hundens beteende, hur ofta och länge träningen eller proven pågår, hägnets storlek och utformning, samt om hägnet ger viltet möjlighet att undkomma hunden och situationen. Repetitiva moment skulle kunna vänja viltet vid hunden och situationen och för vissa individer innebära ett minskat upplevt hot och stressrespons. Negativ erfarenhet och förväntningar av hundträningen innebär dock en risk för upprepad och ackumulerad stress, vilket kan resultera i att djuret utsätts för ett upprepat och långvarigt lidande. Upplevelsen av repetitiva moment kan påverkas av individuella egenskaper, djurslagsskillnader och det sätt på vilket träningen eller proven utförs. Återkommande exponering för hund kan antingen leda till att det vilda djuret vänjer sig, habituering, eller blir mera känsligt, sensitisering.Hägnets utformning och skötsel har stor betydelse för viltets välfärd och djurskyddsproblem i hägn har noterats. Ett hägnat vilt djur som är kroniskt stressat vid undermålig djurhållning kan ha sämre förutsättningar att hantera den belastning som träning eller prov med hund kan innebära. De hägn för vilda djur som används vid träning och prov av hundar uppvisar stor variation i storlek och utformning. Gemensamt är att hägnet inskränker de vilda djurens naturliga beteenden, exempelvis möjligheten att förflytta sig längre sträckor. I de fall viltet flyttas till ett mindre hägn i samband med träning eller prov reduceras viltets möjligheter till naturliga beteenden ytterligare. Ett hägnat vilt djur som upplever en hotande fara, kan uppleva oro, rädsla och frustration. Detta kan leda till stress, främst när djuret inte kan undkomma eller bemöta hotet på samma sätt som om djuret varit frilevande. Stress uppstår när djuret inte kan kontrollera en situation, eller då kroppen utsätts för psykiska eller fysiska påfrestningar, som vid flyktförsök, värmestress, fysiska skador och smärta.Vildsvin i det vilda är ofta skygga och undviker en potentiell predator om de har möjlighet, men kan också försvara sig mot och även attackera sin förföljare om de blir trängda. Hur vildsvinen påverkas av att hållas instängda i hägn med begränsad möjlighet att undkomma hunden är inte studerat vetenskapligt, men i de fall hund förföljer vildsvinet innebär det troligen betydande rädsla och stress för vildsvinet. Studier har visat att jakt kan leda till att vildsvinen ändrar aktivitetsmönster och vistelseområde. Det finns också en risk att alltför aggressiva hundar tillfogar vildsvinen fysisk skada samtidigt som jakten även riskerar att vildsvin utsätts för värmestress då de har begränsade möjligheter att temperaturreglera sig. Hägn för vildsvin kan vara relativt stora, med en varierad och naturlig biotop. Eftersom hunden kan förfölja vildsvinen inne i hägnet innebär hägnet, oavsett storlek, att vildsvin har begränsade möjligheter att undkomma hunden och jakten i sig är sannolikt stressande. En studie har visat att det kan föreligga allvarliga djurskyddsproblem i vissa vildsvinshägn. Om detta även omfattar tränings- och provhägn skulle detta kunna påverka vildsvinens upplevelse och förmåga att hantera situationen vid jakt i hägn, men detta är inte studerat vetenskapligt.Älgar är flyktdjur som kan springa långa sträckor för att undkomma en angripare, men de kan också försvara sig när de känner sig trängda. Generellt kan älgar relativt lätt hållas i hägn och bli mycket vana vid människor och de förefaller ofta vara tämligen opåverkade vid möten med hundar. Vetenskapliga studier av hur älgar egentligen upplever situationen har Rådet inte funnit. En älg kan göra utfall mot en hund, men även i de fall älgen verkar lugn och opåverkad går det inte att utesluta att konfrontationen med hunden innebär stress för älgen, särskilt då hägnet kraftigt begränsar älgens naturliga flyktbeteende. Under träning eller prov hålls ofta älgen i ett mindre hägn för att hunden ska ges möjlighet att komma nära. Vid träning med hägnad älg har älgen begränsade möjligheter att avlägsna sig från eller komma undan hunden vilket skulle kunna leda till svårigheter för älgen att kontrollera situationen, vilket i sin tur kan ge upphov till stress. Eftersom älgar och hundar hålls åtskilda genom stängsel är risken för fysiska skador hos både hund och älg liten.Vilda björnar undviker normalt kontakt med människor och hundar. Att jagas av en hund har visat sig resultera i såväl beteendemässiga som fysiologiska förändringar vilket tyder på att björnen blir stressad. Exponering för en aktiv, skällande hund utanför hägnet kan upplevas som ett hot och leda till stress. Risken för stress ökar i en anläggning med litet tränings/provhägn, där björnen inte kan undkomma hunden eller kontrollera situationen. I ett litet hägn utan lämpliga biotoper eller fredad zon har björnen små möjligheter att avlägsna sig från hunden eller dölja sig. Situationen för björn vid träning eller prov med hund påverkas av faktorer som tillvänjning, tidigare erfarenheter av hundar och människor, hundens beteende, hur ofta och hur länge hundträningen/proven pågår samt hägnets storlek och utformning och om hägnet ger björnen möjligheter till naturligt beteende och att undkomma hunden. Björnens skötsel och miljö utöver prov-/träningstillfällena, liksom dess individuella förutsättningar påverkar också björnens välfärd, vilket också behöver tas hänsyn till vid bedömningen av björnens situation vid träning och prov med hund.Haren är ett bytesdjur och betraktar hunden som en predator. Haren flyr genom snabba rusher, men kan också försöka förvilla sin efterföljare genom längre hopp och blindspår. I hägn med hare tillåts jakthunden vara lös och jaga haren. Rådet har inte funnit några vetenskapliga studier av harar i den här typen av hägn men det finns studier av harars situation vid möte med hund i andra sammanhang, samt harars reaktion på predatorer generellt. Harar som utsattes för rävlukt minskade sin närvaro i dessa områden och hararnas vaksamhet ökade. Det finns skäl att anta att vilda harar kan reagera på lukt av hund på motsvarande sätt. Man kan anta att stressen för hare vid träningsjakt i hägn liknar den vid vanlig jakt. Skillnaden är att hägnet begränsar harens flyktvägar och även kan begränsa harens möjlighet till normalt flyktbeteende. Hur begränsande hägnet är beror på dess storlek, men eventuellt även dess placering, t.ex. närheten till människor och hundar som ger upphov till syn- eller luktintryck, samt dess utformning, inklusive förekomsten av naturliga förhållanden. Oavsett hägnets storlek och utformning är risken påtaglig att harens välfärd påverkas negativt av att bli jagad. Då harar har en sna
  •  
23.
  • Berg, Lotta, et al. (författare)
  • Grävlingars lidande vid grytanlagsprov med levande grävling
  • 2021
  • Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
    • Grävlingar i Sverige jagas idag med flera olika jaktmetoder såsom fällor, vakjakt, jakt med ställande hund ovan jord och jakt med grythund under jord. Grythundar används för jakt, skyddsjakt och eftersök på räv, grävling och mårdhund vilket ställer krav på grythundarnas mentala och fysiska förmågor. Hundarna får inte visa ett uppenbart aggressivt beteende. Olika jaktprov används för att utvärdera hundens mentala och fysiska egenskaper som grythund. Därutöver medger de olika proven en värdering av hundens värde som avelsdjur. Grytanlagsprovens syfte är att bedöma hundars lämplighet vid grytjakt. Provet sker med en levande grävling i ett konstgjort gryt med tre olika gångar som leder fram till en så kallad kittel, där grävlingen är placerad. Kitteln är oftast en rund konstruktion med galler mellan hund och grävling för att undvika fysisk kontakt mellan djuren, kitteln kan vridas för att exponera grävlingen åt rätt håll, mot hunden. Domaren vrider således kitteln för att kunna bedöma hundens arbete med grävlingen. Grävlingar beskrivs som försiktiga djur som ytterst sällan reagerar aggressivt mot människor och som ofta blir skrämda redan vid lukten av en människa. Att vara instängd utan att kunna kontrollera eller undkomma situationen kan vara något av det mest stressande som ett vilt djur kan utsättas för. Det finns få vetenskapliga studier på grävling, men studier som publicerats som rapporter och examensarbeten avseende grävling i konstgryt har tillsammans med en vetenskaplig publikation på fällfångst av grävling visat att grävlingar gjort utfall mot hundar i provgryt, och att grävlingar som fångats i fällor har reagerat med flyktförsök. Djur som saknar möjlighet att kontrollera eller undkomma en stressande situation, kan bli passiva eller till och med uppvisa s.k. inlärd hjälplöshet varvid djuret ger upp och blir apatiskt. Studierna visade också att grävlingar som hade ett passivt beteende i samband med att de hölls instängda i gryt eller fälla ofta hade förhöjd hjärtfrekvens och förändrad kortisolkoncentration i träck, vilket kan tyda på att de upplevde stress. Fastän antalet djur i studierna är litet är detta en indikation på att även till synes lugna grävlingar kan vara stressade. Även om grävlingen vid grytanlagsprovet numera separeras från hunden med ett galler saknar grävlingen möjlighet att komma undan eller kontrollera situationen. Hunden uppfattas också sannolikt som predator av grävlingen. Även en tam eller inte helt vild grävling kan vara rädd för hundar. Grävlingens hundvana eller rädsla för hundar kan vara svår att bedöma eftersom även en till synes lugn grävling kan ha ett stresspåslag. Grävlingens situation och lidande måste bedömas inte bara under själva grytanlagsprovet och träningstillfällena utan under hela grävlingens liv, då den oftast tillbringar 8-10 år i hägn. Välfärden för grävlingen är därför även beroende av hägnets utformning och den dagliga skötseln. Infångande i hägnet liksom transport till provplatsen kan påverka 6 grävlingens välfärd i olika hög grad beroende på faktorer som grävlingens tamhet och tillvänjning, tidigare erfarenhet och förväntan, samt kompetensen hos de personer som hanterar och transporterar djuren. En grävling som är ovan och mindre tam stressas sannolikt mer än en tillvand och tamare individ. Förutom att användas vid grytanlagsprov används grävlingen även när unga hundar ska lära sig jaga. Omfattningen av denna träning är inte reglerad enligt Svenska kennelklubbens reglemente men enligt uppgift ska samma regler följas som vid grytanlagsprov. Det råder brist på vetenskapligt granskade studier på grävlingar och grytanlagsprov och det har inte tillkommit nya studier inom området sedan år 2006. Graden av lidandet för grävlingen beror främst på riskfaktorer som grävlingens oförmåga att kontrollera eller komma undan situationen, grävlingens tidigare erfarenheter, bristande tillvänjning, samt hundens agerande i provgrytet. Beroende på djurets subjektiva upplevelse av hållandet och av de olika ingående momenten kan graden och varaktigheten av lidande skilja sig åt mellan olika individer. För vissa individer kan lidandet röra sig om enstaka men upprepade moment, t.ex. enbart tiden i provgrytet. För andra individer kan lidandet ha en längre varaktighet samt en adderad effekt som ökar graden av lidande om exempelvis hägnets utformning inte möjliggör naturligt beteende och grävlingarna inte är tama vilket kan addera stress under infångande och transport. Sammantaget föreligger en påtaglig risk för lidande, som inte är obetydligt, för grävlingar som används för grytanlagsprov. Det kan på grund av individuella variationer i grävlingarnas beteende under grytanlagsprovet föreligga svårigheter att standardisera proven. Det kan också ifrågasättas om grävlingens beteende vid grytanlagsprov motsvarar ett möte med vild grävling. Hundar kan dessutom få utföra ett slutligt grytjaktprov på vild grävling i naturgryt utan att först ha gjort ett grytanlagsprov. Eventuella negativa effekter av ett icke utfört grytanlagsprov med levande grävling är oklara vid jaktprov på grävling i ett naturgryt. Ett alternativ till prov på levande grävling är att använda en attrapp. Användning av grävlingsattrapp möjliggör en standardisering av grytanlagsproven, samt kan ge ökade och mer lättillgängliga tränings- och testmöjligheter för hundarna. Detta förutsätter dock att attrappen är av tillräckligt hög kvalitet. I Danmark används idag rävattrapper, och det finns attrapp för grävling i Sverige, men utfallet av prov med sådana är oklar. Förutom att grävlingar inte skulle behöva hållas i fångenskap och riskera att utsättas för lidande skulle en väl fungerande och mer lättillgänglig attrapp kunna minska risken för att olämpliga eller otillräckligt tränade hundar utsätter sig själva eller viltet för lidande.
  •  
24.
  • Berg, Lotta, et al. (författare)
  • Jakt med pil och båge
  • 2021
  • Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
    • Ett antal länder tillåter jakt med pil och båge, medan flera andra länder har förbjudit den. I de fall där jakt med pil och båge är tillåten kan detta gälla endast vissa arter av däggdjur och fåglar. I vissa fall omfattas även vattenlevande djur. Av våra nordiska grannländer har Norge och Island totalförbud mot jakt med pil och båge, medan Danmark och Finland i olika utsträckning tillåter sådan jakt. Inget nordiskt land tillåter jakt med pil och båge på älg. Danmark och Finland har krav på utbildning och godkänt bågskytteprov för bågjägare. Olika argument för och emot har använts, inte alltid med vetenskapligt stöd, och det går inte att avgöra vilka argument som haft avgörande betydelse för att tillåta eller förbjuda jakt med pil och båge på nationell nivå. Jakt med pil och båge är sedan 1938 förbjuden i Sverige. Kul- och hagelvapen legaliserades ursprungligen inte utifrån etiska principer för minimerat onödigt lidande, utan är i bruk i Sverige och flera andra länder som en följd av tradition och hävd. Frågan om ett eventuellt tillåtande av jakt med pil och båge i Sverige har aktualiserats och Naturvårdsverket föreslog 2018 nya föreskrifter om detta. Den båge som föreslagits för jakt i Sverige är compoundbågen, som ger de kraftfullaste och säkraste skotten, jämfört med långbågen och recurvebågen. Utvecklingen av bågar, pilar och sikten fortgår dock. Vid all form av jakt med kula, hagel eller pil ska projektilens rörelseenergi omvandlas till en kroppsskada som så snabbt som möjligt leder till medvetslöshet och död för det träffade djuret. En pil från en compoundbåge har en anslagshastighet av c:a 70-80 m/s, vilket kan jämföras med c:a 400 m/s för en hagelsvärm och 700-1200 m/s för en gevärskula. Pilens anslagsenergi är c:a 75 J, medan energin hos en samlad hagelsvärm (på nära håll) är c:a 3200 J och hos en gevärskula 1600-16 500 J. En pil som färdas fritt har en uppskattad maximal räckvidd av en halv kilometer medan en kula kan färdas i flera kilometer. Jakt med pil och båge är mer tidskrävande än jakt med kulvapen, d.v.s. färre djur kan fällas under en given tidrymd. Penetrationsdjupet hos en pil varierar beroende på dess hastighet, pilspetsens utformning och typen av vävnad som träffas, och har i en experimentell studie angetts vara 17-60 cm i mjukvävnad. Ju större anslagshastighet, smalare pilspets och mjukare vävnad, desto längre penetrerar pilen och en pil från en modern compoundbåge kan även perforera kroppen på ett stort hjortdjur. Om skottet perforerar, d.v.s. passerar rakt igenom djuret, har projektilen kvar en del energi när den lämnar kroppen och förmågan att orsaka kroppsskada är därför lägre. Till skillnad från en kula orsakar en pil inte någon temporär kavitet med påföljande sekundära vävnadsskador i den träffade djurkroppen, utan endast en smal permanent kavitet eller skottkanal. Det innebär sannolikt att det blir än viktigare med en korrekt träff. Jakt med pil och båge utförs oftast som vak-, vakt-, lock- eller smygjakt, och jägaren är vanligen kamouflerad. Pil och båge ska endast användas på kort avstånd, sannolikt under ca 30-35 m, och helst på stillastående djur. Rekommendationerna om skjutavstånd skiljer dock mellan länder. Jägarens omdöme är en viktig förutsättning för en djurvälfärdsmässigt acceptabel jakt. Det är oklart om jakt med pil och båge kräver större kompetens, skicklighet och noggrannhet än jakt med andra vapen. Utländsk forskning indikerar dock att bågjägare hittills har varit mer benägna än jägare med kuleller hagelvapen att bry sig om själva jakten, snarare än jaktutbytet (köttet), samt att bågjägare i större utsträckning än andra jägare har tagit sin jaktmetod på allvar och aktivt har övat upp sina färdigheter. 6 Det är svårt att dra generella slutsatser om djurs subjektiva upplevelser och stresspåverkan av jakt och skott, eftersom de i hög grad beror på individuella faktorer. Jaktformer som innebär att djuret inte upptäcker en ensam jägare förrän i eller strax före skottögonblicket är sannolikt mindre stressande än jaktformer som innebär att djuret under längre tid drivs eller ställs, eller där djuret upplever närvaro av hundar eller ett stort antal personer. Från djurvälfärdssynpunkt är sannolikt tiden från skottögonblicket till medvetslöshet viktigare än tiden till död. Såväl tiden till medvetandeförlust som till död beror på vilka organ och vävnader som skadas och i synnerhet hur snabbt blod förloras så att syrebrist uppstår i hjärnan. Stor skada på stora artärer leder till en snabb förblödning och ett djur i rörelse förblöder sannolikt snabbare än ett stillastående. Det saknas kunskap för att avgöra om det finns en avgörande skillnad i tid och grad av stress från träff till medvetslöshet mellan pil och kula eller hagel. Forskningsunderlaget är begränsat eller obefintligt vad gäller de flesta arter av vilt under rådjurs storlek, inklusive vattenlevande däggdjur och fåglar, under naturliga förhållanden. Orörlighet efter ett välplacerat skott används ofta som tecken på död, men säger inte mycket om vare sig medvetandegraden eller hjärtaktiviteten. Vid jakt med pil och båge är bröstkorgen, i hjärtlungregionen, det eftersträvade träffområdet. Skadeförloppet efter pilskott i huvudet eller halsen på större vilt är inte närmare känt, men beror sannolikt på var och från vilken vinkel pilen träffar, samt om den vid träff i huvudet har förmåga att penetrera kraniet. Skott i andra kroppsdelar, såsom buken eller extremiteterna, orsakar normalt inte förblödning, men däremot skador som kan medföra lidande för djuret och vara livshotande på längre sikt. Smärta kan orsakas av olika stimuli och de flesta vävnader har smärtreceptorer. Inte allt trauma ger omedelbart upphov till smärta men vid djupa skador, såsom djupa skärsår eller hugg upplever en majoritet av människor en omedelbar smärta. Vid t.ex. skadeskjutning kan smärta orsakas av ökat tryck i området på grund av blödningar, ödem och inflammation. I situationer där djuret är skadeskjutet och ett andraskott behövs för att fälla djuret kan användning av pil och båge försvåras om djuret rör sig snabbt eller avlägsnar sig från skottplatsen, vilket riskerar att leda till ökat lidande hos djuret. Underlaget för att bedöma risken för skadeskjutning med olika vapen och hos olika djurslag är dock otillräckligt. Olika viltarter har olika anatomiska, fysiologiska och mentala förutsättningar, vilket tar sig uttryck i skiftande sinnesförmågor och beteenderepertoarer, och de lever i olika ekologiska sammanhang. Därför varierar förutsättningarna vid jakt kraftigt mellan djurslagen. Forskning talar för att stora djur rör sig längre än små djur efter att ha blivit skjutna. Emellertid är forskningen om jakt på djur som är mindre än rådjur mycket begränsad. Det är svårt att generalisera en subjektiv upplevelse som lidande. Flera tolkningar av begreppet onödigt lidande är dessutom möjliga, baserade på t.ex. lidandets intensitet och varaktighet, avsikterna bakom det handlande som orsakar lidandet samt uppfyllandet av människors och djurs intressen. Det är inte möjligt att med enbart naturvetenskapliga metoder avgöra vad som i jaktsammanhang kan betraktas som onödigt lidande. Fullständiga riskbedömningar av djurvälfärd vid jakt saknas. I jämförelse med jakt med kul- eller hagelvapen medför bågjakt djurvälfärdsrisker med avseende på framför allt tiden från skott till medvetslöshet och skadeskjutning. Bristen på vetenskapligt 7 underlag, inte minst vad gäller småvilt, innebär indirekt också en djurvälfärdsrisk. Bågjakt kan samtidigt eventuellt medföra bättre förutsättningar för avläkning efter skadeskjutning om djuret inte återfinns. En samlad riskbedömning av djurvälfärden vid jakt med pil och båge behöver ta hänsyn till alla tänkbara risker respektive tänkbara fördelar och väga dem mot motsvarande risker respektive fördelar med kul- eller hagelvapen. Fara för människor och egendom i samband med jakt kan förutom olycksfall även antas omfatta störningsmoment i landskapet där jakt bedrivs, t.ex. oljud, människors oro och konkurrerande markanvändning. I Sverige skadas årligen c:a 500 människor i samband med jakt och av dem får i genomsnitt två personer så allvarliga skador att de dör. Cirka 12 % av de dödliga jaktolyckorna drabbar människor som inte deltagit i jakten. De vanligaste skadorna vid jakt med kul- eller hagelvapen är skär- och klämskador, frakturer från fall, hundbett och hörselskador. Av dessa bör risken för hörselskada och hundbett minska vid bågjakt. Det korta skjutavståndet och en minimal risk för rikoschetter bör också minska risken för olyckor med dödlig utgång vid jakt med pil och båge. Jakt med pil och båge är tyst och anses därför inte vara störande för omgivningen, men allmänheten kan uppleva jaktens smygande karaktär som skrämmande. Den låga ljudnivån kan möjligen även öka risken för tjuvjakt. Jakt med pil och båge kan under vissa förhållanden vara ett fungerande verktyg för att förvalta viltstammar, men det behövs mer tid för att minska en viltpopulation med pil och båge än med kulvapen. Det är oklart om jakt med pil och båge skulle öka möjligheterna till god viltförvaltning under svenska förhållanden. Jakt med pil och båge kan anses vara mer miljövänlig än jakt med kul- eller hagelvapen, eftersom pilen inte innehåller bly eller andra giftiga ämnen. I vilken grad införande av jakt med pil och båge skulle kunna påverka den totala mängden bly som hamnar i naturen är dock oklart, eftersom det beror på i vilken grad pil och båge vid ett eventuellt införande av sådan jakt skulle ersätta k
  •  
25.
  •  
26.
  • Bignert, Anders, et al. (författare)
  • Övervakning av metaller och organiska miljögifter i marin biota, 2011
  • 2011
  • Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
    • The environmental toxicants examined in this report can be classified into five groups –heavy metals, chlorinated compounds, brominated flame retardants, polyaromatichydrocarbons and perfluorinated compounds. Each of these contaminants has beenexamined from various sites for up to six different fish species, in blue mussels, and inguillemot eggs, for varying lengths of time. The following summary examines overalltrends, spatial and temporal, for the five groups.Condition and Fat ContentCondition and fat content in different species tended to follow the same pattern at the samesites, with a few exceptions. Most of the fish species generally displayed a decreasing trendin both condition and fat content at most sites examined. Exceptions to this were increasesin fat content seen in herring (the last ten years) and cod at Fladen; an increase in conditionfor herring at Ängskärsklubb in spring; and in perch, a decrease in fat content atKvädöfjärden but no trend in condition for the same site.Heavy MetalsDue to a change in methods for metal analysis (not Hg) in 2004, values between 2003 and2007 should be interpreted with care. From 2009 metals are analyzed at ITM, Stockholmuniversity.The longer time series in guillemot egg and spring-caught herring from the southernBothnian Sea and southern Baltic Proper show significant decreases of mercury. Theherring site in the southern Bothnain Sea indicates a local Hg-source. The rest of the timeseries show varying concentrations over the study period, and even increasing trends in e.g.cod muscle and blue mussels, but the concentrations are fairly low compared to measuredconcentrations in perch from fresh water and coastal sites. However, in most cases, theseconcentrations are above the newly suggested EU-target level of 20 ng/g wet weight.Lead is generally decreasing over the study period (in time series of sufficient length),supposedly due to the elimination of lead in gasoline. Elevated lead concentrations between2003 and 2007 (e.g. Harufjärden) should be viewed with caution (see above regardingchange in analysis methods).Cadmium concentrations show varying non-linear trends over the monitored period. It isworth noting that despite several measures taken to reduce discharges of cadmium,generally the most recent concentrations are similar to concentrations measured 30 yearsago in the longer time series.The reported nickel concentrations show no consistent decreasing trends. Some series beginwith two elevated values that exert a strong leverage effect on the regression line and maygive a false impression of decreasing trends. Chromium generally shows decreasing trends,possibly explained by a shift in analytical method. The essential trace metals, copper andzinc, show no consistent trends during the monitored period.
  •  
27.
  •  
28.
  • Bjureberg, Johan, et al. (författare)
  • Adolescent self-harm with and without suicidality : cross-sectional and longitudinal analyses of a Swedish regional register
  • 2019
  • Ingår i: Journal of Child Psychology and Psychiatry. - : John Wiley & Sons. - 0021-9630 .- 1469-7610. ; 60:3, s. 295-304
  • Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
    • Background: Self-harm is common and there is a need for studies that investigate the relevance of this behavior in clinical samples to inform risk assessment and treatment. The objectives in the current studies were to compare clinical and psychosocial correlates and subsequent adverse outcomes in youth who present to child and adolescent mental health services (CAMHS) with self-harm only (SH), self-harm with suicidality (SH+SU), with those without any indication of SH or SH+SU.Methods: We conducted a case-control study and a longitudinal cohort study using data from a regional clinical care register, and Swedish national registers. The case-control study included all patients (5-17 years) between 2011 and 2015 (N = 25,161). SH and SH+SU cases were compared with controls (patients without SH) regarding a range of correlates. The longitudinal study included former CAMHS patients (N = 6,120) who were followed for a median time of 2.8 years after termination of CAMHS contact regarding outcomes such as clinical care consumption, social welfare recipiency, and crime conviction.Results: In the case-control study, both the SH and SH+SU groups received more clinical care, had lower global functioning, and higher odds of having mental disorders compared to controls. In most comparisons, the SH+SU group had more problems than the SH group. In the longitudinal study, the same pattern emerged for most outcomes; for example, the adjusted hazard ratio for recurrent care due to self-harm was 23.1 (95% confidence interval [CI], 17.0-31.4) in the SH+SU group compared to 3.9 (95% CI, 2.3-6.7) in the SH group.Conclusions: Adolescent patients presenting with self-harm have higher risks for adverse outcomes than patients without self-harm. Suicidality in addition to self-harm is associated with more severe outcomes, importantly recurrent episodes of care for self-harm.
  •  
29.
  • Blom, Hans, et al. (författare)
  • Parallel Fluorescence Detection of Single Biomolecules in Microarrays by a Diffractive-Optical-Designed 2 x 2 Fan-Out Element
  • 2002
  • Ingår i: Applied Optics. - 1559-128X .- 2155-3165. ; 41:16, s. 3336-3342
  • Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
    • We have developed a multifocal diffractive-optical fluorescence correlation spectroscopy system for parallel excitation and detection of single tetramethylrhodamine biomolecules in microarrays. Multifocal excitation was made possible through the use of a 2 × 2 fan-out diffractive-optical element with uniform intensity in all foci. Characterization of the 2 × 2 fan-out diffractive-optical element shows formation of almost perfect Gaussian foci of submicrometer lateral diameter, as analyzed by thermal motion of tetramethylrhodamine dye molecules in solution. Results of parallel excitation and detection in a high-density microarray of circular wells show single-biomolecule sensitivity in all four foci simultaneously.
  •  
30.
  • Borg, Anna-Lena, 1981-, et al. (författare)
  • "Jag ser att det här kan va' min framtida stad" : unga vuxans upplevelser av att leva och bo i Västervik
  • 2020
  • Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
    • Det här forskningsprojektet tar sin utgångspunkt i tidigare studier som har gjorts i Västervik och som presenterats i kortrapporterna "Det handlar om att kompromissa" – unga vuxnasamtalar om livsval, framtidstankar och hur det är att bo och studera i Västerviks kommun(Beckman, 2018) och "Här är ganska nice, men..." – ungdomars tankar om Västervik och vad som är viktigt i livet (Holm, Henriksen & Beckman, 2019). Föreliggande studie genomfördes under 2019 och fokuserar på unga vuxna i åldern 20–30 år som har valt att flytta till eller återvända till Västervik.Vilka var anledningarna till att de flyttade (tillbaka) till Västervik? Hur upplever de att det är att leva och bo i Västervik? Upplever de att flytten till Västervik har påverkat deras liv, och i så fall hur? Vilka reflektioner gör de kring valet att stanna kvar eller ej? Studien är liten i sin omfattning, men i materialet ser vi ändå att vissa teman återkommer fråntidigare studier genomförda såväl nationellt som internationellt. De upplevelser som de unga vuxna i studien delar med sig av anser vi vara värdefulla. Upplevelserna visar på anledningar som kan finnas kring att bosätta sig i en mindre stad som Västervik, likväl som på att det kan finnas en ambivalens kring vad flytten innebär. Förhoppningen är att den här studien kan bidra med ytterligare perspektiv kring livet på mindre orter och vad som kan ses som styrkor respektive utmaningar för mindre kommuner när det gäller att locka unga vuxna som inflyttare. Likt tidigare nämnda studier är även denna genomförd som ett samverkansprojekt mellan den barn- och ungdomsvetenskapliga forskningsmiljön (BUV) på Högskolan Väst och Campus Västervik. 
  •  
31.
  • Brew, Bronwyn K., et al. (författare)
  • Maternal mental health disorders and offspring asthma and allergic diseases : The role of child mental health
  • 2024
  • Ingår i: Pediatric Allergy and Immunology. - : Munksgaard Forlag. - 0905-6157 .- 1399-3038. ; 35:2
  • Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
    • BACKGROUND: Maternal psychological stress during pregnancy and postnatally has been shown to be associated with offspring atopic diseases (asthma, atopic dermatitis and allergic rhinitis). The aim of this study was to assess whether this association may be attributable to the child's own mental health disorders.METHOD: The study population included 15,092 twin children born 2002-2010 in Sweden. Questionnaire data at age 9 years was linked to national patient- and prescription registers. Maternal mental health during pregnancy and 3 years postnatally were identified from diagnosis and medication data (depression, anxiety and stress disorders). Atopic diseases in children were identified from questionnaires, diagnosis and medication data. Child mental health status (depression and anxiety) was identified from questionnaires. Three-way decomposition methods tested for mediation or interaction by child mental health disorders.RESULTS: Maternal mental health disorders were associated with most child atopic diseases including asthma aRR1.36 (95% CI 1.12, 1.60), and child mental health disorders, aRR1.73 (95% CI 1.56, 1.92). Children with mental health disorders were comorbid for atopic diseases with only asthma reaching statistical significance, aRR1.29 (95% CI 1.14, 1.47). Three-way decomposition found that mediation or interaction by child mental health disorders did not account for the mother mental health and child atopy associations except in parent-report asthma, where child mental health disorders mediated 13.4% (95% CI 2.1, 24.7) of the effect, but not for objectively defined (diagnosis and medication) asthma.CONCLUSION: The associations between maternal mental health and child asthma and allergic diseases do not appear to be attributable to child mental health disorders.
  •  
32.
  • Brew, Bronwyn K., et al. (författare)
  • Paediatric asthma and non-allergic comorbidities : A review of current risk and proposed mechanisms
  • 2022
  • Ingår i: Clinical and Experimental Allergy. - Stockholm : Wiley-Blackwell Publishing Inc.. - 0954-7894 .- 1365-2222. ; 15:9, s. 1035-1047
  • Forskningsöversikt (refereegranskat)abstract
    • It is increasingly recognized that children with asthma are at a higher risk of other non-allergic concurrent diseases than the non-asthma population. A plethora of recent research has reported on these comorbidities and progress has been made in understanding the mechanisms for comorbidity. The goal of this review was to assess the most recent evidence (2016-2021) on the extent of common comorbidities (obesity, depression and anxiety, neurodevelopmental disorders, sleep disorders and autoimmune diseases) and the latest mechanistic research, highlighting knowledge gaps requiring further investigation. We found that the majority of recent studies from around the world demonstrate that children with asthma are at an increased risk of having at least one of the studied comorbidities. A range of potential mechanisms were identified including common early life risk factors, common genetic factors, causal relationships, asthma medication and embryologic origins. Studies varied in their selection of population, asthma definition and outcome definitions. Next, steps in future studies should include using objective measures of asthma, such as lung function and immunological data, as well as investigating asthma phenotypes and endotypes. Larger complex genetic analyses are needed, including genome-wide association studies, gene expression-functional as well as pathway analyses or Mendelian randomization techniques; and identification of gene-environment interactions, such as epi-genetic studies or twin analyses, including omics and early life exposure data. Importantly, research should have relevance to clinical and public health translation including clinical practice, asthma management guidelines and intervention studies aimed at reducing comorbidities.
  •  
33.
  • Bunne, Joakim, et al. (författare)
  • The Majority of Children Sensitized Before School-Age Develop Allergic Disease Before Adulthood: A Longitudinal Population-Based Study
  • 2022
  • Ingår i: Journal of Allergy and Clinical Immunology: In Practice. - : Elsevier BV. - 2213-2198 .- 2213-2201. ; 10:2
  • Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
    • Background: Allergic sensitization increases the risk of asthma and allergic rhinitis, but the impact of age at onset of sensitization is less studied. Objective: To examine the cumulative incidence of asthma and rhinitis up to age 19 years in relation to age at onset of sensitization to airborne allergens. Method: All children in grade 1 and 2 (median age, 8 years) in 2 municipalities in Northern Sweden were invited to undergo skin prick tests and answer a questionnaire about allergic diseases, and 88% participated. At ages 12 and 19 years, the protocol was repeated, and 1510 individuals participated in all 3 examinations. Specific IgE data were collected in a random sample at age 19 years (n = 770). Onset of sensitization was defined: 8 years or less, 8 to 12 years, 12 to 19 years, and never sensitized. Adjusted Poisson regression was used to calculate risk ratios (RRs). Results: At 19 years, those sensitized at 8 years of age or earlier had the highest risk of asthma (RR, 4.68; 95% CI, 3.15-6.97) and rhinitis (RR, 22.3; 95% CI, 13.3-37.6), and 84% had developed either asthma or rhinitis. The combination of sensitization at age 8 years or earlier and family history of allergic diseases rendered high risks for asthma (RR, 10.6; 95% CI, 6.71-16.7) and rhinitis (RR, 36.3; 95% CI, 18.9-69.7). Individuals sensitized at age 8 years or earlier showed significantly highest level of sensitization, as judged by number of positive skin test results and titers of specific IgE. Conclusions: Most individuals with sensitization at age 8 years or earlier developed asthma or rhinitis before young adulthood. The high level of sensitization in those sensitized early contributes to the high incidence of allergic airway conditions. © 2021 The Authors
  •  
34.
  • Carlén, Anna, et al. (författare)
  • Exercise systolic blood pressure response during cycle ergometry is associated with future hypertension in normotensive individuals
  • 2024
  • Ingår i: European Journal of Preventive Cardiology. - : OXFORD UNIV PRESS. - 2047-4873 .- 2047-4881.
  • Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
    • Aims We aimed to investigate the association between the exercise systolic blood pressure (SBP) response and future hypertension (HTN) in normotensive individuals referred for cycle ergometry, with special regard to reference exercise SBP values and exercise capacity.Methods and results In this longitudinal cohort study, data from 14 428 exercise tests were cross-linked with Swedish national registries on diagnoses and medications. We excluded individuals with a baseline diagnosis of cardiovascular disease or HTN. The peak exercise SBP (SBPpeak) was recorded and compared with the upper limit of normal (ULN) derived from SBP(pea)k reference equations incorporating age, sex, resting SBP, and exercise capacity. To evaluate the impact of exercise capacity, three SBP to work rate slopes (SBP/W-slopes) were calculated, relative to either supine or seated SBP at rest or to the first exercise SBP. Adjusted hazard ratios [HRadjusted (95% confidence interval, CI)] for incident HTN during follow-up, in relation to SBP response metrics, were calculated. We included 3895 normotensive individuals (49 +/- 14 years, 45% females) with maximal cycle ergometer tests. During follow-up (median 7.5 years), 22% developed HTN. Higher SBP(peak )and SBPpeak > ULN were associated with incident HTN [HRadjusted 1.19 (1.14-1.23) per 10 mmHg, and 1.95 (1.54-2.47), respectively]. All three SBP/W-slopes were positively associated with incident HTN, particularly the SBP/W-slope calculated as supine-to-peak SBP [HRadjusted 1.25 (1.19-1.31) per 1 mmHg/10 W].Conclusion Both SBPpeak > ULN based on reference values and high SBP/W-slopes were associated with incident HTN in normotensive individuals and should be considered in the evaluation of the cycle ergometry SBP response.Lay summary We examined the systolic blood pressure (SBP) response during maximal bicycle exercise testing in individuals without hypertension (HTN) or established cardiovascular disease and found that:center dot When applying reference values for peak SBP during cycling exercise, accounting for age, sex, resting blood pressure (BP), and exercise capacity, exceeding the upper limit of normal was associated with twice as high relative risk of future HTN, compared with having a peak SBP within normal limits.center dot A steep increase in exercise SBP in relation to the increase in work rate was also associated with future HTN but did not always coincide with elevated peak SBP.
  •  
35.
  • Carlén, Anna, et al. (författare)
  • Systolic Blood Pressure Response to Exercise in Endurance Athletes in Relation to Oxygen Uptake, Work Rate and Normative Values
  • 2022
  • Ingår i: Journal of cardiovascular development and disease. - : MDPI AG. - 2308-3425. ; 9:7
  • Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
    • Work rate has a direct impact on the systolic blood pressure (SBP) during aerobic exercise, which may be challenging in the evaluation of the SBP response in athletes reaching high work rates. We aimed to investigate the exercise SBP response in endurance athletes in relation to oxygen uptake (VO2), work rate and to recent reference equations for exercise SBP in the general population. Endurance athletes with a left-ventricular end-diastolic diameter above the reference one performed a maximal bicycle cardiopulmonary exercise test. The increase in SBP during exercise was divided by the increase in VO2 (SBP/VO2 slope) and in Watts, respectively (SBP/W slope). The maximum SBP (SBPmax) and the SBP/W slope were compared to the predicted values. In total, 27 athletes (59% men) were included; mean age, 40 ± 10 years; mean VO2max, 50 ± 5 mL/kg/min. The mean SBP/VO2 slope was 29.8 ± 10.2 mm Hg/L/min, and the mean SBP/W slope was 0.27 ± 0.08 mm Hg/W. Compared to the predicted normative values, athletes had, on average, a 12.2 ± 17.6 mm Hg higher SBPmax and a 0.12 ± 0.08 mm Hg/W less steep SBP/W slope (p < 0.01 and p < 0.001, respectively). In conclusion, the higher SBPmax values and the less steep SBP/W slope highlight the importance of considering work rate when interpreting the SBP response in endurance athletes and suggest a need for specific normative values in athletes to help clinicians distinguish physiologically high maximal blood pressure from a pathological blood pressure response.
  •  
36.
  • de Melo, A. L. L., et al. (författare)
  • Single-molecule array assay reveals the prognostic impact of plasma LRIG1 in ovarian carcinoma
  • 2022
  • Ingår i: Acta Oncologica. - : Informa UK Limited. - 0284-186X .- 1651-226X. ; 61:11, s. 1425-1433
  • Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
    • Background Ovarian carcinoma is the eighth most common cause of cancer death in women worldwide. The disease is predominantly diagnosed at a late stage. This contributes to high recurrence rates, eventually leading to the development of treatment-resistant disease. Leucine-rich repeats and immunoglobulin-like domains protein 1 (LRIG1) is a transmembrane protein that functions as a tumor suppressor and regulator of growth factor signaling. LRIG1 levels have not been investigated in human plasma previously. Materials and methods A quantitative LRIG1-specific single molecule array assay was developed and validated. LRIG1 levels were quantified in plasma samples from 486 patients with suspicious ovarian masses. Results Among women with ovarian carcinoma, LRIG1 levels were significantly elevated compared to women with benign or borderline type tumors. High LRIG1 plasma levels were associated with worse overall survival and shorter disease-free survival both in the group of all malignant cases and among the stage 3 cases only. LRIG1 was an independent prognostic factor in patients with stage 3 ovarian carcinoma. Conclusion LRIG1 plasma levels were elevated in patients with ovarian carcinoma, and high levels were associated with poor prognosis, suggesting that LRIG1 might be an etiologic factor and a potentially useful biomarker in ovarian carcinoma.
  •  
37.
  • Fall, Tove, 1979-, et al. (författare)
  • Reference Intervals for Fecal Calprotectin in Pregnant Women Using a Particle Enhanced Turbidimetric Assay
  • 2019
  • Ingår i: Clinical Laboratory. - 1433-6510. ; 65:7, s. 1293-1297
  • Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
    • BACKGROUND: Fecal calprotectin is widely used as a marker for inflammatory bowel diseases (IBD). IBD often affects women during their reproductive years, but there are no established reference intervals during pregnancy. The aim of the present study was to define reference values during pregnancy and in the postpartum period to allow comparisons between patient results and reference values.METHODS: Fecal samples were collected from 84 healthy females during pregnancy week 26 to 28 and a second sample was collected six months after delivery. The samples were weighed, extracted, and centrifugated to remove debris. The extracted samples were then analyzed on a chemistry analyzer using a particle enhanced turbidimetric immunoassay reagent.RESULTS: The calculated reference interval during pregnancy was < 127 μg/g (90% confidence interval, 90 - 164 μg/g) and the corresponding reference interval during the postpartum period was < 143 μg/g (60 - 226 μg/g). There were no significant statistical differences between F-calprotectin values analyzed at the two sampling times.CONCLUSIONS: The reference values are slightly higher than the cutoff values of 50 - 100 μg/g often used as General cutoff for fecal calprotectin.
  •  
38.
  • Friedrichsen, Maria, 1966-, et al. (författare)
  • Assistant nurses' experiences of thirst and ethical dilemmas in dying patients in specialized palliative care — A qualitative study
  • 2023
  • Ingår i: Journal of Advanced Nursing. - : John Wiley & Sons. - 0309-2402 .- 1365-2648. ; 79:11, s. 4292-4303
  • Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
    • AimsTo describe assistant nurses' experiences of thirst and ethical challenges in relation to thirst in terminally ill patients in specialized palliative care (PC) units.DesignA qualitative, reflexive thematic design with an inductive analysis was used.MethodsData were collected during November 2021-January 2023. Twelve qualitative interviews with assistant nurses working in five different specialized PC units in different hospitals in Sweden were conducted. The interviews were transcribed verbatim and analysed with a reflexive thematic analysis. The study was guided by the Standards for Reporting Qualitative Research (SRQR).ResultsTwo main themes were found in this study. (1) 'A world of practice for thirst relief' where assistant nurses present a task-oriented world where the knowledge of thirst is an experience-based unspoken knowledge where mainly routines rule. (2) Ethical challenges presents different ethical problems that they meet in their practice, such as when patients express thirst towards the end of their life but are too severely ill to drink or when they watch lack of knowledge in the area among other health professionals.ConclusionThirst in dying patients is a neglected area that assistant nurses work with, without communicating it. Their knowledge of thirst and thirst relief are not expressed, seldom discussed, there are no policy documents nor is thirst documented in the patient's record. There is a need for nurses to take the lead in changing nursing practice regarding thirst.Patient or Public ContributionNo patient or public contribution.ImpactIn palliative care, previous studies have shown that dying patients might be thirsty. Assistant nurses recognize thirst in dying patients, but thirst is not discussed in the team. Nurses must consider the patient's fundamental care needs and address thirst, for example in the nursing process to ensure patients quality of life in the last days of life.Reporting MethodThe study was guided by the SRQR.What does this Article Contribute to the Wider Global Clinical Community?Thirst is a distressing symptom for all humans. However, when a patient is dying, he or she loses several functions and can no longer drink independently. The knowledge from this article contributes to our understanding of current practice and shows an area that requires immediate attention for the improvement of fundamental palliative care delivery.
  •  
39.
  • Friedrichsen, Maria, et al. (författare)
  • Ethical challenges around thirst in end-of-life care -experiences of palliative care physicians
  • 2023
  • Ingår i: BMC Medical Ethics. - : BioMed Central (BMC). - 1472-6939. ; 24:1
  • Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
    • BackgroundThirst and dry mouth are common symptoms in terminally ill patients. In their day-to-day practice, palliative care physicians regularly encounter ethical dilemmas, especially regarding artificial hydration. Few studies have focused on thirst and the ethical dilemmas palliative care physicians encounter in relation to this, leading to a knowledge gap in this area.AimThe aim of this study was to explore palliative care physicians' experiences of ethical challenges in relation to thirst in terminally ill patients.MethodsA qualitative interview study with an inductive approach was conducted. Sixteen physicians working in four different specialised palliative care units and one geriatric care unit in different hospitals in Sweden were interviewed. The interviews were transcribed verbatim and analysed with a reflexive thematic analysis.ResultsWhen presented with an ethical challenge relating to thirst, physicians attempted to balance benefits and harms while emphasizing respect for the patient's autonomy. The ethical challenges in this study were: Starting, continuing or discontinuing drips; lack of evidence and traditions create doubt; and lack of interest and time may result in patient suffering.ConclusionsAll physicians in this study reported that "Starting, continuing or discontinuing drips" was the main ethical challenge they encountered, where some were so accustomed to the decision that they had a standard answer ready to offer patients and families. Physicians reported that drips were a symbol of thirst quenching, life and survival but were not necessary in end-of-life care. Others questioned the traditions regarding thirst and emphasised drips in particular.
  •  
40.
  • Friedrichsen, Maria, et al. (författare)
  • Thirst or dry mouth in dying patients? -A qualitative study of palliative care physicians' experiences
  • 2023
  • Ingår i: PLOS ONE. - : Public Library of Science. - 1932-6203. ; 18:8
  • Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
    • IntroductionThirst and dry mouth are common symptoms among patients at the end of life. In palliative care today, there is a focus on mouth care to alleviate thirst. There are no qualitative studies on thirst from a physician's experience, which is why this study is needed. PurposeThis study aimed to explore palliative care physicians' experiences and views of thirst in patients at the end of life. MethodsA qualitative interview study with an inductive approach was carried out. Sixteen physicians working in specialised palliative care units in Sweden were included. The interviews were analysed with a reflexive thematic analysis. ResultsThe analysis resulted in three basic assumptions regarding thirst: It is dry mouth, not thirst; patients are dry in their mouth and thirsty; and, I do not know if they are thirsty. Further, four different themes regarding how to relieve thirst appeared: drips will not help thirst but cause harm; the body takes care of thirst itself; drips might help thirst; and, mouth care to relieve thirst or dry mouth. ConclusionsThe palliative care physicians had different experiences regarding thirst, from thirst never arising, to a lack of awareness. They thought good mouth care worked well to alleviate the feeling of thirst and dry mouth. Most physicians did not want to give patients drips, while some did. This study indicates that there are many unanswered questions when it comes to thirst at end-of-life and that further research is needed.
  •  
41.
  • Furmark, Tomas, et al. (författare)
  • Guided and unguided self-help for social anxiety disorder : randomised controlled trial
  • 2009
  • Ingår i: British Journal of Psychiatry. - : Royal College of Psychiatrists. - 0007-1250 .- 1472-1465. ; 195:5, s. 440-447
  • Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
    • Background Internet-delivered self-help programmes with added guidance have shown efficacy in social anxiety disorder, unguided self-help has been insufficiently studied. Aims To evaluate the efficacy of guided and unguided self-help social anxiety disorder. Method Participants followed a cognitive-behavioural self-help programme in the form of either pure bibliotherapy or an internet-based treatment with therapist guidance and online group discussions. A subsequent trial was conducted to evaluate treatment specificity. Participants (n=235) were randomised to one of three conditions in the first trial, or one of four conditions in the second. Results Pure bibliotherapy and the internet-based treatment were better than waiting list on measures of social anxiety, general anxiety, depression and quality of life. The internet-based therapy had the highest effect sizes, but directly comparable effects were noted for bibliotherapy augmented with online group discussions. Gains were well maintained a year later. Conclusions Unguided self-help through bibliotherapy can produce enduring improvement for individuals with social anxiety disorder.
  •  
42.
  • Gaber, Sophie Nadia, et al. (författare)
  • Enacting citizenship through participation in a technological society : a longitudinal three-year study among people with dementia in Sweden
  • 2023
  • Ingår i: Ageing & Society. - : Cambridge University Press. - 0144-686X .- 1469-1779. ; 43:2, s. 276-297
  • Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
    • The role of Everyday Technology (ET) use is presented as subsidiary or neutral in policy for age- and dementia-friendly communities; and yet, research suggests that older people, especially those with dementia, experience increased challenges using ET in their everyday lives. Through the lens of micro-citizenship, the study aims to deepen the knowledge about how use of ET outside the home, including portable ETs, relates to participation in places visited within public space among people with dementia over time. Using a longitudinal study design, 35 people with dementia were recruited at baseline and followed over three years. Data were collected through semi-structured interviews using standardised questionnaires: the Participation in ACTivities and Places OUTside Home Questionnaire (ACT-OUT) and the Everyday Technology Use Questionnaire (ETUQ). Random intercept modelling and descriptive statistics were used to analyse the data. Throughout the three-year study, decreasing use of ET outside the home, including portable ETs, was associated with decreasing participation in places visited within public space, in a statistically significant way when controlling for age (F = 7.59, p = 0.01). The findings indicate that facilitating access and use of ET outside the home, among people with dementia, should be integral to promoting and maintaining participation in age- and dementia-friendly communities.
  •  
43.
  •  
44.
  • Gustafsson, Charlotte Eklund, et al. (författare)
  • Prognostic value of peak work rate indexed by left ventricular diameter
  • 2023
  • Ingår i: Scientific Reports. - : NATURE PORTFOLIO. - 2045-2322. ; 13:1
  • Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
    • Left ventricular diameter (LVEDD) increases with systematic endurance training but also in various cardiac diseases. High exercise capacity associates with favorable outcomes. We hypothesized that peak work rate (W-peak) indexed to LVEDD would carry prognostic information and aimed to evaluate the association between W-peak/LVEDDrest and cardiovascular mortality. W-peak/LVEDDrest (W/mm) was calculated in patients with an echocardiographic examination within 3 months of a maximal cycle ergometer exercise test. Low W-peak/LVEDDrest was defined as a value below the sex- and age-specific 5th percentile among lower-risk subjects. The association with cardiovascular mortality was evaluated using Cox regression. In total, 3083 patients were included (8.0 [5.4-11.1] years of follow-up, 249 (8%) cardiovascular deaths). W-peak/LVEDDrest (W/mm) was associated with cardiovascular mortality (adjusted hazard ratio (HR) 0.28 [0.22-0.36]), similar to W-peak in % of predicted, with identical prognostic strength when adjusted for age and sex (C-statistics 0.87 for both). A combination of low W-peak/LVEDDrest and low W-peak was associated with a particularly poor prognosis (adjusted HR 6.4 [4.0-10.3]). W-peak/LVEDDrest was associated with cardiovascular mortality but did not provide incremental prognostic value to W-peak alone. The combination of a low W-peak/LVEDDrest and low W-peak was associated with a particularly poor prognosis.
  •  
45.
  • Gutefeldt, Kerstin, et al. (författare)
  • Dysregulated growth hormone-insulin-like growth factor-1 axis in adult type 1 diabetes with long duration
  • 2018
  • Ingår i: Clinical Endocrinology. - : WILEY. - 0300-0664 .- 1365-2265. ; 89:4, s. 424-430
  • Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
    • ContextIn type 1 diabetes (T1D), dysregulation of the GH-IGF-1 axis has been reported. Whether this is related to upper extremity impairments (UEI) is unknown. ObjectiveExamine differences in GH-IGF-1 axis between T1D on subcutaneous insulin treatment and matched controls without diabetes and possible associations between GH-IGF-1 axis and UEI. DesignCross-sectional population-based study. Patients with T1D, onset amp;lt;35years, duration 20years, amp;lt;67years old and controls were invited to answer questionnaires and take blood samples. SubjectsA total of 605 patients with T1D and 533 controls accepted to participate. OutcomesFasting levels of IGF-1, IGF-1 Z-score, IGFBP-1, IGFBP-3, C-peptide, GH and UEI. ResultsPatients with T1D had lower IGF-1 and IGFBP-3 and higher IGFBP-1 and GH than controls. The difference in IGF-1 persisted with age. Insulin dose was associated with increasing IGF-1 Z-score but even at a very high insulin dose (amp;gt;1U/kg) IGF-1 Z-score was subnormal compared to controls. IGF-1 Z-score was unaffected by glycaemic control (HbA1c) but increased with residual insulin secretion, (C-peptide 1-99 pmol/L). IGFBP-1 was associated with fasting blood glucose, negatively in controls and positively in patients with T1D probably reflecting insulin resistance and insulin deficiency, respectively. There was no association between lower IGF-1 Z-score and UEI in T1D. ConclusionIn adult T1D with fair glycaemic control, the GH-IGF-1 axis is dysregulated exhibiting GH resistance, low IGF-1 and elevated IGFBP-1. Subcutaneous insulin cannot normalize these changes while endogenous insulin secretion has marked effects on IGF-1 pointing to a role of portal insulin.
  •  
46.
  • Gutefeldt, Kerstin, 1972-, et al. (författare)
  • Low health-related quality of life is strongly linked to upper extremity impairments in type 1 diabetes with a long duration
  • 2021
  • Ingår i: Disability and Rehabilitation. - : Taylor & Francis. - 0963-8288 .- 1464-5165. ; 43:18, s. 2578-2584
  • Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
    • Purpose: To compare health-related quality of life (HRQOL) in type 1 diabetes and non-diabetic controls and possible links to upper extremity impairments (UEIs). Prevalence of sick-leave and causes were investigated.Materials and methods: This Swedish population-based case-control study included type 1 diabetes patients <67 years old and with a diabetes duration ≥20 years. Participants completed a postal questionnaire including Short Form 36, and questions regarding UEIs, and sick-leave.Results: In total, 773 patients, aged 50 ± 10 years (diabetes duration 35 ± 10 years), and 708 non-diabetic controls, aged 54 ± 9 years, completed the study. Patients reported significantly lower HRQOL compared with controls. The difference was greatest for general health, vitality, and bodily pain. Patients with shoulder or hand but not finger impairments scored significantly lower than asymptomatic patients. The prevalence of sick leave was higher in patients vs. controls (23% vs. 9%, p < 0.001), and nearly half cited impairments from back, muscles, or joints as the main reason.Conclusions: Health-related quality of life is lower in type 1 diabetes than controls and in patients with shoulder and hand impairments than in asymptomatic. Musculoskeletal impairments (back/muscle/joints) have impact on work ability. Identification of UEIs is important for initiating preventative-, therapeutic-, and rehabilitative interventions.Implications for rehabilitationUpper extremity impairments (UEIs) that are common in type 1 diabetes, and associated with reduced health-related quality of life, should preferably be screened for on a regular basis along with other known diabetes complications.Early identification of UEIs is important to improve health by initiating preventive as well as therapeutic multi-professional rehabilitative interventions.Sick leave is higher in type 1 diabetes than in controls. Musculoskeletal impairments, including the back, muscles, and joints, are a common cause for sick leave warranting further studies.
  •  
47.
  • Gutefeldt, Kerstin, et al. (författare)
  • Upper extremity impairments in type 1 diabetes with long duration : common problems with great impact on daily life
  • 2019
  • Ingår i: Disability and Rehabilitation. - : Taylor & Francis. - 0963-8288 .- 1464-5165. ; 41:6, s. 633-640
  • Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
    • PURPOSE: To investigate the prevalence, activity limitations and potential risk factors of upper extremity impairments in type 1 diabetes in comparison to controls.METHODS: In a cross-sectional population-based study in the southeast of Sweden, patients with type 1 diabetes <35 years at onset, duration ≥20 years, <67 years old and matched controls were invited to answer a questionnaire on upper extremity impairments and activity limitations and to take blood samples.RESULTS: Seven hundred and seventy-three patients (ages 50 ± 10 years, diabetes duration 35 ± 10 years) and 708 controls (ages 54 ± 9 years) were included. Shoulder pain and stiffness, hand paraesthesia and finger impairments were common in patients with a prevalence of 28-48%, which was 2-4-folds higher than in controls. Compared to controls, the patients had more bilateral impairments, often had coexistence of several upper extremity impairments, and in the presence of impairments, reported more pronounced activity limitations. Female gender (1.72 (1.066-2.272), p = 0.014), longer duration (1.046 (1.015-1.077), p = 0.003), higher body mass index (1.08 (1.017-1.147), p = 0.013) and HbA1c (1.029 (1.008-1.05), p = 0.007) were associated with upper extremity impairments.CONCLUSIONS: Compared to controls, patients with type 1 diabetes have a high prevalence of upper extremity impairments, often bilateral, which are strongly associated with activity limitations. Recognising these in clinical practise is crucial, and improved preventative, therapeutic and rehabilitative interventions are needed. Implications for rehabilitation Upper extremity impairments affecting the shoulder, hand and fingers are common in patients with type 1 diabetes, the prevalence being 2-4-fold higher compared to non-diabetic persons. Patients with diabetes type 1 with upper extremity impairments have more pronounced limitations in daily activities compared to controls with similar impairments. Recognising upper extremity impairments and activity limitations are important and improved preventive, therapeutic and rehabilitation methods are needed.
  •  
48.
  • He, Shizhen, et al. (författare)
  • Ambient air pollution and inflammation-related proteins during early childhood
  • 2022
  • Ingår i: Environmental Research. - : Elsevier. - 0013-9351 .- 1096-0953. ; 215
  • Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
    • Background and aim: Experimental studies show that short-term exposure to air pollution may alter cytokine concentrations. There is, however, a lack of epidemiological studies evaluating the association between long-term air pollution exposure and inflammation-related proteins in young children. Our objective was to examine whether air pollution exposure is associated with inflammation-related proteins during the first 2 years of life. Methods: In a pooled analysis of two birth cohorts from Stockholm County (n = 158), plasma levels of 92 systemic inflammation-related proteins were measured by Olink Proseek Multiplex Inflammation panel at 6 months, 1 year and 2 years of age. Time-weighted average exposure to particles with an aerodynamic diameter of <10 mu m (PM10), <2.5 mu m (PM2.5), and nitrogen dioxide (NO2) at residential addresses from birth and onwards was estimated via validated dispersion models. Stratified by sex, longitudinal cross-referenced mixed effect models were applied to estimate the overall effect of preceding air pollution exposure on combined protein levels, "inflammatory proteome", over the first 2 years of life, followed by cross-sectional protein-specific bootstrapped quantile regression analysis. Results: We identified significant longitudinal associations of inflammatory proteome during the first 2 years of life with preceding PM2.5 exposure, while consistent associations with PM10 and NO2 across ages were only observed among girls. Subsequent protein-specific analyses revealed significant associations of PM10 exposure with an increase in IFN-gamma and IL-12B in boys, and a decrease in IL-8 in girls at different percentiles of proteins levels, at age 6 months. Several inflammation-related proteins were also significantly associated with preceding PM10, PM2.5 and NO2 exposures, at ages 1 and 2 years, in a sex-specific manner. Conclusions: Ambient air pollution exposure influences inflammation-related protein levels already during early childhood. Our results also suggest age-and sex-specific differences in the impact of air pollution on children's inflammatory profiles.
  •  
49.
  • Hedman, Anna, et al. (författare)
  • Bidirectional relationship between eating disorders and autoimmune diseases
  • 2019
  • Ingår i: Journal of Child Psychology and Psychiatry. - Stockholm : Blackwell Publishing. - 0021-9630 .- 1469-7610. ; 60:7, s. 803-812
  • Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
    • BACKGROUND: Immune system dysfunction may be associated with eating disorders (ED) and could have implications for detection, risk assessment, and treatment of both autoimmune diseases and EDs. However, questions regarding the nature of the relationship between these two disease entities remain. We evaluated the strength of associations for the bidirectional relationships between EDs and autoimmune diseases.METHODS: In this nationwide population-based study, Swedish registers were linked to establish a cohort of more than 2.5 million individuals born in Sweden between January 1, 1979 and December 31, 2005 and followed up until December 2013. Cox proportional hazard regression models were used to investigate: (a) subsequent risk of EDs in individuals with autoimmune diseases; and (b) subsequent risk of autoimmune diseases in individuals with EDs.RESULTS: We observed a strong, bidirectional relationship between the two illness classes indicating that diagnosis in one illness class increased the risk of the other. In women, the diagnoses of autoimmune disease increased subsequent hazards of anorexia nervosa (AN), bulimia nervosa (BN), and other eating disorders (OED). Similarly, AN, BN, and OED increased subsequent hazards of autoimmune diseases.Gastrointestinal-related autoimmune diseases such as, celiac disease and Crohn's disease showed a bidirectional relationship with AN and OED. Psoriasis showed a bidirectional relationship with OED. The previous occurence of type 1 diabetes increased the risk for AN, BN, and OED. In men, we did not observe a bidirectional pattern, but prior autoimmune arthritis increased the risk for OED.CONCLUSIONS: The interactions between EDs and autoimmune diseases support the previously reported associations. The bidirectional risk pattern observed in women suggests either a shared mechanism or a third mediating variable contributing to the association of these illnesses.
  •  
50.
  • Hedman, Anna (författare)
  • Browsing techniques for mitigating display-size constraints
  • 2007
  • Licentiatavhandling (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
    • One of the many challenges with interface design concerns how to present and retrieve information on a display. The smaller the display is, the bigger the challenge. A typical task that requires a lot of screen space is image browsing. Several studies have been conducted in the past, but with conflicting results. This thesis includes a literature survey on browsing techniques, two user studies comparing image-browsing techniques on an electronic bulletin board, an analysis of visual factors affecting the usability of image browsing, and a user study on mobile phone interfaces. The image-browser comparisons involved three types of browsers (iconic, bifocal, and zoom-and-pan). The first experiment was conducted on a regular 19" desktop display. For the second user study, the browsers were modified and run on a 50" plasma display with a 3D input device. Results from both studies showed that an iconic interface was most efficient. Observations made during the user experiments resulted in an analysis of layout and presentation factors that have an impact on usability of image-browsers, in particular task completion time. The main purpose was to identify unwanted confounding factors in image-browser tests, but the analysis could also be used for setting up future experiments and explaining results from such tests. The mobile phone study is a comparison of interfaces of two different mobile brands. Displays and user interfaces for mobile phones have developed a lot since this study was conducted, but design for small displays is still a highly relevant topic.
  •  
Skapa referenser, mejla, bekava och länka
  • Resultat 1-50 av 149
Typ av publikation
tidskriftsartikel (99)
rapport (17)
bokkapitel (11)
konferensbidrag (9)
doktorsavhandling (4)
annan publikation (3)
visa fler...
bok (2)
forskningsöversikt (2)
samlingsverk (redaktörskap) (1)
licentiatavhandling (1)
visa färre...
Typ av innehåll
refereegranskat (92)
övrigt vetenskapligt/konstnärligt (50)
populärvet., debatt m.m. (7)
Författare/redaktör
Hedman, Anna (18)
Rönmark, Eva (17)
Hedman, Jenny (16)
Hedman, Håkan (14)
Almqvist, Catarina (14)
Lundh, Anna (12)
visa fler...
Hedman, Anna M. (12)
Berg, Lotta (10)
Keeling, Linda (10)
Lundmark Hedman, Fri ... (10)
Hedman, Linnea (10)
Winberg, Anna (10)
Henriksson, Roger (9)
Hedman, Kristofer (9)
Brudin, Lars (8)
Ekström, Magnus (8)
Hedman, Linnea, 1979 ... (8)
Hultgren, Jan (8)
Andolf, Ellika (8)
Lindow, Thomas (8)
Carlén, Anna (8)
Winberg, Anna, 1966- (7)
Rydhmer, Lotta (7)
Sandberg, Eva (7)
Steen, Margareta (7)
Åsbjer, Elina (7)
Elmberg, Viktor (7)
Hedman-Lagerlöf, Eri ... (7)
Herlin, Anders Henri ... (6)
Jacobson, Magdalena (6)
Jarmar, Anna (6)
Pershagen, Göran (5)
Sundin, Olof (5)
Fall, Tove, 1979- (5)
Backman, Helena (5)
Ljótsson, Brjánn (5)
Cauwenberghs, Nichol ... (5)
Andersson, Martin (4)
Larsson, Henrik, 197 ... (4)
Lundholm, Cecilia (4)
Sjödin, Anna (4)
Röcklinsberg, Helena (4)
Wallenbeck, Anna (4)
Nylander, Eva, 1951- (4)
Limberg, Louise (4)
Lindsjö, Johan (4)
Pershagen, Goran (4)
West, Christina E. (4)
Carlén, Anna, 1985- (4)
Wang, Baofeng (4)
visa färre...
Lärosäte
Umeå universitet (44)
Karolinska Institutet (42)
Linköpings universitet (23)
Uppsala universitet (20)
Lunds universitet (19)
Luleå tekniska universitet (14)
visa fler...
Sveriges Lantbruksuniversitet (14)
Göteborgs universitet (13)
Högskolan i Borås (10)
Örebro universitet (7)
Stockholms universitet (4)
Högskolan i Gävle (4)
Linnéuniversitetet (4)
Naturvårdsverket (3)
Högskolan Kristianstad (2)
Kungliga Tekniska Högskolan (2)
RISE (2)
Marie Cederschiöld högskola (2)
Högskolan Väst (1)
Jönköping University (1)
Malmö universitet (1)
Södertörns högskola (1)
Gymnastik- och idrottshögskolan (1)
Karlstads universitet (1)
Försvarshögskolan (1)
Högskolan Dalarna (1)
Röda Korsets Högskola (1)
visa färre...
Språk
Engelska (108)
Svenska (39)
Odefinierat språk (1)
Finska (1)
Forskningsämne (UKÄ/SCB)
Medicin och hälsovetenskap (85)
Samhällsvetenskap (25)
Naturvetenskap (12)
Lantbruksvetenskap (10)
Teknik (4)
Humaniora (2)

År

Kungliga biblioteket hanterar dina personuppgifter i enlighet med EU:s dataskyddsförordning (2018), GDPR. Läs mer om hur det funkar här.
Så här hanterar KB dina uppgifter vid användning av denna tjänst.

 
pil uppåt Stäng

Kopiera och spara länken för att återkomma till aktuell vy