| 1. |
|
|
| 2. |
- Axberg, Ulf, 1961, et al.
(författare)
-
Utveckling av bedömningsmetoder för barn som utsatts för våld i sin familj - Rapport från en fortsättningsstudie
- 2018
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Tidigare studier i iRiSk-projektet har utvecklat och prövat metoder för insamling av uppgifter som behövs för bedömning av hur stor risk barn som varit utsatta för våld i sin familj löper att utsättas för förnyat och/eller förgrovat våld av vuxna som har omvårdnadsansvar för barnet. I dessa studier framkom att det inom socialtjänsten fanns skäl att göra risk-/skyddsbedömningar i cirka 10 procent av alla nya ärenden. Det aktuella iRiSK-projektet har undersökt i vilken grad den tidigare utvecklade metoden för risk-/skyddsintervju och bedömning är praktiskt användbar inom individ-och familjeomsorgen, vilket är första steget i den vetenskapliga process vars nästa steg är att pröva metodens sensitivitet och specificitet. Projektet har också lagt grunden för en prediktionsstudie, vilket det finns ett stort behov av när det gäller barnavårdsärenden, och som hittills inte studerats i en svensk kontext. Syftet med föreliggande projekt var att pröva användbar- och genomförbarheten av iRiSk-intervjuerna inom ramen för barnavårdsutredningar avseende barn som varit utsatta för våld i sin familj, direkt och/eller bevittnat mellan barnets föräldrar, ur barns, föräldrarnas och handläggares perspektiv. Vidare syftade projektet till att utveckla den befintliga iRiSk-intervjun med föräldrar så att den riktar sig till såväl våldsutövande som våldsutsatta föräldrar och i en pilotstudie pröva hur den fungerar i den sociala barnavårdens kontext. Datainsamlingen har pågått under sju månader (perioden 1 maj till 31 december) 2017. När pilotprojektet inleddes var planen att teckna avtal med 6-7 enheter inom socialtjänstens individ och familjeomsorg (IFO) där varje enhet förväntades kunna göra 5 till 10 intervjuer under projektperioden. På grund av ändrade förutsättningar i de verksamheter som forskargruppen haft en längre kontakt med samt att vissa av verksamheterna behövt en längre period att komma igång med intervjuerna än planerat kom det i praktiken att bli två enheter som deltog i prövningen av intervjun. Vid dessa verksamheter har ca 25 intervjuer genomförts under perioden, varav ett mindre antal blivit tillgängliga för forskarna. Datainsamlingen innebär att det i skrivande stund finns 19 iRiSk barnintervjuer tillgängliga för fördjupade studier genom samtalsanalys. Under projekttiden har en anpassad version av intervjuguiden utarbetats, som ska kunna användas även med våldsutövande föräldrar. Denna anpassade version har prövats i en pilotstudie vid en verksamhet, i intervjuer med föräldrar som misstänks utöva våld eller där det är konstaterat att de utövat våld. För att utveckla stödet till handläggarna i bedömningen av i vilka ärenden det är lämpligt att använda intervjun med fokus på våldsutövande föräldrar har det strukturerade frågeformulär för fördjupad kartläggning som ingår i metoden reviderats så att de också innehåller frågor om eget våldsutövande. 10 handläggare har intervjuats i grupp för att undersöka hur de ser på metodens användbarhet och i vilken grad de bedömer att den strukturerade intervjun är genomförbar i praktiken. Slutsatserna från projektet är att så långt ser risk-/skyddsintervjuerna ut att fungera väl också i den sociala barnavårdens sammanhang. De intervjuade handläggarna är överlag positiva till metoden och tycker att den är möjlig att använda med barn och föräldrar och att den genererar meningsfull information till barnavårdsutredningen. De har kommit med en rad konkreta förbättringsförslag som tas tillvara vid revidering av materialet. En digital version av materialet är önskvärt då det skulle medge en större flexibilitet i förhållande till olika typer av ärenden, och enkelt avhjälpa en del av de svårigheter som handläggarna beskriver i det praktiska genomförandet av risk-/skyddsintervjuer. Utbildningen av dem som ska använda intervjun behöver utvecklas på flera olika punkter, både i förhållande till det som intervjuade handläggare framför och det som framkommer i samtalsanalysen av de inspelade barnintervjuerna. Den metodkonsultation som erbjudits verksamheter har visat sig vara viktig för att stödja användningen av intervjuerna och formerna för metodkonsultation bör utvecklas. På sikt bör även en utbildnings- och genomförandemanual för risk-/skyddsintervjuerna utvecklas, som tydliggör vilka förkunskaper, vilken utbildning, metodkonsultation och handledning samt organisatorisk förankring som krävs för att intervjuerna ska kunna användas på bästa sätt. Tidigare rapporter från projektet har presenterat resultat av samtalsanalyser av ljudinspelade risk/skyddsintervjuerna med barn. De har beskrivit hur barn hanterar ledande inslag i frågor, hur barns initiativ tas emot av intervjuaren och hur barns ljudinspelade svar är relaterade till vad handläggare skriftligen nedtecknar. Rapporterna har också i bred bemärkelse rapporterat hur barns beskrivningar av svåra upplevelser giltiggörs i intervjusammanhanget. Analysen i denna rapport utgår från ett utökat material (19 intervjuer med barn) och undersöker sammanhanget för intervjuares giltiggörande av barns upplevelser. Valet att titta närmre på giltiggörande och då specifikt kommunikation av förståelse grundar sig bland annat i nya upptäckter i forskningen om vikten av att intervjuer med våldsutsatta barn sker på ett stödjande sätt. Analysen visar att stödjande kan behövas utifrån tidigare upplevelser, att intervjun är påfrestande (tids- och minnesmässigt) och att intervjufrågor kan upplevas ifrågasättande av barn. Intervjuare behöver vara förberedda på dessa svårigheter och ha strategier för att stödja barn, till exempel genom att uttrycka förståelse för barnets känslor. Barn ger oftare uttryck för intervjuupplevelser icke-verbalt och i dessa fall tycks icke-verbala resurser utgöra lämpliga stödjande resurser. Intervjuarens hävdande av emotionell förståelse av tidigare upplevelser leder i denna studie till utvecklade svar. På grund av det relativt lilla material som ingår i studien behöver detta mönster studeras i större skala. I stort sett verkar iRiSk-intervjuerna ge utrymme för ett stödjande förhållningssätt. I handledningen av intervjuare är det dock viktigt att intervjuare får reflektera över olika möjliga bemötanden av barns motstånd i intervjusituationen. När det gäller en utvecklade intervjun för våldsutövande föräldrar pekar kunskapsläget kring risk/skyddsbedömningar som utgår från barns utsatthet och behov på betydelsen av att den intervjuguide med fokus på våldsutövande föräldrar som nu utarbetats fortsatt utvecklas och prövas, i dialog med verksamheter som möter våldsutövande föräldrar. Mot bakgrund av det faktum att forskning om riskbedömning för partnervåld framförallt har fokuserat våldsutövande män, och att det typfall av föräldrar som utövar partnervåld som socialtjänsten kommer i kontakt med är våldsutövande pappor – som har utövat våld mot barnens mamma - har utvecklingsarbetet med intervjun i detta första steg fokuserat den typiska situationen med pappor som utövar våld mot sin partner/barnets mamma och/eller sina barn. Litteraturgenomgången visar att statistiskt grundade riskbedömningsinstrument och strukturerade bedömningar (konsensusbaserade) för bedömning av partnervåld i några fördelar jämfört med ostrukturerade bedömningar. Statistiskt grundade riskbedömningsinstrument och strukturerade bedömningar används inte i barnavårdsärenden i Sverige. Inga specifika intervjuguider som är utvecklade för en pappa som utövar både partnervåld och barnmisshandel har hittats i litteraturgenomgången. Att intervjua en förälder som misstänks ha utsatt sitt barn och/eller barnets andra förälder för våld är ofta en svår uppgift. Strukturerade risk-bedömningsinstrument som bygger på information också från den föräldern som står för (det grövsta) våldet bör vara ett sätt att öka stringensen i dessa beslut, men sådana instrument finns idag inte tillgängliga, vare sig i Sverige eller internationellt. En strukturerad intervju med en misstänkt förövare av partnervåld/barnmisshandel kan troligen utgöra ett viktigt komplement i riskbedömning och beslut om riskhantering (stöd och behandling) i barnavårdsärenden. En riskbedömning blir troligen mera tillförlitlig om även förövaren intervjuas i en barnavårdsutredning. Om pappor ignoreras i utredningarna, riskerar man att mammorna belastas för att inte kunna skydda sina barn från pappor som utövar våld. En strukturerad intervju kan dessutom vara första steget till att en pappa tar emot erbjudande om att förändra sitt våldsbeteende.
|
|
| 3. |
- Broberg, Anders G, 1950, et al.
(författare)
-
Stöd till barn som bevittnat våld mot mamma - Resultat från en nationell utvärdering
- 2011
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Barn som bevittnar våld mot en förälder som de är beroende av för sitt välbefinnande utsätts för en form av våld. Barn behöver – i synnerhet under den tidiga barndomen – föräldrar som prioriterar barnets behov framför sina egna. När barnets ena förälder – eller någon annan som bor med familjen – slår eller förgriper sig på den andra föräldern blir barnet känslomässigt övergivet och skyddslöst. Barn kan bevittna våld mot en primär omsorgsgivare under kortare eller längre peri-oder i sitt liv, men ofta innebär det ett liv begränsat av olika typer av makt, övergrepp och förtryck. Sådana upplevelser medför en ökad risk för att barnet utvecklar problem såsom posttraumatisk stress, depression, beteendeproblem och problem med sociala relationer – både inom familjen och med kamrater. Sedan 2007 är socialtjänstens ansvar, för att barn som bevittnat våld får det stöd och den hjälp de behöver, förtydligat i Socialtjänstlagen. Det viktigaste stödet för barn som bevittnat våld mot sin mamma är skydd från fortsatt utsatthet. Internationellt sett är den vanligaste formen av stöd till barn, utöver sådant skydd, samtal i grupp. Det finns dock stora skillnader mellan vilka mål programmen är tänkta att uppnå, vilket medför att utvärderingsstudier använder varierande mått för att bedöma vad som är ett ”lyckat utfall”. Detta försvårar i sin tur jämförelser av utvärde-ringar av dessa program. I Sverige är den vanligaste typen av insats fortfarande indivi-duella samtal, även om gruppverksamheter för barn har blivit vanligare de senaste 10 åren. Kunskapen om effekterna av de metoder som utvecklats inom och utom social-tjänsten för att stödja barn som bevittnat våld mot mamma är fortfarande begränsad internationellt och i Sverige är den i stort sett obefintlig. Göteborgs universitet fick 2008 i uppdrag av Socialstyrelsen att utvärdera effekten av insatser riktade till barn som bevittnat våld mot sin mamma. Syftet med utvärderingen var att studera förändringar i barns hälsa och välbefinnande efter stödinsatser, med ut-gångspunkt i mammors och barns beskrivningar.
|
|
| 4. |
|
|
| 5. |
|
|
| 6. |
|
|
| 7. |
|
|
| 8. |
|
|
| 9. |
- Eriksson, Maria, 1969, et al.
(författare)
-
Införandeår för risk-/skyddsintervju vid våld i familjen
- 2020
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Under 2019 har dessa intervjuer införts i ordinarie socialtjänst under handledning från forskarteamet bakom modellen, genom ett så kallat införandeår finansierat av Socialstyrelsen. Införandeåret är en fortsättning av tidigare satsningar med särskilt fokus på att höja riskbedömningarnas kvalitet, särskilt inom den sociala barnavården. Syftet med föreliggande projekt var att pröva att införa iRiSk-intervjuerna inom ramen för ordinarie arbete i socialtjänsten, inom barnavårdsutredningar avseende barn som varit utsatta för våld, direkt och/eller bevittnat mellan barnets föräldrar. I syftet ingick att samla erfarenheter av införandet av betydelse för det fortsatta arbetet med att introducera iRiSk risk och skyddsintervjuer i ordinarie socialtjänst.
|
|
| 10. |
|
|
| 11. |
- Flinkfeldt, Marie, 1982-, et al.
(författare)
-
Conversation analysis in social work research : A scoping review
- 2022
-
Ingår i: Qualitative Social Work. - : Sage Publications. - 1473-3250 .- 1741-3117. ; 21:6, s. 1011-1042
-
Forskningsöversikt (refereegranskat)abstract
- Given the emphasis on communication in social work, the empirical study of social work interactions is an important area for research. By examining recordings of naturally occurring social interaction and analysing participants’ practices in close detail, conversation analysis (CA) provides rigorous resources for understanding the practical challenges and opportunities of professional intervention. Since the origins of CA in the 1970s, this approach has been used for investigating interactions in a wide range of institutional domains. Based on articles published in peer-reviewed journals in English, this scoping review maps the development of CA in social work research. The review gives an overview of the institutional contexts, professional groups and client groups that have been investigated using CA methods, as well as how their interactional practices have been examined. We show contributions of CA to understanding social work in terms of specific interactional practices, how practitioners accomplish challenging institutional activities in interactions and how theories and ideals about interactions relate to social work practice. The review highlights research gaps concerning clients’ resources for pursuing agendas, embodied conduct in social work, contributions to the cumulative body of CA research and implications for practice. We discuss these findings in relation to CA as a relatively new approach in social work research and the challenges which CA may need to address to become a more integrated part of social work research and practice.
|
|
| 12. |
- Flinkfeldt, Marie, 1982-, et al.
(författare)
-
How is conversation analysis used in social work research?
- 2020
-
Ingår i: Conversation analysis and social work conference, online, 15/12 2020.
-
Konferensbidrag (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- In this talk we give an overview of the development of conversation analytic research of social work over the last three decades – from scattered studies in the 1990s to the forming of a viable subfield that can inform professional practice. We map which areas that have received the most attention so far and point to what remains unchartered terrain for conversation analysts.
|
|
| 13. |
- Flinkfeldt, Marie, 1982-, et al.
(författare)
-
Samtal i socialt arbete : En introduktion
- 2022. - 1
-
Ingår i: Samtal i socialt arbete. - Malmö : Gleerups Utbildning AB. - 9789151107288 ; , s. 15-24
-
Bokkapitel (refereegranskat)
|
|
| 14. |
- Hultmann, Ole, et al.
(författare)
-
Användbarhet och genomförbarhet av en strukturerad risk- och skyddsintervju med våldsutövande pappor
- 2020
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- I detta delprojekt har vi undersökt användbarhet och genomförbarhet av en intervju avsedd att användas i socialtjänstens myndighetsutövning med en förälder som är utpekad som våldsutövande. I just detta projekt har våldsutövande föräldrar enbart varit pappor.Användbarhet avser om frågorna i intervjun genererar relevanta svar som är tolkningsbara för intervjuns syfte. Genomförbarhet avser om intervjun är möjlig att genomföra i praktiken.Syftet med projektet var att pröva genomförbarheten av intervjun i barnavårdsutredningar och stödverksamheter. Vi ville undersöka om intervjufrågorna genererar relevant information om kända riskfaktorer baserade på tidigare forskning (användbarhet). Vi undersökte om en undergrupp av intervjusvaren kan tolkas enligt mentaliseringsteori/reflekterande förmåga som ett mått på föräldraförmåga.Verksamheter rekryterades genom våra tidigare kontakter i iRiSk-projektet: Tre stödverksamheter (Utväg/ATV) och två myndighetsenheter inom socialtjänsten har deltagit. Verksamheterna introducerades till projektet under vårterminen 2019. Godkännande från Etikprövningsmyndigheten erhölls 2019-08-20 (Dnr 2019-03143). Verksamheterna har samlat in data under årets fyra sista månader. Stödverksamheterna besöktes ett flertal gångar under 2019 för att introducera intervjun och konsultationer gavs under höstterminen. Stödverksamheterna har genomfört sju intervjuer och en intervju har genomförts inom socialtjänstens myndighetsutövning.Två handläggare från socialtjänsten och sex stödpersoner har intervjuats i grupp på respektive verksamhet för att undersöka hur de ser på intervjufrågornas användbarhet och i vilken grad de bedömer att den strukturerade intervjun är genomförbar i praktiken. Svar på frågor om våldsutsatthet analyserades med avseende på följsamhet till intervjuns frågor.Frågorna om genomförbarhet och användbarhet av intervju inom socialtjänstens myndighetsutövning har inte kunnat besvaras, då endast en intervju har gjorts. Inom stödverksamheterna är det främst frågan om intervjufrågornas användbarhet som besvaras, då intervjun är avsedd för att göra risk- skyddsbedömningar inom socialtjänstens myndighetsutövning.Transkript av de inspelade intervjuerna analyserades för att undersöka om svaren kunde tolkas enligt mentaliseringsteori – reflekterande förmåga.Inom stödverksamheterna ansåg man att frågorna i intervjun var bra både med avseende på riskbedömning (myndighetsutövning) och inför start av stödinsats (stödverksamheter) och endast mindre justeringar behövs för att tillgodose användbarheten av intervjun. Såväl struktur som innehåll uppskattades av stödpersoner och handläggare. De ljudinspelade risk- och skyddsintervjuerna visade att intervjupersonerna (de våldsutövande papporna) besvarade frågorna och några problem med frågekonstruktion och förståelse i stort sett inte var något problem. Att genomföra intervjuerna i praktiken avlöpte i stort sett problemfritt. Intervjuarna avvek ibland från frågor eller frågors specifika formulering. Genomlyssningen av intervjuerna med fokus på följsamhet till frågorna om våld gav vid handen att intervjuarna ofta anpassade frågorna för att de är extra känsliga eller uppfattades som konfrontativa frågor och man var rädd om relationen till pappan. Forskargruppens gruppintervju med handläggare från socialtjänstens myndighetsutövning visade i likhet med stödverksamheterna en positiv bild av frågorna i intervjun.Intervjuns mentaliserings-frågor bedöms vara användbara för att bedöma föräldrars mentaliseringsförmåga. Strukturen i den aktuella intervjun liknar den som finns i andra intervjuer som ger underlag för bedömning av mentaliseringsförmåga. Intervjusvaren ger en bild av intervjupersonens benägenhet att mentalisera kring sig själv, sitt barn och barnets mamma. Det finns en variation i benägenhet till mentalisering hos intervjupersonerna som är en indikation på att intervjun fungerar. Intervjuare kan dock påverka svarens reliabilitet och validitet negativt genom att vara ”för hjälpsamma” för att få fram svar från informanten. När det gäller utbildning i att använda intervjun så bör den ta sin utgångspunkt i att stödpersoner och handläggare är vana att anpassa sina frågor till den intervjuade och ovana vid att förlita sig på en extern struktur. Ett särskilt moment i utbildningen bör ägnas åt att förstå föräldraförmåga i relation till reflekterande förmåga.Stödpersoner och handläggare ser inga hinder för att använda intervjun med mammor. En version kan därför prövas med mammor som utövat våld för att undersöka användbarheten av intervjun frågor för mammor. Intervjun bör då kompletteras med ett bedömnings- och analysstöd. Intervjun kan också lämpa sig för andra verksamheter som kommer i kontakt med våldsutövande föräldrar.Slutsatser:Frågorna i intervjun uppfyller förväntningarna om att stimulera till ett samtal där pappan bidrar med information om sig själv som är relevant för arbetet i stödverksamheterna.Frågan om huruvida pappor tenderar att lämna relevant information om kända riskfaktorer kan inte besvaras eftersom faktaunderlaget i denna studie är otillräckligt (för få intervjuer gjorda inom socialtjänstens myndighetsutövning).Efter mindre justeringar av intervjuns struktur och innehåll kan fortsatt prövning göras för att belysa frågornas användbarhet och intervjuns möjligheter till genomförande inom socialtjänstens myndighetsutövning.Intervjun bör prövas även med mammor som utövat våld i familjenIntervjun kan prövas i andra sammanhang där riskbedömningar görs, t.ex. inom familjerätten och Kriminalvården.Ett antal kärnområden som bör ingå i en vidareutbildning för yrkesverksamma socionomer m.m. har beskrivits. Träning i att följa en strukturerad intervju är ett viktigt moment.Intervjufrågorna fungerar som underlag för bedömning av mentalisering/reflekterande förmåga.Huruvida frågor om mentalisering/reflekterande förmåga också är användbara i barnavårdsutredningar har vi inte kunnat studera.
|
|
| 15. |
- Hultmann, Ole, et al.
(författare)
-
Användbarhet och genomförbarhet av en strukturerad risk- och skyddsintervju med våldsutövande pappor
- 2020
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- I detta delprojekt har vi undersökt användbarhet och genomförbarhet av en intervju avsedd att användas i socialtjänstens myndighetsutövning med en förälder som är utpekad som våldsutövande. Syftet med projektet var att pröva genomförbarheten av intervjun i barnavårdsutredningar och stödverksamheter. Vi undersöker om intervjufrågorna genererar relevant information om kända riskfaktorer baserade på tidigare forskning (användbarhet). Vi undersökte om en undergrupp av intervjusvaren kan tolkas enligt mentaliseringsteori/reflekterande förmåga som ett mått på föräldraförmåga. Intervjuns mentaliserings-frågor bedöms vara användbara för att bedöma föräldrars mentaliseringsförmåga. Frågorna om genomförbarhet och användbarhet av intervjun inom socialtjänstens myndighetsutövning har inte kunnat besvaras.
|
|
| 16. |
- Hultmann, Ole, et al.
(författare)
-
Talking to parents who have abused: Enhancing the child focus in social child welfare investigations about intimate partner violence and child abuse
- 2019
-
Ingår i: European Conference on Domestic Violence.
-
Konferensbidrag (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- The iRiSk project (insatser och risk-/skyddsbedömningar för våldsutsatta barn) aims to develop structured risk and safety interviews in child welfare investigations. This includes using the violent parent as informant. Existing interviews with perpetrators of partner violence focus on the violence itself and the risk of repeated violence, but they lack relevant aspects of parenting, such as feelings of remorse, how the parent understands the child’s and the adult victim’s reactions to the violence, and whether perpetrators can identify problems that affect their relationship with the child. This paper presents a study that focuses on fathers as perpetrators. It examines 1) the feasibility of the interview, as assessed by professionals 2) to what extent violent fathers are able to reflect on their violent behaviour and its effect on parenting during the structured interview 3) to what extent violent fathers can provide relevant information to a child welfare investigation. The goal of the project is to improve the quality of risk and safety assessments and the protection of vulnerable children by enhancing the child focus in child welfare investigations about intimate partner violence and child abuse. Participants in the project are recruited through the iRiSk project funded by the Swedish National board of Health and Welfare, which test risk assessments with children subjected to child abuse and/or exposed to intimate partner violence. The risk interviews with perpetrators will be tested by professionals within child welfare investigations and with fathers who are in contact with a crisis centre. Recorded interviews with the fathers will be analysed. The structured interview and the outline of the project will be presented as well as preliminary feedback from participating units.
|
|
| 17. |
- Hultmann, Ole, et al.
(författare)
-
Utveckling av en intervju för bedömning av föräldraförmåga avseende föräldrar som utövar våld i sin familj
- 2020
-
Konferensbidrag (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Kan föräldraförmåga hos en våldsutövande förälder bedömas på grundval av mentaliseringsteori/reflekterande förmåga (RF)? Inom socialtjänsten görs bedömning av föräldraförmåga i barnavårdsutredningar, men strukturerade metoder används inte eller i begränsad omfattning. RF avser att mäta förmågan till förståelse för att man själv och andra har ett inre mentalt liv och syftar till att begripliggöra eget och andras beteende. Till skillnad från empati är RF kopplat till reglering av affekter. Intervjumetoder har utvecklats för att klassificera RF hos föräldrar och några få studier ger stöd för att RF är möjligt att använda för att beskriva föräldraförmåga. Reflekterande förmåga har också studerats i relation till våldsutövande, t.ex. bland unga kriminella. Några få studier om RF i relation till våldsutövande och föräldraskap har publicerats. Inom ramen för iRiSk-modellen (insatser och risk-/bedömningar medvåldsutsatta barn) undersöks användbarhet och genomförbarhet av en strukturerad intervju med pappor, som är våldsutövande, utifrån RF. Användbarhet avser om frågorna i intervjun genererar relevanta svar som är tolkningsbara i relation till RF. Genomförbarhet avser om intervjun är möjlig att genomföra i praktiken. Intervjuerna har hittills prövats inom stödverksamheter med pappor som var aktuella för stödjande eller behandlande insats. Resultatet visade att intervjufrågorna fungerar som underlag för bedömning av RF. Vidare studier kommer att undersöka om det är möjligt att genomföra sådana intervjuer inom socialtjänstens barnavårdsutredningar och om RF är ett begrepp som är användbart för att beskriva föräldraförmåga.
|
|
| 18. |
- Iversen, Clara, et al.
(författare)
-
A person among others? : Older people's understandings of their everyday life during the Covid-19 crisis
- 2021
-
Ingår i: Sociologisk forskning. - : Sociologisk Forskning, Swedish Sociological Association. - 0038-0342 .- 2002-066X. ; 58:1-2, s. 53-76
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- This article examines how older people make sense of their situation in calls to a helpline a few months into the Covid-19 pandemic.By drawing on the sociology of everyday life to analyse callers' various understandings of the crisis, the article nuances current knowledge about older people's situation.The thematic analysis shows that the callers make sense of the crisis linked to social relations on a personal, anonymous, and abstract level. The callers' responses to challenges to their everyday routines - adjustment or critical evaluation - are connected to different approaches to trust: basic trust in a shared social reality with someone or regulating trust in a set of norms independent from that other. Whereas the calls demonstrate very few positive adjustments in personal relations, they show that anonymous and abstract relations serve as important resources for both maintaining and re-evaluating everyday life during a crisis.Although older people's lack of secure personal relations during the pandemic points to vulnerability, their resourcefulness is apparent in their active engagement in important anonymous and abstract relations.
|
|
| 19. |
|
|
| 20. |
|
|
| 21. |
- Iversen, Clara, 1981-, et al.
(författare)
-
Balancing task focus and relationship building : Asking sleepy patients about traffic risk in treatment initiation consultations
- 2017
-
Ingår i: Scandinavian Journal of Caring Sciences. - : John Wiley & Sons. - 0283-9318 .- 1471-6712. ; 31:4, s. 895-903
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Background: The use of traffic risk assessment questions is an understudied area in nursing research. Obstructive sleep apnoea is associated with an increased risk of traffic accidents. Therefore, traffic safety authorities demand adherent continuous positive airway pressure use. Nurses act as coaches to achieve treatment adherence, but they are also obliged to act as state agents by prohibiting obstructive sleep apnoea patients from drowsy driving.Objective: To examine how nurses and obstructive sleep apnoea patients manage traffic risk assessment questions in the relation-building context of treatment initiation consultations.Methods: To study, in detail, the actual practice of risk assessment, we used conversation analysis of 19 video-recorded initial treatment consultations with nurses and recently diagnosed obstructive sleep apnoea patients.Ethics: The study received ethical approval from the Central Ethical Review Board in Linköping (registration number 214/231-32) and follows the ethical guidelines for qualitative research.Results: Patients influence how nurses phrase questions about traffic risk by taking a stance to daytime sleepiness prior to the risk question. Nurses ask traffic risk questions in a way that assumes that driving is unproblematic if patients have not previously indicated problems. It may pose a significant problem when nurses, by accepting patients' prior stance when asking about traffic risk, orient to relationship building rather than task focus.Conclusion: To clarify the difference between their two potentially conflicting roles, nurses need to refer to existing laws and official guidelines when they raise the issue of risk in treatment initiation consultations. Nurses should also ask risk assessment questions in a problem-oriented communicative environment. Traffic risk assessment is sensitive yet important, as obstructive sleep apnoea is a highly prevalent problem causing excessive sleepiness. It is essential to acknowledge nurses' double roles with regard to coaching continuous positive airway pressure treatment and assessing traffic risk.
|
|
| 22. |
- Iversen, Clara, 1981-, et al.
(författare)
-
Barack Obamas dilemma
- 2008
-
Ingår i: n()n()a()g()e()n()t(). - Uppsala : Uppsala universitet. - 9789150620238 ; , s. 210-224
-
Bokkapitel (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)
|
|
| 23. |
- Iversen, Clara, 1981-
(författare)
-
Based on Evidence
- 2010
-
Konferensbidrag (refereegranskat)
|
|
| 24. |
- Iversen, Clara, PhD, 1981-, et al.
(författare)
-
Being close at a distance : Anonymous peer support during the Covid-19 pandemic
- 2020
-
Ingår i: Conversation analysis and social work conference (CASW), online, 15/12 2020.
-
Konferensbidrag (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Peer support helplines can provide safe social contacts and help break older people’s isolation during the pandemic. In such volunteer-based social work, the anonymity of callers and call-takers is a key feature. Anonymity enables conversations about difficult topics, but can also be a hurdle to establishing a connection with the caller. We will talk about how call participants in a Swedish helpline for older people navigate situations where anonymity becomes a problem, and how call-takers work to offer good company and personal support while limiting disclosure of private details.
|
|
| 25. |
|
|
| 26. |
|
|
| 27. |
- Iversen, Clara, PhD, 1981-
(författare)
-
Beyond accessing information : Claiming to understand in child social welfare interviews
- 2019
-
Ingår i: British Journal of Social Psychology. - : Wiley. - 0144-6665 .- 2044-8309. ; 58:3, s. 550-568
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- The present article investigates how people manage understanding of personal experiences in an institutional setting in which shared understanding of one party's experience can become an issue at stake: social welfare interviews with child victims of abuse. New recommendations on how to respond to child interviewees limit interviewers’ support to experiences of which they have direct access. Using conversation analysis and discursive psychology to examine cases in which interviewers respond to children's reports of experiences by claiming to understand, the current article shows that interviewers primarily use such claims after interviewees have indicated that the interviewer may not understand. By claiming to understand, interviewers orient to a difference between an interview requirement – not assuming they know the children's specific experiences – and their ability to interpret the children's situations. The study shows how interviewers use claims of understanding to distinguish themselves as understanding persons from their information‐eliciting approach as social welfare investigators. Findings contribute to social psychological research on how people manage challenges related to eliciting and recognizing experience in interaction. In particular, the study offers research on interviews with child victims of abuse a new angle on the tension between information elicitation and support.
|
|
| 28. |
|
|
| 29. |
- Iversen, Clara, PhD, 1981-
(författare)
-
Claims of understanding in child social welfare interviews
- 2018
-
Konferensbidrag (refereegranskat)abstract
- Claims of understanding in child social welfare risk assessment interviews: the relation between position, turn-‐composition, and interactional work.Clara Iversen(Uppsala Universitty). This study examines interviewers’ claims of understanding in risk assessment interviews with abused children in child social welfare investigations in Sweden. In clinical research about interviewing abused children, mainly conducted within forensic psychology, there is an increased emphasis on the need of a supportive interview climate. While interviewers are still told to avoid claiming to understand interviewees’ past experiences, new recommendations (Herkowitz et al. 2014) suggest that interviewers should claim understanding of children’s interview experiences (e.g., ‘I understand that it is very difficult for you to tell me this’). No interview research has examined in detail the actual work that different variations of understanding claims do in this setting. In other institutional and mundane contexts, studies have shown that psychological terms, such as ‘understand’, are involved in complex activities, related to different agendas (e.g., Weatherall & Keevallik 2016; Lindwall &Lymer 2011). Drawing on this research and findings on stance and affiliation (e.g. Couper-‐Kuhlen 2012), the current study examines the position and composition of interviewers’ claims of understanding in 48 audio-‐recorded social welfare interviews with abused children.The findings show that the two distinct ways in which claims of understanding can be composed in Swedish, with the indexical first or last (‘Det förstår jag’, ‘Jag förstår det’) do different kinds of work. While the former comes in place of a second assessment after interviewees’ displayed stance, the latter is related to closing an interview topic by indexing the interviewers’ candidate understanding. In contrast to recommendations, there were no examples in the data of interviewers claimingto understand children’s interview experiences, but interviewee’s display of upset was attended to with prosody. Unlike formulations or prosody, which show shared understanding, understanding claims treat experiences as sharable, without actually sharing them. They are therefore best understood as a less entitled kind of affiliation, useful when both evaluation and neutrality is a problematic response. The study illustrates how recommendations about interaction, which lack grounding in detailed analysis ofwhat different kinds of ‘supportive’ resources do, may end up advocating practices counter to their agenda. With these findings, the paper aims to contribute to discursive psychological work on how the cognitive thesaurus is used in institutional interaction.
|
|
| 30. |
|
|
| 31. |
|
|
| 32. |
- Iversen, Clara, 1981-, et al.
(författare)
-
Crossing over : When emergency calls turn into emotional support and suicide helpline calls become urgent cases
- 2021
-
Konferensbidrag (refereegranskat)abstract
- Emergency numbers and suicide helplines are two institutional helplines that offer different types of support for persons in crisis. Emergency calls have a short duration with a single focus of getting pertinent information to send police, fire, or an ambulance. Suicide helplines are designed for a longer duration, offering callers a chance to talk through their problems by providing emotional support. However, on occasion, call takers in emergency lines might need to provide emotional support to get the caller to give their location, and call takers in suicide helplines will sense that callers are in the midst of an urgent crisis and needing emergency service. Thus, these call takers need to act quickly and step outside their routine tasks. In this paper we demonstrate where and how these helplines cross over in terms of institutional tasks and communication problems. Using conversation analysis to examine cases of U.S. 911 emergency calls and Swedish suicide helpline calls, we identify practices where the focal action becomes one whose interactional home is in the other arena. In our analysis we identify key practices that cross over each helpline, such as emergency dispatchers formulating and assessing callers’ emotional experience and suicide helpline call-takers doing risk assessment or asking for callers’ location. We examine missed opportunities to cross over, and cases where call takers cross over while maintaining the respective institutional agenda. By explicating crossover practices that call-takers use to manage crisis in these different settings, we contribute to an understanding of institutional boundaries in high consequence cases. The comparative approach enables us to identify interactional problems and unmet goals.
|
|
| 33. |
|
|
| 34. |
|
|
| 35. |
- Iversen, Clara, Docent, 1981-, et al.
(författare)
-
En människa bland andra? : Äldre människors begripliggörande av vardagen under covid-19-krisen
- 2021
-
Ingår i: Sociologisk forskning. - Huddinge : Sociologisk Forskning, Swedish Sociological Association. - 0038-0342 .- 2002-066X. ; 58:1-2, s. 53-76
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- This article examines how older people make sense of their situation in calls to a helpline a few months into the Covid-19 pandemic. By drawing on the sociology of everyday life to analyse callers’ various understandings of the crisis, the article nuances current knowledge about older people’s situation. The thematic analysis shows that the callers make sense of the crisis linked to social relations on a personal, anonymous, and abstract level. The callers’ responses to challenges to their everyday routines – adjustment or critical evaluation – are connected to different approaches to trust: basic trust in a shared social reality with someone or regulating trust in a set of norms independent from that other. Whereas the calls demonstrate very few positive adjustments in personal relations, they show that anonymous and abstract relations serve as important resources for both maintaining and re-evaluating everyday life during a crisis. Although older people’s lack of secure personal relations during the pandemic points to vulnerability, their resourcefulness is apparent in their active engagement in important anonymous and abstract relations.
|
|
| 36. |
|
|
| 37. |
|
|
| 38. |
|
|
| 39. |
|
|
| 40. |
- Iversen, Clara, 1981-
(författare)
-
"I don't know if I should believe him" : Knowledge and believability in interviews with children
- 2014
-
Ingår i: British Journal of Social Psychology. - : Wiley. - 0144-6665 .- 2044-8309. ; 53:2, s. 367-386
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Social psychologists interested in social interaction have, in recent years, addressed the ways that people negotiate 'who is entitled to know what' across a variety of conversational settings. Using recordings of interviews conducted as a part of a Swedish national evaluation of interventions for abused children, the current article examines how children navigate knowledge and its moral implications. The analysis focuses on a particular question ('What do you believe [the perpetrator] thinks about what he has done'), which draws on the psychological concept of mentalization: the cognitive ability to picture others' mental states based on their behaviour. The findings suggest that the concept of mentalization fails to account for the moral properties of knowing someone's thoughts: The perpetrator, most often the child's father, must be believable - recognized as both credible and knowable - for the children to claim access to his thoughts. The interviewees used contrastive constructions in claims of (no) access to their fathers' thoughts as they simultaneously contested idiomatic knowledge that undermined their claims. The article contributes to recent developments in discursive social psychology concerning how subjectivity, in particular, epistemic stance, is managed in institutional interaction, and continues the discursive psychological project of respecifying concepts such as mentalization.
|
|
| 41. |
- Iversen, Clara, 1981-
(författare)
-
Judit Butler: Makt och performativitet
- 2010. - 1:1
-
Ingår i: Det socialpsykologiska perspektivet. - Lund : Studentlitteratur. - 9789144053707 ; , s. 231-250
-
Bokkapitel (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)
|
|
| 42. |
- Iversen, Clara, Docent, 1981-, et al.
(författare)
-
Kroppen som objekt och resurs för interaktion
- 2020
-
Ingår i: Multimodal interaktionsanalys. - Lund : Studentlitteratur AB. - 9789144127521 ; , s. 269-286
-
Bokkapitel (refereegranskat)
|
|
| 43. |
|
|
| 44. |
|
|
| 45. |
- Iversen, Clara, 1981-
(författare)
-
Making Questions and Answers Work : Negotiating Participation in Interview Interaction
- 2013
-
Doktorsavhandling (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- The current thesis explores conditions for participation in interview interaction. Drawing on the ethnomethodological idea that knowledge is central to participation in social situations, it examines how interview participants navigate knowledge and competence claims and the institutional and moral implications of these claims. The data consists of, in total, 97 audio-recorded interviews conducted as part of a national Swedish evaluation of support interventions for children exposed to violence. In three studies, I use discursive psychology and conversation analysis to explicate how interview participants in interaction (1) contribute to and negotiate institutional constraints and (2) manage rights and responsibilities related to knowledge.The findings of study I and study II show that child interviewees actively cooperate with as well as resist the constraints of interview questions. However, the children’s opportunities for participation in this institutional context are limited by two factors: (1) recordability; that is, the focus on generating recordable responses and (2) problematic assumptions underpinning questions and the interpretation of interview answers. Apart from restricting children’s rights to formulate their experiences, these factors can lead interviewers to miss opportunities to gain important information. Also related to institutional constraints, study III shows how the ideal of model consistency is prioritized over service-user participation. Thus, the three studies show how different practices relevant to institutional agendas may hinder participation.Moreover, the findings contribute to an understanding of how issues of knowledge are managed in the interviews. Study II suggests the importance of the concept of believability to refer to people’s rights and responsibilities to draw conclusions about others’ thoughts. And the findings of study III demonstrate how, in evaluation interviews with social workers, children’s access to their own thoughts and feelings are based on a notion of predetermined participation; that is, constructed as contingent on wanting what the institutional setting offers. Thus, child service users’ low epistemic status, compared to the social workers, trumps their epistemic access to their own minds. These conclusions, about recordability, believability, and predetermined participation, are based on interaction with or about children. However, I argue that the findings relate to interviewees and service users in general. By demonstrating the structuring power of interactive practices, the thesis extends our understanding of conditions for participation in the institutional setting of social research interviews.
|
|
| 46. |
- Iversen, Clara, Docent, 1981-
(författare)
-
Making sense of experiences in suicide helpline calls : Offering empathy without endorsing suicidal ideation
- 2021
-
Ingår i: Sociology of Health and Illness. - : John Wiley & Sons. - 0141-9889 .- 1467-9566. ; 43:9, s. 2066-2084
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- The question of how people make sense of experiences in relation to health is central to medical sociology and lies at the heart of suicide helpline practice. This article draws on a corpus of 900 audio-recorded suicide helpline calls to examine how call-takers respond to the challenge of reframing callers' suicidal ideation while still treating their experiences as legitimate. Conversation analysis of a subselection of calls revealed two call-taker practices, involving the framing of the caller's suicidal ideation as (1) being ambivalent or (2) having legitimate feelings in a difficult situation. While callers resisted the former, ‘feeling formulations’ laid the interactional foundations for exploring alternatives to suicide. This may be because call-takers' empathy increased their rights to subtly negotiate callers' experiences. By focusing on recipients' contributions in these critical interactional moments, the article widens the sociological approach to examining sense-making of health experiences as a thoroughly social process.
|
|
| 47. |
|
|
| 48. |
|
|
| 49. |
- Iversen, Clara, 1981-
(författare)
-
Moraliska subjekt i polisförhör om sexualbrott mot barn
- 2008
-
Ingår i: Policing in Scandinavia. - Växjö : Växjö Universitet. ; , s. 197-214
-
Konferensbidrag (refereegranskat)abstract
- Sexualbrott mot barn är ett av de mest stigmatiserande brott som finns. Hur är det då möjligt att tala om skuld och ansvar i polisförhör om dessa brott? I artikeln analyseras förhörsprotokoll med fyra män dömda för sexualbrott mot barn. Resultatet är ett förslag till en stadiemodell där den misstänktes förnekande och erkännande sker i förhållande till tre faser av distansering: först från anklagelsen, sedan från den typiske förövaren och till sist från sig själv som den person den misstänkte var när han utförde brottet.
|
|
| 50. |
|
|
