| 1. |
- Deogan, Charlotte, et al.
(författare)
-
Are Men Who Buy Sex Different from Men Who Do Not? : Exploring Sex Life Characteristics Based on a Randomized Population Survey in Sweden
- 2021
-
Ingår i: Archives of Sexual Behavior. - : Springer Nature. - 0004-0002 .- 1573-2800. ; 50:5, s. 2049-2055
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- The buying and selling of sex is a topic of frequent discussion and a relevant public health issue. Studies of sex workers are available, while studies addressing the demand side of sex are scarce, especially based on robust population data. The current study provides national estimates of the prevalence of and factors associated with having paid for sex among men in Sweden. We used a randomized population-based survey on sexual and reproductive health and rights among ages 16-84 years, linked to nationwide registers. The sample consisted of 6048 men. With a logistic regression, we analyzed what sex life factors were associated with ever having paid for or given other types of compensation for sex. A total of 9.5% of male respondents reported ever having paid for sex. An increased probability of having paid for sex was identified in men who were dissatisfied with their sex life (aOR: 1.72; 95% CI: 1.34-2.22), men reporting having had less sex than they would have liked to (aOR: 2.78; 95% CI: 2.12-3.66), men who had ever looked for or met sex partners online (aOR: 5.07; 95% CI: 3.97-6.46), as well as frequent pornography users (aOR: 3.02; 95% CI: 2.28-3.98) Associations remained statistically significant after adjustment for age, income, and educational attainment. Sex life characteristics such as poor sex life satisfaction, high online sex activity, and frequent pornography use are strongly associated with sex purchase. These findings can help guide and support counselling and prevention activities targeting sex buyers.
|
|
| 2. |
- Deogan, Charlotte, et al.
(författare)
-
Meeting sexual partners online and associations with sexual risk behaviors in the Swedish population
- 2020
-
Ingår i: Journal of Sexual Medicine. - : Oxford University Press (OUP). - 1743-6095 .- 1743-6109. ; 17:11, s. 2141-2147
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Background: Online arenas may facilitate sexual encounters. However, to what extent finding sexual partners online is associated with sexual risk behavior and sexual health outcomes is still not fully explored. Methods: A stratified randomized population based study on sexual and reproductive health and rights of 50,000 Swedes was conducted in 2017. The final sample consisted of 14,537 women and men aged 16-84 years. We identified sexual health factors associated with finding sexual partners online and estimated prevalences thereof. Results: Having used the internet to meet sexual partners was reported by 11% (95% confidence interval: 10.1-12.3) of men and 7% (95% confidence interval: 6.0-7.4) of women and was most common among men aged 30-44 years (13.7%). After adjustment, those reporting a non-heterosexual identity were most likely to meet sexual partners online. Meeting sexual partners online was also associated with reporting several sexual risk behaviors: condomless sex with temporary partner during the past 12 months, adjusted odds ratio (AOR): 5.1 (3.8-6.8) for women and AOR: 6.0 (4.5-7.9) for men, and having had a test for sexually transmitted infections (STIs) generated a 4-fold AOR for both sexes, STI diagnosis showed a 2-fold AOR, ever having paid or given other compensation for sex AOR: 4.8 (2.7-8.8) for women and AOR: 4.2 (2.9-6.1) for men as well as ever having received money or other compensation for sex AOR: 4.0 (1.3-11.9) for women and AOR: 6.0 (2.4-15.1) for men. Clinical translation: Meeting sexual partners online was associated with sexual risk behaviors, which is of importance in tailoring sexual health interventions and STI/HIV-control activities. Strengths and limitations: Few studies of online sexual behaviors are based on population-based surveys of the general population with results stratified by sexual identity. However, the use of lifetime prevalence of ever having used the internet, smartphone, or app to meet sexual partners has limitations. Conclusion: Meeting sexual partners online was associated with sexual risk behaviors in a randomized sample of the Swedish population, which is of importance to tailoring sexual health interventions. Copyright (C) 2020, The Authors. Published by Elsevier Inc. on behalf of the International Society for Sexual Medicine.
|
|
| 3. |
- Ahlgren-Moritz, Charlotte, et al.
(författare)
-
Vägen till samverkanssäkrad utbildning. [1] : Metoder och strategier
- 2016
-
Bok (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Universitet och högskolor bidrar till samhällsutvecklingen genom att forskningsbaserad kunskap tillämpas av olika aktörer i samhället. För att möta dagens och morgondagens samhällsutmaningar utgör således kunskapsutbyte och samverkan mellan lärosäten och samhället en värdefull möjlighet. Att ha starka relationer med samhällets aktörer identifieras också som viktigt i utvecklingen av ett internationellt starkt lärosäte.Samverkan i högre utbildning främjar samhällets förändringsförmåga och stärker utbildningens kvalitet, men samverkan förbereder också studenterna för ett livslångt lärande och underlättar övergången mellan utbildning och arbetsliv. Ett lärosäte i nära samverkan med aktörer i samhället är ett relevant lärosäte, det vill säga ett lärosäte som är till nytta för sin omvärld och för sina medarbetare och studenter.Ett grundläggande problem vad gäller möjligheterna att integrera samverkan i akademisk utbildning står att finna i statens fördelning av medel till lärosätena. De statliga medlen utgår nämligen i två separata anslag, ett vardera för de båda huvuduppdragen utbildning och forskning. Samverkan kan sägas ingå i bägge uppdragen. Till skillnad från forskningssamverkan finns det för utbildningssamverkan ingen särskild uppföljning och inte heller några ekonomiska incitament. Utvärdering av forskning och utbildning bör således breddas så att kvalitetsstärkande samverkansinslag också inkluderas i resursfördelningsprinciperna. Statens bristande strukturer för fördelning och uppföljning återspeglas i hur lärosätena fördelar resurser till och följer upp samverkan: lärare ges sällan resurser (i form av särskild tid) för att på ett pedagogiskt genomtänkt sätt kunna inkludera samverkansinslag i undervisningen; samverkan är sällan meriterande eller lönegrundande; och den utbildningssamverkan som bedrivs följs sällan upp – varken på institutions-, fakultets- eller lärosätesnivå. Samma sak kan sägas gälla på nationell nivå – det samverkande lärosätet erhåller inga extra anslag och det bestraffas ej heller för försummelse av detsamma. Att göra samverkan till en integrerad del av utbildningen innebär att samverkan bör ingå i de pedagogiska modeller som lärare använder för att leda studenternas kunskapsutveckling mot de mål som finns angivna i kurs- och utbildningsplaner. Det betyder också att arbetet med samverkan bör inkluderas i processer för styrning, planering och uppföljning av utbildning och undervisning på såväl kurs- och programnivå som på institutions-, fakultets- och lärosätesnivå. Att göra samverkan till en integrerad del av utbildningen är att sträva mot att externa aktörer ska bli en självklar del i den dagliga verksamheten – för studenter såväl som för medarbetare och för de organisationer man samverkar med. För att svenska lärosäten ska ges en realistisk möjlighet att göra samverkan till en integrerad del av utbildningsverksamheten krävs det framför allt följande:att politiker och departement utformar ett fördelningssystem där framgångsrika samverkansinsatser inom utbildningen leder till en förstärkning av resursbasen på lärosätena;att lärosätesledningar tar tydlig ställning för samverkansfrågan i sina strategiska styrdokument och att samverkan införs i lärosätenas kvalitetssäkringssystem för utbildning, samt att lärosätena inför system för att styra och följa upp samverkan i utbildningen på lärosätesövergripande nivå;att ledningen för fakulteter, institutioner eller motsvarande omsätter lärosätets strategiska åtaganden i handlingsplaner och lokala styrdokument samt utformar system för dokumentation, styrning och uppföljning av samverkan i utbildningsprogram;att lärare samt kurs- och programansvariga inför samverkan i utbildningens styrande dokument (t.ex. kurs- och utbildningsplaner) samt i den ordinarie undervisningsverksamheten.Dessutom bör lärosätena – både gemensamt men också vart och ett för sig – införa system och karriärvägar där medarbetares insatser i det vardagliga samverkansarbetet uppmärksammas och belönas.Mot bakgrund av detta kan man konstatera att det är angeläget att lärosätenas strategiska arbete avseende utveckling och uppföljning av samverkan i utbildningen vidareutvecklas. Men, med vilka verktyg, var i verksamheten och på vilka sätt?I följande skrift samlas erfarenheter och goda exempel gjorda inom ramen för ett flerårigt lärosätesövergripande samarbetsprojekt, Samverkanssäkrade utbildningsprogram, där utgångspunkten har varit att identifiera strategier och metoder för att integrera samverkan i utbildningsprogram. Målet har varit att undersöka och beskriva hur samverkan kan vara ett medel som bidrar till att stärka utbildningens kvalitet och relevans, samt ge förslag på hur vägen till samverkanssäkrad utbildning kan se ut.Den centrala slutsatsen är att samverkan, när den är en integrerad del av utbildningen, bidrar till kvalitet och säkerställer att utbildningen blir till nytta för samhället. Det finns också andra vinster med att bedriva ett systematiskt samverkansarbete, till exempel att det leder till pedagogisk utveckling för undervisande personal, att det ökar förutsättningarna för ett utmaningsbaserat lärande med studenten i centrum, att det underlättar övergången från studier till arbetsliv, och att det möjliggör fördjupade relationer med den värld lärosätet finns i. Resan mot samverkanssäkrad utbildning är, med andra ord, mödan väl värd.
|
|
| 4. |
- Ahlgren-Moritz, Charlotte, et al.
(författare)
-
Vägen till samverkanssäkrad utbildning. [2] : Möjligheter och utmaningar
- 2016
-
Bok (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Universitet och högskolor bidrar till samhällsutvecklingen genom att forskningsbaserad kunskap tillämpas av olika aktörer i samhället. För att möta dagens och morgondagens samhällsutmaningar utgör således kunskapsutbyte och samverkan mellan lärosäten och samhället en värdefull möjlighet. Att ha starka relationer med samhällets aktörer identifieras också som viktigt i utvecklingen av ett internationellt starkt lärosäte.Samverkan i högre utbildning främjar samhällets förändringsförmåga och stärker utbildningens kvalitet, men samverkan förbereder också studenterna för ett livslångt lärande och underlättar övergången mellan utbildning och arbetsliv. Ett lärosäte i nära samverkan med aktörer i samhället är ett relevant lärosäte, det vill säga ett lärosäte som är till nytta för sin omvärld och för sina medarbetare och studenter.Ett grundläggande problem vad gäller möjligheterna att integrera samverkan i akademisk utbildning står att finna i statens fördelning av medel till lärosätena. De statliga medlen utgår nämligen i två separata anslag, ett vardera för de båda huvuduppdragen utbildning och forskning. Samverkan kan sägas ingå i bägge uppdragen. Till skillnad från forskningssamverkan finns det för utbildningssamverkan ingen särskild uppföljning och inte heller några ekonomiska incitament. Utvärdering av forskning och utbildning bör således breddas så att kvalitetsstärkande samverkansinslag också inkluderas i resursfördelningsprinciperna. Statens bristande strukturer för fördelning och uppföljning återspeglas i hur lärosätena fördelar resurser till och följer upp samverkan: lärare ges sällan resurser (i form av särskild tid) för att på ett pedagogiskt genomtänkt sätt kunna inkludera samverkansinslag i undervisningen; samverkan är sällan meriterande eller lönegrundande; och den utbildningssamverkan som bedrivs följs sällan upp – varken på institutions-, fakultets- eller lärosätesnivå. Samma sak kan sägas gälla på nationell nivå – det samverkande lärosätet erhåller inga extra anslag och det bestraffas ej heller för försummelse av detsamma. Att göra samverkan till en integrerad del av utbildningen innebär att samverkan bör ingå i de pedagogiska modeller som lärare använder för att leda studenternas kunskapsutveckling mot de mål som finns angivna i kurs- och utbildningsplaner. Det betyder också att arbetet med samverkan bör inkluderas i processer för styrning, planering och uppföljning av utbildning och undervisning på såväl kurs- och programnivå som på institutions-, fakultets- och lärosätesnivå. Att göra samverkan till en integrerad del av utbildningen är att sträva mot att externa aktörer ska bli en självklar del i den dagliga verksamheten – för studenter såväl som för medarbetare och för de organisationer man samverkar med. För att svenska lärosäten ska ges en realistisk möjlighet att göra samverkan till en integrerad del av utbildningsverksamheten krävs det framför allt följande:att politiker och departement utformar ett fördelningssystem där framgångsrika samverkansinsatser inom utbildningen leder till en förstärkning av resursbasen på lärosätena;att lärosätesledningar tar tydlig ställning för samverkansfrågan i sina strategiska styrdokument och att samverkan införs i lärosätenas kvalitetssäkringssystem för utbildning, samt att lärosätena inför system för att styra och följa upp samverkan i utbildningen på lärosätesövergripande nivå;att ledningen för fakulteter, institutioner eller motsvarande omsätter lärosätets strategiska åtaganden i handlingsplaner och lokala styrdokument samt utformar system för dokumentation, styrning och uppföljning av samverkan i utbildningsprogram;att lärare samt kurs- och programansvariga inför samverkan i utbildningens styrande dokument (t.ex. kurs- och utbildningsplaner) samt i den ordinarie undervisningsverksamheten.Dessutom bör lärosätena – både gemensamt men också vart och ett för sig – införa system och karriärvägar där medarbetares insatser i det vardagliga samverkansarbetet uppmärksammas och belönas.Mot bakgrund av detta kan man konstatera att det är angeläget att lärosätenas strategiska arbete avseende utveckling och uppföljning av samverkan i utbildningen vidareutvecklas. Men, med vilka verktyg, var i verksamheten och på vilka sätt?I följande skrift samlas erfarenheter och goda exempel gjorda inom ramen för ett flerårigt lärosätesövergripande samarbetsprojekt, Samverkanssäkrade utbildningsprogram, där utgångspunkten har varit att identifiera strategier och metoder för att integrera samverkan i utbildningsprogram. Målet har varit att undersöka och beskriva hur samverkan kan vara ett medel som bidrar till att stärka utbildningens kvalitet och relevans, samt ge förslag på hur vägen till samverkanssäkrad utbildning kan se ut.Den centrala slutsatsen är att samverkan, när den är en integrerad del av utbildningen, bidrar till kvalitet och säkerställer att utbildningen blir till nytta för samhället. Det finns också andra vinster med att bedriva ett systematiskt samverkansarbete, till exempel att det leder till pedagogisk utveckling för undervisande personal, att det ökar förutsättningarna för ett utmaningsbaserat lärande med studenten i centrum, att det underlättar övergången från studier till arbetsliv, och att det möjliggör fördjupade relationer med den värld lärosätet finns i. Resan mot samverkanssäkrad utbildning är, med andra ord, mödan väl värd.
|
|
| 5. |
|
|
| 6. |
- Alem, Atalay, et al.
(författare)
-
Community-based mental health care in Africa : mental health workers' views
- 2008
-
Ingår i: World Psychiatry. - Milano : Elsevier. - 1723-8617 .- 2051-5545. ; 7:1, s. 54-57
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- The World Health Organization (WHO) has for long proposed the development of community-based mental health services worldwide. However, the progress toward community mental health care in most African countries is still hampered by a lack of resources, with specialist psychiatric care essentially based in large, centrally located mental hospitals. It is again time to reconsider the direction of mental health care in Africa. Based on a small inquiry to a number of experienced mental health professionals in sub-Saharan Africa, we discuss what a community concept of mental health care might mean in Africa. There is a general agreement that mental health services should be integrated in primary health care. A critical issue for success of this model is perceived to be provision of appropriate supervision and continuing education for primary care workers. The importance of collaboration between modem medicine and traditional healers is stressed and the paper ends in a plea for WHO to take the initiative and develop mental health services according to the special needs and the sociocultural conditions prevailing in sub-Saharan Africa.
|
|
| 7. |
- Alm, Anna-Karin, et al.
(författare)
-
Vägen till samverkanssäkrad utbildning
- 2016
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Kunskapsutbyte och samverkan mellan lärosäten och andra aktörer i samhället är viktigt för att vi ska kunna möta morgondagens utmaningar. Man måste arbeta över sektorsgränser, inte bara inom forskning utan också inom utbildning. “Vägen till samverkanssäkrad utbildning: metoder och strategier” handlar om hur samverkan kan integreras i högre utbildning. Slutsatserna baseras på de erfarenheter som gjorts i projektet Samverkanssäkrade utbildningsprogram som letts av lärosätena i Linköping, Malmö och Umeå. Publikationens andra del, “Möjligheter och utmaningar”, berättar ett antal historier ur samverkansvardagen. // Att med andra samhällsaktörer samverka kring utformningen av utbildningsprogram och i undervisningen bidrar till kvalitetsutveckling och säkerställer att utbildningen är till nytta för samhället. Samverkan förbereder också studenterna för ett livslångt lärande och underlättar övergången mellan utbildning och arbetsliv. För att man långsiktigt ska kunna integrera samverkan i utbildningsprogram krävs insatser på flera nivåer. Till exempel måste lärosätesledningar ta tydlig ställning i samverkansfrågan i sina styrdokument, och samverkansaspekten måste vara en självklar del av lärosätets kvalitetssäkringssystem. Det krävs också att ledningen för fakulteter och institutioner utformar system för dokumentation, styrning och uppföljning av samverkan. Vidare bör samverkan ingå i de pedagogiska modeller som lärare använder för att leda studenternas kunskapsutveckling, och lärosätena bör också uppmärksamma och belöna framgångsrikt samverkansarbete. Slutligen bör politiker och departement utforma ett fördelningssystem där framgångsrika samverkansinsatser inom utbildningen leder till en förstärkning av resursbasen på lärosätena.
|
|
| 8. |
- Brodin, Ola, et al.
(författare)
-
Pharmacokinetics and Toxicity of Sodium Selenite in the Treatment of Patients with Carcinoma in a Phase I Clinical Trial: The SECAR Study
- 2015
-
Ingår i: Nutrients. - : MDPI. - 2072-6643. ; 7:6, s. 4978-4994
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Background: Sodium selenite at high dose exerts antitumor effects and increases efficacy of cytostatic drugs in multiple preclinical malignancy models. We assessed the safety and efficacy of intravenous administered sodium selenite in cancer patients refractory to cytostatic drugs in a phase I trial. Patients received first line of chemotherapy following selenite treatment to investigate altered sensitivity to these drugs and preliminary assessment of any clinical benefits. Materials and Methods: Thirty-four patients with different therapy resistant tumors received iv sodium selenite daily for consecutive five days either for two weeks or four weeks. Each cohort consisted of at least three patients who received the same daily dose of selenite throughout the whole treatment. If 0/3 patients had dose-limiting toxicities (DLTs), the study proceeded to the next dose-level. If 2/3 had DLT, the dose was considered too high and if 1/3 had DLT, three more patients were included. Dose-escalation continued until the maximum tolerated dose (MTD) was reached. MTD was defined as the highest dose-level on which 0/3 or 1/6 patients experienced DLT. The primary endpoint was safety, dose-limiting toxic effects and the MTD of sodium selenite. The secondary endpoint was primary response evaluation. Results and Conclusion: MTD was defined as 10.2 mg/m(2), with a calculated median plasma half-life of 18.25 h. The maximum plasma concentration of selenium from a single dose of selenite increased in a nonlinear pattern. The most common adverse events were fatigue, nausea, and cramps in fingers and legs. DLTs were acute, of short duration and reversible. Biomarkers for organ functions indicated no major systemic toxicity. In conclusion, sodium selenite is safe and tolerable when administered up to 10.2 mg/m(2) under current protocol. Further development of the study is underway to determine if prolonged infusions might be a more effective treatment strategy.
|
|
| 9. |
- Bungum, Leif, et al.
(författare)
-
Circadian variation in concentration of anti-Mullerian hormone in regularly menstruating females: relation to age, gonadotrophin and sex steroid levels.
- 2011
-
Ingår i: Human Reproduction. - : Oxford University Press (OUP). - 0268-1161 .- 1460-2350. ; 26, s. 678-684
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- BACKGROUND Anti-Müllerian hormone (AMH) is a promising marker of ovarian reserve. The aim of the study is to assess the circadian variation in AMH, and to evaluate its clinical relevance and biological aspects as an effect of age and other endocrine mechanisms involved in the regulation of AMH secretion. METHODS Nineteen healthy non-smoking, regularly menstruating female volunteers with body mass index below 30 kg/m(2), 10 aged 20-30 years (Group A) and 9 aged 35-45 (Group B) were included. Blood sampling, initiated at 8:00 a.m. on Days 2-6 of the menstrual cycle, was continued every second hour until 8:00 a.m. the following day. Serum levels of AMH, FSH, LH, progesterone and estradiol were measured. RESULTS With 8:00 a.m. values at the first day of investigation as a reference, the mean concentrations in the pooled data revealed a significantly lower level at 4:00 a.m. (P = 0.021) and 6:00 a.m. (P = 0.005) with a maximum mean difference of 1.9 pmol/l (10.6%). The same pattern was seen in both the age groups. Including both the age groups, the overall circadian variation of the AMH levels did not reach statistical significance (P = 0.059). A significant positive correlation between AMH and LH concentration was seen over the 24-h period (P < 0.001). CONCLUSIONS A slight decrease in serum AMH levels during the late night appears not clinically relevant. Co-variation in the levels of LH and AMH might indicate joint regulatory mechanisms for the latter hormone and gonadotrophins.
|
|
| 10. |
|
|
| 11. |
- Bäckman, Karin, et al.
(författare)
-
Vårdens alltför svåra val? : kartläggning av prioriteringsarbete och analys av riksdagens principer och riktlinjer för prioriteringar i hälso- och sjukvården
- 2007
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- PrioriteringsCentrum har på uppdrag av Socialstyrelsen genomfört en kartläggning av på vilket sätt hälso- och sjukvårdens huvudmän och andra centrala aktörer arbetar med prioriteringar och har utvärderat hur detta arbete överensstämmer med intentionerna i riksdagens beslut om prioriteringar. Vi har även analyserat innehållet i och tillämpningen av riksdagens riktlinjer för prioriteringar i hälso- och sjukvården. Det har skett genom en etisk analys och mot bakgrund av ett stort antal intervjuer i landsting och kommuner samt med representanter för statliga myndigheter och yrkesorganisationer och med ledning av vad som framkommit i tidigare uppföljningar. Vi föreslår i rapporten ett anta förändringar och förtydliganden av riktlinjerna.Vi kan konstatera att sättet att arbeta med prioriteringar i landsting och kommuner inte är helt olikt det som gällde när Prioriteringsdelegationen redovisade en motsvarande uppföljning år 2001. Fortfarande finns knappast några öppna beslut om fördelning och prioritering av resurser om man med öppenhet avser att beslutsfattaren medvetet överväger flera alternativ och att grunderna för besluten är kända för dem som önskar ta del av dem.I situationer då tillgängliga resurser inte befinner sig i paritet med önskvärda ambitioner får sjukvårdspersonalen ta det största ansvaret för att besluta om och genomföra ransonering av vården. Förutom på chefsnivå tycks dock sjukvårdpersonal fortfarande i liten utsträckning vara medveten om de etiska principer som enligt riksdagsbeslutet ska styra prioriteringar i vården. Få känner till den etiska plattformen med de tre etiska principerna. Lokala mallar eller styrdokument för prioriteringar är ovanliga. Det saknas nödvändiga förutsättningar för att tillämpa riksdagens prioriteringsbeslut och det finns inte heller några tydliga strategier för hur man vill skapa sådana förutsättningar inom landstingen.Den kommunala vård- och omsorgsverksamheten upplever sig fortfarande i ringa utsträckning berörd av den etiska plattformen och prioriteringsprinciperna. Någon gemensam prioritering mellan huvudmännen sker knappast alls.Medborgarna är i mycket liten utsträckning involverade i prioriteringsarbetet. Den ökade öppenheten gentemot brukare innebär oftast att viss information om prioriteringar sker genom traditionella kanaler som patientorganisationer, pensionärsråd och handikappråd och synpunkter inhämtas via allmänna patientenkäter medan klagomål hanteras genom patientnämnder.Vi har också funnit tydliga skillnader när det gäller hur arbetet med prioriteringar bedrivs idag jämfört med för sex år sedan. Genom Socialstyrelsen och Läkemedelsförmånsnämnden har staten tagit ledningen när det gäller att visa hur prioriteringar kan göras på ett systematiskt och öppet sätt. Detta arbete har resulterat i en tydlig metodutveckling. Idag finns det dessutom flera exempel på konkret utvecklingsarbete och samverkan mellan huvudmän kring det vidare begreppet kunskapsstyrd vård till vilket systematiska prioriteringar är starkt relaterat. Vi kan också notera olika initiativ till vertikala prioriteringar i verksamheten där det framförallt är läkarkåren som engagerat sig; men också enstaka försök med systematiska politiska prioriteringar. Det finns dessutom flera lovande utvecklingsprojekt rörande prioriteringar som initierats av och drivs av sjukvårdspersonal både lokalt och nationellt. Yrkesförbunden är också mer aktiva idag när det gäller att sprida kunskap om prioriteringar....
|
|
| 12. |
- Jacobsson, Jesper T., et al.
(författare)
-
CuInxGa1-xSe2 as an efficient photocathode for solar hydrogen generation
- 2013
-
Ingår i: International journal of hydrogen energy. - : Elsevier BV. - 0360-3199 .- 1879-3487. ; 38:35, s. 15027-15035
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Utilizing the energy in the sun to efficiently split water into hydrogen and oxygen can have a huge beneficial impact on a future post-carbon energy system. There is still, however, some way to go before this concept will be fully competitive. At the heart of the problem is finding and designing materials that can drive the photoreaction in an efficient and stable way. In this work we demonstrate how CIGS (CuInxGa1-xSe2), can be used for photo reduction of water into hydrogen. CIGS, which is a proven good solar cell material, does not in itself have the appropriate energetics to drive the reaction to any larger extent. Here we show that by utilizing a solid state pn-junction for charge separation and a catalyst deposited on the surface, the efficiency is significantly improved and photocurrents of 6 mA/cm(2) are demonstrated for the reduction reaction in the configuration of a photo-electrochemical cell. The stability of CIGS in water under illumination turns out to be a problem. In our present set-up, we demonstrate that separation between the charge carrier generation, which takes place in the solar cell, from the catalysis, which takes place in the electrolyte leads to improved stability, while keeping the essential functions of the processes. By incorporating appropriate charge separation layers and optimizing the catalytic conditions at the surface of the electrodes, photocurrents in excess of 20 mA/cm2 are reached for the reduction half reaction, demonstrating how essentially the full potential of GIGS as an efficient absorber material can be utilized in photocatalytic reduction of water into hydrogen.
|
|
| 13. |
|
|
| 14. |
|
|
| 15. |
|
|
| 16. |
- Kassberg, Ann-Charlotte, et al.
(författare)
-
Ability to manage everyday technology after acquired brain injury
- 2013
-
Ingår i: Brain Injury. - : Informa UK Limited. - 0269-9052 .- 1362-301X. ; 27:13-14, s. 1583-1588
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Purpose: To investigate and describe how persons with an acquired brain injury (ABI) manage everyday technology (ET) in their daily activities and to explore whether the ability to manage ET was related to the severity of the disability. Method: Eighty-one persons with ABI were observed while managing ET by using the Management of Everyday Technology Assessment (META). The Glasgow Outcome Scale-Extended (GOSE) was used to assess the severity of disability after the ABI. A computer application of a Rasch measurement model was used to generate measures of the participants’ ability to manage ET and the measures were compared groupwise with analysis of covariance (ANCOVA). Results: The degree of severity of disability had a significant main effect on the ability to manage ET. The groups with severe and moderate disability exhibited a significantly lower ability to manage ET compared to the group with good recovery. Conclusion: The result indicates that the ability to manage ET in daily activities can be related to the global severity of disability after ABI. This demonstrates the importance of considering the ability to manage ET to support the performance of activities at home, at work and in society in persons with ABI.
|
|
| 17. |
- Landgren, Anton J., 1989, et al.
(författare)
-
Serum IL-23 significantly decreased in obese patients with psoriatic arthritis six months after a structured weight loss intervention.
- 2023
-
Ingår i: Arthritis research & therapy. - 1478-6362. ; 25:1
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Patients with psoriatic arthritis (PsA) are frequently obese. We have previously shown decreased disease activity in patients with PsA with a body mass index (BMI)≥33kg/m2 following weight loss treatment with Very Low Energy Diet (VLED), resulting in a median weight loss of 18.6% at six months (M6) after baseline (BL). In this study we assessed the effects of VLED on cytokines and adipokines at M6 in the same patients with PsA and controls (matched on sex, age and weight).VLED (640kcal/day) during 12 or 16weeks, depending on BL BMI<40 or≥40kg/m2, was taken and followed by an energy-restricted diet. Cytokines and adipokines were measured with Magnetic Luminex Assays at BL and M6.Serum interleukin (IL)-23, (median (interquartile range) 0.40 (0.17-0.54) ng/mL vs. 0.18 (0.10-0.30) ng/mL, p<0.001) and leptin (26.28 (14.35-48.73) ng/mL vs. 9.25 (4.40-16.24) ng/mL, p<0.001) was significantly decreased in patients with PsA. Serum total (tot)-adiponectin and high molecular weight (HMW) adiponectin increased significantly. Similar findings were found in controls. Also, in patients with PsA, ∆BMI was positively correlated with ∆IL-23 (rS=0.671, p<0.001). In addition, significant positive correlations were found between ΔBMI and ΔDisease Activity Score (DAS28CRP), ΔCRP, Δtumor necrosis factor (TNF)-α, ΔIL-13, ∆IL-17 and Δleptin, and negative correlations between ΔBMI and Δtot-adiponectin.Weight loss was associated with decreased levels of leptin and cytokines, in particular IL-23. These findings may partly explain the anti-inflammatory effect of weight reduction in PsA.ClinicalTrials.gov identifier: NCT02917434, registered on September 21, 2016, retrospectively registered.
|
|
| 18. |
- Landgren, Anton J., 1989, et al.
(författare)
-
Sex differences in cytokines and adipokines in obese patients with PsA and controls undergoing a weight loss intervention.
- 2024
-
Ingår i: RMD open. - 2056-5933. ; 10:1
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- In this post hoc analysis of a previously published study, we compared cytokines and adipokine levels in women and men with psoriatic arthritis (PsA) at baseline (BL) and 6 months (M6) following a weight loss intervention.Patients with PsA (n=41) between 25 and 75 years of age, with body mass index (BMI)≥33 kg/m2 were included in a weight loss intervention with a very low energy diet (VLED) for 12 or 16 weeks depending on BL BMI<40 or ≥40 kg/m2. As controls (n=39), obese individuals, already planned for VLED treatment were recruited and matched for sex, age and weight to the patients with PsA. Cytokines and adipokines were measured at BL and M6.At BL, serum levels of interleukin (IL)-23, leptin and high molecular weight-adiponectin were higher in women with PsA compared with men, whereas serum levels of interferon (IFN)-γ, IL-12/IL-23 p40 and IL-13 were significantly lower in women. Serum IL-23 was significantly reduced at M6 compared with BL in women but not in men with PsA. In women with PsA, the reduction in IL-23 at M6, ∆IL-23, were positively correlated with ∆Disease Activity Score 28 C reactive protein (CRP) (Spearman's correlation (rS)=0.486, p=0.016), ∆CRP (rS=0.468, p=0.021), ∆leptin (rS=0.683, p<0.001) and negatively correlated with ∆total-adiponectin (rS=-0.433, p=0.035). Also in women, ∆Disease Activity in Psoriatic Arthritis was positively correlated with ∆tumour necrosis factor-α (rS=0.417, p=0.034), ∆IL-1β (rS=0.550, p=0.034), ∆IFN-γ (rS=0.414, p=0.035) and ∆leptin (rS=0.410, p=0.038). None of these correlations were significant in men with PsA.Women and men with PsA differed with regard to serum levels of cytokines and adipokines before and after weight loss.
|
|
| 19. |
- Lundblad, Henrik, et al.
(författare)
-
Using PET/CT Bone Scan Dynamic Data to Evaluate Tibia Remodeling When a Taylor Spatial Frame Is Used : Short and Longer Term Differences
- 2015
-
Ingår i: BioMed Research International. - : Hindawi Publishing Corporation. - 2314-6133 .- 2314-6141. ; 2015, s. 1-11
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Eighteen consecutive patients, treated with a Taylor Spatial Frame for complex tibia conditions, gave their informed consentto undergo Na18F− PET/CT bone scans. We present a Patlak-like analysis utilizing an approximated blood time-activity curveeliminating the need for blood aliquots. Additionally, standardized uptake values (SUV) derived from dynamic acquisitions werecompared to this Patlak-like approach. Spherical volumes of interest (VOIs) were drawn to include broken bone, other (normal)bone, and muscle. The SUV?(?) (? = max, mean) and a series of slopes were computed as (SUV?(??) − SUV?(??))/(?? − ??), forpairs of time values ?? and ??. A Patlak-like analysis was performed for the same time values by computing ((VOI?(??)/VOI?(??)) −(VOI?(??)/VOI?(??)))/(??−??), where p = broken bone, other bone, andmuscle and e = expected activity in aVOI. Paired comparisonsbetween Patlak-like and SUV? slopes showed good agreement by both linear regression and correlation coefficient analysis(? = 84%, ?? = 78%-SUVmax, ? = 92%, and ?? = 91%-SUVmean), suggesting static scans could substitute for dynamic studies.Patlak-like slope differences of 0.1 min−1 or greater between examinations and SUVmax differences of ∼5 usually indicated goodremodeling progress, while negative Patlak-like slope differences of −0.06 min−1 usually indicated poor remodeling progress in thiscohort.
|
|
| 20. |
- Moberg, Christina, et al.
(författare)
-
De unga gör helt rätt när de stämmer staten : 1 620 forskare och lärare i forskarvärlden: Vi ställer oss bakom Auroras klimatkrav
- 2022
-
Ingår i: Aftonbladet. - : Aftonbladet. ; :2022-12-07
-
Tidskriftsartikel (populärvet., debatt m.m.)abstract
- Vi, 1 620 forskare samt lärare vid universitet och högskolor, är eniga med de unga bakom Auroramålet: De drabbas och riskerar att drabbas allvarligt av klimatkrisen under sin livstid. De klimatåtgärder vi vidtar i närtid avgör deras framtid. Sverige måste ta ansvar och göra sin rättvisa andel av det globala klimatarbetet. I strid med Parisavtalet ökar utsläppen av växthusgaser i en takt som gör att 1,5-gradersmålet kan överskridas om några år. De globala effekterna blir allt mer synliga med ständiga temperaturrekord, smältande isar, havshöjning och extremväder som torka, förödande bränder och skyfall med enorma översvämningar, som i Pakistan nyligen. Försörjningen av befolkningen utsätts för allvarliga hot i många länder.Minskningen av den biologiska mångfalden är extrem. Klimatkrisen är enligt WHO det största hotet mot människors hälsa i hela världen och barn utgör en särskilt sårbar grupp. Med Sveriges nordliga läge sker uppvärmningen här dubbelt så fort som det globala genomsnittet. Det förskjuter utbredningsområden för växtlighet och sjukdomsbärande insekter och ökar förekomsten av extremväder såsom värmeböljor, skogsbränder och översvämningar samt av många olika sorters infektioner och allergier. När extremväder ökar, ökar även stressen och risken för mental ohälsa. Värmeböljor ökar risken för sjukdom och död hos sårbara grupper som äldre, små barn och personer med kroniska sjukdomar. De negativa effekterna på hälsan kommer att öka i takt med klimatkrisen och barn riskerar att drabbas av ackumulerade negativa hälsoeffekter under hela sina liv. Redan i dag är mer än hälften av unga mellan 12 och 18 år i Sverige ganska eller mycket oroliga för klimat och miljö. Detta är förståeligt när våra beslutsfattare inte gör vad som krävs.Den juridiska och moraliska grunden för arbetet mot klimatförändringarna är att varje land måste göra sin rättvisa andel av det globala klimatarbetet. Centralt i det internationella klimatramverket är att rika länder med höga historiska utsläpp, däribland Sverige, måste gå före resten av världen. Dessa länder måste också bidra till att finansiera klimatomställningen i länderna i det Globala Syd, som är minst ansvariga för klimatkrisen men drabbas hårdast. Denna rättviseprincip är tydlig i Parisavtalet och var en het diskussionsfråga under COP27 i Sharm el-Sheikh, men lyser med sin frånvaro i det svenska klimatarbetet. Sverige har satt mål för att minska sina utsläpp. Men de är helt otillräckliga: minskningstakten är för låg och målen tillåter samtidigt att åtgärder skjuts på framtiden. Dessutom exkluderas merparten av Sveriges utsläpp från de svenska nationella utsläppsmålen; bland annat utelämnas utsläpp som svensk konsumtion orsakar utanför Sveriges gränser, utsläpp från utrikes transporter och utsläpp från markanvändning och skogsbruk, exempelvis utsläpp från förbränning av biobränslen eller utsläpp från dikade våtmarker (Prop. 2016/17:146 s.25-28).Sverige saknar dessutom ett eget mål för att öka upptaget av växthusgaser genom utökat skydd och restaurering av ekosystem, något som krävs för att begränsa de värsta konsekvenserna av klimatkrisen (IPCC s.32). Trots dessa låga ambitioner misslyckas Sverige med att nå sina utsläppsmål, konstaterar både Klimatpolitiska rådet och Naturvårdsverket. En klimatpolitik i linje med Parisavtalet kräver både att alla typer av växthusgasutsläpp minskar samtidigt som – inte i stället för – upptaget av växthusgaser maximeras: i dag misslyckas Sverige på bägge fronter.Slutsatsen är tydlig. Sverige vidtar inte de åtgärder som krävs för att skydda barns och ungdomars rättigheter enligt Europakonventionen till skydd för de mänskliga rättigheterna. Detta medför allvarliga risker för liv och hälsa för unga generationer, människor i andra länder och särskilt utsatta grupper. Detta kan inte fortsätta. Därför ställer vi oss bakom Auroras krav att Sverige börjar göra sin rättvisa andel och omedelbart sätter igång ett omfattande och långtgående klimatarbete som vilar på vetenskaplig grund och sätter rättvisa i centrum.
|
|
| 21. |
- Shibre, Teshome, et al.
(författare)
-
Long-term clinical course and outcome of schizophrenia in rural Ethiopia : 10-year follow-up of a population-based cohort
- 2015
-
Ingår i: Schizophrenia Research. - : Elsevier BV. - 0920-9964 .- 1573-2509. ; 161:2-3, s. 414-420
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- BACKGROUND: Although the few available studies from LMICs report favorable outcome, the course of schizophrenia is more complex than has been indicated so far.METHODS: A sample of 361 people with a standardized clinical diagnosis of schizophrenia were recruited from a predominantly rural community in Ethiopia and followed up regularly for an average of 10years. Psychiatrists used the Longitudinal Interval Follow-up Evaluation chart to carry out assessment of illness course. Duration of time in clinical remission was the primary outcome.RESULT: About 61.0% of the patients remained under active follow-up, while 18.1% (n=65) were deceased. The mean percentage of follow-up time in complete remission was 28.4% (SD=33.0). Female patients were significantly more likely to have episodic illness course with no inter-episode residual or negative symptoms (χ(2)=6.28, P=0.012). Nearly 14.0% had continuous psychotic symptoms for over 75% of their follow-up time. Only 18.1% achieved complete remission for over 75% of their follow-up time. Later onset of illness was the only significant predictor of achieving full remission for over 50% of follow-up time in a fully adjusted model. Conventional antipsychotic medications were fairly well tolerated in 80% of the patients and 4.2% (n=15) experienced tardive dyskinesia.CONCLUSION: This population-based study is one of the very few long-term outcome studies of schizophrenia in LMICs. The study demonstrated clearly a differential and more favorable course and outcome for female patients but overall course and outcome of schizophrenia appeared less favorable in this setting than has been reported from other LMICs.
|
|
| 22. |
- Shibre, Teshome, et al.
(författare)
-
Suicide and suicide attempts in people with severe mental disorders in Butajira, Ethiopia : 10 year follow-up of a population-based cohort
- 2014
-
Ingår i: BMC Psychiatry. - : BioMed Central. - 1471-244X. ; 14, s. 150-
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Background: People with severe mental disorders (SMD) are at higher risk of suicide. However, research into suicide attempts and completed suicide in people with SMD in low-and middle-income countries is mostly limited to patients attending psychiatric facilities where selection bias is likely to be high. Methods: A population-based cohort of 919 people with SMD from rural Ethiopia (who received standardized clinician diagnoses of schizophrenia (n = 358) major depressive disorder (n = 216) and bipolar I disorder (n = 345)) were followed up annually for an average of 10 years. The Longitudinal Interval Follow-up Evaluation chart was administered by psychiatrists and used to evaluate systematically suicidal behavior and risk factors, which may be amenable to intervention. Results: Over the follow-up period, the cumulative risk of suicide attempt was 26.3% for major depression, 23.8% for bipolar I disorder and 13.1% for schizophrenia, (p < 0.001). The overall incidence of completed suicide was 200.2/100,000 person-years (CI = 120.6, 312.5). Hanging was the most frequent method used (71.5%) for both attempters and completers. Most people who completed suicide were successful on the first attempt (84.2%), but the case-fatality rate for suicide attempt was 9.7%. In the adjusted logistic regression model, being currently married (Adjusted OR) =2.17, 95% CI = 1.21, 3.91), and having a diagnosis of bipolar I disorder (Adjusted OR = 2.59, 95% CI = 1.57, 4.26) or major depression (Adjusted OR = 2.71, 95% CI = 1.60, 4.58) were associated significantly with increased risk of suicide attempts. Conclusion: In this sample of people with SMD from a rural setting, the rate of suicide was high. Initiatives to integrate mental health service into primary care need to focus on limiting access to suicide methods in people with SMD in addition to expanding access to mental health care.
|
|
| 23. |
- Simark-Mattsson, Charlotte, 1955, et al.
(författare)
-
Lactobacillus-mediated interference of mutans streptococci in caries-free vs. caries-active subjects.
- 2007
-
Ingår i: European journal of oral sciences. - : Wiley. - 0909-8836 .- 1600-0722. ; 115:4, s. 308-14
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- In order to assess whether naturally occurring oral lactobacilli have probiotic properties, lactobacilli were isolated from saliva and plaque from children and adolescents, with or without caries lesions. The interference capacities of these lactobacilli were investigated against a panel of 13 clinical isolates and reference strains of Streptococcus mutans and Streptococcus sobrinus, as well as against the subject's autologous mutans streptococci, using the agar-overlay technique. Lactobacillus-mediated inhibition differed significantly between the three subject groups (no caries, arrested caries, or active caries), demonstrating increased inhibition in subjects without present or previous caries experience compared to subjects with arrested caries or subjects presenting with frank lesions. Lactobacilli from subjects lacking S. mutans inhibited the growth of the test panel of mutans streptococci significantly better than lactobacilli from subjects who were colonized. Furthermore, subjects without caries experience harbored lactobacilli that more effectively repressed the growth of their autologous mutans streptococci. Twenty-three Lactobacillus spp. completely inhibited the growth of all mutans streptococci tested. Species with maximum interference capacity against mutans streptococci included Lactobacillus paracasei, Lactobacillus plantarum, and Lactobacillus rhamnosus. Naturally occurring oral lactobacilli significantly inhibited the growth of both test strains of mutans streptococci and the subject's autologous mutans streptococci in vitro, and this effect was more pronounced in caries-free subjects.
|
|
| 24. |
- Strömbeck, Britta, et al.
(författare)
-
Physical capacity in women with primary Sjögren's syndrome: a controlled study.
- 2003
-
Ingår i: Arthritis and Rheumatism. - : Wiley. - 1529-0131 .- 0004-3591. ; 49:5, s. 681-688
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Objective To examine physical capacity (aerobic capacity, joint mobility, muscle function, and standing balance) in women with primary Sjögren's syndrome (primary SS) and to examine the correlation of aerobic capacity with fatigue, functional disability, and mental aspects (anxiety and depression). Methods Fifty-one women who fulfilled the European Community criteria for primary SS and who had anti-SSA/SSB antibodies or a positive lip biopsy were compared with 51 age-matched controls. Physical capacity, fatigue, functional disability, anxiety, and depression were investigated by means of questionnaires and clinical examinations. Results The women with primary SS had significantly decreased aerobic capacity (VO2max = 28.7 versus 32.4 ml/kg/minute; P = 0.013), shoulder mobility (58 versus 59 scale points; P = 0.003), grip strength (214 versus 259 N; P = 0.000), isokinetic strength of the knee flexors (51 versus 56 Nm; P = 0.049), endurance of the knee flexors (620 versus 712 J; P = 0.008), and standing balance (25 versus 28 seconds; P = 0.006) when compared with the reference group. For the primary SS patients, greater effort was needed to carry out the test of aerobic capacity, and they experienced more pain during the shoulder mobility test. Aerobic capacity correlated with the fatigue experienced (r = -0.33, P = 0.022) but not with functional disability or mental aspects. Conclusion The results indicate that women with primary SS have decreased physical capacity, which may be related to the experience of fatigue.
|
|
| 25. |
- Teferra, Solomon, 1979-, et al.
(författare)
-
Khat-chewing in persons with severe mental illness in Ethiopia : A qualitative study exploring perspectives of patients and caregivers
- 2011
-
Ingår i: Transcultural Psychiatry. - London : Sage Publications on behalf of McGill University. - 1363-4615 .- 1461-7471. ; 28:4, s. 455-472
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- People with severe mental illness (SMI) in Ethiopia chew khat despite advice from their physicians to desist. We wanted to better understand their reasons for khat chewing, including any benefits that they might gain. A qualitative study was conducted involving patients with SMI and their caregivers in Butajira. Reasons given by patients as well as caregivers were more or less congruent: social pressure, a means for survival by improving function, combating medication side effects, to experience pleasure and curbing appetite. These findings will be of value to health workers, caregivers and policymakers alike in improving care and understanding for this patient group. Furthermore, our study indicates a role for future research to explore potentially beneficial effects of khat in this population.
|
|
| 26. |
- Teferra, Solomon, et al.
(författare)
-
Perspectives on reasons for non-adherence to medication in persons with schizophrenia in Ethiopia : a qualitative study of patients, caregivers and health workers
- 2013
-
Ingår i: BMC Psychiatry. - 1471-244X. ; 13, s. 168-
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Background: Levels of non-adherence to antipsychotic medication in persons with schizophrenia in rural African settings have been shown to be comparable to those found in high-income countries. Improved understanding of the underlying reasons will help to inform intervention strategies relevant to the context. Methods: A qualitative study was conducted among persons with schizophrenia (n = 24), their caregivers (n = 19), research field workers (n = 7) and health workers (n = 1) involved in the ongoing population-based cohort study, 'The Butajira Study on Course and Outcome of Schizophrenia and Bipolar Disorder', based in rural Ethiopia. Six focus group discussions and 9 in-depth interviews were conducted to elicit perspectives on non-adherence to antipsychotic medication. Thematic analysis was used to identify prominent perspectives. Results: Predominant reasons for non-adherence specific to a low-income country setting included inadequate availability of food to counter appetite stimulation and the perceived strength of antipsychotic medications. The vital role of the family or other social support in the absence of a statutory social safety net was emphasised. Expectations of cure, rather than need for continuing care, were reported to contribute to non-adherence in the longer-term. Many of the factors associated with non-adherence in high-income countries were also considered important in Ethiopia, including lack of insight, failure to improve with treatment, medication side effects, substance abuse, stigma and dissatisfaction with the attitude of the care provider. Conclusion: This study identifies additional barriers to medication adherence faced by persons with schizophrenia in Ethiopia compared to those in high-income countries. In this era of scaling up of mental health care, greater attention to provision of social and financial assistance will potentially improve adherence and thereby enable patients to benefit more fully from medication.
|
|
| 27. |
- Thorarinsdottir, Katrin, et al.
(författare)
-
CD21(-/low) B cells associate with joint damage in rheumatoid arthritis patients
- 2019
-
Ingår i: Scandinavian Journal of Immunology. - : Wiley. - 0300-9475 .- 1365-3083. ; 90:2
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Depletion of B cells is beneficial in rheumatoid arthritis (RA) patients with autoantibodies to citrullinated proteins (ACPA) and/or the Fc portion of immunoglobulins (rheumatoid factor [RF]), suggesting a role for B cells in disease pathogenesis. To date, however, the identity of specifically pathogenic B cell subsets has not been discovered. One candidate population is identified by the low expression or absence of complement receptor 2 (CD21(-/low) B cells). In this study, we sought to determine whether there was any correlation between CD21(-/low) B cells and clinical outcome in patients with established RA, either ACPA(+)/RF+ (n = 27) or ACPA(-)/RF- (n = 10). Healthy donors (n = 17) were included as controls. The proportion of the CD21(-/low) CD27(-)IgD(-) memory B cell subset in peripheral blood (PB) was significantly increased in ACPA(+)/RF+ RA patients compared with healthy donors, and the frequency of this subset correlated with joint destruction (r = 0.57, P < 0.04). The levels of the chemokines CXCL-9 and CXCL-10 were higher in synovial fluid than in plasma, and PB CD21(-/low) cells expressed the receptor, CXCR3. In synovial fluid, most of the B cells were CD21(-/low), approximately 40% of that population was CD27(-)IgD(-), and a third of those expressed the pro-osteoclastogenic factor receptor activator of the nuclear factor kappa B ligand (RANKL). This subset also secreted RANKL, in addition to other factors such as IL-6, even in the absence of stimulation. We interpret these data as reason to propose the hypothesis that the CD27(-)IgD(-) subset of CD21(-/low) B cells may mediate joint destruction in patients with ACPA(+)/RF+ RA.
|
|
