↓ Direkt till sidans innehåll
↓ Direkt till sidans sekundära innehåll (sidomenyn)

Träfflista för sökning "WFRF:(Jacobsson Lars 1947) "

Sökning: WFRF:(Jacobsson Lars 1947)

Resultat 1-50 av 68

Sortera/gruppera träfflistan

Sortering: Träffar per sida:

Numrering	Referens	Omslagsbild	Hitta
1.	Naredi, Peter, 1955, et al. (författare) The influence of hepatic artery ligation and of vasopressin on liver tumour blood flow in rats. 1992 Ingår i: Journal of surgical oncology. - : Wiley. - 0022-4790 .- 1096-9098. ; 50:2, s. 70-6 Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract The blood flow in an experimental adenocarcinoma in the rat liver was determined with the 133Xe-washout technique before and after hepatic artery ligation (HAL). There was an initial reduction of the washout of 50%. This was further reduced after 1 day by 50%, which was maintained for 7 days. Seven days after HAL or sham procedures the 133Xe-washout was of similar magnitude in the liver tumours, although after the sham procedure the tumours were larger (3.4 g vs. 1.5 g). The estimated tumour blood flow was then approximately 0.04 ml x min-1 x g-1. The influence on normal liver parenchyma of HAL was a reduction at 30 minutes, which was maintained for 7 days. Postacton--a synthetic vasopressin--did not influence the 133Xe-washout in normal liver parenchyma in non-tumour, as well as in tumour-bearing animals. There was no influence of Postacton on the 133Xe-washout in the liver tumours. Thirty minutes after HAL Postacton gave a reduction of blood flow in normal liver parenchyma of tumour-bearing animals, which is thus only from the portal vein. In tumours Postacton did not significantly reduce the tumour blood flow immediately after HAL.
2.	Askling, Johan, et al. (författare) Cancer risk in patients with rheumatoid arthritis treated with anti-tumor necrosis factor alpha therapies : does the risk change with the time since start of treatment? 2009 Ingår i: Arthritis and Rheumatism. - : Wiley. - 0004-3591 .- 1529-0131. ; 60:11, s. 3180-3189 Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract OBJECTIVE:To determine the short-term and medium-term risks of cancer in patients receiving anti-tumor necrosis factor alpha (anti-TNFalpha) therapies that have proven effective in the treatment of chronic inflammatory conditions.METHODS:By linking together data from the Swedish Biologics Register, Swedish registers of RA, and the Swedish Cancer Register, we identified and analyzed for cancer occurrence a national cohort of 6,366 patients with RA who first started anti-TNF therapy between January 1999 and July 2006. As comparators, we used a national biologics-naive RA cohort (n = 61,160), a cohort of RA patients newly starting methotrexate (n = 5,989), a cohort of RA patients newly starting disease-modifying antirheumatic drug combination therapy (n = 1,838), and the general population of Sweden. Relative risks (RRs) were estimated using Cox regression analyses, examining overall RR as well as RR by time since the first start of anti-TNF therapy, by the duration of active anti-TNF therapy, and by the anti-TNF agent received.RESULTS:During 25,693 person-years of followup in 6,366 patients newly starting anti-TNF, 240 first cancers occurred, yielding an RR of 1.00 (95% confidence interval 0.86-1.15) versus the biologics-naive RA cohort, and similar RRs versus the other 2 RA comparators. RRs did not increase with increasing time since the start of anti-TNF therapy, nor with the cumulative duration of active anti-TNF therapy. During the first year following the first treatment start, but not thereafter, dissimilar cancer risks for adalimumab, etanercept, and infliximab were observed.CONCLUSION:During the first 6 years after the start of anti-TNF therapy in routine care, no overall elevation of cancer risk and no increase with followup time were observed.
3.	Edsbagge, Mikael, et al. (författare) Spinal CSF absorption in healthy individuals. 2004 Ingår i: American journal of physiology. Regulatory, integrative and comparative physiology. - : American Physiological Society. - 0363-6119 .- 1522-1490. ; 287:6 Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract The present study examines the extent of spinal cerebrospinal fluid (CSF) absorption in healthy individuals in relation to physical activity, CSF production, intracranial pressure (ICP), and spinal CSF movement. Thirty-four healthy individuals aged 21-35 yr were examined by lumbar puncture and radionuclide cisternography with repeated imaging. ICP was registered before and after CSF drainage, and CSF production was calculated. Spinal CSF absorption was calculated as reduction in spinal radionuclide activity. The radionuclide activity in the spinal subarachnoidal space was gradually decreased by 20 +/- 13% (mean +/- SD) during 1 h. The reduction was higher in active than in resting individuals (27 +/- 12% vs. 13 +/- 9%). The mean ICP in 19 of the individuals was 13.6 +/- 3.1 cm H(2)O. B-waves were found in 79% of the individuals, with a mean frequency of 0.6 +/- 0.3 min(-1). The mean CSF production rate was 0.34 +/- 0.13 ml/min. There were no correlations between radionuclide reduction, spinal movement of the radionuclide, and CSF production rate. The spinal radionuclide reduction found in this study indicates a spinal CSF absorption of 0.11-0.23 ml/min, more pronounced in active than in resting individuals.
4.	Elgqvist, Jörgen, 1963, et al. (författare) Administered activity and metastatic cure probability during radioimmunotherapy of ovarian cancer in nude mice with 211At-MX35 F(ab')2. 2006 Ingår i: International journal of radiation oncology, biology, physics. - : Elsevier BV. - 1879-355X .- 0360-3016. ; 66:4, s. 1228-37 Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract PURPOSE: To elucidate the therapeutic efficacy of alpha-radioimmunotherapy of ovarian cancer in mice. This study: (i) estimated the minimum required activity (MRA), giving a reasonable high therapeutic efficacy; and (ii) calculated the specific energy to tumor cell nuclei and the metastatic cure probability (MCP) using various assumptions regarding monoclonal-antibody (mAb) distribution in measured tumors. The study was performed using the alpha-particle emitter Astatine-211 (211At) labeled to the mAb MX35 F(ab')2. METHODS AND MATERIALS: Animals were inoculated intraperitoneally with approximately 1 x 10(7) cells of the cell line NIH:OVCAR-3. Four weeks later animals were treated with 25, 50, 100, or 200 kBq 211At-MX35 F(ab')2 (n = 74). Another group of animals was treated with a nonspecific mAb: 100 kBq 211At-Rituximab F(ab')2 (n = 18). Eight weeks after treatment the animals were sacrificed and presence of macro- and microscopic tumors and ascites was determined. An MCP model was developed and compared with the experimentally determined tumor-free fraction (TFF). RESULTS: When treatment was given 4 weeks after cell inoculation, the TFFs were 25%, 22%, 50%, and 61% after treatment with 25, 50, 100, or 200 kBq (211)At-MX35 F(ab')2, respectively, the specific energy to irradiated cell nuclei varying between approximately 2 and approximately 400 Gy. CONCLUSION: As a significant increase in the therapeutic efficacy was observed between the activity levels of 50 and 100 kBq (TFF increase from 22% to 50%), the conclusion was that the MRA is approximately 100 kBq (211)At-MX35 F(ab')2. MCP was most consistent with the TFF when assuming a diffusion depth of 30 mum of the mAbs in the tumors.
5.	Elgqvist, Jörgen, 1963, et al. (författare) Alpha-radioimmunotherapy of intraperitoneally growing OVCAR-3 tumors of variable dimensions: Outcome related to measured tumor size and mean absorbed dose. 2006 Ingår i: Journal of nuclear medicine : official publication, Society of Nuclear Medicine. - 0161-5505 .- 2159-662X. ; 47:8, s. 1342-50 Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract The purpose of this work was to (a) investigate the efficacy of radioimmunotherapy using 211At-MX35 F(ab')2 or 211At-Rituximab F(ab')2 (nonspecific antibody) against differently advanced ovarian cancer in mice; (b) image the tumor growth on the peritoneum; and (c) calculate the specific energy and mean absorbed dose to tumors and critical organs. METHODS: Two experiments with 5-wk-old nude mice (n = 100 + 93), intraperitoneally inoculated with approximately 1 x 10(7) NIH:OVCAR-3 cells, were done. At either 1, 3, 4, 5, or 7 wk after inoculation animals were intraperitoneally treated with approximately 400 kBq 211At-MX35 F(ab')2 (n = 50 + 45), approximately 400 kBq 211At-Rituximab F(ab')2 (n = 25 + 24), or unlabeled Rituximab F(ab')2 (n = 25 + 24). At the time of treatment 29 animals were sacrificed and biopsies were taken for determination of tumor sizes using scanning electron microscopy (SEM). Eight weeks after each treatment the animals were sacrificed and the presence of macro- and microscopic tumors and ascites was determined. The specific energy and mean absorbed dose to tumors were calculated. The activity concentration was measured in critical organs and abdominal fluid. RESULTS: When given treatment 1, 3, 4, 5, or 7 wk after cell inoculation the tumor-free fraction (TFF) was 95%, 68%, 58%, 47%, 26%, and 100%, 80%, 20%, 20%, and 0% when treated with 211At-MX35 F(ab')2 or 211At-Rituximab F(ab')2, respectively. The SEM images revealed maximum tumor radius of approximately 30 mum 1 wk after cell inoculation, increasing to approximately 340 mum at 7 wk. Specific energy to cell nuclei varied between 0 and approximately 540 Gy, depending on assumptions regarding activity distribution and tumor size. The mean absorbed dose to thyroid, kidneys, and bone marrow was approximately 35, approximately 4, and approximately 0.3 Gy, respectively. CONCLUSION: Treatment with 211At-MX35 F(ab')2 or 211At-Rituximab F(ab')2 resulted in a TFF of 95%-100% when the tumor radius was < or =30 microm. The TFF was decreased (TFF < or = 20%) for 211At-Rituximab F(ab')2 when the tumor radius exceeded the range of the alpha-particles. The specific antibody gave for these tumor sizes a significantly better TFF, explained by a high mean absorbed dose (>22 Gy) from the activity bound to the tumor surface and probably some contribution from penetrating activity.
6.	Naredi, Peter, 1955, et al. (författare) Evaluation of blood flow measurements with microspheres and rubidium--an experimental study in rats. 1990 Ingår i: International journal of microcirculation, clinical and experimental / sponsored by the European Society for Microcirculation. - 0167-6865. ; 9:4, s. 423-37 Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract The microsphere method has been widely used for blood flow measurements in normal and tumour tissues. The microsphere method was evaluated for repeated measurements of cardiac output and regional blood flow in anesthetised rats and in anesthetised rats given noradrenalin and thereby having altered haemodynamics with special emphasis on liver blood flow. Comparing the microsphere method with the soluble indicator method (86Rubidium) gave equal cardiac output values. The liver blood flow was lower and the spleen blood flow was higher with the microsphere method. Two microsphere injections at 10 min intervals were performed on anesthetised rats. In one group 817 +/- 10(3) microspheres were injected each time, in a second group 436 +/- 10(3) and in a third noradrenalin was added and then 430 +/- 10(3) microspheres injected twice. There was good reproducibility for cardiac output and for most organ and tissue blood flows between first and second microsphere injection. No influence on arterial liver blood flow was seen. A blood pressure fall and a decreased heart rate was registered after the first injection in the group given 817 x 10(3) spheres. There was also a blood pressure fall in the group given noradrenalin after the first microsphere injection. The microsphere method with two injections of 436 x 10(3) microspheres seems adequate to use in arterial blood flow studies of the liver and simultaneous cardiac output measurements.
7.	Andersson, Håkan, 1944, et al. (författare) Astatine-211-labeled antibodies for treatment of disseminated ovarian cancer: an overview of results in an ovarian tumor model 2003 Ingår i: Clin Cancer Res. - 1078-0432. ; 9:10 Pt 2 Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract PURPOSE: The aim of the study was to establish and refine a preclinical model to alpha-immunoradiotherapy of ovarian cancer. EXPERIMENTAL DESIGN: At-211 was produced by cyclotron irradiation of a bismuth-209 target and isolated using a novel dry distillation procedure. Monoclonal antibodies were radiohalogenated with the intermediate reagent N-succinimidyl 3-(trimethylstannyl)benzoate and characterized in terms of radiochemical yield and in vitro binding properties. In vitro OVCAR-3 cells were irradiated using an external Cobalt-60 beam, as reference, or At-211-albumin and labeled antibody. Growth assays were used to establish cell survival. A Monte Carlo program was developed to simulate the energy imparted and the track length distribution. Nude mice were used for studies of WBC depression, with various activities of Tc-99m antibodies, as reference, and At-211 antibodies. In efficacy studies, OVCAR-3 cells were inoculated i.p., and animals were treated 2 weeks later. The animals were either dissected 6 weeks later or followed-up for long-term survival. RESULTS: A rapid distillation procedure, as well as a rapid and high-yield, single-pot labeling procedure, was achieved. From growth inhibition data, the relative biological effectiveness of the alpha-emission for OVCAR-3 cells was estimated to be approximately 5, which is in the same range as found in vivo for hematological toxicity. At-211 MOv18 was found to effectively inhibit the development of tumors and ascites, also resulting in long-term survival without significant toxic effect. CONCLUSIONS: Use of the short-range, high-linear energy transfer alpha-emitter At-211 conjugated to a surface epitope-recognizing monoclonal antibody appears to be highly efficient without significant toxicity in a mouse peritoneal tumor model, urging a Phase I clinical trial.
8.	Andersson, Håkan, 1944, et al. (författare) Comparison of the therapeutic efficacy of 211At- and 131I-labelled monoclonal antibody MOv18 in nude mice with intraperitoneal growth of human ovarian cancer. 2001 Ingår i: Anticancer research. - 0250-7005. ; 21:1A, s. 409-12 Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract The purpose of the present study was to compare the therapeutic efficacy of the alpha-emitter Astatine-211 with the beta-emitter Iodine-131 bound to the specific monoclonal antibody MOv18. The measurements were performed in an ovarian cancer cell line (NIH:OVCAR 3) growing intraperitoneally in nude mice. Two weeks after the intraperitoneal inoculation of 1 x 10(7) cells of the human ovarian cancer cell line NIH:OVCAR-3 twenty mice were treated intraperitoneally with the specific monoclonal antibody MOv-18 labelled with either 211At (310-400 kBq) or 131I (5100-6200 kBq). The pharmacokinetics and biodistribution of labelled antibody in tumour-free animals were studied and the resulting bone marrow dose was estimated. When the mice were treated with 211At-labelled antibody 9 out of 10 mice were free of macro- and microscopic tumour compared to 3 out of 10 when Iodine-131 was used. The equivalent dose to the bone marrow was 2.4-3.1 Sv from 211At- and 3.4-4.1 Sv from 131I-irradiation. The therapeutic efficacy of 211At-labelled specific antibody is very good and, at approximately equivalent bone marrow doses, better than that of 131I.
9.	Andersson, Håkan, 1944, et al. (författare) Intraperitoneal alpha-particle radioimmunotherapy of ovarian cancer patients: pharmacokinetics and dosimetry of (211)At-MX35 F(ab')2--a phase I study. 2009 Ingår i: Journal of nuclear medicine : official publication, Society of Nuclear Medicine. - : Society of Nuclear Medicine. - 0161-5505. ; 50:7, s. 1153-60 Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract The alpha-emitter (211)At labeled to a monoclonal antibody has proven safe and effective in treating microscopic ovarian cancer in the abdominal cavity of mice. Women in complete clinical remission after second-line chemotherapy for recurrent ovarian carcinoma were enrolled in a phase I study. The aim was to determine the pharmacokinetics for assessing absorbed dose to normal tissues and investigating toxicity. METHODS: Nine patients underwent laparoscopy 2-5 d before the therapy; a peritoneal catheter was inserted, and the abdominal cavity was inspected to exclude the presence of macroscopic tumor growth or major adhesions. (211)At was labeled to MX35 F(ab')(2) using the reagent N-succinimidyl-3-(trimethylstannyl)-benzoate. Patients were infused with (211)At-MX35 F(ab')(2) (22.4-101 MBq/L) in dialysis solution via the peritoneal catheter. gamma-Camera scans were acquired on 3-5 occasions after infusion, and a SPECT scan was acquired at 6 h. Samples of blood, urine, and peritoneal fluid were collected at 1-48 h. Hematology and renal and thyroid function were followed for a median of 23 mo. RESULTS: Pharmacokinetics and dosimetric results were related to the initial activity concentration (IC) of the infused solution. The decay-corrected activity concentration decreased with time in the peritoneal fluid to 50% IC at 24 h, increased in serum to 6% IC at 45 h, and increased in the thyroid to 127% +/- 63% IC at 20 h without blocking and less than 20% IC with blocking. No other organ uptakes could be detected. The cumulative urinary excretion was 40 kBq/(MBq/L) at 24 h. The estimated absorbed dose to the peritoneum was 15.6 +/- 1.0 mGy/(MBq/L), to red bone marrow it was 0.14 +/- 0.04 mGy/(MBq/L), to the urinary bladder wall it was 0.77 +/- 0.19 mGy/(MBq/L), to the unblocked thyroid it was 24.7 +/- 11.1 mGy/(MBq/L), and to the blocked thyroid it was 1.4 +/- 1.6 mGy/(MBq/L) (mean +/- SD). No adverse effects were observed either subjectively or in laboratory parameters. CONCLUSION: This study indicates that by intraperitoneal administration of (211)At-MX35 F(ab')(2) it is possible to achieve therapeutic absorbed doses in microscopic tumor clusters without significant toxicity.
10.	Berg, Gertrud, 1944, et al. (författare) Consequences of inadvertent radioiodine treatment of Graves' disease and thyroid cancer in undiagnosed pregnancy. Can we rely on routine pregnancy testing? 2008 Ingår i: Acta oncologica (Stockholm, Sweden). - : Informa UK Limited. - 0284-186X .- 1651-226X. ; 47:1, s. 145-9 Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract INTRODUCTION: Radioiodine and most cytostatic treatments are contraindicated in pregnancy. Still, inadvertent therapy does occur. Radioiodine was given to two pregnant women with Graves' disease and thyroid cancer respectively, both in their 20th gestational week. Routine pregnancy tests based on urinary beta-hCG had failed to indicate pregnancy in both cases. METHODS: Estimation of doses to the foetuses and foetal thyroids. Scrutiny of pregnancy testing. RESULTS AND CONCLUSIONS: Doses to foetal thyroids were ablative (250-600 Gy). Total foetal dose in the Graves' patient was 100 mGy and compatible with survival, whereas a foetal dose of approximately 700 mGy together with induced hypothyroidism was fatal for the foetus of the cancer patient. Routine pregnancy tests may fail early and late in pregnancy. The possibility of pregnancy should be considered in all fertile women before therapy with radionuclides or cytostatic regimens, and a clinical investigation undertaken on wide indications with determination of serum beta-hCG, preferably together with an ultrasound examination.
11.	Bäck, Tom, 1964, et al. (författare) 211At radioimmunotherapy of subcutaneous human ovarian cancer xenografts: evaluation of relative biologic effectiveness of an alpha-emitter in vivo 2005 Ingår i: J Nucl Med. - 0161-5505. ; 46:12, s. 2061-7 Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract The use of alpha-particle emitters in radioimmunotherapy (RIT) appears to be promising. We previously obtained convincing results in the treatment of microscopic intraperitoneal ovarian cancer in nude mice by using the alpha-emitter 211At. This study was performed to evaluate the relative biological effectiveness (RBE) of 211At compared with that of 60Co gamma-irradiation in an RIT model. Our endpoint was growth inhibition (GI) of subcutaneous xenografts. METHODS: GI after irradiation was studied with subcutaneous xenografts of the human ovarian cancer cell line NIH:OVCAR-3 implanted in nude mice. The animals received an intravenous injection of 211At-labeled monoclonal antibody MX35 F(ab')2 at different levels of radioactivity (0.33, 0.65, and 0.90 MBq). Control mice received unlabeled MX35 F(ab')2 only. To calculate the mean absorbed dose to tumor, a separate biodistribution study established the uptake of 211At in tumors and organs at different times after injection. External irradiation of the tumors was performed with 60Co. Tumor growth was monitored, and the normalized tumor volume (NTV) was calculated for each tumor. GI was defined by dividing the NTV values by the fitted NTV curve obtained from the corresponding control mice. To compare the biologic effects of the 2 radiation qualities, the mean value for GI (from day 8 to day 23) was plotted for each tumor as a function of its corresponding absorbed dose. From exponential fits of these curves, the doses required for a GI of 0.37 (D37) were derived, and the RBE of 211At was calculated. RESULTS: The biodistribution study showed the uptake of the immunoconjugate by the tumor (amount of injected radioactivity per gram) to be 14% after 7 h. At 40 h, the ratio of uptake in tumors to uptake in blood reached a maximum value of 6.2. The administered activities of 211At corresponded to doses absorbed by tumors of 1.35, 2.65, and 3.70 Gy. The value (mean+/-SEM) for D37 was 1.59+/-0.08 Gy. Tumor growth after 60Co external irradiation showed a value for D37 of 7.65+/-1.0 Gy. The corresponding RBE of 211At irradiation was 4.8+/-0.7. CONCLUSION: Using a tumor GI model in nude mice, we were able to derive an RBE of alpha-particle RIT with 211At. The RBE was found to be 4.8+/-0.7.
12.	Bäck, Tom, 1964, et al. (författare) A Novel Method for Real-Time Quantification of Radioligand Binding to Living Tumor Cells In Vitro 2024 Ingår i: CANCER BIOTHERAPY AND RADIOPHARMACEUTICALS. - 1084-9785 .- 1557-8852. ; 39:1, s. 75-81 Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract Background: Real-time quantification of radioligand binding to cells under in vivo-like conditions improves evaluation of clinical potential.Materials and Methods: SKOV-3 tumor cells were grown in a monolayer on a thin glass plate placed in a sealable shallow chamber with a continuous flow of 125I-trastuzumab solution. The time-dependent cell binding was measured using a NaI detector, and the binding parameters were derived by computational analysis.Results: The detection efficiency of 125I was 65 cps/kBq for radioligand bound to the cells. Experiments were analyzed to find the values of kon and koff. The resulting kon was 3.2-7.9 x 10(4) M-1 s(-1) and koff was 0.11-4.2 x 10(-5) s(-1).Conclusions: Radioligands can be rapidly evaluated by binding to living cells for selection and optimization of radioconjugates for diagnostic and therapeutic purposes.
13.	Bäck, Tom, 1964, et al. (författare) Antitumor effect of At-211-radioimmunotherapy on subcutaneous human ovarian cancer xenografts: Evaluation of RBE of an alpha emitter in vivo. 2004 Ingår i: Cancer Biotherapy and Radiopharmaceuticals. - 1084-9785. Konferensbidrag (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)
14.	Bäck, Tom, 1964, et al. (författare) Glomerular filtration rate after alpha-radioimmunotherapy with 211At-MX35-F(ab')2: a long-term study of renal function in nude mice. 2009 Ingår i: Cancer biotherapy & radiopharmaceuticals. - : Mary Ann Liebert Inc. - 1557-8852 .- 1084-9785. ; 24:6, s. 649-58 Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract Besides bone marrow, the kidneys are often dose-limiting organs in internal radiotherapy. The effects of high-linear energy transfer (LET) radiation on the kidneys after alpha-radioimmunotherapy (alpha-RIT) with the alpha-particle emitter, (211)At, were studied in nude mice by serial measurements of the glomerular filtration rate (GFR). The renal toxicity was evaluated at levels close to the dose limit for the bone marrow and well within the range for therapeutic efficacy on tumors. Astatinated MX35-F(ab')(2) monoclonal antibodies were administered intravenously to nude mice. Both non-tumor-bearing animals and animals bearing subcutaneous xenografts of the human ovarian cancer cell line, OVCAR-3, were used. The animals received approximately 0.4, 0.8, or 1.2 MBq in one, two, or three fractions. The mean absorbed doses to the kidneys ranged from 1.5 to 15 Gy. The renal function was studied by serial GFR measurements, using plasma clearance of (51)Cr-EDTA, up to 67 weeks after the first astatine injection. A dose-dependent effect on GFR was found and at the time interval 8-30 weeks after the first administration of astatine, the absorbed doses causing a 50% decrease in GFR were 16.4 +/- 3.3 and 14.0 +/- 4.1 Gy (mean +/- SEM), tumor- and non-tumor-bearing animals, respectively. The reduction in GFR progressed with time, and at the later time interval, (31-67 weeks) the corresponding absorbed doses were 7.5 +/- 2.4 and 11.3 +/- 2.3 Gy, respectively, suggesting that the effects of radiation on the kidneys were manifested late. Examination of the kidney sections showed histologic changes that were overall subdued. Following alpha-RIT with (211)At-MX35-F(ab')(2) at levels close to the dose limit of severe myelotoxicity, the effects found on renal function were relatively small, with only minor to moderate reductions in GFR. These results suggest that a mean absorbed dose to the kidneys of approximately 10 Gy is acceptable, and that the kidneys would not be the primary dose-limiting organ in systemic alpha-RIT when using (211)At-MX35-F(ab')(2).
15.	Bäck, Tom, 1964, et al. (författare) The alpha-camera: a quantitative digital autoradiography technique using a charge-coupled device for ex vivo high-resolution bioimaging of alpha-particles. 2010 Ingår i: Journal of nuclear medicine : official publication, Society of Nuclear Medicine. - : Society of Nuclear Medicine. - 1535-5667. ; 51:10, s. 1616-23 Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract Bioconjugates used in internal radiotherapy exhibit heterogeneous distributions in organs and tumors, implying a risk of nonuniform dose distribution in therapeutic applications using α-particle emitters. Tools are required that provide data on the activity distribution for estimation of absorbed dose on a suborgan level. The α-camera is a quantitative imaging technique developed to detect α-particles in tissues ex vivo. The aim of this study was to evaluate the characteristics of this imaging system and to exemplify its potential use in the development of α-radioimmunotherapy.
16.	Cederkrantz, Elin, et al. (författare) Absorbed Doses and Risk Estimates of (211)At-MX35 F(ab')2 in Intraperitoneal Therapy of Ovarian Cancer Patients. 2015 Ingår i: International journal of radiation oncology, biology, physics. - : Elsevier BV. - 1879-355X .- 0360-3016. ; 93:3, s. 569-76 Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract Ovarian cancer is often diagnosed at an advanced stage with dissemination in the peritoneal cavity. Most patients achieve clinical remission after surgery and chemotherapy, but approximately 70% eventually experience recurrence, usually in the peritoneal cavity. To prevent recurrence, intraperitoneal (i.p.) targeted α therapy has been proposed as an adjuvant treatment for minimal residual disease after successful primary treatment. In the present study, we calculated absorbed and relative biological effect (RBE)-weighted (equivalent) doses in relevant normal tissues and estimated the effective dose associated with i.p. administration of (211)At-MX35F(ab')2.
17.	Cederkrantz, Elin, et al. (författare) Effective dose of intraperitoneal α-radioimmunotherapy with 211At. 2014 Ingår i: Journal of Nuclear Medicine. - 0161-5505. Konferensbidrag (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)
18.	Cederkrantz, Elin, et al. (författare) Evaluation of Effects on the Peritoneum After Intraperitoneal α-Radioimmunotherapy with (211)At. 2012 Ingår i: Cancer biotherapy & radiopharmaceuticals. - : Mary Ann Liebert Inc. - 1557-8852 .- 1084-9785. ; 27:6, s. 353-364 Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract Abstract The introduction of the short-lived α-emitter (211)At to intraperitoneal radioimmunotherapy has raised the issue of the tolerance dose of the peritoneum. The short range of the α-particles (70μm) and the short half-life (7.21h) of the nuclide yield a dose distribution in which the peritoneum is highly irradiated compared with other normal tissues. To address this issue, mice were injected with (211)At-trastuzumab to irradiate the peritoneum to absorbed doses ranging between 0 and 50 Gy and followed for up to 34 weeks. The peritoneum-to-plasma clearance of a small tracer, (51)Cr-ethylenediamine tetraacetic acid, was measured for evaluation of the small solute transport capacity of the peritoneal membrane. The macroscopic status of the peritoneum and the mesenteric windows was documented when the mice were sacrificed. Biopsies of the peritoneum were taken for morphology and immunohistochemical staining against plasminogen activator inhibitor-1 and calprotectin. Peritoneum-to-plasma clearance measurements indicated a dose-dependent decrease in peritoneal transport capacity in irradiated mice. However, macroscopic and microscopic evaluations of the peritoneal membrane showed no difference between irradiated mice versus controls. The results imply that the peritoneal membrane tolerates absorbed doses as high as 30-50 Gy from α-particle irradiation with limited response.
19.	Chouin, Nicolas, et al. (författare) Ex Vivo Activity Quantification in Micrometastases at the Cellular Scale Using the α-Camera Technique. 2013 Ingår i: Journal of nuclear medicine : official publication, Society of Nuclear Medicine. - : Society of Nuclear Medicine. - 1535-5667. ; 54:8, s. 1347-1353 Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract Targeted α-therapy (TAT) appears to be an ideal therapeutic technique for eliminating malignant circulating, minimal residual, or micrometastatic cells. These types of malignancies are typically infraclinical, complicating the evaluation of potential treatments. This study presents a method of ex vivo activity quantification with an α-camera device, allowing measurement of the activity taken up by tumor cells in biologic structures a few tens of microns. METHODS: We examined micrometastases from a murine model of ovarian carcinoma after injection of a radioimmunoconjugate labeled with (211)At for TAT. At different time points, biologic samples were excised and cryosectioned. The activity level and the number of tumor cells were determined by combined information from 2 adjacent sections: one exposed to the α-camera and the other stained with hematoxylin and eosin. The time-activity curves for tumor cell clusters, comprising fewer than 10 cells, were derived for 2 different injected activities (6 and 1 MBq). RESULTS: High uptake and good retention of the radioimmunoconjugate were observed at the surface of tumor cells. Dosimetric calculations based on the measured time-integrated activity indicated that for an injected activity of 1 MBq, isolated tumor cells received at least 12 Gy. In larger micrometastases (≤100 μm in diameter), the activity uptake per cell was lower, possibly because of hindered penetration of radiolabeled antibodies; however, the mean absorbed dose delivered to tumor cells was above 30 Gy, due to cross-fire irradiation. CONCLUSION: Using the α-camera, we developed a method of ex vivo activity quantification at the cellular scale, which was further applied to characterize the behavior of a radiolabeled antibody administered in vivo against ovarian carcinoma. This study demonstrated a reliable measurement of activity. This method of activity quantification, based on experimentally measured data, is expected to improve the relevance of small-scale dosimetry studies and thus to accelerate the optimization of TAT.
20.	Chouin, Nicolas, et al. (författare) Statistical and dosimetric analysis of the penetration of antibody fragments F(ab')2 radiolabeled with 211At within subcutaneous tumors. 2011 Ingår i: Journal of Nuclear Medicine. - 0161-5505. Konferensbidrag (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)
21.	Claesson, Kristina, 1965, et al. (författare) Relative biological effectiveness of the alpha-particle emitter (211)At for double-strand break induction in human fibroblasts. 2007 Ingår i: Radiation research. - 0033-7587 .- 1938-5404. ; 167:3, s. 312-8 Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract The purpose of this study was to quantify and to determine the distribution of DNA double-strand breaks (DSBs) in human cells irradiated in vitro and to evaluate the relative biological effectiveness (RBE) of the alpha-particle emitter (211)At for DSB induction. The influence of the irradiation temperature on the induction of DSBs was also investigated. Human fibroblasts were irradiated as intact cells with alpha particles from (211)At, (60)Co gamma rays and X rays. The numbers and distributions of DSBs were determined by pulsed-field gel electrophoresis with fragment analysis for separation of DNA fragments in sizes 10 kbp-5.7 Mbp. A non-random distribution was found for DSB induction after irradiation with alpha particles from (211)At, while irradiation with low-LET radiation led to more random distributions. The RBEs for DSB induction were 2.1 and 3.1 for (60)Co gamma rays and X rays as the reference radiation, respectively. In the experiments studying temperature effects, nuclear monolayers were irradiated with (211)At alpha particles or (60)Co gamma rays at 2 degrees C or 37 degrees C and intact cells were irradiated with (211)At alpha particles at the same temperatures. The dose-modifying factor (DMF(temp)) for irradiation of nuclear monolayers at 37 degrees C compared with 2 degrees C was 1.7 for (211)At alpha particles and 1.6 for (60)Co gamma rays. No temperature effect was observed for intact cells irradiated with (211)At. In conclusion, irradiation with alpha particles from (211)At induced two to three times more DSB than gamma rays and X rays.
22.	Elgqvist, Jörgen, 1963, et al. (författare) Comparison of hematological toxicity of the alpha emitter 211At and the electron emitter 99mTc in nude mice. 2002 Ingår i: Cancer Biotherapy and Radiopharmaceuticals. - 1084-9785. Konferensbidrag (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)
23.	Elgqvist, Jörgen, 1963, et al. (författare) Fractionated radioimmunotherapy of intraperitoneally growing ovarian cancer in nude mice with 211At-MX35 F(ab')2: therapeutic efficacy and myelotoxicity 2006 Ingår i: Nucl Med Biol. - : Elsevier BV. - 0969-8051. ; 33:8, s. 1065-72 Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract OBJECTIVE: The aim of this study was to investigate the therapeutic efficacy and myelotoxicity during fractionated radioimmunotherapy of ovarian cancer in mice. The study was performed using the monoclonal antibody MX35 F(ab')(2) labeled with the alpha-particle emitter (211)At. METHODS: Animals were intraperitoneally inoculated with approximately 1x10(7) cells of the cell line NIH:OVCAR-3. Four weeks later, the mice were given the first treatment. Six groups of animals were intraperitoneally injected with approximately 800, 3x approximately 267, approximately 400, 3x approximately 133, approximately 50 or 3x approximately 17 kBq (211)At-MX35 F(ab')(2) (n=18 in each group). The second and third injections for Groups 2, 4 and 6 were given 4 and 8 days after the first injection, respectively. As controls, animals were treated with unlabeled MX35 F(ab')(2) (n=12). Eight weeks after the last injection, the animals were sacrificed and the presence of macro- and microscopic tumors and ascites was determined. Blood counts were determined for each mouse in Groups 1 and 2 before the first injection and 3, 7, 11, 15 and 23 days after the first injection. The calculation of the mean absorbed dose to the bone marrow was based on the ratio between the (211)At-activity concentration in bone and blood [i.e., the bone-to-blood ratio (BBLR)] as well as that between the (211)At-activity concentration in bone marrow and blood [i.e., the bone-marrow-to-blood ratio (BMBLR)] and the cumulated activity and absorbed fraction of the alpha-particles emitted by (211)At in the bone marrow. RESULTS: The tumor-free fractions of animals were 56% and 41% when treated with approximately 800 kBq and 3x approximately 267 kBq (211)At-MX35 F(ab')(2), respectively; 39% and 28% when treated with approximately 400 kBq and 3x approximately 133 kBq (211)At-MX35 F(ab')(2), respectively; and 17% and 22% when treated with approximately 50 kBq or 3x approximately 17 kBq (211)At-MX35 F(ab')(2), respectively. The nadir of the white blood cell (WBC) counts was decreased (from 46% to 19%, compared with the baseline WBC counts) and delayed (from Day 4 to Day 11 after the first injection) during the fractionated treatment compared with the single-dose treatment. The percentage of injected activity per gram (%IA/g) for blood, bone and bone marrow all peaked 6 h after injection at 13.80+/-1.34%IA/g, 4.00+/-0.69%IA/g and 8.28+/-1.38%IA/g, respectively. The BBLR and BMBLR were 0.20+/-0.04 and 0.58+/-0.01, respectively. The mean absorbed dose to bone marrow was approximately 0.4 Gy after intraperitoneally injecting approximately 800 kBq (211)At-MX35 F(ab')(2). CONCLUSION: No advantage was observed in the therapeutic efficacy of using a fractionated regimen compared with a single administration, with the same total amount of administered activity. Alleviation of the myelotoxicity was observed during the fractionated regimen in terms of decreased suppression and delayed nadir of the WBC counts. No thrombocytopenia was observed during either regimen.
24.	Elgqvist, Jörgen, 1963, et al. (författare) Myelotoxicity and RBE of 211At-conjugated monoclonal antibodies compared with 99mTc-conjugated monoclonal antibodies and 60Co irradiation in nude mice 2005 Ingår i: J Nucl Med. - 0161-5505. ; 46:3, s. 464-71 Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract The rationale of this study was to determine the myelotoxicity in nude mice of the alpha-emitter 211At conjugated to monoclonal antibodies (mAbs) and to compare the effect with an electron emitter, (99m)Tc, and external irradiation from a 60Co source, for estimation of the relative biological effectiveness (RBE). METHODS: 211At and (99m)Tc were conjugated to the IgG1 mAbs MX35 and 88BV59. Nude female BALB/c mice, 8- to 12-wk old, were injected intraperitoneally or intravenously. The biodistribution was determined 3, 6, and 18 h after injection. The bone-to-blood and bone marrow-to-blood activity concentration ratios (BBLR and BMBLR, respectively) were determined for simultaneously injected 211At- and (99m)Tc-mAbs. Bone marrow samples were taken from the femur. For each mouse, the whole-body retention was measured as well as the blood activity by repeated blood samples from the tail vein (0), 1, 3, 6, 12, and 18 h after injection. External-beam irradiation from a 60Co source was also performed at 3 different dose levels. White blood cell (WBC) counts, red blood cell counts, platelet counts, and hemoglobin were determined for each mouse initially and on days 1, 4, 5, 7, 15, 22, and 27 after injection. The calculations of the absorbed dose to the bone marrow were based on the BBLR, BMBLR, the cumulated activities, and the absorbed fractions. The absorbed fractions, phi, for alpha-particles and electrons in the bone marrow were calculated using Monte Carlo simulations based on a bone marrow dosimetry model. RESULTS: The BMBLR was 0.58 +/- 0.06 and 0.56 +/- 0.06 for the 211At- and (99m)Tc-mAbs, respectively. No significant variation in BMBLR with time was found. The absorbed fractions for alpha-particles and electrons in the bone marrow were 0.88 and 0.75, respectively. The mean absorbed fractions of the photons from (99m)Tc were 0.033 and 0.52 for 140 and 18.3 keV, respectively. When different amounts of 211At- and (99m)Tc-mAbs (0.09-1.3 and 250-1,300 MBq, respectively) were administered intraperitoneally or intravenously, corresponding to absorbed doses to the bone marrow of 0.01-0.60 and 0.39-1.92 Gy, respectively, the WBC counts was suppressed by 1%-90% and 23%-89%, respectively. When external-beam irradiation with a 60Co source was performed to absorbed doses of 1.4, 1.9, and 2.4 Gy, the WBC counts was suppressed by 47%-90%. These results indicate a myelotoxic in vivo RBE of 3.4 +/- 0.6 for alpha-particles compared with (99m)Tc and 5.0 +/- 0.9 compared with 60Co irradiation. CONCLUSION: The effect on the WBC counts from bone marrow irradiation with 211At-mAbs indicates an in vivo RBE of 3.4 +/- 0.6 in comparison with (99m)Tc-mAbs. The RBE value compared with external irradiation is 5.0 +/- 0.9.
25.	Elgqvist, Jörgen, 1963, et al. (författare) Therapeutic efficacy and tumor dose estimations in radioimmunotherapy of intraperitoneally growing OVCAR-3 cells in nude mice with (211)At-labeled monoclonal antibody MX35 2005 Ingår i: J Nucl Med. - 0161-5505. ; 46:11, s. 1907-15 Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract The purpose of this study was to investigate the therapeutic efficacy of-and to estimate the absorbed dose to-tumor cells from radioimmunotherapy (RIT) in an ovarian cancer model using the alpha-particle-emitting nuclide (211)At labeled to monoclonal antibody (mAb) MX35. Previous studies on mAb MOv18 did not allow for dosimetry because of antigen shedding in vitro. METHODS: Five-week-old female nude BALB/c nu/nu mice were inoculated intraperitoneally with 1 x 10(7) cells of the human tumor cell line OVCAR-3. Three weeks later, the animals were given approximately 400, 800, or 1,200 kBq of (211)At-labeled mAb MX35 intraperitoneally. As controls, one group of animals was injected with unlabeled mAb and another group was injected with phosphate-buffered saline (PBS). Another group was given approximately 400 kBq of (211)At labeled to the previously investigated mAb MOv18 for efficacy comparison. Two months after treatment, the animals were sacrificed and the presence of macroscopic and microscopic tumors, as well as ascites, was determined. The absorbed dose to tumor cells on the peritoneal surface was estimated in terms of the sum of a specific and a nonspecific contribution. The specific contribution, arising from mAbs binding to the antigenic sites on the cell membrane, was calculated using a dynamic compartment model developed in-house and Monte Carlo software. The model used as input values the number of mAbs injected into the abdominal cavity, N(mAb), the specific activity, A(sp), the association rate constant, k(on), and the maximal number of mAbs bound per cell, B(max)-all determined by in vitro experiments. This specific component of the absorbed dose was calculated for assumed cell cluster sizes with radii of 25, 50, and 100 microm. The nonspecific contribution to the absorbed dose was derived from unbound mAbs freely circulating in the abdominal cavity, also using the Monte Carlo software. RESULTS: In the control groups given unlabeled MX35 or PBS, all 18 animals had ascites, 6 of 9 animals in each group had macroscopic tumors, and all animals had microscopic growth. In the 3 groups given different amounts of (211)At-MX35, only 3 of 25 animals developed ascites. None of these animals had any sign of macroscopic tumors, but 8 had microscopic growth. In the group given (211)At-MOv18, no animals had ascites or macroscopic tumors, but 3 of 10 animals had microscopic tumors. After injecting 400 kBq of (211)At-MX35, the absorbed dose due to specific binding, for a cell cluster with a radius of 50 microm, ranged from 413 to 223 Gy between 0- and 45-microm distance from the cluster center, assuming a homogeneous distribution of (211)At-MX35 in the cluster. The contribution from unbound (211)At-MX35 and (211)At-MX35 only distributed on the cluster surface, for this cluster size, ranged from 7 to 14 Gy and from 29 to 94 Gy, between 0- and 45-microm distance from the cluster center, respectively. The calculated total absorbed doses are in a clinically relevant range and were effective as verified in the nude mice with subclinical intraperitoneal growth of OVCAR-3 cells. CONCLUSION: (211)At-MX35 injected intraperitoneally exhibits a high efficacy when treating micrometastatic growth of the ovarian cancer cell line OVCAR-3 on the peritoneum of nude mice.
26.	Frost, Sofia, 1981, et al. (författare) Comparison of (211)At-PRIT and (211)At-RIT of Ovarian Microtumors in a Nude Mouse Model. 2013 Ingår i: Cancer biotherapy & radiopharmaceuticals. - : Mary Ann Liebert Inc. - 1557-8852 .- 1084-9785. ; 28:2, s. 108-14 Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract Abstract Purpose: Pretargeted radioimmunotherapy (PRIT) against intraperitoneal (i.p.) ovarian microtumors using avidin-conjugated monoclonal antibody MX35 (avidin-MX35) and (211)At-labeled, biotinylated, succinylated poly-l-lysine ((211)At-B-PL(suc)) was compared with conventional radioimmunotherapy (RIT) using (211)At-labeled MX35 in a nude mouse model. Methods: Mice were inoculated i.p. with 1×10(7) NIH:OVCAR-3 cells. After 3 weeks, they received PRIT (1.0 or 1.5MBq), RIT (0.9MBq), or no treatment. Concurrently, 10 additional animals were sacrificed and examined to determine disease progression at the start of therapy. Treated animals were analyzed with regard to presence of tumors and ascites (tumor-free fraction; TFF), 8 weeks after therapy. Results: Tumor status at baseline was advanced: 70% of sacrificed animals exhibited ascites. The TFFs were 0.35 (PRIT 1.0MBq), 0.45 (PRIT 1.5MBq), and 0.45 (RIT). The 1.5-MBq PRIT group exhibited lower incidence of ascites and fewer tumors >1mm than RIT-treated animals. Conclusions: PRIT was as effective as RIT with regard to TFF; however, the size distribution of tumors and presence of ascites indicated that 1.5-MBq PRIT was more efficient. Despite advanced disease in many animals at the time of treatment, PRIT demonstrated good potential to treat disseminated ovarian cancer.
27.	Frost, Sofia, 1981, et al. (författare) In Vivo Distribution of Avidin-Conjugated MX35 and (211)At-Labeled, Biotinylated Poly-l-Lysine for Pretargeted Intraperitoneal ?-Radioimmunotherapy. 2011 Ingår i: Cancer biotherapy & radiopharmaceuticals. - : Mary Ann Liebert Inc. - 1557-8852 .- 1084-9785. ; 26:6 Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract Abstract Purpose: Avidin-coupled monoclonal antibody MX35 (avidin-MX35) and astatine-211?labeled, biotinylated, succinylated poly-l-lysine ((211)At-B-PL(suc)) were administered in mice to assess potential efficacy as an intraperitoneal (i.p.) therapy for microscopic tumors. We aimed to establish a timeline for pretargeted radioimmunotherapy using these substances, and estimate the maximum tolerable activity. Methods: (125)I-avidin-MX35 and (211)At-B-PL(suc) were administered i.p. in nude mice. Tissue distributions were studied at various time points and mean absorbed doses were estimated from organ uptake of (211)At-B-PL(suc). Studies of myelotoxicity were performed after administration of different activities of (211)At-B-PL(suc). Results: We observed low blood content of both (125)I-avidin-MX35 and (211)At-B-PL(suc), indicating fast clearance. After sodium perchlorate blocking, the highest (211)At uptake was found in kidneys. Red bone marrow (RBM) accumulated some (211)At activity. Mean absorbed doses of special interest were 2.3 Gy/MBq for kidneys, 0.4 Gy/MBq for blood, and 0.9 Gy/MBq for RBM. An absorbed dose of 0.9 Gy to the RBM was found to be safe. These values suggested that RBM would be the key dose-limiting organ in the proposed pretargeting scheme, and that blood data alone was not sufficient for predicting its absorbed dose. Conclusions: To attain a favorable distribution of activity and avoid major toxicities, at least 1.0?MBq of (211)At-B-PL(suc) can be administered 24 hours after an i.p. injection of avidin-MX35. These results provide a basis for future i.p. therapy studies in mice of microscopic ovarian cancer.
28.	Grunewald, Karl, et al. (författare) [The psychiatric reform was necessary! Normalized life conditions for tens of thousands of persons] 2004 Ingår i: Läkartidningen. - 0023-7205 .- 1652-7518. ; 101:4, s. 307-8 Tidskriftsartikel (refereegranskat)
29.	Gustafsson, Anna, et al. (författare) Comparison of therapeutic efficacy and biodistribution of (213)Bi- and (211)At-labeled monoclonal antibody MX35 in an ovarian cancer model. 2012 Ingår i: Nuclear medicine and biology. - : Elsevier BV. - 1872-9614 .- 0969-8051. ; 39:1, s. 15-22 Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract INTRODUCTION: The purpose of this study was to compare the therapeutic efficacy and biodistribution of the monoclonal antibody MX35 labeled with either (213)Bi or (211)At, both α-emitters, in an ovarian cancer model. METHODS: One hundred female nude BALB/c (nu/nu) mice were inoculated intraperitoneally with human ovarian cancer cells (OVCAR-3). Two weeks later, 40 of these mice were injected intraperitoneally with ∼2.7 MBq of (213)Bi-MX35 (n=20) or ∼0.44 MBq of (211)At-MX35 (n=20). Four weeks after inoculation, 40 new OVCAR-3-inoculated mice were injected with the same activities of (213)Bi-MX35 (n=20) or (211)At-MX35 (n=20). Presence of tumors and ascites was investigated 8 weeks after therapy. Biodistributions of intraperitoneally injected (213)Bi-MX35 and (211)At-MX35 were studied in tumor-free nude BALB/c (nu/nu) mice (n=16). RESULTS: The animals injected with (213)Bi-MX35 or (211)At-MX35 2 weeks after cell inoculation had tumor-free fractions (TFFs) of 0.60 and 0.90, respectively. The untreated reference group had a TFF of 0.20. The groups treated with (213)Bi-MX35 or (211)At-MX35 4 weeks after inoculation both had TFFs of 0.25, and the reference animals all exhibited evidence of disease. The biodistributions of (213)Bi-MX35 and (211)At-MX35 were very similar to each other and displayed no alarming activity levels in the investigated organs. CONCLUSIONS: Micrometastatic growth of an ovarian cancer cell line was reduced in nude mice after treatment with (213)Bi-MX35or (211)At-MX35. Treatment with (211)At-MX35 provided a non-significantly better result for the chosen activity levels. The radiolabeled MX35 did not accumulate to a high extent in the investigated organs. No considerable signs of toxicity were observed.
30.	Gustafsson, Agnetha, et al. (författare) Evaluation of various attenuation corrections in lung SPECT in healthy subjects 2003 Ingår i: Nuclear Medicine Communications. - : Ovid Technologies (Wolters Kluwer Health). - 0143-3636 .- 1473-5628. ; 24:10, s. 1087-1095 Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract The effect of increasingly more sophisticated attenuation correction methods on image homogeneity has been studied in seven healthy subjects. The subjects underwent computed tomography (CT), single photon emission computed tomography (SPECT) and transmission computed tomography (TCT) of the thorax region in the supine position. Density maps were obtained from the CT and TCT studies. Attenuation corrections were performed using five different methods: (1) uniform correction using only the body contour; (2) TCT based corrections using the average lung density; (3) TCT based corrections using the pixel density; (4) CT based corrections using average lung density; and (5) CT based corrections using the pixel density. The isolated attenuation effects were assessed on quotient images generated by the division of images obtained using various attenuation correction methods divided by the non-uniform attenuation correction based on CT pixel density (reference method). The homogeneity was calculated as the coefficient of variation of the quotient images (CVatt), showing the isolated attenuation effects. Values of CVatt were on average 12.8% without attenuation correction, 10.7% with the uniform correction, 8.1% using TCT map using the average lung density value and 4.8% using CT and average lung density corrections. There are considerable inhomogeneities in lung SPECT slices due to the attenuation effect. After attenuation correction the remaining inhomogeneity is considerable and cannot be explained by statistical noise and camera non-uniformity alone. ((C) 2003 Lippincott Williams Wilkins).
31.	Gustafsson-Lutz, Anna, 1981, et al. (författare) Therapeutic efficacy of alpha-radioimmunotherapy with different activity levels of the Bi-213-labeled monoclonal antibody MX35 in an ovarian cancer model 2017 Ingår i: EJNMMI Research. - : Springer Science and Business Media LLC. - 2191-219X. ; 7 Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract Background: The aim of this study was to compare the therapeutic efficacy of two different activity levels of the Bi-213-labeled monoclonal antibody MX35 in an ovarian cancer model. Sixty female BALB/c (nu/nu) mice were inoculated intraperitoneally with human ovarian cancer cells (OVCAR-3). Two weeks later, 40 mice were injected intraperitoneal (i.p.) with 1 ml of Bi-213-MX35, 3 MBq/mL (n = 20), or 9 MBq/mL (n = 20). An additional 20 mice received unlabeled MX35. Incidence of tumors and ascites was investigated 8 weeks after therapy. Body weight and white blood cell counts were monitored after treatment for possible signs of toxicity. Results: The tumor-free fraction of the animals treated with 3 MBq/mL of Bi-213-MX35 was 0.55, whereas that of animals treated with 9 MBq/mL of Bi-213-MX35 was 0.78. The control group treated with unlabeled MX35 had a tumor-free fraction of 0.15. No significant reduction in white blood cell counts or weight loss was observed. Conclusions: Tumor growth after i.p. treatment with Bi-213-MX35 was significantly reduced compared to treatment with unlabeled MX35. Treatment with 9 MBq/mL of Bi-213-MX35 resulted in higher tumor-free fraction compared with 3 MBq/mL of Bi-213-MX35, but this difference was not statistically significant. No signs of toxicity were observed in the treated animals.
32.	Haglund, E, et al. (författare) Intraperitoneal alpha-radioimmunotherapy of ovarian cancer – pharmacokinetics and dosimetry of 211At-MX35 F(ab’)2 in a phase I study. 2008 Ingår i: Radiotherapy and Oncology. - 0167-8140. Konferensbidrag (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)
33.	Hallqvist, Andreas, 1973, et al. (författare) Intraperitoneal Alpha-emitting Radio Immunotherapy with Astatine-211 in Relapsed Ovarian Cancer; Long-term Follow-up with Individual Absorbed Dose Estimations. 2019 Ingår i: Journal of Medical Imaging and Radiation Sciences. - 1939-8654. Konferensbidrag (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)
34.	Hallqvist, Andreas, 1973, et al. (författare) Intraperitoneal alpha-Emitting Radioimmunotherapy with At-211 in Relapsed Ovarian Cancer: Long-Term Follow-up with Individual Absorbed Dose Estimations 2019 Ingår i: Journal of Nuclear Medicine. - : Society of Nuclear Medicine. - 0161-5505 .- 2159-662X. ; 60:8, s. 1073-1079 Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract Eliminating microscopic residual disease with alpha-particle radiation is theoretically appealing. After extensive preclinical work with alpha-particle-emitting At-211, we performed a phase I trial with intraperitoneal alpha-particle therapy in epithelial ovarian cancer using At-211 conjugated to MX35, the antigen-binding fragments-F(ab')(2)-of a mouse monoclonal antibody. We now present clinical outcome data and toxicity in a long-term follow-up with individual absorbed dose estimations. Methods: Twelve patients with relapsed epithelial ovarian cancer, achieving a second complete or nearly complete response with chemotherapy, received intraperitoneal treatment with escalating (20-215 MBq/L) activity concentrations of At-211-MX35 F(ab')(2). Results: The activity concentration was escalated to 215 MBq/L without any dose-limiting toxicities. Most toxicities were low-grade and likely related to the treatment procedure, not clearly linked to the alpha-particle irradiation, with no observed hematologic toxicity. One grade 3 fatigue and 1 grade 4 intestinal perforation during catheter implantation were observed. Four patients had a survival of more than 6 y, one of whom did not relapse. At progression, chemotherapy was given without signs of reduced tolerability. Overall median survival was 35 mo, with a 1-, 2-, 5-, and 10-y survival of 100%, 83%, 50%, and 25%, respectively. Calculations of the absorbed doses showed that a lower specific activity is associated with a lower single-cell dose, whereas a high specific activity may result in a lower central dose in microtumors. Individual differences in absorbed dose to possible microtumors were due to variations in administered activity and the specific activity. Conclusion: No apparent signs of radiation-induced toxicity or decreased tolerance to relapse therapy were observed. The dosimetric calculations show that further optimization is advisable to increase the efficacy and reduce possible long-term toxicity.
35.	Hultborn, Ragnar, 1946, et al. (författare) At-211 labelled antibodies for treatment of disseminated ovarian cancer: an overview of results in an ovarian tumour model. 2002 Ingår i: Cancer Biotherapy and Radiopharmaceuticals. - 1084-9785. Konferensbidrag (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)
36.	Hultborn, Ragnar, 1946, et al. (författare) Pharmacokinetics and dosimetry of 211At-MX35 F(ab')2 in therapy of ovarian cancer - preliminary results from an ongoing phase I study. 2006 Ingår i: Cancer Biotherapy and Radiopharmaceuticals. - 1084-9785. Konferensbidrag (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)
37.	Ivarsson, Bo, 1947- (författare) Tools for Outcome-informed management of mental illness : Psychometric properties of instruments of the Swedish clinical multicenter Quality Star cohort 2011 Doktorsavhandling (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract The purpose of this thesis was to investigate the psychometric properties of three global user subjective measures of the ”The Quality Star” clinical review model: Consumer Satisfaction Scale, Global Quality of Life scale, and Perceived Global Distress scale. The mental health implementation context of this review model emphasizes the client as an agent of change, taking part in shared decision making in an empowered role as collaborative partner to the professional clinicians. In Paper I study the patient self-rating Consumer Satisfaction Scale gave results comparable to those obtained by independent interviewer assessors. Out of cost-effective perspective professional time is saved and logistics simplified. In Paper II the visual analogue self-rating Global Quality of Life scale was shown to have satisfactory test-retest reliability, and concurrent validity with the “Life as a whole” item of Manchester Short Assessment of Quality of Life (MANSA). The patients’ conceptualizations of the scale based on associative findings with a number of validating instruments were consistent with expected areas of concern for Serious Mentally Ill persons. Similarly, in Paper III the visual analogue scale the Perceived Global Distress scale, showed acceptable clinical test-retest reliability, and concurrent validity with the MANSA item, “How satisfied are you with your mental health”. In associative analyses it was found that depressive, anxiety, interpersonal and existential elements contributed to the patient´s conceptualization of the construct. In Paper IV, a previous finding suggesting that women were more satisfied with the health care and had better social functioning compared to men was further elaborated investigating the discriminative properties of the subjective instruments. In the multi-centre cohort of 2552 patients it was possible to detect differences between genders and functional levels professionally assessed with the split version of Global Assessment of Functioning rating scale. The General discussion underlines that although subjective measures tend to have strong interrelations, supporting earlier findings, one has to use multiple measures for an optimal management of mental illness as the subjective outcome ratings have to be individually interpreted in a feed-back dialogue with the patient and be compared to observational assessments.
38.	Johnson, Erland, 1962, et al. (författare) Lateral spårstabilitet -- slutrapport 2007 Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract Det gemensamma CHARMEC/SP-projektet Lateral spårstabilitet startade 2003 och avslutades under våren 2007. Det övergripande målet för projektet var att motverka uppkomsten av solkurvor. Detta skulle åstadkommas genom att öka möjligheten att besvara de två fundamentala frågorna när det gäller uppkomsten av solkurvor: Vilken kompressiv axialkraft verkar i rälen och vilket sidomotstånd har spåret? Detta övergripande mål bröts ned i tre delprojekt: · Utveckling av bättre metoder för mätning av spänningsfri temperatur · Numerisk simulering av ballastens sidomotstånd · Utveckling av en numerisk modell för prediktering av uppkomst av solkur- vor. Detta är en kortfattad sammanställning av vad som utförts och vilka resul- tat som uppnåtts. Detaljerad information ﬁnns i de hänvisade rapporterna.
39.	Kabo, Elena, 1972, et al. (författare) Railway track stability – a state of-the-art survey 2004 Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)
40.	Kabo, Elena, 1972, et al. (författare) Spårstabilitet - en introduktion för bantekniker 2004 Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)
41.	Lindegren, Sture, 1960, et al. (författare) (211)At-labeled and biotinylated effector molecules for pretargeted radioimmunotherapy using poly-L- and poly-D-Lysine as multicarriers 2003 Ingår i: Clin Cancer Res. - 1078-0432. ; 9:10 Pt 2 Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract Poly-L- and poly-D-lysine were evaluated as carriers of astatine and biotin for prospective use as effector molecules in pretargeted radioimmunotherapy of micrometastases. The precursor polylysine was derivatized in a three-step, single-pot procedure, including biotinylation with biotin amidocaproic N-hydroxysuccinimide, astatination via the intermediate reagent N-succinimidyl 3-(trimethylstannyl)benzoate, and, finally, charge modification using succinic anhydride. The chemistry was shown to be very facile, with a biotinylation efficiency of 75 +/- 5%, and overall radiochemical yields in the range of 50-70%. After charge modification, no amines could be detected in the final product. The biotin function was unaffected by the chemistry and the radiation, as confirmed by almost complete binding of the effector molecule to avidin beads using a convenient filter tube assay. The effector molecules were evaluated in tumor-free female nude mice with regard to whole-body retention and tissue distribution after i.p. administration. The distribution of the L-isomer effector molecule showed rapid whole-body clearance with low uptake in all tissues, whereas the D-isoform showed whole-body clearance related to uptake in the kidneys. Both D-isomer and L-isomer showed faster blood clearance and generally lower tissue uptakes than labeled antibodies. The normal tissue distribution after the peritoneal administration implies that pretargeting using L-structure polylysine as the effector molecule may give a higher therapeutic index than that achieved in conventional radioimmunotherapy.
42.	Lindegren, Sture, 1960, et al. (författare) A radio-high-performance liquid chromatography dual-flow cell gamma-detection system for on-line radiochemical purity and labeling efficiency determination. 2014 Ingår i: Journal of chromatography. A. - : Elsevier BV. - 1873-3778 .- 0021-9673. ; 1337, s. 128-32 Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract In this study, a method of determining radiochemical yield and radiochemical purity using radio-HPLC detection employing a dual-flow-cell system is evaluated. The dual-flow cell, consisting of a reference cell and an analytical cell, was constructed from two PEEK capillary coils to fit into the well of a NaI(Tl) detector. The radio-HPLC flow was directed from the injector to the reference cell allowing on-line detection of the total injected sample activity prior to entering the HPLC column. The radioactivity eluted from the column was then detected in the analytical cell. In this way, the sample will act as its own standard, a feature enabling on-line quantification of the processed radioactivity passing through the system. All data were acquired on-line via an analog signal from a rate meter using chromatographic software. The radiochemical yield and recovery could be simply and accurately determined by integration of the peak areas in the chromatogram obtained from the reference and analytical cells using an experimentally determined volume factor to correct for the effect of different cell volumes.
43.	Lindegren, Sture, 1960, et al. (författare) Binding Affinity, Specificity and Comparative Biodistribution of the Parental Murine Monoclonal Antibody MX35 (Anti-NaPi2b) and Its Humanized Version Rebmab200. 2015 Ingår i: PloS one. - : Public Library of Science (PLoS). - 1932-6203. ; 10:5 Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract The aim of this preclinical study was to evaluate the characteristics of the monoclonal antibody Rebmab200, which is a humanized version of the ovarian-specific murine antibody MX35. This investigation contributes to the foundation for future clinical α-radioimmunotherapy of minimal residual ovarian cancer with 211At-Rebmab200. Here, the biodistribution of 211At-Rebmab200 was evaluated, as was the utility of 99mTc-Rebmab200 for bioimaging. Rebmab200 was directly compared with its murine counterpart MX35 in terms of its in-vitro capacity for binding the immobilized NaPi2B epitope and live cells; we also assessed its biodistribution in nude mice carrying subcutaneous OVCAR-3 tumors. Tumor antigen and cell binding were similar between Rebmab200 and murine MX35, as was biodistribution, including normal tissue uptake and in-vivo tumor binding. We also demonstrated that 99mTc-Rebmab200 can be used for single-photon emission computed tomography of subcutaneous ovarian carcinomas in tumor-bearing mice. Taken together, our data support the further development of Rebmab200 for radioimmunotherapy and diagnostics.
44.	Lindegren, Sture, 1960, et al. (författare) Synthesis and biodistribution of 211At-labeled, biotinylated, and charge-modified poly-L-lysine: evaluation for use as an effector molecule in pretargeted intraperitoneal tumor therapy. 2002 Ingår i: Bioconjugate chemistry. - 1043-1802 .- 1520-4812. ; 13:3, s. 502-9 Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract Poly-L-lysine (7, 21, and 204 kDa) has been evaluated as an effector carrier for use in pretargeted intraperitoneal tumor therapy. For the synthesis, the epsilon-amino groups on the poly-L-lysine were modified in three steps utilizing conjugate biotinylation with biotin amidocaproate N-hydroxysuccinimide ester (BANHS), conjugate radiolabeling with (211)At using the intermediate reagent N-succinimidyl 3-(trimethylstannyl)benzoate (m-MeATE), and charge modification using succinic anhydride, resulting in an increase in the molecular weight of approximately 80% of the final product. The labeling of the m-MeATE reagent and subsequent conjugation of the polymer were highly efficient with overall radiochemical yields in the range of 60-70%. The in vitro avidin binding ability of the modified polymer was almost complete (90-95%), as determined by binding to avidin beads using a convenient filter tube assay. Following intraperitoneal (ip) injection in athymic mice, the 13 kDa polymer product was cleared mainly via the kidneys with fast kinetics (biological half-live T(b) approximately 2 h) and with low whole-body retention. The clearance of the 38 kDa polymer was distributed between kidneys and liver, and the 363 kDa polymer was mainly sequestered by the liver with a T(b) of 8 h. Increased tissue uptake in the thyroid, lungs, stomach, and spleen following the distribution of the large effector molecules (38 and 363 kDa) suggests that degradation of the polymers by the liver may release some of the label as free astatine/astatide.
45.	Linder, Johan Anders, 1783-1877, et al. (författare) Johan Anders Linders Minnen : om människor och kulturliv i 1800-talets Umeå. Volym 2, del III–V 2021 Bok (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract Johan Anders Linder tjänstgjorde som präst, först som komminister och sedan som vicepastor, i Umeå landsförsamling från 1823 fram till sin död 1877. Han var en mångsidig och rastlöst verksam person med breda intressen, och liknar på många sätt de präster man vid den här tiden möter på den svenska landsorten. Under senare delen av sitt liv sammanställde Linder en biografisk skildring, sina Minnen, omfattande elva delar (del I–XI) om drygt 2 800 handskrivna sidor. Denna andra volym av Johan Anders Linders Minnen omspänner tiden 1814–28. Linder återger här åtskilliga texter efter hustrun Fredrica, vilka ger oss bilden av en mångsidig skribent. I början av volymen finns sålunda en resejournal, signerad Fredrica, som beskriver resan upp från västmanländska Nora till Norsjö i norra Västerbotten. Johan Anders Linder och hans hustru anländer den 7 juli 1814 till prästgården, och i den här bygden stannar de i nio år. Även resan ned till Fredricas födelsebygder några år senare beskrivs ingående i Minnen, först en sjöresa, sedan en återresa landvägen. Den allra sista delen av denna resa – från Skellefteå upp till Norsjö efter den s.k. Ridvägen –, är nog den som mest tär på resenärernas krafter, och mödorna beskrivs så att läsaren känner dem in i märgen.Många intressanta partier återfinns i Linders anteckningar om Norsjötiden. Här beskrivs oron men också förväntningarna inför sonen Alberts födelse 1816. Familjen växer ännu mer under åren i Norsjö: Theodor föds år 1818 och två år senare kommer Herlog, "en Sorgens Son", till världen. Här berättas om barnens sjukdomar, olyckshändelser, små och stora missöden och en hel del annat, vidare om marknadsbesök i Skellefteå och Lycksele. Dessutom lyfts en del kulturella aktiviteter fram, såsom deklamationer, uppförande av teaterstycken och baler. Detta ger en föraning om det sociala liv som Johan Anders och Fredrica lite senare kommer att utveckla i Umeå. År 1823 tillträder Johan Anders Linder en tjänst i Umeå landsförsamling. En önskan om att komma närmare en lärdomsskola för sönerna och att få tillgång till säkrare läkarvård, inte minst för Fredrica, uppfylls i och med flytten. Strax efter ankomsten till Umeå föds familjens första dotter, som får namnet Fredrica Götilda, och 1826 ytterligare en dotter, som döps till Sofia Johanna. Efter förlossningarna blir Fredrica sjuk, och hon plågas allt oftare av bröstsmärtor och oro. Olika kurer prövas, och hon dricker vid flera tillfällen brunn. Emellanåt låter oss Johan Anders Linder ta del av sina praktiska "projekt", exempelvis olika byggnationer på prästgården och anläggningen av en trädgård. Dessutom är en äventyrlig färd upp till Norsjö för s.k. avträdessyn livfullt beskriven. När prästparet kommer till Umeå förändras livet dramatiskt i ett avseende; här dras de nämligen in i ett mycket rikt och livligt socialt sammanhang. Linder skriver (V:41) så här: "I från att hafva i 9 år varit skilda ifrån sällskaps lifvet, hade vi nu kommit ut i stora verlden, och blifvit hastigt indragna i sällskaps kretsen. Bjudningar och festiviteter och visiter korsade hvarandra, och vi voro detta och de följande åren, medan Mamma [Fredrica] orkade vara med, ofta ute och hade äfven, ej så långt emellan, främmande."Johan Anders Linder anlitas sålunda vid många av stadens festligheter till att arrangera musik och Fredrica ofta till att författa dikter och teaterstycken vid dessa tillfällen. På några ställen kliver storpolitiken in på scenen. Det pågående grekiska frihetskriget, riktat mot det Osmanska riket, uppmärksammas också inom den umensiska societeten. En konsert till förmån för den grekiska saken ges i stadskyrkan, och Fredrica sätter dessutom samman en pjäs om den under frihetskriget stupade generalen Markos Botzaris. Linder låter i Stockholm trycka skådespelet – som bär titeln Marko Bozaris grafvård. Prologue i 2 acter med musique och sång – i 500 exemplar som säljs till förmån för den grekiska frihetskampen. En del kyrkligt relaterade frågor möter oss naturligtvis också i denna volym. Exempelvis berörs en visitation, ledd av biskop Almquist, som genomförs med anledning av nyläsarna i Skellefteå; på ett ställe nämns en pastoratsklyvning och på några andra ställen husförhör, men egentligen finns rätt så lite som rör denna del av Linders verksamhet i hans Minnen. Han verkade dock, som vi sett, ivrigt på många andra arenor, vilket ju denna innehållsredovisning av volym 2 visar. Utgivningsprinciper samt utgåvans person- och ortregisterHuvudprincipen i denna utgåva är att texten i handskriften återgivits diplomatariskt, alltså i enlighet med handskriften så långt detta är möjligt. Handskriftens sidor följs sålunda i utgåvan, vilket innebär att vissa sidor är längre än andra. Text som återfinns i noter har enligt praxis satts i mindre stil i utgåvan, även om så inte är fallet i handskriften. Också vad gäller återgivandet av radbrytning, indrag som anger nya stycken, stavning av ord och namn, förkortningar och symboler – cirkumflexer, tecken för noter och andra specialtecken, t.ex. för skålpund – har vi noggrant följt handskriften. På några ställen har emellertid en senare hand tillfogat t.ex. en uppgift om månad. Sådana senare tillfogade uppgifter medtas inte i utgåvan.I utgåvan rättade läsarter i texten finns men är inte många. På ett ställe står t.ex. i ett radslut dictio, vilket vi återger dictio[n]. Uppenbara skrivfel korrigeras för att skapa större läsbarhet. På ett ställe har Linder exempelvis skrivit nän, men av sammanhanget framgår att han avser än och det är denna form som återfinns i utgåvan.När en ändrad ordföljd av Linder markerats genom numrering, återges textstället utan kommentarer med den av Linder korrigerade ordföljden. En kustos – dvs. ett ord eller en stavelse som är placerad längst ned på en sida och är identisk med det ord eller den stavelse som står överst på nästa sida – återges inte eftersom det skulle störa läsningen.Linders radbrytning följs som sagt i princip utgåvan igenom. Ibland har dock Linder med siffror markerat att orden på en viss rad skall föras över till en annan rad, varvid vi väljer att återge texten på det sätt som Linder avsett. Av Linder markerade indrag vid nya stycken återges som redan angivits konsekvent, även om det inte alltid varit helt enkelt att här tolka handskriften.Någon gång kan det vara svårt eller omöjligt att uttyda ett enskilt ord eller något parti i handskriften. Detta markeras med [svårläst ord] eller [svårläst parti]. När vissa delar av ordet går att tolka, skriver vi i utgåvan två[svårläst]; med detta sista menas att det initiala två har kunnat tolkas medan den eller de bokstäver som sedan följer är svårtolkade. Vid rimliga läsningar där vi dock inte anser oss helt säkra, infogar vi [osäker läsning] direkt efter det lästa ordet. Ibland finns luckor i handskriften som beror på fysiska skador; dessa ställen markeras i utgåvan med [lucka]. Redaktionella noteringar av detta senare slag återfinns förvisso inte i föreliggande volym, men det som här redovisas är alltså de utgivningsprinciper som gäller för utgåvan i sin helhet.Ambitiösa person- och ortregister avslutar var och en av volymerna, och ett sammanhållet register för samtliga fem textband kommer dessutom att återfinnas i den avslutande kommentarvolymen (volym 6). Stort arbete har i personregistret nedlagts på att identifiera personerna i utgåvan. Individerna är sorterade på släktnamn – någon gång finns patronymikon – om det är känt. Identifiering har varit möjlig i de allra flesta fall. Ofta återfinns personerna under sina fullständiga namn. Men en del gånger möter oss personerna endast under förnamn, ibland som Mamsell jämte ett följande förnamn, i enstaka fall under förnamn jämte en initial bokstav för släktnamnet. I dessa senare fall hänvisas läsaren vidare till det ställe i registret där man finner utförligare upplysningar om personerna, och ytterligare uppgifter kommer därtill att lämnas i det avslutande kommentarbandet. Där det av textsammanhanget klart framgår att ett använt förnamn hänvisar till en person som nyss angivits med sitt fullständiga namn, upptas förnamnet däremot inte i registret. Med asterisk (*) efter sidnumret har i registret markerats de personer som inte konkret anges under sina respektive namn i texten men där man ändå utifrån kontexten kunnat identifiera dem. I personregistret återfinns uppgifter om fullständigt namn, levnadsår, födelseorter och dödsorter, samt yrken, hederstitlar (men inte ordnar), eventuell bördstitel, samtliga giften, ingifta makars namn och ingiftas titlar. Inom parentes har i vissa fall förklaringar av kontextuell art tillfogats, såsom informationen om att Brita Maria Alenius var Johan Anders Linders mor. Byar anges i personregistret tillsammans med sockennamnet, och om endast ett ortnamn nämns, är det fråga om en socken eller stad. För socknar vars namn återfinns på flera ställen i Sverige, lämnas dessutom, inom parentes, uppgift om landskap, och för utländska orter anges aktuellt land utifrån vår tids gränser. Vissa noteringar återfinns inom hakparenteser, t.ex. vid felaktigheter eller alternativa skrivningar som finns i Linders handskrift. Ett antal fiktiva personer, såsom teaterkaraktärer, har sammanförts i ett separat register, vilket placerats efter personregistret. I ortregistret till sist finner man samtliga orter som nämns i utgåvan. Förutom byar och städer upptas här både mindre och mindre väl preciserade platser. Indexeringen sker genom angivande av nutida stavning. Vid byar uppges sockentillhörighet. Om enbart ett ortnamn nämns är det fråga om namnet
46.	Linder, Johan Anders, 1783-1877, et al. (författare) Johan Anders Linders Minnen : om människor och kulturliv i 1800-talets Umeå. Volym 1, del I–II 2020 Bok (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract Johan Anders Linder tjänstgjorde som präst, först som komminister och sedan som vicepastor, i Umeå landsförsamling från 1823 fram till sin död 1877. Han var en mångsidig och rastlöst verksam person med breda intressen, och liknar på många sätt de präster man vid den här tiden möter på den svenska landsorten. Under senare delen av sitt liv sammanställde Linder en biografisk skildring, sina Minnen, omfattande elva delar (del I–XI) om drygt 2 800 handskrivna sidor. I denna första volym återfinner vi de två första delarna av handskriften. Del I, "Minnen från Barna- och Ungdoms åren", utgör Linders nedtecknade hågkomster från åren 1783–1813, där förordet daterats den 19 juni 1841. En del barndomsminnen förmedlas. Vi får följa Linder på hans bildningsresa som tar honom till olika skolor: katedralskolan i Uppsala, Piteå trivialskola, Härnösands gymnasium samt åter till Uppsala, där han först avlägger juniors- och pedagogiexamen och senare skrivs in på det då nyinrättade seminariet för prästerlig utbildning. Linder prästvigs så småningom i Finska kyrkan i Stockholm 1809. Han möter under denna intellektuella resa många människor, t.ex. lektorn, sedermera biskopen Carl Gustaf af Nordin i Härnösand, den originelle teologen och naturforskaren Samuel Ödmann i Uppsala, vilken också var direktor för seminariet för prästerlig utbildning, och – i samband med ett besök hos mostern Margareta i Sala – mamsell Fredrica Christina Fant, som kommer att bli hans andra hustru. Vi följer sedan Linder till hans första prästtjänster, som adjunkt hos komminister Mellin i Skellefteå och senare som den förste kapellpredikanten i Norsjö. Han gifter sig 1811 med Charlotte Eurenius, som emellertid redan året därpå avlider. Linder skriver (I: 197 f.) i anslutning till dödsfallet: "Emedlertid fann jag snart att det icke var, eller skulle blifva godt att vara allena. Och vid tanken på ett val af sällskap, var det naturligtvis altid Fredrica som visade sig i förgrunden af den Tafla som det vaknande hoppet målade. Hvilken annan skulle jag väl hafva kunnat tänka på, efter hvad som oss emellan förut förefallit, och med den ömsesidiga varma tillgifvenhet, som hvarken afståndet, eller andra förhållanden kunnat försvaga!"Fredrica och Johan Anders återförenas och vigs. (Fortsättningen återkommer i nästa volym av Linders Minnen, som alltså innehåller handskriftens del III–V.)I senare delen av volymen – del II av handskriften – får vi ta del av en levnadsteckning över framlidna hustrun Fredrica Christina. Texten inleds med att ”Mamma”, som hon kallas, efter en lång tids sjukdom avlider i början av januari 1840. Ett antal kondoleansbrev relateras, ett flertal från hennes ungdomsvänner men också t.ex. ett från Margreta Olofsdotter i Storliden, Norsjö, vilket av Linder sägs visa "prof på en obildad quinnas förmåga att enkelt och hjertligt uttrycka sig" (II: 47). Linder återger dessutom en minnesdikt som "professor Gfm", alltså av Anders Abraham Grafström, låter publicera. Därefter följer utdrag ur den självbiografi Fredrica börjat sammanställa. Åtskilliga brev citeras sedan, många av dem utbytta mellan Fredrica och hennes släktingar och vänner i trakten av Västerlövsta (Heby) och Sala. Breven omspänner tiden 1804–13. Johan Anders Linder finner att Fredricas brev "vittna om samma förmåga att uppfatta och behandla de ämnen som varit föremål för hennes uppmärksamhet eller tangerat hennes hjerta" (II: 217). Här återfinns även en hel del av Fredricas dikter. Denna del illustrerar olika typer av kvinnligt skrivande – brev, självbiografiskt skrivande, lyrik – från 1800-talets förra del. Utgivningsprinciper samt utgåvans person- och ortregister: Huvudprincipen i denna utgåva är att texten i handskriften återgivits diplomatariskt, alltså i enlighet med handskriften så långt detta är möjligt. Handskriftens sidor följs sålunda i utgåvan, vilket innebär att vissa sidor är längre än andra. Text som återfinns i noter har enligt praxis satts i mindre stil i utgåvan, även om så inte är fallet i handskriften. Också vad gäller återgivandet av radbrytning, indrag som anger nya stycken, stavning av ord och namn, förkortningar och symboler – cirkumflexer, tecken för noter och andra specialtecken, t.ex. för skålpund – har vi noggrant följt handskriften. På några ställen har emellertid en senare hand tillfogat t.ex. en uppgift om månad. Sådana senare tillfogade uppgifter medtas inte i utgåvan.I utgåvan rättade läsarter i texten finns men är inte många. På ett ställe står t.ex. i ett radslut dictio, vilket vi återger dictio[n]. Uppenbara skrivfel korrigeras för att skapa större läsbarhet. På ett ställe har Linder exempelvis skrivit nän, men av sammanhanget framgår att han avser än och det är denna form som återfinns i utgåvan.När en ändrad ordföljd av Linder markerats genom numrering, återges textstället utan kommentarer med den av Linder korrigerade ordföljden. En kustos – dvs. ett ord eller en stavelse som är placerad längst ned på en sida och är identisk med det ord eller den stavelse som står överst på nästa sida – återges inte eftersom det skulle störa läsningen.Linders radbrytning följs som sagt i princip utgåvan igenom. Ibland har dock Linder med siffror markerat att orden på en viss rad skall föras över till en annan rad, varvid vi väljer att återge texten på det sätt som Linder avsett. Av Linder markerade indrag vid nya stycken återges som redan angivits konsekvent, även om det inte alltid varit helt enkelt att här tolka handskriften.Någon gång kan det vara svårt eller omöjligt att uttyda ett enskilt ord eller något parti i handskriften. Detta markeras med [svårläst ord] eller [svårläst parti]. När vissa delar av ordet går att tolka, skriver vi i utgåvan två[svårläst]; med detta sista menas att det initiala två har kunnat tolkas medan den eller de bokstäver som sedan följer är svårtolkade. Vid rimliga läsningar där vi dock inte anser oss helt säkra, infogar vi [osäker läsning] direkt efter det lästa ordet. Ibland finns luckor i handskriften som beror på fysiska skador; dessa ställen markeras i utgåvan med [lucka]. Redaktionella noteringar av detta senare slag återfinns förvisso inte i föreliggande volym, men det som här redovisas är alltså de utgivningsprinciper som gäller för utgåvan i sin helhet.Ambitiösa person- och ortregister avslutar var och en av volymerna, och ett sammanhållet register för samtliga fem textband kommer dessutom att återfinnas i den avslutande kommentarvolymen (volym 6). Stort arbete har i personregistret nedlagts på att identifiera personerna i utgåvan. Individerna är sorterade på släktnamn – någon gång finns patronymikon – om det är känt. Identifiering har varit möjlig i de allra flesta fall. Ofta återfinns personerna under sina fullständiga namn. Men en del gånger möter oss personerna endast under förnamn, ibland som Mamsell jämte ett följande förnamn, i enstaka fall under förnamn jämte en initial bokstav för släktnamnet. I dessa senare fall hänvisas läsaren vidare till det ställe i registret där man finner utförligare upplysningar om personerna, och ytterligare uppgifter kommer därtill att lämnas i det avslutande kommentarbandet. Där det av textsammanhanget klart framgår att ett använt förnamn hänvisar till en person som nyss angivits med sitt fullständiga namn, upptas förnamnet däremot inte i registret. Med asterisk () efter sidnumret har i registret markerats de personer som inte konkret anges under sina respektive namn i texten men där man ändå utifrån kontexten kunnat identifiera dem. I personregistret återfinns uppgifter om fullständigt namn, levnadsår, födelseorter och dödsorter, samt yrken, hederstitlar (men inte ordnar), eventuell bördstitel, samtliga giften, ingifta makars namn och ingiftas titlar. Inom parentes har i vissa fall förklaringar av kontextuell art tillfogats, såsom informationen om att Brita Maria Alenius var Johan Anders Linders mor. Byar anges i personregistret tillsammans med sockennamnet, och om endast ett ortnamn nämns, är det fråga om en socken eller stad. För socknar vars namn återfinns på flera ställen i Sverige, lämnas dessutom, inom parentes, uppgift om landskap, och för utländska orter anges aktuellt land utifrån vår tids gränser. Vissa noteringar återfinns inom hakparenteser, t.ex. vid felaktigheter eller alternativa skrivningar som finns i Linders handskrift. Ett antal fiktiva personer, såsom teaterkaraktärer, har sammanförts i ett separat register, vilket placerats efter personregistret. I ortregistret till sist finner man samtliga orter som nämns i utgåvan. Förutom byar och städer upptas här både mindre och mindre väl preciserade platser. Indexeringen sker genom angivande av nutida stavning. Vid byar uppges sockentillhörighet. Om enbart ett ortnamn nämns är det fråga om namnet på socken eller stad. Med asterisk () efter sidnumret har i registret markerats orter som inte konkret i texten anges med sina namn men där orterna ändå utifrån kontexten kan identifieras. t.ex. hufvudstaden för Stockholm. Information inom parentes utgör förklaringar av olika slag – det kan sägas att en viss lokal är en sjö exempelvis – medan det som skrivs inom hakparenteser är stavningsvarianter eller noteringar om felaktigheter i Linders handskrift.
47.	Linder, Johan Anders, et al. (författare) Johan Anders Linders Minnen : om människor och kulturliv i 1800-talets Umeå. Volym 4, del VIII–IX 2023 Bok (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract Volym 4 omfattar delarna VIII och IX av Linders Minnen. Del VIII tar upp händelser under åren 1838 och 1839 och är minnesanteckningarnas mest detaljerade del. Ett allvar vilar över framställningen. År 1837 hade, som berättades i volym 3, sonen Herlog tragiskt drunknat utanför Obbola och detta tas upp på flera ställen (VIII:59 ff., 75 f., 266). Ett annat oroande inslag är Fredricas tilltagande sjuklighet: hon kureras på olika sätt, bl.a. med hjälp av en inandningsapparat för varm ånga (VIII:33). Bland positiva familjeminnen nämns makarnas silverbröllop (VIII:172 ff.), dessutom beger de sig på en resa en månads tid till Fredricas hemtrakter; vi återkommer till dessa skildringar. I sina Minnen återger Linder för övrigt långa avsnitt efter Fredrica, vilket gör att vi också får en bild av hennes skrivande. Sönerna Alberts och Theodors liv och studier lyfts fram i anteckningarna. Albert, som en tid befinner sig hos modern Fredricas ungdomsvän Hanna Leijel (Jeanette), behagar henne inte och sägs ha försummat henne (VIII:93). Fredrica ber Hanna förlåta honom: ”Hans Hjertas fel är det åtminstone ej, att han icke fått sin Fars och sina Bröders karakters-fasthet”, skriver hon (VIII:94). Linder klagar på sina ställen över Alberts svårigheter att sköta sin ekonomi. Theodor avlägger sin studentexamen – detta med heder – och får ”16 betyg, deribland laudatur, eller högsta betygen, i Latin och grekiskan” (VIII:186). I ett brev till Fredrica återger Theodor en interiör från samtidens litterära arena. Theodor kommer till Skultuna, där den uppburna poeten Julia Nyberg (”Euphrosyne”) bor, och är mycket stolt över att han varit under hennes tak – ”att hafva sett och inträdt i den sannerligen poëtiska hyddan, som i sitt sköte sluter Nordens djupsinnigaste Sångmö” (VIII:279). Theodor återkommer till Euphrosyne och förmedlar därvid sin bild av samtidens poetiska parnass så här: ”Af Tidningarne har Mamma kanske sett en ny poëtisk kalen- der annoncerad under Titeln: ’Sylfiden’. Euphrosyne, [Carl Fredric] Dahlgren och en ung sångerska, Emelie Holmberg, hafva der förenat sig till en Trio. Benämningen passar rätt väl, i synnerhet hvad den högt sväfvande Euphrosyne, och den unga, lilla, nätta Emelie angår. Men Dahlgren, skulle jag tycka, är nog tung och otymplig, för att följa Sylfiderna på färden. Åtminstone synes mig hans vanligen burleska, ofta plumpa humor, och föga grandiosa lyftning böra hårdt dissharmoniera med de bägge andra Engla‐stämmor- na. Men bas‐stämman får ju också vara litet bullrande och burlesk – grof är den altid; och i melodiens höjd lyfter den sig alldrig – men på djupet håller den sig gerna. Också bör det ju, så i Poësiens, som i musikens verld, vara någon ting förmedlande, emellan det himmelska, luftiga elementet och det jordiska, ty annars kan man ju förlora andan och bli aldeles yr i hufvudet på den höga ståndpuncten, om man ej derjemte hör bullret från trapporna, och dervid påminnes om att man snart kan komma ner igen på Guds gröna, sköna jord” (VIII:282–283). Det är intressant att ta del av unge Theodors syn på samtidens litterära storheter. Intresset för poesi har han ärvt av modern. Fredricas brev berör en hel del gånger medmänniskornas karaktärer och relationer. Sålunda är tonen uppfordrandei ett brev (VIII:102–109) från modern Fredrica till den ovan nämnda Hanna Leijel, ”hvars arfsynd alltid varit att vara jalouse om sina vänner”. Fredrica visar sig här vara en skicklig iakttagare av Hanna som indelar människor i endast två klasser, änglar och något ännu sämre än människor (VIII:107) – onekligen en stark förenkling. I ett längre avsnitt av minnesanteckningarna finns interiörer från det besök som mamsell Martha Burman (1798–1850) – syster till kyrkoherden i Degerfors O. E. Burman – avlägger hos Linders 1838 (VIII:34–54). Martha är, efter vad som sägs, känd som mycket religiös och klagar i skarp ton över världen och över människor, ”hvilka omildt dömdes” (VIII:35). Hon ger under sin visit uttryck för sin bestämda mening att Fredrica inte kan ”vara en rätt Christen emedan hon var så berömd av mskr” (VIII:35). Den ena straffpredikan efter den andra citeras, och Martha ”vevar på”, trots att Fredrica, med tårar i ögonen, utbrister: ”Du dömer omildt och orätt” (VIII:36). Då Martha änt- ligen ger sig av, lämnar hon efter sig en lång, födömande epistel, riktad mot Fredrica. Korrespondensen fortsätter, och t.o.m. kyrkoherde Grafström dras in. Martha framstår som dömande och oresonlig. Hon dyker emellertid upp senare samma år, den gången ”ganska facile [’lätt att göra med’] och affabble [’vänlig’], och vid afresan gaf hon Sofi en present af en Schawlet [alltså: sjalett]” (VIII:74). Folkliv intresserar som bekant Linder. Han behandlar exempelvis utförligt marknadslivet i Lycksele (VIII:2–16), en text som anonymt införts i Upsala Correspondenten och Aftonbladet. Linder beskriver målande marknadens människor, som skinnhandlare, guldsmeder, repslagare och bokbindare, men också taskspelare. Marknadsfolket använder flera språk, och det noteras att det fanns samer ”hvilka talade rent Svenska, och ett renare språk, än den Svenska Befolkningen, hvilken likväl här i allmänhet talar bättre, än annorstädes i Norrland” (VIII:9) – det han här beskriver är den s.k. boksvenskan som också Linné mötte i Lycksele 1732. Och när samerna slaktar sina djur tycks de ”hafva studerat konsten att döda hastigt och säkert, lika braf, som Italiens Banditer” (VIII:15), som det lite överraskande uttrycks. En del kulturella evenemang nämns i del VIII, såsom ”ett sällskaps Spectakel till förmån för Bjuhrholms Församlings fattige” (VIII:187), men man slås av att tillställningar av denna typ inte är så frekventa åren 1838 och 1839. De litterära referenserna är även de få; dock nämns litterära verk av J. L. Runeberg (VIII:145) och Fredrika Bremer (VIII:147). En skrämmande tidsbild från Västerbotten år 1839 lämnas av Linder: ”Våren, och förra hälften af Juni var särdeles vacker och gynnande för vegetationen, hvilket kom så mycket bättre till pass, som kreaturen i allmänhet, utmärglade af den usla vinterutfordringen, voro färdige att störta. Hästarna kunde knappt gå, under vår-bruket, och man hörde omtalas huruledes många bland Allmogen måste spänna sig sjelfve för plogen, i brist af dragare. Sjelf såg jag ock personer, 3 à 4 i bredd, med linor draga kärror ifrån Umeå uppefter Degerforss vägen, lastade med säd och lifsmedel” (VIII: 187–188). Även en del tragedier relateras, t.ex. den som drabbar ämbetsbrodern J. A. Nensén i Dorotea, som skall sända sin son till Härnösand för studier: ”På sjelfva rese‐dagen skjöt sig den 20‐årige ynglingen för pannan! – Fadern hade, af en illa beräknad ömhet ej velat förut sända dem från sig i skolor. Nu fann sig den äldste sårad af att så sent komma ut, bland öfverlägsna kamrater – Dessutom lärer han varit förälskad i en NybyggareDotter i grannskapet, hvilken han i en quarlemnad billet bjöd evigt afsked” (VIII:142–143). Också ett annat olycksöde återfinns i minnena. ”Det var en 25 årig hustru i Säfvar församling, som, med victriols olja [svavelsyra] ihjelgifvit sitt barn. Hon var Enka, och barnet oägta. Hon hade äfven ett äldre barn, af ägta säng, som hon på samma sätt velat mörda, men det blef räddadt. Afsigten sade hon hafva varit att befria dem från nöd och elände” (VIII:182–183). Den olyckliga kvinnan är Magdalena Christina Andersdotter från Bullmark, och till henne återkommer vi i utgivningens kommentarband. En händelse på det nationella planet, som Linder uppmärksammar, är ärkebiskop J. O. Wallins bortgång i juni 1839 (VIII:190–194). Linder säger att Wallins arbetsbörda ökade till det orimliga, när han 1838 utnämndes till ärkebiskop, och tillägger, intressant nog, följande: ”Af ett särskildt interesse för oss, är att han, sannolikt af någon inre aning om ett behof af hvila från de mödosamma pligter och bekymmer som åtfölja de höga platserna i Samhället, lärer varit sinnad att anmäla sig såsom Sökande till Umeå pastorat efter Doct. Hambræi frånfälle” (VIII:193–194), alltså den kyrkoherdetjänst som Grafström kom att erhålla. En rad andra händelser passerar även revy, men mer i förbigående. En vetenskaplig expedition nämns sålunda, där franska vetenskapsmän ingår (VIII:65 f.). Också storpolitiska händelser smyger sig in, såsom det ryska statsbesöket i Stockholm i juni 1838 (VIII:68 ff.). En del interiörer från Linders prästerliga verksamhet får vi, bl.a. när han ”notificerar” underrättelser om familjetilldragelser, t.ex. dödsfall, genom att ”gå in på alla ställen, sedan han aflaggt sin pälls, och för Herre och Fru i Huset upprepa det vanliga formulairet” (VIII:134). Mer i förbigående nämns den läsargrupp i samtiden som samlas kring Mor Greta i Grundträsk (Sorsele) (VIII:52). Linders verksamhet på andra områden än det prästerliga relateras också. En del byggprojekt, såsom på residenset, nämns (VIII:64), liksom initiativet att med några andra umebor att inrätta ett schäferi med s.k. Soutdownska får (Southdownfår) (a.st.), låt vara att denna satsning snabbt läggs ner. En avsevärd del av Linders Minnen från 1839 handlar om hans och
48.	Linder, Johan Anders, et al. (författare) Johan Anders Linders Minnen : om människor och kulturliv i 1800-talets Umeå. Volym 3, del VI–VII 2023 Bok (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract Denna tredje volym innehåller minnesanteckningar från åren 1829–37, och innefattar de sjätte och sjunde delarna av Linders Minnen. Förordet till del VI är daterat den 15 december 1841. Alldeles som i de tidigare volymerna finns här utdrag från hustrun Fredricas många brev och från hennes dikter. Hon var en flitig och mycket driven skribent, och talar också på ett ställe om att ”gripa till min gamla vän, pennan” (VII: 118). Dessutom finns i volymen utdrag av texter, både en pjäs och dikter, signerade sonen Theodor, tillkomna när denne är i de övre tonåren. En av hans dikter, författad vid Härnösandslektorn Nils Magnus Berlins ”Silfver-Bröllopp”, utkom till och med av trycket i Norrlands Tidningar(VII: 136). Vi får i minnesanteckningarna självklart följa den linderska familjens öden, där ett genomgående tema är hustrun Fredricas mer eller mindre svåra sjukdomstillstånd. Makens oro är inte att ta miste på. Linders omsorger om sönernas utbildning återkommer på en del ställen i minnesanteckningarna; på ett ställe övar han exempelvis de äldsta sönerna Albert och Theodor i att ”teckna Chartor” (VI: 49). Så småningom lämnar de Umeå för Härnösand – även om den tiden ger dagboken en del inblickar. Linder tror mycket om sonen Theodors karriärmöj- ligheter, men Theodor känner sig osäker i större sociala sammanhang, och på ett ställe skriver han till föräldrarna om sin oförmåga att ”lätt och hastigt kunna uttrycka sig” (VII: 147). Svaren från både fadern och modern återges – sammantaget är detta en fin och avslöjande brevväxling, där man kommer familjen helt nära (VII: 147–153). En del sorger drabbar familjen Linder dessa år. När yngste sonen Herlog 1837 drunknar utanför Obbola kastas en mörk skugga över familjen. Linder skriver om händelsen: ”Herlog var en stark simmare, och det lärer fallit honom in att simma öfver till en Holme, kallad: Klubben, der han hört sägas vara godt om bär. Som han var närsynt, lärer afståndet förekommit honom mindre än det var, och sjögången märkte han ej, emedan han var i lä för vinden, och med hafs-sjö och vågor var han aldeles obekant, emedan han hittils endast simmat i elfven. Sannolikt blef han, då han kommit ut på sundet, öfversköljd af någon våg, och dervid insupit vatten och förlorat fattningen, eller ock fått kramp – med ett ord – han blef borta!” (VII: 271 f.). Ochså tillägger Linder: ”Mamma bar förlusten af den älskade Sonen med mycken resignation, ehuru det utan tvifvel tärde på hennes svaga lifs-tråd” (VII: 283). Det blir en mörk höst för den linderska familjen 1837, vilket avspeglas i flera av Fredricas brev. Vi får i föreliggande volym även inblickar i många kyrkliga angelägenheter. På ett ställe talas om en konfirmation med hela 160 barn (VI: 74). På ett annat berättas om de ”läsmärken” som Linder sätter in i kyrkböck- erna: ”de 50,000 prickarne jag derunder, vid eldsljus, på en stor sammansatt charta, med alla Tabellernas rubriker, under genomgåendet av kyrkoböckerna gjorde, och räknade, kändes som sandkorn i mina ögon” (VI: 139). En skildring av allt tissel och tassel i samband med en vigsel (VII: 55 ff.) har överraskande poänger. Men läser i de föreliggande texterna även om administrativa klyvningar av Umeå pastorat och de problem som uppstår med de nya gränserna (VII: 57 ff.). Vidare berörs hur valen till kyrkliga befattningshavare går till. Här avslöjas också sådant som sker bakom kulisserna, bland annat försåtliga rykten som är i svang om biskopskandidaten Franzén: ”en viss man [hade] låtit utsprida det rycktet bland presterskapet, att Doct. Franzén var så af ålderdom decrepitus [skröplig], att han ej förmådde hålla sig vaken, utan plägade i sällskap somna midt under conversationen” (VI: 80). Trots dessa rykten blir Franzén så småningom biskop i Härnösands stift. Upprepade missväxtperioder skapar för Linder drastiskt växande antal fattigvårdsärenden. Den 13 januari 1832 skri- ver ”Mamma” (alltså hustrun Fredrica) så här – man anar oron: ”Linders resor i Socknen börjas nu, och göromålen ökas allt mer. Gud gifve honom styrka, och mig hälsa att gifve honom den hugnad jag bör, men jag är nog ofta dålig, och då är allt tungt!” (VI: 146). Linder gör också under dessa svåra år egna, personliga uppoffringar för de fattiga, bl.a. köper han lin men också ull för att skaffa dem arbete med spånad och vävnad (VI: 150 ff.). Någon ekonomisk utdelning ger detta för Linders del förvisso inte, men det är en uppskattad insats bland bygdens människor. Linder engagerar sig under perioden även i en nykter- hets- och måttlighetsförening och blir dess förste ordförande (VI: 83 ff.), liksom han kallas till ledamot i Evangeliska sällskapet (VI: 197). Han får dessutom av konsistoriet i Härnösand i uppdrag att beskriva kyrkorna i pastoratet och på planscher återge kyrkor, gravstenar med inskriptioner etc. (VI: 198). Detta arbete intresserar honom naturligtvis mycket. För en rad kulturella aktiviteter lämnas i volymen uppgifter: man kan läsa om musikaftnar – där Fredrica står för texten och Johan Anders för musiken – och om skådespel och maskerader. Ibland är det kulturella programmet mycket välmatat, som under januari 1836 (VII: 159). Fettisdagsfirande nämns, och vi möter besökande taskspelare. På ett ställe beskrivs i detaljer ett kungabesök i Härnösand (VII: 240). Andra händelser i bygden relateras naturligtvis också, exempelvis svåra olyckor, som då tio man förolyckas på en fälbåt utanför Holmön (VII: 243 f.) eller då kapellpredikant Olof Bergvall och en av hans följeslagare omkommer i en sjöolycka vid Ratan (VI: 30). Vidare finns uppgifter om skogseldar och vådeld. Den moderna tiden gör sig därtill påmind, och ångfartyget ”Norrland” börjar trafikera kusten från Stockholm upp till Haparanda – Linder beskriver i ett sammanhang livfullt en överfärd med ”Norrland” till Vasa (VII: 250 ff.). Ett intressant och lite oväntat inslag som återkommerpå flera ställen i volymen är återgivandet av julklappsrim. Både rimmen och förklaringen till vad rimmen syftar på, återfinns (VII: 138 ff., VII: 193 ff., VII: 310 ff., VII: 320). Vi väljer här att återge ett rim skrivet av den helt unge Herlog: Mitt första är hvad som på föttren sitta plär;Mitt andra är hvad smält om våren rinner ner i Elfven– mitt tredje är ett djurSom upp i fjellen trifvesOch utaf Lappar drifvesSnabbt som en hjort i ur och skur– Mitt hela icke annat ärÄn en Julklapp till Mamma kär! (VII: 205 f.). Härmed avses: skosnören (sko-snö-ren). Julklappsrim av detta slag blev populära i högreståndskretsar omkring år 1800, och en skatt av sådana relateras alltså i Linders Minnen. Ett annat inslag utgör uppräkningen av de olika skålarnas benämningar (VI: 88 ff.). Det är ett rikt persongalleri som möter i Linders Minnen – det synnerligen omfattande personregistret är ett gott bevis på detta. Två gestalter som träder in på den linderska scenen under dessa år och som är särskilt viktiga för Linder, är den nytillträdde kyrkoherden på Backen, Anders Abraham Grafström, och den redan nämnde biskopen Frans Michael Franzén. Linder håller dem båda högt, och respekten är ömsesidig. Backen blir, med Grafström och Linder, så småningom ett nav för kulturlivet i Umeå – detta skymtar fram i denna volym, och återkommer även längre fram i Linders Minnen. Biskop Franzén möter vi flera gånger, exempelvis 1835 då han visiterar församlingen. Linder berättar här – detta med glimten i ögat: ”Biskopen anmodade mig att examinera ungdomen, och gick sjelf med och hörde derpå. Jag hade derefter den tillfredsställelsen att emottaga hans bifalls yttring i ordalag som jag högt värderade, och fick sedan höra honom examinera de äldre, hvilket var rätt lärorikt. Han examinerade ensam, och höll längre ut än man hade trodt honom uthärda, hvartill Lect. Bergman trodde det hafva bidragit, att jag hade låtit arrangera om en liten förfriskning förut i Sakristian, bestående af ett glas Renskt vin och en smörgås” (VII: 89 f.). Ett myller av människor skymtar förbi, såsom den legendariske prosten Carl Johan Holm i Själevad och den kände entomologen Johan Wilhelm Zetterstedt, den senare stadd på en resa till Lappmarkerna, vilken resulterar i boken Resa genom Umeå lappmarker i Vesterbottens län, förrättad år 1832 (1833; även utg. i faksimil 1980). Linder möter dessutom i Lycksele ”Långa Lappflickan” (Stina-Kajsa Larsdotter), vilken han under sin tjänstgöring i Norsjö 1819 hade döpt. Hon hälsar honom med ett ”Puorist Attjam”,”God dag, min far” (VII: 262). Ett intressant porträtt ges också av den kvinnliga nybyggaren Brita Greta Nilsdotter som anlade nybygget Krokbäck i Sävars socken (VI: 168). Det är mycket sällan man under den här tiden möter kvinnliga nybyg- gare. En del personer som nämns utmärker sig, inte alla gånger så positivt. En återkommande gestalt är ”Fru Nensén”, alltså Sara Margareta Degerman, skild från kyrkoherde Jonas Nensén (se om skilsmässan volym 2, V: 199 ff.), vilken omtalas på flera ställen i volymen (bl.a. VI: 141, VI: 180f., VI: 206 f., VI: 230, VII: 117). Hon har svårt att finna ro – och ger inte heller andra någon ro, uppenbarligen – och karakteriseras på ett ställe som olycklig. Ka
49.	Lynöe, Niels, et al. (författare) Informed consent in China: quality of information provided to participants in a research project. 2004 Ingår i: Scandinavian journal of public health. - : Sage Publications. - 1403-4948 .- 1651-1905. ; 32:6, s. 472-5 Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract AIMS: A study was carried out of informed consent strategies in an epidemiological project approved by the regional research ethics committees in Sweden and China and conducted in three areas south-west of Shanghai. METHODS: All participants in the epidemiological project (EP) were included in the research ethical study (RES), which was conducted as a questionnaire-based interview survey in the three areas. Answers were collected by five field interviewers. RESULTS: All participants included answered the questionnaire. Almost all perceived the information provided as rather good or quite good. However, a majority (on average 76%) had the impression that the EP was part of routine healthcare measures, and not a research project. Almost all participants felt free to abstain from participation although 38% in area II stated that they had not been informed about freedom to abstain from participation. A large proportion of participants did not fully understand the nature of the EP. However, almost all participants stated that they would agree to participate in a similar study in the future. CONCLUSION: Although informed consent procedures are supposed to be internationally applicable our study illustrates that it is not always easy to convey information and obtain consent in the present study setting.
50.	Norberg, Pernilla, 1970-, et al. (författare) Evaluation of reconstruction techniques for lung single photon emission tomography: a Monte Carlo study. 2007 Ingår i: Nuclear medicine communications. - United States : Lippincott Williams & Wilkins. - 0143-3636 .- 1473-5628. ; 28:12, s. 929-36 Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract BACKGROUND: In studies of the distribution of lung function, the image quality of lung single photon emission computed tomography (SPECT) is important and one factor influencing it is the reconstruction algorithm. AIM: To systematically evaluate ordered subsets expectation maximization (OSEM) and compare it with filtered back-projection (FBP) for lung SPECT with Tc. METHODS: The evaluation of the number of iterations used in OSEM was based on the image quality parameter contrast. The comparison between OSEM and FBP was based on trade-off plots between statistical noise and spatial resolution for different filter parameters, collimators and count-levels. A Monte Carlo technique was used to simulate SPECT studies of a digital thorax phantom containing two sets of activity: one with a homogeneous activity distribution within the lungs and the other with superposed high- and low-activity objects. Statistical noise in the reconstructed images was calculated as the coefficient of variation (CV) and spatial resolution as full width at half-maximum (FWHM). RESULTS: For the configuration studied, the OSEM reconstruction in combination with post-filtering should be used in lung SPECT studies with at least 60 MLEM equivalent iterations. Compared to FBP the spatial resolution was improved by about 1 mm. For a constant level of CV, a four-fold increase in count level resulted in an increased resolution of about 2 mm. Spatial resolution and cut-off frequency depends on what value of noise in the image is acceptable also increased by using a low-energy, high-resolution collimator for CV values above 3%. The choice of noise-reducing filter and cut-off frequency depends on what value of noise in the image is acceptable.

Skapa referenser, mejla, bekava och länka

Länka till träfflistan

Resultat 1-50 av 68

Avgränsa träffmängd

Typ av publikation: tidskriftsartikel (45); konferensbidrag (14); bok (4); rapport (3); doktorsavhandling (1); bokkapitel (1); visa fler...; visa färre...

Typ av innehåll: refereegranskat (46); övrigt vetenskapligt/konstnärligt (22)

Författare/redaktör: Lindegren, Sture, 19 ... (45); Bäck, Tom, 1964 (40); Palm, Stig, 1964 (39); Hultborn, Ragnar, 19 ... (38); Andersson, Håkan, 19 ... (20); Jensen, Holger (19); visa fler...; Elgqvist, Jörgen, 19 ... (17); Albertsson, Per, 196 ... (14); Jensen, H. (7); Horvath, György, 194 ... (7); Warnhammar Finnborg, ... (6); Aneheim, Emma, 1982 (5); Hallqvist, Andreas, ... (4); Edlund, Lars-Erik, P ... (4); Ekberg, Anders, 1967 (3); Kabo, Elena, 1972 (3); Johansson, Mia, 1977 (3); Haraldsson, Börje, 1 ... (3); Naredi, Peter, 1955 (2); Bergmark, Karin, 196 ... (2); Dahm-Kähler, Pernill ... (2); Johansson, Bengt R, ... (2); Bake, Björn, 1939 (2); Granath, Fredrik (1); Geborek, Pierre (1); Johansson, A (1); Berg, Gertrud, 1944 (1); Nyström, Ernst, 1941 (1); Stenerlöw, Bo (1); Albertsson, Per (1); Alm Carlsson, Gudrun ... (1); Klareskog, Lars (1); Lindblad, Staffan (1); Ljungberg, Michael (1); Wikkelsö, Carsten, 1 ... (1); Danielsson, Anna, 19 ... (1); Forssell-Aronsson, E ... (1); Tylén, Ulf, 1938 (1); Gustavsson, Bengt, 1 ... (1); Skarnemark, Gunnar, ... (1); Gustafsson, Anna (1); Lynöe, Niels (1); Angenete, Eva, 1972 (1); van Vollenhoven, Ron ... (1); Johansson, Martin E, ... (1); Tisell, Magnus, 1964 (1); Mattson, J (1); Askling, Johan (1); Backhaus, Thomas, 19 ... (1); Nordberg, Gunnar, 19 ... (1); visa färre...

Lärosäte: Göteborgs universitet (59); Chalmers tekniska högskola (8); Umeå universitet (7); Linköpings universitet (3); Lunds universitet (3); Uppsala universitet (2); visa fler...; Karolinska Institutet (2); Karlstads universitet (1); visa färre...

Språk: Engelska (62); Svenska (6)

Forskningsämne (UKÄ/SCB): Medicin och hälsovetenskap (57); Humaniora (4); Teknik (3); Samhällsvetenskap (1)

År

Kungliga biblioteket hanterar dina personuppgifter i enlighet med EU:s dataskyddsförordning (2018), GDPR. Läs mer om hur det funkar här.
Så här hanterar KB dina uppgifter vid användning av denna tjänst.

LIBRIS.kb.se

Stäng

Kopiera och spara länken för att återkomma till aktuell vy