↓ Direkt till sidans innehåll
↓ Direkt till sidans sekundära innehåll (sidomenyn)

Träfflista för sökning "WFRF:(Karlsson Per Erik) "

Sökning: WFRF:(Karlsson Per Erik)

Resultat 1-50 av 563

Sortera/gruppera träfflistan

Sortering: Träffar per sida:

Numrering	Referens	Omslagsbild	Hitta
1.	Moberg, Christina, et al. (författare) De unga gör helt rätt när de stämmer staten 2022 Ingår i: Aftonbladet. - 1103-9000. Tidskriftsartikel (populärvet., debatt m.m.)abstract 1 620 forskare och lärare i forskarvärlden: Vi ställer oss bakom Auroras klimatkrav
2.	Bäckman, Karin, et al. (författare) Vårdens alltför svåra val? : kartläggning av prioriteringsarbete och analys av riksdagens principer och riktlinjer för prioriteringar i hälso- och sjukvården 2007 Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract PrioriteringsCentrum har på uppdrag av Socialstyrelsen genomfört en kartläggning av på vilket sätt hälso- och sjukvårdens huvudmän och andra centrala aktörer arbetar med prioriteringar och har utvärderat hur detta arbete överensstämmer med intentionerna i riksdagens beslut om prioriteringar. Vi har även analyserat innehållet i och tillämpningen av riksdagens riktlinjer för prioriteringar i hälso- och sjukvården. Det har skett genom en etisk analys och mot bakgrund av ett stort antal intervjuer i landsting och kommuner samt med representanter för statliga myndigheter och yrkesorganisationer och med ledning av vad som framkommit i tidigare uppföljningar. Vi föreslår i rapporten ett anta förändringar och förtydliganden av riktlinjerna.Vi kan konstatera att sättet att arbeta med prioriteringar i landsting och kommuner inte är helt olikt det som gällde när Prioriteringsdelegationen redovisade en motsvarande uppföljning år 2001. Fortfarande finns knappast några öppna beslut om fördelning och prioritering av resurser om man med öppenhet avser att beslutsfattaren medvetet överväger flera alternativ och att grunderna för besluten är kända för dem som önskar ta del av dem.I situationer då tillgängliga resurser inte befinner sig i paritet med önskvärda ambitioner får sjukvårdspersonalen ta det största ansvaret för att besluta om och genomföra ransonering av vården. Förutom på chefsnivå tycks dock sjukvårdpersonal fortfarande i liten utsträckning vara medveten om de etiska principer som enligt riksdagsbeslutet ska styra prioriteringar i vården. Få känner till den etiska plattformen med de tre etiska principerna. Lokala mallar eller styrdokument för prioriteringar är ovanliga. Det saknas nödvändiga förutsättningar för att tillämpa riksdagens prioriteringsbeslut och det finns inte heller några tydliga strategier för hur man vill skapa sådana förutsättningar inom landstingen.Den kommunala vård- och omsorgsverksamheten upplever sig fortfarande i ringa utsträckning berörd av den etiska plattformen och prioriteringsprinciperna. Någon gemensam prioritering mellan huvudmännen sker knappast alls.Medborgarna är i mycket liten utsträckning involverade i prioriteringsarbetet. Den ökade öppenheten gentemot brukare innebär oftast att viss information om prioriteringar sker genom traditionella kanaler som patientorganisationer, pensionärsråd och handikappråd och synpunkter inhämtas via allmänna patientenkäter medan klagomål hanteras genom patientnämnder.Vi har också funnit tydliga skillnader när det gäller hur arbetet med prioriteringar bedrivs idag jämfört med för sex år sedan. Genom Socialstyrelsen och Läkemedelsförmånsnämnden har staten tagit ledningen när det gäller att visa hur prioriteringar kan göras på ett systematiskt och öppet sätt. Detta arbete har resulterat i en tydlig metodutveckling. Idag finns det dessutom flera exempel på konkret utvecklingsarbete och samverkan mellan huvudmän kring det vidare begreppet kunskapsstyrd vård till vilket systematiska prioriteringar är starkt relaterat. Vi kan också notera olika initiativ till vertikala prioriteringar i verksamheten där det framförallt är läkarkåren som engagerat sig; men också enstaka försök med systematiska politiska prioriteringar. Det finns dessutom flera lovande utvecklingsprojekt rörande prioriteringar som initierats av och drivs av sjukvårdspersonal både lokalt och nationellt. Yrkesförbunden är också mer aktiva idag när det gäller att sprida kunskap om prioriteringar....
3.	Karlsson, Per Erik, et al. (författare) Kartläggning av inhemska biogena koldioxidutsläpp i Sverige 2023 Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract I denna studie har kartlagts hur mycket av de biogena utsläppen i Sveriges inventering av växthusgasutsläpp, som rapporteras till EU och UNFCCC, som härrör från inhemsk produktion av biomassa och hur mycket som är importerad råvara. Ett viktigt syfte har varit att belysa i vad mån storleken på de biogena utsläppen från förbränning av biomassa inom energisektorn som redovisas under ’memo items’ CO2 emissions from biomass överensstämmer med storleken på den del av de rapporterade balanserna för förändringar i kolförråden levande och död biomassa som redovisas i sektorn markanvändning och skogsbruk, LULUCF, som kan förknippas med de biogena utsläppen.Rapporten innehåller en djupgående beskrivning av de metoder som idagsläget används för beräkningar av CO2 emissions from biomass, redovisade under ’memo items’ och de metoder som används i beräkningarna av nettoupptag i LULUCF-sektorn där de biogena utsläppen ingår.Den officiella redovisningen av LULUCF-sektorn är en nettoberäkning av kolförrådsförändringar inom Sverige som inkluderar (men inte särredovisar) upptag och avgång av koldioxid. Därför har en kartläggning gjorts av biomassaflöden i Sverige, inklusive export och import, för att möjliggöra en skattning av utsläppen av biogen koldioxid i LULUCF-sektorn och i vilken utsträckning dessa kan förknippas med utsläpp från energiproduktion från biogent bränsle i Sverige.Tillförseln av skogsråvaror från import och från inhemskt skogsbruk till industrin, inklusive rundved, avverkningsrester samt brännved och annat som används direkt av hushållen, motsvarade nästan 70 miljoner ton koldioxid varav ca 6 miljoner ton härrör från import. Ungefär hälften av rundvirket som tas ut från skogen blir pappersmassa och träprodukter. Resten (brännved, flis, spån, bark, svartlut) används främst till energiframställning och motsvarar ca 32 miljoner ton koldioxid. Utöver rundvirket tas avverkningsrester (grenar och toppar från skogsbruket) tillvara för energiproduktion motsvarande ca 3,5 miljoner ton koldioxid. Tillsammans med den avgång som sker från slutanvända trä- och pappersprodukter skattas den årliga avgången för år 2019 av koldioxid från svensk skogsråvara i LULUCF-sektorn till ca 39 miljoner ton.En genomgång och kvantifiering av flöden och ursprung (inhemsk produktion och import) av den biomassa som utgör biobränsle i Sverige och som ingår i emissionsberäkningarna för CO2 emissions from biomass i energisektorn visade att bränslet kan fördelas mellan 12 olika kategorier. Den största posten av biogena utsläpp med ursprung i svensk skog kommer från förbränning av svartlut och träbränslen. Tillsammans utgör svartlut och träbränslen 74 % av alla biogena utsläpp. Av de totala biogena utsläppen (53 miljoner ton koldioxid) har utsläpp från importerat biobränsle (framförallt FAME, avfall och svartlut) skattats till totalt 20 % för 2021. Det innebär att ca 80 % (41 miljoner ton koldioxid) av utsläppen som redovisas under CO2 emissions from biomass har sitt ursprung i inhemsk produktion av skogsråvara och därmed borde motsvara en betydande del av avgången av koldioxid i nettoberäkningen av kolförrådsförändringarna i levande och död biomassa som beräknas inom LULUCF-sektorn och som kan förknippas med de biogena utsläppen.Den övergripande kartläggningen av flöden av inhemskt biogent producerad råvara och produkter från denna råvara i jämförelse med biobränsleanvändning i Sverige visar att skattningarna av utsläpp är storleksmässig jämförbara (39 respektive 41 miljoner ton koldioxid). Detta trots att det finns kända skillnader i de statistiska underlagen och den tidsmässiga representativiteten.Resultaten visar också hur stor del av en avverkning som blir till långlivade träprodukter och hur mycket som relativt snabbt avgår till atmosfären genom förbränning där energi tas till vara.Slutligen ges i denna rapport en översiktlig schematisk beskrivning av antropogena årliga strömmar, förbränning samt övrig nedbrytning av biogent producerad råvara, samt dess produkter inom Sveriges gränser, inklusive import och export.
4.	Killander, Fredrika, et al. (författare) No Increased Cardiac Mortality or Morbidity of Radiation Therapy in Breast Cancer Patients After Breast-Conserving Surgery : 20-Year Follow-up of the Randomized SweBCGRT Trial 2020 Ingår i: International Journal of Radiation Oncology, Biology, Physics. - : Elsevier BV. - 0360-3016 .- 1879-355X. ; 107:4, s. 701-709 Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract PurposeRadiation therapy (RT) after breast-conserving surgery reduces locoregional recurrences and improves survival but may cause late side effects. The main purpose of this paper was to investigate long-term side effects after whole breast RT in a randomized clinical trial initiated in 1991 and to report dose-volume data based on individual 3-dimensional treatment plans for organs at risk.Methods and MaterialsThe trial included 1187 patients with T1-2 N0 breast cancer randomized to postoperative tangential whole breast RT or no further treatment. The prescription dose to the clinical target volume was 48 to 54 Gy. We present 20-year follow-up on survival, cause of death, morbidity, and later malignancies. For a cohort of patients (n = 157) with accessible computed tomography–based 3-dimensional treatment plans in Dicom-RT format, dose-volume descriptors for organs at risk were derived. In addition, these were compared with dose-volume data for a cohort of patients treated with contemporary RT techniques.ResultsThe cumulative incidence of cardiac mortality was 12.4% in the control group and 13.0% in the RT group (P = .8). There was an increase in stroke mortality: 3.4% in the control group versus 6.7% in the RT group (P = .018). Incidences of contralateral breast cancer and lung cancer were similar between groups. The median Dmean (range) heart dose for left-sided treatments was 3.0 Gy (1.1-8.1), and the corresponding value for patients treated in 2017 was 1.5 Gy (0.4-6.0).ConclusionsIn this trial, serious late side effects of whole breast RT were limited and less than previously reported in large meta-analyses. We observed no increase in cardiac mortality in irradiated patients. Doses to the heart were a median Dmean of 3.0 Gy for left-sided RT. The observed increase in stroke mortality may partly be secondary to cardiac side effects, complications to anticoagulant treatment, or to chance, rather than a direct side effect of tangential whole breast irradiation.
5.	Leidermark, Erik, 1981, et al. (författare) Estimating the risk for secondary cancer following targeted alpha therapy with astatine-211 intraperitoneal radioimmunotherapy. 2022 Ingår i: Journal of nuclear medicine : official publication, Society of Nuclear Medicine. - : Society of Nuclear Medicine. - 1535-5667. ; 64:1, s. 165-172 Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract Intraperitoneal 211At-based targeted alpha therapy (TAT) may hold most promise as an adjuvant therapy following surgery and chemotherapy in epithelial ovarian cancer to eradicate any remaining undetectable disease. This implies it will also be delivered to patients possibly already cured by the primary treatment. An estimate of long-term risks is therefore sought whether to justify the treatment. Methods: Baseline data for risk estimates of alpha-particle irradiation were collected from published studies on excess cancer induction and mortality for subjects exposed to either 224Ra treatments or Thorotrast contrast agent (25% ThO2 colloid, containing 232Th). Organ dosimetry for 224Ra and Thorotrast irradiation were taken from the literature. These organ-specific risks were then applied for our previously reported dosimetry for intraperitoneal (i.p.) 211At-TAT patients. Results: Risk could be estimated for 10 different organ or organ groups. The calculated excess relative risk per Gray (ERR/Gy) could be sorted into two groups. In the lower ERR/Gy group, up to approx. 5, were: Trachea, bronchus and lung 0.52 (CI 95% 0.21-0.82), Stomach 1.4 (CI 95% -5.0-7.9), Lymphoid and hematopoietic system 2.17 (CI 95% 1.7-2.7), Bone and articular cartilage 2.6 (CI 95% 2.0-3.3), Breast 3.45 (CI 95% -10-17) and Colon 4.5 (CI 95% -3.5-13). In the higher ERR/Gy group, ranging from approx. 10 to 15 were: Urinary bladder 10.1 (CI 95% 1.4-23), Liver 14.2 (CI 95% 13-16), Kidney 14.9 (CI 95% 3.9-26) and Lip, oral cavity and pharynx 15.20 (CI 95% 2.73-27.63). Applying a typical candidate patient (female, age 65 years) and correcting for reference population mortality rate, a total estimated excess mortality of an i.p. 211At-mAb treatment amounted to 1.13 per 100 treated. More than half of this excess originated from urinary bladder and kidney, 0.29 and 0.34 respectively. Depending on various adjustments in calculation and assumptions on competing risks excess mortality could range from 0.11 - 1.84 per 100 treated. Conclusion: Published epidemiological data on life-long detriment following alpha-particle irradiation and its dosimetry allowed calculations to estimate the risk for secondary cancer following 211At-based i.p. TAT. Measures to reduce dose to the urinary organs may further decrease the estimated relative low risk for secondary cancer from 211At-mAb based i.p. TAT.
6.	Pihl-Karlsson, Gunilla, et al. (författare) Tillståndet i skogsmiljö i Stockholms län : Resultat från Krondroppsnätet till och med 2016/17 2018 Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)
7.	Akselsson, Cecilia, et al. (författare) A Combined Measurement and Modelling Approach to Assess the Sustainability of Whole-Tree Harvesting—A Swedish Case Study 2021 Ingår i: Sustainability. - : MDPI AG. - 2071-1050. ; 13:4 Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract The demand of renewable energy has increased the interest in whole-tree harvesting. The sustainability of whole-tree harvesting after clear-cutting, from an acidification point of view, depends on two factors: the present acidification status and the further loss of buffering capacity at harvesting. The aims of this study were to investigate the relationship between these two factors at 26 sites along an acidification gradient in Sweden, to divide the sites into risk classes, and to examine the geographical distribution of them in order to provide policy-relevant insights. The present status was represented by the acid neutralizing capacity (ANC) in soil solution, and the loss of buffering capacity was represented by the estimated exceedance of critical biomass harvesting (CBH). The sites were divided into three risk classes combining ANC and exceedance of CBH. ANC and exceedance of CBH were negatively correlated, and most sites had either ANC < 0 and exceedance (high risk) or ANC > 0 and no exceedance (low risk). There was a geographical pattern, with the high risk class concentrated to southern Sweden, which was mainly explained by higher historical sulfur deposition and site productivity in the south. The risk classes can be used in the formulation of policies on whole-tree harvesting and wood ash recycling.
8.	Akselsson, Cecilia, et al. (författare) Acidification trends in south Swedish forest soils 1986-2008 : Slow recovery and high sensitivity to sea-salt episodes. 2013 Ingår i: Science of the Total Environment. - : Elsevier BV. - 1879-1026 .- 0048-9697. ; 444, s. 271-287 Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract Soil water chemistry in forest soils over 20years was studied at nine sites in southern Sweden. The aim was to investigate the recovery from acidification and the influence of strong sea salt episodes that occur in the region. All sites but one showed signs of recovery from acidification along with the reduced sulphur deposition, but the recovery progress was slow and the soil water was in most cases still highly acidic at the end of the period. In several cases the recovery was delayed by episodes of sea salt deposition, leading to transient acidification. The less marked decrease of sulphur concentrations in soil water than of sulphur deposition, highlighted the importance of sulphur adsorption/desorption in the acidification and recovery process. Nitrogen retention capacity was exceeded on one site, leading to nitrate leaching and extremely low pH. Storm fellings on two sites in the end of the period led to effects similar to those of regeneration fellings. It was concluded that the soils in the region are in an early stage of recovery. The future progress of recovery strongly depends on future nitrogen retention of forest soils and the frequency of sea salt episodes.
9.	Akselsson, Cecilia, et al. (författare) Assessing the risk of N leaching from forest soils across a steep N deposition gradient in Sweden. 2010 Ingår i: Environmental Pollution. - : Elsevier BV. - 0269-7491 .- 1873-6424. ; 158:12, s. 3588-3595 Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract Nitrogen leaching from boreal and temporal forests, where normally most of the nitrogen is retained, has the potential to increase acidification of soil and water and eutrophication of the Baltic Sea. In parts of Sweden, where the nitrogen deposition has been intermediate to high during recent decades, there are indications that the soils are close to nitrogen saturation. In this study, four different approaches were used to assess the risk of nitrogen leaching from forest soils in different parts of Sweden. Nitrate concentrations in soil water and C:N ratios in the humus layer where interpreted, together with model results from mass balance calculations and detailed dynamic modelling. All four approaches pointed at a risk of nitrogen leaching from forest soils in southern Sweden. However, there was a substantial variation on a local scale. Basing the assessment on four different approaches makes the assessment robust.
10.	Akselsson, Cecilia, et al. (författare) Kritisk belastning för försurning och övergödning i Norrbottens län : En kartläggning av nedfall av kväve och svavel i Norrbottens län, på uppdrag av Länsstyrelsen i Norbottens län 2015 Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)
11.	Akselsson, Cecilia, et al. (författare) Miljöövervakning på Obsytorna 1984–2013 : Beskrivning, resultat, utvärdering och framtid 2015 Rapport (populärvet., debatt m.m.)
12.	Akselsson, Cecilia, et al. (författare) Tillståndet i skogsmiljön i Västra Götalands län : Resultat från Krondroppsnätet t.o.m. september 2014 2015 Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract I denna rapport redovisas resultaten från mätningar inom Krondroppsnätet i VästraGötalands län från perioden oktober 2013 till september 2014. Resultaten relateras tilltidigare års mätningar. I Västra Götalands län görs mätningar av lufthalter (vid en plats), avnedfall på öppet fält (vid två platser) samt av nedfall via krondropp och markvattenkemi(vid fem platser).Svaveldioxid- och kvävedioxidhalterna i luften har minskat signifikant under både sommarochvinterhalvår sedan mätstarten vid Hensbacka. Under 2013/14 var svaveldioxidhalternadock högre jämfört med de sex föregående åren. Även svavelnedfallet i krondroppet harminskat signifikant vid alla länets mätplatser sedan mätstarten. Under 2013/14 varieradesvavelnedfallet (utan havssalt) i länet mellan 1 och 2,5 kg per hektar. Statusen i markvattnettyder på bestående försurningsproblem för skogsmarken, men visar också att det pågår enlångsam återhämtning, med stigande pH och ANC och minskande halter oorganisktaluminium, vid de mest försurningsdrabbade mätstationerna. Vid övriga mätstationer, sominte varit lika drabbade av försurningen, har ingen återhämtning skett, och ANC är runtnoll.Kvävenedfallet, som följs främst på öppet fält på grund av interncirkulation i kronorna iskogsytorna, visar på en signifikant minskning vid Hensbacka, en av de två mätstationersom har tillräckligt lång mätserie för att man ska kunna göra en tidsserieanalys. Under2013/14 var kvävenedfallet i nederbörden mellan 7 och 8 kg per hektar. Det totalakvävenedfallet till skog kan antas vara cirka 25 % högre i länet på grund av torrdepositionentill skogen, vilket gör att det beräknas till 9-10 kg per hektar under 2013/14. Den kritiskabelastningsgränsen med avseende på övergödning till skog har satts till 5 kg per hektar ochår. Gränsen överskrids därmed med bred marginal i hela länet och har även gjort så underlång tid. I Västra Götalands län har halterna av ammonium- och nitratkväve i markvattnetgenerellt varit relativt låga förutom vid ett fåtal tillfällen. Vid en nyligen avveckladmätstation har höga halter nitrat i markvattnet uppmätts efter ett angrepp avgranbarkborre, vilket tyder på en pågående upplagring av kväve i länets skogsmark som kanresultera i kväveläckage i samband med andra störningar.Resultat för nedfall av svavel och kväve samt markvattenkemi från Krondroppsnätet haranvänts till de fördjupade utvärderingarna avBara naturlig försurning och Ingenövergödningsom slutförts under 2015.Under 2014 utvärderades Skogsstyrelsens program för observationsytor (obsytor), dåprogrammet avslutades under 2013. Inom obsyte-programmet, som startade 1984, harmätningar i träd och mark gjorts på hundratals ytor i Sverige. Merparten avKrondroppsnätets ytor utgör en delmängd av obsytorna. En slutsats från utvärderingen varatt obsyte-programmets mätningar bör fortsätta på Krondroppsnätets ytor, då de tvåmätprogrammen ger unika möjligheter till studier av orsakssamband för hela kedjan frånnedfall till tillstånd i träd och mark.31 juli 2014 startade i Västmanland den största skogsbranden i modern tid i Sverige. Rökenspreds över ett stort område och vissa indikationer tyder på att NO2-halterna i luft endastpåverkades av branden i begränsad omfattning i närområdet.Mellan 31 augusti 2014 och 27 februari 2015 inträffade det största vulkanutbrottet på Islandsedan 1783, vilket påverkade luftföroreningssituationen i Sverige. Vulkanutbrottetproducerade svavelemissioner i nivå med hela Europas samlade svavelutsläpp.Mätningarna inom Krondroppsnätet visade att lufthalterna av SO2, framförallt i norraSverige, var kraftigt förhöjda under september 2014. Ytterligare utredning om påverkanfrån vulkanen i nedfallet i olika delar av Sverige kommer under 2015.
13.	Akselsson, Cecilia, et al. (författare) Tillståndet i skogsmiljön i Västra Götalands län : Resultat från Krondroppsnätet t.o.m.september 2013 2014 Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)
14.	Berg, Håkan, et al. (författare) Characterization of antibodies for quantitative determination of spiggin protein levels in male and female three-spined stickleback (Gasterosteus aculeatus) 2009 Ingår i: Reproductive Biology and Endocrinology. - : BioMed Central (BMC). - 1477-7827. ; 7:1 Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract Spiggin is an adhesive glycoprotein produced in the kidney of sticklebacks during the breeding season and is subsequently secreted into the urinary bladder from where it is employed for nest building. Since the production of the protein has been shown to be under androgenic control, spiggin has been suggested to be a useful biomarker for androgenic substances in the environment. In this study, two polyclonal spiggin antibodies based on synthetic peptides and one polyclonal antibody directed against native spiggin have been characterized. The antibodies ability to identify spiggin was investigated by quantitative immunoassay. For both peptide antibodies the quantification range was determined to be between 1 and 80 ng spiggin and determination of renal spiggin levels from immature and mature males displayed a 15-fold increase in total spiggin content of the kidney resulting in a 6-fold increase in male kidney weight due to hypertrophy. The kidney somatic index (KSI) was found to correlate well with the total renal spiggin content and therefore it appears that KSI in sticklebacks could be used as an initial method to identify substances displaying androgenic effects. Furthermore, western blot analysis revealed that the polyclonal antibodies recognize different spiggin isoforms and that spiggin can be detected in the urinary bladder and kidney of both males and female sticklebacks. In order to develop a quantitative detection method for native spiggin it is necessary to produce a standard that can be used in a bioassay. Due to the adhesive and polymerization characteristics of spiggin the protein is difficult to use as a standard in bioassays. So far spiggin has been shown to exist in at least 14 isoforms, all of which contain polymerization domains. To overcome the solubility problem we have produced recombinant spiggin gamma, with only one polymerization domain, that can be expressed in E. coli. Western blot analysis demonstrated that the polyclonal antibodies were able to detect recombinant spiggin gamma protein in bacterial cell lysate, suggesting that it may be developed into a useful source of standard spiggin to be used for quantitative determination of androgen induced spiggin production in sticklebacks.
15.	Braun, Sabine, et al. (författare) Nitrogen deposition in forests: Statistical modeling of total deposition from throughfall loads 2022 Ingår i: Frontiers in Forests and Global Change. - : IVL Svenska Miljöinstitutet. - 2624-893X. ; 5 Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract Introduction: Nitrogen (N) gradient studies in some cases use N deposition inthroughfall as measure of N deposition to forests.For evaluating critical loadsof N, however, information on total N deposition is required, i.e., the sum ofestimates of dry, wet and occult deposition.Methods: The present paper collects a number of studies in Europe wherethroughfall and total N deposition were compared in different forest types.From this dataset a function was derived which allows to estimate total Ndeposition from throughfall N deposition.Results: At low throughfall N deposition values, the proportion of canopyuptake is high and thus the underestimation of total deposition by throughfallN needs to be corrected.At throughfall N deposition values > 20 kg Nha?1 yr?1 canopy uptake is getting less important.Conclusion: This work shows that throughfall clearly underestimates totaldeposition of nitrogen. With the present data set covering large parts of Europe it is possible to derive a critical load estimate from gradient studiesusing throughfall data.
16.	Chamalidou, Chaido, 1972, et al. (författare) Survival patterns of invasive lobular and invasive ductal breast cancer in a large population-based cohort with two decades of follow up 2021 Ingår i: Breast. - : Churchill Livingstone. - 0960-9776 .- 1532-3080. ; 59, s. 294-300 Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract Background: Invasive lobular carcinoma (ILC) comprises 8-15 % of all invasive breast cancers and large population-based studies with >10 years of follow-up are rare. Whether ILC has a long-time prognosis different from that of invasive ductal carcinoma, (IDC) remains controversial. Purpose: To investigate the excess mortality rate ratio (EMRR) of patients with ILC and IDC and to correlate survival with clinical parameters in a large population-based cohort. Material and methods: From 1989 through 2006, we identified 17,481 patients diagnosed with IDC (n = 14,583) or ILC (n = 2898), younger than 76 years from two Swedish Regional Cancer Registries. Relative survival (RS) during 20 years of follow up was analysed. Results: ILC was significantly associated with older age, larger tumours, ER positivity and well differentiated tumours. We noticed an improved survival for patients with ILC during the first five years, excess mortality rate ratio (EMRR) 0.64 (CI 95 % 0.53-0.77). This was shifted to a significant decreased survival 10-15 years after diagnosis (EMRR 1.49, CI 95 % 1.16-1.93). After 20 years the relative survival rates were similar, 0.72 for ILC and 0.73 for IDC. Conclusions: During the first five years after surgery, the EMRR was lower for patients with ILC as compared to patients with IDC, but during the years 10-15 after surgery, we observed an increased EMRR for patients with ILC as compared to IDC. These EMRR between ILC and IDC were statistically significant but the absolute difference in excess mortality between the two groups was small. (c) 2021 The Authors. Published by Elsevier Ltd. This is an open access article under the CC BY-NC-ND license (http://creativecommons.org/licenses/by-nc-nd/4.0/).
17.	Ekström, Mikael, et al. (författare) Antiferromagnetism in Zn-doped La2CuO4 as observed by muon spin resonance spectroscopy 2001 Ingår i: Physical Review B - Condensed Matter and Materials Physics. - 0163-1829. ; 64:18, s. 1845221-1845226 Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract The local fields seen by positive muons implanted in Zn-doped La2CuO4 show a distribution with a main peak attributed to muon sites far from the Zn ions and a satellite structure corresponding to muons residing closer to the Zn. The temperature dependence indicates a strong loss of magnetic order for Cu moments near the Zn atoms. The data can be understood in terms of a model where a Zn ion not only introduces a vacancy in the magnetic Cu lattice but also creates a RKKY-type disturbance. The electron spin polarization around the Zn ions induces a change of the magnetic moments on surrounding Cu ions. The AF lattice is found to be strongly perturbed within a radius of 10 Angstrom around each Zn ion. Possible consequences for the superconductivity of the corresponding Sr-doped materials are discussed.
18.	Ferm, Martin, et al. (författare) Wet deposition of ammonium, nitrate and non-sea-salt sulphate in Sweden 1955 through 2017. 2019 Ingår i: Atmospheric Environment: X. - 2590-1621. ; 100015:2 Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract Långtidstrend av våtdeposition till Sveige
19.	Hansen, Karin, et al. (författare) Trender i kvävenedfall över Sverige 1955-2011 2013 Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract Kvävenedfallet har stor betydning för försurning och övergödning. Uppdraget har finansierats av Naturvårdsverket, med syfte att förbättra underlaget för att följa upp miljökvalitetsmålet Bara naturlig försurning . En ny, unik databas har etablerats, med de flesta mätningar som har skett i Sverige av nederbördsmängder och -kemi på öppet fält från 1955 och fram till idag. Beräkningar av nedfallet av oorganiskt kväve (NO3- + NH4+) med nederbörden (våtdepositionen) vid de sammanlagt 362 mätplatserna visar att nedfallet är högre i hela Sverige idag än när mätningarna startade 1955. Data visar en stor variation i kvävenedfallet mellan mätplatser och år, vilket gör det svårt att detektera statistiskt signifikanta förändringar över tid. Nedfallet av kväve med nederbörden till Sverige ökade signifikant under 20-årsperioden 1970-1989 i sydvästra Sverige, men inte i sydöstra eller norra Sverige. Under 20-årsperioden 1990-2009 skedde ingen förändring av nedfallet i norra eller sydvästra Sverige, men i sydöstra Sverige minskade nedfallet av olika kväveformer med nederbörden signifikant. Parallellt har kvävenedfallet uppskattats med MATCH-modellen med två olika simuleringar. Den ena simuleringen (TRENDMATCH) har använt indata från observerad meteorologi tillsammans med emissioner bestämda inom EMEP-programmet medan den andra (KLIMATMATCH) använder meteorologi från en klimatmodell och emissioner sammanställt för RCP4.5. Den med TRENDMATCH modellerade depositionen visar nedåtgående trender för såväl NO3- som NH4+ från 1990 till 2009 i alla regioner. Resultaten från KLIMATMATCH visar inte lika tydliga trender för NH4+, beroende på att de historiska emissionerna i RCP4.5 databasen både visar upp- och nedåtgående trender för perioden. Trender i kvävenedfall beräknade med MATCH-modellen är till mycket stor del styrda av trender i de emissioner som används av spridningsmodellen. Det kan finnas flera orsaker till att vi inte ser tydliga trender i kvävenedfallet under de senaste decennierna. Trendanalyser kräver data med långa tidsserier, vilket av olika orsaker ofta saknas. Om kvävenedfallet har förändrats, men förändringen är liten, så är det svårt eller omöjligt att urskilja detta ur de stora slumpmässiga mellanårsvariationerna. Det är också möjligt att nedfallet inte har förändrats, trots minskande emissioner i Europa, på grund av ändrade atmosfärskemiska förhållanden (t ex klimat och minskande svavelemissioner), eller om utsläppen av kväve från källor som är av vikt för Sverige inte har minskat i samma utsträckning som emissionerna för Europa som helhet har. Det är också svårt att uppskatta kväveemissioner, vilket i rapporten illustreras av de två emissionsuppskattningar som har använts, där den ena rapporterar minskande emissioner av ammoniak och den andra ökande. För att uppnå precision och statistiskt kunna säkerställa förhållandevis små förändringar i kvävenedfallet, i storleksordningen 20 procent under en period av 20 år, behövs mätningar vid ett stort antal platser runt om i landet. Vi föreslår en genomgång av hur de framtida mätningarna av kvävenedfallet, som utgör basen för övervakningen, bör utformas. En viktig punkt är att existerande stationer med långa tidsserier bör bevaras, något som kräver långsiktig finansiering.
20.	Hansen, Karin, et al. (författare) Trender i kvävenedfall över Sverige 1955-2011 : underlag för miljömålsarbetet 2013 Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)
21.	Hansen, Karin, et al. (författare) Trender i kvävenedfall över Sverige 1955-2011 2013 Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)
22.	Hellsten, Sofie, et al. (författare) Effekter av stormen Gudrun på kväveutlakning från skogsmark 2010 Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)
23.	Hellsten, Sofie, et al. (författare) Effekter av stormen Gudrun på kväveutlakning från skogsmark 2014 Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract I denna rapport utvärderas effekter av stormen Gudrun på 35 ytor inom Krondroppsnätet, framförallt med avseende på kväveutlakningen från skogsmark efter en storm. Resultaten visade på ett tydligt samband mellan stormskadornas omfattning och nitrathalterna i markvattnet, med högre nitrathalter i de ytor som skadades mest. Effekten varierade dock inom samma skadeklass, vilket beror på andra faktorer som till exempel markvegetationen, kvävenedfallet, markvattnets surhetsgrad och beståndets ålder. Uppskalning av resultatet visade att den totala kvävebruttobelastningen till Östersjön och Västerhavet från skogsmark kan öka med ca 8 % till följd av en storm av Gudruns storlek.
24.	Hellsten, Sofie, et al. (författare) Förbättrad modellering och mätning av belastningen från luftföroreningar : samverkan mellan Krondroppsnätet och MATCH-modellen 2010 Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)
25.	Hellsten, Sofie, et al. (författare) Förbättrad modellering och mätning av belastningen från luftföroreningar - samverkan mellan Krondroppsnätet och MATCH-modellen 2010 Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract Mätningarna inom Krondroppsnätet, och modellsystemet MATCH- Sverige, används idag i den nationella miljöövervakningen av nedfall av olika luftföroreningar till skog och mark. Följande studie har utvärderat möjligheten att kombinera informationen från de två systemen och ger konkreta förslag på förbättringsmöjligheter för att skapa bättre förutsättningar för att uppnå en optimal nationell miljöövervakning samt modellering. I vissa hänseende har även andra nationella atmosfärskemiska stationsnät inkluderats i studien. När det gäller övervakningsmätnäten är det angeläget att samtliga mätstationer utrustas med enhetliga och testade nederbördsprovtagare, att beräkna våtdeposition med hjälp av mätningarna över öppet fält samt en korrektionsfaktor och att mätningarna vid fjällstationerna åter tas i drift. Vidare är det viktigt att strängprovtagare åter tas i drift för att möjliggöra uppskattningen av torrdepositionen, framför allt av föreningar som interncirkulerar i trädkronorna, såsom kväve och baskatjoner. Modellerade nederbördsmängder som tagits fram av SMHI kan eventuellt användas för att i efterhand beräkna nedfallet över öppet fält vintertid. När det gäller MATCH-modellen är det angeläget att torrdepositionen av baskatjoner åter modelleras med MATCH-Sverige, något som är möjligt nu då lufthaltsmätningar av baskatjoner återigen finns tillgängliga. Även införandet av strängprovtagare kan användas som underlag vid modelleringen av baskatjoner. Det är prioriterat att räkna om MATCH resultaten för 2005-2008 med samma höga upplösning som tidigare (11 x 11 km). Andra förbättringsmöjligheter för MATCH-modellen omfattar en omarbetning av parameteriseringen av torrdepositionen till skog, vilket skulle vara möjlig med hjälp av resultaten från mätningarna av torrdepositionen av kväve och baskatjoner med strängprovtagare. Vidare föreslås att resultaten från de olika atmosfärskemiska stationsnäten jämförs med modellvärden (MATCH och EMEP) för att få en övergripande bild av de kombinerade resultaten från samtliga mätnät i kombination med modellresultat. Inom studien har ett antal förslag till utvecklingsprojekt tagits fram som kan bidra till att förbättra både mätningar och modellering av nedfallet av luftföroreningar över Sverige.
26.	Hellsten, Sofie, et al. (författare) Hur påverkas mark-, grund- och ytvatten vid en skogsavverkning? - Fallstudie Storskogen i Västra Götaland 2021 Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract En av de högsta halterna av metylkvicksilver som uppmätts i skogsmiljö i Sverige noterades i det avrinnande vattnet från ett avverkat område i Sydvästra Sverige. Framför allt förekom mycket höga halter av metylkvick-silver vid låg vattenföring sommartid. Avverkningen påverkade även försurningsparametrar, nitrathalter och löst organiskt kol. Exempelvis ökade uttransporten av kväve kraftigt andra året efter avverkningen. Avverkningen ledde också till en nästan fördubblad förlust av baskatjoner (Ca2+, Mg2+, K+ och Na+) från avrinningsområdet.
27.	Hellsten, Sofie, et al. (författare) Increased concentrations of nitrate in forest soil water after windthrow in southern Sweden 2015 Ingår i: Forest Ecology and Management. - : Elsevier BV. - 1872-7042 .- 0378-1127. ; 356, s. 234-242 Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract In January 2005, south-west Sweden was hit by a severe storm that caused large damage to the forests through massive windthrow. The aim of this study was to assess the effect of this windthrow on nitrate concentrations in the soil water below the root zone on 33 forest monitoring plots within the Swedish Throughfall Monitoring Network (SWETHRO). These sites were damaged to different extents by the storm. The analysis showed increased levels of nitrate concentrations in the soil water as a consequence of storm damaged forest. The present study concerned forest ecosystems with relatively low levels of nitrogen deposition, as compared with forests analysed in previous studies. The maximum soil water nitrate concentrations occurred 1-4 years after the storm. After 5-6 years, the concentrations were back at the same levels as before the storm event. It was not possible to demonstrate a significant correlation between increased nitrate concentrations in the soil water after the storm and the level of nitrogen deposition at the site. The potential impact on ground- and surface waters due to elevated nitrate concentrations in soil water after storm events is discussed. (C) 2015 Elsevier B.V. All rights reserved.
28.	Hellsten, Sofie, et al. (författare) Påverkan på atmosfäriskt nedfall och luftkvaliten i Sverige av SO2-emissioner från vulkanutbrottet på Island, 2014-2015 : Utvärdering med Krondroppsnätets mätningar och EMEP modellen 2017 Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract Den 31 augusti 2014 till 27 februari 2015 pågick ett vulkanutbrott på Island med utsläpp av svaveldioxid (SO2) i samma storleksordning som de dubbla antropogena utsläppen från Europa under ett år. Merparten av svavelutsläppen från vulkanen skedde under september till november 2014. Vulkanutbrottet påverkade periodvis luftkvaliteten i Sverige, framför allt under september och oktober 2014. och i synnerhet i norra Sverige som normalt har en relativt ren miljö utan större föroreningskällor.Samtliga mätplatser inom Krondroppsnätet visade förhöjda lufthalter av SO2 i september 2014 jämfört med tidigare år. Den uppmätta genomsnittliga SO2-halten i september 2014 över Sverige, var sex gånger så hög som motsvarande treårsmedelvärde för september under 2011-2013. Ökningen var störst i norra Sverige, där lufthalterna var 25 gånger högre än normalt. I södra och mellersta Sverige var ökningen betydligt mindre, ungefär 3 gånger så hög i mellersta Sverige och dubbelt så hög i södra Sverige. Spridningsmodellering med EMEP-modellen visade att över 90 % av SO2-halterna under september 2014 i norra Sverige hade sitt ursprung i SO2-emissioner från vulkanutbrottet.I likhet med lufthalterna ökade svavelnedfallet mest i norra Sverige, men för nedfallet var ökningen störst under oktober månad. Detta kan förklaras av att nederbördsmängden under oktober månad var hög. September månad karaktäriserades av en låg nederbördsmängd, varför en stor mängd av torrdepositionen av svavel från september, det vill säga den deposition som fastnar i trädkronorna, sköljdes ner med regnet och samlades in i krondroppsmätningarna under träd-kronorna först under oktober månad. Detta bidrog till att den totala svaveldepositionen (alltså mätningarna via krondropp) blev hög under oktober.Nedfallet av svavel med nederbörden (våtdepositionen) var ca tre gånger så hög under oktober 2014 över Sverige jämfört med motsvarande treårsmedelvärde för oktober under 2011-2013. Totaldepositionen som krondropp ökade ännu mer och var ca fem gånger högre. Nedfallet ökade mest i norra Sverige, där nedfallet över öppet fält ökade med 350 % och totaldepositionen som krondropp ökade drygt 1200 %. Motsvarande ökning i mellersta Sverige var 270 % för nedfallet över öppet fält och 760 % för totaldepositionen som krondropp. I södra Sverige var ökningen bara 130 % respektive 220 %. Spridningsberäkningen med EMEP-modellen visade att våtdepositions-andelen från vulkanen var mer än 80 % i vissa delar av norra Sverige, under tiden för vulkanutbrottet (september 2014 – februari 2015).Även om mätresultaten visar på kraftiga förhöjningar av SO2-halter och svavelnedfall på månads-basis, så syns effekten inte lika tydligt om man analyserar data för årsmedelvärden (hydrologiska år), framförallt inte i södra och mellersta Sverige. Detta beror framförallt på att inledningen av vulkanutbrottet (september 2014) tillfaller det hydrologiska året 2013/2014, medan återstoden av vulkanutbrottet tillfaller det hydrologiska året 2014/2015. Om man däremot analyserar data på kalenderåret 2014 så syns effekten tydligt i hela landet.Även om det antropogena svavelnedfallet och lufthalterna av SO2 minskat dramatiskt i Sverige under de senaste 30 åren, belyser den här studien vikten av att upprätthålla luftkvalitetsmätningar. Krondroppsnätets mätningar bekräftar inte bara återhämtning, utan är också ett användbart verktyg för att spåra effekterna av specifika föroreningshändelser såsom vulkaniska utsläpp av SO2.
29.	Hellsten, Sofie, et al. (författare) Påverkan på atmosfäriskt nedfall och luftkvaliten i Sverige av SO2-emissioner från vulkanutbrottet på Island, 2014-2015 2017 Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract Den 31 augusti 2014 till 27 februari 2015 pågick ett vulkanutbrott på Island med utsläpp av svaveldioxid (SO2) i samma storleksordning som de dubbla antropogena utsläppen från Europa under ett år. Merparten av svavelutsläppen från vulkanen skedde under september till november 2014. Vulkanutbrottet påverkade periodvis luftkvaliteten i Sverige, framför allt under september och oktober 2014. och i synnerhet i norra Sverige som normalt har en relativt ren miljö utan större föroreningskällor. Samtliga mätplatser inom Krondroppsnätet visade förhöjda lufthalter av SO2 i september 2014 jämfört med tidigare år. Den uppmätta genomsnittliga SO2-halten i september 2014 över Sverige, var sex gånger så hög som motsvarande treårsmedelvärde för september under 2011-2013. Ökningen var störst i norra Sverige, där lufthalterna var 25 gånger högre än normalt. I södra och mellersta Sverige var ökningen betydligt mindre, ungefär 3 gånger så hög i mellersta Sverige och dubbelt så hög i södra Sverige. Spridningsmodellering med EMEP-modellen visade att över 90 % av SO2-halterna under september 2014 i norra Sverige hade sitt ursprung i SO2-emissioner från vulkanutbrottet. I likhet med lufthalterna ökade svavelnedfallet mest i norra Sverige, men för nedfallet var ökningen störst under oktober månad. Detta kan förklaras av att nederbördsmängden under oktober månad var hög. September månad karaktäriserades av en låg nederbördsmängd, varför en stor mängd av torrdepositionen av svavel från september, det vill säga den deposition som fastnar i trädkronorna, sköljdes ner med regnet och samlades in i krondroppsmätningarna under träd¬kronorna först under oktober månad. Detta bidrog till att den totala svaveldepositionen (alltså mätningarna via krondropp) blev hög under oktober. Nedfallet av svavel med nederbörden (våtdepositionen) var ca tre gånger så hög under oktober 2014 över Sverige jämfört med motsvarande treårsmedelvärde för oktober under 2011-2013. Totaldepositionen som krondropp ökade ännu mer och var ca fem gånger högre. Nedfallet ökade mest i norra Sverige, där nedfallet över öppet fält ökade med 350 % och totaldepositionen som krondropp ökade drygt 1200 %. Motsvarande ökning i mellersta Sverige var 270 % för nedfallet över öppet fält och 760 % för totaldepositionen som krondropp. I södra Sverige var ökningen bara 130 % respektive 220 %. Spridningsberäkningen med EMEP-modellen visade att våtdepositions¬andelen från vulkanen var mer än 80 % i vissa delar av norra Sverige, under tiden för vulkanutbrottet (september 2014 – februari 2015). Även om mätresultaten visar på kraftiga förhöjningar av SO2-halter och svavelnedfall på månads-basis, så syns effekten inte lika tydligt om man analyserar data för årsmedelvärden (hydrologiska år), framförallt inte i södra och mellersta Sverige. Detta beror framförallt på att inledningen av vulkanutbrottet (september 2014) tillfaller det hydrologiska året 2013/2014, medan återstoden av vulkanutbrottet tillfaller det hydrologiska året 2014/2015. Om man däremot analyserar data på kalenderåret 2014 så syns effekten tydligt i hela landet. Även om det antropogena svavelnedfallet och lufthalterna av SO2 minskat dramatiskt i Sverige under de senaste 30 åren, belyser den här studien vikten av att upprätthålla luftkvalitetsmätningar. Krondroppsnätets mätningar bekräftar inte bara återhämtning, utan är också ett användbart verktyg för att spåra effekterna av specifika föroreningshändelser såsom vulkaniska utsläpp av SO2. This report is only available in Swedish. English summary is available in the report.
30.	Hellsten, Sofie, et al. (författare) Tillståndet i skogsmiljön i Blekinge län 2016 Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract Det atmosfäriska nedfallet av svavel till skogen i Blekinge har minskat kraftigt, i takt med minskade svavelutsläpp i Sverige och från Europa. Sedan mätningarna inom Krondroppsnätet började 1985 har svavelnedfallet minskat kraftigt från cirka 20 till 3 – 4 kg S/ha och år. Under senare år tyder dock mätningarna på att minskningen avstannat. Det är tydligt att försurningspåverkan i länets markvatten minskat sedan mätstarten 1985 genom att halterna av svavel minskat, pH ökat, ANC ökat och halten oorganiskt aluminium minskat. Trots det positiva i att försurningstillståndet förbättrats är det ännu inte tillfredställande, och sedan några år tillbaka verkar återhämtningen ha avstannat. Det finns i markvattnet kvarstående betydande halter av oorganiskt aluminium, pH är i de flesta fall under 5 och ANC är negativt eller runt noll. Det går ännu inte att statistiskt fastställa att nedfallet av kväve i länet har förändrats sedan mätstart. Kvävenedfallet i nederbörden var 2014/15 ca 9 kg/ha/år. Det totala nedfallet till skog (inkl. våt- plus torrdeposition) för de två senaste åren beräknas variera från 10 till 15 kg per hektar med högst nedfall i de allra västligaste delarna av länet. Detta medför att den kritiska belastningsgränsen för kväve med avseende på övergödning till skog, som har satts till 5 kg per hektar och år, och som har överskridits de flesta år i länet, även överskreds 2014/15. Förhöjda nitrathalter i markvattnet förekommer dock relativt sällan i växande skog i Blekinge, vilket tyder på att skogarna i länet ännu inte nått kvävemättnad. När en granskog i länet avverkades år 2000 var dock halterna av nitrat i markvattnet kraftigt förhöjda under en period av cirka 6 år. This report is only available in Swedish.
31.	Hellsten, Sofie, et al. (författare) Tillståndet i skogsmiljön i Hallands län 2016 Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract Försurning av ytvattnen i Halland utgör fortfarande ett betydande problem, och cirka 80 procent av länets sjöar bedömdes vara försurade år 2010. Mätningarna inom Krondroppsnätet visar dock på en minskande trend för svavelhalter i luft i Timrilt samt i svavelnedfall till alla länets skogsytor. Sedan mätningarna vid Söstared började 1988 har svavelnedfallet minskat med cirka 80 procent, från cirka 11-12 till runt 2 kg S/ha/år. Detta är i samma takt som den rapporterade minskningen av Europas samlade utsläpp av oxiderat svavel sedan 1990. Även svavelhalten i markvattnet har minskat signifikant. Mätningarna i markvattnet visar dock att det fortfarande är starkt försurat i stora delar av länet, med generellt lågt pH och en syraneutraliserande förmåga (ANC) under noll, vilket visar på att det inte finns någon buffrande förmåga i markvattnet. Ett undantag är Söstared med förhållandevis bra värden för de olika försurningsindikatorerna. Lufthalterna av kvävedioxid har minskat signifikant i Timrilt, både för sommar- och vinter-halvår. För lufthalter av ammoniak finns inga signifikanta trender. Genom att trädkronorna direkt tar upp en viss del av kvävenedfallet har det varit svårt att säkerställa förändringar av kvävenedfallet till skogen i länet. Den totala kvävedepositionen av oorganiskt kväve ligger på mer än 15 kg per hektar för de två senaste åren. Detta är långt över den kritiska belastnings-gränsen för skogsmarken i Sverige, 5 kg N/ha/år, som baseras på effekter på markvegetation. Förhöjda halter av nitratkväve i markvattnet förekommer i Halland. Detta visar att det finns mer kväve än vad skogsekosystemet kan ta upp, vilket innebär en potentiell risk för kväve-utlakning till ytvatten. Halterna har generellt varit kraftigt förhöjda i Djupeåsen, Timrilt, Vallåsen och Kullahus. I Timrilt och Vallåsen ledde stormen Gudrun till ytterligare förhöjning av nitratkvävehalterna, liksom i ett senare skede även vid Borgared. This report is only available in Swedish.
32.	Hellsten, Sofie, et al. (författare) Tillståndet i skogsmiljön i Jönköpings län 2016 Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract I Jönköpings län görs mätningar av krondropp och markvattenkemi på fyra granytor, varav två startades 1996 (Bordsjö och Fagerhult) och två startades 1998 (Värnvik och Mellby). I Fagerhult mäts även nedfall på öppet fält, lufthalter samt torrdeposition med strängprovtagare. Svavelhalterna i luft under sommarhalvåret har minskat signifikant i länet. Även svavelnedfallet har minskat. Det minskade svavelnedfallet återspeglas i signifikant minskade halter av svavel i markvattnet vid två av länets fyra ytor, Värnvik och Bordsjö. Ingen av länets fyra provytor visar ännu på någon återhämtning från försurning, baserat på parametrarna pH, ANC (syraneutraliserande förmåga) och koncentrationen av oorganiskt aluminium. ANC vid Fagerhult har istället minskat signifikant. Vid Mellby, Bordsjö och Fagerhult har ANC som median för de senaste tre åren varit negativ, pH varit under 5 och halten oorganiskt aluminium varit hög. Den långsamma återhämtningen från försurningen i länet kan till viss del härledas till de ökade kloridhalterna i markvattnet som indikerar en havssaltsepisod och därmed en ”surstöt”. Stormarna under 2000-talet försvårar dock tolkningen av återhämtningsförloppet, tillsammans med eventuella störningar vid isättning av nya lysimetrar. Kvävenedfallet med nederbörden på öppet fält har inte förändrats i länet sedan mätstarten vare sig vid Fagerhult eller på Visingsö. Det totala nedfallet till skog (inkl. våt- och torrdeposition) för de två senaste åren beräknas variera från 7,5 till över 15 kg per hektar och år, med högst nedfall i de sydvästligaste delarna av länet. Detta medför att den kritiska belastningsgränsen för kväve med avseende på övergödning till skog, som har satts till 5 kg per hektar och år, har överskridits de flesta år i länet, så också 2014/15. Kvävehalterna i markvattnet har generellt varit låga, då skogen varit ostörd, men på samtliga ytor finns förhöjningar efter stormar som inträffade mellan åren 2005 och 2008. Den kraftigaste stormeffekten uppmättes i Mellby, som är mest stormskadad. This report is only available in Swedish.
33.	Hellsten, Sofie, et al. (författare) Tillståndet i skogsmiljön i Kalmar län 2016 Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract Sedan mätstarten har halten av svaveldioxid (SO2) i luften minskat signifikant under både sommar- och vinterhalvåret vid Ottenby, endast under vinterhalvåret vid Risebo samt endast under sommarhalvåret vid Rockneby. Vid Rockneby har sommarhalvårsmedelhalterna för kvävedioxid (NO2) minskat, medan vinterhalvårsmedelhalterna minskat vid länets samtliga mätstationer. Lufthalterna av SO2 och NO2 är dock fortsatt högre vid Ottenby på Ölands södra udde, jämfört med övriga mätplatser i länet, vilket troligen kan förklaras av påverkan från Östersjöns fartygstrafik. Även vid Rockneby är lufthalterna av SO2 och NO2 relativt höga, medan lägst lufthalter uppmätts vid Risebo i norra delen av länet. Svavelnedfallet (utan havssalt) i krondroppet har minskat signifikant sedan mätstarten vid alla länets mätplatser. Under 2014/15 varierade svavelnedfallet i länet mellan 1,4 och 2,3 kg per hektar. Status i markvattnet tyder på bestående försurningsproblem för skogsmarken, med undantag av länets norra delar. Markvattnet vid övriga mätplatser återhämtar sig endast mycket långsamt från försurning och i några fall syns även tecken på en försämring. Kvävenedfallet via nederbörden visar inte på någon signifikant förändring i länet sedan mätstarten. Under det senaste mätåret var kvävenedfallet med nederbörden mellan 5,6 och 6,0 kg per hektar. Det totala nedfallet till skog (inkl. våt- plus torrdeposition) för de två senaste åren beräknas variera mellan 7,5 - 10 kg per hektar i största delen av länet. Detta medför att den kritiska belastningsgränsen för kväve med avseende på övergödning till skog, som har satts till 5 kg per hektar och år, och som har överskridits de flesta år i länet, överskreds även 2014/15. Förhöjda halter av nitrat har förekommit relativt frekvent i markvattnet vid flertalet mätplatser i länet, framför allt i samband med stormarna 1999, 2005 och 2007. Detta kan tyda på en pågående upplagring av kväve i skogsmarken som resulterar i ett läckage till markvattnet i samband med störningar. This report is only available in Swedish.
34.	Hellsten, Sofie, et al. (författare) Tillståndet i skogsmiljön i Kalmar län - Resultat från Krondroppsnätet till och med 2016/17 2018 Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract Nedfallet av svavel- och kväveföreningar i Kalmar län har under lång tid överskridit vad skogs-marken samt sjöar och vattendrag tål. Under första halvan av 1990-talet varierade svavelnedfallet i länet från 3 till över 14 kg svavel per hektar och år men har sedan dess minskat kraftigt. Numera ligger svavelnedfallet till skogen i länet på strax över 1 kg per hektar och år (som medelvärde för de senaste tre åren). Svavelnedfallet vid krondroppsytan Ottenby på södra Öland har minskat med 83 % på 27 år. Sedan 1996/97, då mätningar fanns vid samtliga nu aktiva mätplatser, har svavelnedfallet minskat med mellan 72-82 %, med lägst minskning vid Risebo och högst vid Alsjö. Även lufthalterna av svaveldioxid har minskat statistiskt säkerställt med 48-59 %, sedan 1999, vid Ottenby, Rockneby och Risebo. Försurningstillståndet i skogsmarken i Kalmar län varierar kraftigt. I nuläget är det endast vid Alsjö i sydöstra Kalmar län där mätningarna genomgående visar på återhämtning genom ökande pH och ANC. Dock är pH alltjämt lågt, under 5, och ANC oftast negativt, vilket indikerar att återhämtningen går mycket långsamt vid Alsjö, se figur nedan. Vid Rockneby minskar pH och ANC är ofta negativt, vilket gör att försurningstillståndet inte förbättrats under mätperioden. Vid Ottenby är försurningsläget mer svårbedömt, då ANC och pH minskar samtidigt som pH är mycket lågt, mellan 4-4,5, och ANC klart positivt. Bäst försurningstillstånd finns vid Risebo i länets norra delar, med ett pH runt 6 och positivt ANC. pH minskar dock vid Risebo, vilket är lite oroväckande. Det tar lång tid för skogsmarken att återhämta sig efter den tidigare historiska försurningsbelastningen. Hur mycket svavelnedfall skogsmarken tål i dagsläget beror på flera samverkande faktorer, såsom kvävenedfall och bortförsel av buffrande ämnen vid skogs-avverkning. I takt med att svavelnedfallet minskat har dock andra faktorer, såsom skogsbruk och kvävenedfall, fått större betydelse för försurningspåverkan. Det totala nedfallet av oorganiskt kväve till skogen i länet har beräknats till 5-8 kg kväve per hektar och år under det senaste hydrologiska året (2016/17). Kvävenedfallet minskar endast långsamt och har under lång tid överskridit de kritiska nivåer som antagits främst för att motverka förändringar av biodiversiteten för barrskog i Sverige, 5 kg kväve per hektar och år. Inte något år under mätningarnas gång har det totala kvävenedfallet varit lägre än 5 kg/ha och år. Om kvävenedfallet överstiger vad skogsekosystemet kan ta hand om finns det risk för att kväve läcker till bäckar och sjöar. Förhöjda halter av nitratkväve i markvattnet har ibland förekommit i Kalmar län, vilket visar att det vid vissa platser finns mer kväve än vad skogsekosystemet kan ta upp och därmed en potentiell risk för kväveutlakning till ytvatten. När det gäller lufthalterna av kvävedioxid har de, sedan 1999, minskat statistiskt säkerställt med 30 % vid Ottenby och Rockneby samt 40 % vid Risebo, i länets norra delar.
35.	Hellsten, Sofie, et al. (författare) Tillståndet i skogsmiljön i norra Sverige 2016 Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract Sedan mätstart fram till 2013 har lufthalterna av svaveldioxid (SO2) minskat vid samtliga platser i norra Sverige, förutom Nikkaluokta. Mellan 31 augusti 2014 till 27 februari 2015 pågick ett vulkanutbrott på Island med mycket höga SO2-halter i marknivå som följd. Luft med dessa höga SO2-halter fördes periodvis med vindarna till Sverige. Månadsvisa lufthaltsmätningar inom Krondroppsnätet visade på kraftigt förhöjda SO2-halter i norra Sverige i september 2014, men även januari 2015. Därför blev sommar- och vinterhalvårsmedelhalten för SO2 vid flera platser i norra Sverige under 2014 och 2015 högre jämfört med tidigare år, och de tidigare statistiskt signifikanta minskande trenderna avbröts därmed. Vid de allra nordligaste mätplatserna förekommer så höga ozonhalter under de tidiga vårmånaderna, främst april, att de kan skada människor. Även den tidiga växtligheten kan skadas av de höga ozonhalterna, framförallt i perspektivet att vegetationssäsongen förlängs i ett förändrat klimat. Svavelnedfallet till skogen har sedan 1990-talet minskat signifikant vid flertalet platser i norra Sverige. Det finns en klar gradient i försurningsbelastningen från kusten mot inlandet, med större nedfall för de kustnära områdena. Det minskade svavelnedfallet återspeglas i signifikant minskande svavelhalter i markvattnet vid sex av nio mätlokaler. pH i markvattnet ligger vid de flesta lokaler i norra Sverige över 5 och den syraneutraliserande förmågan, ANC, uppvisar positiva värden strax över noll. Markvattenhalten av oorganiskt aluminium, som är giftigt för djur och växter, har generellt varit låg i Norrlands inland. Vid Västerbottens kustland har dock halten oorganiskt aluminium stundtals varit relativt hög, ANC negativt och pH lågt. Mätningarna i markvattnet vid några ytor visar att ANC minskat och/eller att halten oorganiskt aluminium ökat, men det är inga stora förändringar. I juni 2012 kvävegödslades krondroppsytan i Sör-Digertjärn i Jämtlands län, vilket påverkade resultaten från mätningarna. Halterna av nitrat och ammonium i markvattnet ökade dramatiskt under året, och höga halter bestod även påföljande år. På grund av läckaget av nitrat till markvattnet, samt i viss mån även ökande halter av lösta organiska ämnen (DOC), försämrades försurningsindikatorerna i markvattnet kraftigt. Under 2014 var ANC samt halten oorganiskt aluminium tillbaka på samma nivåer som före gödslingen, medan pH fortfarande var mycket lågt under 2015. Lufthalterna av kvävedioxid under sommarhalvåret har minskat vid flertalet mätplatser i norra Sverige. Ammoniakhalterna i luft har endast minskat vid två mätplatser sommartid, och vintertid har ammoniakhalterna ökat signifikant vid två mätplatser. Kvävenedfallet med nederbörden har minskat vid en mätlokal i Dalarnas län och ökat vid en mätlokal i Västerbottens län under de senaste 20 åren. Den kritiska belastningsgränsen för kväve till skogsmark överskreds endast i de sydligare delarna av Dalarnas län under 2014/15. Kvävehalten i markvattnet under rotzonen har oftast varit mycket låg, vilket visar att skogsekosystemet tar upp det ammonium- och nitratkväve som finns tillgängligt. This report is only available in Swedish.
36.	Hellsten, Sofie, et al. (författare) Tillståndet i skogsmiljön i Skåne län 2016 Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract Krondroppsnätet är ett mätprogram som under tre decennier har följt utvecklingen av nedfall av luftföroreningar i skogen och dess effekter på luft, växtlighet, mark och vatten. Krondroppsnätet omfattar idag 64 provytor fördelade över hela Sverige, och åtta av dessa ytor ligger i Skåne län. Den längsta mätserien är 27 år. I länet finna fyra granytor (Maryd, Stenshult, Hissmossa och Arkelstorp), två bokytor (Kampholma och Baldringe) och en tallyta (Falsterbo). Dessutom görs öppet fält-mätningar vid Videlycke. Markvatten mäts på sju platser, krondropp på sex platser, öppet fält på fyra platser och lufthalter samt torrdeposition mäts vid två platser. I denna rapport redovisas resultaten från mätningar i länet under perioden från oktober 2014 till september 2015, vilka relateras till resultaten från tidigare års mätningar. Vidare beskrivs aktuella händelser under 2015 med anknytning till Krondroppsnätet. Svavelnedfallet till skog i Arkelstorp och Västra Torup/Hissmossa har minskat från omkring 20 kg per hektar och år (exklusive havssalt) omkring 1990, till 2 kg per hektar och år eller mindre. De senaste två åren var dock nedfallet högre, omkring 3-4 kg per hektar, och denna förhöjning före¬kommer även på andra mätplatser i länet. Nedfallet på öppet fält var avsevärt lägre än nedfallet via krondropp under de första 10 årens mätningar, men skillnaden har avtagit efter dess. I Västra Torup/ Hissmossa, där långa tidsserier med mätningar över öppet fält finns, uppmäts nu ingen skillnad. Granytorna Stenshult och Maryd i söder är de ytor som tog emot mest svavelnedfall under 2014/15, 6 respektive 4 kg per hektar. I Stenshult har svavelnedfallet via krondropp varit ungefär dubbelt så högt som på öppet fält de senaste åren, vilket visar på hög torrdeposition. Kvävenedfallet, som följs främst på öppet fält på grund av interncirkulation i kronorna i skogs-ytorna, har varierat mellan 7 och 17 kg per hektar och år i Västra Torup/Hissmossa, som är den plats där mätningar pågått längst (27 år), med enstaka års uppehåll. Ingen tidstrend har kunnat påvisas. Nedfallet på öppet fält har generellt varit högre än via krondropp, vilket kan förklaras av upptag i trädkronorna. I Stenshult, där nedfall på öppet fält mätts de fyra senaste hydro¬logiska åren, har dock förhållandena varit de omvända, med mellan 11 och 17 kg kväve per hektar och år på öppet fält och mellan 17 och 22 kg per hektar och år i krondropp. Detta indikerar att torr¬depositionen av kväve i Stenshult är stor, avsevärt större än upptaget i trädkronorna. Den totala kvävedepositionen av oorganiskt kväve låg på mer än 15 kg per hektar för de två senaste åren. Detta är långt över den kritiska belastnings¬gränsen för skogsmarken i Sverige, 5 kg N/ha/år, som baseras på effekter på markvegetation. Det minskade svavelnedfallet återspeglas i signifikant minskande halter av svavel i markvattnet i Arkelstorp och Kampholma, som är de ytor som har långa tidsserier. Både Arkelstorp och Kampholma visar på återhämtning från försurning, med signifikanta ökningar av pH och syraneutraliserande förmåga (ANC). Förhöjda nitrat¬kväve¬halter i markvattnet har uppmätts i sex av de sju ytorna, och endast i bokytan i Kampholma har halterna varit låga hela tiden. Detta visar på att det finns mer kväve än vad skogsekosystemen kan ta upp på många håll i Skåne. Stenshult, som uppvisat högst kvävenedfall, är den yta där också halterna av nitratkväve i markvattnet varit som högst, upp till 18 mg/l. This report is only available in Swedish.
37.	Hellsten, Sofie, et al. (författare) Tillståndet i skogsmiljön i Södermanlands län 2016 Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract I denna rapport redovisas resultaten från mätningar inom Krondroppsnätet i Södermanlands län under perioden från oktober 2014 till september 2015, vilka relateras till tidigare års mätningar. Vidare beskrivs aktuella händelser under 2015 med anknytning till Krondroppsnätet. Svavelnedfallet vid provytorna i länet har minskat från cirka 4 kg per hektar 1996/97 till cirka 2 kg per hektar 2014/15. Markvattnet vid Edeby visar inga statistiskt signifikanta förändringar av pH, ANC eller oorganiskt aluminium, trots ett minskat svavelnedfall, vilket tyder på att återhämtningen från försurningen går långsamt. Försurningsstatusen vid Edeby är dock relativt god, med ett pH runt 5,5, ANC oftast över noll och halten oorganiskt aluminium i markvattnet relativt låg. Framtida mätningar får utvisa om förbättringen fortskrider. Kvävenedfallet, som följs främst på öppet fält på grund av interncirkulation i kronorna i skogsytorna, har varierat mellan 3 och 9 kg per hektar och år vid Edeby genom åren. Under det senaste mätåret var kvävenedfallet med nederbörden 5 kg per hektar. Det totala nedfallet till skog (inkl. våt- plus torrdeposition) för de två senaste åren beräknas ha varierat från 5 – 7,5 kg per hektar i de östra delarna av länet. I de sydvästliga delarna av länet varierade det totala kvävenedfallet de två senaste åren mellan 7,5 – 10 kg per hektar. Detta medför att den kritiska belastningsgränsen för kväve med avseende på övergödning till skog, som har satts till 5 kg per hektar och år, och som har överskridits de flesta år i länet, även överskreds 2014/15. Även om kvävenedfallet till skogsmarken i länet varit betydande genom åren har det sannolikt inte resulterat i något betydande läckage av nitrat till markvattnet eller avrinningen. Förhöjda nitrathalter i markvattnet kan dock ske vid störningar, såsom avverkning, stormskador etc. This report is only available in Swedish.
38.	Hellsten, Sofie, et al. (författare) Tillståndet i skogsmiljön i Värmlands län 2016 Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract I Värmlands län mäts krondropp och markvatten på tre granytor (Södra Averstad, Blåbärskullen och Transtrandsberget). I Södra Averstad finns den längsta mätserien, sedan 1990. Blåbärskullen och Transtrandsberget startades 1996. Mätningar av lufthalter och nedfall på öppet fält görs i Södra Averstad och Blåbärskullen. Dessutom mäts även torrdeposition med en strängprovtagare vid Blåbärskullen. Lufthalterna av SO2 i södra delen av länet har minskat med ca 70 % sedan 1994, i takt med Europas minskande utsläpp. Även lufthalterna av NO2 i länets södra del har minskat i takt med minskande utsläpp, med ca 50 % sedan 1994. Lufthalterna av NH3 är mycket låga i länet. Luft¬halterna av ozon, som medelhalt för sommar- respektive vinterhalvår, har legat på en konstant nivå sedan början av 2000-talet. Även svavelnedfallet till länets skogar har minskat i takt med rapporterade minskningar av svavelutsläpp. Tidsutvecklingen vad gäller nedfallet av oorganiskt kväve till skogen i länet är mer osäker. Den totala kvävedepositionen av oorganiskt kväve har varierat mellan 5-7,5 kg per hektar i de nordligare delarna av länet och mellan 7,5-10 kg per hektar i de sydligare delarna för de två senaste åren, vilket är högre än den kritiska belastningsgränsen för skogsmark i Sverige på 5 kg N/ha/år. Tidigare var skogsytan vid Södra Averstad kraftigt försurad, men sedan 1990-talet har det pågått en återhämtning från försurning i markvattnet i länets skogar, och numera visar indikatorerna för försurning på relativt bra värden. Under de senaste åren har dock återhämtningen avstannat. Vid Blåbärskullen, som tidigare visat bra värden på försurningsstatusen, har de försurningsrelaterade parametrarna till och med försämrats under de senaste åren. Förhöjda nitrathalter i markvattnet förekommer relativt sällan i växande skog, vilket tyder på att skogarna i Värmland ännu inte närmat sig kvävemättnad. This report is only available in Swedish.
39.	Hellsten, Sofie, et al. (författare) Tillståndet i skogsmiljön i Västmanlands län - Resultat från Krondroppsnätet till och med 2016/17 2018 Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract Nedfallet av svavel- och kväveföreningar i Västmanlands län har under lång tid överskridit vad skogsmarken samt sjöar och vattendrag tål. I början av 1990-talet varierade svavelnedfallet i länet från 4 till över 10 kg svavel per hektar och år, med högst nedfall i länets södra delar. Sedan dess har svavelnedfallet minskat kraftigt. Numera ligger svavelnedfallet till skogen i länet på 0,7 kg per hektar och år (som medelvärde för de senaste tre åren). Nedfallet av svavel i de södra delarna av länet har minskat med 90 % sedan 1994, medan det i länets norra delar minskat med mer än 65 % sedan 2002. Även lufthalterna av svaveldioxid har minskat statistiskt säkerställt med cirka 40 % sedan 1997 i länets södra delar. Som ett resultat av det minskande svavelnedfallet har försurningstillståndet i skogsmarken i Västmanlands läns södra delar förbättrats och markvattnet visar tydliga tecken på återhämtning från försurning. pH och den syraneutraliserande förmågan (ANC) i markvattnet har ökat statistiskt säkerställt, se figur nedan. Ökningen går dock långsamt, och ANC är fortfarande ibland negativt. Vattnet som rinner av från skogsmarken bör ha ett positivt ANC, för att bidra till buffringskapacitet i ytvattnet. Ytterligare återhämtning krävs för att avrinnande vatten ska kunna förse ytvattnet med buffringskapacitet. Det totala nedfallet av oorganiskt kväve till skogen i länet har beräknats till 2-4 kg kväve per hektar och år under det senaste hydrologiska året (2016/17). Kvävenedfallet minskar endast långsamt och har i länet under lång tid överskridit de kritiska nivåer som antagits främst för att motverka förändringar av biodiversiteten för barrskog i Sverige, 5 kg kväve per hektar och år. Det är endast under de två senaste åren som det totala kvävenedfallet varit lägre än 5 kg/ha och år. Om kvävenedfallet överstiger vad skogsekosystemet kan ta hand om finns det risk för att kväve läcker till bäckar och sjöar. Låga halter av nitrat i markvattnet tyder på att denna risk i nuläget är låg i länet. När det gäller lufthalterna av kvävedioxid har de minskat statistiskt säkerställt med nästan 40 % sedan 1994 i länets södra delar och med 45 % sedan 2004 i länets nordliga delar.
40.	Hellsten, Sofie, et al. (författare) Tillståndet i skogsmiljön i Västra Götalands län : Resultat från Krondroppsnätet t.o.m. september 2015 2016 Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract I denna rapport redovisas resultaten från mätningar inom Krondroppsnätet i Västra Götalandslän för perioden oktober 2014 till september 2015. Resultaten relateras till tidigare årsmätningar. I Västra Götalands län görs mätningar av lufthalter (vid en plats), nedfall på öppetfält (vid två platser) samt av nedfall via krondropp och markvattenkemi (vid fyra platser).Det finns en tendens (nära statistisk signifikans) till ökande nederbördsmängder vid Hensbacka,strax norr om Uddevalla. Den årliga ökningen är i samma storleksordning som SMHI anger attnederbörden i Västra Götaland har ökat för perioden 1991-2011 jämfört med perioden 1961-1990 (10-20%).Svavelnedfallet var under det hydrologiska året 2014/15 tydligt högre, jämfört med året innan,vid alla mätplatser i länet. Även lufthalterna av SO2 var höga under vintern 2014/15. Under åretinträffade två saker av betydelse för svavelhalter och nedfall. Det pågick under hösten/vinternett stort vulkanutbrott på Island som släppte ut mer svaveldioxid till atmosfären på ett halvår änhela Europas årliga samlade utsläpp. Denna förorenade luft påverkade luftkvaliteten i Sverige.Från 1 januari 2015 sänktes den tillåtna svavelhalten i fartygsbränsle, från tidigare 1 procent till0,1 procent svavel. Detta borde resulterat i ett minskat svavelnedfall vid kustnära platser iVästra Götaland. Av mätningarna att döma verkar dock påverkan från vulkanen ha övervägt vadgäller det summerade svavelnedfallet i Västra Götalands län under året. Mätningar av lufthalterinom Krondroppsnätet och Luft- och Nederbördskemiska nätet (LNKN) i sydöstra Sverige visaratt halterna av svaveldioxid vid två kustnära platser vid Östersjön som medelvärde för 2015(jan-dec) var cirka 30 % lägre jämfört med motsvarande medelvärde för de tre närmastföregående åren, med stor sannolikhet som ett resultat av minskade svavelutsläpp från sjöfartenpå Östersjön.Det pågår en återhämtning från försurningen i skogsmarken vid vissa platser i länet medaningen återhämtning sker på andra. Vid Hensbacka visar mätningarna på att markvattnet varitkraftigt försurat, men att det pågår en återhämtning med stigande pH och syraneutraliserandeförmåga (ANC) samt minskande halter oorganiskt aluminium. Vid Söstared, strax överlänsgränsen i norra Halland, sker inga förändringar i markvattnet som har ett pH som liggerstrax över 5, ANC just över noll och halter av oorganiskt aluminium som är förhöjda.För de två senaste åren beräknades det årliga totala nedfallet av oorganiskt kväve till mellan 10och 15 kg per hektar för Västergötlands län, med det högsta nedfallet i sydväst. Den kritiskabelastningen för övergödande kväve som används för Sveriges gran- och tallskogar, 5 kg N perhektar och år, överskreds således kraftigt i hela Västra Götalands län. Halterna av ammoniumochnitratkväve i markvattnet har dock generellt varit relativt låga vid de olika mätplatserna ilänet, vilket visar att skogsmarkerna i länet ännu inte nått kvävemättnad.Den 13-14 oktober 2015 firade Krondroppsnätet 30 år. Under två dagars seminariumpresenterades bl.a. hur Krondroppsnätet startade, hur det framtida skogsbruket kan se ut samtvilket behov det finns av miljöövervakning i skogen framöver. Vi hörde även föredrag omKrondroppsnätets frågeställningar i ett internationellt perspektiv samt utifrån tre myndighetersolika ansvarsområden (Naturvårdsverket, Havs- och vattenmyndigheten och Skogsstyrelsen).Under firandet skedde även en uppskattad exkursion till Krondroppsytan Timrilt.I samband med 30-årsjubileet presenterades en nyproducerad populärvetenskapligtemarapport, "Krondroppsnätet 1985-2015 – tre decenniers övervakning av luftföroreningar ochdess effekter på skogsmark", som kan beställas från IVL.IVL-rapport C 159. Tillståndet i skogsmiljön i Västra Götalands län. Resultat från Krondroppsnätet t.o.m. september2015Under 2015 initierades ett nytt sexårigt samarbetsprojekt som finns att läsa om påKrondroppsnätets webplats:www.krondroppsnatet.ivl.se. Grundtanken är att utifråndepositions-, markvatten- samt lufthaltsmätningar ge kunskap om belastning avluftföroreningar och dess effekter på växtlighet, mark och vatten.Konferensen Acid Rain hålls vart 5:e år och utgör ett forum för forskare och beslutsfattare attdiskutera forskningsfrågor och policies relaterade till försurning och återhämtning. Vidkonferensen 2015 presenterades återhämtning från försurning och kväveutlakning vid trekrondroppsytor som drabbats av klimatrelaterade händelser: havssaltepisoder, storm ochinsektsangrepp.Under 2015 utförde IVL tillsammans med Lunds universitet, på uppdrag av Länsstyrelsen iNorrbottens län, kartläggningar av kritisk belastning för aciditet och kväve för olikaekosystemtyper i Norrbottens län. Tre olika modeller användes: PROFILE, ForSAFE ochMAGIC. Dessutom beräknades kritisk belastning för kväve baserat på empiriskt framtagnagränsvärden.
41.	Hellsten, Sofie, et al. (författare) Tillståndet i skogsmiljön i Västra Götalands län 2016 Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract I denna rapport redovisas resultaten från mätningar inom Krondroppsnätet i Västra Götalands län för perioden oktober 2014 till september 2015. Resultaten relateras till tidigare års mätningar. I Västra Götalands län görs mätningar av lufthalter (vid en plats), nedfall på öppet fält (vid två platser) samt av nedfall via krondropp och markvattenkemi (vid fyra platser). Det finns en tendens (nära statistisk signifikans) till ökande nederbördsmängder vid Hensbacka, strax norr om Uddevalla. Den årliga ökningen är i samma storleksordning som SMHI anger att nederbörden i Västra Götaland har ökat för perioden 1991-2011 jämfört med perioden 1961-1990 (10-20%). Svavelnedfallet var under det hydrologiska året 2014/15 tydligt högre, jämfört med året innan, vid alla mätplatser i länet. Även lufthalterna av SO2 var höga under vintern 2014/15. Under året inträffade två saker av betydelse för svavelhalter och nedfall. Det pågick under hösten/vintern ett stort vulkanutbrott på Island som släppte ut mer svaveldioxid till atmosfären på ett halvår än hela Europas årliga samlade utsläpp. Denna förorenade luft påverkade luftkvaliteten i Sverige. Från 1 januari 2015 sänktes den tillåtna svavelhalten i fartygsbränsle, från tidigare 1 procent till 0,1 procent svavel. Detta borde resulterat i ett minskat svavelnedfall vid kustnära platser i Västra Götaland. Av mätningarna att döma verkar dock påverkan från vulkanen ha övervägt vad gäller det summerade svavelnedfallet i Västra Götalands län under året. Mätningar av lufthalter inom Krondroppsnätet och Luft- och Nederbördskemiska nätet (LNKN) i sydöstra Sverige visar att halterna av svaveldioxid vid två kustnära platser vid Östersjön som medelvärde för 2015 (jan-dec) var cirka 30 % lägre jämfört med motsvarande medelvärde för de tre närmast föregående åren, med stor sannolikhet som ett resultat av minskade svavelutsläpp från sjöfarten på Östersjön. Det pågår en återhämtning från försurningen i skogsmarken vid vissa platser i länet medan ingen återhämtning sker på andra. Vid Hensbacka visar mätningarna på att markvattnet varit kraftigt försurat, men att det pågår en återhämtning med stigande pH och syraneutraliserande förmåga (ANC) samt minskande halter oorganiskt aluminium. Vid Söstared, strax över länsgränsen i norra Halland, sker inga förändringar i markvattnet som har ett pH som ligger strax över 5, ANC just över noll och halter av oorganiskt aluminium som är förhöjda. För de två senaste åren beräknades det årliga totala nedfallet av oorganiskt kväve till mellan 10 och 15 kg per hektar för Västergötlands län, med det högsta nedfallet i sydväst. Den kritiska belastningen för övergödande kväve som används för Sveriges gran- och tallskogar, 5 kg N per hektar och år, överskreds således kraftigt i hela Västra Götalands län. Halterna av ammonium- och nitratkväve i markvattnet har dock generellt varit relativt låga vid de olika mätplatserna i länet, vilket visar att skogsmarkerna i länet ännu inte nått kvävemättnad. This report is only available in Swedish.
42.	Hellsten, Sofie, et al. (författare) Tillståndet i skogsmiljön i Östergötlands län 2016 Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract Lufthalterna av SO2 i länet har generellt minskat under de senaste knappt 20 åren. Halterna av SO2 var under vinterhalvåret 2014/15 dock något högre jämfört med föregående år, sannolikt delvis beroende på ett vulkanutbrott på Island mellan augusti 2014 och februari 2015, se nedan. Medelhalterna av NO2 i luft i länet ligger förhållandevis högt vintertid, men halterna minskar dock över tid både sommar och vinter. Det finns en tendens till ökande provvolymer för krondropp vid länets mätplatser. SMHI anger att nederbörden i delar av Östergötland har ökat 10-20% för perioden 1991-2011 jämfört med perioden 1961-1990. Ökande nederbördsmängder kan åtminstone till en del förklara ökande krondroppsmängder. Svavelnedfallet i länet har minskat signifikant, från 3-5 kg per hektar i slutet av 1990-talet till 1-2 kg per hektar under de senaste åren. Svavelnedfallet var dock under hydrologiska året 2014/15 högre, jämfört med året innan, vid alla mätplatser i länet samt vid platserna i norra Jönköpings och Kalmar län. Vulkanutbrottet på Island under hösten/ vintern 2014/15 släppte ut mer svaveldioxid till atmosfären på ett halvår än hela Europas årliga samlade utsläpp inklusive sjöfarten. Denna förorenade luft påverkade luftkvaliteten i Sverige. Å andra sidan sänktes från 1 januari 2015 svavelhalterna i fartygsbränsle, från tidigare 1 procent till 0,1 procent svavel. Detta borde resulterat i ett minskat svavelnedfall i södra Sverige. Av mätningarna att döma verkar dock påverkan från vulkanen ha övervägt vad gäller årets summerade svavelnedfall i länet. Bedömningen av försurningstillståndet i markvattnet i länet visar på att Solltorp, i länets södra del, uppvisar en bättre försurningsstatus än Höka, i länets norra del. Vid Solltorp har pH och den syraneutraliserande förmågan ANC ökat och halterna av oorganiskt aluminium minskat. Vid Höka har dessa värden inte förändrats och ligger, ur försurningshänseende, generellt ganska dåligt till. Som ett medelvärde för de två senaste åren beräknades det årliga totala nedfallet av oorganiskt kväve till mellan 7,5-10 kg per hektar för Östergötlands län, vilket överskrider den kritiska belastningsgränsen för kväve, 5 kg per hektar och år. Även om kvävenedfallet till skogsmarken varit betydande genom åren har det sannolikt ännu inte resulterat i något betydande läckage av nitrat till markvattnet eller avrinningen. Förhöjda nitrathalter i markvattnet kan dock ske till följd av störningar, såsom avverkning, stormskador etc. This report is only available in Swedish.
43.	Hellsten, Sofie, et al. (författare) Tillståndet i skogsmiljön i Östergötlands län - Resultat från Krondroppsnätet till och med 2016/17 2018 Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract Nedfallet av svavel- och kväveföreningar i Östergötlands län har under lång tid överskridit vad skogsmarken samt sjöar och vattendrag tål. I början av 1990-talet varierade svavelnedfallet i länet från 4 till över 10 kg svavel per hektar och år. Sedan dess har svavelnedfallet minskat kraftigt. Numera ligger svavelnedfallet till skogen i länet på 0,7-1,1 kg per hektar och år (som medelvärde för de senaste tre åren). Svavelnedfallet i de södra delarna av länet har minskat med strax över 90 %, medan det i länets norra delar minskat med 80 % under perioden 1996/97 – 2016/17. Även lufthalterna av svaveldioxid i länets norra delar har minskat statistiskt säkerställt med cirka 50 % sedan 1999. Som ett resultat av det minskande svavelnedfallet har försurningstillståndet i skogsmarken i Östergötlands läns södra delar förbättrats, och markvattnet visar tydliga tecken på återhämtning från försurning. pH och den syraneutraliserande förmågan (ANC) i markvattnet har ökat statistiskt säkerställt vid Solltorp i länets södra delar, se figur. Däremot finns ingen statistiskt säkerställd förändring av ANC och pH vid Höka i länets norra delar. Vid Solltorp är ANC ofta positivt, medan ANC vid Höka oftast är negativt. Om ANC har ett negativt värde saknas buffrande förmåga. Vattnet som rinner av från skogsmarken bör ha ett klart positivt värde på ANC för att bidra till buffringskapacitet i ytvattnet. Ytterligare återhämtning krävs för att avrinnande vatten ska kunna förse ytvattnet med buffringskapacitet, något som främst gäller vid Höka. Det totala nedfallet av oorganiskt kväve till skogen i länet har beräknats till 4-8 kg kväve per hektar och år under det senaste hydrologiska året (2016/17), med lägst nedfall i länets norra delar. Kvävenedfallet minskar endast långsamt. Kvävenedfallet i länet har under lång tid överskridit de kritiska nivåer som antagits främst för att motverka förändringar av biodiversiteten för barrskog i Sverige, 5 kg kväve per hektar och år. I norra delen av länet är det endast under de två senaste åren som det totala kvävenedfallet varit lägre än 5 kg/ha och år. I södra och mellersta delen av länet är kvävenedfallet betydligt högre jämfört med länets nordligaste delar, vilket medför att den kritiska nivån alltjämt överskrids kraftigt. Om kvävenedfallet överstiger vad skogsekosystemet kan ta hand om finns det risk för att kväve läcker till bäckar och sjöar. I dagsläget är nitrathalterna i markvattnet generellt ännu låga, men det finns en risk för att skogsekosystemet bygger upp ett kväveförråd som kan börja läcka om nedfallet fortsätter vara högt framöver. När det gäller lufthalterna av kvävedioxid, som mäts vid Höka i länets norra del, har de minskat statistiskt säkerställt med 41 % sedan 1999, medan ingen statistiskt signifikant förändring uppmätts för lufthalterna av ammoniak.
44.	Hoffmann, Erik, et al. (författare) Androgen receptor-beta mRNA levels in different tissues in breeding and post-breeding male and female sticklebacks, Gasterosteus aculeatus 2012 Ingår i: Reproductive Biology and Endocrinology. - : BioMed Central (BMC). - 1477-7827. ; 10 Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract BACKGROUND: Androgens induce male characters by activating androgen receptors (AR). Previous quantitative studies on AR in fishes have been limited to few tissues and/or a single season/reproductive state. The aim of this investigation was to study the possible role of AR-beta expression levels in the control of male traits in the three-spined stickleback. To that end, AR-beta expression levels in major tissues in breeding and post-breeding male and female sticklebacks were examined.METHODS: AR-beta mRNA levels were quantified in ten tissues; eye, liver, axial muscle, heart, brain, intestine, ovary, testis, kidney and pectoral muscle in six breeding and post-breeding males and females using reverse transcription quantitative PCR.RESULTS: Breeding in contrast to post-breeding males built nests and showed secondary sexual characters (e.g. kidney hypertrophy) and elevated androgen levels. Post-breeding females had lower ovarian weights and testosterone levels than breeding females. AR-beta was expressed in all studied tissues in both sexes and reproductive states with the highest expression in the gonads and in the kidneys. The kidney is an androgen target organ in sticklebacks, from which breeding males produce the protein spiggin, which is used in nest-building. There was also high AR-beta expression in the intestine, an organ that appears to take over hyperosmo-regulation in fresh water when the kidney hypertrophies in mature males and largely loses this function. The only tissue that showed effects of sex or reproductive state on AR-beta mRNA levels was the kidneys, where post-breeding males displayed higher AR-beta mRNA levels than breeding males.CONCLUSION: The results indicate that changes in AR-beta mRNA levels play no or little role in changes in androgen dependent traits in the male stickleback.
45.	Holmberg, Erik, 1951, et al. (författare) Dose-response relationship for parathyroid adenoma after exposure to ionizing radiation in infancy. 2002 Ingår i: Radiation research. - 0033-7587. ; 158:4, s. 418-23 Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract Several authors have suggested that there is an excess risk of hyperparathyroidism, adenomas or hyperplasia after exposure to ionizing radiation. There is still, however, some uncertainty about this association, because these diseases are often asymptomatic and escape clinical detection if not specially searched for. This study is based on a pooled Swedish cohort of 27,925 persons with skin hemangiomas. The majority received radiation treatment in infancy between 1920 and 1965 in Stockholm and Gothenburg. The mean age at treatment was 6 months and the median thyroid dose was 0.20 Gy (range 0-28.5 Gy). Record linkage with the Swedish Cancer Register for the period 1958-1997 gave 43 cases of parathyroid adenoma in the cohort. Analyses of excess relative risk (ERR) models were performed using Poisson regression methods. Clinical records were scrutinized to determine if the childhood radiation exposure was known (biased cases) at the time of diagnosis. Seven of the cases of parathyroid adenoma were classified as biased cases. The standardized incidence ratio (SIR) was 2.10 (95% confidence interval 1.52-2.82) when all cases were included and 1.76 (95% CI 1.23-2.43) with the biased cases excluded. A linear dose-response model with stratification for sex fitted the data best. The ERR per gray was 3.84 (95% CI 1.56-8.99) with all cases and 1.56 (95% CI 0.36-4.45) with the biased cases excluded. There was a significant difference in the ERR per gray between the two subcohorts, probably because of different diagnostic activity in the regions. Our findings confirm that there is a dose-response relationship for radiation-induced parathyroid adenomas.
46.	Hsu, Chih-Wei, et al. (författare) Controlled Growth of GaN Pyramidal template hosting InGaN Quantum Dots Annan publikation (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract The emission properties of InGaN grown on hexagonal GaN pyramids with various pitch distances (PD) are studied. Emissions associated with InGaN quantum wells (QWs) and InGaN quantum dots (QDs) can be identified. The emission energies of InGaN QWs and QDs shift toward opposite directions with increasing PD; red-shift for QWs and blue-shift for QDs. Based on the source supply mechanism in a selective area growth process, the formation of InGaN QDs on GaN pyramids is believed to be a combined effect of Stranski-Krastanow growth mode and spinodal decomposition taking place at the microscopic (0001) surfaces on GaN pyramids.
47.	Höglund, Linda, 1974-, et al. (författare) Energy level scheme of InAs/InxGa1-xAs/GaAs quantum-dots-in-a-well infrared photodetector structures 2010 Ingår i: Physical Review B. Condensed Matter and Materials Physics. - Woodbury, NY : American Physical Society. - 1098-0121 .- 1550-235X. ; 82:3, s. 035314- Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract A thorough investigation of quantum-dots-in-a-well structures for infrared photodetector applications has been performed employing different experimental techniques. The electronic structure of self-assembled InAs quantum dots embedded in an In0.15Ga0.85As/GaAs quantum well (QW) was deduced from photoluminescence (PL) and PL excitation (PLE) spectroscopy. From polarization-dependent PL it was revealed that the quantum dots hold two electron energy levels and two heavy-hole levels. Tunnel capacitance spectroscopy confirmed an electron energy level separation of about 50 meV, and additionally, that the conduction-band ground state and excited state of the dots are twofold and fourfold degenerates, respectively. Intersubband photocurrent spectroscopy, combined with simultaneous interband pumping of the dots, revealed a dominant transition at 150 meV (8.5 mu m) between the ground state of the quantum dots and the excited state of the QW. Results from detailed full three-dimensional calculations of the electronic structure, including effects of composition intermixing and interdot interactions, confirm the experimentally unravelled energy level scheme of the dots and well.
48.	Johansson, Julia M., et al. (författare) The European heat wave of 2018 and its promotion of the ozone climate penalty in southwest Sweden 2020 Ingår i: Boreal Environment Research. - 1239-6095 .- 1797-2469. ; 25, s. 39-50 Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract The ozone concentration ([O-3]), temperature (T) and vapour pressure deficit (VPD) during the 2018 heat wave (HW) was compared with conditions from 2013-2017. The study included one coastal and two inland sites in southwest Sweden. The positive relationship between [O-3] and T was stronger in 2018. The average daytime T from April-September was higher by 2.0-2.4 degrees C in 2018. The VPD was strongly and positively affected by the 2018 HW. The daytime mean [O-3] was enhanced by 7-12% in 2018. The relationship between hourly daytime [O-3] and T, as well as that between the daily maximum [O-3] and daily maximum T, was steeper in 2018. The stronger promotion of [O-3] by T in 2018 was possibly partly a result of dry conditions causing stomatal closure of vegetation and thus a weaker O-3 sink. If HWs like that in 2018 become more common, they can be expected to promote higher [O-3] and risk larger health and ecosystem effects.
49.	Jutterström, Sara, et al. (författare) Kritisk belastning för försurning och övergödning i Norrbottens län 2015 Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract En kartläggning av nedfall av kväve och svavel i Norrbottens län, på uppdrag av Länsstyrelsen i Norbottens län.
50.	Karlsson, Gunilla Pihl, et al. (författare) Försurning och övergödning i Jönköpings län Förenklad rapport om resultaten från Krondroppsnätet under 2022/23 2024 Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract Kvävenedfallet minskar men är fortfarande över kritisk belastningLufthalterna av kvävedioxid (NO2) i länet var 1,2 µg/m3 under vinterhalvåret 2022/23, medan NO2 under sommarhalvåret 2023 var 0,56 µg/m3. Lufthalterna av ammoniak (NH3) var cirka 0,50 µg/m3 under både sommar- och vinterhalvåret 2022/23. Under det hydrologiska året 2022/23 varierade kvävenedfallet över öppet fält vid länets mätplatser mellan cirka 3,5–4,3 kg oorganiskt kväve per hektar. Det totala nedfallet av oorganiskt kväve till barrskog i Jönköpings län har för det hydrologiska året 2022/23 beräknats till 7,6 kg per hektar. Den kritiska belastningsgräns som används i Sverige på 5 kg kväve per hektar och år, överskreds därmed i länet under 2022/23. Nitrathalterna i markvattnet är generellt låga i ostörd, växande skog i länet, men mätningarna visar på att sporadiskt förhöjda nitrathalter kan förekomma, i synnerhet vid Mellby i länets västra del. Mycket tyder på att avsevärda mängder kväve finns upplagrat i skogsmarken i länet. Detta innebär en risk för att störningar, exempelvis i form av stormskador, insektsangrepp eller avverkning, kan leda till förhöjda nitrathalter i markvattnet och utlakning av kväve till vattendrag och sjöar.Svavelnedfallet har minskat kraftigt, men återhämtningen går långsamtLufthalterna av svaveldioxid (SO2) i länet var 0,35 µg/m3 under vinterhalvåret 2022/23, medan SO2 under sommarhalvåret 2023 var 0,25 µg/m3. I slutet av 1990-talet och början av 2000-talet var det antropogent orsakade svavelnedfallet i länet högt, cirka 6 kg per hektar och år. Under det hydrologiska året 2022/23 var svavelnedfallet i länet avsevärt lägre, runt 0,1–0,2 kg per hektar i krondropp och mellan 0,6–0,9 kg/ha på öppet fält.Skillnaden mellan resultaten från mätningar av krondropp och nedfall med nederbörden till öppet fält beror, som tidigare nämnts i rapporten, på att svavelnedfallet i vissa områden i landet är så lågt att träden har börjat ta upp svavel direkt i bladen/barren. Att nedfallet i krondroppet är så lågt kan även bero på att klorid används som en markör för havssalt vid beräkning av antropogent svavel. Eftersom trädkronorna i vissa fall kan utsöndra klorid medför detta att den andel sulfat som beräknas komma från havssalt kan överskattas, vilket i sin tur resulterar i ett underskattat antropogent nedfall av svavel mätt som krondropp.Denna frågeställning är något som för närvarande arbetas på inom Krondroppsnätet.Markvattenkemin i skogsmarken i Jönköpings län visar att återhämtning från försurning av markvattnet pågår, men det går långsamt och markvattnet är fortfarande försurat. pH vid Fagerhult och Mellby har under de senaste åren oftast legat under 5,0, vilket kan anses tyda på en måttlig försurning. Under 2023 varierade den syraneutraliserande förmågan (ANC) i markvattnet i länet mellan -0,14 mekv/l och -0,02 mekv/l. För att markvattnet ska bidra till en återhämtning från försurning i sjöar och vattendrag måste ANC ha ett värde som är klart högre än noll. Avverkning eller andra störningar som innebär att kväveupptaget till skogsekosystemen minskar, samt havssaltsepisoder som kan orsaka jonbyte och frigörelse av vätejoner, kan leda till temporära surstötar. För att mark och vatten ska återhämta sig från försurning krävs fortsatt lågt svavelnedfall, att skogen har god status så att kvävet tas upp och inte nitrifieras samt att skogsbrukets försurnings-påverkan hålls på en låg nivå.

Skapa referenser, mejla, bekava och länka

Länka till träfflistan

Resultat 1-50 av 563

Avgränsa träffmängd

Typ av publikation: rapport (328); tidskriftsartikel (183); konferensbidrag (34); annan publikation (11); bokkapitel (3); doktorsavhandling (2); visa fler...; forskningsöversikt (1); licentiatavhandling (1); visa färre...

Typ av innehåll: övrigt vetenskapligt/konstnärligt (347); refereegranskat (209); populärvet., debatt m.m. (7)

Författare/redaktör: Karlsson, Per Erik (346); Pihl-Karlsson, Gunil ... (285); Hellsten, Sofie (228); Akselsson, Cecilia (176); Kronnäs, Veronika (63); Pleijel, Håkan, 1958 (55); visa fler...; Malm, Gunnar (49); Karlsson, Per, 1963 (40); Karlsson, Per Erik, ... (39); Holmberg, Erik, 1951 (38); Danielsson, Helena (37); Pleijel, Håkan (19); Nettelbladt, Anna (16); Uddling, Johan, 1972 (14); Ferm, Martin (14); Erlandsson, Martin (14); Malmström, Per (12); Janzén, Erik (12); Olsson, Per-Erik (12); Holtz, Per-Olof (12); Lundstedt, Dan, 1970 (12); Klingberg, Jenny, 19 ... (12); Engardt, Magnuz (11); Forsberg, Urban (11); Sjöström, Martin (11); Hsu, Chih-Wei (11); Lundskog, Anders (11); Hansen, Karin (10); Pihl Karlsson, G. (10); Fernö, Mårten (9); Mattsson, Eskil (9); Killander, Fredrika (9); Karlsson, Magnus, 19 ... (9); Holmberg, Per-Erik (9); Karlsson, Fredrik (8); Karlsson, K Fredrik (8); Nilsson, Åsa (8); Karlsson, Johnny (8); Stenmark Tullberg, A ... (8); Munthe, John (7); Karlsson, Jan-Erik (7); Larsson-Edefors, Per ... (7); Nimeus, Emma (7); von Hofsten, Jonas (7); Holmström, Hampus (7); Chen, Deliang, 1961 (6); Hultberg, Hans (6); Börjeson, Erik, 1984 (6); Selldén, Gun, 1946 (6); Feng, Felix Y. (6); visa färre...

Lärosäte: IVL Svenska Miljöinstitutet (259); Göteborgs universitet (117); Naturvårdsverket (82); Lunds universitet (61); Linköpings universitet (43); Karolinska Institutet (32); visa fler...; Chalmers tekniska högskola (23); Uppsala universitet (22); Örebro universitet (20); Umeå universitet (15); Stockholms universitet (14); Kungliga Tekniska Högskolan (8); RISE (8); Karlstads universitet (8); Mittuniversitetet (7); Sveriges Lantbruksuniversitet (5); Högskolan Kristianstad (2); Högskolan i Halmstad (2); Högskolan Väst (2); Högskolan i Gävle (1); Mälardalens universitet (1); Malmö universitet (1); Handelshögskolan i Stockholm (1); Linnéuniversitetet (1); visa färre...

Språk: Svenska (321); Engelska (242)

Forskningsämne (UKÄ/SCB): Naturvetenskap (240); Medicin och hälsovetenskap (78); Teknik (28); Lantbruksvetenskap (21); Samhällsvetenskap (16)

År

Kungliga biblioteket hanterar dina personuppgifter i enlighet med EU:s dataskyddsförordning (2018), GDPR. Läs mer om hur det funkar här.
Så här hanterar KB dina uppgifter vid användning av denna tjänst.

LIBRIS.kb.se

Stäng

Kopiera och spara länken för att återkomma till aktuell vy