| 1. |
- Glimskär, Anders, et al.
(författare)
-
Resultat från regional miljöövervakning av småbiotoper, gräsmarker och myrar 2009–2014
- 2016
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- ”Regional miljöövervakning i landskapsrutor” karterar och följer upp småbiotoper, gräsmarker och våtmarker inom tre så kallade gemensamma delprogram:Småbiotoper i åkerlandskapetGräsmarkernas gröna infrastrukturVegetation och ingrepp i våtmarkerI den här rapporten presenterar vi ett urval av resultat från det första inventeringsvarvet 2009-2014. Totalt har nio län i södra Sverige ingått i området som inventerats. Inför SLU:s arbete med analyserna har representanter från länsstyrelserna i samarbete med SLU, prioriterat vilka resultat för småbiotoper, gräsmarker och myrar som är mest angelägna att lyfta fram. SLU gjorde också en bedömning av vilka av länsstyrelsernas önskemål om analyser som var möjliga att tillgodose inom ramen för detta projekt. Huvuddelen av de resultat som presenteras i denna rapport baseras på data insamlade i fält. Underlaget för att styra fältinventeringen har varit polygonskikt framtagna genom flygbildstolkning i infraröda flygbilder.
|
|
| 2. |
|
|
| 3. |
- Arlt, Debora, et al.
(författare)
-
Indikatorer för småbiotoper i odlingslandskapet
- 2019
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Rapporten presenterar förslag till indikatorer för miljökvalitetsmålet Ett rikt odlingslandskap. Indikatorerna ska åskådliggöra tillstånd och förändringar för småbiotoper vid åkermark, baserat på dataunderlag från nationell och regional miljöövervakning. Två huvudsakliga indikatorer presenteras, med olika möjligheter till fördjupning beroende på syfte.Den första indikatorn avser mängd av småbiotoper, totalt eller uppdelat på olika småbiotopstyper. Denna indikator fokuserar på fyra typer av linjära landskapselement: stenmurar, breda diken, markvägar samt vegetationsremsor och mindre diken mellan åkerfält. Skälen är dels att det är tydligt och beräkningsmässigt fördelaktigt att indikatorn kan presenteras som ett längdbaserat mått, dels att det är fyra relativt vanligt förekommande typer som tillsammans fångar in en bredd och variation av landskapselement, med stor relevans för både kultur- och naturvärden i landskapet. Det finns också möjlighet att få information om träd- och busktäckning på landskapselementen.Den andra indikatorn beskriver mångfald av småbiotoper och inkluderar en mycket bredare grupp av landskapselement och strukturer vid åkerkanter. Förutom en något mer detaljerad indelning av linjära landskapselement, så ingår även åkerholmar, småvatten, skyddsvärda träd och bärande träd och buskar. Denna indikator kan presenteras som både rikedom (antal typer) och diversitet (Shannons diversitetsindex, som väger samman antalet typer och hur jämn mängdfördelningen är mellan typer) av småbiotoper inom ett landskapsavsnitt (rutor). Eftersom detta mått är skalberoende, så bör storleken på rutorna anpassas så att skillnader mellan områden och förändringar i tiden framgår som bäst. Förslagsvis presenteras rikedom för 1 x 1 km stora rutor och diversitet för 3 x 3 km stora rutor.Den första, mängdbaserade indikatorn är anpassad för att presenteras rikstäckande, där data från linjekorsningsinventeringen i det nationella miljöövervakningsprogrammet NILS används. Mer utförliga data finns i det regionala delprogrammet för småbiotoper i åkerlandskapet inom Remiil, men endast för 11 län. Remiils data används dels för en fördjupad version av den första indikatorn i Syd- och Mellansverige, dels för mångfaldsindikatorn, som alltså bara kan tas fram för dessa 11 län. I dessa 11 län går det också att göra fördjupningar av resultaten genom att till exempel dela in småbiotoperna i ekologiskt funktionella grupper, biotopskyddade småbiotoper, småbiotoper med högt kulturmiljövärde och skötselberoende småbiotoper. För beräkningen av mångfaldsindex standardiseras data till medelvärde delat med standardavvikelse, vilket gör det möjligt att jämföra och summera småbiotoper med olika geografisk utsträckning (polygoner/area, linjeobjekt/längd och punkter/antal). I rapporten presenteras huvuddragen för de databearbetningar och beräkningar som behövs, liksom de arbetsmoment som behövs för inledande förberedelser och för löpande rapportering. Slutligen presenteras en enkät där experter anger relevansen av denna typ av mått för olika organismgrupper i jordbrukslandskapet.
|
|
| 4. |
- Glimskär, Anders, et al.
(författare)
-
Flygbildstolkning av våtmarker i Dalarnas och Kronobergs län inom Remill 2021
- 2021
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Regional miljöövervakning i landskapsrutor (Remiil) är ett samarbete mellan ett antal länsstyrelser SLU, Institutionen för ekologi, Uppsala (Lundin m.fl. 2016; Glimskär m.fl. 2020). Denna rapport avser flygbildstolkning inom delprogrammet ”Vegetation och ingrepp i våtmarker”. Syftet med övervakningen är att följa utvecklingen för vegetation och ingrepp i våtmarker regionalt med ett landskapsperspektiv. Övervakningen kan ge svar på frågor om till exempel förändringar i arealer för våtmarkstyper (definitioner enligt VMI), vegetationstyper, träd- och busktäckning, artsammansättning för kärlväxter och mossor samt förekomst av direkta ingrepp såsom körskador, diken och vägar och dess påverkan på våtmarkerna. Flygbildsinventeringen kan i viss mån även indikera påverkan från myrens omgivning, exempelvis vägar och kalhyggen i direkt anslutning. Förutom den årliga rapport som görs gemensamt för delprogrammen inom Remiil så har även flera utvärderingar gjort, där även ingår förslag till indikatorer för våtmarkernas tillstånd och påverkan (Glimskär & Kindström 2019; Glimskär m.fl. 2021). Tanken är bland annat att Remiils våtmarksuppföljning ska kunna vara ett komplement till VMI (Gunnarsson & Löfroth 2009) och den satellitbaserade övervakningen av våtmarker (Hahn m.fl. 2021), bland annat genom att ta med även mindre våtmarker, ned till en minsta storlek av 1 hektar.Resultaten behöver normalt presenteras för en större region än vad ett enskilt län utgör för att vara statistiskt hållbara. Delprogrammet bygger därför på att flera län inom en lämplig region samarbetar om övervakningen och analyserna av resultaten. Det gemensamma miljöövervaknings-programmet är i sin helhet reglerat via ett avtal upprättad mellan samtliga deltagande länsstyrelser och SLU. Administrerande länsstyrelse för hela det gemensamma delprogrammet är Länsstyrelsen i Örebro.Flygbildsinventeringen utgör också en grund för utlägg av provytor som fältinventeras vad avser vegetation, påverkan och växtarter. Denna rapport avser två uppdrag med flygbildstolkning för Dalarnas och Kronobergs län, som inte tidigare har deltagit under programperioden 2015-2020, men som vill delta med fältinventering samordnat med övriga fem län och därför har frigjort medel för att utföra flygbildstolkning med samma metodik som övriga län.
|
|
| 5. |
- Glimskär, Anders, et al.
(författare)
-
Inventering och utveckling för uppföljning av gräsmarks- och hällmarksnaturtyper 2017 (reviderad rapport)
- 2018
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- I denna rapport beskrivs resultat från arbetet med biogeografisk uppföljning av några naturtyper med sparsam eller aggregerad fördelning i landskapet. För hällmarkstorrängar (naturtyp 8230) redovisas här resultat från tredje året av det sexåriga inventeringsvarv, där polygoner större än 100 m2 (d.v.s. 0,01 hektar) har avgränsats med flygbildstolkning och därefter inventerats med tätt utlagda provytor, med minsta avstånd 10 m. En stor andel av hällmarkstorrängarna ligger utanför skyddade områden och TUVA-objekt, men förekomsten av hällmarkstorrängsarter är likartad i olika regioner och inom resp. utanför skyddade områden. För rapportering till EU för Art- och habitatdirektivet skulle det vara värdefullt med en utökad uppföljning av hällmarkstorrängar inom skyddade områden, med samma metodik som i det befintliga utlägget. Även för kalkhällmarksnaturtyperna finns en stor andel av ytorna utanför skyddade områden, förutom på Stora alvaret, som är väl täckt av TUVA och Natura 2000-områden. För dessa – basiska berghällar (6110), alvar och prekambriska kalkhällmarker (6280) samt karsthällmarker (8240) – har inventeringen genomförts med ett kraftigt förtätat stickprov av mindre landskapsrutor på Öland och Gotland. En utvidgad flygbildstolkning med heltäckande polygonavgränsning av naturtyper har använts, i kombination med provytor med en utökad lista av arter och andra variabler (t.ex. vittringsmaterial på kalksten, och en särskild grupp av variabler har tagits fram för karstsprickor och karstlevande snäckor. På Gotland har preliminärt, utifrån de provytor som inventerats hittills, ungefär en tredjedel av de fältbesökta provytorna någon förekomst av karstsprickor, och många av dem har ett stort antal hällsnäckor. Utgångspunkten är att denna design och metodik ska utgöra första året av ett tänkt sexårigt inventeringsvarv. För svämängar (6450) har en komplett inventering med avgränsning i flygbilder och stickprov av provytor utförts längs med hela Vindelälven. Under 2017 har omfattningen varit hälften av den tänkta inom ett sexårigt inventeringsvarv, där ambitionen är att samtliga svämängar från Dalälven och norrut ska karteras längs med alla vattendrag i Sverige som finns med i kartskiktet för naturtypen större vattendrag (3210). Att använda infraröda flygfoton från olika tidpunkter för att bedöma översvämningspåverkan ger mycket god träffsäkerhet, och vegetationens sammansättning har överensstämt mycket väl med den förväntade i de fältbesökta ytorna. Svämängar och högörtängar (6430) kan också finnas vid vissa mindre vattendrag, om vattenfluktuationen är tillräckligt stor för att bibehålla en lagom stor störning och förhindra igenväxning med träd och buskar. Vi har därför tagit fram en metodik för att kartera förekomster av de naturtyperna samordnat med den biogeografiska uppföljningen av mindre vattendrag (3260). Inga objekt påträffades 2017, men från 2018 görs uppföljningen i full skala i hela landet, vilket vi hoppas ger goda förutsättningarna för att ändå få användbara resultat till en rimlig kostnad. Metodtesterna för slåtterängar har framför allt fokuserat på naturtyperna slåtterängar i låglandet (6510) och höglänta slåtterängar (6520), men även objekt av lövängar har besökts (6530), för att få en bra helhetsbild över slåtterpräglade värden. För att belysa den frågan har fokus dock varit på markvegetationen, men inte på hävdpåverkade träd, som är en viktig del av lövängarnas värden. Slåtterängarna i alla regioner kännetecknas av stor andel örter i fältskiktet och en relativt enhetlig grupp av kärlväxter som verkar tydligt slåttergynnade i alla de besökta regionerna. Vårt förslag är att man även i fortsättningen utgår ifrån befintliga kartskikt över skyddsvärda slåtterängar, t.ex. från TUVA-databasen och miljöersättningen till slåtterängar. För trädanknutna värden i lövängar behövs dock andra typer av inventeringsmoment än de som har används hittills i detta projekt. Som komplement till t.ex. den klassning av vanliga gräsmarksnaturtyper som görs i Jordbruksverkets kvalitetsuppföljning av ängs- och betesmarker, så har en naturtypsklassning testats även för de gräsmarker som inventeras inom Remiil (Regional miljöövervakning i landskapsrutor), på uppdrag av 18 län. Eftersom denna inventering fokuserar på alla gräsmarkstyper i landskapet, så tillhör endast en mindre andel av fältytorna någon skyddsvärd naturtyp enligt EU:s klassificering, men eftersom totalantalet provytor är stort, så kan det ändå ge ett betydelsefullt och kostnadseffektivt bidrag, om bestämda åtgärder vidtas för att förbättra samordningen mellan de gräsmarksinventeringar som finns.
|
|
| 6. |
- Glimskär, Anders, et al.
(författare)
-
Miljöövervakning av gräsmarkernas gröna infrastruktur : - ett utvecklingsprojekt inom regional miljöövervakning
- 2014
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- År 2009 startade nio länsstyrelser miljöövervakning av gräsmarker och småbiotoper inom så kallade gemensamma delprogram med SLU (Sveriges lantbruksuniversitet) som utförare. Övervakningen har utförts i ett stickprov inom 5x5 km stora landskapsrutor som även används av det nationella miljöövervakningsprogrammet NILS (Nationell Inventering av Landskapet i Sverige) och har därför fått arbetsnamnet ”LillNILS”. Övervakningen i LillNILS har anpassats efter länsstyrelsernas specifika frågor och behov. Datainsamlingen har också utökats i de naturtyper som ingår för att förbättra tillgången till data på regional nivå. Metodiken har utvecklats och utvärderats löpande, dels inom särskilda utvecklingsprojekt, dels i årsrapporter, se www.lillnils.se.Redan från början har vi velat inkludera fler gräsmarker än de allra finaste ängs- och betesmarkerna, eftersom även andra gräsmarker kan vara viktiga livsmiljöer för många arter samt bidrar till konnektiviteten mellan värdekärnor. Efter önskemål från länsstyrelserna finns nu också ett förslag till metodik och program för övervakning av ytterligare gräsmarkstyper, t.ex. vägslänter, åkerkanter, ledningsgator, gårdsmiljöer, strandängar och gräsklädda hyggen. Syftet är att än mer utföra övervakningen med ett landskapsperspektiv och att kunna följa gräsmarkernas gröna infrastruktur. Förslaget som presenteras i denna rapport kan tas i drift av länsstyrelserna från 2015, förhoppningsvis i samarbete med nationella myndigheter.
|
|
| 7. |
|
|
| 8. |
|
|
| 9. |
- Glimskär, Anders, et al.
(författare)
-
Resultat för småbiotoper, gräsmarker och myrar i regional miljöövervakning 2009-2014
- 2016
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- "Regional miljöövervakning i landskapsrutor" karterar och följer upp småbiotoper, gräsmarker ochvåtmarker inom tre så kallade gemensamma delprogram:· Småbiotoper i åkerlandskapet· Gräsmarkernas gröna infrastruktur· Vegetation och ingrepp i våtmarkerI den här rapporten presenterar vi ett urval av resultat från det första inventeringsvarvet 2009-2014.Totalt har nio län i södra Sverige ingått i området som inventerats. Inför SLU:s arbete med analysernahar representanter från länsstyrelserna i samarbete med SLU, prioriterat vilka resultat för småbiotoper,gräsmarker och myrar som är mest angelägna att lyfta fram. SLU gjorde också en bedömning av vilkaav länsstyrelsernas önskemål om analyser som var möjliga att tillgodose inom ramen för detta projekt.Huvuddelen av de resultat som presenteras i denna rapport baseras på data insamlade i fält. Underlagetför att styra fältinventeringen har varit polygonskikt framtagna genom flygbildstolkning i infrarödaflygbilder.För småbiotoper presenteras bland annat resultat om mängd, längd, olika skötselaspekter samtförekomst av blommande/bärande träd och buskar och skyddsvärda träd. För gräsmarker presenterasmängd av olika gräsmarkstyper, variabler som indikerar hävd och skötseleffekter samtartsammansättning. För myrar presenteras areal myr och areal skyddsvärda naturtyper, vegetation samti viss mån ingrepp och störningspåverkan. Förutom att ge underlag för presentationer av resultat, haranalysarbetet inneburit en utvärdering av den metodik vi använt. Inventeringen av småbiotoper har visatsig ge bra dataunderlag för våra frågeställningar. För att få bättre skattningar för både gräsmarker ochvåtmarker hade det varit önskvärt med fler fältprovytor, något som vi lagt till i dessa delprogram från2015. Utvärderingen av data från övervakningen av våtmarker visar också på behovet av en merdetaljerad flygbildstolkning av vegetation och fysiska ingrepp, vilket vi också infört från 2015. Från 2015följer vi också fler gräsmarkstyper än vi gjorde 2009-2014.
|
|
| 10. |
- Glimskär, Anders, et al.
(författare)
-
Uppföljning av gräsmarks- och hällmarksnaturtyper 2020
- 2021
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Rapporten presenterar resultat från två deluppdrag för gräsmarks- och hällmarksnaturtyper inom Art- och habitatdirektivet för år 2020. Det första innefattar resultat från löpande uppföljning för ett antal naturtyper där en riktad uppföljning finansieras specifikt inom detta uppdrag. Den andra delen innefattar naturtypsklassificering av provytor inom Remiil och kvalitetsuppföljningen av ängs- och betesmarksobjekt.För hällmarkstorrängar är 2020 det sjätte året av löpande uppföljning, och årets resultat har en stor mängd karterad hällmarkstorräng jämfört med tidigare år. Uppföljningen av svämängar som 2017 gjordes längs Vindelälven och 2018-2019 vid Dalälven, fortsatte under 2020 längs Ljungan. Även 2020 finansierades här ett tillägg till Remiils inventering av gräsmarker inom det gemensamma delprogrammet ”Gräsmarkernas gröna infrastruktur”. År 2017 var andelen naturtypsklassade provytor oväntat liten, men 2018-2020 var den betydligt större och närmare det förväntade. Kvalitetsuppföljningen av ängs- och betesmarker påbörjades 2006 och kompletteras sedan 2008 med naturtypsklassning i provytorna. Metodiken och dataförvaltningen är nu helt samordnad med Remiil och de naturtypsuppdrag som redovisas i denna rapport.
|
|
| 11. |
- Glimskär, Anders, et al.
(författare)
-
Uppföljning av gräsmarks- och hällmarksnaturtyper 2019
- 2019
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Rapporten presenterar resultat från två deluppdrag för gräsmarks- och hällmarksnaturtyper inom Artoch habitatdirektivet för år 2019. Det första innefattar resultat från löpande uppföljning för ett antal naturtyper där en riktad uppföljning finansieras specifikt inom detta uppdrag. Den andra delen innefattar naturtypsklassificering av provytor inom Remiil och kvalitets¬uppföljningen av ängs- och betesmarksobjekt.För hällmarkstorrängar är 2019 det femte året av löpande uppföljning, och årets resultat har en stor mängd karterad hällmarkstorräng jämfört med tidigare år. För kalkhällmarks¬naturtyper presenteras även de resultat för Öland som ursprungligen ingick i uppdraget 2018, eftersom vi då valde att senarelägga inventeringen på grund av den extremt torra sommaren. Uppföljningen av svämängar som 2017 gjordes längs Vindelälven och 2018 vid Nedre Dalälven, fortsatte under 2019 vid övriga Dalälven. Även 2018 och 2019 finansierades här ett tillägg till Remiils inventering av gräs¬marker inom det gemensamma delprogrammet ”Gräsmarkernas gröna infrastruktur”. År 2017 var andelen naturtypsklassade oväntat liten, men både 2018 och 2019 var den betydligt större och närmare det förväntade. Kvalitetsuppföljningen av ängs- och betesmarker påbörjades 2006 och kompletteras sedan 2008 med naturtypsklassning i provytorna. Metodiken och dataförvaltningen är nu helt samordnad med Remiil och de naturtyps¬uppdrag som redovisas i denna rapport
|
|
| 12. |
- Glimskär, Anders, et al.
(författare)
-
Uppföljning av gräsmarks- och hällmarksnaturtyper 2021
- 2022
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Sammanfattning Rapporten presenterar resultat från ett uppdrag för biogeografisk uppföljning av gräsmarks- och hällmarksnaturtyper inom art- och habitatdirektivet för år 2021. Det innefattar resultat från löpande uppföljning för ett antal naturtyper där en riktad uppföljning finansieras specifikt inom detta uppdrag. Det innefattar också som ett tilläggsmoment naturtypsklassificering av provytor inom Remiil. För hällmarkstorrängar är 2021 det sjunde året av löpande uppföljning. Vid jämförelse visar det sig att resultaten för hällmarkstorrängar 2015 inte är helt tillförlitliga på grund av otillräcklig kvalitet hos Lantmäteriets flygbilder vid den tiden. Uppföljningen av svämängar fortsatte under 2021 för Indalsälvens huvudavrinningsområde. Uppföljningen av slåtterängar samt kalkhällmarker på Öland/Gotland och fastlandet fortsatte på samma sätt som tidigare år.En särskild utvärdering har gjorts för avgränsning och klassning av slåtterängsnaturtyper och kalkhällmarker på fastlandet, utifrån SLU Artdatabankens GIS-skikt. Slutsatsen är att en stor del av ytorna bedöms vara av annan naturtyp än den avsedda, men att det normalt är näraliggande typer och att det troligen är svårt att förbättra klassningen ytterligare i förväg, t.ex. genom mer flygbildstolkning, utan att riskera att förlora värdefull information. Den tidigare bedömningen att hällmarker av hällmarkstallskogskaraktär inte bör ingå har dock stärkts. Kalkindikation hos mossor och lavar är det bästa kriteriet för att skilja ut kalkhällsnaturtyper, men även bedömning av själva berggrunden kan ingå.
|
|
| 13. |
- Glimskär, Anders, et al.
(författare)
-
Uppföljning av gräsmarks- och hällmarksnaturtyper 2022
- 2023
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Rapporten presenterar resultat från ett uppdrag för biogeografisk uppföljning av gräsmarks- och hällmarksnaturtyper inom art- och habitatdirektivet för år 2022. Det innefattar resultat från löpande uppföljning för ett antal naturtyper där en riktad uppföljning finansieras specifikt inom detta uppdrag. Den innefattar också som ett tilläggsmoment naturtypsklassificering av provytor i det gemensamma delprogrammet för gräsmarker inom Remiil. För hällmarkstorrängar är 2022 det åttonde året av löpande uppföljning. Uppföljningen av svämängar kompletterades med restytor i fält för Indalsälvens huvudavrinningsområde. Uppföljningen av slåtterängar samt kalkhällmarker på Öland/Gotland och fastlandet fortsatte på samma sätt som tidigare år.En särskild utvärdering har gjorts för statusbedömning och arealberäkning för hällmarkstorrängar samt alvar och andra kalkhällmarker på Öland, Gotland och fastlandet. Slutsatsen är att stickprovet är tillräckligt för bra skattningar för hällmarkstorräng och kalkhällmarker på Öland och Gotland. Mer data behövs för utvärdering av kalkhällmarker på fastlandet, men de bör troligen utvärderas separat från övriga kalkhällmarker.Ett arbete med att ta fram kriterier och uppföljningsmetodik för inlandssandmarker (grässandhedar, rissandhedar och sandstäpp) har påbörjats, med ambitionen att en löpande uppföljning ska kunna påbörjas under 2023.
|
|
| 14. |
- Glimskär, Anders, et al.
(författare)
-
Uppföljning och statusbedömning för gräsmarks- och hällmarksnaturtyper 2018
- 2019
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- I rapporten beskrivs resultat från arbete med biogeografisk uppföljning av några gräsmarks- och hällmarksnaturtyper med sparsam eller aggregerad fördelning i landskapet, där vi använder kombinationen av flygbildstolkning och fältinventering för att effektivisera och styra datainsamlingen, utifrån statistiskt representativa stickprov av områden över hela landet eller naturtypernas hela utbredningsområde. För alvar, basiska hällmarker och karsthällmarker görs uppföljningen än så länge endast i ett förtätat stickprov på Öland och Gotland. Rapporten innehåller också ett utkast till hur en uppföjning av hällmarkstorräng kan utföras specifikt för skyddade områden. En metodstudie har gjorts för att testa kriterier för avgränsning av fukthedar, som är tänkt att användas för uppföljning i och utanför kända förekomster. Som underlag för Sveriges rapportering till EU för Artikel 17 i Art- och habitatdirektivet har ett antal slumpvis utvalda lövängar på Gotland och i övriga landet fältbesökts, och data har samlats in som underlag för bedömning av bevarandestatus, med fokus på hävdgynnade träd och fältskiktsvegetation. Slutligen har förslag till kriterier för bevarandestatus tagits fram för vanliga gräsmarksnaturtyper, som underlag för Artikel 17-rapporteringen, och därefter har statusen per naturtyp klassats baserat på data från Jordbruksverkets kvalitetsuppföljning i ängs- och betesmarker.
|
|
| 15. |
|
|
| 16. |
- Glimskär, Anders, et al.
(författare)
-
Utveckling av flygbildsmetodik och indikator för åkermarkens arrondering
- 2013
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Denna rapport beskriver underlag och möjligheter till presentation av resultat för en ny miljömålsindikator som kan följa utvecklingen för åkermarkens arrondering (form och storlek). Indikatorn baseras på mätningar av åkermarkens kantlängd och areal, och kan användas för att beskriva åkermarkens förekomst, förändringar i brukande, förutsättningarna för förekomst av småbiotoper och därmed den biologiska mångfalden.Inom projektet har vi testat en metodik för avgränsning av åkermark i flygbilder från olika tider som underlag för att uppskatta förändringar. Testområde var de län som ingår i regional miljöövervakning via NILS, ”LillNILS”. Det stickprov som LillNILS har verkar vara funktionellt för att påvisa förändringar över tiden, för grupper av län. En dialog bör föras med Jordbruksverket om hur Blockdatabasen kan göras mer användbar och lättanvänd för denna typ av sammanställningar. Innan det är gjort är det svårt att göra en realistisk uppskattning av hur genomförbart det skulle vara med en uppföljning enbart baserad på Blockdatabasen.Utredningen betonar vikten av att skilja på olika typer av kanter för möjligheten att tolka förändringar, exempelvis kanter mellan två åkermarksytor och kanter mot annan mark. Redan i en grundinventering bör man kartera ”tidigare åkermark” (med begynnande igenväxning), eftersom de kanterna är föränderliga och av annan karaktär än övriga.Metodiken för flygbildsinventering av åkerkanter bör ha tydliga definitioner och stor noggrannhet för att resultaten ska bli användbara för att belysa detaljförändringar, eftersom det kan ge stora skillnader i slutresultatet. För bakåtdatering i äldre flygbilder bör man redan från början ta in alla tidsskikt i arbetet, först det äldsta tidsskiktet och därefter jobba sig framåt i tiden.Rapporten innehåller också kostnadsuppskattningar för både bakåtdatering i äldre flygbilder och fortlöpande uppföljning av förändringar framåt i tiden. Eftersom det förstnämnda är en stor engångsinvestering, föreslår vi att den i huvudsak bör initieras och finansieras nationellt.
|
|
| 17. |
|
|
| 18. |
|
|
| 19. |
|
|
| 20. |
|
|
| 21. |
|
|
| 22. |
|
|
| 23. |
|
|
| 24. |
|
|
| 25. |
|
|
| 26. |
|
|
| 27. |
|
|
| 28. |
- Glimskär, Anders, et al.
(författare)
-
Årsrapport för Regional miljöövervakning i landskapsrutor 2022
- 2023
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Denna årsrapport avser de uppdrag som SLU har haft från Länsstyrelsen i Örebro län m.fl. länsstyrelser under år 2022, att utföra miljöövervakning med riktad metodik för småbiotoper, gräsmarker och våtmarker i ett stickprov av landskapsrutor. År 2022 är det andra året av länsstyrelsernas löpande uppdrag med datainsamling som gäller för programperioden 2021-2026. Miljöövervakningen utförs inom ramen för tre så kallade gemensamma delprogram inom regional miljöövervakning: Småbiotoper i åkerlandskapet Gräsmarkernas gröna infrastruktur Vegetation och ingrepp i våtmarker
|
|
| 29. |
- Glimskär, Anders, et al.
(författare)
-
Årsrapport för Regional miljöövervakning i landskapsrutor 2023
- 2023
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Denna årsrapport avser de uppdrag som SLU har haft från Länsstyrelsen i Örebro län m.fl. länsstyrelser från och med år 2021, att utföra miljöövervakning med riktad metodik för småbiotoper, gräsmarker och våtmarker i ett stickprov av landskapsrutor. År 2021 var det första året av länsstyrelsernas löpande uppdrag med datainsamling för programperioden 2021-2026, och det är till största delen en direkt fortsättning på verksamheten under föregående period, 2015-2020. Miljöövervakningen utförs inom ramen för tre så kallade gemensamma delprogram inom regional miljöövervakning:Småbiotoper i åkerlandskapetGräsmarkernas gröna infrastrukturVegetation och ingrepp i våtmarker
|
|
| 30. |
|
|
| 31. |
- Johansson, Lotten, et al.
(författare)
-
Semi-natural grassland continuity, long-term land-use change and plant species richness in a local agricultural landscape on Öland, Sweden
- 2008
-
Ingår i: Landscape and Urban Planning. - : Elsevier BV. - 0169-2046 .- 1872-6062. ; :84, s. 200-211
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- The study characterizes historical land-use change and the development of semi-natural grassland habitats, over 274 years, within a mosaic agricultural landscape (22 km2) on the island of O¨ land (Sweden). We also explore the relationship between previous land-use, habitat continuity and present-day vascular plant species richness in grassland patches.Land-cover maps, based on cadastral maps and aerial photographs, wereproduced for six time-periods between 1723/1733 and 1994/1997. In 1723/1733, the landscape was dominated by grasslands, with arable land surrounding the villages. The grassland area decreased throughout the study period and grassland patches became progressively more fragmented.Present-day grasslands represent 18% of the grassland area in 1723/1733. The land-use structure of the early 18th century is still evident in the modern landscape. The majority of the present-day grasslands are situated on former common grazing land and have had a continuity of at least 274 years: the remaining grasslands are younger and developed during the 20th century on arable or forested land.The proportion of plant speciesthat depend on grazing and are characteristic of semi-natural grasslands significantly reflects the continuity and previous land-use of grassland sites. The study illustrates the way in which information on historical land-use and habitat continuity can help to explain the structuring of plant assemblages in semi-natural grasslands within the modern landscape.
|
|
| 32. |
- Kindström, Merit, et al.
(författare)
-
Inventering och utveckling för hällmarksnaturtyper, alvar och svämängar 2016
- 2016
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Biogeografisk uppföljning ska följa upp areal och utbredning av naturtyper inom art- och habitatdirektivet samt dess viktiga strukturer, funktioner och typiska arter. I rapporten beskrivs resultat från arbete med biogeografisk uppföljning av några naturtyper med sparsam eller aggregerad fördelning i landskapet. Rapporten presenterar resultat för naturtypen 8230 Hällmarkstorräng samt metodiktester och förslag till uppföljning för naturtyperna 6280 Alvar, 6110 Basiska berghällar, 8240 Karsthällmarker och 6450 Svämängar. En mindre förstudie om möjligheten att utveckla metodik för sandmarker (6120, 2320, 2330) och slåtterängar (6510, 6520, 6530) har också genomförts och redovisas i rapporten.
|
|
| 33. |
- Kindström, Merit, et al.
(författare)
-
Inventering och utveckling för hällmarksnaturtyper, alvar och svämängar 2016
- 2017
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- I denna rapport beskrivs resultat från arbetet med biogeografisk uppföljning av några naturtyper med sparsam eller aggregerad fördelning i landskapet. För hällmarkstorrängar (naturtyp 8230) redovisas här resultat från andra året av ett tänkt sexårigt inventeringsvarv, där polygoner större än 100 m2 har avgränsats med flygbildstolkning och därefter inventerats med tätt utlagda provytor. En utvärdering visar att de urvalskriterier vi använder verkar fungera bra, och träffsäkerheten i flygbildstolkningen är god. Däremot är överensstämmelsen med Basinventeringens kartering i skyddade områden dålig, bland annat eftersom man där har fokuserat på betydligt mer översiktlig kartering och inkluderat ett bredare spann av hällmarker. Basinventeringens polygoner innehåller större andel som inte är hällmarkstorräng, och många mindre ytor har inte tagits med. Det verkar osannolikt att man med det utlägg som vi har använt ska kunna få användbara data för Norrlands kustland, som hittills har varit med i stickprovet, och därför kan man fundera på att utelämna den regionen från uppföljningen. För kalkhällsnaturtyperna basiska berghällar (6110), alvar och prekambriska kalkhällmarker (6280) samt karsthällmarker (8240) föreslår vi att ett kraftigt förtätat stickprov av mindre landskapsrutor utformas för Öland och Gotland, vilket bör vara ett effektivt sätt att anpassa designen för denna särpräglade region med rik förekomst av värdefulla naturtyper och arter, men samtidigt ändå få jämförbarhet med annan uppföljning av hällmarker och gräsmarker. En utvidgad flygbildstolkning med heltäckande polygonavgränsning av naturtyper och vegetationstyper motsvarande vegetationskartan på Öland föreslås, i kombination med provytor där vi har tagit fram en utökad lista av arter och andra variabler. I likhet med för hällmarkstorrängar föreslår vi att vissa variabler och arter registreras även på polygonnivå i fält, exempelvis form och status hos karstsprickor. Vi föreslår att denna registrering görs i nära anslutning till uppföljningen av snäckor i karst. Våra tester längs Vindelälven och Umeälven visar att svämängar (6450) kan karteras med god tillförlitlighet längs med de större älvarna. I många fall har man god hjälp av att använda flygbilder från två tidpunkter, från vår/försommar, då många svämängar är helt översvämmade, och från högsommar då de normalt är torrlagda och vegetationen är möjlig att bedöma. Svämängarna verkar relativt enhetliga i utseende och artsammansättning, även om det växlar vilken art av högstarr som dominerar. Även gräs som brunrör och rörflen kan förekomma i större mängd. Ungefär hälften av de karterade svämängarna (främst längs Vindelälven) var hävdade, de flesta med bete men också en med slåtter. Vegetationsstrukturen skilde sig förstås, men vegetationens artsammansättning var inte så olika med och utan hävd.
|
|
| 34. |
- Kindström, Merit, et al.
(författare)
-
Inventering och utveckling för uppföljning av gräsmarks- och hällmarksnaturtyper 2017
- 2017
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- I denna rapport beskrivs resultat från arbetet med biogeografisk uppföljning av några naturtyper med sparsam eller aggregerad fördelning i landskapet. För hällmarkstorrängar (naturtyp 8230) redovisas här resultat från tredje året av det sexåriga inventeringsvarv, där polygoner större än 100 m2 har avgränsats med flygbildstolkning och därefter inventerats med tätt utlagda provytor, med minsta avstånd 10 m. En jämförelse visar att en mycket stor andel av hällmarkstorrängarna ligger utanför skyddade områden och TUVA-objekt, men att förekomsten av hällmarkstorrängsarter är väldigt likartad i olika regioner och inom resp. utanför skyddade områden. För kalkhällsnaturtyperna basiska berghällar (6110), alvar och prekambriska kalkhällmarker (6280) samt karsthällmarker (8240) har inventeringen genomförst med ett kraftigt förtätat stickprov av mindre landskapsrutor på Öland och Gotland. En utvidgad flygbildstolkning med heltäckande polygonavgränsning av naturtyper har använts, i kombination med provytor med en utökad lista av arter och andra variabler (t.ex. vittringsmaterial på kalksten, och en särskild grupp av variabler har tagits fram för karstsprickor och karstlevande snäckor. På Gotland har ungefär en tredjedel av ytorna någon förekomst av karstsprickor, och många av dem har ett stort antal hällsnäckor. Även för kalkhällmarker finns en stor andel av ytorna utanför skyddade områden, förutom på Stora alvaret, som är väl täckt av TUVA och Natura 2000-områden. Utgångspunkten är att denna design och metodik ska kunna utgöra första året av ett tänkt sexårigt inventeringsvarv. För svämängar (6450) har en komplett inventering med avgränsning i flygbilder och stickprov av provytor utförts längs med hela Vindelälven. Under 2017 har omfattningen varit hälften av den tänkta inom ett sexårigt inventeringsvarv, där ambitionen är att samtliga svämängar från dalälven och norrut ska karteras längs med alla vattendrag i Sverige som finns med i kartskiktet för naturtypen större vattendrag (3210). Att använda infraröda flygfoton från olika tidpunkter för att bedöma översvämningspåverkan ger mycket god träffsäkerhet, och vegetationens sammansättning har överensstämt mycket väl med den förväntade i de fältbesökta ytorna. Metodtesterna för slåtterängar har framför allt fokuserat på naturtyperna slåtterängar i låglandet (6510) och höglänta slåtterängar (6520), men även objekt av lövängar har besökts (6530), för att få en bra helhetsbild över slåtterpräglade värden. För att belysa den frågan har fokus dock varit på markvegetationen, men inte på hävdpåverkade träd, som är en viktig del av lövängarnas värden. Slåtterängarna i alla regioner kännetecknas av stor andel örter i fältskiktet och en relativt enhetlig grupp av kärlväxter som verkar tydligt slåttergynnade i alla de besökta regionerna. Vårt förslag är att man även i fortsättningen utgår ifrån befintliga kartskikt över skyddsvärda slåtterängar, t.ex. från TUVA-databasen och miljöersättningen till slåtterängar. För trädanknutna värden i lövängar behövs dock andra typer av inventeringsmoment än de som har används hittills i detta projekt
|
|
| 35. |
- Kindström, Merit, et al.
(författare)
-
Uppföljning av vegetation och direkta ingrepp i myrar : - utvärdering av regional miljöövervakning 2009-2013 samt förslag till indikatorer
- 2014
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- SLU har på uppdrag från Länsstyrelsen i Örebro län utvärderat den regionala miljöövervakningen av myrar i Mälardalen från 2009 till 2013. Utvärderingen har, tillsammans med ett storskaligt metodtest av flygbildstolkning av direkta ingrepp i myrar, lett fram till tre förslag på miljömålsindikatorer: (i) Längd linjära ingrepp, (ii) Area påverkad myr (iii) Storlek hos förändring orsakad av ingrepp.I projektet har vi även gjort jämförelser med andra inventeringar i myr som visar att den regionala miljöövervakningen på ett bra sätt kan komplettera den nationella satellitbaserade heltäckande övervakningen med mer detaljerade stickprovsbaserade data. De indikatorer som vi föreslår skulle också komplettera de sedan tidigare föreslagna indikatorerna för ”Area öppen myr”, som baseras på RIS-data, och ”Förändrad myr”, som baseras på den satellitbaserade övervakningens data.Med stöd av resultaten från detta projekt, kommer den regionala miljöövervakningen av våtmarker från och med 2015 även innefatta en noggrann flygbildsinventering. För de län i Syd- och Mellansverige som deltar i det regionala programmet, kommer det finnas stora möjligheter att använda de indikatorer som vi föreslår i projektet. För norrlandslänen med stor areal myr, finns möjligheter att använda samma indikatorer baserat på nationella data från RIS och NILS. Resultaten från metodtestet visar bland annat på en drygt 50%-ig ökning av linjära ingrepp mellan 1980-tal och 2010-tal i de karterade myrarna. Det understryker vikten av denna typ av uppföljning som underlag för styrmedel för att direkta ingrepp och diffus påverkan i våtmarkerna ska ske i minsta möjliga utsträckning.
|
|
| 36. |
|
|
| 37. |
- Kindström, Merit
(författare)
-
Vad händer med våra stränder? Deras framtid i våra händer
- 2006
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Resultaten pekar på att de orörda stränderna i skärgården har minskat med nästan 20 procent mellan 1960 och 1999. Kartläggningen har gjorts med hjälp av bryggindikatorn och innebär i korthet en klassificering av strandområdet (frånstrandlinjen och 100 m upp på land) utifrån hur tät bryggförekomsten är.Rapporten presenterar exempel på omfattning och fördelning av den fysiska exploateringen i Stockholms skärgård år 1960, 1986 och 1999. Resultaten belyser behovet av en helhetssyn och långsiktighet, samt kunskap om historiken iförvaltandet av våra stränder. Sett till den faktiska strandlängden har det främst skett nyexploatering och medtiden har strandexploateringen krupit allt längre ut i skärgården. Däremot är det främst de högre exploateringsgraderna som har ökat sina andelar, medan andelen av den lägre exploateringsgraden har hållit sig relativt konstant. Sammantaget framträder bilden av en successiv exploateringsprocess där orörd strand bebyggs med en enstaka brygga, för att sedan stegvis bebyggas medytterligare bryggor genom förtätning och expansion av redan exploaterade strandavsnitt. Växter och djur har i den processen blivit alltmer trängda och kan till slut förlora sina livsmiljöer helt och hållet. Det rörliga friluftslivet i sin tur har fått en väsentligt minskad tillgång till orörda stränder. Med nuvarande exploateringstakt kan de orörda stränderna vara slut om 150 år.Det är viktigt att sätta in enskilda strandskyddsärenden i ett landskapssammanhang och se hur exploateringen har förändrats över tid. Ett historiskt, ekologiskt och geografiskt synsätt kan öka förståelsen för att våra stränder är en begränsad resurs. Först med ett helhetsperspektiv kan vi börja leva upp till syftena med strandskyddslagen; att trygga förutsättningarna för allmänhetens friluftsliv och bevara goda livsvillkor på land och i vatten för djur- och växtlivet.
|
|
| 38. |
- Kindström, Merit
(författare)
-
Övervakning av strandexploatering längs med sötvattensstränder baserat på NILS metodik för flygbildstolkning : delrapport 2009
- 2011
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Intresset för att nyttja våra stränder är stort, samtidigt som de har stor betydelse för växt- och djurliv. Syftet med detta arbete är att ta fram en miljöövervakningsmetod för att belysa hur stor andel av sötvattenstränderna som är exploaterade och följa vissa markanvändningsförändringar över tiden med utgångspunkt i NILS (Nationell övervakning av landskapet i Sverige) befintliga metodik. Vår förhoppning är att studien ska bidra med uppföljningsbara data till miljömålen och indirekt följa efterlevnaden av strandskyddsbestämmelserna. Rapporten beskriver första delen i en metodutveckling som nu fortsätter under 2010. Vår förhoppning är att NILS stickprovsmetodik medger en möjlighet att göra en mer fördjupad analys av miljötillståndet längs våra sötvattensstränder än tidigare framtagna metoder för övervakning av strandexploatering. Den här testade metoden identifierar inte effekter av störningar. Vi har valt att avgränsa arbetet till att enbart omfatta flygbildstolkning. Strandzonen definieras i detta arbete som 100 meter från strandlinjen både upp på land och ut i vattnet. Vi har valt att testa en objektsindelning som skiljer på sjö- och vattendragsstränder liksom på tätorter, tätortsnära och landsbygd. En sjö ska överstiga 1 hektars yta och definitionen av ett vattendrag överrensstämmer med Lantmäteriets GGD. Vi har tagit fram en lista som omfattar 30 kvalitetsklasser av markanvändningar eller exploateringar som förekommer i strandzonen, kompletterat med några punkt- och linjevariabler. Vi har statistiskt testat fördelningarna av objektstyperna och kvalitetsklasserna i NILS-rutorna i tre län, Örebro-, Södermanlands- och Stockholms län. Detta för att kunna uttala sig om hur representativt vårt urval är för hela landskapet. Resultaten visar att det är en stor variation mellan hur mycket stränder det finns i de olika NILS-rutorna och att de 34 NILS-rutor som finns in de tre testlänen troligen är för få för att kunna följa strandexploatering. Särskilt för sjöstränder är materialet mycket heterogent. Testresultaten visar även att det finns för få tätorter i NILS-rutorna och att många av de föreslagna kvalitetsklasserna för markanvändning eller exploatering förekommer sparsamt eller inte i alls i rutorna. Det finns trots detta ändå möjligheter att testa oss fram till en godtagbar objektsindelning med färre kvalitetsklasser under 2010 års arbete
|
|
| 39. |
- Kindström, Merit, et al.
(författare)
-
Övervakning av strandexploatering längs med sötvattensstränder, metodutveckling 2010
- 2011
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Intresset för att nyttja våra stränder är stort. Samtidigt har de stor betydelse för växt- och djurliv. Syftet med detta arbete är att ta fram en flygbildsbaserad metodik för övervakning av sötvattenstränder på regional nivå, avseende förändringar i exploatering och markanvändning över tid.Metodiken bygger till största delen på NILS metodik för den detaljerade flygbildsinventering i 1x1-km-rutan. Vår förhoppning är att studien ska bidra med uppföljningsbara data till miljömålen (genom t.ex. en RUSindikator) och indirekt till uppföljning av strandskyddsbestämmelserna.En viktig frågeställning har varit om NILS går att använda till att följa exploateringen vid sötvattensstränder. Våra tester visar att NILS stickprov till viss del svarar upp mot identifierade behov av regional strandövervakning.De 30 olika strandmiljöer som vi inledningsvis urskiljde för uppföljning av sötvattenstränder har slagits ihop till nio stycken som är tillräcklig vanliga för att kunna användas för att analyser.Våra tester visar att NILS stickprov troligtvis medger följande analyser:Strandexploatering utmed sjöstränderna inom ett län.Strandexploatering utmed vattendragstränderna inom ett län.Strandexploatering utmed de tätortsnära stränderna inom ettvattendistrikt.Strandexploatering utmed sötvattenstränder i olika typer av naturmiljöer. Vilka typer av stränder blir mest exploaterade och i vilken takt sker detta? Detta går bara att svara på för landsbygdsområden inom ett vattendistrikt.Under 2011 kommer vi i huvudsak att utforma ett storskaligt test av bildstolkningsmetodiken, baserat på den statistiska utvärdering som gjorts. Testet är beräknat till år 2012 och ska också leda till inledande arealskattningar av markslagsklasser och exploateringstyper, samt förändringsanalyser för några av dessa. Testet ska också ge underlagsdata till en statistisk utvärdering av punkt- och linjeobjekt.Dessutom ska möjligheterna till samarbete med projekten Tätorts-NILS och NILS förenklade flygbildsinventering i 5x5-km-rutan utredas. Givet att fler län visar intresse för uppföljning av sötvattenstränder, så kan övervakningsprogrammet starta år 2014.
|
|
| 40. |
- Lundin, Assar, et al.
(författare)
-
Metodik för regional miljöövervakning av gräsmarker och våtmarker 2015-2020
- 2016
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Regional miljöövervakning i landskapsrutor är en del av den regionala miljöövervakningen. Inom regional miljöövervakning ingår tre gemensamma delprogram, varav två berörs i denna rapport: gräsmarkernas gröna infrastruktur och vegetation och ingrepp i våtmarker.Under den nuvarande programperioden, 2015 – 2020, ingår 18 län i gräsmarksövervakningen och fem län i våtmarksövervakningen. Miljöövervakningen utförs av SLU i Uppsala på uppdrag av de länsstyrelser som deltar i respektive delprogram. Denna rapport ger en noggrann genomgång av inventeringsmetodiken för programperioden 2015-2020 och vilka förändringar som gjorts sedan förra programperioden. Utvecklingen av en ny handdatorapplikation, för att underlätta datainsamling och datahantering, beskrivs också i rapporten.
|
|
| 41. |
|
|
| 42. |
- Lundin, Assar, et al.
(författare)
-
Uppföljning av mindre vattendrag (naturtyp 3260) : Metodförslag och fälttester 2015–2016
- 2017
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Enligt art- och habitatdirektivet (92/43/EEG) så ska bland annat areal och status följas upp för ett antal naturtyper, där mindre vattendrag (naturtypskod 3260; Vattendrag med flytbladsvegetation eller akvatiska mossor) utgör en av naturtyperna.När det gäller mindre vattendrag så saknas idag en kontinuerlig övervakning av status, till skillnad mot för exempelvis naturtypen större vattendrag (3210). Det finns en osäkerhet om befintligt dataunderlag är jämnt fördelat och representativt över hela landet och i alla typer av vattendrag.Det finns en risk för att små vattendrag med dålig status kan vara underrepresenterade i befintliga databaser och inventeringar, åtminstone i vissa regioner. Detta skulle kunna bidra till en missvisande totalbild för vattendragens mängd och tillstånd för den aktuella naturtypen.Syftet med detta projekt är att se över vilka möjligheter det finns att ta fram ett uppföljningsprogram för biotopkartering baserat på stickprovsurval inom landskapsrutor. Uppföljningen ska svara på hur tillståndet är för utvalda parametrar för naturtypen på biogeografisk nivå. En återkommande övervakning ger även information om förändringar över tid. Uppdraget omfattar att ta fram en metod för ett stickprovsurval av mindre vattendrag, med förslag om hur biotopkarteringens metodik kan anpassas och kompletteras för uppföljning enligt Art- och habitatdirektivet för naturtypen mindre vattendrag (3260).
|
|
| 43. |
- Prentice, Honor C., et al.
(författare)
-
Fragmented grasslands on the Baltic island of Öland : Plant community composition and land-use history
- 2007
-
Ingår i: Acta Phytogeographica Suecica. - 0084-5914. ; 88, s. 83-94
-
Forskningsöversikt (refereegranskat)abstract
- The relationships between properties of present landscapes and species diversity within fragmented grasslands have been the subject of many studies. However the potential roles of grassland history and past landscape structure as determinants of diversity have not been widely studied. We therefore focus on these roles with an overview of patterns of variation in plant community composition in grassland fragments, of known ages, within a 22 km2 site around the village of Jordtorp on the Baltic island of Öland. While the frequencies of individual vascular plant species in 328 50 cm × 50 cm quadrats showed trends related to grassland continuity and previous land use, the dominant gradients of plant community composition were interpreted in terms of gradients of soil moisture and eutrophication. Because relationships between grassland age and plant community composition are confounded by local grassland eutrophication, it is difficult to use the present grassland data set to draw conclusions about the extent to which the distributions of individual species reflect a long history of continuous grassland management or an absence of eutrophication. Our results suggest that studies that attempt to explore associations between grassland age and fine-scale species richness, or the occurrence of individual species, should be based on sampling rules that standardize the type of plant community that is to be compared between grassland fragments.
|
|
| 44. |
- Prentice, Honor C., et al.
(författare)
-
Gene diversity in a fragmented population of Briza media: grassland continuity in a landscape context
- 2006
-
Ingår i: Journal of Ecology. - : Wiley. - 0022-0477 .- 1365-2745. ; 94:1, s. 87-97
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- 1. We investigated patterns of allozyme variation in demes of the grass Briza media in semi-natural grassland fragments within a mosaic agricultural landscape on the Baltic island of Öland. In the study area, Briza is both a characteristic species of old pastures and an early colonizer of young grasslands developing on previously forested or arable sites. 2 Generalized linear models revealed that descriptors of both present landscape structure and past grassland history are significant determinants of genetic variation in the Briza demes. Genetic structure and levels of within-deme diversity are influenced by the size of grassland fragments, the type of habitat surrounding the grasslands, the size/spatial extent of the demes, the geographic position of the demes and the historical continuity of the grassland fragments. 3 Gene diversity (H) was higher in demes from grassland polygons with a high proportion of adjacent grassland, higher in the more extensive demes, and decreased northwards within the study area. 4 The negative association between the inbreeding coefficient (FIS) and grassland continuity is interpreted in terms of a two-stage colonization process: recruitment into young grasslands leads initially to spatial patchiness, but subsequent selection in maturing pastures occurs within an increasingly uniform and dense sward. 5 Despite a weak overall genetic structure (as indicated by Bayesian cluster analysis) the between-deme FST was significant. Linear discriminant analysis of within-deme allele frequencies grouped the demes according to the age and previous land-use history of their grassland polygons. The convergence of the allele frequency profiles in the younger grasslands towards those of the old grasslands is consistent with convergence of selective regimes as pastures mature towards an increasingly uniform, dense sward and characteristic species assemblage. 6 The genetic composition of demes of a grassland species appears to be influenced by the process of plant community convergence during grassland development – complementing the recent finding that convergence of species composition in experimental assemblages of grassland plants is dependent on the genotypic composition of the component species
|
|
| 45. |
- Prentice, Honor, et al.
(författare)
-
Fragmented grasslands on the Baltic Island of Öland. Plant community composition and land-use history
- 2008
-
Ingår i: Acta Phytogeographica Suecica. - 0084-5914. ; 88, s. 83-94
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- The relationships between properties of present landscapes and species diversity within fragmented grasslands have been the subject of many studies. However the potential roles of grassland history and past landscape structure as determinants of diversity have not been widely studied.We therefore focus on these roles with an overview of patterns of variation in plant community composition in grassland fragments, of known ages, within a 22 km2 site around the village of Jordtorp on the Baltic island of Öland. While the frequencies of individual vascular plant species in 328 50 cm × 50 cm quadrats showed trends related to grassland continuity and previous land use, the dominant gradients of plant community composition were interpreted in terms of gradients of soil moisture and eutrophication. Because relationships between grassland age and plant community composition are confounded by local grassland eutrophication, it is difficult to use the present grassland data set to draw conclusions about the extent to which the distributions of individual species reflect a long history of continuous grassland management or an absence of eutrophication.Our results suggest that studiesthat attempt to explore associations between grassland age and fine-scale species richness, or the occurrence of individual species, should be based on sampling rules that standardize the type of plant community that is to be compared between grassland fragments.
|
|
