| 1. |
|
|
| 2. |
|
|
| 3. |
- Carlsson, Per, 1951-, et al.
(författare)
-
Prioriteringar inom hälso- och sjukvård - erfarenheter från andra länder
- 2005
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Under de senaste femton åren kan man notera ett uppvaknande hos politiker i flera länder när det gäller behovet av att göra prioriteringar i hälso- och sjukvården. I själva verket har ransonering skett i alla tider. Sådan kan dock föregås av mer eller mindre medvetna och systematiska prioriteringar. När svenska politiker i likhet med sina kollegor i andra länder började prata om behovet av att göra prioriteringar handlade det om att göra dem mer öppet än vad som gällt tidigare. Det har dock visat sig svårt att agera öppet på grund av mängd orsaker. Avsaknaden av enhetliga begrepp, svårt att bestämma vilka kriterier för rättvisa som skall användas och en oförståelse från allmänheten att hälso- och sjukvård ska begränsas på något sätt är exempel på sådana svårigheter. För att övervinna dessa svårigheter har man valt olika strategier i de länder som på allvar försökt göra sina prioriteringar mer öppna. I några länder har man valt att fokusera på att utveckla en gemensam värdegrund medan andra valt att utveckla medborgardialogen. I ytterligare andra länder väljer man att undvika att tala öppet om prioriteringar.I den internationella debatten är det framförallt de amerikanska etikerna Norman Daniels och James Sabin teorier om diskursiv rättvisa som fått ett stort genomslag. De menar att vi aldrig kommer att kunna nå en fullständig enighet om vilka principer som skall gälla vid nödvändiga prioriteringar. Istället anser de att det borde vara möjligt att nå större acceptans om ett prioriteringsbeslut fattats på ett sätt som flertalet anser som legitimt och rättvist. Förutom kravet på öppenhet är det enligt Daniels och Sabin viktigt att grunderna för besluten uppfattas som relevanta. Ett sätt för beslutsfattare att uppnå detta är att alliera sig med andra grupper som åtnjuter viss legitimitet t ex att politiker och vårdpersonal samarbetar. Ett annat sätt kan vara att rationalisera svåra beslut; d v s ge dem karaktär av att vara rationella. Här spelar tillgången på fakta om olika hälso- och sjukvårdsinsatsers effekter och patientnytta en stor roll.Andra forskare menar att prioriteringar av sjukvård alltid innehåller ett stort mått av värderingar och individuella variationer mellan olika patienter. Därför kan man inte grunda sina ställningstaganden på vetenskapliga studier och utarbeta riktlinjer utan istället låta sig styras av vedertagna etiska principer. I Sverige gäller sedan 1997 principen att de med stora behov av vård i första hand skall garanteras vård. Denna princip liksom principen om människors lika värde och kostnadseffektivitet som Riksdagen tagit ställning till är ett försök få igång en bred dialog kring prioriteringar men även att bidra med en plattform för mer öppna och legitima prioriteringar i hälso- och sjukvården. I praktiken visar det sig svårt att omsätta allmänna principer i det dagliga beslutsfattandet.I Sverige efterlyser läkare och andra vårdgrupper tydligare riktlinjer för att kunna ta sitt ansvar för prioriteringar. Den aktuella genomgången visar att man nått olika långt när det gäller öppenheten i de länder som ingår i vår undersökning.Norge var tidigt ute med att utarbeta riktlinjer för prioriteringar inom hälso- och sjukvården. Redan år 1987 avlämnade regeringen en offentlig utredning (NOU 1987:23) i ämnet (Lönning I). Tio år senare återkom regeringen med ytterligare tankar och förslag i NOU 1997:18 (Lönning II). Liksom i alla västländer har den norska hälso- och sjukvårdssektorn haft kostnadsproblem. I synnerhet under 1990-talet tycks kostnaderna ha vuxit i en snabbare takt än vad tillgängliga resurser har tillåtit. En öppen prioritering i enlighet med Lönning-utredningarna tycks dock inte ha varit lösningen på detta dilemma. Genomgången av den norska hälso- och sjukvården ger inget stöd för att dessa tankar fått genomslag i vården. I Norge har man istället försökt lösa problemen med en omfattande strukturförändring som i korthet inneburit att staten genom de regionala hälsoföretagen tagit ett än fastare grepp om den specialiserade sjukhusvården. I de dokument som ligger till grund för den nya ordningen finns dock klara viljeyttringar om att de principer och diskussioner om öppna prioriteringar som finns i både Lönning I och Lönning II ska genomsyra vården framöver. Särskilt omfattande konkret och praktiskt prioriteringsarbete tycks emellertid inte pågå inom ramen för det nya statliga huvudmannaskapet. Införande av en rättighetslag för slutenvård på sjukhus ställer dock krav på en tydligare avgränsning av det offentliga åtagandet. Inte heller inom andra hälso- och sjukvårdssektorer tycks aktiviteterna vara särskilt omfattande.Förändringar av detta slag tar dock lång tid. Det Nationella rådet för prioriteringar inom hälso- och sjukvården som har till uppgift att vara regeringens rådgivande organ ska utveckla principer och metoder för prioriteringar inom hela hälso- och sjukvårdsområdet, både det statliga och det kommunala. Genom rådet har prioriteringsarbetet kommit alltmer i fokus i den omfattande strukturförändring som norsk hälso- och sjukvård genomgår.Nya Zeeland var liksom Norge tidigt med att diskutera prioriteringar inom hälso- och sjukvården på ett öppet och medvetet sätt. I samband med en genomgripande förändring av sjukvårdssystemet i början av 1990-talet påbörjade regeringen ett samtal om gränserna för det offentliga åtagandet och behovet av prioriteringar. Man valde metoder som involverade både sjukvårdspersonal och medborgare. Drygt tio år senare kan man konstatera att det nya zeeländska försöket bara delvis realiserats. Prioriteringar som var tänkta att göras genom att definiera en kärna av sjukvårdstjänster som skulle finansieras offentligt utifrån fastställda kriterier kom aldrig riktigt till stånd.Ekonomin vände, en regering med en annan majoritet tillträdde år 1999 och hälso- och sjukvårdssektorn tillfördes ytterligare medel. Under de första åren på 2000-talet har sjukvården blivit tillförsäkrad resurser motsvarande en utgiftsökning för staten med 21 procent på tre år. Intresset för att diskutera prioriteringar och rättvisefrågor har därmed falnat.Samtidigt kan man konstatera att diskussionen och det arbete som lades ner från början av 1990-talet och framåt har haft viss effekt. Det finns idag en medvetenhet om att det är nödvändigt att se över hur åtminstone tillskottet av resurser som sektorn tilldelas ska fördelas. Arbete pågår både centralt i Ministry of Health och regionalt i de nytillskapade District Health Boards att finna metoder och fördelningsnycklar för hur nytillskottet av pengar ska användas på bästa sätt med de fyra prioriteringskriterierna som formulerades redan i början av 90-talet som grund. Samtalet med befolkningen fortsätter i nya former i första hand genom de nya distriktsstyrelserna.Storbritannien uppvisar relativt låga ambitioner när det gäller att utveckla former för öppna prioriteringar. Det beror dels på att majoriteten av sjukvård fördelas genom en politiskt styrd organisation och dels på den starka symboliska roll som National Health Service (NHS) intar i det brittiska samhället. NHS är en av få organisationer i ett ganska ojämlikt samhälle som alltid har stått för principen om jämlikhet – vård efter behov och inte betalningsförmåga. Det har därför varit särskilt känsligt för politikerna på den nationella nivån att öppet diskutera att utesluta vissa vårdåtgärder.På den lokala nivån inom den offentliga sjukvården har dock beslutsfattare prövat olika former för en mer öppen prioritering. Det finns ingen klar linje utan det förekommer stora lokala variationer, där vissa sjukvårdsområden försökt gå i riktning mot en tydlig process där motiven bakom prioriteringar tydliggörs för allmänheten. Hur framtiden kommer att te sig i detta avseende är svårt att uttala sig om då den lokala beställarorganisationen befinner sig i en period av omställning, där de läkardominerade Primary Care Trusts håller på att ta över ansvaret från de traditionella ”health authorities”.Den nuvarande brittiska regeringen har valt en strategi för att lösa brister i NHS med mer pengar och effektivisering. I fallet med prioriteringar har politikerna lämnat över ansvaret till allehanda expertorgan, helt i linje med uppfattningen att god evidens ska leda till mer självklara avvägningar inom den lokala sjukvården. I vilken utsträckning den verksamhet som bedrivs inom expertorganet NICE kommer att underlätta prioriteringar är dock oklart. En effekt blir också att den lokala sjukvården måste implementera de nya medicinska metoder som av NICE bedöms vara kostnadseffektiva. Att detta leder till att nya prioriteringar aktualiseras är givet.NICE löser inte det grundläggande dilemma som en heltäckande offentlig sjukvårdsorganisation, som brittiska NHS, står inför, nämligen att kraven på organisationen tenderar att hela tiden öka. Trots en del försök med konsultation av medborgare i frågor om prioritering finns dock inget som tyder på att den brittiska allmänheten stöder uppfattningen att den offentliga hälso- och sjukvården måste begränsa sitt åtagande.Liksom i flera andra länder väcktes frågan om öppna prioriteringar i Nederländerna under en tid av dålig offentlig ekonomi. På samma sätt som i Sverige mynnade diskussionen ut i ett politiskt dokument med höga ambitioner rörande öppenhet och prioriteringsprinciper (den s k Dunningkommitténs slutrapport). Trots vissa försök att begränsa det samhälleliga åtagandet inom hälso- och sjukvården har de flesta tjänster som genom politiska beslut lyfts ut ur förmånssystemet lyfts tillbaka igen efter påtryckningar. Kostnadskontrollen har följd
|
|
| 4. |
|
|
| 5. |
-
Dimensions of health and health promotion
- 2003
-
Samlingsverk (redaktörskap) (refereegranskat)abstract
- This book contains scholarly contributions to several current debates in the philosophy of medicine and health care regarding the nature of health and health promotion, concepts and measurements of mental illness, phenomenological conceptions of health and illness, allocation of health care resources, criteria for proper medical science, the clinical meeting, and ethical constraints in such a meeting.With one exception, the authors in this book are or have been teachers or graduate students at the interdisciplinary Department of Health and Society (Tema H) at Linköping University, Sweden. While all the texts have a philosophical focus, many other disciplines have influenced the choice of specific perspectives. The university backgrounds of the authors range from medicine, psychology, sociology, and religion to philosophy. What binds the authors together is their deep interest in the theory of medicine and in the pursuit of a philosophy of humanistic medicine and health care.
|
|
| 6. |
- Gustafsson Stolt, Ulrica, 1965-, et al.
(författare)
-
Information and informed consent in a longitudinal screening involving children : a questionnaire survey
- 2005
-
Ingår i: European Journal of Human Genetics. - : Springer Science and Business Media LLC. - 1018-4813 .- 1476-5438. ; 13, s. 376-383
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- This empirical study explores participants' perceptions of information and understanding of their children's and their own involvement in a longitudinal screening, the ABIS Study. ABIS (All Babies In Southeast Sweden) is a multicentre, longitudinal research screening for Type 1 diabetes and multifactorial diseases involving 17 005 children and their families. For this study, a random selection of mothers was made, using perinatal questionnaire serial numbers from the ABIS study. In total, 293 of these mothers completed an anonymous questionnaire (response rate 73.3%). Our findings from the questionnaire indicate a marked difference between the reported satisfaction with and understanding of the information provided on the one hand and the significant lack of knowledge of some of the aims and methods of the ABIS screening on the other, namely concerning high-risk identification of involved children, potential prevention and future questionnaires. Two questions evoked by our results are: (1) what information is required for participants in longitudinal studies involving children? and (2) how do we ensure and sustain understanding, and thus in a prolonging, informed consent in these studies? This study underlines the importance of an increased understanding of the ethical issues that longitudinal research on children raise and the need to discuss how information and informed consent strategies should be analysed and designed in longitudinal studies.
|
|
| 7. |
- Gustafsson Stolt, Ulrica, 1965-, et al.
(författare)
-
Nurses’ views of longitudinal genetic screening of and research on children
- 2005
-
Ingår i: British Journal of Nursing. - 0966-0461 .- 2052-2819. ; 14:2, s. 71-77
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- There is a lack of empirical data exploring ethical issues of genetic screening and longitudinal research involving children. Therefore, this pilot interview study explored the perceptions of nurses and midwives in relation to their involvement in an ongoing genetic preventive screening process involving children - the All Babies in South-east Sweden (ABIS) study (n=17,005). Data were collected through semistructured interviews with 10 nurses involved in all information and sampling procedures. While providing the preliminary nature of this study, it supports the idea of the importance of further research, both from a nursing professional perspective and from other parties involved in clinical research. The findings made in this study suggest that for such studies it is vital that nurses and midwives are fully informed about aims, methods, and potential intervention/prevention since in many cases they have a central role in several areas of screening and clinical longitudinal research involving children, e.g. information to potential research participants, obtaining informed consent, and data collection. With a thorough understanding of the research, including both basic aims and methods as well as potential future prevention aims, the nursing staff involved will be better placed to help participants make an informed choice and to provide additional information to the participants. Further research may be needed that aims to develop effective methods in preparing data collectors. It is also suggested that the design of the information process, and especially in longitudinal research involving young children, is of utmost importance before such studies are commenced.
|
|
| 8. |
|
|
| 9. |
- Liss, Per-Erik, 1941-
(författare)
-
Health care need : Meaning and measurement
- 1990
-
Doktorsavhandling (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Determining how the health services are to be, and allocating health care, are basic issues in health policy. Need is a frequent criterion for an ethical or rational allocation of health service resources. The primary aim of this study is to analyse and explicate the concept of health care need.Methods for measuring health care need are examined. Current views on the concept of health care need are analysed. The results generate questions about the logical structure of the concept of need. The analysis of this concept shows that need is instrumental. The thing needed is necessary for a certain goal. The significance of this goal is pointed out. It determines the object of need. The significant goal in the case of health care need is health. The study espouses a holistic theory of health where health is defined in terms of ability to realize vital goals. It is pointed out that 'health' is a value-laden concept and that it bears with it this value-load to the concept of health care need.The concepts of health care, prevention and promotion are analysed. They are distinguished according to the actions involved. Health care means improving a state of ill health. Prevention means avoiding a state of ill health. Promotion means enhancing or supporting a healthy state.Assigning priority to certain needs is necessary in a situation where the health service resources are scarce. The theoretical platform for the setting of priorities in accordance with need is examined. Seven dimensions for a ranking of health care needs are identified. Finally some implications for an assessment of health care need are discussed, and a model for such an assessment is sketched.
|
|
| 10. |
|
|
| 11. |
- Liss, Per-Erik, 1941-, et al.
(författare)
-
Målsättningar och verklighet – vård och omsorg i kommunal regi : Del I Mål och prioriteringar
- 2006
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Hur bra är vården och omsorgen i kommunal regi? Det är en vidsträckt fråga där svaren åtminstone delvis måste vara av rent subjektiv karaktär. ”Bra” respektive ”dålig” är inga objektiva egenskaper som saker bara har, utan de är något som vi människor tillskriver dem genom att relatera till våra personliga värderingar. Det blir lite mer lätthanterligt ur vetenskaplig synvinkel om vi istället frågar oss hur vården och omsorgen lever upp till de målsättningar som verksamheten själv ställt upp.Att diskutera och utvärdera vården inom landstingen är ju något vi vant oss vid under de senare decennierna. Men idag sker det faktiskt en hel del vård i kommunernas regi. Inom kommunerna har man bland annat ett uppdrag att sköta äldrevården. Hur ser det ut där? Hur bra lever man upp till sina egna ofta mycket ambitiösa målsättningar? I den här rapporten kommer vi inte att kunna ge något uttömmande svar på hur verkligheten stämmer med idealen men den innehåller en hel del intressanta indikationer och ledtrådar.När vi – Per-Erik Liss, Tommy Svensson och undertecknad – diskuterade upplägget för det här projektet sade vi oss att det var viktigt att angripa problemet från två håll samtidigt; dels att titta närmare på kommunernas målsättningar, dels att dyka ned i verkligheten och försöka ta reda på hur omsorgen fungerar i praktiken. Uppgiften rörande målsättningarna var först och främst att ta reda på vilka de var och hur de var formulerade. Det var bl a väsentligt att se hur målen var relaterade ”uppåt”, d v s hur de stämmer överens med de mål och prioriteringar som görs på ett nationellt plan. Inte minst borde prioriteringsprinciperna i Hälso- och sjukvårdslagen vara central, inte bara för hur landstingen, utan även kommunerna väljer att fördela sina vårdresurser. I vilken mån spelar exempelvis rättviseprincipen om att fördela efter ”vårdbehov” en roll inom den kommunala sektorn? Och vad utgör ”behov” när det gäller äldre människor? Vad behövs det för hjälp för att vara gammal på ett bra sätt?En annan väsentlig fråga är hur de kommunala vård- och omsorgsmålsättningarna relaterar till varandra internt. Vilka är de övergripande målsättningarna och vilka är blott operativa mål eller delmål? Om det exempelvis fastställs ett delmål att hemtjänsten skall vara behjälplig med städning men inte med att sitta ned och prata så har det därmed bestämts att det förra är nödvändigare än det andra för att nå övergripande syften. Det har gjorts en bedömning att den första åtgärden bättre fyller ett väsentligt behov hos de äldre än den andra.Men hur har man gått tillväga för att komma fram till denna slutsats? Är det så säkert att de olika delmålen verkligen leder mot de stolta proklamationerna i den övergripande visionen? När vi sedan kontemplerade dykt ner i verkligheten så stod det ganska snart klart att det borde bli en djupdykning snarare än blott ett snorklande vid ytan. Det vill säga, vi skulle kanske inte se så mycket av den övergripande statistiken beträffande budgetar och antal människor under åtgärd. Men för att nå de intressanta skikten där vi kan hoppas på att få syn på enskilda människors, i synnerhet äldre människors, behov av vård, trygghet och värdighet så måste vi dyka på djupet. Vi måste lyssna på enskilda människors berättelser om vilka de är, hur de ser på sina liv och vad som är viktigt för dem. Det är ju först på denna nivå som vi kan börja förstå vilka problem och behov det finns, och hur dessa sedan kan relateras till vårdens och omsorgens målsättningar. Hur betydelsefull är överhuvudtaget den kommunala omsorgsservicen i en människas liv på äldre dagar?I detta sammanhang är det också viktigt att beakta det vi kan kalla för ”mellangruppens” erfarenheter, d v s de som har att implementera målen i sin verksamhet; vårdare, biträden och assistenter. Detta är en grupp som ofta hamnar i kläm mellan politiker och allmänhet. I sin dagliga gärning möter de människorna som behöver vård och omsorg. Samtidigt skall deras verksamhet bedrivas i enlighet med de direktiv och riktlinjer som politikerna ställt upp. Går dessa krav ihop? Hur bedömer vårdaren att han/hon kan möta upp mot de dubbla kraven? Deras observationer, erfarenheter och intressen skiljer sig tydligt från de båda andra gruppernas, det utgör ett eget perspektiv.När jag, vid slutet av projekttiden, sträckläste först Per-Eriks analytiska diskussion om mål och prioriteringar och sedan Tommys djupintervjuer med hemtjänstens vårdbiträden och gamla, hade jag en stark impuls att vi skulle låta studierna stå helt okommenterade. De utgör alla en del av verkligheten, och jämförelsen inbjuder till många frågor och tankar. Varför inte låta läsaren själv dra sina slutsatser? Hur går dessa vitt skilda bilder ihop?Men, trots allt är det här en vetenskaplig rapport och forskare bör kommentera och dra slutsatser. Det hör väl ändå till? Så Per-Erik gör några avslutande kommentarer där han jämför målsättningar med verklighet. Men dessa kommentarer är blott en liten hjälp på traven. Studien om de officiella målsättningarna å ena sidan och studierna av verksamheten bland personal och mottagare å den andra står på egna ben. Att läsa dem tillsammans ger en stark läsupplevelse och mycket att fundera vidare på.
|
|
| 12. |
|
|
| 13. |
- Swahnberg, Katarina, et al.
(författare)
-
Female patients report on health care staff's disobedience of ethical principles
- 2006
-
Ingår i: Acta Obstetricia et Gynecologica Scandinavica. - : Wiley. - 0001-6349 .- 1600-0412. ; 85:7, s. 830-836
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Background. Earlier studies have shown a high prevalence of abuse in health care (AHC). We hypothesized that patients might easily feel abused when staff do not follow prevailing ethical principles. Therefore we developed the Violations of Ethical Principles Questionnaire (ViolEP), with 30 examples of situations in health care where four ethical principles are disobeyed (autonomy, nonmaleficence, justice, and integrity). Respondents reported whether or not they had ever experienced each of the situations, and whether or not they had perceived that event as a violation. Research questions: 1. What proportion of female patients have ever experienced staff disobeying ethical principles in health care? 2. To what extent are such events perceived as violations? and 3. How well do perceived violations of ethical principles correspond to experiences of AHC?Method. Our sample was 661 consecutive female patients at the Department of Obstetrics and Gynecology in Linköping, Sweden. They completed ViolEP and NorVold Abuse Questionnaire (NorAQ) at home and returned them by post.Results. 20/661 (64%) women answered the ViolEP and 426/661 (64%) returned the NorAQ. The majority (73%) (306/420) had experienced staff disobeying ethical principles. More than every second woman had perceived those events as violations (68%) (209/306). The prevalence of AHC was 23%. ViolEP had good sensitivity but low specificity when we used AHC according to NorAQ as the “gold standard”.Conclusion. The majority of the patients had experienced health care staff disobeying prevailing ethical principles. These events were not always perceived as violations. The reason for this discrepancy needs to be explored.
|
|
