SwePub - sökning: WFRF:(Lundmark Hedman Frida)

Numrering	Referens	Omslagsbild	Hitta
1.	Alanärä, Anders, et al. (författare) Utsättning av djur för jakt och fiske 2021 Bok (populärvet., debatt m.m.)abstract SLUs vetenskapliga råd för djurskydd har fått i uppdrag av Jordbruksverket att sammanställa aktuell forskning kring utsättning av djur för jakt och fiske samt att belysa eventuella kunskapsluckor på området. Uppdraget omfattar gräsand, rapphöna, fasan och laxfiskar. Bruket att föda upp fåglar och fiskar för utsättning i syfte att gynna jakt och fiske ifrågasätts inte sällan av etiska skäl, men den diskussionen ligger utanför fokus för denna rapport. Utsättning av fågel och fisk är en antropogen verksamhet som, till skillnad från många andra typer av mänsklig påverkan, syftar till att gynna arterna i fråga. Det kan handla om naturvårdsinsatser, att återinföra försvunna arter eller att på andra sätt berika ekosystemet, inte sällan med ökade möjligheter till jakt eller fiske som slutändamål. Ofta förbereds och åtföljs utsättningar av habitatförbättrande åtgärder som inte endast gynnar de utsatta individerna och deras artfränder, utan även har positiva konsekvenser för biologisk mångfald och ekosystemet i stort. I utarbetandet av regelverket knutet till utsättning av fågel och fisk är det viktigt att även beakta de positiva föresatserna och de konsekvenser som verksamheten kan medföra. Annars riskerar man att engagemang och incitament förloras, till men för biologisk mångfald och en rik och levande landsbygd.
2.	Algers, Bo, et al. (författare) Det är skillnad på kött och kött 2016 Ingår i: Dagens nyheter. - 1101-2447. Tidskriftsartikel (populärvet., debatt m.m.)
3.	Andersson, Maria, et al. (författare) Transport av dräktiga djur, transport av unga djur och åldersbestämning av foster 2023 Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract De flesta lantbruksdjur transporteras endast enstaka gånger i livet och har därför sällan möjlighet att vänja sig vid transporter på ett sätt som skulle förebygga stress och bidra till en god transportupplevelse. Att skapa förutsättningar som minimerar påverkan på djuren och underlättar drivning av djuren är därför av stor vikt. Livdjurstransport eller transport till slakt kan vara en mycket stressfylld situation för djur. EFSA har under 2022 publicerat tre olika utlåtanden om transport av nötkreatur, små idisslare och gris. EFSA har i sina utlåtanden identifierat följande relevanta välfärdsrisker: social stress i samband med omgruppering, stress då djuren hanteras av ovarsamma människor eller av människor som de inte är vana vid, stress på grund av värme eller kyla, skador, rörelsestress (orsakat av fordonets rörelser), predationsstress (specifikt hos får som drivs med hund), hunger, törst, respiratoriska problem (specifikt hos nötkreatur), begränsade rörelsemöjligheter, svårigheter att vila och sensorisk överstimulering. Sammantaget kan dessa välfärdsrisker leda till ackumulerad och hög stress, rädsla, smärta, obehag och utmattning hos djuren.Nötkreatur, grisar och får är sociala djur som lätt stressas om de separeras från sin grupp. Att ta hänsyn till deras naturliga flockbeteende genom att t.ex. inte driva djur enskilt utan i grupp (undantag för vuxna handjur som ofta behöver hanteras enskilt) är därför viktigt både före, under och efter transport. Omgrupperingar och social stress riskerar att leda till aggressioner och oönskade beteenden då djuren kan komma att skada sig själva eller varandra.Djurs tidigare erfarenheter av att bli hanterade av människor påverkar deras upplevelse och stressnivå vid hantering i samband med transport. En mer vänlig hantering av djuren tidigt i livet kan underlätta hanteringen i samband med transport. Djurens rädsla utgör en välfärdsrisk, både för djuren själva och för den transportör som ska hantera dem. Utlastningsutrymmen och drivvägar behöver vara väl designade för att få ett bra flöde när djuren lastas respektive lastas av och den som hanterar djuren behöver ha god kunskap om djurens naturliga beteenden.Hunger och törst kan uppstå hos djur under tiden från lastning till transport och urlastning. Risken för att djuren ska uppleva hunger och törst ökar med längre transporttider. Unga djur har ett naturligt tätare födointag vilket man kan behöva ta hänsyn till vid transport genom att erbjuda djuren möjlighet att äta och dricka oftare än äldre djur. I nuläget finns det inga optimala lösningar på hur man ska kunna tillgodose behovet av vatten eller annan utfodring på transport då intaget även påverkas av stress och sociala faktorer utöver vana vid utrustningen.Djurtätheten på transportfordonet är en viktig faktor som påverkar djurens möjligheter att hålla balansen och att kunna ligga ned och vila, men även risken för skador och död. Behovet av att kunna ligga ned under transport ökar med transportens längd och huruvida djuren ligger ned är kopplat till vilket utrymme som ges, där större utrymme leder till att fler djur ligger ned.Sen dräktighet räknas som ett tillstånd då det inte är lämpligt att transportera ett djur eftersom transport under denna period kan leda till negativa konsekvenser för djurets välfärd och risker för avkomman. Dräktighet innebär ökad sårbarhet både fysiskt och fysiologiskt. För dräktiga djur innebär därför den stress som förflyttning, lastning, ny miljö, okända människor, rörlig och ostabil transport, transportfordonets förutsättningar, samt avsaknad av foder och vatten under längre perioder, en större påfrestning med en ökad risk för negativa konsekvenser, än för icke-dräktiga djur. Dräktiga djur har en ökad metabolism och värmeproduktion, framförallt under sen dräktighet, vilket gör dräktiga djur mer känsliga för värmestress än icke-dräktiga djur. Vidare blir fysisk ansträngning jobbigare för det dräktiga djuret beroende både på den ökade tyngden och dess påverkan på rörelseapparaten. Även cirkulationssystemet blir mer ansträngt med en förhöjd hjärtfrekvens som följd. Vid värmestress ökar dessutom andningsfrekvensen påtagligt.Kortisol har en viktig roll i slutet av dräktigheten och för att initiera förlossning. I slutet av dräktigheten stiger kortisolnivåerna i moderdjurets blod till följd av att fostrets kortisolproduktion ökar. Förhöjda kortisolnivåer till följd av stress och fysisk ansträngning i samband med lastning, hantering, omgruppering, transport och nya miljöer kan orsaka abort eller för tidig igångsättning av förlossningen. Flera studier visar att det även finns risker under andra delar av dräktigheten. Transport ökar till exempel risken för embryonala förluster under tidig dräktighet hos gris, framför allt under vecka två till fyra, vilket är en kortisolkänslig period. För nötkreatur finns det risk för embryonala förluster vid transporter under dräktighetens första två månader och studier på får har visat på negativa effekter på lamm och ökad risk för fosterdöd vid förhöjda kortisolnivåer hos tackan. Det finns även en risk för epigenetiska effekter hos fostren vid stress hos moderdjuret, vilka kan komma att påverka avkomman senare i livet.När hondjuren ökar i vikt genom fostertillväxt och ökad volym av fostervätskor, påverkas deras rörlighet och förmåga att hålla balansen vilket kan göra att både lastning och transport försvåras samt innebära en ökad risk för halkskador och fläkningsskador. Eventuella led- och klövproblem kan dessutom förvärras eller försvåra rörelsemöjligheterna, även om uppenbar hälta inte alltid kan ses. Den ökade storleken gör att dräktiga djur kräver större plats under transporten, både för att djuren i sig är större, men också för att de ska kunna parera rörelser och hålla balansen. Dräktiga grisar minskar sin aktivitetsnivå och har större behov av att ligga ned och vila vilket behöver tillgodoses under transport.I slutet av dräktigheten, oklart exakt när, sker en uppmjukning av vävnaderna i bäckenregionen vilket är mer påtagligt för nötkreatur än för små idisslare och suggor. Uppmjukningen kvarstår även en tid efter förlossningen. Uppmjukningen ger försämrad stabilitet vid rörelse, vilket innebär risker vid både lastning och transport. Det är därför viktigt att man tar hänsyn till detta och har god tidsmarginal vid transport av dräktiga eller nyförlösta djur, så att djuren inte riskerar att transporteras under den tid som bäckenet är instabilt.Den vetenskapliga evidensen för EU:s regel om 90 % av den förväntade dräktighetstiden som gräns för transport av dräktiga djur förefaller oklar. Rådet ställer sig bakom konklusionen i EFSA:s utlåtande om transport av nötkreatur, små idisslare och gris, om att vetenskapliga belägg för den exakta nu gällande gränsdragningen saknas, samtidigt som det är tydligt att långt gången dräktighet är en riskfaktor för negativ djurvälfärd under transport. I de aktuella utlåtandena finns dock flera studier citerade som visar på sårbarhet för de dräktiga djuren och deras foster under en period som i många fall är längre än de sista 10 % av dräktighetstiden samt att det finns en ökad sårbarhet även under andra delar av dräktigheten och att både moderdjur och foster kan påverkas negativt av att transporteras.Det finns risk för att den stress som en transport innebär kan leda till att det sent dräktiga djuret aborterar eller att förlossningen sätts igång under eller strax efter transport. Då det således föreligger risker för foster och moderdjur vid transport av dräktiga djur under stora delar av dräktighetsperioden anser Rådet att transport av dräktiga djur (nötkreatur, får och gris) om möjligt bör undvikas.Vid transport av unga kalvar, smågrisar och lamm måste hänsyn tas till flera faktorer, såsom ålder, immunförsvarets utveckling, djurens allmänna hälsostatus, huruvida djuren är avvanda eller inte, social stress, etc. Unga djur är generellt känsligare än vuxna djur, och påverkas än mer av att utsättas för hunger och törst, kalla och varma transporter, och begränsade möjligheter att vila under transport. Under perioden då det passiva immunförsvaret går ned samtidigt som det aktiva immunförsvaret är under uppbyggnad är djuren extra känsliga för infektioner.Hur väl ett ungt djur klarar en transport beror bl.a. på längden på transporten (ju längre transport desto större risk för djurens välfärd), samt djurets ålder och vikt. Tiden mellan två och fyra veckor är en känslig ålder för transport av kalvar. Enligt EFSA bör inte kalvar transporteras tidigare än vid fem veckors ålder och de bör väga minst 50 kg. För lamm rekommenderas att djuren transporteras först efter avvänjning. Vidare behöver hänsyn tas till djurens behov av foder och vatten, så att deras närings- samt vätskebehov tillgodoses. Hänsyn behöver även tas till på vilket sätt de är vana vid att inta foder och vatten, och om djuret hålls på liknande sätt i transporten som de är vana vid, exempelvis i samma grupp eller tillsammans med sin mamma. Det kan vara klokt att utfodra djuren innan transport för att minska risken för hunger under transporten. Vid mjölkgiva till kalv behöver tid ges för digestion innan transport för att minska risken för diarré.Icke avvanda djur upplever en större stress runt transport än avvanda djur (vid transport utan moderdjur) och det är därför bättre att företrädesvis transportera djuren efter avvänjning. Unga djur är heller inte motoriskt färdigutvecklade, vilket kan påverka deras balans under transport samt vid på- och avlastning. Yngre djur ligger ned oc
4.	Barchiesi, Alexandre, et al. (författare) Risk analysis in official animal welfare control 2015 Konferensbidrag (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)
5.	Berg, Charlotte, et al. (författare) Utegående nötkreatur och får 2020 Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)
6.	Berg, Lotta, et al. (författare) Animal welfare regulations - same, same but different? 2017 Konferensbidrag (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)
7.	Berg, Lotta, et al. (författare) Bedövning vid slakt av fisk 2021 Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract I Sverige produceras cirka 11 100 ton matfisk per år, varav ungefär 89 % regnbåge, 11 % fjällröding och en mycket liten andel övrig fisk. Huvuddelen av den svenska matfiskproduktionen sker i s.k. kassodling d.v.s. flytande nätkassar. Bedövning, strupskärning och avblodning sker som regel på den plats där fisken hållits. Majoriteten av all matfisk från svenska producenter bedövas med koldioxid medan en dryg tredjedel bedövas med elektricitet, räknat per vikt. Endast en mindre del bedövas mekaniskt, även om manuell klubbning är en vanlig metod i småskalig produktion. Bedövning med kemiska metoder, eller med nedkylning, förekommer sannolikt inte. Bedövningsmetoden sammanhänger i viss mån med andra steg i slaktprocessen som då också behöver beaktas vid jämförelse av olika bedövningsmetoder. Samhällets ökande krav på god djurvälfärd gäller även fiskproduktion och näringen försöker möta dessa krav. Fiskar är en heterogen grupp och det går inte att definiera välfärdskriterier generellt utan dessa måste vara artspecifika. Ny teknik gör det dock möjligt att studera välfärdsfaktorer även hos fisk och under alla delar av uppfödningen, inklusive slaktprocessen. Detta kan leda fram till artspecifika rekommendationer och på sikt öka välfärden för odlad fisk. Synliga indikatorer på medvetande, såsom beteendemässiga reaktioner, kan användas för att under praktiska förhållanden avgöra om en bedövning har misslyckats, men avsaknaden av sådana reaktioner är inte bevis på att fisken är medvetslös. I brist på vetenskapligt utvärderade och praktiskt tillämpbara indikatorer för att med säkerhet avgöra att en bedövning har lyckats, att fisken är medvetslös, krävs i dagsläget mätningar av hjärnaktivitet, vilket hittills endast har kunnat utföras under försöksmässiga betingelser. Det saknas studier som visar att gas är lämplig för bedövning av laxfiskar och sådan bedövning bör därför tills vidare undvikas. Induktionstiden är alltid flera minuter lång. Koldioxidexponering orsakar kramper, flyktbeteende och fysiologisk stress hos laxfiskar, oavsett koncentration och kombination med andra gaser. Placering i kar med vattenlösning av koldioxid är därför inte en etiskt acceptabel metod för bedövning eller avlivning. Trots detta bedövas majoriteten av all svenskproducerad matfisk med koldioxid. Information om hur exponering för kvävgas och kolmonoxid påverkar fiskarna är knapphändig och motstridande. Dessutom är det oklart hur gasbedövning med kvävgas och kolmonoxid påverkar medvetandet hos fisk, varför det inte går att avgöra om gaserna har potential att ge en effektiv bedövning eller ej. Fler studier av hur kvävgas och kolmonoxid påverkar fiskarnas välfärd fordras innan lämpligheten hos någon av dessa gaser kan bedömas. Kolmonoxid är också farlig för de personer som hanterar gasen och är därför olämplig ur ett arbetsmiljöperspektiv.Baserat på de få mätningar av medvetande som gjorts i samband elektrisk bedövning av fisk kan den inte rekommenderas som ensam bedövnings- eller avlivningsmetod om man samtidigt vill bibehålla en hög köttkvalitet, vilket är relevant om produkten ska säljas. Trots detta bedövas drygt en tredjedel av all svenskproducerad matfisk med enbart elektricitet. Däremot kan elektricitet eventuellt användas för att kortvarigt förbedöva fisken så att den blir mer hanterbar under efterföljande bedövning och avlivning. Det förutsätter dock att elbehandlingen sker på ett sätt så att inte köttkvaliteten försämras. Mekanisk bedövning är en av de få nu använda bedövningsmetoderna för fisk (dock ej i bruk vid storskalig kommersiell slakt av laxfisk i Sverige) som genererar omedelbar och irreversibel medvetslöshet. För att lyckas med bedövningen behövs kunskap om fiskens anatomi och att kraften i slaget är tillräckligt stor. Eventuellt kan större precision erhållas genom att använda en handhållen tryckluftspistol eller automatiserad slagmaskin, jämfört med en manuell klubba. För att underlätta hanteringen, maximera slagprecisionen och minimera fiskarnas stress inför bedövning skulle dessutom möjligen förbehandling med ett lugnande kemiskt bedövningsmedel kunna användas. Nejlikolja och dess aktiva komponenter euginol och isoeuginol tycks kunna sänka fiskens stressnivå. Informationen om hur dessa substanser kan användas i fiskuppfödning är knapphändig och ibland motsägelsefull. Det saknas kunskap om huruvida de faktiskt inducerar medvetslöshet, liksom hur de skulle kunna användas för att reducera fiskens stress. Det saknas också information om hur vattentemperaturen påverkar substansens effektivitet. Den vetenskapliga litteraturen är mycket sparsam när det gäller bedövningsmetodernas påverkan ur ett hållbarhets- och konkurrensperspektiv. Den samlade kunskapen är för liten för att tydliga slutsatser ska kunna dras. Möjligen skulle de lokala förutsättningarna för en relativt småskalig svensk fiskproduktion kunna skapa konkurrensfördelar på den internationella marknaden, om en djurvälfärdsmässigt acceptabel bedövning i samband med slakt kan uppnås utan alltför stora investeringar i utrustning och kompetens, samt om mervärdena från en sådan produktion kan realiseras genom påverkan på efterfrågan eller betalningsviljan. Dessa effekter har dock inte studerats vetenskapligt. Utveckling av bedövningsmetoder som kan bidra till en hållbar och konkurrenskraftig svensk matfiskproduktion kräver sannolikt samarbete mellan forskare och fiskproducenter.
8.	Berg, Lotta, et al. (författare) Compliance with animal welfare regulations: drivers and consequences 2020 Ingår i: Cab Reviews: Perspectives In Agriculture, Veterinary Science, Nutrition And Natural Resources. - 1749-8848. ; 15, s. 1-10 Forskningsöversikt (refereegranskat)abstract In the field of animal welfare science, the main focus has traditionally been on the risk factors for, and prevention of, animal welfare problems. More recently, the topic of measuring animal welfare at the individual level or at the group level has attracted substantial attention among animal welfare scientists. Furthermore, research into the content and structure of various regulations-including both official legislation and private standards-and their effects on animal welfare outcomes is growing. However, the amount of research related to compliance with animal welfare regulations is still extremely limited. In this review, we aim at illuminating the concept of compliance, how it can be measured within different audit systems, and the scientific challenges encountered when comparing different regulations in terms of compliance. In addition, we analyse and discuss different drivers for compliance, as well as the obstacles and complications in relation to various inspection and follow-up approaches in cases of non-compliance. We conclude that if participation in voluntary private animal welfare schemes is to be used as one of the variables when applying a risk-based approach to official animal welfare control, then the methods of measuring and accounting for compliance within such schemes must be clearly reported.
9.	Berg, Lotta, et al. (författare) Compliance with different animal welfare regulations - the group assessment aspect 2021 Konferensbidrag (refereegranskat)
10.	Berg, Lotta, et al. (författare) Djurvälfärden vid träning och prov av jakthundar i och utanför vilthägn med vildsvin, älg, björn och hare 2021 Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract Syftet med detta yttrande är att sammanställa aktuell forskning kring djurvälfärden vid träning och prov av jakthundar på vildsvin, älg, björn och hare i vilthägn samt hur de vilda djurens naturliga beteende tillgodoses vid mötet med ett rovdjur och hur detta påverkas av hägnets utformning. Det finns kunskapsluckor inom området då det råder brist på vetenskapliga studier av hur träning och prov i och utanför vilthägn påverkar jakthunden och de vilda djuren. Omfattningen av denna verksamhet är till stora delar okänd för Rådet och området är tämligen oreglerat i lagstiftningen.Träning och prov av jakthundar i hägn sker för att kunna utvärdera hundarnas egenskaper vid jakt. Utfallet av dessa prov används för att undersöka om hunden fungerar och är lämpad för praktisk jakt, men även i avelsarbetet. Skador från björn, vildsvin och älg kan bli allvarliga för jakthunden vid ordinarie jakt. I dagsläget tränas och testas hundar på vildsvin och hare inne i hägnet medan träning och prov av hund på björn och älg sker utanför hägnet med stängsel mellan hund och vilt. Risk för fysiska skador på hund i samband med träning och prov är därför störst i mötet med vildsvin. Djurvälfärdsriskerna för hund omfattar även psykisk påverkan, fysisk överansträngning, värmestress och vätskebrist vid höga utomhustemperaturer samt fysiska skador på grund av hägnets utformning och innehåll. Hur många hundar som skadas i samband med träning på hägnat vilt är dock oklart. Det finns rehabiliteringsanläggningar för jakthundar där hundarna kan tränas på hägnat vilt under mer kontrollerade former och därmed övervinna rädslor och oönskade beteenden. En hund som av olika orsaker blir rädd i samband med jakt, eller som uppvisar oönskade beteenden mot viltet, kan med hjälp av hägnat vilt antingen tränas ytterligare eller uteslutas från att användas vid jakt.En av grundförutsättningarna med träning och prov på vilda djur i hägn är att jaktsituationen ska efterlikna vanlig jakt. Detta innebär att det vilda djuret utsätts för ett hot, vilket i många fall sannolikt innebär stress för det vilda djuret. Hur stor stressituationen blir beror på hur djuret upplever hotet och om det lyckas kontrollera situationen. Vilda djur undviker i regel kontakt med människor och hundar. Att bli förföljd av en hund inne i hägnet är med stor sannolikhet en belastning för det vilda djuret, och även närvaro av hund utanför ett stängsel kan upplevas som ett hot. Träning och prov i hägn varierar med djurslag och anläggning och det vilda djuret har olika förutsättningar att hantera situationen, bland annat beroende på art och individuella skillnader. Förföljelse och jakt innebär sannolikt en betydande stress för vildsvin och hare. Även träning eller prov på älg och björn där hunden befinner sig utanför hägnet kan innebära stress för det vilda djuret. Situationen för det vilda djuret påverkas av faktorer som tidigare erfarenheter av hund och människor, hundens beteende, hur ofta och länge träningen eller proven pågår, hägnets storlek och utformning, samt om hägnet ger viltet möjlighet att undkomma hunden och situationen. Repetitiva moment skulle kunna vänja viltet vid hunden och situationen och för vissa individer innebära ett minskat upplevt hot och stressrespons. Negativ erfarenhet och förväntningar av hundträningen innebär dock en risk för upprepad och ackumulerad stress, vilket kan resultera i att djuret utsätts för ett upprepat och långvarigt lidande. Upplevelsen av repetitiva moment kan påverkas av individuella egenskaper, djurslagsskillnader och det sätt på vilket träningen eller proven utförs. Återkommande exponering för hund kan antingen leda till att det vilda djuret vänjer sig, habituering, eller blir mera känsligt, sensitisering.Hägnets utformning och skötsel har stor betydelse för viltets välfärd och djurskyddsproblem i hägn har noterats. Ett hägnat vilt djur som är kroniskt stressat vid undermålig djurhållning kan ha sämre förutsättningar att hantera den belastning som träning eller prov med hund kan innebära. De hägn för vilda djur som används vid träning och prov av hundar uppvisar stor variation i storlek och utformning. Gemensamt är att hägnet inskränker de vilda djurens naturliga beteenden, exempelvis möjligheten att förflytta sig längre sträckor. I de fall viltet flyttas till ett mindre hägn i samband med träning eller prov reduceras viltets möjligheter till naturliga beteenden ytterligare. Ett hägnat vilt djur som upplever en hotande fara, kan uppleva oro, rädsla och frustration. Detta kan leda till stress, främst när djuret inte kan undkomma eller bemöta hotet på samma sätt som om djuret varit frilevande. Stress uppstår när djuret inte kan kontrollera en situation, eller då kroppen utsätts för psykiska eller fysiska påfrestningar, som vid flyktförsök, värmestress, fysiska skador och smärta.Vildsvin i det vilda är ofta skygga och undviker en potentiell predator om de har möjlighet, men kan också försvara sig mot och även attackera sin förföljare om de blir trängda. Hur vildsvinen påverkas av att hållas instängda i hägn med begränsad möjlighet att undkomma hunden är inte studerat vetenskapligt, men i de fall hund förföljer vildsvinet innebär det troligen betydande rädsla och stress för vildsvinet. Studier har visat att jakt kan leda till att vildsvinen ändrar aktivitetsmönster och vistelseområde. Det finns också en risk att alltför aggressiva hundar tillfogar vildsvinen fysisk skada samtidigt som jakten även riskerar att vildsvin utsätts för värmestress då de har begränsade möjligheter att temperaturreglera sig. Hägn för vildsvin kan vara relativt stora, med en varierad och naturlig biotop. Eftersom hunden kan förfölja vildsvinen inne i hägnet innebär hägnet, oavsett storlek, att vildsvin har begränsade möjligheter att undkomma hunden och jakten i sig är sannolikt stressande. En studie har visat att det kan föreligga allvarliga djurskyddsproblem i vissa vildsvinshägn. Om detta även omfattar tränings- och provhägn skulle detta kunna påverka vildsvinens upplevelse och förmåga att hantera situationen vid jakt i hägn, men detta är inte studerat vetenskapligt.Älgar är flyktdjur som kan springa långa sträckor för att undkomma en angripare, men de kan också försvara sig när de känner sig trängda. Generellt kan älgar relativt lätt hållas i hägn och bli mycket vana vid människor och de förefaller ofta vara tämligen opåverkade vid möten med hundar. Vetenskapliga studier av hur älgar egentligen upplever situationen har Rådet inte funnit. En älg kan göra utfall mot en hund, men även i de fall älgen verkar lugn och opåverkad går det inte att utesluta att konfrontationen med hunden innebär stress för älgen, särskilt då hägnet kraftigt begränsar älgens naturliga flyktbeteende. Under träning eller prov hålls ofta älgen i ett mindre hägn för att hunden ska ges möjlighet att komma nära. Vid träning med hägnad älg har älgen begränsade möjligheter att avlägsna sig från eller komma undan hunden vilket skulle kunna leda till svårigheter för älgen att kontrollera situationen, vilket i sin tur kan ge upphov till stress. Eftersom älgar och hundar hålls åtskilda genom stängsel är risken för fysiska skador hos både hund och älg liten.Vilda björnar undviker normalt kontakt med människor och hundar. Att jagas av en hund har visat sig resultera i såväl beteendemässiga som fysiologiska förändringar vilket tyder på att björnen blir stressad. Exponering för en aktiv, skällande hund utanför hägnet kan upplevas som ett hot och leda till stress. Risken för stress ökar i en anläggning med litet tränings/provhägn, där björnen inte kan undkomma hunden eller kontrollera situationen. I ett litet hägn utan lämpliga biotoper eller fredad zon har björnen små möjligheter att avlägsna sig från hunden eller dölja sig. Situationen för björn vid träning eller prov med hund påverkas av faktorer som tillvänjning, tidigare erfarenheter av hundar och människor, hundens beteende, hur ofta och hur länge hundträningen/proven pågår samt hägnets storlek och utformning och om hägnet ger björnen möjligheter till naturligt beteende och att undkomma hunden. Björnens skötsel och miljö utöver prov-/träningstillfällena, liksom dess individuella förutsättningar påverkar också björnens välfärd, vilket också behöver tas hänsyn till vid bedömningen av björnens situation vid träning och prov med hund.Haren är ett bytesdjur och betraktar hunden som en predator. Haren flyr genom snabba rusher, men kan också försöka förvilla sin efterföljare genom längre hopp och blindspår. I hägn med hare tillåts jakthunden vara lös och jaga haren. Rådet har inte funnit några vetenskapliga studier av harar i den här typen av hägn men det finns studier av harars situation vid möte med hund i andra sammanhang, samt harars reaktion på predatorer generellt. Harar som utsattes för rävlukt minskade sin närvaro i dessa områden och hararnas vaksamhet ökade. Det finns skäl att anta att vilda harar kan reagera på lukt av hund på motsvarande sätt. Man kan anta att stressen för hare vid träningsjakt i hägn liknar den vid vanlig jakt. Skillnaden är att hägnet begränsar harens flyktvägar och även kan begränsa harens möjlighet till normalt flyktbeteende. Hur begränsande hägnet är beror på dess storlek, men eventuellt även dess placering, t.ex. närheten till människor och hundar som ger upphov till syn- eller luktintryck, samt dess utformning, inklusive förekomsten av naturliga förhållanden. Oavsett hägnets storlek och utformning är risken påtaglig att harens välfärd påverkas negativt av att bli jagad. Då harar har en sna
11.	Berg, Lotta, et al. (författare) Ett djur är inget djur? - Om individ- och gruppbedömning av djurvälfärd 2016 Ingår i: Veterinärkongressen. - 1654-9848. ; 2016, s. 129-129 Konferensbidrag (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)
12.	Berg, Lotta, et al. (författare) Grävlingars lidande vid grytanlagsprov med levande grävling 2021 Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract Grävlingar i Sverige jagas idag med flera olika jaktmetoder såsom fällor, vakjakt, jakt med ställande hund ovan jord och jakt med grythund under jord. Grythundar används för jakt, skyddsjakt och eftersök på räv, grävling och mårdhund vilket ställer krav på grythundarnas mentala och fysiska förmågor. Hundarna får inte visa ett uppenbart aggressivt beteende. Olika jaktprov används för att utvärdera hundens mentala och fysiska egenskaper som grythund. Därutöver medger de olika proven en värdering av hundens värde som avelsdjur. Grytanlagsprovens syfte är att bedöma hundars lämplighet vid grytjakt. Provet sker med en levande grävling i ett konstgjort gryt med tre olika gångar som leder fram till en så kallad kittel, där grävlingen är placerad. Kitteln är oftast en rund konstruktion med galler mellan hund och grävling för att undvika fysisk kontakt mellan djuren, kitteln kan vridas för att exponera grävlingen åt rätt håll, mot hunden. Domaren vrider således kitteln för att kunna bedöma hundens arbete med grävlingen. Grävlingar beskrivs som försiktiga djur som ytterst sällan reagerar aggressivt mot människor och som ofta blir skrämda redan vid lukten av en människa. Att vara instängd utan att kunna kontrollera eller undkomma situationen kan vara något av det mest stressande som ett vilt djur kan utsättas för. Det finns få vetenskapliga studier på grävling, men studier som publicerats som rapporter och examensarbeten avseende grävling i konstgryt har tillsammans med en vetenskaplig publikation på fällfångst av grävling visat att grävlingar gjort utfall mot hundar i provgryt, och att grävlingar som fångats i fällor har reagerat med flyktförsök. Djur som saknar möjlighet att kontrollera eller undkomma en stressande situation, kan bli passiva eller till och med uppvisa s.k. inlärd hjälplöshet varvid djuret ger upp och blir apatiskt. Studierna visade också att grävlingar som hade ett passivt beteende i samband med att de hölls instängda i gryt eller fälla ofta hade förhöjd hjärtfrekvens och förändrad kortisolkoncentration i träck, vilket kan tyda på att de upplevde stress. Fastän antalet djur i studierna är litet är detta en indikation på att även till synes lugna grävlingar kan vara stressade. Även om grävlingen vid grytanlagsprovet numera separeras från hunden med ett galler saknar grävlingen möjlighet att komma undan eller kontrollera situationen. Hunden uppfattas också sannolikt som predator av grävlingen. Även en tam eller inte helt vild grävling kan vara rädd för hundar. Grävlingens hundvana eller rädsla för hundar kan vara svår att bedöma eftersom även en till synes lugn grävling kan ha ett stresspåslag. Grävlingens situation och lidande måste bedömas inte bara under själva grytanlagsprovet och träningstillfällena utan under hela grävlingens liv, då den oftast tillbringar 8-10 år i hägn. Välfärden för grävlingen är därför även beroende av hägnets utformning och den dagliga skötseln. Infångande i hägnet liksom transport till provplatsen kan påverka 6 grävlingens välfärd i olika hög grad beroende på faktorer som grävlingens tamhet och tillvänjning, tidigare erfarenhet och förväntan, samt kompetensen hos de personer som hanterar och transporterar djuren. En grävling som är ovan och mindre tam stressas sannolikt mer än en tillvand och tamare individ. Förutom att användas vid grytanlagsprov används grävlingen även när unga hundar ska lära sig jaga. Omfattningen av denna träning är inte reglerad enligt Svenska kennelklubbens reglemente men enligt uppgift ska samma regler följas som vid grytanlagsprov. Det råder brist på vetenskapligt granskade studier på grävlingar och grytanlagsprov och det har inte tillkommit nya studier inom området sedan år 2006. Graden av lidandet för grävlingen beror främst på riskfaktorer som grävlingens oförmåga att kontrollera eller komma undan situationen, grävlingens tidigare erfarenheter, bristande tillvänjning, samt hundens agerande i provgrytet. Beroende på djurets subjektiva upplevelse av hållandet och av de olika ingående momenten kan graden och varaktigheten av lidande skilja sig åt mellan olika individer. För vissa individer kan lidandet röra sig om enstaka men upprepade moment, t.ex. enbart tiden i provgrytet. För andra individer kan lidandet ha en längre varaktighet samt en adderad effekt som ökar graden av lidande om exempelvis hägnets utformning inte möjliggör naturligt beteende och grävlingarna inte är tama vilket kan addera stress under infångande och transport. Sammantaget föreligger en påtaglig risk för lidande, som inte är obetydligt, för grävlingar som används för grytanlagsprov. Det kan på grund av individuella variationer i grävlingarnas beteende under grytanlagsprovet föreligga svårigheter att standardisera proven. Det kan också ifrågasättas om grävlingens beteende vid grytanlagsprov motsvarar ett möte med vild grävling. Hundar kan dessutom få utföra ett slutligt grytjaktprov på vild grävling i naturgryt utan att först ha gjort ett grytanlagsprov. Eventuella negativa effekter av ett icke utfört grytanlagsprov med levande grävling är oklara vid jaktprov på grävling i ett naturgryt. Ett alternativ till prov på levande grävling är att använda en attrapp. Användning av grävlingsattrapp möjliggör en standardisering av grytanlagsproven, samt kan ge ökade och mer lättillgängliga tränings- och testmöjligheter för hundarna. Detta förutsätter dock att attrappen är av tillräckligt hög kvalitet. I Danmark används idag rävattrapper, och det finns attrapp för grävling i Sverige, men utfallet av prov med sådana är oklar. Förutom att grävlingar inte skulle behöva hållas i fångenskap och riskera att utsättas för lidande skulle en väl fungerande och mer lättillgänglig attrapp kunna minska risken för att olämpliga eller otillräckligt tränade hundar utsätter sig själva eller viltet för lidande.
13.	Berg, Lotta, et al. (författare) Hur man får och inte får avliva katter 2010 Ingår i: Svensk Veterinärtidning. - 0346-2250. ; 62, s. 54-55 Tidskriftsartikel (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract Metoden TNR (trap, nauter, return) har debatterats flera gånger i SVT under året. I ett debattinlägg i nr 12/10 refererades dock gammal och inte längre giltig lagstiftning. Författarna till följande replik reder ut begreppen och beskriver de nu gällande reglerna
14.	Berg, Lotta, et al. (författare) Jakt med pil och båge 2021 Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract Ett antal länder tillåter jakt med pil och båge, medan flera andra länder har förbjudit den. I de fall där jakt med pil och båge är tillåten kan detta gälla endast vissa arter av däggdjur och fåglar. I vissa fall omfattas även vattenlevande djur. Av våra nordiska grannländer har Norge och Island totalförbud mot jakt med pil och båge, medan Danmark och Finland i olika utsträckning tillåter sådan jakt. Inget nordiskt land tillåter jakt med pil och båge på älg. Danmark och Finland har krav på utbildning och godkänt bågskytteprov för bågjägare. Olika argument för och emot har använts, inte alltid med vetenskapligt stöd, och det går inte att avgöra vilka argument som haft avgörande betydelse för att tillåta eller förbjuda jakt med pil och båge på nationell nivå. Jakt med pil och båge är sedan 1938 förbjuden i Sverige. Kul- och hagelvapen legaliserades ursprungligen inte utifrån etiska principer för minimerat onödigt lidande, utan är i bruk i Sverige och flera andra länder som en följd av tradition och hävd. Frågan om ett eventuellt tillåtande av jakt med pil och båge i Sverige har aktualiserats och Naturvårdsverket föreslog 2018 nya föreskrifter om detta. Den båge som föreslagits för jakt i Sverige är compoundbågen, som ger de kraftfullaste och säkraste skotten, jämfört med långbågen och recurvebågen. Utvecklingen av bågar, pilar och sikten fortgår dock. Vid all form av jakt med kula, hagel eller pil ska projektilens rörelseenergi omvandlas till en kroppsskada som så snabbt som möjligt leder till medvetslöshet och död för det träffade djuret. En pil från en compoundbåge har en anslagshastighet av c:a 70-80 m/s, vilket kan jämföras med c:a 400 m/s för en hagelsvärm och 700-1200 m/s för en gevärskula. Pilens anslagsenergi är c:a 75 J, medan energin hos en samlad hagelsvärm (på nära håll) är c:a 3200 J och hos en gevärskula 1600-16 500 J. En pil som färdas fritt har en uppskattad maximal räckvidd av en halv kilometer medan en kula kan färdas i flera kilometer. Jakt med pil och båge är mer tidskrävande än jakt med kulvapen, d.v.s. färre djur kan fällas under en given tidrymd. Penetrationsdjupet hos en pil varierar beroende på dess hastighet, pilspetsens utformning och typen av vävnad som träffas, och har i en experimentell studie angetts vara 17-60 cm i mjukvävnad. Ju större anslagshastighet, smalare pilspets och mjukare vävnad, desto längre penetrerar pilen och en pil från en modern compoundbåge kan även perforera kroppen på ett stort hjortdjur. Om skottet perforerar, d.v.s. passerar rakt igenom djuret, har projektilen kvar en del energi när den lämnar kroppen och förmågan att orsaka kroppsskada är därför lägre. Till skillnad från en kula orsakar en pil inte någon temporär kavitet med påföljande sekundära vävnadsskador i den träffade djurkroppen, utan endast en smal permanent kavitet eller skottkanal. Det innebär sannolikt att det blir än viktigare med en korrekt träff. Jakt med pil och båge utförs oftast som vak-, vakt-, lock- eller smygjakt, och jägaren är vanligen kamouflerad. Pil och båge ska endast användas på kort avstånd, sannolikt under ca 30-35 m, och helst på stillastående djur. Rekommendationerna om skjutavstånd skiljer dock mellan länder. Jägarens omdöme är en viktig förutsättning för en djurvälfärdsmässigt acceptabel jakt. Det är oklart om jakt med pil och båge kräver större kompetens, skicklighet och noggrannhet än jakt med andra vapen. Utländsk forskning indikerar dock att bågjägare hittills har varit mer benägna än jägare med kuleller hagelvapen att bry sig om själva jakten, snarare än jaktutbytet (köttet), samt att bågjägare i större utsträckning än andra jägare har tagit sin jaktmetod på allvar och aktivt har övat upp sina färdigheter. 6 Det är svårt att dra generella slutsatser om djurs subjektiva upplevelser och stresspåverkan av jakt och skott, eftersom de i hög grad beror på individuella faktorer. Jaktformer som innebär att djuret inte upptäcker en ensam jägare förrän i eller strax före skottögonblicket är sannolikt mindre stressande än jaktformer som innebär att djuret under längre tid drivs eller ställs, eller där djuret upplever närvaro av hundar eller ett stort antal personer. Från djurvälfärdssynpunkt är sannolikt tiden från skottögonblicket till medvetslöshet viktigare än tiden till död. Såväl tiden till medvetandeförlust som till död beror på vilka organ och vävnader som skadas och i synnerhet hur snabbt blod förloras så att syrebrist uppstår i hjärnan. Stor skada på stora artärer leder till en snabb förblödning och ett djur i rörelse förblöder sannolikt snabbare än ett stillastående. Det saknas kunskap för att avgöra om det finns en avgörande skillnad i tid och grad av stress från träff till medvetslöshet mellan pil och kula eller hagel. Forskningsunderlaget är begränsat eller obefintligt vad gäller de flesta arter av vilt under rådjurs storlek, inklusive vattenlevande däggdjur och fåglar, under naturliga förhållanden. Orörlighet efter ett välplacerat skott används ofta som tecken på död, men säger inte mycket om vare sig medvetandegraden eller hjärtaktiviteten. Vid jakt med pil och båge är bröstkorgen, i hjärtlungregionen, det eftersträvade träffområdet. Skadeförloppet efter pilskott i huvudet eller halsen på större vilt är inte närmare känt, men beror sannolikt på var och från vilken vinkel pilen träffar, samt om den vid träff i huvudet har förmåga att penetrera kraniet. Skott i andra kroppsdelar, såsom buken eller extremiteterna, orsakar normalt inte förblödning, men däremot skador som kan medföra lidande för djuret och vara livshotande på längre sikt. Smärta kan orsakas av olika stimuli och de flesta vävnader har smärtreceptorer. Inte allt trauma ger omedelbart upphov till smärta men vid djupa skador, såsom djupa skärsår eller hugg upplever en majoritet av människor en omedelbar smärta. Vid t.ex. skadeskjutning kan smärta orsakas av ökat tryck i området på grund av blödningar, ödem och inflammation. I situationer där djuret är skadeskjutet och ett andraskott behövs för att fälla djuret kan användning av pil och båge försvåras om djuret rör sig snabbt eller avlägsnar sig från skottplatsen, vilket riskerar att leda till ökat lidande hos djuret. Underlaget för att bedöma risken för skadeskjutning med olika vapen och hos olika djurslag är dock otillräckligt. Olika viltarter har olika anatomiska, fysiologiska och mentala förutsättningar, vilket tar sig uttryck i skiftande sinnesförmågor och beteenderepertoarer, och de lever i olika ekologiska sammanhang. Därför varierar förutsättningarna vid jakt kraftigt mellan djurslagen. Forskning talar för att stora djur rör sig längre än små djur efter att ha blivit skjutna. Emellertid är forskningen om jakt på djur som är mindre än rådjur mycket begränsad. Det är svårt att generalisera en subjektiv upplevelse som lidande. Flera tolkningar av begreppet onödigt lidande är dessutom möjliga, baserade på t.ex. lidandets intensitet och varaktighet, avsikterna bakom det handlande som orsakar lidandet samt uppfyllandet av människors och djurs intressen. Det är inte möjligt att med enbart naturvetenskapliga metoder avgöra vad som i jaktsammanhang kan betraktas som onödigt lidande. Fullständiga riskbedömningar av djurvälfärd vid jakt saknas. I jämförelse med jakt med kul- eller hagelvapen medför bågjakt djurvälfärdsrisker med avseende på framför allt tiden från skott till medvetslöshet och skadeskjutning. Bristen på vetenskapligt 7 underlag, inte minst vad gäller småvilt, innebär indirekt också en djurvälfärdsrisk. Bågjakt kan samtidigt eventuellt medföra bättre förutsättningar för avläkning efter skadeskjutning om djuret inte återfinns. En samlad riskbedömning av djurvälfärden vid jakt med pil och båge behöver ta hänsyn till alla tänkbara risker respektive tänkbara fördelar och väga dem mot motsvarande risker respektive fördelar med kul- eller hagelvapen. Fara för människor och egendom i samband med jakt kan förutom olycksfall även antas omfatta störningsmoment i landskapet där jakt bedrivs, t.ex. oljud, människors oro och konkurrerande markanvändning. I Sverige skadas årligen c:a 500 människor i samband med jakt och av dem får i genomsnitt två personer så allvarliga skador att de dör. Cirka 12 % av de dödliga jaktolyckorna drabbar människor som inte deltagit i jakten. De vanligaste skadorna vid jakt med kul- eller hagelvapen är skär- och klämskador, frakturer från fall, hundbett och hörselskador. Av dessa bör risken för hörselskada och hundbett minska vid bågjakt. Det korta skjutavståndet och en minimal risk för rikoschetter bör också minska risken för olyckor med dödlig utgång vid jakt med pil och båge. Jakt med pil och båge är tyst och anses därför inte vara störande för omgivningen, men allmänheten kan uppleva jaktens smygande karaktär som skrämmande. Den låga ljudnivån kan möjligen även öka risken för tjuvjakt. Jakt med pil och båge kan under vissa förhållanden vara ett fungerande verktyg för att förvalta viltstammar, men det behövs mer tid för att minska en viltpopulation med pil och båge än med kulvapen. Det är oklart om jakt med pil och båge skulle öka möjligheterna till god viltförvaltning under svenska förhållanden. Jakt med pil och båge kan anses vara mer miljövänlig än jakt med kul- eller hagelvapen, eftersom pilen inte innehåller bly eller andra giftiga ämnen. I vilken grad införande av jakt med pil och båge skulle kunna påverka den totala mängden bly som hamnar i naturen är dock oklart, eftersom det beror på i vilken grad pil och båge vid ett eventuellt införande av sådan jakt skulle ersätta k
15.	Berg, Lotta, et al. (författare) Leddjurs förmåga att känna smärta och uppleva lidande 2023 Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)
16.	Göransson, Lina, et al. (författare) Flera problem när kycklingar växer snabbt 2021 Ingår i: Svenska dagbladet. - 1101-2412. Tidskriftsartikel (populärvet., debatt m.m.)
17.	Loberg, Jenny, et al. (författare) Effect of space on social behaviour in group-housed cats 2014 Konferensbidrag (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)
18.	Loberg, Jenny, et al. (författare) The effect of space on behaviour in large groups of domestic cats kept indoors 2016 Ingår i: Applied Animal Behaviour Science. - : Elsevier BV. - 0168-1591 .- 1872-9045. ; 182, s. 23-29 Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract The domestic cat (Felis silvestris catus) originates from the solitary living African wildcat (Felis silvestris lybica). However, through domestication, the domestic cat has become more social towards conspecifics and group housing of cats is common, for example in cat shelters in some countries. In Sweden the animal welfare legislation allows the keeping of up to 15 adult cats in the same room. However, keeping several cats in a small area may increase the level of conflicts between the cats and the social stress. In this study we examined the social and spatial behaviour in large groups of cats, as well as stress related body postures (using the Cat-Stress-Score) and if there were any changes within a stable group of 15 cats kept at different floor areas (1 m(2), 2 m(2) and 4 m(2) per cat). Cats in the study were collected as groups from two shelters and housed in a research facility. Cats from different shelters and groups were never mixed. Cats performed more solitary play (p = 0.0016) and moved more between different resources (p = 0.03) in the largest floor area. Based on our results we conclude that increasing the area for group housed cats promote more play and general activity. Play can be an indicator of positive welfare for the cats. (C) 2016 Elsevier B.V. All rights reserved.
19.	Lundmark Hedman, Frida, et al. (författare) Cattle Cleanliness from the View of Swedish Farmers and Official Animal Welfare Inspectors 2021 Ingår i: Animals. - : MDPI AG. - 2076-2615. ; 11 Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract Simple SummaryCleanliness is important for the health and welfare of cattle, but also for farm profitability, as dirtiness increases the risk of sick animals and can compromise milk and meat production. Swedish legislation states that all animals must be 'clean enough', but dirty cattle are commonly recorded in official inspections in Sweden. This study investigated the reasons for dirtiness and how inspectors handle cases of dirty cattle. Of the 371 cattle farms inspected, 49% had dirty cattle. However, the inspectors did not categorize all farms with dirty cattle as non-compliant, mainly using the argument that only a few animals were dirty. Therefore, in addition to knowing what characterizes 'clean enough' cattle, both inspectors and farmers need better guidance on when a farm is compliant, or non-compliant, with animal welfare legislation. Dirtiness in cattle was found to depend mainly on management routines on the farm, which is a promising result since routines can be improved.Dirty cattle have been commonly recorded in official animal welfare inspections in Sweden for years. The relevant authorities have initiated work to better understand the causes of dirty cattle, in order to improve compliance and standardize the grounds for categorizing a farm as non-compliant with welfare legislation when dirty animals are present. This study investigated the occurrence of dirty cattle in official animal welfare controls, on Swedish cattle farms, and examined farmers' views on the reasons for non-compliance and on key factors in keeping animals clean. The data used were collected by animal welfare inspectors at the county level during the regular official inspections of 371 dairy and beef cattle farms over two weeks in winter 2020. In addition to completing the usual inspection protocol, the inspectors asked farmers a set of questions relating to why their animals were clean or dirty. Dirty cattle were found on 49% of the farms inspected, but only 33% of the farms were categorized as being non-compliant with Swedish welfare legislation. According to inspectors and farmers, dirtiness in cattle depends mainly on management routines, which is a promising result since routines can be improved. The results also revealed a need for better guidance for inspectors and farmers on when dirtiness should be categorized as non-compliance with animal welfare legislation.
20.	Lundmark Hedman, Frida, et al. (författare) Content and structure of animal welfare legislation and standards 2014 Konferensbidrag (refereegranskat)
21.	Lundmark Hedman, Frida, et al. (författare) Content and structure of Swedish animal welfare legislation and private standards for dairy cattle 2016 Ingår i: Acta Agriculturae Scandinavica, Section A - Animal Science. - : Informa UK Limited. - 0906-4702 .- 1651-1972. ; 66, s. 35-42 Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract In this study the animal welfare legislation and three private standards in Sweden, focusing on dairy cows, were analysed. The aim was to investigate to what extent these regulations consisted of resource-, management- or animal-based requirements, to analyse the content and discuss consequences. The results showed a higher proportion of management- and resource-based requirements than animal-based in all regulations. However, the borders between these categories were not as distinct as expected. The private standards put slightly more emphasis on the animal-based requirements and on animal welfare at herd level. It was primarily the organic standard that included higher animal welfare demands than the legislation. Due to vague wording and guideline statements it was not always clear if the welfare level achieved would be the same in practice although the requirements were similar. It will be necessary to clearly distinguish between requirements and measures to make the policy process more transparent.
22.	Lundmark Hedman, Frida (författare) Dairy cattle welfare - the relative effect of legislation, industry standards and labelled niche production in five European countries 2023 Ingår i: Animal. - 1751-7311 .- 1751-732X. ; 17 Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract The only common European Union (EU) legislation set up specifically to ensure the welfare of dairy cattle is for calves. As a consequence, there is wide diversity in how dairy cattle welfare is ensured in EU countries. A few countries have legal requirements for dairy cattle welfare, while in others, it is left to industry standards or niche production requirements, typically linked to various premium labels. In this paper, we compared animal welfare provisions in dairy cattle production across five countries with different combinations of legislative and other approaches: Denmark, Germany, the Netherlands, Sweden, and the United Kingdom. Firstly, we aimed to map the diversity of animal welfare initiatives. Secondly, we used the Benchmark method of expert valuations and weightings of the relative importance of individual welfare provisions. We found that Denmark and Sweden have the highest level of dairy cattle welfare provisions as measured by the Benchmark method, partly due to high legislative welfare requirements, followed by the United Kingdom, which has an extensive industry standard with very high uptake. Germany and the Netherlands, on the other hand, have lower levels of documented welfare provisions, and correspondingly a Benchmark score closer to a baseline defined by legal requirements at EU level. We also found differences in what elements of animal welfare were focussed on. Some initiatives emphasised fulfilling the social needs of cattle, while others focused more on space and freedom to move. Also, the countries with the highest Benchmark score had a relatively high level of production of organic and other specialty dairy products. We found the effect of national legislation or ambitious industry standards on dairy cattle welfare to be much larger than previous studies have found in either pigs or poultry. At a time when the EU is considering stepping up its efforts to improve animal welfare in terms of common minimum standards, the results of this study could have important policy implications. The diversity in the level of dairy cattle welfare standards found across countries may speak in favour of having shared minimum standards, both at EU level and globally. However, even among countries with a similar Benchmark score, we found a difference in the kinds of welfare provisions at work, which may make full harmonisation of standards more challenging. (c) 2023 The Authors. Published by Elsevier B.V. on behalf of The Animal Consortium. This is an open access article under the CC BY-NC-ND license (http://creativecommons.org/licenses/by-nc-nd/4.0/).
23.	Lundmark Hedman, Frida (författare) Djurskydd i all ära - men vad vill vi uppnå? 2015 Ingår i: Djurskyddet. - 1651-4505. ; , s. 30-31 Tidskriftsartikel (populärvet., debatt m.m.)
24.	Lundmark Hedman, Frida (författare) En analys av regleringen av djurskyddsområdet från 1988 och fram till idag: förändringar och konsekvenser för djurens välfärd 2020 Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract Djurskydd är något som engagerar i samhället. Vad som anses vara en acceptabel djurhållning regleras i djurskyddslagstiftningen, som består av lag, förordning och föreskrifter. Genom åren har det skett ändringar av såväl organisationen av djurskyddsarbetet som själva lagstiftningen. På senare tid har en del röster hörts i samhällsdebatten, till exempel politiker, forskare, konsumentorganisationer och djurskyddsorganisationer, kring att djurens välfärd får stå tillbaka för produktionsintressen. Frågan är om dessa farhågor har en reell grund.Huvudsyftet med denna studie har varit att analysera hur djurskyddsföreskrifterna förändrats från år 1988 och fram tills idag. De mer specifika frågeställningarna som berörts har handlat om hur uppdragen och ansvarsbeskrivningarna till den centrala (föreskrivande) myndigheten (härefter ”myndigheten”) sett ut, hur föreskriftsförändringarna står sig i förhållande till djurskyddslagens intentioner, samt hur dessa förändringar i både sak och struktur påverkat djurskyddet och djurens välfärd. En särskild frågeställning har varit huruvida föreskriftsändringarna byggt på vetenskapliga fakta, eller om andra faktorer, intressen och värderingar vägt tyngre. Slutligen handlade en frågeställning om hur utvecklingen skett i andra europeiska länder, för att sätta resultaten i ett större sammanhang.Studien avgränsades till djurslagen nöt, gris och häst. Föreskrifter, remissutskick och remissammanställningar/remissvar från 1988 har analyserats med syftet att utvärdera vilka förändringar som skett. I ett nästa steg togs 77 regler ut utifrån ett antal kriterier. Varje regel granskades därefter hur myndigheten motiverat sitt förslag, vad remissinstanserna ansett om förslaget, om någon instans vägt tyngre än någon annan, samt om den slutliga formuleringen skiljde sig åt från det remitterade förslaget. Även propositionerna till djurskyddslagen (1944, 1988 och 2019) har analyserats, liksom den centrala myndighetens instruktioner, regleringsbrev och regeringsuppdrag, tillika utredningar och rapporter vilka haft eller har betydelse för djurskyddet/djurvälfärden. Ett frågebatteri rörande nationella djurskyddsregler sändes ut till djurskyddskunniga i 15 europeiska länder.Resultatet av analyserna visar att det svenska djurskyddsregelverket ändrats mycket sedan 1988. År 1988 fanns det enbart allmänna råd avseende nöt, gris och häst. De första bindande föreskrifterna utkom 1989 och var då mer omfattande för nöt än för gris, och båda dessa djurslag hade betydligt mer omfattande föreskrifter än för häst. År 1993 fick tävlingshästarna lite mer omfattande föreskrifter, dock började föreskrifterna gälla alla hästar (oavsett hästhållning) först 2003. Utifrån analysen har djurskyddsföreskrifterna generellt stärkts för alla tre djurslag sedan 1988. För nötkreaturen har det till exempel införts förbud mot uppbundna handjur, krav på lösdrift för alla nötkreatur i samband med nyeller ombyggnad, samt att spaltgolv endast får förekomma i värmeisolerade stallar och vara belagt med gummi eller annat eftergivligt material. För grisar har till exempel krav på bobyggnadsmaterial till suggor, krav på strö för sysselsättning och komfort, samt krav på fri tillgång till vatten stärkt djurskyddet. För hästar har djurskyddsnivån höjts genom till exempel begränsning av hur länge en häst får stå bunden i spilta, förbud mot nybyggnation av spiltor för stadigvarande uppstallning, krav på social kontakt och krav på daglig fri rörelse i alla gångarter (i första hand utomhus). Det har dock även förekommit föreskriftsförändringar där det är svårt att uttala sig om huruvida djurskyddet har förändrats och i så fall på vilket sätt, samt om ändringarna de facto sänkt djurskyddsnivån. Förändringarna i de senaste hästföreskrifterna, där funktionskrav ersatt resurskrav och de allmänna råden i princip helt tagits bort, är exempel på förändringar där det är svårt att avgöra vilken inverkan dessa får på djurskyddsnivån i praktiken. Jordbruksverkets syfte är att det inte ska innebära en sänkning av djurskyddsnivån, utan tvärtom. Många remissinstanser ser dock risken att ändringen 5 kommer att innebära att såväl djurägare som djurskyddsinspektörer kommer göra fler skilda bedömningar, vilket ger en ökad rättsosäkerhet och mindre förutsägbarhet, såvida inte Jordbruksverket förstärker sin kontrollvägledning gentemot länsstyrelserna och satsar mer på information ut till djurägarna. Av de regler som analyserades avseende ändringar så visade 45 % helt eller delvis någon form av djurskyddshöjning, 19 % helt eller delvis en sänkning samt 30 % där det inte varit helt möjligt att avgöra djurskyddskonsekvenserna. Att nivån höjts är dock inte detsamma som att en optimal djurskyddsnivå eller djurvälfärdsnivå uppnåtts. Av analysen framgick det att vid framtagandet av förslag på föreskrifter hade myndigheten samrått med näringens organisationer i samtliga fall när samråd hållits. Vid 50 % av samråden var näringens organisationer myndighetens enda samrådspartners, andra intressenter än näringen var närvarande vid samrådsmöten resterande 50 % av fallen. Vid 71 % av regelförslagen motiverade myndigheten ändringen med förbättringar av djurvälfärden, 38 % av förslagen motiverades helt eller delvis utifrån djurhållarens perspektiv och 14 % av förslagen motiverades avseende ändringar i EU-lagstiftningen eller införlivandet av den svenska djurskyddslagen. Det kan dock ifrågasättas om vissa förändringar verkligen har skett av omsorg om djuren. Myndigheten hänvisade sällan till forskningsfakta vid motiveringen av föreskriftsförslag. Då myndigheten väl gjorde detta kunde det ske på ett inkonsekvent sätt avseende hanteringen av och resonemangen kring forskningsresultaten. Av ändringsförslagen innehöll 57 % inga resonemang alls kring vetenskapliga fakta, i 16 % av förslagen fanns uppgift om att ”forskning finns”, utan att hänvisa till den forskning som avsågs, eller till uppgiften att ”forskning saknas”. För tydlighetens skull ska sägas att då myndigheten inte hänvisat till forskning, så är det inte detsamma som att forskningsstöd saknats. Det går inte heller att få stöd i forskning för allt som regleras i lagstiftningen, och forskningsresultat är inte heller alltid entydiga. Remissvaren till myndigheten, vilka inkommit från olika intressenter har varierat i kvalité. Av de 77 analyserade regeländringarna så har remissinstanserna överlag varit positiva till 31 %, negativa till 22 %, skeptiska till 18 %, samt vid 8 % av förslagen så har hälften varit för och hälften emot. Av regelförslagen har myndigheten ändrat 32 % av reglerna i sak efter remissrundan, 61 % har inte ändrats i sak. Av förändringarna innebar 12 % en höjning av djurskyddet och 9 % en sänkning. Att märka är att det är vanligare att föreskrifterna inte ändras i sak, än att de ändras efter att remissinstanserna sagt sitt. Detta kan innebära att det är större chans för en intressegrupp att påverka föreskriftsarbetet innan, i samrådsskedet, än efter det att förslaget skickats ut på remiss. Ser man per djurslag har flest remissinstanser varit kritiska till föreskriftsändringarna gällande häst. För majoriteten av förslagen (68 %) var det inte tydligt utifrån dokumentationen att någon remissinstans eller intressegrupp vägde tyngre än en annan grupp under remissomgången. Det kan konstateras att djurskydds-, djurrätts- eller konsumentorganisationers åsikter aldrig varit tyngst vägande, de har dock i vissa fall fått gehör för sina åsikter om andra remissinstanser haft samma uppfattning. De föreskriftsförändringar som skett och det sätt som myndigheten uttryckt sig på återspeglar vilka direktiv myndigheten fått av regeringen, via instruktioner, regleringsbrev, utredningar m.m. Innan 2007 var det tydligt att det strävades efter en höjd djurskyddsnivå och ett detaljerat regelverk. Sedan 2007 uttrycks det istället oftast så att djurskyddnivån ska bibehållas, att man ska minska på detaljnivån, öka flexibiliteten och ha ett mer målinriktat regelverk. Sverige har sedan 2019 en ny djurskyddslag där intentioner är högre än i den tidigare djurskyddslagen. De förhållningsorder Jordbruksverket får från regeringen är allt annat än entydiga. Å den ena sidan kan den politiska 6 ambitionsnivån för djurskyddet upplevas som lägre än tidigare, och å den andra sidan som högre. Det är därför kanske inte konstigt om hanteringen av föreskrifterna kan upplevas som inkonsekvent för utomstående.Även om Sverige står sig bra i jämförelse med andra länder, inklusive flertalet av EU:s medlemsstater, avseende omfattning och nivå på djurskyddslagstiftningen så pågår ständig utveckling och förbättring runt om i världen. Svenskt djurskydd har högt anseende bland svenska konsumenter och medborgare, för att detta anseende ska bibehållas behöver även svenskt djurskydd förbättras och utvecklas.
25.	Lundmark Hedman, Frida, et al. (författare) En analys av regleringen av djurskyddsområdet mellan åren 1988-2019 2021 Ingår i: Svensk Veterinärtidning. - 0346-2250. ; 73, s. 32-37 Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract Svenskt djurskydd har förändrats genom åren. Lagstiftningen har reviderats, djurskyddsfrågornahar flyttats mellan olika myndigheter och politikerna har satt upp nya mål. I samband medbeslutet 2017 att sänka lägsta tillåtna avvänjningsålder för smågrisar uppstod diskussioner.Var svenskt djurskydd på väg bakåt snarare än framåt? Nationellt Centrum för Djurvälfärd(SCAW) har analyserat förändringen av det svenska djurskyddet de senaste 30 åren, i ett projektfinansierat av Svenska Djurskyddsföreningen. Den här artikeln är ett sammandrag och axplock avslutrapporten (https://pub.epsilon.slu.se/17144/).
26.	Lundmark Hedman, Frida, et al. (författare) Forvaltning av dyrevelferd i Norge og Sverige 2022 Ingår i: Forvaltning av dyrevelferd i Norge : hvordan få lovverk til å virke?. - : Cappelen Damm Akademisk/NOASP. - 9788202761875 ; , s. 215-249 Bokkapitel (refereegranskat)abstract I dette kapittelet sammenlikner vi organisatoriske utfordringer knyttet til norsk og svensk forvaltning av dyrevelferd. Norge og Sverige prioriterer begge dyrevelferd, har omfattende dyrevelferdslovgivning på plass og er underlagt de samme EU-forpliktelsene på dyrevelferdsområdet (Sverige som EU-medlem, Norge som del av EØS). I Norge er ansvaret for dyrevelferd plassert i ett statlig tilsyn – Mattilsynet. Dette tilsynet har ansvar for inspeksjoner over hele landet, både i slakterier og hos dyreholdere, og har videre ansvar for å utarbeide og komme med forslag om nytt regelverk. Sverige har en forvaltningstradisjon med større autonomi lagt til fagmyndighetene. Ansvaret for dyrevelferd er fordelt på to sentrale statlige fagmyndigheter – Livsmedelsverket og Jordbruksverket – og på 21 regionale statlige myndigheter (länsstyrelser). I dette kapittelet viser vi hvordan slike forskjeller i organisering kan få konsekvenser for en koordinert og konsistent forvaltning av dyrevelferdslovgivningen.
27.	Lundmark Hedman, Frida (författare) Förprövning av djurstallar - att vara eller inte vara? 2021 Ingår i: Svensk Veterinärtidning. - 0346-2250. ; 73, s. 12-17 Tidskriftsartikel (refereegranskat)
28.	Lundmark Hedman, Frida, et al. (författare) Intentions and Values in Animal Welfare Legislation and Standards 2014 Ingår i: Journal of Agricultural and Environmental Ethics. - : Springer Science and Business Media LLC. - 1187-7863 .- 1573-322X. ; 27, s. 991-1017 Forskningsöversikt (refereegranskat)abstract The focus on animal welfare in society has increased during the last 50 years. Animal welfare legislation and private standards have developed, and today many farmers within animal production have both governmental legislation and private standards to comply with. In this paper intentions and values are described that were expressed in 14 animal welfare legislation and standards in four European countries; Sweden, United Kingdom, Germany and Spain. It is also discussed if the legislation and standards actually accomplish what they, in their overall description and ethics, claimed to do, i.e. if this is followed up by relevant paragraphs in the actual body of the text in the legislation and standards respectively. The method used was an on-line questionnaire from the EconWelfare research project and text analyses. This study shows that the ethical values within a set of legislation or private standards are not always consistently implemented, and it is not always possible to follow a thread between the intentions mentioned initially and the actual details of the legislation or standard. Since values will differ so will also the animal welfare levels and the implications of similar concepts in the regulations. In general, the regulations described were not based on animal welfare considerations only, but also other aspects, such as food safety, meat quality, environmental aspects and socio-economic aspects were taken into account. This is understandable, but creates a gap between explicit and implicit values, which we argue, can be overcome if such considerations are made more transparent to the citizens/consumers.
29.	Lundmark Hedman, Frida, et al. (författare) Managing Animal Welfare in Food Governance in Norway and Sweden: Challenges in Implementation and Coordination 2021 Ingår i: Animals. - : MDPI AG. - 2076-2615. ; 11 Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract Simple Summary Animal welfare is an important issue in society, and having a strong animal welfare legislation is per se important. However, in addition to a strong legislation, it is necessary to create a system that can enforce the legislation and to have a public administration in place in order to achieve a coordinated implementation. Both Norway and Sweden have received some criticism for their coordination of animal welfare control efforts. However, they have reacted to this criticism in different ways. Norway has centralised the coordination, making the Norwegian Food Safety Authority (NFSA) solely responsible for animal welfare control. Sweden, on the other hand, has instead focused on developing better guidelines to be used by the 21 regional County Administration Boards in order to improve uniformity. In this study, we have compared the Norwegian and Swedish ways of coordinating animal welfare control and identified challenges and relevant organisational preconditions for achieving uniform and consistent compliance. The results show that Sweden's organisation may need more coordination between multiple organisational units, while Norway has better preconditions for achieving uniformity in animal welfare administration. However, in Norway, the safeguards for the rule of law might be an issue, due to NFSA acting as de facto "inspector", "prosecutor" and "judge". A key issue in food governance and public administration is achieving coordinated implementation of policies. This study addressed this issue by systematically comparing the governance of animal welfare in Norway and Sweden, using published papers, reports, and legal and other public information, combined with survey and interview data generated in a larger research project (ANIWEL). Governing animal welfare includes a number of issues that are relevant across different sectors and policy areas, such as ethical aspects, choice of legal tools, compliance mechanisms and achieving uniform control. Based on the challenges identified in coordinating animal welfare in Norway and Sweden, relevant organisational preconditions for achieving uniform and consistent compliance were assessed. The results showed that Sweden's organisation may need more horizontal coordination, since its animal welfare management is divided between multiple organisational units (Swedish Board of Agriculture, National Food Agency and 21 regional County Administration Boards). Coordination in Norway is managed solely by the governmental agency Norwegian Food Safety Authority (NFSA), which has the full responsibility for inspection and control of food safety, animal health, plant health, as well as animal welfare. Thus, Norway has better preconditions than Sweden for achieving uniformity in animal welfare administration. However, in Norway, the safeguards for the rule of law might be an issue, due to NFSA acting as de facto "inspector", "prosecutor" and "judge".
30.	Lundmark Hedman, Frida (författare) Mind the gaps! : from intentions to practice in animal welfare legislation and private standards 2016 Doktorsavhandling (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract There is a movement away from government governance of farm animal welfare towards more private governance. As a result, many farmers need to comply with both legislation and private standards simultaneously. The overall aim with this project was to study the intentions of different animal welfare regulations, and how effective these systems can be in improving animal welfare. The first study examined the intentions and values of various animal welfare regulations. The second study analysed the content and structure of different sets of Swedish regulations, and the last study focused on controls at the farm level, to identify common remarks and risk factors of non-compliance at dairy farms in official (CAB) and private (Arla) control. We found that the aim of a regulation could be quite vague, and more ambitious than what is included in the detailed requirements. Policymakers had different views on what constitutes ‘necessary suffering’ and ‘natural behaviour’. These differences were seen both between countries, between regulations in a country, and between species in a regulation. The second study illustrated that private standards for dairy cows in Sweden partly covered the same requirements as the legislation, with the exception of the organic standard. However, due to vague wordings and different ways of measuring it was not always clear if the requirements were truly identical between the regulations. In the third study we identified that inspections focused on different areas; dirty dairy cattle being the most common non-compliance in official controls, and dirty cowsheds being most common during Arla audits. The highest risk for non-compliance was, however, similar for CAB and Arla; tie-stalls during winter. Organic farms had a lower risk for non-compliance compared to conventional farms. This project identified the need to clearly define concepts and desired animal welfare outcomes in order to reduce the gaps between intentions, requirements and assessments within a regulation. Also gaps between different animal welfare regulations need to be illuminated with the purpose of either clarifying the differences or reducing the gaps provided that the aims are similar. The presence of both similarities and differences between different regulations and control systems puts extra high demands on transparency, predictability and clarity during inspections.
31.	Lundmark Hedman, Frida, et al. (författare) Mind the Gaps! From intentions to practice in Animal Welfare Regulations 2017 Konferensbidrag (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)
32.	Lundmark Hedman, Frida, et al. (författare) Non-Compliance and Follow-Up in Swedish Official and Private Animal Welfare Control of Dairy Cows 2018 Ingår i: Animals. - : MDPI AG. - 2076-2615. ; 8 Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract Simple Summary In many cases, different animal welfare inspections are taking place at an animal farm over time, as the farmer has to comply with both the legislation and with various private standards. In this study, we compared official inspections carried out by CAB (the County Administrative Board, a governmental agency) with private inspections carried out by Arla Foods (a private company) on dairy farms in one Swedish county. For example, we looked at seasonal effects and compared the incidence of different non-compliances. This study shows that long time periods were sometimes allowed for correction, that follow-up systems are diverse, and that there were differences in the inspection result between CAB and Arla due to different focuses during the inspections. Dirty dairy cattle were, however, a common non-compliance found by both CAB and Arla. Tie-stall housing and winter season (Dec-Feb) were risk factors for non-compliance, while the risk was lower for both CAB and Arla to find non-compliances at organic farms compared to conventional farms. We conclude that the presence of both similarities and differences between different control systems underlines the need for transparency, predictability, and clarity of inspections.Abstract Farmers often have to comply with several sets of animal welfare regulations, since private standards have been developed in addition to legislation. Using an epidemiological approach, we analysed protocols from animal welfare inspections carried out in Swedish dairy herds by the County Administrative Board (CAB; official control of legislation) and by the dairy company Arla Foods (private control of Arlagarden standard) during 2010-2013 in the county of Vastra Gotaland. CAB and Arla inspections were not carried out simultaneously. We aimed to identify common non-compliances, quantify risk factors of non-compliance, and investigate if non-compliances were based on animal-, resource-, or management-based requirements, as well as determining the time period allowed for achieving compliance. Non-compliance was found in 58% of CAB cases, and 51% of Arla cases (each case comprising a sequence of one or several inspections). Dirty dairy cattle was one of the most frequent non-compliances in both control systems. However, the differences in control results were large, suggesting a difference in focus between the two systems. Tie-stall housing and winter season (Dec-Feb) were common risk factors for non-compliance, and overall organic farms had a lower predicted number of non-compliances compared to conventional farms. The presence of both similarities and differences between the systems underlines the need for transparency, predictability, and clarity of inspections.
33.	Lundmark Hedman, Frida, et al. (författare) One animal is no animal : consequences of measuring animal welfare at herd level 2015 Ingår i: Know your food: food ethics and innovation. - 9789086862641 ; , s. 31-35 Bokkapitel (refereegranskat)
34.	Lundmark Hedman, Frida, et al. (författare) Parallel animal Welfare regulations 2015 Ingår i: EFSA Journal. - 1831-4732. ; , s. 121-121 Konferensbidrag (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)
35.	Lundmark Hedman, Frida, et al. (författare) Private animal welfare standards - opportunities and risk 2017 Konferensbidrag (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)
36.	Lundmark Hedman, Frida, et al. (författare) Private Animal Welfare Standards - Opportunities and Risks 2018 Ingår i: Animals. - : MDPI AG. - 2076-2615. ; 8 Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract Simple Summary In all European countries, farmers keeping animals must comply with European and national animal welfare legislation. Each government has a responsibility to make sure that the legislation is complied with by the farmers. However, during the last decades it has become increasingly common that private organisations, such as the industry, farmers' organisations, or animal welfare organisations, develop additional animal welfare regulations (private standards') that the farmers also need to comply with. These private standards have the opportunity to improve animal welfare above the legislative level, however, in our study we have shown that this is not always the case and that all of these different private standards, in addition to the legislation, makes it difficult to get an overview of the animal welfare regulation and control arena. For the sake of the farmers, the animal welfare inspectors, the consumers, and the animals we conclude that it is important that policymakers consider this arena as a whole and not their own regulation as a single phenomenon.Abstract The current shift moves the governance of animal welfare away from the government towards the private market and the consumers. We have studied the intentions, content, and on-farm inspection results from different sets of animal welfare legislation and private standards with an aim to highlight the most important opportunities and risks identified in relation to the trend of increasingly relying on private standards for safeguarding or improving farm animal welfare. Our results show that different focuses, intentions, animal welfare requirements, inspection methods (i.e., methods for measuring and evaluating the compliance with a regulation), and inspection results, together with the use of vague wordings and a drive towards more flexible regulations does certainly not facilitate the interpretation and implementation of animal welfare regulations, especially not in relation to each other. Since farmers today often have to comply with several animal welfare regulations, including private standards, it is important to stress that a given regulation should never be seen as a single, stand-alone phenomenon, and the policymakers must hence consider the bigger picture, and apply the standards in relation to other existing regulations. This is especially relevant in relation to the legislation, a level that a private standard can never ignore.
37.	Lundmark Hedman, Frida, et al. (författare) Regelverk för djurskydd - vad vill man uppnå? 2014 Ingår i: Svensk Veterinärtidning. - 0346-2250. ; 66, s. 11-17 Tidskriftsartikel (refereegranskat)
38.	Lundmark Hedman, Frida, et al. (författare) Regeringen borde vara stolt över djurskyddet - inte försämra det 2023 Ingår i: Aftonbladet. - 1103-9000. Tidskriftsartikel (populärvet., debatt m.m.)
39.	Lundmark Hedman, Frida, et al. (författare) Swedish dairy farmers' perceptions of animal welfare inspections 2022 Ingår i: Frontiers in animal science. - : Frontiers Media SA. - 2673-6225. ; 3 Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract Farmers today must comply with animal welfare legislation and often one or more private standards. This makes the number of regulations quite comprehensive and the control arena more complex, with several different animal welfare inspections and audits taking place at farm level. This study investigated perceptions among dairy farmers in Sweden of the official animal welfare inspections and the private Arla and KRAV audits, both separately and in relation to each other, and examined associated factors that could potentially influence their perceptions. An electronic questionnaire was developed and answered by 216 Swedish dairy farmers during spring 2021. The respondents in general acknowledged the need for animal welfare inspections, but had rather diverse perceptions of the actual inspections and inspectors, reporting both positive and negative experiences. They reported more negative experiences of official and Arla inspections than of KRAV (organic farming) inspections and most did not believe that inspections had improved animal welfare on their farm. Most of the respondents called for better coordination between the different inspection types. Most farmers reported being very worried before an official or Arla inspection, which was related to their more negative perceptions of these inspections. Other factors associated with farmers’ perception of the inspections were e.g., acceptance of a regulation, the perceived necessity of an inspection, satisfaction with the inspector’s competence, manner, and behavior, perceived fairness of treatment, and whether non-compliances were recorded. The farmers perceived official inspections as more negative if the inspector was a young woman, if there was more than one inspector present, and if the inspection was not pre-announced. These findings indicate a need for objective and accurate communication regarding different animal welfare regulations and inspections. To achieve greater trust and lower concerns among farmers about animal welfare inspections, all stakeholders need to be involved in communication.
40.	Lundmark Hedman, Frida, et al. (författare) Swedish trotting-horse trainers' perceptions of animal welfare inspections 2022 Konferensbidrag (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)
41.	Lundmark Hedman, Frida, et al. (författare) Swedish Trotting Horse Trainers' Perceptions of Animal Welfare Inspections from Public and Private Actors 2022 Ingår i: Animals. - : MDPI AG. - 2076-2615. ; 12 Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract Simple Summary Harness racing is the most common form of horse racing in Sweden. As public awareness of animal welfare is increasing, the welfare of these horses must be ensured. Trotting horse trainers in Sweden undergo an official animal welfare inspection by the County Administrative Board (CAB) and a private inspection by their own association, the Swedish Trotting Association (STA). This study investigated trainers' perceptions of these different inspections using a digital questionnaire sent out during spring 2021. Of the 396 responding trainers, a majority reported quite positive experiences of both CAB and STA inspections. However, most perceived the STA inspections to be more valuable and the STA inspectors to be more competent than the CAB inspectors. Overall, the competence and manner of the inspector had a stronger association with trainers' perceptions of an inspection than the results of the inspection. While trainers were generally satisfied with the control system, they would like better coordination between the different inspections. In Sweden, the County Administrative Board (CAB) and Swedish Trotting Association (STA) both perform animal welfare inspections of the premises of trotting horse trainers. The CAB inspection checks for compliance with the legislation, and the STA inspection checks for compliance with the private 'Trotter Health Standard', which mainly sets the same requirements as the legislation. This study investigated the views of trainers on these inspections both as separate events and in relation to each other. A digital questionnaire was sent out to trotting horse trainers in Sweden during spring 2021, and 396 trainers responded. Descriptive and statistical analyses were used to evaluate the responses. In general, the trainers reported positive experiences of both the CAB and STA inspections, but they had consistently more positive views about the private STA inspections than the official CAB inspections. The outcome of the inspections, i.e., non-compliance or not, did not affect trainers' perceptions of the inspections, but inspectors' knowledge, manner, and responsiveness had a strong effect. The trainers were generally satisfied with the current control system but would like better coordination between the different inspections.
42.	Lundmark Hedman, Frida, et al. (författare) Thirty Years of Changes and the Current State of Swedish Animal Welfare Legislation 2021 Ingår i: Animals. - : MDPI AG. - 2076-2615. ; 11 Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract Simple Summary: Sweden is often cited as a leading country in animal welfare and related legislation, but some recent changes in the national legislation are seen as lowering the animal welfare requirements in order to improve the competitiveness of Swedish farmers. In this study, we analysed suggested changes to the Swedish welfare legislation between 1988 and 2019 relating to horses, cattle and pigs, including the written motivations, the written stakeholder responses and the actual changes to the final regulations. We used a sample of 77 legal requirements to assess in depth whether the animal welfare level was affected by these changes in the legislation. The results showed that the animal welfare requirements in Sweden for cattle, pigs and horses increased overall during the 30-year study period, but that a number of specific requirements had been relaxed to satisfy interests other than animal welfare. Thus, the new requirements should be evaluated more fully in order to determine whether they serve their purpose in practice.Sweden is often seen as a leading country in animal welfare and legislation, but some recent amendments to the legislation are perceived as relaxing animal welfare requirements in order to improve the competitiveness of the relevant industry and of farmers. In this study, we analysed the suggested and actual changes in the Swedish national animal welfare regulations relating to horses, cattle and pigs between 1988 and 2019 and the consequences for the intended animal welfare level. The regulations and amendments, including the proposals, the written motivations, the stakeholders' written responses to the proposed amendments and the final amendments, were scrutinised in detail. A sample of 77 requirements was then selected to assess whether and how the animal welfare level was affected by these legislative changes. The results indicated that the animal welfare protection level for cattle, pigs and horses increased overall during the 30-year period, but that a number of specific requirements had been relaxed to meet objectives other than animal welfare. It was more difficult to determine whether animal welfare improved in practice during the same period, due to the lack of systematic evaluations of the consequences of amending the regulations. Future evaluations are needed to evaluate the outcome of new legislative requirements and to monitor whether they serve their purpose in practice.
43.	Lundmark Hedman, Frida, et al. (författare) "Unnecessary suffering" as a concept in animal welfare legislation and standards 2013 Ingår i: The ethics of consumption. The citizen, the market and the law. - 9789086862313 ; , s. 114-119 Bokkapitel (refereegranskat)
44.	Lundmark Hedman, Frida, et al. (författare) Vad sätter djurskyddsnivån - regeln eller kontrollen? 2015 Ingår i: Svensk Veterinärtidning. - 0346-2250. ; 67, s. 17-22 Tidskriftsartikel (refereegranskat)
45.	Lundmark Hedman, Frida, et al. (författare) Whose interest matters when regulating animal welfare? A Swedish case study 2021 Konferensbidrag (refereegranskat)abstract Sweden is often mentioned as a leading country when it comes to animal welfare (AW). However, substantial changes have been made in the national AW legislation lately, resulting in criticism. This study analysed how the Swedish Central Competent Authority (CCA) has handled AW research findings, and changes in governmental and stakeholder interests when revising the national legislation between 1988 and 2019. AW legislation amendments for cattle, pigs and horses were scrutinized as well as other governmental documents. The AW regulations have been modified several times since 1988. The main motive presented by the CCA’s for an alteration of the legislation was to improve AW. However, the CCA’s use of scientific results were surprisingly scarce and inconsistent. The second most common motive was that changes were made in the interest of the owners/industry. The stakeholders’ major opportunity to influence new AW regulations turned out to be through an early CCA consultation. After referral management, the CCA did generally not make substantial changes in relation to the original proposal, even if a majority of referral bodies were critical. The industry had the biggest impact, while the opinions from AW, animal rights, and consumer NGOs never per se induced changes. The Government and the Ministry are involved not only in the AW Act and Ordinance but indirectly also at the CCA level. The CCA regulations did mirror the Government’s views and wordings, focusing on improving the AW level and making detailed regulations before 2007, and after 2007 recommending that the CCA regulations’ AW level shall be maintained but less detailed, more flexible and goal oriented. The governmental directions to the CCA are, and have been, anything but unambiguous. The regulations can hence be perceived as inconsistent. We hence, argue that the politicians need to provide clearer directions and instructions to the CCA.
46.	Röcklinsberg, Helena, et al. (författare) Förslaget devalverar svensk djurhållning 2017 Ingår i: Göteborgsposten. - 1103-9345. Tidskriftsartikel (populärvet., debatt m.m.)
47.	Röcklinsberg, Helena, et al. (författare) Jordbruksverket går bara grisbranschens ärenden 2017 Ingår i: Göteborgsposten. - 1103-9345. ; , s. 4-4 Tidskriftsartikel (populärvet., debatt m.m.)

Skapa referenser, mejla, bekava och länka

Länka till träfflistan

Träfflista för sökning "WFRF:(Lundmark Hedman Frida) "

Avgränsa träffmängd

År