| 1. |
- Eckerberg, Katarina, 1953-, et al.
(författare)
-
Devolving power from the state : local initiatives for nature protection and recreation in Sweden
- 2020
-
Ingår i: Local Environment. - : Routledge. - 1354-9839 .- 1469-6711. ; 25:6, s. 433-446
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Quests for devolving more power to local actors for nature protection stem from both international and national policies. Also, there is a growing recognition of the need for local governments to promote green infrastructure for citizens to recreate and learn about their environment. Starting in 2004, the Swedish government has allocated special funding towards these goals through the Local Nature Conservation Programme (LONA). Virtually all Swedish municipalities have received such funding in pursuit of facilitating wide access to nature and promoting recreational activities, including the protection of nature areas, creating pathways, information devices, and promoting these areas among new societal groups to enjoy. This study presents the results of ten years of experience with LONA. A survey with respondents from 191 municipalities and 20 county administrations, together with 20 key informant interviews, show that the programme has been a success in several respects. Not only have most municipalities created a wealth of new ways to engage local organisations and citizens in nature conservation and recreation, but they have also broadened the ways they think about how nature is important to their constituencies. Due to innovative ways to count voluntary work as local matching of funding, smaller and less resourceful municipalities have also become engaged. Still, the local needs for further initiatives are deemed considerable. State support coupled with knowledge sharing is important to show policy priority to such bottom-up initiatives.
|
|
| 2. |
- Eckerberg, Katarina, 1953-, et al.
(författare)
-
Genomförande av innovationsstöd i landsbygdsprogrammet 2014–2020 : Slutrapport för en löpande lärande utvärdering av EIP-Agri
- 2021
-
Rapport (refereegranskat)abstract
- I landsbygdsprogrammet går det att få stöd för att skapa innovationer inomjordbruks-, trädgårds- och rennäringen. Innovationsstödet kallas EIP-Agri (European Innovation Partnership for Agricultural Productivity and Sustainability) och genomförs i många av EU:s medlemsländer. Målet med EIP-Agri-stödet är att skapa innovationer som bidrar till att öka konkurrenskraften på den svenska landsbygden och uppfylla nationella miljö- och klimatmål. Stödet handläggsav Jordbruksverket och kan sökas i två steg: som ett gruppstöd för att bilda en innovationsgrupp som förberedelse för en påtänkt innovation och som ett genomförandestöd för ett planerat innovationsprojekt. Totalt har EIP-Agristödet hittills omfattat 440 miljoner kronor i Sverige.I den här slutrapporten presenterar vi vår utvärdering av EIP-Agri-stödet i Sverige. Utvärderingen har pågått 2016–2021 och varit löpande lärande, vilket innebär att vi följt och analyserat arbetet med stödet och fört en dialog med berörda tjänstepersoner. I utvärderingens första fas fokuserade vi på själva ansöknings- och beslutsprocessen genom att intervjua involverade tjänstepersoner inom EIP-Agri och samla in uppgifter från de som sökt stöden genom en enkät. Vi intervjuade även personer på landets innovationskontor. I den andra fasen gjorde vi enbredare utvärdering av EIP-Agri-stödets möjliga och upplevda effekter baserat på litteraturstudier, intervjuer med ytterligare nyckelpersoner och fallstudier avgenomförda grupp- och genomförandestöd. Rapporten redogör också för hur EIP-Agri hanteras och hur kunskapsutbyte sker i en europeisk kontext. Slutligen diskuterar vi våra erfarenheter av löpande lärande som utvärderingsform och lämnar våra rekommendationer för framtida arbete.Blandade erfarenheter av handläggningsprocessenhos de som sökt stödetAnalysen av ansöknings- och beslutsprocessen visar bland annat att1. rollfördelningen mellan handläggare och berörda beslutsfattare på Jordbruksverket samt innovationssupporten på Landsbygdsnätverket varotydliga till en början men har formaliserats allteftersom, och tolkningen avbegreppet innovation bland dessa aktörer är föremål för fortsatt diskussioninom EIP-Agri2. majoriteten av de som sökt stödet är missnöjda med ansökningsprocesseneftersom handläggningstiderna varit långa och det funnits många krav påkompletteringar3. möjligheten att söka gruppstöd är en styrka som kan utökas ytterligare,medan kraven på genomförandestödet bör ses över4. EIP-Agri-stödets koppling till andra innovationssatsningar har varit mycketbegränsad, men det finns stora möjligheter till samverkan.Svårt att mäta stödets effekter i samhälletAnalysen av EIP-Agri-stödets effekter försvåras av att det finns en stor mängd mål formulerade på olika nivåer som inte går att utvärdera och mäta effekterna av med den information som finns i EIP-Agris databas. Utvärderingen visar att många av de enskilda innovationsprojekten anser sig ha uppnått sina mål, men de vidare effekterna i samhället vad gäller ökad konkurrenskraft och nationella miljö- och klimatmål har inte gått att utvärdera.Samverkan och breda nätverk framhålls som viktigaframgångsfaktorerUtvärderingen visar att breda kompetenser inom innovationsgruppen är en viktig förutsättning för framgång. Det är alltså viktigt att både forskare och praktiker ingår och samverkar i innovationsgruppen, något som ofta – men kanske inte alltid – är fallet. Det saknas dock idag en strategisk koppling mellan EIP-Agri och relevanta forskningssatsningar. Likaså bör gruppernas kompetenser längre ut i marknadskedjan stärkas ytterligare.En annan faktor är vikten av nationella och internationella nätverk. Vissa sådana nätverk har använts, och interna EIP-projektträffar har varit uppskattade. Men nätverken behöver utvecklas och kopplas samman i större utsträckning för att stödja nytänkande, något som brister i dagens kunskaps- och innovationssystem.Slutligen är det viktigt att en ny innovation når marknaden för att få effekt isamhället. Men marknadstillträde kan EIP-Agri-stödet inte finansiera, vilket gör att man måste söka flera olika stöd. Det behöver därför skapas möjligheter tillsynergier mellan olika myndigheters innovationsstöd.
|
|
| 3. |
- Eckerberg, Katarina, 1953-, et al.
(författare)
-
Knowledge, policy, and expertise : the UK Royal Commission on Environmental Pollution 1970-2011, by Susan Owens, Oxford, Oxford University Press, 2015
- 2016
-
Ingår i: Environmental Politics. - : Informa UK Limited. - 0964-4016 .- 1743-8934. ; 25:4, s. 761-763
-
Recension (refereegranskat)
|
|
| 4. |
- Eckerberg, Katarina, 1953-, et al.
(författare)
-
Steering 'green' innovation policy toward sustainability? Lessons from implementing EIP-AGRI in Sweden
- 2023
-
Ingår i: Environmental Innovation and Societal Transitions. - : Elsevier. - 2210-4224 .- 2210-4232. ; 48
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- This article critically examines the state's steering capacity of ‘green innovation’ programs using Sweden's implementation of the agricultural European Innovation Partnership (EIP-AGRI) as a case representing part of the EU's Green Deal. The innovations should promote the competitiveness of rural areas and contribute to national environmental protection and climate goals.We found that despite expectations, implementation rests on compartmentalized networking within the agricultural sector, prioritizing increased ‘competitiveness’ before ‘green’ development, and interpreting ‘innovation’ mainly in the technical sense. The results indicate that the state´s steering capacity of ‘green innovation’ programs meets several obstacles: the overall goals from the top tend to be both too many and too vague, leaving it to the administration to interpret what kinds of features should be prioritized from below. The state's steering in the case of EIP-AGRI relies mostly on internal agricultural expertise contrary to previous research that suggests a recent ‘de-compartmentalisation’ of European agricultural policymaking.
|
|
| 5. |
- Eckerberg, Katarina, 1953-, et al.
(författare)
-
Tio års erfarenheter med LONA – lokala naturvårdssatsningen : Intresse, deltagande och lärande inom naturvård och friluftsliv
- 2017
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- LONA har nu pågått i över tio år, och den stora majoriteten av kommunerna i Sverige har sökt och även fått bidrag. Därmed utgör LONA den största nationella satsningen hittills för att åstadkomma ett breddat intresse och ökat lokalt initiativtagande i arbetet med lokal naturvård och friluftsliv – helt i linje med regeringens intention och i enlighet med internationella åtaganden. Syftet att involvera fler olika lokala aktörer i naturvårdsarbetet har nåtts genom att mer än hälften av kommunerna gjort detta i stor utsträckning eller helt och hållet i sina beviljade LONA-projekt.De LONA-åtgärder som beviljats berör de flesta nationella miljömålen, men som förväntat dominerar Ett rikt växt- och djurliv och God bebyggd miljö. De flesta åtgärderna är relativt små, den typiska åtgärden har en total budget, inklusive egenfinansiering, om cirka 56 000 kr. Omkring en tredjedel av projekten inkluderar ideella föreningar, vilka möjliggjorts genom att ideellt arbete får räknas som medfinansiering. Både projektens storlek och andelen projekt med ideella samarbetspartners har varit relativt stabilt över åren.De flesta LONA-projekten handlar om framtagande av underlag, informationsspridning eller kunskapsuppbyggnad medan en tredjedel rör restaurering, skydd och förvaltning. Under perioden 2010-2016 har en viss minskning av insatser riktade mot människa/friluftsliv skett till förmån för insatser riktade mot naturvärden – trots den ökade politiska prioriteringen av lokalt friluftsliv. Åtgärder riktade mot kulturvärden liksom områdesskydd utgör en marginell andel. Betydligt fler än hälften av LONAprojekten berör tätortsnära områden i linje med regeringens ambitioner, men vi ser också att mindre kommuner i glesbygden lyckats väl att stå sig i konkurrensen om LONA-medel. Av de projekt som beviljats medel drivs majoriteten av en kommun, följt av kommun och förening i samverkan och därefter av en ideell förening.Inriktningen på LONA-projekten varierar endast marginellt beroende på vem som driver projektet. Även om samtliga län har kommuner som beviljats medel utmärker sig Skåne, Västra Götalands och Stockholms län med både flest LONA-projekt och beviljade medel.LONA-stödet är mycket uppskattat bland kommunerna, där åtta av tio kommuner anser att LONA i stor utsträckning eller helt och hållet stämmer överens med den egna kommunens behov av stöd vad gäller naturvård. Motsvarande siffra för friluftsliv är sju av tio kommuner. För många större kommuner är LONA visserligen ett välkommet tillskott, men utgör inte en förutsättning för kommunens arbete med naturvård och friluftsliv. I många mindre kommuner är LONA helt avgörande för att de ska kunna satsa på lokalt naturvårds- och friluftsarbete. Fördelningen av medel har skett så att dessa kommuner också beviljats mest bidrag räknat per invånare. Flertalet kommuner uppger att LONA utgör en väsentlig del av kommunens budget för naturvård, medan budgetandelen är något mindre för friluftsliv. Särskilt i kommuner som har förmånen att ha en kommunekolog har LONA starkt bidragit till att fler insatser inom naturvård och friluftsliv blir genomförda. LONA-programmet tillåter att ett och samma projekt finansieras med olika stödformer såsom Landsbygdsprogrammet och LIFE, så länge som enskilda åtgärder som har fått LONA-bidrag inte medfinansieras av dessa anslag. Genom möjligheten att kombinera olika stödformer har LONA fått ytterligare mervärde. Majoriteten av kommunerna framhåller fördelen med LONA är att det är relativt enkelt att söka, särskilt i jämförelse med EU-stöd.Deltagandet av externa aktörer i lokala naturvårds- och friluftslivsprojekt har ökat genom LONA, men vi ser också att det finns en skillnad mellan större och mindre kommuner i detta avseende. Mindre kommuner har ofta begränsade egna resurser vilket gör att de gärna tar hjälp av ideella föreningar, medan många större kommuner har möjlighet att driva projekten helt själva. Vissa kommuner väljer därför medvetet att inte involvera externa aktörer. Vår undersökning tyder på att när det gäller involvering av ideella organisationer är det kanske snarare skilda arbetssätt än regler som påverkar. Regelverket har dock viss påverkan på involveringen av privata företag, som också mer sällan finns med i projekten, eftersom vissa frågetecken kring hur vinstdrivande företag kan driva respektive medverka i LONA-projekt fortsatt återstår att reda ut.Kommunekologer, och då särskilt i större kommuner, är starkt drivande inom LONAarbetet, följt av andra kommunala tjänstemän och ideella organisationer inom miljö och naturvård, fiskevård, byalag m.m. I mindre kommuner finns en starkare tendens att ideella föreningar tar initiativ till och engagerar sig både i naturvårds- och friluftslivsprojekten jämfört med stora kommuner. Inom naturvården finns redan etablerade nätverk att vända sig till, medan det inom friluftslivet i högre grad handlar om att skapa nya nätverk för att skapa och genomföra LONA-projekt. Kommunal samordning och samarbete via kommunförbund lyfts fram som värdefullt av flera kommuner, och en generell trend är att samverkan och kunskapsutbyte mellan kommuner har ökat över tid. Även kommunernas kontakter med olika lokala nätverk har ökat.Det finns ett fortsatt stort upplevt behov av att skydda fler tätortsnära områden, och LONA ses som mycket viktigt för det långsiktiga arbetet både för naturvård och friluftsliv. LONA upplevs särskilt viktigt för det långsiktiga arbetet för friluftsliv, medan det inom naturvården också finns en del andra stödformer att tillgå. Särskilt de mindre kommunerna har fått möjlighet genom LONA att arbeta med tätortsnära natur, och där kan LONA-stödet vara helt avgörande. En stor mängd naturområden har gjorts tillgängliga och blivit populära besöksmål. Uppmärksamhet i lokala media ger mersmak både bland tjänstemän och politiker, vilket gör att frågorna hamnat på kommunens agenda. Lärandet har ökat, och då särskilt i naturvårdsfrågor. Många kommuner har upprättat naturvårdsprogram och friluftsplaner baserade på kunskapsunderlag framtagna inom ramen för olika typer av LONA-projekt, vilket bidrar till långsiktighet. LONA har även bidragit till att en mängd naturskolor och naturpedagogik i förskolor fått resurser, vilket även det har potentialen att långsiktigt påverka barnens förståelse och upplevelser av naturen. Bilden av LONAs effekter på lite längre sikt är dock splittrad, där särskilt intresset för att inrätta fler lokala naturreservat inte verkar ha ökat särskilt mycket generellt sett, och endast en tredjedel av kommunerna uppger att tillgängligheten i skyddade naturområden har ökat. Likaså finns en risk att mer kontinuerlig skötsel och återkommande åtgärder för naturvård och friluftsliv inte blir av, särskilt i mindre kommuner där kommunens budget har svårt att räcka till. Vi bör komma ihåg att LONA-projekten generellt är små och att man inte kan förvänta sig att de löser alla prioriteringsproblem hos kommuner med knapp ekonomi.Samtidigt pekar allt på att LONA har haft en positiv inverkan på intresset för naturvård och friluftsliv hos kommunala politiker och ännu mer hos allmänheten. Detta har resulterat i ökade resurser för lokalt naturvårdsarbete, medan friluftslivsbudgeten stärkts i mindre grad. Det ökade intresset har också gjort att naturvård respektive friluftsliv nu upplevs integrerats bättre i kommunernas översiktsplanering än tidigare. Dessutom har skolornas och förskolornas nyttjande av tätortsnära naturområden ökat genom att kommunerna satsar mer än tidigare på projekt kopplade till lärande. Slutligen ser vi att LONA har stimulerat till att skapa projekt som riktar sig till nyanlända svenskar, även om det fortfarande bara är vissa kommuner som nyttjat LONA för detta ändamål är det möjligt att vi får se mer av detta framöver.Det har varit en stark betoning inom LONA på lärande och erfarenhetsutbyte, och Naturvårdsverket och länsstyrelserna har bidragit till informationsspridning och vägledning med flera olika metoder. I vår utvärdering ingick att analysera hur dessa fungerat. En allmän bild är att det funnits ett aktivt stöd under hela programtiden som uppskattats stort, och att kommunerna därmed haft tillgång till information om både tidigare projekt, goda exempel, relevant expertis och arenor för erfarenhetsutbyte. De olika vägledningsmetoderna kompletterar varandra och riktar sig till olika målgrupper.Sammantaget har både länsstyrelsernas LONA-handläggare och kommunernas kontaktpersoner upplevt Naturvårdsverkets metoder som ändamålsenliga och viktiga för att skapa delaktighet, kunskap och förståelse för vad LONA kan och bör åstadkomma.
|
|
| 6. |
- Miljand, Matilda, 1986-
(författare)
-
The potential of systematic reviews in environmental social science : an analysis of its use to evaluate and inform policy
- 2020
-
Doktorsavhandling (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- There is common agreement that public policy should be formulated based onknowledge of how it works and makes impact. Both scientific knowledge andevaluations can contribute to environmental decision-making and play animportant role to inform policy development. Over the past two decades,systematic review (SR) methods have been proposed to contribute to thispurpose. SRs are literature reviews, using explicit methods for selecting andanalysing empirical data. This dissertation explores the opportunities andchallenges occurring when introducing SR methods into environmental socialscience. Two main research questions are answered: 1) What are theopportunities and challenges of applying SR methods to investigate policy issuesin general, and environmental policy issues in particular?; 2) How have SRs(process and product) been used to inform decision makers, how can they be usedand how can we understand such use?To this end, I examine how other researchers have used the SR methods (articleI); how project managers, researchers and stakeholders view the usefulness of themethods (article II); I apply a specific SR method to a policy issue (article III);and discuss the relevance of the SR methods in general to political science (articleIV). Multiple methods and materials were used, including an overview ofliterature, a realist review and interviews with project managers, researchers, andstakeholders.The findings can be summarised into four main points. Firstly, SR methods canbe used to evaluate environmental policy, but the challenges in applying themethods to social science policy research should be kept in mind. SR methodsprovide guidelines for how to make a literature review that is rigorous andmethodologically robust, with a number of benefits such as contributing with newempirical results and developing theory, methods and research design. At the same time, a number of challenges arise when they are to be applied to complexissues, heterogeneous research methods and data.Secondly, methodological pluralism should be applied in SR. Given how socialscience research is conducted (with many different methods, both qualitative andquantitative) and which issues are examined (often complex), I advocatemethodological pluralism regarding what should be considered an SR method. Itshould include both qualitative and quantitative methods, without any hierarchybetween them.Thirdly, there is need to nuance the theoretical understanding of how SRs areused and how they can be expected to be used. The findings suggest that bothvaggregative and configurative SRs will be used in different ways, including forinstrumental, conceptual and legitimising purposes. A more positive view oflegitimising use than what is often considered was revealed by the interviews,suggesting that legitimising use can also be helpful to inform policy.Fourthly, two additional benefits of SR methods can be added in relation to whatresearchers can derive from these. This includes more systematic identificationof knowledge gaps and showing where the evidence is weak or contradictory. Bysearching for all available research and then applying strict criteria for whichstudies to include, SR can provide a clearer picture of what research is availableand not. Furthermore, the very process of conducting an SR means that theresearcher who performs it must be confronted with a wider range of literatureand be forced to study the quality of the studies in a way that is rarely done. Thiscan provide insights into the consequences of different method choices as well asto literature beyond the researchers’ own disciplinary focus.
|
|
| 7. |
- Miljand, Matilda
(författare)
-
Using systematic review methods to evaluate environmental public policy : methodological challenges and potential usefulness
- 2020
-
Ingår i: Environmental Science and Policy. - : Elsevier. - 1462-9011 .- 1873-6416. ; 105, s. 47-55
-
Forskningsöversikt (refereegranskat)abstract
- This article provides an overview of how systematic review (SR) methods have been used to evaluate public policy. It argues that these methods can be applied to the evaluation of environmental public policy, but that certain challenges need to be addressed in order to fulfil the SR methods potential. The article reflects upon two methodological challenges confronting systematic reviewers: how data from the articles should be synthesised; and how to take societal contexts into account. Analysing how these challenges have been addressed in practice contributes to the theoretical discussion about the usefulness of different synthesis methods, and the role of context. Three lessons are drawn as to how systematic review methods can become useful when applied to the evaluation of environmental public policy, namely: (1) to anticipate the heterogeneity in the literature from the beginning in terms of both research design and operationalisation of key concepts; (2) to consider the purpose of the review when deciding whether to take a single- or multi-context approach; and (3) to be methodologically innovative when applying the systematic review methods to complex policies.
|
|
| 8. |
|
|
| 9. |
- Miljand, Matilda, et al.
(författare)
-
Using systematic reviews to inform environmental policy-making
- 2022
-
Ingår i: Evaluation. - : Sage Publications. - 1356-3890 .- 1461-7153. ; 28:2, s. 210-230
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- There is a demand for scientific knowledge to make informed decisions in environmental policy. This study examines expectations of knowledge use, and how knowledge stemming from systematic reviews (SR) is being used through an analytical framework that distinguishes between instrumental, conceptual and legitimising evaluation use, as well as between process and product use. Empirically, we investigate knowledge generated from six SRs conducted through the Mistra Council for Evidence-based Environmental Management from the perspectives of those carrying out the SR and their targeted stakeholders. Our study reveals ways in which SRs are used and some characteristics that improve and some that hamper their usefulness. While the systematic method and the comprehensiveness of the SRs contribute positively to the usefulness, we found that the SRs produced were simultaneously too focused (lacking multiple perspectives), and too general (providing evidence on the effects of an intervention only at the general level) thereby restricting their usefulness. The time and resources it takes to produce an SR can also affect its usefulness compared to a traditional review.
|
|
| 10. |
- Miljand, Matilda, et al.
(författare)
-
Voluntary agreements to protect private forests : a realist review
- 2021
-
Ingår i: Forest Policy and Economics. - : Elsevier. - 1389-9341 .- 1872-7050. ; 128
-
Forskningsöversikt (refereegranskat)abstract
- There is increasing political interest in the use of voluntary agreements (VA) as a policy instrument. The attraction has grown also in environmental policy, VAs are expected to be less costly, more effective and more cost-efficient than regulation. Using a realist review methodology, our analysis focuses on the effect of contextual factors and mechanisms on private forest owners' willingness to enter into formal voluntary nature conservation agreements. The framework we use to analyse the effects includes: forest owner characteristics, forest attributes, institutional context and process, advisors and other forest owners, and contract design, for contextual factors – and economic attitudes, environmental attitudes, sense of autonomy, sense of justice and fairness, trust as well as knowledge, for mechanisms. The analysis allowed merging findings from different types of VAs in varying contexts in a systematized way, and consolidating evidence of how the mechanisms influence the programme implementation process, and its outcome. 43 reviewed articles, from an originally retrieved set of 2231 papers, provide evidence for environmental attitudes supporting willingness to enter into an agreement. Environmental attitudes are strengthened by forest owners' wishes to protect a heritage, suggesting considerable influence through personal, emotional attachment to the forest. This finding shows the central role played by sense of autonomy, with economic compensation also importantly affecting the willingness to enter a VA. Along with these results, the developed comprehensive analytical framework shows how VAs can become more effective if tailored for different contexts and types of forest owners.
|
|
| 11. |
|
|
