| 1. |
- Bergmark, Paulina, et al.
(författare)
-
Trait-environment interactions of saproxylic beetles as a guide to biodiversity conservation strategies
- 2024
-
Ingår i: Journal of Environmental Management. - 0301-4797 .- 1095-8630. ; 360
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Conservation of biodiversity requires in-depth knowledge of trait-environment interactions to understand the influence the environment has on species assemblages. Saproxylic beetles exhibit a wide range of traits and functions in the forest ecosystems. Understanding their responses to surrounding environment thus improves our capacity to identify habitats that should be restored or protected. We investigated potential interactions between ecological traits in saproxylic beetles (feeding guilds and habitat preferences) and environmental variables (deadwood, type and age of surrounding forest). We sampled beetles from 78 plots containing newly created high stumps of Scots pine and Silver birch in boreal forest landscapes in Sweden for three consecutive years. Using a model based approach, our aim was to explore potential interactions between ecological traits and the surrounding environment at close and distant scale (20 m and 500 m radius). We found that broadleaf-preferring beetle species are positively associated with the local broadleaf-originated deadwood and broadleaf-rich forests in the surrounding landscapes. Conifer-preferring species are positively associated with the local amount of coniferous deadwood and young and old forests in the surrounding landscape. Fungivorous and predatory beetles are positively associated with old forests in the surrounding landscapes. Our results indicate that both local amounts of deadwood and types of forests in the landscape are important in shaping saproxylic beetle communities. We particularly highlight the need to increase deadwood amounts of various qualities in the landscape, exempt older forests from production and to increase broadleaf-rich habitats in order to meet different beetle species' habitat requirements. Trait responses among saproxylic beetles provide insights into the significance of broadleaf forest and dead wood as essential attributes in boreal forest restoration, which helps conservation planning and management in forest landscapes.
|
|
| 2. |
- Bjärstig, Therese, Docent, 1978-, et al.
(författare)
-
Is large-scale wind power a problem, solution, or victim? A frame analysis of the debate in Swedish media
- 2022
-
Ingår i: Energy Research & Social Science. - : Elsevier. - 2214-6296 .- 2214-6326. ; 83
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Media content analysis was used with the aim of developing an understanding of how the debate on large-scale wind power has played out over time in Sweden, especially in relation to the enactment of national interest areas for wind power. Covering the period 1999 to 2019 and using NVivo for coding and analysis, we reviewed a total of 788 articles in both national and regional daily newspapers. To identify which actors are present in media and how they frame large-scale wind power, we conducted a frame analysis by applying three theoretical elements developed by previous media studies. The first is a diagnostic element used to pinpoint the cause to a problem, the second a prognostic element used to pinpoint the solution to a problem, and the third a motivating element used to identify the person(s) or object(s) suffering from the problem, that is, victim. Our results emphasize that wind power in recent years has been framed as a solution more often than a cause to a problem. One prevailing framing is the localization of large-scale wind power per se and conflicts with other land-uses and national interests. We also identify a tension between international and national policy objectives and local implementation of large-scale wind power. Governmental agencies are the most common framers over time, together with individuals (e.g. locals and second home owners) and wind entrepreneurs. Importantly, whereas politicians and wind entrepreneurs most often frame wind power as a solution, individuals frame it as a cause to a problem.
|
|
| 3. |
|
|
| 4. |
|
|
| 5. |
|
|
| 6. |
- Dijkgraaf, Lisa, et al.
(författare)
-
Bear in mind! Bear presence and individual experience with calf survival shape the selection of calving sites in a long-lived solitary ungulate
- 2024
-
Ingår i: Ecology and Evolution. - 2045-7758. ; 14
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- The careful selection of ungulate calving sites to improve offspring survival is vital in the face of predation. In general, there is limited knowledge to which degree predator presence and prey's individual experience shape the selection of calving sites. Predator presence influences the spatiotemporal risk of encountering a predator, while individual experiences with previous predation events shape perceived mortality risks. We used a multi-year movement dataset of a long-lived female ungulate (moose, Alces alces, n = 79) and associated calf survival to test how predator presence (i.e., encounter risk) and females' individual experiences with previous calf mortality events affected their calving site selection and site fidelity. Using data from areas with and without Scandinavian brown bear (Ursus arctos) predation, we compared females' calving site selection using individual-based analyses. Our findings suggest two things. First, bear presence influences calving site selection in this solitary living ungulate. Females in areas with bears were selected for higher shrub and tree cover and showed lower site fidelity than in the bear-free area. Second, the individual experience of calf loss changes females' selection the following year. Females with lost calves had a lower site fidelity compared to females with surviving calves. Our findings suggest that increased vegetation cover may be important for reducing encounter risk in bear areas, possibly by improving calf concealment. Lower site fidelity might represent a strategy to make the placement of calving sites less predictable for predators. We suggest that bear presence shapes both habitat selection and calving site fidelity in a long-lived animal, whereas the effect of individual experience with previous calf loss varies. We encourage further research on the relevance of female experience on the success of expressed anti-predator strategies during calving periods.Bear presence influences the calving site selection in a solitary living ungulate like moose (Alces alces). Females' individual experience of calf loss changes their selection for a calving site the following year. Reduced calving site fidelity in bear areas, relative to the area without bears, might represent a female strategy to make the placement of calving sites less predictable for predators. Increased vegetation cover seems to be an important habitat feature for reducing calf predation risk, possibly by improving calf concealment.image
|
|
| 7. |
|
|
| 8. |
|
|
| 9. |
- Ericsson, Göran, et al.
(författare)
-
Moose anti-predator behaviour towards baying dogs in a wolf-free area
- 2015
-
Ingår i: European Journal of Wildlife Research. - : Springer Science and Business Media LLC. - 1612-4642 .- 1439-0574. ; 61, s. 575-582
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Understanding the impact of human activity on prey anti-predator behaviour is becoming increasingly important. For many species, hunting is the dominating mortality cause in areas where predators are functionally extinct. In a controlled field experiment in Northern Sweden devoid of wolves, we exposed adult female moose (Alces alces) to hunting activity using a dog (Canis lupus familiaris) to study individual moose anti-predator behaviour. Moose were more active, had larger 24-h activity ranges and left the area after the disturbance. Our study supports the existence of several anti-predator strategies within a species even when predators are absent. A mixed strategy among individuals may be beneficial when a new predator eventually enters the system. Instead of fronting as expected from other study systems, most individuals fled when confronted. We argue that heavily harvested Scandinavian moose may be more adapted to human and bear predation in contrast to the suggested behavioural maladaption towards wolf predation. We build on two major lines of arguments; first, being less defensive, but fleeing when approached by a baying dog which mimics wolf encounters, is likely to increase moose survival compared with the risk to be shot when being defensive and fronting, held at bay. Secondly, we assume that escaping in a tortuous manner, i.e. in an unpredictable way, may increase the chance to undergo persecution by increasing the chance that chaser switches the target animal, especially in areas of high moose density. We recommend future studies to address individual variation and behavioural plasticity in anti-predator behaviour.
|
|
| 10. |
- Ericsson, Göran, et al.
(författare)
-
Offset between GPS collar-recorded temperature in moose and ambient weather station data
- 2015
-
Ingår i: European Journal of Wildlife Research. - : Springer Science and Business Media LLC. - 1612-4642 .- 1439-0574. ; 61, s. 919-922
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- GPS collar-recorded temperature is often considered as a proxy for the ambient temperature in wildlife ecology studies, yet few studies actually test its reliability as well as the correlation with ambient temperature. Here, we address this question and demonstrate a strong correlation between collar temperature and weather station data, indicating that GPS collar sensor data can be regarded as a reliable index of ambient air temperature. Using data obtained from 384 free-ranging moose equipped with GPS collars between latitude 57A degrees N to 68A degrees N in Sweden, we analyzed 1,467,361 paired observations of collar temperature and air temperature of the nearest official Swedish Meteorological and Hydrological Institute station. We found a systematic offset that varied across months, being larger during the warm summer months than during the winter period. We found an average correlation of .91 (r (s); range .75 to .93, median .91) between collar and ambient temperature of the nearest weather station. Thus, temperature sensors in, e.g., a GPS collar, may be used to study animal behavior, movement and habitat choice in relation to ambient air temperature. This aligns with the calls for using animals as not only subjects but also as the samplers of the environment. It also opens up possibilities for large-scale projects on animal ecology and physiology in the absence of ground measuring stations on higher spatial scales like home range and landscape. As an application of collar temperature, we show that changes in the movement patterns seem to be highly influenced by temperature-induced heat stress that moose experience during summer.
|
|
| 11. |
|
|
| 12. |
|
|
| 13. |
- Ericsson, Göran, et al.
(författare)
-
Slutrapport. Temaforskningsprogram Vilt och Skog 2010-2012
- 2013
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Liksom under föregående projektperiod har styrgruppen under 2010‐12 varit mycket engagerad och aktiv. För tema 1 ‐ Klövviltets fördelning och nyttjande av skogslandskapet ‐ har det inneburit ett fortsatt fokus på älg fram till 2012 då programmet startade förberedelserna för flerartsstudier. För tema 2 ‐ Skogsskötsel, foderproduktion och utnyttjande – har det medfört dels ett fortsatt fokus utvärdering av åtgärderna i Sveaskogs foderprojekt, dels ett tydligare arbete med fler studieområden och klövviltets nyttjande av miljön. För tema 3 ‐ Förbättrade instrument för övervakning av viltpopulationerna – har resurserna koncentrerats på studier av referenshägn. Utifrån rogrammets resurser, >3 Mkr per år, och den ambitiösa programplanen som styrgruppen tillsammans med forskarna utarbetat, är det programledningens bedömning att vi mer än väl nått målen vad gäller relevant kunskap för sektorn och SLU, särskilt inom följande områden. Vi har… * med flera studiepopulationer i södra, mellersta och norra Sverige studerat älgarnas fördelning och nyttjande av skogslandskapet med hjälp av GPS; * med tre studiepopulationer i södra Sverige studerat klövviltets fördelning och nyttjande av skogslandskapet med hjälp av inventeringar; * dokumenterat nyttjandet ur ett flerartsperspektiv i tre områden i södra Sverige; * utvärderat effekten på skog av direkt foderskapande åtgärder inklusive viltåkrar; * i stor skala utvecklat och utvärderat metoder för uppföljning av klövviltets fördelning i landskapet och deras påverkan; * etablerat och delvis utvärderat referenshägn som ett förbättrat instrument för bedömning av betespåverkan; * i de två regeringsuppdragen till SLU om inventeringsmetoder för älg och utbildning adaptiv förvaltning utarbetat faktablad, manualer och utbildningsmaterial, samt deltagit i utbildning av länsstyrelser och skogsnäring Vi bedömer att vi endast delvis nått målen för… * några planerade foderskapande åtgärder. Vi bedömer att orsaken till detta är rent praktiska inom skogssektorn, vilka stått helt utanför vår kontroll. Det handlar dels om att åtgärderna sattes in så sent (säsongen 2010‐2011 eller 2012 för frihuggning av ekar) att effekterna helt enkelt inte kunnat utvärderas (främst viltanpassad röjning), dels att planerade åtgärder som plantering av salix inte alls blev av, dels att vissa åtgärder utfördes i mycket mindre omfattning än planerat; * förbättrade instrument för övervakning av viltpopulationerna. SLU:s och den skogsvetenskapliga fakultetens mål med temaforskningsprogram är att bygga ny kompetens. Under programperioden har SLU blivit den ledande miljön inom adaptiv klövviltförvaltning, rörelseekologi, vilt och foderskapande åtgärder samt inventeringsmetodik för betning och klövvilt. Programmet har tränat fyra postdoktorala forskare varav två är docent på SLU idag. Vi har internationellt rekryterat två forskarassistenter som redan nu efter två år är under prövning för docentur vid SLU. Programet har tränat 22 studenter, sammanfattat kunskapen i 17 rapporter, 22 examensarbeten (21 master, 1 kandidat), 15 faktablad, 7 bokkapitel, 6 manualer för adaptiv 4 älgförvaltning, 6 instruktioner om försöksdesign, >11 populärvetenskapliga artiklar och slutligen 51 vetenskapliga arbeten till refereegranskade tidskrifter. Därtill har vi medverkat i ett stort antal publika möten från Skåne i söder till Norrbotten i norr.
|
|
| 14. |
|
|
| 15. |
|
|
| 16. |
|
|
| 17. |
|
|
| 18. |
|
|
| 19. |
|
|
| 20. |
|
|
| 21. |
|
|
| 22. |
|
|
| 23. |
|
|
| 24. |
|
|
| 25. |
|
|
| 26. |
|
|
| 27. |
|
|
| 28. |
|
|
| 29. |
|
|
| 30. |
|
|
| 31. |
|
|
| 32. |
|
|
| 33. |
|
|
| 34. |
|
|
| 35. |
|
|
| 36. |
|
|
| 37. |
|
|
| 38. |
|
|
| 39. |
- Helldin, Jan Olof, et al.
(författare)
-
The impacts of wind power on terrestrial mammals : A synthesis
- 2012
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- We compiled available knowledge and experience of the impact of wind power on terrestrial mammals, both wild and domestic. The literature in the field is very limited, so we also tried to draw lessons from related fields, such as disturbance from noise, construction work, traffic, hunting and outdoor activities, and the effects of habitat change.Although the knowledge is generally sparse, the summary shows that it is possible that terrestrial mammals, especially large carnivores and ungulates including domestic reindeer, are affected by wind power development in various ways.For the larger game species as well as domestic reindeer, the influence from wind power should primarily be due to the network of access roads to the turbines. The main factor is probably the increased access for recreation, hunting and leisure traffic. It is well known that interference from such human activities can impact moose, wild deer, domestic reindeer and large carnivores, and in effect cause a habitat loss.New wind power farms are expected to be situated in more remote, upland, currently roadless areas, at least in the forested landscape. Such areas may serve as refugia for e.g. large predators or as important grazing areas for ungulates. Accordingly, wind power and associated infrastructure in these areas may have an impact on the population level of these species.By contrast, the habitat changes caused by access roads are not necessarily a problem for the larger mammal species. Open land, new edge zones and roadsides could rather benefit many wildlife species. Open land and edges create new browsing areas; roads can facilitate animal movement in the landscape or help animals escaping parasitic insects.The effects of power lines on reindeer tend to differ depending on the geographic scale studied; on a regional scale, an avoidance of large areas around power lines may be observed, while no effects have been shown for reindeer studied near power lines.A few studies available on wild deer, reindeer and large carnivores during construction work suggest that these animals may temporarily avoid wind farms during this period. However, the data is not conclusive.Noise emissions from wind turbines can theoretically disturb animal communication, and also visual stimuli (including reflections, shadows and lighting) may annoy or stress both wildlife and livestock. However, the few studies available suggest the lack of such effects, or a swift habituation to the disturbance, and therefore a limited impact.Animals may also get accustomed to the other disturbances from wind power. For example, both domestic and wild reindeer appear to remain in areas despite human presence, at least when no alternative areas are available. The ability to habituate varies with species, sex, age, individual, time of year, type of disturbance, and how frequent and predictable disturbances are, so overall, habituation cannot be presupposed.There may be differences in the response to disturbance, depending on landscape and current land use. In already disturbed areas, such as most agricultural landscapes, wind power may not affect the occurring species to the same extent as it would in more sparsely populated forest and mountain areas.The effects may also depand on the size of the wind farm. At the construction of large wind farms, even small and localised effects may sum up to significant impact, with consequences at the population level.Our summary highlights the large knowledge gaps in the field and indicates the need for research as well as for efficient environmental monitoring. Of particular need is to study the effects of noise and visual impacts from the turbines. Also studies are needed on the localisation of new wind power in relation to areas of particular value for ungulates and large predators. It is important that the potential cumulative impacts of wind power are considered, as these may lead to consequences at the population level and thus be most relevant from a conservation perspective.To address the large knowledge gaps, it is crucial that monitoring programs for new wind power are set up to create new, generalisable knowledge. We describe some principles that should be followed to achieve this. It is also important that monitoring programs are coordinated nationally and that the data are analysed on a comprehensive level.
|
|
| 40. |
|
|
| 41. |
- Horstkotte, Tim, 1981-, et al.
(författare)
-
Semi-domesticated reindeer avoid winter habitats with exotic tree species Pinus contorta
- 2023
-
Ingår i: Forest Ecology and Management. - : Elsevier. - 0378-1127 .- 1872-7042. ; 540
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- The introduction of exotic tree species can have profound effects on the native environment, including habitat use and movement patterns of animals, as well as becoming a management challenge for other land users. Here, we used GPS data from reindeer (Rangifer tarandus) and remote sensing measurements of lichen cover and soil moisture to assess the effects of the exotic lodgepole pine (Pinus contorta) on reindeer husbandry by the Indigenous Sámi in northern Sweden. We used locational data from 67 reindeer for three winters to analyze their habitat selection at the second-order selection (placement of home range in the landscape) and third-order selection (selection of sites within the home range) in relation to land cover class, terricolous lichen cover as measure of winter forage abundance, topographic features, and distance to roads. We also analyzed remotely sensed abundance of lichens in different forest types, and the association between these forest types and soil moisture as measure of suitability as lichen habitat. Compared to native P. sylvestris, we found that reindeer avoided stands with P. contorta where trees were higher than three meters. If P. contorta was the dominant tree species, reindeer were 60 % less likely to select these stands compared to stands with P. sylvestris, and 40 % less likely if P. contorta was less dominant at both orders of selection. We also found that reindeer selected areas with higher lichen cover. Lichen cover was lower in P. contorta stands compared to stands of the native P. sylvestris, even though P. contorta occurred mainly on dry soils usually favorable for terricolous lichens. We conclude that planting P. contorta on soils suitable for terricolous lichens is likely to reduce forage availability for reindeer and turn habitats earlier preferred by reindeer into avoided habitat, resulting in an overall reduction of winter grazing grounds. The effects of stands with P. contorta, albeit covering a comparatively small percentage of the reindeer husbandry area, need to be seen in context with generally declining terricolous lichen abundance due to land uses like forestry and other cumulative effects by external pressures on reindeer husbandry.
|
|
| 42. |
- Jarnemo, Anders, et al.
(författare)
-
Hjortvilt i Sverige - en kunskapssammanställning
- 2018
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Denna rapport är en kunskapssammanställning över det svenska hjortviltets utbredning, biologi, hemområdesstorlekar, rörelsemönster och mellanartsinteraktioner. Kunskapssammanställningen är del i ett underlag för en handlingsplan under utarbetande av berörda myndigheter (Jordbruksverket, Naturvårdsverket, Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA)) med anledning av risken för spridning av avmagringssjuka (Chronic wasting disease, CWD). Rapporten sammanställdes på uppdrag av Naturvårdsverket (NV-07973-17).Förekomst av älg, rådjur, kronvilt och dovvilt i Sverige har kartlagts med hjälp av statistik över avskjutning och viltolyckor. Älg och rådjur är fördelat över hela landet, där rådjuren förekommer i högre utsträckning söder om den biologiska norrlandsgränsen (Limes norrlandicus, genom södra Värmland i väster till Gästrikland i öster) jämfört med norr om denna. Kronvilt förekommer i samtliga län förutom Norrbottens och Gotlands län, men har en fläckvis utbredning med huvudsaklig utbredning i Götaland och södra Svealand. Starka populationer finns i Skåne, Kalmar län och Sörmland. Dovviltet förekommer främst i södra Sverige med tyngdpunkt i Skåne, Östergötland och Sörmland.Älgen är en solitärlevande art med undantag av kor med kalvar. Gruppbildning kan dock uppstå på platser med attraktiv föda, speciellt under vintern. Även om vandringar kan styras av viltstängsel, infrastruktur, vattendrag och topografi, finns inga absoluta barriärer i landskapet för älg. Medan älgar i södra Sverige är mer stationära, är det i Norrland vanligt med säsongsvandringar på upp till 200 km. Hemområdesstorlek kan variera kraftigt mellan olika populationer, men generellt har norrländska älgar större hemområden än de sydsvenska, med maximalvärden 29 000 ha respektive 6 000 ha. Likaså har inlandsälgar större hemområden än kustälgar i Norrland.Rådjur lever ensamma eller i små familjegrupper. Utvandringsfrekvensen är hög för båda könen. Arten verkar tämligen okänslig för olika typer av barriärer i landskapet och har en snabb spridningskapacitet. I södra Sverige rör det sig vanligen om en genomsnittlig utvandring på 1-3 km, men sträckor på upp till 100 km har observerats på Grimsö. I Norrland är utvandringsfrekvensen mycket hög och här utvandrar rådjuren längre sträckor med i genomsnitt 115-125 km med en längsta observerad utvandring på 470 km. I Syd- och Mellansverige verkar rådjurs hemområden sällan överstiga 100 ha, men man kan förvänta sig större hemområden i jordbruksdominerade landskap. I Västerbotten har hemområden på upp til 2 000 ha uppmätts. Kronvilt är grupplevande. Hindarna är trogna sitt uppväxtområde och spridningen går långsamt. Hjortarna är mer benägna att utvandra. Kronvilt är känsliga för barriärer, vilket ytterligare fördröjer spridning. Hindar i Skåne har en genomsnittlig hemområdesstorlek på 2 600 ha (max. 5 900 ha), medan hindar i Kolmården har 1 200 ha (max 1 800 ha) och hindar på Hunneberg 900 ha (max. 1 500 ha). Medan de mellansvenska hindarna verkar stationära, kan skånska hindar säsongsvandra eller pendla på avstånd upp till 25 km. Hjortarna i Kolmården och i Skåne hade vintersommarområden på i genomsnitt 3 400 ha (max. 6 600 ha) respektive 4 300 ha (max. 8 700 ha). Det är vanligt både i Kolmården och i Skåne att hjortarna säsongsvandrar mellan vinter-sommarområde och brunstområde upp till 23 respektive 47 km. Under brunsten kan hjortar också besöka två eller flera brunstlokaler belägna på avstånd upp till 18 km ifrån varandra.Dovvilt är utpräglat grupplevande och kan bilda mycket täta populationer. Spridningen till nya områden går mycket långsamt. Det verkar vanligt att unga hjortar utvandrar, medan utvandringen av hindar är låg. På Koberg har hemområden för hindar mätts till i genomsnitt 270 ha (max. 647 ha). För hjortar har hemområden på upp till 1 760 ha uppmätts. Av 18 hjortar gjorde fyra säsongsvandringar på mer än 5 km mellan brunstplats och vinter-sommarområde.Såväl habitat- som födoöverlapp kan vara stort mellan älg, rådjur, kronvilt och dovvilt. Arterna kan också ses beta i varandras närhet på fält med attraktiva grödor, liksom att de kan utnyttja samma foderplatser och detta ibland samtidigt. Aggressivt beteende från dovvilt kan dock förmå rådjur och kronvilt att dra sig undan. En negativ effekt av dovvilt på rådjur härrör troligen både från födokonkurrens och interferens.
|
|
| 43. |
- Neumann Sivertsson, Wiebke, et al.
(författare)
-
Slutrapport: GPS-märkta älgar i brandområdet och i interaktioner med rovdjuren – Fördelning, överlevnad, livsmiljö, bärris och spillning
- 2023
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Studieområdet i Ljusdal är speciellt i två avseenden som berör älgar och därmed skiljer sig åt från andra studieområden: brandfältet och förekomst av flera stora rovdjur varav brunbjörn har en hög täthet i området. Dessa två faktorer påverkar älgen direkt och indirekt genom fodertillgång och predation, vilka livsmiljöer är tillgängliga och säkra under olika delar av året samt älgkornas kroppskondition. Utav de 51 GPS-märkta älgar vi följde i området, kunde vi lokalisera 34 älgar i brandfältet medan 17 älgar aldrig satt en klöv i fältet under vår treåriga studieperiod. För en del älgar omfattar både hem- och kärnområden själva brandfältet som tyder på att dessa älgar tillbringar mycket tid vid och i brandfältet. I medel tillbringade älgarna 73 dagar i fältet huvudsakligen mellan maj och oktober. En del av korna kalvade i brandfältet. Variationen hur länge en enskild älg ett enskilt år rörde sig i brandfältet var dock stor. I medel tillbringade stationära älgar fler dagar i fältet än vandringsälgar. Älgkorna i Ljusdalområdet är i god kondition och har en bra reproduktion med en hög andel tvillingkalvar (i medel 63 % av alla kalvar som föddes). Andel tvillingkalvar av GPS-märkta kor motsvarar därmed vad vi har sett i Kronoberg i områden efter stormen Gudrun och Per där vi följde GPS-märkta älgkors reproduktion mellan 2009-2017 (t ex Neumann m fl. 2019). Årskalvarnas överlevnad under sommaren är däremot mycket låg i Ljusdalsområdet (i medel 19 – 30% fram till jaktstarten). Preliminära resultat från de fortsatta studierna i området tyder på något ökande kalvöverlevnad under 2023. För stora merparten av kalvar som dog eller försvann under sommaren kunde vi antingen konstatera att björn har tagit dem (tack vare fynd i fält) eller starkt misstänker predation på grund av förändringar i kons rörelse (okänt rovdjur eftersom vi inte kunde hitta rester av kalven). Det höga predationstrycket och en tidig kalvförlust medför att älgkorna har goda förutsättningar att bygga upp sina kroppsreserver under sommaren när vegetation är som bäst och de behöver inte ta hand om kalv. Detta leder till att älgkorna kan vara i bra hull vid brunsten (som återges i andel tvillingkalvar som föds, kornas egen slaktvikt såväl som slaktvikt av kalvar som överlever). Det höga predationstrycket och en låg sommaröverlevnad betyder också att antalet kalvar som finns tillgängliga för jaktuttag är begränsat, samt att älgpopulationen kan vara känslig för ett högt jaktuttag eftersom antal framgångsrika reproduktioner är låg som påverkar populationstillväxten (dvs produktionen av årskalvar som blir fjolingar och sen kan bli vuxna älgar som bidrar till populationsökning framöver). Inom förvaltning av älg och skogsbruk får älgarnas kondition och kvalité en nyckelroll i att hitta en balans mellan älgpopulation och brukandet av skogen, speciellt i områden med stark rovdjurspåverkan. Enligt rörelsemönster av de 51 GPS-märkta älgarna består älgpopulationen i Ljusdalsområdet till ungefär hälften av stationära och hälften av vandringsälgar. Som förväntat ser vi skillnader mellan olika älgindivider hur mycket de förflyttar sig och resultaten liknar vad vi sett i andra delar av landet - en del älgar har helt skilda sommar- och vinterområden, andra har områden som överlappar delvis, och en del har i stort sett helt överlappande områden. I medel omfattar älgkornas hemområde 3 380 ha och älgtjurarnas 5 570 ha. Älgarnas årliga hemområden fördelas relativt jämnt mellan älgförvaltningsområdena (ÄFO) Ljusdal-Ramsjö och Ljusan-Voxnan med en något större andel av hemområden i Gävleborgs län än Jämtlands län. Några enskilda älgar har delar av sina hemområden i andra ÄFO (t ex Berg och Noppikoski). Vandringsälgarna börjar röra på sig i aprilmånad och de flesta rör sig inte mer än 20 km från området där de tillbringar vintern. Många återvänder först kring eller efter årsskiftet när älgjakten är i stort sett avslutad. I kontrast till andra studieområden ser vi ett ’omvänt’ vandringsmönster för en del älgar för vissa år i Ljusdal, där älgarna förflyttar sig långt till andra områden i februari/mars och återvänder till sina ’vinterområden’ där de har varit året innan i maj för att tillbringa resten av året där. Våra observationer och resultat visar att nuvarande ÄFO-gränsdragning klyver älgarnas vandringar (t ex Ljusdal-Ramsjö Äfo och Bergs Äfo). Detta ser man tydligt där älgar följer bland annat fångstgropssystem. Därför kan det finnas ett behov av att man ser över nuvarande gränsdragningar i denna del av studieområdet. Skillnad i livsmiljönyttjande är liten mellan älgarnas vinter- och vår/sommarområden som delvis förklaras av en stor variation mellan älgar och år såväl som en stor andel stationära älgar som tillbringar hela året i stor sett samma område. Tallskog och ungskog är i bägge säsonger de dominerande livsmiljöer älgarna väljer. Under vintertid ser vi dessutom också att älgar tillbringar en del av sin tid i granskog och våtmarker. Under vår/sommar dominerar brandfält livsmiljöval för en del av älgarna. Älgar lokaliserades framför allt på ställen där buskskikten var högre (>1 meter) och där träden inte var högre än 20 meter. Sammanlagt bekräftar en del observationer i Ljusdalsområdet vad vi har sett i andra områden, men vi har också lärt oss mycket nytt! Det är spännande att följa tidsresan hur älgar använder brandfältet och kommer nyttja det framöver, samt att lära sig mer om hur ett högt predationstryck påverkar bytesdjurens population. Studier inom Ljusdalsområde kommer fortsätta med ytterligare tre år. Under de kommande tre åren kommer vi fortsätta med frågeställningarna vi hittills har jobbat med, samt att vi fördjupar våra forskningsinsatser och samverkan mellan forskningsgrupperna. Vårt övergripande mål är att öka vår ekologiska förståelse av detta älg-björn-varg system i ett skogslandskap påverkat av människor såväl som att skapa ny kunskap som är relevant för viltförvaltning. En viktig orsak till att studieområdet i Ljusdal fungerar så bra är det nära samarbetet med alla intresserade. Intresset är mycket stort, många olika användare är inne på hemsidan www.slu.se/alg-forskning. Älgarnas rörelse kan följas under https://wram.slu.se/public. Utöver denna SLU:s sida, har Sveaskog även låtit studierna få en egen facebooksida "Viltsamverkan i brandens spår" där färsk information läggs ut och där intresserade kan komma med inspel och egen information till projektet. Det är en del i att kommunicera i realtid med intresserade människor. Författarna ansvarar ensamma för innehållet i rapporten.
|
|
| 44. |
- Neumann Sivertsson, Wiebke, et al.
(författare)
-
Slutrapport GPS-märkta älgar i Haradsområde 2020-2023 – Vandring, fördelning och livsmiljönyttjande
- 2023
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Att förvalta en rörlig resurs är utmanade och kräver en god förståelse om resursens fördelning i tid och rum. I Norrbotten behöver älgförvaltningen anpassas till stationära och vandringsälgar. Under perioden mars 2020-2023 följde och kvantifierade vi fördelning, vandringbeteende och val av livsmiljöer av 30 vuxna GPS-märkta älgar (20 kor och 10 tjurar) i centrala Norrbotten. Älgarna i Haradsområdet rörde sig över en stor yta där de stora hemområdena förklaras av en mycket stor andel av vandringsälgar, samt att de flesta älgar vandrar långa sträckor mellan sina säsongsområden – även om avståndet varierar mellan enskilda älgar. Älgarnas vandringsbeteende ledde till att nuvarande avgränsning mellan älgförvaltningsområden inte fångar upp merparten av vandringsdjuren inom samma förvaltningsenhet. Därmed kan det finnas ett behov av att justera gränsen mellan förvaltningsområden om älgförvaltningen vill samla större delen av vandringsälgarna inom samma förvaltningsenhet. Tallskog är en central livsmiljö för älgar året om – även om skogstypens andel varierar mellan vinter och sommaren och under älgarnas vandringsperiod. Under vintertid får hyggen en betydande roll i älgarnas livsmiljöval och under vår/sommarperioden betonar blandskogens och våtmarkernas roll i älgarnas val av livsmiljöer. Under sin vandring rör sig älgar fram för allt över hyggen, i tallskog och blandskog.
|
|
| 45. |
|
|
| 46. |
|
|
| 47. |
- Neumann, Wiebke, et al.
(författare)
-
Behavioural response to infrastructure of wildlife adapted to natural disturbances
- 2013
-
Ingår i: Landscape and Urban Planning. - : Elsevier BV. - 0169-2046 .- 1872-6062. ; 114, s. 9-27
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Infrastructure is increasingly part of wildlife habitats. However, it is not clear how infrastructure affects habitat quality for wildlife adapted to natural disturbances. While potentially providing suitable habitat such as early-successional forest, infrastructure also enables human access, which may modify animal' movements, especially where hunted species are concerned. To investigated the effect of infrastructure for moose (Alces alces, n = 138), a heavily harvested species, we modelled circadian distances and movement rates over the year as a function of moose' distance to the nearest road, house and power line in different human-modified landscapes in Sweden (latitude 57-67). Distances between moose and roads followed a circadian pattern. Animals were more likely to be closer to roads between 18:00 in the evening and 6:00 in the morning (i.e., during times when traffic volumes are generally lower). Moose moved relatively faster when 125 m or closer to a road, or alternatively, were closer to roads when more active. We did not find these relationships between moose and houses or power lines. With respect to roads, our results suggest that moose may make a temporal adjustment. During hours when humans are less active, road-near habitats may be sought out. We suggest considering different resolutions to study the impact of different infrastructure types. We recommend future research to investigate animal movement and behaviour in relation to infrastructure to understand the utilization of human-modified habitats over time, and thus providing key information for wildlife management and conservation, particularly for species that are adapted to disturbed landscapes. (C) 2013 Elsevier B.V. All rights reserved.
|
|
| 48. |
|
|
| 49. |
- Neumann, Wiebke, et al.
(författare)
-
Defining a mountain landscape characterized by grazing using actor perception, governmental strategy, and environmental monitoring data
- 2019
-
Ingår i: Journal of Mountain Science. - : Springer Science and Business Media LLC. - 1672-6316 .- 1993-0321. ; 16:7, s. 1691-1701
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- In multi-functional mountainous landscapes worldwide, conservation of natural values is a major task. Here, pro-active policies can be a way forward. National Environmental Quality Objectives (EQO) to solve environmental problems for future generations, however, often wrestle with being too visionary and lacking specificity, which complicates their implementation. The EQO A Magnificent Mountain Landscape that has been adopted by the Swedish Parliament in 1999 to preserve the pristine mountain environment in Sweden, experiences all these flaws. To aid its implementation, we studied the conditions and processes needed to define, to evaluate, and to preserve its goals across the Swedish mountain chain, using one of its milestone targets (a landscape characterized by grazing) as a study system. Applying qualitative and quantitative methods, we analyzed three types of data: 1) referral responses to the governmental strategy document, 2) interviews with relevant actors, and 3) environmental monitoring data (reindeer position data). Nationally, our results suggest a need for geographical differentiation to match regional/local conditions. Regionally, difference in both perception and definition of the milestone target among the actors hinders the formulation, monitoring, and evaluation of a common goal. Next to a culture-nature divide, we found that a within as a user and from the outside as an observer perspective influenced suggested definitions. Moreover, we found a need for better defining whether the goal is maintaining current conditions or restoring previous ones. Our result supports the use of animal position data as a decision support tool to monitor and to aid evaluation of the target. Given the number of actors involved and conflicts of interests present, we suggest the application of a structured decision process to accomplish agreements on a common goal. Here, environmental monitoring data can aid a landscape assessment step as a natural part in the decision process to target landscape management actions resourcefully and effectively.
|
|
| 50. |
|
|
