| 1. |
|
|
| 2. |
- Agrenius, Stefan, 1948, et al.
(författare)
-
Synpunkter rörande rapporten: Förslag till samordnat mjukbottenfaunaprogram i marin miljö. Dnr 2638-14.
- 2014
-
Ingår i: Remissvar till Havs och Vattenmyndigheten.
-
Annan publikation (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Stefan Agrenius 11 september 2014 Erika Norlinder Inst. Biologi och Miljövetenskap Göteborgs Universitet stefan.agrenius@bioenv.gu.se erika.norlinder@bioenv.gu.se Synpunkter rörande rapporten: Förslag till samordnat mjukbottenfaunaprogram i marin miljö. Dnr 2638-14. Våra synpunkter gäller framförallt den del av programmet som utförs på Västkusten. Vi argumenterar för att programmet även i fortsättningen ska grundas på replikerad provtagning på fasta stationer som besöks varje år. Programmet kan därutöver med fördel kombineras med regelbundet återkommande inventeringar med en strategi liknande den som föreslås i rapporten. Allmänt Vi kan inte förstå annat än att förslaget, vad gäller Svenska Västkusten, går stick i stäv med den övergripande ambitionen i EU:s vattendirektiv. Direktivet förordar en samordning mellan länder som delar ett gemensamt havsområde s.k. marina regioner och delregioner. Programmen i Östersjön och Bottniska viken ska alltså i första hand samordnas med övriga länder i Östersjöregionen och programmet på Västkusten med övriga länder runt Nordsjön. I direktivet betonas vidare vikten av en provtagningsstrategi som undviker administrativa gränser och istället utgår från de naturliga förhållanden som råder i havsområdet. Modellen som föreslås i rapporten är utvecklad och testad i Bottniska viken och Östersjön, vilka är unika havsområden med mycket liten kontakt med omgivande hav. Följaktligen påverkas bottenfaunasamhället av faktorer som till störta delen är interna. Till skillnad från Östersjöområdet är Kattegatt och Skagerrak öppna havsområden. De övre vattenmassorna, framför allt längs den Svenska kusten, påverkas av Östersjöns utflöde. I övrigt är Västkustens vattenmassor en del av Nordsjöområdets och i sina djupare delar Nord Atlantens strömsystem. I havsmiljödirektivet betraktas också mycket riktigt Kattegatt och Skagerrak tillsammans med Nordsjön som en delregion av Nordöstra Atlanten. För att kunna avgöra den rumsliga skalan på förändringar i den marina miljön längs Västkusten är det därför nödvändigt att programmet är anpassat till de storskaliga vattenrörelserna som råder i nordsjöområdet. Ambitionen i förslaget bör alltså vara att metodik och bedömningsgrunder i så hög utsträckning som möjligt samordnas med hur övriga länder runt Nordsjön anpassar sina övervakningsprogram till EU:s vattendirektiv. Ett övervakningsprogram ska givetvis, i så hög utsträckning som möjligt, baseras på den kunskap som finns rörande de faktorer som påverkar miljön i området. I Kattegatt och Skagerrak har det bedrivits forskning i mer än 150 år. Vi tycker att förslaget i mycket liten utsträckning baseras på den kunskap som finns. Vi har tidigare försökt förstå indelningen av svenska kustvatten i olika ”kustvattentyper” och ”förekomster” utan framgång. Framställningen i denna rapport i har inte minskat förvirringen. Vi har därför i dagsläget inte någon bestämd uppfattning rörande förslagets ambition att täcka in ett ökat antal ”vattenförekomster” utan får nöja oss med mer övergripande synpunkter. På Västkusten använder vi sedan länge en indelning i öppet hav, kust, innerskärgård och fjordar som baseras på empiriska beräkningar av hur bottenfaunan funktionellt är anpassad till den vattenomsättning som råder. Rent allmänt vill vi hävda, att en indelning av Sveriges kustvatten, baserad endast på en geografisk indelning av ytvattnet inte kan resultera i meningsfulla enheter för bedömning av ekologisk status på botten. De miljöfaktorer som påverkar bottenfaunan i ett område beror i första hand på vilket ursprung, utbytestid och vilka fysiska och kemiska egenskaper vattenmassan har på det djupet. En samlad bedömning av bottenmiljön inom ett havsområde utan att ta hänsyn till hydrografin i området, kan inte bli annat än vilseledande. En samlad bedömning blir helt beroende av i vilken utsträckning utvecklingen på olika djup går i samma eller i motsatt riktning. Det ger väldigt lite information om en eventuell förändring är storskalig eller lokal. Följaktligen kan det inte heller ge någon vägledning om eventuella åtgärder ska planeras. En förutsättning för att man ska kunna följa förändringar och trender rörande de faktorer som påverkar bottenfaunan på olika rumsliga skalor, är att programmet är anpassat till den hydrografiska verklighet som råder i havet och inte efter administrativa enheter. Att inte ta hänsyn till den hydrografiska verkligheten, är som att vrida klockan tillbaka till tiden före C.G.J. Petersen banbrytande kvantitativa undersökningar av bottenfaunan i Kattegatt och Skagerrak. Redan 1910 visade han på hur den relativa kvantitativa förändringen för arter med olika livsstrategi och funktion i ekosystemet, förändrades med djupet. Ett exempel Med utgångspunkt från ett av författarnas egna exempel från Västkusten vill vi exemplifiera vad vi menar. I förslaget visas två tidserier med medelvärden för djupanpassade BQI-index över större områden. I skrivandets stund, vet vi inte vilka stationer som ingår i det så kallade ”Fjällbackaområdet”. I exemplet från Hallandskusten finns det inom det angivna området ett antal stationer på olika djup med sinsemellan helt olika trender. Så som det framställs i förslaget får man intrycket att förändringarna har varit förhållandevis små, vilket inte är fallet. Efter sekelskiftet har det skett stora förändringar hos faunan framför allt på Kattegatts djupare bottnar. Näringstillgången för faunan på större djup styrs farmförallt av det inströmmande vattnet från södra Nordsjön som bildar Kattegatts djupvatten. Ovanför språngskiktet påverkas näringstillgången framförallt av vattnet som rinner ut från Östersjön med tillägg för utflöden från Hallands älvar. Kring språngskiktet blandas dessa vattenmassor. Stationer djupare än 30 m har haft en genomgående starkt nedåtgående trend vad gäller antal individer, antal arter och biomassa under senare år. Rekryteringen av unga individer har varit dålig vilket medfört att långlivade arter ökat i frekvens. På stationer strax under språngskiktet pekar utvecklingen åt samma håll men är inte lika tydlig. Stationer ovanför språngskiktet har högre mellanårsvariation och en större variation mellan olika kustavsnitt, men som helhet med oförändrad trend vad gäller dessa parametrar. Förändringarna hos faunan på Kattegatts djupare bottnar är sådana som brukar vara starkt kopplad till minskad näringstillgång. Tolkningen blir alltså, att den samlade näringstillgången i Kattegatt har minskat totalt sett och då framför allt i det inströmmande djupvattnet. Efter vad vi vet om vattencirkulationen i nordsjöområdet blir slutsatsen att orsakerna till förändringarna framför allt hänger samman med förändringar i södra Nordsjön och kanske i viss mån av hur mycket Nordatlantiskt vatten som rinner in via Skagerrak. Den strategi för övervakningsprogrammet som föreslås i rapporten ger ingen möjlighet att tolka orsakerna till förändring på motsvarande sett. Exemplet ovan belyser också svagheten i att bedöma miljön efter en allt för enkel måttstock. En förändring i miljön som anses eftersträvansvärd enligt uppsatta miljömål, resulterar i detta fall i en försämrad statusklassning enligt BQI. Provtagningsfrekvens och tidpunkt Årlig provtagning är ursprungligen vald just för att kunna följa svängningar hos de faktorer som påverkar makrofaunans populationsdynamik. Detta mot bakgrund av faunans generationslängd och det snabba vattenutbytet i Kattegatt och Skagerrak. Omfattningen i nyrekryteringen av juvenila individer är för de flesta arter mycket variabel i tiden. Rekryteringen sker huvudsakligen under hösten på de djup som provtas inom programmet. Provtagning i maj är anpassad för att ge svar på, i vilken omfattning denna nyrekrytering har lyckats etablera sig på bottnarna. Dynamiken blir svår att följa med glesare provtagning. Många av de arter som reagerar snabbast och tydligast på förändringar i näringstillgång har en jämförelsevis kort generationstid. Många är ettåriga. Förändringar i den relativa frekvensen av långlivade respektive kortlivade arter är en viktig parameter i tolkningen av vilka miljöfaktorer som ligger bakom förändringar i faunasamhället. Den årliga provtagningen inom recipientkontrollprogrammen och nationella programmet är samordnad på Västkusten, just för att kunna bedöma om förändringar inom recipientområdena beror på storskaliga eller lokala faktorer. Inventering vs miljöövervakning och hur dessa kan komplettera varandra Vi tycker att mycket i förslaget snarare syftar till en inventering av antalet arter än att vara ett övervakningsprogram som syftar till att följa miljöförändringarna i havet. Inom inventering är strategin att sträva efter så mycket ny information som möjligt i varje prov, vilket innebär att så hög varians som möjligt mellan proverna inom ett område är önskvärt. T.ex. så många nya arter som möjligt i varje prov. Övervakning baseras i stället på ett antal prov på fasta stationer och dessa ska ha så liten inbördes varians som möjligt. Den intressanta informationen, ligger i stället i vilken utsträckning och i vilket avseende eventuella skillnader mellan olika provtagningar, eller mellan olika stationer kan urskiljas. Skillnaderna analyseras vidare med den kunskap vi har om hur olika miljöfaktorer förändrar faunasamhället. Dessa två olika strategier för provtagning kan med fördel kombineras. Tidsserierna på stationerna med årlig provtagning fungerar då som en länk mellan olika inventeringar vad gäller populationssvängningar och trender hos faunan. Inventeringarna ger i sin tu
|
|
| 3. |
- Bekkevold, D., et al.
(författare)
-
Environmental correlates of population differentiation in Atlantic herring
- 2005
-
Ingår i: Evolution. - 0014-3820. ; 59:12, s. 2656-2668
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- The marine environment is characterized by few physical barriers, and pelagic fishes commonly show high migratory potential and low, albeit in some cases statistically significant, levels of genetic divergence in neutral genetic marker analyses. However, it is not clear whether low levels of differentiation reflect spatially separated populations experiencing gene flow or shallow population histories coupled with limited random genetic drift in large, demographically isolated populations undergoing independent evolutionary processes. Using information for nine microsatellite loci in a total of 1951 fish, we analyzed genetic differentiation among Atlantic herring from eleven spawning locations distributed along a longitudinal gradient from the North Sea to the Western Baltic. Overall genetic differentiation was low (theta = 0.008) but statistically significant. The area is characterized by a dramatic shift in hydrography from the highly saline and temperature stable North Sea to the brackish Baltic Sea, where temperatures show high annual variation. We used two different methods, a novel computational geometric approach and partial Mantel correlation analysis coupled with detailed environmental information from spawning locations to show that patterns of reproductive isolation covaried with salinity differences among spawning locations, independent of their geographical distance. We show that reproductive isolation can be maintained in marine fish populations exhibiting substantial mixing during larval and adult life stages. Analyses incorporating genetic, spatial, and environmental parameters indicated that isolating mechanisms are associated with the specific salinity conditions on spawning locations.
|
|
| 4. |
- Bergkvist, Johanna, et al.
(författare)
-
Vidareutveckling och test av övervakning av främmande arter : Extended Rapid Assessment Survey – eRAS
- 2020
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Marine Monitoring AB har på uppdrag av Havs- och vattenmyndigheten testat och utvärderat metoder för löpande övervakning av marina främmande arter i hamnar, med huvudsyftet att tidigt upptäcka introduktion av främmande arter i landet. Sedan tidigare finns ett fältprotokoll för inventering av främmande arter inför dispensprövning enligt barlastvattenkonventionen och havsmiljökonventionerna Helcom och Ospar. I denna rapport testas en mer tids- och kostnadseffektiv metod. Metoden kallas för Rapid Assessment Survey (RAS) och ingår som en av flera metoder i Helcoms övervakningsprogram för främmande arter. Provtagningen fokuserar på hårdbottenorganismer och lokaler som prioriteras är hamnar, marinor och vattenbruksanläggningar, alla är ”hotspots” för introduktion av främmande arter. RAS kan även utökas till att innefatta artificiella habitat och påväxtpaneler och kallas då extended Rapid Assessment Survey (eRAS). Det är den utökade undersökningen som testats här. Då metoden tagits fram för Östersjön fokuserades undersökningen till Östersjön. De besökta lokalerna är Nynäshamns hamn och gästhamn samt Bullandö marina. På västkusten besöktes råoljehamnen i Brofjorden i Lysekil.Totalt dokumenterades 84 taxa varav sju anses vara främmande för svenska vatten: slät havstulpan (Amphibalanus improvisus), havsborstmasken Boccardiella ligerica, hydrozoen Cordylophora caspia, havsborstmasken Marenzelleria sp., sandmussla (Mya arenaria), svartmunnad smörbult (Neogobius melanostomus) och nyazeeländsk tusensnäcka (Potamopyrgus antipodarum). En del av dessa arter har funnits i svenska vatten sedan lång tid tillbaka.Metoderna som använts fungerade generellt bra, men det är viktigt att vara medveten om förutsättningarna för metoderna. Då fokus ligger på hårdbottenorganismer riskerar vissa grupper att överses. Detta gäller framförallt plankton och bottenfauna i sediment. En svårighet var tillgång till hårdbottenytor i de stora hamnarna. För att det ska vara tids- och kostnadseffektivt ställs krav på utföraren, framförallt krävs taxonomisk kunskap och kännedom om den inhemska floran och faunan. Provtagningen går troligen snabbare med tiden om den upprepas i samma hamnar. Utökningen från RAS till eRAS ledde sannolikt till att fler främmande arter hittades. Därför rekommenderar vi att eRAS används för framtida övervakning. Val av undersökningslokaler bör ske efter bedömning av risk för introduktion av främmande arter med hjälp av spridningsmodeller utifrån naturlig spridning, vektorer och spridningsvägar för mänsklig spridning. Dessutom behöver man värdera resultat av tidigare undersökningar och göra expertbedömningar.
|
|
| 5. |
- Bergkvist, Johanna, et al.
(författare)
-
Övervakning av främmande arter i hamnar med förenklad provtagning enligt eRAS-metoden : Fältrapport 2019
- 2021
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Den första fältundersökningen i Havs- och vattenmyndighetens nya övervakningsprogram av marina främmande arter har genomförts i två stora internationella hamnar och en betydande marina på Skånes kust.Lokalerna utgör ”hotspots” för främmande arter. Resultaten påvisar nio främmande arter av totalt 78 taxa. De relativt enkla provtagningsmetoderna visade sig vara effektiva för att påvisa förekomst av främmande arter i vattnet och på olika substrat i hamnar och marinor. Den nationella marina miljöövervakningens temaområde om biologisk störning har ett nystartat övervakningsprogram av marina främmande arter.Syftet är att genom att undersöka hotspots för introduktion av främmande arter så ökar möjligheten att upptäcka nyintroduktioner för landet och spridning till nya områden. Denna fältrapport sammanställer resultaten från startåret 2019 då undersöktes Malmö och Trelleborgs hamnar – båda med omfattande internationell sjöfart. Dessutom undersöktes Ystad marina med flera hundra båtplatser, nära Ystad hamn som är en av de största färjehamnarna i Sverige. Lokalerna utgör ”hotspots” där marina främmande arter förväntas introduceras till landet eller spridas från andra lokaler.Provtagningen genomfördes under 2019 enligt ”Rapid assessment survey” (RAS) med semi-kvantitativ skattning av förekomst av främmande arter genom påväxtpaneler, skrap från olika substrat, bottenhugg och kvalitativ visuell inspektion av konstgjorda hårdbottenstrukturer i vattenmassan och vegetation. Genom så kallade artificiella habitat av krukskärvor i plastbackar som placerades på botten möjliggjordes nykolonisering av organismer. Det svenska förslaget på övervakningsmanual utvärderades samtidigt.Under 2019 hittades totalt 78 taxa varav nio anses främmande för svenska vatten. Främmande arter hittades i alla lokaler. Genom RAS-metodiken och visuell inspektion identifierades 60 taxa och med artificiella habitat 48 taxa. Med den senare återfanns sju främmande arter, till skillnad mot sex med den förra metoden. Förekomst av främmande arterna av speciellt intresse är ostronpest (Crepidula fornicata), röd pungräka (Hemimysis anomala), svartmunnad smörbult (Neogobius melanostomus). I tillägg upptäcktes den nyligen till Sverige introducerade (år 2014) vitfingrad brackvattenskrabba (Rhithropanopeus harrisii) för första gången i havsbassängen Arkonahavet och Södra Öresund.Dessa tre arter finns med på Helcom/Ospars ”Target species list” över arter som är av särskilt intresse inom barlastvattenkonventionen, på grund av deras negativa och skadliga påverkan på havsmiljön i Östersjön och Nordsjön.
|
|
| 6. |
- Bergkvist, Johanna, et al.
(författare)
-
Övervakning av främmande arter i hamnar med förenklad provtagning enligt eRAS-metoden : Fältrapport 2020
- 2021
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Den andra fältundersökningen i Havs- och vattenmyndighetens nya övervakningsprogram av marina främmande arter har genomförts i sex stora internationella hamnar och en betydande marina. Lokalerna utgör ”hotspots” för främmande arter. Resultaten påvisar sex främmande arter av totalt 93 taxa.De relativt enkla provtagningsmetoderna visade sig vara effektiva för att påvisa förekomst av främmande arter i vattnet och på olika substrat i hamnar och marinor. Den nationella marina miljöövervakningens temaområde om biologisk störning har ett nystartat övervakningsprogram av marina främmande arter. Syftet är att genom att undersöka hotspots för introduktion av främmande arter så ökar möjligheten att upptäcka nyintroduktioner för landet och spridning till nya områden.Denna fältrapport sammanställer resultaten från andra fältsäsongen 2020 då undersöktesKarlskronaKarlshamnSölvesborgs ochTrelleborg hamn i ÖstersjönMalmö hamn i Öresund samtHalmstad hamn i KattegattAlla dessa hamnar har omfattande internationell sjöfart. Dessutom undersöktes Ystad marina med flera hundra båtplatser, nära Ystad hamn som är en av de största färjehamnarna i Sverige. Lokalerna utgör ”hotspots” där marina främmande arter förväntas introduceras till landet eller spridas från andra områden.Provtagningen genomfördes enligt ”Rapid assessment survey” (RAS) med semi-kvantitativ skattning av förekomst av främmande arter genom påväxtpaneler, skrap från olika substrat, bottenhugg och kvalitativ visuell inspektion av konstgjorda hårdbottenstrukturer i vattenmassan och vegetation. Genom så kallade artificiella habitat av krukskärvor i plastbackar som placerades på botten möjliggjordes nykolonisering av organismer. Det svenska förslaget på övervakningsmanual utvärderades samtidigt.Totalt hittades 93 taxa, varav sex anses främmande för svenska vatten som hittades i alla lokalerna. Genom RAS-metodiken och visuell inspektion identifierades 48 taxa varav fyra främmande. Metoderna artificiella habitat identifierade 65 taxa varav fem främmande, påväxtpaneler 27 taxa varav tre främmande.Förekomst av främmande arterna av speciellt intresse är australisk kalkrörsmask (Ficopomatus enigmaticus) och vitfingrad brackvattenskrabba (Rhithropanopeus harrisii). Dessa finns med på Helcom/Ospars ”Target species list” över arter som är av särskilt intresse inom barlastvattenkonventionen, på grund av deras negativa och skadliga påverkan på havsmiljön i Östersjön och Nordsjön.
|
|
| 7. |
- Norlinder, Erika, 1977, et al.
(författare)
-
Phylogeny of scale-worms (Aphroditiformia, Annelida), assessed from 18SrRNA, 28SrRNA, 16SrRNA, mitochondrial cytochrome c oxidase subunit I (COI), and morphology
- 2012
-
Ingår i: Molecular Phylogenetics and Evolution. - : Elsevier BV. - 1055-7903. ; 65:2, s. 490-500
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- The phylogeny of scale-worms, benthic polychaetes carrying dorsal scales (elytra), including taxa from Acoetidae, Aphroditidae, Eulepethidae, Pholoidae, Pholoididae, Polynoidae and Sigalionidae (Aphroditiformia), is assessed from the nuclear markers 18SrRNA and 28SrRNA, and mitochondrial 16SrRNA and cytochrome c oxidase subunit I (COI), and 24 morphological characters. The data sets are analyzed both separately and combined, with Bayesian analyses, maximum likelihood and parsimony. In total, 56 terminal taxa are examined, including 48 taxa from all scale-worm families, and eight out-group species. The results indicate that Aphroditidae and Eulepethidae are the most basally placed families among the scale-worms. The Pholoididae and Pisionidae are positioned within and synonymized with the Sigalionidae, and Pholoidae may be part of the same group. The subfamily Iphioninae falls out as sister group to a clade consisting of Polynoidae and Acoetidae and is elevated to Iphionidae. The families now included in the Aphroditiformia are Acoetidae, Aphroditidae, Eulepethidae, Pholoidae, Polynoidae, Iphionidae and Sigalionidae, and the subfamily name Harmothoinae and Acholoinae are treated as a junior synonyms of Polynoinae. (C) 2012 Published by Elsevier Inc.
|
|
| 8. |
- Nygren, Arne, 1971, et al.
(författare)
-
Colour polymorphism in the polychaete Harmothoe imbricata (Linnaeus, 1767)
- 2011
-
Ingår i: Marine Biology Research. - 1745-1000. ; 7:1, s. 54-62
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- We investigated whether the different colour morphs in Harmothoe imbricata constitute a single polymorphic species or if there are several species present. We sequenced the mitochondrial COI and the nuclear ITS1–5.8SrDNA–ITS2 region from 57 specimens representing 10 distinct colour morphs collected from Svalbard to the Swedish west coast. The resulting minimum spanning haplotype network based on mitochondrial COI unequivocally shows H. imbricata to be a single and colour polymorphic species, whereas variation in the ITS region was very limited.
|
|
| 9. |
|
|
| 10. |
|
|
| 11. |
- Qvarfordt, Susanne, et al.
(författare)
-
Marin inventering av naturvärden vid Flakskär - Kållefjärden 2018
- 2018
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Under sommaren 2018 genomförde Sveriges Vattenekologer AB och Marine Monitoring AB marina inventeringar i vattnen kring Flakskär i Blekinge skärgård. Inventeringarna är en del av Länsstyrelsens arbete med att etablera ett nätverk av marina miljöer som är värdefulla och representativa för länet och som har ett fungerande skydd.Uppdraget gällde en översiktlig inventering med syfte att kartlägga naturvärden i vattnen kring Flakskär och omfattade både dyk- och dropvideoinventering. I undersökningsområdet dykinventerades en yta på totalt ca 8900 m2 ned till 15,7 m djup samt dropvideoinventerades 100 punkter mellan 2,5–26 djup.I undersökningsområdet dominerade hårdbottnar ned till ca 9 m djup, därefter var mjuk- eller sandbottnar vanligare. Hårdbottnarna täcktes generellt av ett rödalgssamhälle dominerat av kräkel (Furcellaria lumbricalis) och fjäderslick (Polysiphonia fucoides) upp till ca 3 m djup. På grundare bottnar ökade andelen ullsläke (Ceramium tenuicorne) och ett tångbälte tillkom. Tångbältet bestod av både blåstång (Fucus vesiculosus) och sågtång (F. serratus) och hade sin största yttäckning ned till 2 m djup. Mjukbottenväxtligheten dominerades av ålgräs (Zostera marina) men även borstnate (Stuckenia pectinata) och hårsärv (Zannichellia palustris) var vanliga.Andra inventeringar i Blekinge skärgård visar på liknande artsammansättning och djuputbredning. Fler taxa har noterats totalt i de andra undersökningarna men då har också betydligt fler transekter inventerats och skillnaderna i artsammansättning kan delvis förklaras av en snäv vågexponeringsgrad inom undersökningsområdet.Djuputbredningen av referensarterna för bedömning av ekologisk status indikerar hög status för undersökningsområdet år 2018. I undersökningsområdet noterades dock både sågtång och blåstång nästan 2 m grundare jämfört med den djupaste observationen under åren 2010–2017. Även blåstångbältets djuputbredning (minst 25 % yttäckning) är mindre i jämförelse med andra undersökningar i typområde 8. Djuputbredningen av övriga referensarter samt ålgräs i undersökningsområdet däremot stämmer relativt väl med tidigare undersökningar i området. Ålgräsängar med minst 25 respektive minst 75 % yttäckning noterades till och med något djupare än tidigare.Inventeringarna visar även på höga naturvärden, i form av täta växtsamhällen av kärlväxter och fleråriga alger, i undersökningsområdet, framförallt på bottnar grundare än 10 m. Hårdbottnarna hyser frodiga tångbälten ned till ca 3 m djup och därefter rödalgsamhällen med hög andel fleråriga arter bland annat den grövre algen kräkel ned till ca 10 m djup. På mjuk- och sandbottnarna kan ålgräsängar och ängar av blandande kärlväxter förekomma ned till drygt 6 m djup. Blåmusselbankarna verkar däremot vara få och ha låg täthet av musslor.Den direkta antropogena påverkan i undersökningsområdet uppskattas som liten. Det är ett oexploaterat område utan större farleder. Ankring är sannolikt ett av de större hoten mot naturvärdena eftersom de fritidsbåtar som nyttjar naturhamnar i området sannolikt söker sig till de få vågskyddade vikarna och de lite mindre exponerade nordsidorna på de yttre skären. Ankring sker då på de sand- och mjukbottnar som hyser höga naturvärden i form av täta kärlväxtängar. Indirekt antropogen påverkan på området är framförallt övergödning, vilket kan leda till grumligare vatten och mindre djuputbredning samt fler fintrådiga epifyter som kväver/skuggar tång- och kärlväxtsamhällena.
|
|
| 12. |
- Qvarfordt, Susanne, et al.
(författare)
-
Marin inventering av naturvärden vid Järkö-Ornö och Uttorp 2018
- 2018
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Under sommaren 2018 genomförde Sveriges Vattenekologer AB och Marine Monitoring AB marina inventeringar i vattnen kring Järkö-Ornö samt i Natura 2000-området Uttorp på Sturkö i Blekinge skärgård. Inventeringarna är en del av Länsstyrelsens arbete med att etablera ett nätverk av marina miljöer som är värdefulla och representativa för länet och som har ett fungerande skydd.Uppdraget gällde en översiktlig inventering med syfte att kartlägga naturvärden i vattnen kring Flakskär och omfattade både dyk- och dropvideoinventering. I Järkö-Ornöområdet dykinventerades en yta av totalt ca 2800 kvm ned till 6,2 m djup samt dropvideoinventerades 100 punkter mellan 0,8–6,2 m djup. I Uttorpsområdet dykinventerades en yta av ca 490 kvm ned till 7,7 m djup.Järkö-Ornöområdet dominerades av flacka mjukbottnar medan hårdbottnar främst förekom strandnära ned till 2–3 m djup. Mjukbottenväxtligheten dominerades av ålgräs (Zostera marina) som kunde vara ängsbildande (minst 25 % yttäckning) från ca 2 m djup ned till drygt 5 m djup, men även borstnate (Stuckenia pectinata) och hårsärv (Zannichellia palustris) var vanliga. De grunda hårdbottnarna täcktes generellt av ett frodigt blåstångsbälte (Fucus vesiculosus) med 25–100% yttäckning. Bland övriga nio noterade makroalgsarter var grönslick (Cladophora glomerata) och ullsläke (Ceramium tenuicorne) vanligast.I det mer vågexponerade undersökningsområdet Uttorp saknade sand- och grusbottnarna växtlighet, sannolikt pga. hög vågexponering. Hårdbottnarna hyste däremot frodiga, generellt heltäckande växtsamhällen där den fleråriga rödalgen kräkel (Furcellaria lumbricalis) dominerade på lite djupare bottnar medan blåstång kunde bilda frodiga bälten på lite mer skyddade grunda hårdbottnar.Artsammansättningen i undersökningsområdena liknar de som observerats i andra undersökningar i området. Fler taxa har noterats totalt i de andra undersökningarna men då har också betydligt fler transekter inventerats inom ett större djup- och vågexponeringsintervall. Djuputbredningen av tång i Uttorp stämmer relativt väl med tidigare undersökningar medan ålgräset hade mindre djuputbredning i Järkö-Ornöområdet jämfört med tidigare undersökningar. Ålgräs förekom ned till 5,6 m djup vilket är ca 1,5 m grundare än tidigare observationer från typområdet. Även ålgräsängar med olika täckningsgrader noterades generellt 1 m grundare än i tidigare undersökningar.Undersökningsområdena bedöms ha minst god ekologisk status. Statusbedömningen av Uttorp baserades dels på referensarterna sågtång (Fucus serratus) och kräkels höga täckningsgrader vid de djupaste observationerna och dels på förekomst av såg- och blåstångsbälten samt fleråriga rödalgssamhällen med höga täckningsgrader. Järkö-Ornöområdet bedöms ha god status främst baserat på stor utbredning av ålgräsängar samt förekomst av blåstångsbälten med höga täckningsgrader men även baserat på djuputbredningen av ålgräs som är en referensart i angränsande typområden.Inventeringarna i Järkö-Ornöområdet visar på höga naturvärden, framförallt på bottnar grundare än 5,5 m, i form av blåstångsbälten och frodiga kärlväxtsamhällen som även inkluderar frilevande blåstång och kransalger. Ålgräs förekommer i hela området både i blandsamhällen och i rena ängar. Djupare än 5,5 m djup saknas generellt vegetation och naturvärdena på dessa mjukbottnarär låga. Större delen av bottnarna i Järkö-Ornöområdet ligger emellertid inom 1–6 m djup, vilket indikerar höga naturvärden inom stora delar av området.Även Uttorps bottnar har höga naturvärden då hårdbottnarna hyser frodiga algsamhällen dominerade av fleråriga alger. Området är långgrunt och transektinventeringen indikerar en relativt hög andel hårdbotten, vilket innebär att stora delar av området har förutsättningar för höga naturvärden.I Järkö-Ornöområdet finns sannolikt viss antropogen påverkan i form av bebyggelse och småbåtstrafik. Då området är grunt med stor andel botten inom 0–3 m djup finns risk för att småbåtstrafik påverkar kärlväxtängarna negativt genom bland annat utsläpp av giftiga ämnen från båtbottenfärger och motorer, svall och vattenrörelser som leder till ökad uppgrumling och sämre siktdjup samt propeller- och ankringsskador. Indirekt antropogen påverkan är framförallt övergödning vilket kan leda till grumligare vatten och mindre djuputbredning samt fler fintrådiga epifyter som kväver/skuggar tång- och kärlväxtsamhällena. På områdets öar noterades betande kor vilket är en lokal källa för övergödning.I Uttorpsområdet är den antropogena påverkan troligen liten. Området är mer vågexponerat och har många grynnor vilket sannolikt innebär mindre båttrafik. Det går betande kor i strandområdet men vattenomsättningen är stor vilket minskar påverkan från denna lokala övergödningskälla.
|
|
