SwePub - sökning: WFRF:(Ottvall Richard)

Numrering	Referens	Omslagsbild	Hitta
1.	Aldén, Liselotte, et al. (författare) Samexistens örnar och vindkraft på Gotland 2017 Rapport (populärvet., debatt m.m.)
2.	Angelstam, Per, et al. (författare) Barriers and bridges for sustaining functional habitat networks : A macroecological system analysis of wet grassland landscapes 2022 Ingår i: Ecology and Evolution. - : Wiley. - 2045-7758. ; 12:4 Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract This study aims at supporting the maintenance of representative functional habitat networks as green infrastructure for biodiversity conservation through transdisciplinary macroecological analyses of wet grassland landscapes and their stewardship systems. We chose ten north European wet grassland case study landscapes from Iceland and the Netherlands in the west to Lithuania and Belarus in the east. We combine expert experiences for 20–30 years, comparative studies made 2011–2017, and longitudinal analyses spanning >70 years. Wader, or shorebird, (Charadrii) assemblages were chosen as a focal species group. We used evidence-based knowledge and practical experience generated in three steps. (1) Experts from 8 wet grassland landscapes in northern Europe's west and east mapped factors linked to patterns and processes, and management and governance, in social-ecological systems that affect states and trends of wet grasslands as green infrastructures for wader birds. (2) To understand wader conservation problems and their dynamic in wet grassland landscapes, and to identify key issues for successful conservation, we applied group modeling using causal loop diagram mapping. (3) Validation was made using the historic development in two additional wet grassland landscapes. Wader conservation was dependent on ten dynamically interacting ecological and social system factors as leverage points for management. Re-wetting and grazing were common drivers for the ecological and social system, and long-term economic support for securing farmers’ interest in wader bird conservation. Financial public incentives at higher levels of governance of wetland management are needed to stimulate private income loops. Systems analysis based on contrasting landscape case studies in space and over time can support (1) understanding of complex interactions in social-ecological systems, (2) collaborative learning in individual wet grassland landscapes, and (3) formulation of priorities for conservation, management, and restoration.
3.	Bergström, Lena, et al. (författare) Effekter av havsbaserad vindkraft på marint liv : En syntesrapport om kunskapsläget 2021 2022 Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract Att öka tillgången på förnybar energi är nödvändigt för att motverka klimatförändringarna. Här förväntas havsbaserad vindkraft ha en viktig roll. Samtidigt medför planer på att bygga ut havsbaserad vindkraft viktiga frågeställningar kring hur marint liv och biologisk mångfald kan påverkas. I den här rapporten sammanställs det nuvarande kunskapsläget om hur havsbaserad vindkraft skulle kunna påverka marint liv, med fokus på svenska havsområden. Temamässigt omfattar rapporten bottennära miljöer, fisk, marina däggdjur och sjöfågel. Den strävar även efter att belysa kunskapsläget kring kumulativa effekter, samt frågor om under vilka förutsättningar havsbaserad vindkraft skulle kunna gynna marint liv.Bedömningarna beaktar även hur det tekniska utförandet har utvecklats, till exempel när det gäller vindparkernas utformning och dimensionering. Planeringen idag omfattar större vindparker och kraftverk, och bottenfasta vindkraftverk kan lokaliseras på allt större djup. De har hittills främst etablerats inom djupintervallet 5–40 meter, men kan numera anläggas på omkring 40–60 meters djup. Därtill förväntas flytande fundament, som klarar ännu större djup, bli vanligare. En annan viktig aspekt är hur tillämpningen av skadelindrande åtgärder har utvecklats.Havsbaserad vindkraft förväntas påverka marint liv på olika sätt under anläggnings- och driftsfasen, varför det är relevant att tydligt särskilja dessa i riskbedömningar. Rapporten berör även effekter under avvecklingsfasen.Under anläggningsfasen, som pågår någon dag per kraftverk, kan högintensivt ljud uppstå till exempel i samband med pålning av vindkraftverkens fundament. Åtgärder för att minska skadeverkningar av högintensivt ljud är viktiga, och kan förutsättas vara standard idag. Ofta finns det även behov att förbereda havsbotten, vilket leder till spridning av sedimentpartiklar. Omfattningen av både ljud- och sedimentspridning beror på lokala förhållanden. Därför behöver de lokala förhållandena beaktas för att ta fram en mer detaljerad kännedom om risker för marint liv. I synnerhet tumlare kan påverkas negativt av höga ljudnivåer vid anläggningsfasen, med risk för hörselpåverkan och kraftiga beteendestörningar om inte skadelindrande åtgärder används. Särskilda hänsyn i lokalisering och utförande kan även behövas för sälar, samt för fisk när det gäller områden och årstider som är viktiga för deras reproduktion. Under driftsfasen, som pågår upp emot cirka 40 år, bildar vindkraftverkens fundament och eventuella erosionsskydd fasta strukturer. Detta kan ge upphov till reveffekter då ytorna skapar plats för fastsittande arter. Med tiden kan även fiskar och marina däggdjur lockas dit, om förhållandena medger det. En viktig skillnad jämfört med andra typer av rev är att fundamenten går hela vägen upp till ytan, vilket ökar tillgången på hårda substrat i hela vattenpelaren. En möjlig risk är att de nya substraten skulle kunna gynna oönskade främmande arter, även om det saknas belägg för vindparkernas roll som en sådan spridningsväg.När elen produceras genereras undervattensljud, och överföringen av el i sjökablar kan leda till ett visst mått av elektromagnetiska fält i kablarnas närhet. Effekter av dessa påverkansfaktorer har varit svåra, om inte omöjliga, att notera i fältundersökningar. En generell slutsats skulle kunna vara att, om det förekommer negativa effekter av undervattensljud och elektromagnetiska fält, så är de oftast i styrka underordnade den attraktion som kommer av reveffekten. Aktuella studier tyder sammanfattningsvis på att havsbaserad vindkraft under driftsfasen inte är ett hot mot fiskar, säl eller tumlare. Särskild hänsyn när det gäller lokalisering kan dock behövas för skyddsvärda bottenmiljöer samt sjöfågel. Vissa sjöfågelarter kommer sannolikt att undvika området där vindparken etableras. Även åtgärder för att minska dödlighet kopplad till att fåglar kolliderar med kraftverken kan vara viktiga i vissa områden. Eftersom slutsatserna baseras på studier i andra miljöer än de som kan bli aktuella i Sverige framöver är en uppföljning av miljöeffekter viktig i de parker som etableras, för att ha möjlighet att säkerställa eller vid behov revidera kunskapsläget.Utveckling av kunskapsläget När det gäller vindkraftens effekter på bottennära livsmiljöer har kunskapsläget förbättrats angående mer långsiktig påverkan, liksom hur alg- och djursamhället i vindparken förändras över tid. Med åren blir det mer och mer likt det naturliga samhället på hårda bottnar i den aktuella regionen, även om arter med långlivade larvstadier främjas relativt sett mer. I viss mån saknas kunskap om vilken påverkan som kan förväntas om man bygger på större djup och om vindkraftverken står glesare, som planeras idag. Inga studier tyder dock på att etablering av vindkraftverk är ett hot mot vegetation eller bottenlevande djur i den här typen av miljöer, så länge särskilt skyddsvärda livsmiljöer undviks.Angående fisk och fisksamhällen har förståelsen för reveffekter ökat. Forskningen har övergått till att belysa reveffekter mer ingående, från att tidigare främst bekräfta om det blir en reveffekt eller inte. Sådana studier saknas dock idag för flera svenska havsområden eftersom det inte finns vindparker där.För marina däggdjur har kunskapsläget förbättrats framför allt när det gäller förståelsen av hur sälar och tumlare uppfattar och använder sig av ljud, samt hur ljud av olika frekvens och intensitet påverkar djuren.Kunskapen som hur havsbaserad vindkraft kan påverka sjöfågel har förbättrats framför allt för kustnära områden, men bedömningar begränsas fortfarande av otillräcklig kunskap om olika sjöfågelarters utbredning och dynamik i förekomst mellan år. Det här gäller speciellt områden längre ut till havs och med större djup än 30 meter. Den internationella forskningen har varit fokuserad på att bedöma kollisionsrisk, och ny teknik har gett ökad kunskap om fåglars flyghöjder och beteenden i förhållande till vindkraftverk.Kumulativa effekterFör att göra en sammanvägd bedömning av vindkraftens miljöeffekter är det relevant att sätta de enskilda bedömningarna i ett vidare sammanhang, där även till exempel aktuell miljöstatus och effekter av annan verksamhet ingår, så som omfattningen av fiske och sjöfart. I ett sådant perspektiv skulle införandet av en vindpark kunna leda till att den totala omfattningen av påverkan antingen ökar eller minskar i ett visst område. Etableringen kan också påverka samspelet mellan arter, med efterföljande indirekta effekter i ekosystemet. Att förstå sådana sammanvägda effekter är ett fortsatt viktigt forskningsområde. Det finns även ett behov av att utveckla metoder för att skatta kumulativa effekter i samband med havsbaserad vindkraft på olika rumsliga och tidsmässiga skalor. Utgående från det befintliga kunskapsläget kan risken för att havsbaserade vindparker bidrar med negativa kumulativa effekter på havsmiljön förväntas vara låg, under förutsättning att skadelindrande åtgärder tillämpas och bästa möjliga hänsyn tas. Under anläggningsfasen innebär sådana förutsättningar att skadliga nivåer av påverkansfaktorn minimeras, och att anläggningen sker under sådana rumsliga och tidsmässiga förhållanden att risken för ansamling av känsliga populationer av fisk och marina däggdjur minimeras. Bedömningen beror på att påverkan under anläggningsfasen är tidsmässigt övergående och inte förväntas upprepas vid mer än ett tillfälle per plats. Det baseras därför också på förutsättningen att annan motsvarande verksamhet inte sker samtidigt i området. För driftsfasen innebär förutsättningarna att driften sker med sådan teknik att nivån av elektromagnetiska fält är låg och att undervattensljud inte leder till negativa effekter på fisk eller marina däggdjur, och med undantag av att det fortsatt finns oklarheter kring hur sjöfågel kan påverkas.Vid en omfattande utbyggnad kommer gradvis högre hänsyn och anpassningar för att undvika kumulativa effekter att vara motiverade. Det ställer även ökade krav på nationell och internationell samordning för att undvika risker för kumulativ påverkan i samband med anläggningsfasen, till exempel om flera vindparker anläggs parallellt. Eftersom vindkraftens långsiktiga bidrag till kumulativ påverkan är svårbedömda i dagsläget, och förväntas variera både lokalt och mellan olika havsområden, vore det mycket viktigt att följa utvecklingen över tid i sådana parker som etableras, för att öka kunskapen och skapa möjlighet att vid behov införa åtgärder för att minska risker för specifika arter.Kan vindkraften ha positiva effekter på marint liv?Forskningen innehåller även exempel på när införandet av havsbaserad vindkraft kan ha gynnat arter, eller aspekter av biologisk mångfald och ekosystemtjänster. Det finns dock en svårighet med att generalisera kring om havsbaserad vindkraft kan gynna marint liv, eftersom utfallet i hög grad beror på vindparkens lokalisering, ekologiska förutsättningar, samt vilka andra aktiviteter som förekommer i närområdet. En viktig aspekt är även att mänskliga preferenser påverkar definitionen av om viss förändring i artsammansättning är ”positiv” eller ”negativ”, eftersom det här beror på hur olika arter och ekosystemstjänster värdesätts, det vill säga vilken typ av biologisk mångfald som är önskvärd i ett visst område. Rapporten redogör för olika typer av anpassningar som har förslagits för att gynna särskilda arter i samband med havsbaserad vindkraft, även om utvecklingen av sådana naturanpassade lösningar fortfarande är i sin linda.
4.	Christensen, Pernilla, et al. (författare) Fåglar i ett landskapsperspektiv – ett samarbete mellan Nationell Inventering av Landskapet i Sverige (NILS) och Svensk Fågeltaxering (SFT) 2011 Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract Syftet med denna studie var tvådelat där den första delen var att ta fram en effektiv flygbildsinventeringsmetodik för att kunna inventera ett större landskapsutsnitt än 1 x 1 km rutan och den andra delen var att hitta ett samband mellan myrfåglar och de landskapsdata som vi kunde plocka fram med den nya metodiken. Den flygbildsinventeringsmetodik som tagits fram under detta projekt medför att ett större område (3 x 3 km) kan inventeras på relativt kort tid (i genomsnitt 2 dagar). Tidsåtgången för att inventera hela 5 x 5 km rutan med denna metodik uppskattas till ca 3 dagar. Skillnaden från ordinarie NILS metodik är att betydligt större strukturer fångas upp eftersom karteringsenheten är större men även att detaljrikedomen som finns inom ordinarie NILS har fått minska betydligt. Med tiden finns förhoppningen att kunna effektivisera denna typ av flygbildsinventering än mer då den flygbildsinventeringstid som lagts ned under detta projekt även räknar in utveckling av metoden. I väntan på att nya möjligheter skall utvecklas skulle den metodik som vi tagit fram kunna utgöra en bra stomme för fortsatt verksamhet på en större skala än 1 x 1 km. Våra analyser av fågelarter på myrar och landskapsdata visade att fågeldata utgjorde för lite data för att vi skulle kunna se tydliga mönster samt kunna gå ned på den detaljnivå dvs. finindelning av myren, som vi ville. Tanken med den framtagna flygbildsinventeringsmetodiken var att ge data som passade för fler organismgrupper än fåglar samt att dessa data skulle kunna nyttjas även inom andra projekt såsom lillNILS. På grund av att projektet försökte svara mot både ett specifikt behov (SFT:s) samt ett mer generellt så kan vi konstatera att valet av rutor inte blev helt optimalt för att matcha landskapsdata från myrar med fågeldata. Vid fortsatta analyser kan det vara lämpligt att göra ett urval av de rutor som ligger i områden där dessa arter har sitt häckningsområde för att på så sätt begränsa antalet rutor med noll förekomst av dessa arter. Dessutom är det önskvärt att analysera flera NILS-rutor med en totalarea av myrar mellan 150 och 220 ha.
5.	de Dinechin, Marc, et al. (författare) Speciation chronology of rockhopper penguins inferred from molecular, geological and palaeoceanographic data 2009 Ingår i: Journal of Biogeography. - : Wiley. - 1365-2699 .- 0305-0270. ; 36:4, s. 693-702 Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract The Southern Ocean is split into several biogeographical provinces between convergence zones that separate watermasses of different temperatures. Recent molecular phylogenies have uncovered a strong phylogeographic structure among rockhopper penguin populations, Eudyptes chrysocome sensu lato, from different biogeographical provinces. These studies suggested a reclassification as three species in two major clades, corresponding, respectively, to warm, subtropical and cold sub-Antarctic watermasses rather than to geographic proximity. Such a phylogeographic pattern, also observed in plants, invertebrates and fishes of the Southern Ocean, suggests that past changes in the positions of watermasses may have affected the evolutionary history of penguins. We calculated divergence times among various rockhopper penguin clades and calibrated these data with palaeomagmatic and palaeoceanographic events to generate a speciation chronology in rockhopper penguins. Southern Ocean. Divergence times between populations were calculated using five distinct mitochondrial DNA loci, and assuming a molecular clock model as implemented in mdiv. The molecular evolution rate of rockhopper penguins was calibrated using the radiochronological age of St Paul Island and Amsterdam Island in the southern Indian Ocean. Separations within other clades were correlated with palaeoceanographic data using this calibrated rate. The split between the Atlantic and Indian populations of rockhopper penguins was dated as 0.25 Ma, using the date of emergence of St Paul and Amsterdam islands, and the divergence between sub-Antarctic and subtropical rockhopper penguins was dated as c. 0.9 Ma (i.e. during the mid-Pleistocene transition, a major change in the Earth's climate cycles). The mid-Pleistocene transition is known to have caused a major southward shift in watermasses in the Southern Ocean, thus changing the environment around the northernmost rockhopper penguin breeding sites. This ecological isolation of northernmost populations may have caused vicariant speciation, splitting the species into two major clades. After the emergence of St Paul and Amsterdam islands in the subtropical Indian Ocean 0.25 Ma, these islands were colonized by penguins from the subtropical Atlantic, 6000 km away, rather than by penguins from the sub-Antarctic Indian Ocean, 5000 km closer.
6.	Green, Martin, et al. (författare) The curlew in Scania in 1999. 2000 Ingår i: Anser. - 0347-9595. ; 39:3, s. 155-162 Tidskriftsartikel (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)
7.	Gunnarsson, Gunnar, et al. (författare) Body mass changes in a biparental incubator: the Redshank Tringa totanus 2010 Ingår i: Journal of Ornithology. - : Springer Science and Business Media LLC. - 2193-7206 .- 2193-7192. ; 151:1, s. 179-184 Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract Incubation is a period of high energetic costs and accordingly body mass losses are often detected. Why birds lose body mass during incubation is not well understood; suggestions are that it is either a consequence of energetic constraints or adaptations to an optimal mass trajectory. We studied body mass changes through the incubation period in the Common Redshank Tringa totanus, a biparental incubator, on southern Gotland in the Baltic Sea. In contrast to what has been found in other biparental incubators, body mass of both sexes decreased linearly through the incubation period. The estimated mean body mass loss was 6.7 g (SE 1.7), corresponding to ca. 5% of initial body mass at incubation start. Hatching success in males was not related to body mass and size. In contrast, reproductive success, measured as successful production of fledged juveniles, in males was negatively related to body mass during incubation and positively related to body size. This finding supports the theory that body mass loss might follow an optimal mass trajectory, possibly to increase agility through the chick-rearing stage. However, energy constraints causing body mass loss cannot be ruled out; in fact, it is not unlikely that body mass may change due to a combination of both adaptation and stress.
8.	Gunnarsson, Gunnar, 1976-, et al. (författare) Bristande födotillgång och torrare vårar på strandängarna i Kristianstads Vattenrike : möjliga orsaker till vadarnas tillbakagång? 2013 Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract Strandängsvadarna har minskat påtagligt i antal längs nedre Helgeån i Kristianstads Vattenrike. Orsaken till minskningarna är inte uppenbara, men ett antal möjliga faktorer har lyfts fram. I den här rapporten presenteras studier som genomfördes 2012 med målet att undersöka två av dessa faktorer, nämligen (1) vadarnas födotillgång (dvs. förekomst av ryggradslösa djur) och hur den kan ha påverkats av sommaröversvämningen 2007, samt (2) om det finns stöd i väder- och hydrologiska data att vårarna har blivit torrare.Tillgången på föda var överlag god på själva strandängarna. I våtmarkerna (vätor, Helge å, Hammarsjön) var det däremot stora skillnader mellan lokaler i Vattenriket, med högre förekomster av ryggradslösa djur längre ner i Helge å-systemet (dvs. närmare utloppet i Hanöbukten) än högre upp. Detta kan vara en kvarvarande effekt av sommaröversvämningen 2007.Några tydliga tendenser till torrare vårar under perioden 1990–2012 kunde inte skönjas vid analyser av väder- och hydrologiska data. Möjligen kan man säga att vårarna i början av 1990-talet var relativt torra för att följas av våtare vårar under andra halvan av 1990-talet och att 2000-talet har dominerats av torra vårar. Det är emellertid inte möjligt att utifrån befintliga data göra några säkra uttalanden om eventuella långtgående förändringar som kan ha påverkat vadarnas livsmiljöer eller häckningsframgång.För att vända den negativa trenden med sviktande populationer av strandängsvadare behövs drastiska och omedelbara åtgärder. Dessa inbegriper främst att få bukt med alltför kortsnaggade och ensartade ängar, för hög predation, och vätor som torkar ut för snabbt.
9.	Gunnarsson, Gunnar, et al. (författare) Is it food shortage and drier springs that cause the decline of the shorebird community? 2013 Bok (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract Strandängsvadarna har minskat påtagligt i antal längs nedre Helgeån i Kristianstads Vattenrike. Orsaken till minskningarna är inte uppenbara, men ett antal möjliga faktorer har lyfts fram. I den här rapporten presenteras studier som genomfördes 2012 med målet att undersöka två av dessa faktorer, nämligen (1) vadarnas födotillgång (dvs. förekomst av ryggradslösa djur) och hur den kan ha påverkats av sommaröversvämningen 2007, samt (2) om det finns stöd i väder- och hydrologiska data att vårarna har blivit torrare. Tillgången på föda var överlag god på själva strandängarna. I våtmarkerna (vätor, Helge å, Hammarsjön) var det däremot stora skillnader mellan lokaler i Vattenriket, med högre förekomster av ryggradslösa djur längre ner i Helge å-systemet (dvs. närmare utloppet i Hanöbukten) än högre upp. Detta kan vara en kvarvarande effekt av sommaröversvämningen 2007. Några tydliga tendenser till torrare vårar under perioden 1990–2012 kunde inte skönjas vid analyser av väder- och hydrologiska data. Möjligen kan man säga att vårarna i början av 1990-talet var relativt torra för att följas av våtare vårar under andra halvan av 1990-talet och att 2000-talet har dominerats av torra vårar. Det är emellertid inte möjligt att utifrån befintliga data göra några säkra uttalanden om eventuella långtgående förändringar som kan ha påverkat vadarnas livsmiljöer eller häckningsframgång. För att vända den negativa trenden med sviktande populationer av strandängsvadare behövs drastiska och omedelbara åtgärder. Dessa inbegriper främst att få bukt med alltför kortsnaggade och ensartade ängar, för hög predation, och vätor som torkar ut för snabbt.
10.	Gunnarsson, Gunnar, et al. (författare) Vadare i Vattenriket – matbrist? 2012 Konferensbidrag (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)
11.	Gunnarsson, Gunnar, et al. (författare) Vadare i Vattenriket – matbrist? 2012 Konferensbidrag (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)
12.	Harris, Sanna, et al. (författare) Biogeografisk uppföljning - förslag till variabler, indikatorer och datainsamling för delsystem fjärilar 2010 Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)
13.	Hellström, Magnus, et al. (författare) Fågelräkning och ringmärkning vid Ottenby fågelstation 2015 2015 Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract Vid Ottenby fågelstation sker standardiserad fångst av flyttfåglar. Insamlad data används för att registrera populationstrender, fenologitrender samt för beräkning av årlig häckningsframgång. Under 2015 fångades totalt 19 083 fåglar av 100 arter i den standardiserade fångsten. Summan ligger knappt 5 % över referensvär-det.Våren: Totalt under våren fångades 6 874 fåglar vilket ligger nära 25 % över referensvärdet, främst förklarat av goda summor för rödhake. Våren visade relativt genomsnittliga summor för många arter men svarthätta och göktyta är exempel där fångsten överskred referensvärdet ordentligt. Gräshoppsångare, domherre och ortolansparv fångades inte alls och även rödvingetrast, rosenfink, gulsparv och grönsångare fångades i antal långt under medelvärdet. Blåhaken fortsätter sin oroande sentida kräftgång med endast tre individer fångade under våren (vilket ska jämföras med ett referensvärde på 51 individer).Hösten: Trädgårdsfångsten gav 8 640 fåglar, vilket är knappt 7 % under referensvärdet. Goda fångstsummor erhölls för bland annat gransångare och gärdsmyg men även för mindre flugsnappare och både hus– och ladusvala. Låga summor noterades för t.ex. blåhake, grönfink, rödvingetrast och gulsparv. Inte en enda göktyta, rosenfink eller ortolansparv noterades i fångsten.Vadare: Totalt fångades 3 569 vadare vilket är drygt 5 % över referensvärdet. Summan förklaras i hög grad av en god förekomst av kärrsnäppor. Myrsnäppa fångades i goda antal, långt över medel, medan flera andra arter tvärtom visade svaga fångstsummor. Fångsten fick dessvärre avbrytas tidigt under sommaren (innan årsungarna anlände) på grund av förekomst av mink på udden.Fenologi: Sveriges flyttfåglar anländer allt tidigare om våren, och förändringen framgår tydligt i fångstse-rien. Vintern 2014/2015 var mild och vårsträcket förlöpte enligt det tidiga schema som vi numera vant oss vid. Under vårflyttningen visar 15 arter signifikanta förändringar i sitt fenologiska uppträdande och i samtliga fall handlar det om en tidigareläggning av schemat. I genomsnitt uppvisade de 33 analyserade arterna ett medeldatum som 2015 låg 5,0 dagar tidigare än vid mätningarnas början 1979. Gruppen med kort- och medeldistansflyttare anlände med ett medeldatum 3,7 dagar tidigare än vid standardiseringens början 1979 och för tropikflyttare gällde 6,3 dagar. Tittar man på hela den standardiserade perioden 1979–2015 uppvisar arterna en genomsnittlig förändring av motsvarande storlek: -4,0 dagar. Därmed blev 2015 ett år som förstär-ker mönstret under 2000-talet med tidiga ankomstdatum.Häckningsframgång: Andelen ungfåglar i höstfångsten uppgick under 2015 till 83 %. Detta värde är mycket lågt och utgör det tredje lägsta sedan den standardiserade höstfångsten inleddes 1972. Försommaren 2015 var på många håll i landet kall, blåsig och nederbördsrik och att häckningsutfallet skulle bli dåligt var därför väntat.
14.	Jiguet, Frederic, et al. (författare) Bird population trends are linearly affected by climate change along species thermal ranges 2010 Ingår i: Royal Society of London. Proceedings B. Biological Sciences. - : The Royal Society. - 1471-2954. ; 277:1700, s. 3601-3608 Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract Beyond the effects of temperature increase on local population trends and on species distribution shifts, how populations of a given species are affected by climate change along a species range is still unclear. We tested whether and how species responses to climate change are related to the populations locations within the species thermal range. We compared the average 20 year growth rates of 62 terrestrial breeding birds in three European countries along the latitudinal gradient of the species ranges. After controlling for factors already reported to affect bird population trends (habitat specialization, migration distance and body mass), we found that populations breeding close to the species thermal maximum have lower growth rates than those in other parts of the thermal range, while those breeding close to the species thermal minimum have higher growth rates. These results were maintained even after having controlled for the effect of latitude per se. Therefore, the results cannot solely be explained by latitudinal clines linked to the geographical structure in local spring warming. Indeed, we found that populations are not just responding to changes in temperature at the hottest and coolest parts of the species range, but that they show a linear graded response across their European thermal range. We thus provide insights into how populations respond to climate changes. We suggest that projections of future species distributions, and also management options and conservation assessments, cannot be based on the assumption of a uniform response to climate change across a species range or at range edges only.
15.	Jouventin, P A, et al. (författare) Genetic isolation and divergence in sexual traits: evidence for the northern rockhopper penguin Eudyptes moseleyi being a sibling species 2006 Ingår i: Molecular Ecology. - 0962-1083. ; 15:11, s. 3413-3423 Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract The taxonomic status of populations of rockhopper penguins (Eudyptes chrysocome) is still enigmatic. Northern populations differ from southern ones in breeding phenology, song characteristics and head ornaments used as mating signals. We conducted a molecular analysis using mitochondrial DNA sequencing to test if there is a gene flow barrier between northern (subtropical) populations and southern (subantarctic) populations in relation to the Subtropical Convergence, a major ecological boundary for marine organisms. Sequences of the control region and the ND2 gene were analysed in rockhopper penguins and in the macaroni penguin (Eudyptes chrysolophus), a closely related species. Genetic distances and phylogenetic analyses showed a clear split into three clades, two rockhopper clades and the macaroni penguin. Moreover, Theta(ST) and gene flow estimates also suggested genetic structuring within the northern rockhoppers. Our results add further support to the notion that the two rockhopper penguin taxa, often considered as two subspecies, can be recognized as two species E. chrysocome and E. moseleyi. The divergence in mating signals found between these two taxa seems to have occurred recently and relatively rapidly. Thus, the behavioural changes may have been enough to isolate these taxa without the need for morphological differentiation. The findings have important conservational implications, since E. moseleyi is far less abundant than E. chrysocome, but more populations may warrant an uplisting to endangered status if full species status should be recognized for more subpopulations.
16.	Larsson, Kjell, et al. (författare) Effekter av bopredation på populationer av vadare 2011 Ingår i: Naturvårdskedjan. - Uppsala : Centrum för biologisk mångfald. - 9789189232600 ; , s. 124-127 Bokkapitel (refereegranskat)
17.	Larsson, Kjell, 1958-, et al. (författare) Nesting success in redshank Tringa totanus breeding on coastal meadows and the importance of perches used by avian predators 2005 Ingår i: Bird Study. - Tring, Herts. : British Trust for Ornithology. - 0006-3657 .- 1944-6705. ; 52:3, s. 289-296 Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract Aims: To investigate if predation on Redshank nests was affected by habitat characteristics at a local scale. Methods: We examined survival rates of Redshank nests on coastal meadows on the Baltic island of Gotland, Sweden, over two breeding seasons. We analysed nest survival rates in relation to several habitat characteristics that may benefit predators searching for nests. We examined existing studies concerning predation rates on wader nests in relation to edges and habitat features potentially used by avian predators. Results: We found no significant effects of distance to habitat edge or to nearest potential lookout for avian predators or to shoreline. Abundance of Lapwings Vanellus vanellus, an aggressive species with active nest-defence, did not have any significant effect on nest survival rate, nor did vegetation concealment of nests. Nest survival rates were significantly different between years and lower later in the season. Conclusions: There is only weak support for general effects on wader nest predation rates of proximity to edges and features used by avian predators. Simple mechanical management actions such as removal of trees and bushes on coastal meadows may not directly, and by itself, result in higher reproductive success of waders. Further understanding is needed of the behaviour of predators and the composition of the predator community in different landscapes in order to increase the efficiency of management actions to remove threats to vulnerable species on coastal meadows.
18.	Larsson, Kjell, 1958-, et al. (författare) Population differentiation in the redshank (Tringa totanus) as revealed by mitochondrial DNA and amplified fragment length polymorphism markers 2005 Ingår i: Conservation Genetics. - : Springer Science and Business Media LLC. - 1566-0621 .- 1572-9737. ; 6:3, s. 321-331 Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract The redshank (Tringa totanus) is declining throughout Europe and to implement efficient conservation measures, it is important to obtain information about the population genetic structure. The aim of the present study was two-fold. First, we analysed the genetic variation within and between populations in the Baltic region in southern Scandinavia. Evidence of genetic structure would suggest that different populations might require separate management strategies. Second, in an attempt to study large-scale genetic structure we compared the Baltic populations with redshanks from northern Scandinavia and Iceland. This analysis could reveal insights into phylogeography and long-term population history. DNA samples were collected from six breeding sites in Scandinavia presumed to include two subspecies (totanus and britannica) and a further sample from Iceland (subspecies robusta). Two methods were used to study the population genetic structure. Domain II and III of the mitochondrial control region was analysed by DNA sequencing and nuclear DNA was analysed by screening amplified fragment length polymorphism (AFLP) markers. Mitochondrial DNA showed no variation between individuals in domain II. When analysing an 481 bp fragment of domain III seven haplotypes were found among birds. On the basis of mtDNA sequences, redshanks showed some evidence of a recent expansion from a bottlenecked refugial population. Bayesian analyses of AFLP data revealed a significant genetic differentiation between suggested subspecies but not between populations within the Baltic region. Our results indicate that populations of redshanks in Europe constitute at least three separate management units corresponding to the recognised subspecies.
19.	Lindström, Åke, et al. (författare) Övervakning av fåglarnas populationsutveckling : Årsrapport för 2008 2009 Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract Inom Svensk Fågeltaxering övervakas de svenska fågel-populationernas häckande bestånd så att eventuella oroväckande tendenser kan upptäckas i tid. Bevakningen sker genom årligen upprepade inventeringar med standardiserade metoder. Denna årsrapport omfattar vintern 2007/2008 och sommaren 2008. Det är nu den 33:e vintersäsongen och den 34:e sommarsäsongen som redovisas sedan punkttaxeringarna startade 1975 och den 13:e säsongen för standardrutterna som startade 1996. I rapporten presenteras populations-trender för ett stort antal svenska fågelarter. Värden för enskilda år skall alltid tolkas försiktigt. Projektets stora värde ligger istället i de långsiktiga trenderna, som visar populationsutvecklingen för svenska fåglar de senaste drygt trettio åren. Under 2008 gjordes en storsatsning på standardrutts-inventeringar i Norrland, inom ramen för den s.k. Basinventeringen av Natura 2000-områden i Sverige. Jämfört med 2007 gjordes ytterligare 120 ordinarie standardrutter i Norrland och därtill gjordes 67 extra standardrutter som lagts ut i norrländska Natura 2000-områden. Det europeiska samarbetet om övervakning av de vanliga fåglarna fortsätter, där fåglarna fungerar som indikatorer på biologisk mångfald inom EU. Svenska punktruttsdata ingår och fler och fler länder ansluter sig. Vi beräknar motsvarande indikatorer för Sverige. Samtliga tre indikatorer föll under 2008. Motsvarande kurvor baserat på standardrutterna visar en likartad men något mer positiv bild. Under våren 2008 tillkom på Miljömålsportalen(www.miljomal.nu) ytterligare några indikatorer baserade på fågeldata från standardrutterna. Dessa fungerar som indikatorer på hur riksdagens olika miljömål efterlevs. Standardruttsdata är i dagsläget några av de få biodiversitetsdata som används som miljömålsindikatorer i Sverige. I denna rapport presenteras indikatorer för sjö-, våtmarks-, jordbruks-, skogs- och fjällfåglar. Under 2008 använde 15 län standardrutterna som regionalt fågelövervakningsprogram, nämligen AC, BD, C, D, E, F, G, H, S, T, U, W, X, Y och Z län. Inga nya län tillkom under året, men fler länsstyrelser har flaggat för att delta under 2009, bland annat eftersom standardrutterna föreslagits bli ett gemensamt övervaknings-program för alla länsstyrelser. Kunskapen om populationstrenderna för våra ugglor och andra nattaktiva arter är generellt mycket dålig. Vi har under året därför diskuterat utformningen av ett nattfågelprogram och hoppas kunna initiera ett sådant under 2010. Denna rapport delas ut till de runt 500 inventerare som deltagit i Svensk Fågeltaxering, samt till åtskilliga andra intressenter. Genom att på detta sätt belysa tillståndet för de svenska fåglarna hoppas vi både sporra till fortsatt inventerande samt stimulera till nödvändiga naturvårds-åtgärder för de arter och artgrupper som det går dåligt för.
20.	Lindström, Åke, et al. (författare) Övervakning av fåglarnas populationsutveckling : Årsrapport för 2007 2009 Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract Inom Svensk Fågeltaxering övervakas de svenska fågelpopulationernas häckande bestånd så atteventuella oroväckande tendenser kan upptäckas i tid. Bevakningen sker genom årligen upprepadeinventeringar med standardiserade metoder. Denna årsrapport omfattar vintern 2006/2007 ochsommaren 2007. Det är nu den 32:a vintersäsongen och den 33:e sommarsäsongen som redovisassedan punkttaxeringarna startade 1975. Populationstrender för ett stort antal svenska fågelarterpresenteras. Värden för enskilda år skall alltid tolkas försiktigt. Projektets stora värde ligger istället ide långsiktiga trenderna, som visar populationsutvecklingen för svenska fåglar de senaste drygttrettio åren.Jämfört med tidigare år är två nya personer medförfattare till denna årsrapport, nämligenMartin Green och Richard Ottvall. De båda har sedan ett par år tillbaka deltagit i flera aktiviteter därdata från Svensk Fågeltaxering varit i fokus. Det har gällt utformning av de nationella miljömålsindikatorerna,utvärdering av standardruttsdata i förhållande till habitatdata från NILS (ett nationelltlandskapsövervakningsprogram), en stor utredning om trender hos samtliga Sveriges fågelarternämnd nedan, samt den pågående storsatsningen på standardruttsinventeringar i Norrland (sehemsidan). Vi gläds åt att på detta sätt kunna stärka arbetet med övervakningen av Sveriges fåglar.Under året har vi inom Svensk Fågeltaxering, på uppdrag av Naturvårdsverket ochtillsammans med en expertgrupp från olika universitet och organisationer, analyserat och beskrivittrender för samtliga svenska häckfågelarter. En stor del av materialet utgörs av Svenskfågeltaxerings siffror. Den generella bilden som framkommer är att det är fler arter som har minskatän ökat de senaste 30 åren, men också att för många av de långsiktigt minskande arterna harkurvorna det senaste decenniet planat ut och för en del även svängt uppåt. Denna bild är ocksåtydlig i de trender som presenteras i föreliggande rapport.Det europeiska samarbetet om övervakning av de vanliga fåglarna fortsätter, där fåglarnafungerar som indikatorer på biologisk mångfald inom EU. Svenska punktruttsdata ingår. Vi harberäknat motsvarande indikatorer för Sverige. Under 2007 ökade jordbruksfågelindikatorn ochindikatorn för övriga vanliga fåglar, medan skogsfågelindikatorn låg kvar på samma nivå.Motsvarande kurvor baserat på standardrutterna visar en mer positiv bild.Våren 2007 lades data från standardrutterna ut på Miljömålsportalen (www.miljomal.nu) där defungerar som indikatorer på hur riksdagens olika miljömål efterlevs. De är tillsammans med data förflodpärlsmusslan några av de få biodiversitetsdata som används som miljömålsindikatorer i Sverige.I denna rapport presenteras indikatorer för jordbruks-, skogs- och fjällfåglar.Ytterligare länsstyrelser har anammat standardrutterna, inte minst då på grund av möjlighetenatt stärka de regionala miljömålsindikatorerna (beskrivet ovan). Under 2007 var 15 län anslutna,nämligen AC, BD, C, D, E, F, G, H, S, T, U, W, X, Y och Z län.Under 2007 färdigställdes två vetenskapliga uppsatser baserat på data från SvenskFågeltaxering. En om gransångarens utbredning och populationsutveckling (Ornis Svecica 3-4,2007) och en om ortolansparvens habitatval enligt standardrutterna (kommer i Ornis Svecica 1,2008).Denna rapport går ut till de runt 500 inventerare som deltagit i Svensk Fågeltaxering, samt tillåtskilliga andra intressenter. Genom att på detta sätt belysa tillståndet för de svenska fåglarnahoppas vi både sporra till fortsatt inventerande samt stimulera till nödvändiga naturvårdsåtgärder förde arter och artgrupper som det går dåligt för.
21.	Lindström, Åke, et al. (författare) Övervakning av fåglarnas populationsutveckling. Årsrapport för 2010. 2011 Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract We present the results of the Swedish Bird Survey, run by the Department of Biology, Lund University, as a part of the National Monitoring Programme of the Swedish Environmental Protection Agency. The results for 2010 include data from 622 winter point count routes in 2009/2010 (35th winter), of which 281 were carried out during the Christmas/New Year count and 262 summer point count routes (36th year). A third programme is running since 1996 with 716 Fixed routes, systematically (semi-randomly) distributed over Sweden (combined line transect and point counts). In total 498 Fixed routes were completed in the summer of 2010 (third best year). Trends were analyzed using TRIM. A new programme for covering night-active birds started in 2010 (point counts along roads with one route per 25x25 km square of the country). 105 routes were covered at three occasions each (March, April and June) this year. In the Christmas/New Year count 2009/2010, about 300,000 individuals of 133 species were counted by 230 observers on 281 different routes (Fig. 1). Almost half of the birds were Bramblings. Moderate to strong increases in winter populations over the last decade are present in eleven species. Declines over the same period are prominent in four species (Fig. 10). On the point count routes in summer 2010, about 100 000 birds of 204 species were counted by 161 observers on 262 different routes (Fig. 1). From the Fixed routes 143,000 birds of 221 species were reported by 250 different persons. Trend graphs for a large number of species are presented in Fig. 11. More graphs and indices can be found on the homepage (address below). Over the last 10–12 years, 22 species have had moderate to strong positive trends, while 18 species show clear negative trends during the same period. Following the hard winter of 2009/2010, the summer population size of cold sensitive species like Grey Heron, Wren and Goldcrest dropped dramatically from the year before. The night routes yielded good data for five owl species and several other night-active birds. In the future we expect to be able to calculate trends for at least ten species that none of the other programmes have covered before. Larger mammals were also counted on the night routes, suggesting that it will be possible to calculate trends for about ten species. Bird indicators were calculated for Sweden based on summer point counts and the species selection and methods of the Pan-European Common Bird Monitoring Scheme (page 10). Farmland birds (“Vanliga jordbruksfåglar”, 11 species) show a more than 50% decline since 1975. Woodland birds (“Vanliga skogsfåglar”, 26 species) have declined with about 30%, whereas a group of other common birds (“Övriga vanliga fåglar”, 21 species) have declined with about 10%. We also present the corresponding indicators based on the new system with Fixed routes (indices since 1998). All but one of six indicators turned downwards during 2010. The birds in Sweden are doing relatively better according to the Fixed routes, but also among them, farmland birds are doing worst. Another set of indicators, official indicators of biodiversity within the national Environmental Objectives set by the Swedish Parliament based on data from the Fixed routes, are presented as well. Four indicators showed positive changes between 2009 and 2010 (farmland, mountain tundra, mountain birch forest and northern wetlands) while two indicators remained virtually unchanged between the years (forest and ‘a rich diversity of plant and animal life’). The indicators for birds in lakes and streams and for southern wetlands showed lower values 2010 compared to 2009.
22.	Lindström, Åke, et al. (författare) Övervakning av fåglarnas populationsutveckling Årsrapport för 2011 2012 Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract I denna rapport redovisas populationstrender för 175 svenska fågelarter för åren 1975–2011. Fåglarna har räknats på vintern och på sommaren enligt strikt standardiserade metoder. Sommar- respektive vinterpunktrutter har räknats sedan 1975, i huvudsak i södra Sverige. Standardrutterna räknas också på sommaren men täcker hela Sverige. De har räknats sedan 1996. Vintern 2010/2011 räknades 75 000 fåglar av 109 arter på 273 rutter. Sommaren 2011 räknades 94 000 fåglar av 199 arter på 262 punktrutter och 129 000 fåglar av 217 arter på 462 standardrutter. På standardrutterna räknades för första gången även större däggdjur och totalt sågs 1281 djur av 17 arter. Talrikaste arterna var rådjur, fälthare, dovhjort och älg.Mest anmärkningsvärt på fågelsidan var de höga siffrorna för flera lämmelspecialister, samt att den andra kalla vintern på rad inte verkar ha haft samma svåra effekt på köldkänsliga arter (häger, gärdsmyg och kungsfågel) som året före.Över de senaste 10–15 åren uppvisar följande arter de mest oroväckande nedgångarna: dalripa, storspov, brushane, gråtrut, dvärgmås, tornseglare, spillkråka, sånglärka, hussvala, lappmes, nötkråka, kungsfågel, hämpling, rosenfink, bergfink, ortolansparv, videsparv och lappsparv. Samma period har en påtaglig ökning registrerats för grågås, sångsvan, glada, tjäder, järpe, trana, småspov, skogssnäppa, skogsduva, ringduva, kaja, talgoxe, blåmes, nötväcka, dubbeltrast, svarthätta, gransångare (båda raserna), steglits och mindre korsnäbb. Ser man på trender för hela grupper av arter går det fortsatt sämst för fåglarna i jordbrukslandskapet.Inom nattfågeltaxeringen, det nya system som startades under 2010, inventerades 115 rutter (punktrutter, en rutt per 25x25 km ruta) vid tre tillfällen (mars, april och juni) under 2011. Huvuddelen av ugglearterna registrerades i högre antal och med fler kullar under 2011 jämfört med 2010 i norra Sverige. I södra Sverige var resultatet det motsatta. Av övriga arter utmärkte sig vaktel genom att betydligt fler individer registrerades under 2011 än året innan. Större däggdjur inräknades i ungefär samma omfattning som under 2010. Både fågel- och däggdjursdata kommer att användas för trendberäkningar så snart tidsserierna blivit tillräckligt långa.
23.	Lindström, Åke, et al. (författare) Övervakning av fåglarnas populationsutveckling. Årsrapport för 2011. 2012 Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract We present the results of the Swedish Bird Survey, run by the Department of Biology, Lund University, as a part of the National Monitoring Programme of the Swedish Environmental Protection Agency. The results for 2011 include data from 589 winter point count routes in 2010/2011 (36th winter), of which 273 were carried out during the Christmas/New Year count and 262 summer point count routes (37th year). A third programme is running since 1996 with 716 Fixed routes, systematically (semi-randomly) distributed over Sweden (combined line transect and point counts). In total 462 Fixed routes were completed in the summer of 2011 (fourth best year). Trends were analyzed using TRIM. A programme for covering night-active birds started in 2010 (point counts along roads with one route per 25x25 km square of the country). In 2011, 115 routes were covered at three occasions each (March, April and June). The distribution of the covered routes is presented in Figure 1. In the Christmas/New Year count 2010/2011, about 75,000 individuals of 109 species were counted by 221 observers. The winter was unusually harsh and started already in November. This certainly explains many of the dramatically low winter figures. Moderate to strong increases in winter populations over the last decade are present in seven species. Declines over the same period are prominent in nine species (Fig. 10). On the point count routes in summer 2011, about 94,000 birds of 199 species were counted by 161 observers on 262 routes. From the Fixed routes 129,000 birds of 217 species were reported by 236 persons. Trend graphs for a large number of species are presented in Fig. 11. More graphs and indices can be found on the homepage (address below). Over the last 10–12 years, the most pronounced declines are found in Grey Heron, Wigeon, Merlin, Willow Grouse, Ruff, Herring Gull, Little Gull, Swift, Siberian Tit, Goldcrest, Common Rosefinch, Ortolan, Rustic and Lapland Bunting. The strongest increases are shown by Cormorant, Greylag Goose, Red Kite, Hobby, Hazel Hen, Crane, Whimbrel, Stock Dove, Blue Tit, Great Tit, Mistle Thrush, Blackcap, Chiffchaff (both Swedish ssp.), Goldfinch, crossbills, A second consecutive hard winter, did not seem to affect cold sensitive species like Grey Heron, Wren and Goldcrest as dramatically as the year before. It was a good year for lemming-eating birds such as Rough-legged Buzzard, Long-tailed Skua, Hawk Owl and Short-eared owl. The night routes showed higher owl activity and better breeding results in the north compared to 2010. In the southern part of the country owl numbers and breeding output was lower than in 2010. Very high numbers of Quail were recorded during the night routes in 2011. The numbers of larger mammals counted were relatively similar to the year before. Both bird and mammal data from the night routes will be used for calculating trends as soon as the time series are long enough. Bird indicators were calculated for Sweden based on summer point counts and the species selection and methods of the Pan-European Common Bird Monitoring Scheme (page 14). Farmland birds (“Vanliga jordbruksfåglar”, 11 species) show a more than 50% decline since 1975. Woodland birds (“Vanliga skogsfåglar”, 26 species) have declined with about 30%, whereas a group of other common birds (“Övriga vanliga fåglar”, 21 species) have declined with about 10%. We also present the corresponding indicators based on the new system with Fixed routes (indices since 1998). All but one of six indicators turned downwards during 2010. In the recent 5–10 years, the indicators based on the two schemes have become more and more similar within each habitat. Another set of indicators, official indicators of biodiversity within the national Environmental Objectives set by the Swedish Parliament based on data from the Fixed routes, are presented as well (Fig. 6). Among these, the indicator for mountain birch forest birds is the only one showing a significant trend (negative) for the last ten years. Five indicators (lakes and streams, forest, mountain tundra, mountain birch forest and ‘a rich diversity of plant and animal life’) showed negative changes between 2010 and 2011. The indicators for birds in wetlands (both northern and southern) and farmland showed unchanged or higher values 2011 compared to 2010.
24.	Ottosson, Ulf, et al. (författare) Fåglarna i Sverige: antal och förekomst 2012 Bok (populärvet., debatt m.m.)
25.	Ottvall, Richard, et al. (författare) Basinventering och metodiktest 2013 för biogeografisk uppföljning av högnordisk blåvinge (Agriades aquilo), dvärgpärlemorfjäril (Boloria improba) och fjällsilversmygare (Hesperia comma catena) 2014 Rapport (populärvet., debatt m.m.)
26.	Ottvall, Richard, et al. (författare) Basinventering och metodiktest 2013 för biogeografisk uppföljning av svartfläckig blåvinge (Maculinea arion) 2014 Rapport (populärvet., debatt m.m.)
27.	Ottvall, Richard (författare) Boöverlevnad hos strandängshäckande vadare : den relativa betydelsen av predation och trampskador av betesdjur 2005 Ingår i: Ornis Svecica. - Stockholm : Sveriges ornitologiska förening. - 1102-6812 .- 2003-2633. ; 15, s. 89-96 Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract Nest survival among eight wader species Charadrii in relation to densities of grazing livestock (0–2 livestock/day/ha) was investigated on Öland, southeastern Sweden in 2004. When analysing a pooled data set of 173 nests, nest survival was not related to densities of livestock. Only six nests were destroyed from trampling by livestock and the estimated trampling risk of nests was low. Another analysis of 122 nests produced significantlynegative relationships between nest survival and initiation of incubation. Nests were depredated more oftenlater in the season. Nest survival was not related to livestock density or to vegetation height at nests. Mayfieldestimates of hatching success were 2–21% for four of the different wader species. The highest hatching success was found in Lapwing Vanellus vanellus (21%) and Ringed Plover Charadrius hiaticula (20%), and the lowest in Oystercatcher Haematopus ostralegus (2%), while Redshank Tringa totanus had intermediate hatchingsuccess (11%). This study indicates that, at current grazing management, predation has a higher relative impact on nest survival of waders breeding on coastal meadows compared to direct and indirect effects of grazing animals.
28.	Ottvall, Richard (författare) Breeding success and adult survival of Redshank Tringa totanus on coastal meadows in SE Sweden 2005 Ingår i: Ardea. - Amsterdam : Nederlandse ornithologische unie. - 0373-2266 .- 2213-1175. ; 93:2, s. 225-236 Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract Breeding success and adult survival of Redshank Tringa totanus on coastal meadows on Gotland, SE Sweden, was investigated in 1997-2003. Two periods with different breeding success could be detected. In 1997-1999, nest success varied between 43 and 64%. Chick survival was not studied in these years. In 2000-03, nest success was lower and varied between 6 and 20%. Survival of chicks from hatching to fledging was estimated at 18%. Hence, overall productivity in 2000-03 was low and estimated to be only 0.13 fledglings per breeding pair. Nest survival rates were negatively related to incubation initiation date but fledging success was not related to hatching date. Adult survival rate was analysed from capture-resighting data of 164 adult Redshanks and was estimated at 80%. Adult survival did not differ significantly between sexes or between years. The results from this study suggest that reproductive success was lower than needed for a self-sustainable population, at least in the latter period with particularly low nest survival rates. There was no apparent change in management of meadows during the study period. Therefore, the decrease in nest survival rates was more likely to be an effect of changes in predator densities and/or behaviours. Further studies are needed to disentangle the mechanisms behind demographic processes in wader populations on coastal meadows.
29.	Ottvall, Richard, et al. (författare) Effects of an agri-environmental scheme on wader populations of coastal meadows of southern Sweden 2006 Ingår i: Agriculture, Ecosystems & Environment. - Amsterdam : Elsevier. - 0167-8809 .- 1873-2305. ; 113:1-4, s. 264-271 Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract Survey data on breeding wader densities and grazing intensity on coastal meadows on the Baltic island of Öland from 1988, 1998 and 2003 were used to evaluate density and density-changes of four common and widespread wader species, lapwing Vanellus vanellus, redshank Tringa totanus, oystercatcher Haematopus ostralegus and ringed plover Charadrius hiaticula in relation to grazing intensity. Population trends over time and changes in densities in relation to changes in grazing management were evaluated. Both wader densities and the environmental variable grazing intensity demonstrated significant spatial autocorrelation, but all main results were unaffected when accounting for spatial structure in the statistical tests. Breeding densities of investigated species were positively related to grazing intensity and local changes in grazing management affected the local change in wader densities. However, average grazing intensity increased over time whereas wader numbers generally remained constant or declined. Thus, changes in grazing intensity could not explain changes in overall breeding numbers. One explanation for this is probably that grazing mainly affected distribution of birds. Some evidence of a buffer effect was found in the redshank and ringed plover, in which breeding densities declined proportionally more in non-shore than in shore habitat. This was probably due to a redistribution of birds to shore habitat. It is concluded that grazing management is essential for the occurrence of waders, but might not be sufficient to ensure long-term viability of wader populations on coastal meadows.
30.	Ottvall, Richard (författare) Hur många rödbenor (Tringa totanus) häckar på en strandäng? - en utvärdering av en inventeringsmetod 2004 Ingår i: Ornis Svecica. - 1102-6812 .- 2003-2633. ; 14, s. 182-185 Tidskriftsartikel (refereegranskat)
31.	Ottvall, Richard, et al. (författare) Häckfågelinventeringar inom Natura 2000 och LIFE-områden på Öland 2002 och 2004 2005 Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract Den här rapporten sammanställer de häckfågelinventeringar som har utförts som en del av uppföljningen av utförda åtgärder i LIFE-projektet Strandängar och våtmarker i det öländska odlingslandskapet. Projektets mål är att arealen välhävdade, fuktiga och våta miljöer i det öländska odlingslandskapet ska öka. Författaren är ensam ansvarig för innehållet i rapporten, ståndpunkterna behöver alltså inte representera länsstyrelsens synsätt. År 2002 och 2004 utfördes fågelinventeringar i några av Ölands sjömarker och inlandsvåtmarker. Dessa ingår i nätverket Natura 2000 och i LIFE-projektet Strandängar och våtmarker i det öländska odlingslandskapet. Totalt 18 områden spridda över Öland inventerades. Syftet med inventeringen var flera, dels att se sambanden mellan vegetation, hävdstatus och fågelfauna, dels identifiera lokaler för hotade, sällsynta och hänsynskrävande arter, samt att utvärdera restaureringsåtgärders effekter på fågellivet. Varje område besöktes vid minst fyra tillfällen under våren. Första besöket gjordes omkring den 25 april, det andra omkring den 10 maj, det tredje omkring den 25 maj och det fjärde omkring den 10 juni. Vid besöken noterades på inventeringskartor andfåglar (inkl. doppingar, gäss och svanar), vadare, måsar och tärnor, samt gulärla. Under inventeringarna har som regel även sothöna räknats. Som huvudmetod har revirkartering använts. Denna har kompletterats med parräkning och bokartering. Vid parräkning av andfåglar har stationära hannar räknats som par. Besöks- och revirkartor har upprättats för alla områden. Närmare uppgifter om inventeringsmetodik finns i projektets inventeringsinstruktion (Bilaga 2). En översiktlig bedömning av hävden har gjorts för varje inventerat område. Här har betesdriften klassats i fyra grupper från välhävdat till saknad hävd. Inventeringsprotokollen och kartorna har gåtts igenom av författaren och i några fall har inventerarnas bedömningar av antalet par/revir justerats för att få en så likartad bedömning som möjligt för hela materialet. När det gäller felkällor och brister i materialet kan de delas upp i två delar. Första delen gäller i vilken mån resultatet kan anses heltäckande och ge en riktig bild av delområdenas fågelbestånd. Endast fyra inventeringstillfällen under säsongen innebär att vissa arter (tidiga eller sena) egentligen bara får ett eller två tillfällen att bli registrerade. Dessutom kommer arter som är svårinventerade genom att de håller sig dolda förmodligen att bli underrepresenterade. Något säkert mått på områdets verkliga antal häckande fåglar räcker denna inventering inte till. För att få ett sådant skulle betydligt fler inventeringstillfällen behövas. Några av de områden som inventerats är också mycket välbesökta av ornitologer och en sammanställning av rapporter från dessa områden visar att en hel del har missats av inventerarna. Inventeringens mål var dock inte att göra en komplett kartläggning av de aktuella arternas numerär. Andra delen gäller i vilken mån resultatet kan användas för jämförelser mellan inventeringsår, och se samband med vegetation, utförda röjningar och hävdstatus. Även i denna del gäller naturligtvis begränsningar i och med det låga antalet inventeringstillfällen, där framför allt tidiga och sent häckande arter riskerar att bli felräknade. När det gäller jämförelser mellan år och inom olika områden har detta dock mindre betydelse och det är i stället viktigt att olika inventeringar inom samma område är likartat utförda. Detta kan nog sägas vara fallet i den här inventeringen av två skäl. Det första är att alla inventerare är erfarna och har god kännedom om den lokala fågelfaunan. Det andra är att i de flesta fall har inventerarna varit desamma under de båda inventeringsåren. En annan möjlig felkälla av betydelse kan vara olika uttydning av vad som räknas som revir, t.ex. för svårbedömda arter som enkelbeckasin och gravand. Här har författaren dock försökt rätta till detta genom en extra utvärdering. Gravänder förekommer ofta i de aktuella områdena, men säkra häckningsindicier är däremot få. Visserligen ses både par och hannar vilka skulle kunna räknas till häckfåglarna, men ofta samlar de sig i större grupper eller visar inte några areella revir vilket skulle kunna medföra att de blir förda till gruppen inte häckande. Bara ett fåtal revir blir belagda genom bofynd eller ungkullar och ofta får inventeraren göra en subjektiv bedömning av antalet revir, en bedömning som lätt kan skifta mellan år och olika inventerare. När det gäller enkelbeckasin kompliceras räkningen dels av stora spelområden som korsar andra revir, dels av att tillfälligt uppträdande beckasiner. Beckasiner som fortfarande är på flyttning norrut och riskerar att räknas in bland de häckande. Eftersom inventeringen utförts under två skilda år är det viktigt att veta om dessa båda säsonger skiljer sig på något avgörande sätt. Dels vädermässigt under såväl vårflyttning som under häckningen (=inventeringsperioden), dels om förhållanden under såväl mellanliggande år som vintrar medfört avgörande skillnader. En översiktlig väderanalys har inte visat på några större skillnader mellan åren, medan däremot en kontroll av inventeringsdata från andra områden utanför denna inventering (på Öland och Gotland) har visat att 2004 måste betecknas som ett ovanligt gott år för framför allt de flesta vadare (Jan Pettersson muntligen).
32.	Ottvall, Richard, et al. (författare) Landskapets betydelse för fåglarnas förekomst och populationsutveckling : En pilotstudie med monitoringdata från Svensk Fågeltaxering och NILS 2009 Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract Populationsutvecklingen hos ett antal utvalda fågelarter används idag som indikatorer påhur den biologiska mångfalden utvecklas, både inom EU och i Sverige. Det ärföljaktligen av största vikt att kunna förklara fågelpopulationernas utveckling. En av deviktigaste faktorerna härvidlag är landskapets sammansättning och utveckling. I Sverigesamlas fågeldata från häckningstid in av Svensk Fågeltaxering (genom de s.k.standardrutterna). Detaljerade habitatdata samlas parallellt in av Nationell Inventering avLandskapet i Sverige (NILS). De två systemen är rikstäckande, geografiskt överlappandeoch data samlas in med standardiserade metoder.Till denna rapport använde vi redan tillgängliga GIS-skikt med habitatdata (SvenskMarktäckeData, skogliga data från kNN-Sverige samt altituddata) för att undersöka ivilken utsträckning nästa generations habitatdata av den typ som NILS för närvarandesamlar in kan gå att använda till att förklara olika fågelarters förekomst. Detta för att vi iframtiden skall kunna använda förändringar i habitatens utbredning och kvalitet till attförklara antalsförändringar hos fåglarna.En viktig del av arbetet var att finna lämpliga analysmetoder och relevant statistiskbehandling av data. Vi arbetade med flera olika statistiska metoder, med tyngdpunkt pålogistisk regression och ROC-kurvor (Receiver Operating Curve). I analyserna har vifokuserat på de jordbruks- och skogsfåglar som används som miljömålsindikatorer.Både kvalitativa (närvaro/frånvaro) och kvantitativa (antal individer) mått påfågeltillgången korrelerade väl med förekomsten av olika habitat. Bäst korrelation fann viför typiska jordbruksfåglar, även om flera av jordbruksarterna även förekom i andramiljöer. Även förekomsten av ett par andra habitatspecialister, ringtrast (stenbranter ifjällen) och backsvala (grustag), gick med stor precision att förutsäga med hjälp avhabitatdata. Antal jordbruksarter sedda per inventeringsrutt ökade med mängdenjordbruksmark runt rutten. Först vid ungefär 30 % jordbruksmark förekommer de flestajordbruksarter. Artrikedomen bland skogslevande fåglar var högst när lövskogsinslagetvar ungefär 25 %, men kopplingen till habitat var svagare än för jordbruksfåglarna.En given yta jordbruksmark eller skog höll i många fall fler individer av en art omäven omgivningen innehöll stora mängder av det föredragna habitatet. En arts förekomstpåverkas alltså inte bara av habitatförekomsten i fågelns omedelbara närhet utan även ilandskapet i större perspektiv.Inom Svensk Fågeltaxering beräknas i huvudsak artspecifika populationstrender. Dehabitatbeskrivningar som nu kan göras med NILS-data möjliggör separatatrendberäkningar för de populationer av en art som uppträder i olika habitat. I ett exempelpå hur sådana analyser kan göras fann vi att trender för de törnskator och gulsparvar somförekommer i jordbrukslandskap respektive övriga habitat var ungefär de samma.Vi har visat att det redan med tillgängliga habitat- och fågeldata går att görameningsfulla analyser om olika fågelarters absoluta och relativa förekomst på olikageografiska nivåer. Det finns dock brister i befintliga habitatdata, framför allt är mångahabitatklasser väl grova. De metoder vi nu provat ut kommer att bli än mer kraftfulla närnya, mer detaljerade habitatdata blir tillgängliga inom NILS. Vi föreslår därför att merdetaljerade analyser görs i den takt som nya NILS-data blir tillgängliga. Givet skogensdominerande betydelse som fågelhabitat är det av speciell vikt är att närmare utredasambanden mellan fågelförekomsten där och de habitatstrukturer som utpekas somviktiga för biologisk mångfald i miljömålet Levande skogar. Motsvarande analys börockså göras för fåglar i odlingslandskapet.
33.	Ottvall, Richard, et al. (författare) Morphological and molecular sex identification of Redshanks Tringa totanus 2007 Ingår i: Bird Study. - Tring, Herts. : British Trust for Ornithology. - 0006-3657 .- 1944-6705. ; 54:1, s. 127-129 Tidskriftsartikel (refereegranskat)
34.	Ottvall, Richard, et al. (författare) Nesting success in Redshank Tringa totanus breeding on coastal meadows and the importance of habitat features used as perches by avian predators 2005 Ingår i: Bird Study. - 0006-3657. ; 52:3, s. 289-296 Tidskriftsartikel (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract Capsule Nest survival rates could not be explained by distance to habitat edges or other features used by predators. Aims To investigate if predation on Redshank nests was affected by habitat characteristics at a local scale. Methods We examined survival rates of Redshank nests on coastal meadows on the Baltic island of Gotland, Sweden, over two breeding seasons. We analysed nest survival rates in relation to several habitat characteristics that may benefit predators searching for nests. We examined existing studies concerning predation rates on wader nests in relation to edges and habitat features potentially used by avian predators. Results We found no significant effects of distance to habitat edge or to nearest potential lookout for avian predators or to shoreline. Abundance of Lapwings Vanellus vanellus, an aggressive species with active nest-defence, did not have any significant effect on nest survival rate, nor did vegetation concealment of nests. Nest survival rates were significantly different between years and lower later in the season. Conclusions There is only weak support for general effects on wader nest predation rates of proximity to edges and features used by avian predators. Simple mechanical management actions such as removal of trees and bushes on coastal meadows may not directly, and by itself, result in higher reproductive success of waders. Further understanding is needed of the behaviour of predators and the composition of the predator community in different landscapes in order to increase the efficiency of management actions to remove threats to vulnerable species on coastal meadows.
35.	Ottvall, Richard, et al. (författare) No evidence of genetic differentiation between lesser redpolls Carduelis flammea cabaret and common redpolls Carduelis f. flammea. 2002 Ingår i: Avian Science. - 1424-8743. ; 2:4, s. 237-244 Tidskriftsartikel (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract The remarkable variation in plumage and morphological characters in the redpoll complex Carduelis flammea-hornemanni has puzzled taxonomists for several decades. In contrast, molecular studies have not revealed any genetic differentiation among the phenotypic redpoll forms. This could either be a result of high present-day gene flow or morphological differentiation following a rapid and recent population expansion. We sequenced a major portion (960 bp) of the mitochondrial control region in individuals of the two taxa Carduelis flammea flammea and C. f. cabaret. Birds were sampled on autumn migration in southern Sweden (n = 30) and on breeding areas in southern Norway (n = 11). We found 22 variable sites defining 26 different haplotypes, of which most (22/26) were singletons. The level of haplotype and nucleotide diversity was low in the two taxa and we found no evidence of genetic differentiation. A mismatch distribution was very similar to that expected from a sudden population expansion model. Our estimates suggest that the redpoll population expanded during the last glaciation episode from a small population to a long-term effective population size of 230 000 females. The findings in our study suggest that the morphological differentiation between the two taxa occurred rather recently but after the population expansion.
36.	Ottvall, Richard, et al. (författare) Ortolansparvens Emberiza hortulana förekomst och habitatval i Sverige 2008 Ingår i: Ornis Svecica. - 1102-6812. ; 18:1, s. 3-16 Tidskriftsartikel (refereegranskat)
37.	Ottvall, Richard (författare) Population ecology and management of waders breeding on coastal meadows 2004 Doktorsavhandling (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract Many wader (Charadrii) populations are declining throughout in Europe, but the underlying causes are often poorly known and diverse. To fully grasp the reasons behind declines in vulnerable wader populations, it is crucial to understand the demography. In my thesis, I have focused on the viability and management of waders occurring on coastal meadows in the Baltic Sea using redshank (Tringa totanus) as a model species. I have collected data on demographic parameters in a redshank population on Gotland. I also collected DNA samples of redshanks from several populations in northern Europe to investigate population genetic structure. By using two genetic methods, sequencing mitochondrial DNA and screening AFLP (Amplified fragment length polymorphisms), I found some evidence in the redshank of a recent expansion from a bottle-necked population. I also found significant genetic differentiation between suggested subspecies in Europe but not between populations within the Baltic region. This indicates that redshank populations in Europe constitute at least three separate management units. Survival of redshank nests was low in my study area due to predation, mainly by corvids and foxes. Nest success was not related to habitat characteristics at a local scale. I found no significant effects on nest success of distances to habitat edge or to nearest potential lookout for avian predators. Abundance of an aggressive species with active nest-defence did not have any significant effects on nest survival rates, nor did vegetation concealment. Furthermore, nest success differed between years and was lower later in the season. On average, only 19% of nests survived until hatching, and only 13% of chicks survived until fledging. Adult survival of redshanks on Gotland was slightly higher (80%) than previous estimates (72-77%). By using deterministic population matrix modelling, I found evidence of non-viability in the redshank population on Gotland suggesting that management actions might have to be taken to prevent population decline. The results of the modelling indicate that it is important to preserve the already high adult survival but also to improve survival of nests and chicks simultaneously. Finally, I evaluated population trends over time of four wader species on the Baltic island of Öland and tested for spatial heterogeneity in population trends. Breeding densities of investigated species were positively related to grazing management and local changes in management affected the local change in wader densities. However, average grazing intensity increased over time whereas wader numbers generally remained constant or declined; thus, changes in grazing intensity could not explain changes in overall breeding numbers.
38.	Ottvall, Richard, et al. (författare) Population trends for Swedish breeding birds 2009 Ingår i: Ornis Svecica. - 1102-6812. ; 19:3, s. 117-192 Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract We have assessed the population trends for the 255 bird species breeding in Sweden (including distinct subspecies), based on data for the last 30 and 10 years, respectively. Over the past 30 years more species have decreased (38%) than increased (32%) in numbers. In particular, formerly common farmland species have fared poorly but this is also true for some forest species. Over the past 10 years there are more species with increasing trends (29%) than there are species with decreasing trends (19%). Trends for several species in long-term decline have levelled off and have in some cases even started to increase. It is not known whether this recent change is a result of conservation efforts or simply that population numbers have stabilised at lower levels now permitted by the environment. It is therefore essential to initiate research devoted to finding factors directly linked to ongoing population changes, particularly for species in longterm decline. To cover population trends for all Swedish species additional monitoring programmes are needed, in particular on owls and in mountain habitats.
39.	Ottvall, Richard, et al. (författare) Population trends for Swedish breeding birds 2009 Ingår i: Ornis Svecica. - : University of Lund. - 1102-6812. ; 19:3, s. 117-192 Tidskriftsartikel (refereegranskat)
40.	Ottvall, Richard, et al. (författare) Populationstrender för fågelarter som häckar i Sverige 2008 Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)
41.	Ottvall, Richard, et al. (författare) Populationstrender för fågelarter som häckar i Sverige 2008 Bok (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)
42.	Ottvall, Richard, et al. (författare) Samordning av den biogeografiska uppföljningen och åtgärdsprogram för väddnätfjäril (Euphydras aurinia) och asknätfjäril (Euphydras maturna) 2014 Rapport (populärvet., debatt m.m.)
43.	Ottvall, Richard, et al. (författare) Sensitivity analysis of a migratory population of Redshanks Tringa totanus : a forewarning of a population decline? 2005 Ingår i: Wader Study Group Bulletin. - Ebford : Wader Study Group. - 0260-3799. ; 107, s. 40-45 Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract Several wader species breeding in agricultural landscapes are declining in Europe. Here, we present evidencethat reproduction in a subpopulation of an abundant but vulnerable wader species, the Redshank Tringa totanus,is too low for self-sustainability. We used population data collected from Gotland, SE Sweden, during thebreeding seasons of 1997–2003. We used analytic and simulation-based sensitivity analyses of a stage-basedmatrix model of female Redshanks to compare the relative importance of specific vital rates to λ (populationgrowth rate). For each vital rate, we present estimates of mean values and parameter limits. At mean valuesof vital rates, λ is estimated to 0.876, while the computer simulation yields an average λ of 0.860 (95% confidenceintervals: 0.770–0.950), which is significant lower than 1. Further, analytic sensitivity of λ is highestto adult survival followed by chick survival and nest success. Analytic elasticity of λ ranks vital rates in a similarway as analytic sensitivity, and the computer simulation also indicates that the rankings of sensitivities andelasticities are robust to parameter uncertainties. In the simulated data, almost half of the variation in λ wasexplained by variation in adult survival (41%). The explanatory power of chick survival (27%) and nest successof first clutches (22%) was intermediate while other vital rates accounted for negligible amounts of variation.We conclude, however, that the potential to increase an already high adult survival is limited. Therefore,management actions should aim to increase reproductive success mediated via decreased nest predationrates and increased survival of Redshank chicks simultaneously.
44.	Ottvall, Richard, et al. (författare) Sensitivity analysis of a migratory population of redshanks Tringa totanus: a forewarning of a population decline? 2005 Ingår i: The Wader Study Group Bulletin. - 0260-3799. ; 107, s. 40-45 Tidskriftsartikel (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract Several wader species breeding in agricultural landscapes are declining in Europe. Here, we present evidence that reproduction in a subpopulation of an abundant but vulnerable wader species, the Redshank Tringa totanus, is too low for self-sustainability. We used population data collected from Gotland, SE Sweden, during the breeding seasons of 1997[long dash]2003. We used analytic and simulation-based sensitivity analyses of a stage-based matrix model of female Redshanks to compare the relative importance of specific vital rates to [lambda] (population growth rate). For each vital rate, we present estimates of mean values and parameter limits. At mean values of vital rates, [lambda] is estimated to 0.876, while the computer simulation yields an average [lambda] of 0.860 (95% confidence intervals: 0.770[long dash]0.950), which is significant lower than 1. Further, analytic sensitivity of [lambda] is highest to adult survival followed by chick survival and nest success. Analytic elasticity of [lambda] ranks vital rates in a similar way as analytic sensitivity, and the computer simulation also indicates that the rankings of sensitivities and elasticities are robust to parameter uncertainties. In the simulated data, almost half of the variation in [lambda] was explained by variation in adult survival (41%). The explanatory power of chick survival (27%) and nest success of first clutches (22%) was intermediate while other vital rates accounted for negligible amounts of variation. We conclude, however, that the potential to increase an already high adult survival is limited. Therefore, management actions should aim to increase reproductive success mediated via decreased nest predation rates and increased survival of Redshank chicks simultaneously.
45.	Ottvall, Richard, et al. (författare) Uppföljning av häckfåglars förekomst och utbredning på öländska sjömarker 2005 Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract Denna rapport sammanställer resultat från delprojektet "Uppföljning av arters förekomst och utbredning" som ingår som en del i övervakningen inom LIFE-projektet "Strandängar och våtmarker i det öländska odlingslandskapet" som Länsstyrelsen i Kalmar driver. Arbetet har utförts i samarbete med Högskolan på Gotland, Lunds universitet, Naturvårdsverket och Jan Pettersson (JP Fågelvind). Delprojektet har omfattat häckfågelinventeringar av sjöfåglar år 2003 respektive 2004 inom projektområdet. Dessa inventeringar som omfattade simfåglar, vadare och måsar, trutar och tärnor var en upprepning av motsvarande inventeringar som genomfördes i strandnära betesmarker på Öland år 1988 respektive 1998. Vi studerade också kläckningsframgång hos vadare kopplat till predation (främst kråka, korp och räv) och trampskador från betande djur. Överlevnaden hos vadarbon under-söktes vid olika tätheter av betesdjur. Häckfågelinventeringarna kompletterades med uppföljning av andelen lyckade häckningar av rödbena som fungerade som en modellart för häckningsframgång hos vadare i allmänhet. För detta krävdes att en metod för uppföljning av effekten av predation av ägg och ungar utarbetades och prövades.
46.	Ottvall, Richard (författare) Åtgärdsprogram för hotade vadare på strandängar, 2015–2019 2016 Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract Hotade vadarfåglar på strandängar.Hävdade gräsmarker i södra Sverige som sköts med slåtter eller bete utgör viktiga livsmiljöer för brushane, rödspov och svartbent strandpipare. Brushanen förekommer regelbundet som häckande endast på kustnära öländska sjömarker och gotländska strandängar. Rödspoven har sitt starkaste fäste på Öland där den förutom på sjömarker också förekommer på alvarmark. Mindre antal rödspov häckar i Halland, Östergötland, Skåne, Blekinge och på Gotland. Svartbent strandpipare anses vara utgången som svensk häckfågel men uppträder årligen med enstaka individer på kustlokaler och häckningsförsök har gjorts vissa år, särskilt på Öland. Minskad areal av hävdade gräsmarker, fragmentering av livsmiljöer och dränering är viktiga landskapsförändringar som varit negativa för vadarfåglarna. Hög predation har påverkat föryngringen och försvårat överlevnadsmöjligheter för små populationer. Omfattande störning och viss exploatering på lokaler där svartbent strandpipare tidigare förekom kan också ha bidragit till artens utgång som regelbunden häckfågel. För att gynna hotade vadarfåglar rekommenderas förbättrad skötsel av hävdade gräsmarker med nyskapande av tillfälliga vattensamlingar under vadarnas häckningssäsong. På lokaler med högt predationstryck kan det vara aktuellt att bedriva predatorkontroll i syfte att öka vadarnas häckningsframgång.Åtgärdsprogram för bevarande av hotade arter.
47.	Pakanen, V. M., et al. (författare) Low frequencies of supernormal clutches in the Southern Dunlin and the Temminck's Stint 2019 Ingår i: Ardea. - : Netherlands Ornithologists' Union. - 0373-2266. ; 107:1, s. 61-74 Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract Supernormal clutches are found across bird species. Such clutches often result from more than one female laying eggs in the same nest and can reflect different behaviours from parasitism to laying mistakes. Enlarged clutches are readily visible among waders due to a maximum maternal clutch size of four eggs, yet surprisingly little is known about this phenomenon. Since supernormal clutches are rare, large sample sizes are required to reliably quantify their natural frequencies. We used a large dataset to estimate the frequency of supernormal clutches in the polygamous Temminck's Stint Calidris temminckii and the monogamous Southern Dunlin C. alpina schinzii, and examine the timing of supernormal clutches in relation to the general distribution of nest initiation dates. While supernormal clutches were very rare, they were over four times more common in the Temminck's Stint (0.50%, n = 1594) than in the Southern Dunlin (0.11%, n = 2766). Dunlin show among the lowest frequency of supernormal clutches reported for waders. In the Temminck's Stint, supernormal clutches were found in the middle of the season, while in the Southern Dunlin such clutches occurred in late season replacement nests. The higher rate and timing of enlarged clutches in Temminck's Stints probably relates to the species' breeding system, which can include simultaneous courtship of multiple partners, but more work is needed to assess the relative influence of different factors. We argue that intraspecific nest parasitism is unlikely to be a primary reproductive tactic in small sandpipers.
48.	Pettersson, Lars B., et al. (författare) Biogeografi sk uppföljning 2014 av dagfj ärilar inom habitatdirektivet 2014 Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract Rapporten sammanfattar fjärilsinventeringar utförda under 2014 inom Biogeografisk uppföljning som drivs av Naturvårdsverket. Detta var första året med skarpa inventeringar efter flera års eftersök av dagfjärilar i fjällen och en säsongs utprovning av inventeringsmetodik. Bra väderförhållanden i fjällen innebar att inventeringarna av fjällens fjärilar gick över förväntan. Således kunde 28 ytor inventeras och totalt noterades 20 högnordiska blåvingar på 7 ytor, 28 dvärgpärlemorfjärilar på 8 ytor samt 4 fjällsilversmygare på 1 yta. Svartfläckig blåvinge sågs med 188 individer på 25 inventerade lokaler och tillsammans med data från Svensk Dagfjärilsövervakning täcktes en stor del av artens utbredningsområde. Brun gräsfjäril inventerades främst i Dalarna där 21 lokaler besöktes och arten påträffades på 18 av dessa med totalt 234 individer. Asknät- och väddnätfjäril inventeras med räkning av larvkolonier i augusti-september. På 50 lokaler som inventerades inom Biogeografisk uppföljning noterades 1196 larvkolonier av väddnätfjäril. Asknätfjäril inventerades på en lokal i Uppsala län samt 17 lokaler i Örebro län med totalt 358 noterade kolonier. Under året har också inventeringar av mnemosynefjäril knutits till projektet. Totalt räknades 646 individer fördelat på 26 lokaler och dellokaler.
49.	Pettersson, Lars B., et al. (författare) Svensk Dagfjärilsövervakning Årsrapport 2013 2013 Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract Detta är den fjärde årsrapporten från Svensk Dagfjärilsövervakning, ett nationellt miljöövervakningsprogram som koordineras av Lunds universitet på uppdrag av Naturvårdsverket sedan 2010. Svensk Dagfjärilsövervakning är ett samarbete mellan Sveriges Entomologiska Förening, Naturvårdsverket, Lunds universitet, Sveriges lantbruksuniversitet och Länsstyrelserna. Verksamheten möjliggörs av frivilliga landet runt som mellan den 1 april och 30 september räknar fjärilar. Räkningen sker med en gemensam, systematisk metodik och fördelas på 3-7 inventeringstillfällen under säsongen. Det finns två olika sätt att övervaka, dels punktlokaler som är områden med 25 m radie som bevakas i 15 min per besök, dels slingor som är 0,5-3 km långa rutter som man inventerar i lugn promenadtakt. Genom att övervakningen upprepas inom säsongen och över flera år är det möjligt att skatta hur fjärilsfaunan förändras i antal och i artsammansättning.Det fjärde årets övervakning har resulterat i rapporter från 162 slingor och 217 punktlokaler, motsvarande 20 % fler slingor och 7 % fler punktlokaler. Slingorna och punkterna är spridda över hela landet, från Beddingestrand i söder till Vuollerim i norr. Antalet rapportörer under 2013 har varit 269 och Svensk Dagfjärilsövervakning har räknat in 65967 fjärilar av 91 arter.I medeltal har det setts 12,7 arter per punktlokal och 18,4 arter per slinga. För varje funnen fjärilsart redovisar rapporten 2013 års observationer som ett totalantal, en utbredningskarta och figur över de veckor då arten påträffats. Talrikaste arterna 2013 var i tur och ordning luktgräsfjäril, följd av slåttergräsfjäril och rapsfjäril. Trender i antal mellan 2010 och 2013 har skattats med hjälp av analysverktyget TRIM för 90 dagfjärils- och bastardsvärmararter. Av dessa minskade 27 arter jämfört med 2010, 12 arter ökade, medan övriga arter varierade så pass mycket att trenderna är osäkra. Sammanvägda index, så kallade miljöindikatorer har räknats fram för dels de tolv arter som ingår i den europeiska miljöindikatorn för gräsmarksfjärilar och dels de tjugo vanligaste fjärilsarterna. Båda indikatorerna visar på en nedgång under 2012. Under 2013 återhämtar sig gräsmarksarterna i antal.
50.	Pettersson, Lars, et al. (författare) Biogeografisk uppföljning 2014 av dagfjärilar inom habitatdirektivet. 2017 Rapport (populärvet., debatt m.m.)

Skapa referenser, mejla, bekava och länka

Länka till träfflistan

Träfflista för sökning "WFRF:(Ottvall Richard) "

Avgränsa träffmängd

År