| 1. |
- Andersson, Ulrika, et al.
(författare)
-
Murbräcka
- 2024
-
Ingår i: The Significance of Gregor Noll. - 9789152794043 ; , s. 220-222
-
Bokkapitel (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)
|
|
| 2. |
- Bexelius, Maria, et al.
(författare)
-
27 forskare : Så kan EU:s murar rivas
- 2015
-
Ingår i: Dagens samhälle. - : Sveriges kommuner och landsting. - 1652-6511. ; :20150923
-
Tidskriftsartikel (populärvet., debatt m.m.)
|
|
| 3. |
- Brännström, Leila, et al.
(författare)
-
Guest Editorial: Tech and the transformation of legal imagination
- 2023
-
Ingår i: AI & Society: The Journal of Human-Centred Systems and Machine Intelligence. - London : Springer. - 0951-5666 .- 1435-5655. ; 34, s. 309-314
-
Tidskriftsartikel (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- This special section on ‘Tech and the Transformation of Legal Imagination’ is an attempt at creatively exploring the law of the tech era. We believe that emerging lines of continuity and discontinuity in the current moment of tech-induced legal transformation are insufficiently investigated. Together with the authors of this special section, we therefore set out in an effort to recover and reimagine the histories of the law/tech nexus, to critically examine the imaginaries operative in the ongoing transformation but also to imagine the future of law. In so doing, we cover two different constellations: one in which the law is imagined, and another in which the law imagines. As this structure is one that operates in other disciplines, too—computer science is imagined as much as it imagines—we believe it will be a useful entry point for readers beyond the discipline of law to explore the relation between tech, law and imagination. In all, we make a move from the general theme of tech, legal transformation and imagination to the more specific one of tech and the transformation of legal imagination.
|
|
| 4. |
- Brännström, Leila, et al.
(författare)
-
Legal imagination and the US project of globalising the free flow of data
- 2023
-
Ingår i: AI & Society. - London : Springer. - 0951-5666 .- 1435-5655.
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Today, the US pursues the global capture of data (understood as a significant engine of growth) by way of bi- and plurilateral trade agreements. However, the project of securing the global free flow of data has been pursued ever since the dawn of digital telecommunication in the 1960s and the US has made significant legal efforts to institutionalise it. These efforts have two phases: In the first 1970s and 80s “freedom of information” phase, the legal justification (and contestation) of the global free flow of data hinged on imagining data as information, and its exchange as a practice of liberty. The second phase began in the late 1990s and continues today. In this phase, the free flow of data is aligned with a free-trade agenda in the context of first e-commerce and, starting in the 2000s, through attempts at creating a global public domain of personal data for the platform economy. The global free flow of data is an intrinsic aspect of informational capitalism. Assuming a constitutive, but not commanding role for law in informational capitalism, we conclude that the US attempt at ensuring free flow for its informational corporations is neither an entirely contingent nor a necessary outcome. It is a product of legal imagination. © 2023, The Author(s).
|
|
| 5. |
- Brännström, Leila, 1974, et al.
(författare)
-
Tech and the Transformation of Legal Imagination
- 2023
-
Ingår i: Law and Critique. - Dordrecht : Springer. - 0957-8536 .- 1572-8617. ; 34:3, s. 309-314
-
Tidskriftsartikel (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Editorial for Special issue
|
|
| 6. |
- Drake, Leyla Belle, Doktorand, 1982-, et al.
(författare)
-
När det universella exkluderar
- 2019
-
Ingår i: Glänta. - Göteborg : Glänta produktion. - 1104-5205. ; :3-4, s. 106-118
-
Tidskriftsartikel (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- This article investigates the increasing use of 'suspicion of commission of war crimes and crimes against humanity' in the Swedish asylum system as a legal means of excluding asylum seekers from refugee protection. The article contextualizes contemporary empirical data and argues that exclusion clauses, such as those mentioned in Article 1F of the 1951 Refugee Convention, are best understood in the political and historical context of the development of international law––going back to Fransisco de Vittoria and the Spanish conquest of America––as a regime of creating global order through systematic exclusion of non-Western subjects.
|
|
| 7. |
|
|
| 8. |
|
|
| 9. |
- Gunneflo, Markus, et al.
(författare)
-
Öppet brev till Tobias Billström om 7 oktober och rätten till självförsvar inom folkrätten
- 2024
-
Ingår i: Dagens Juridik.
-
Tidskriftsartikel (populärvet., debatt m.m.)abstract
- Sedan Hamas attack den 7 oktober har vi vant oss vid att höra Sveriges regering uttrycka att Israel har “rätt till självförsvar inom folkrätten”. Det är inte en dålig utgångspunkt, men den förpliktigar och dess betydelse förändras också över tid. Vi menar att regeringen nu har kommit till en punkt där Sverige måste säga andra saker om vi fortfarande vill vara ett land som låter sin utrikespolitik styras av folkrätten. Låt oss förklara. Hamas attack den 7 oktober och de urskillningslösa raketangreppen efteråt är krigsförbrytelser. Folkrätten förbjuder attacker mot civila, gisslantagande och en lång rad andra handlingar som utfördes den dagen. Ett annat sätt att beskriva handlingarna är brott mot mänskligheten. När den svenska regeringen säger att Israel har en rätt till självförsvar inom folkrätten har man redan fattat beslutet att oavsett hur avskyvärda handlingarna den 7 oktober var, och hur de beskrivs folkrättsligt, så måste Israels svar förhålla sig till det internationella regelverket. Självförsvar är Israels officiella förklaring för sina handlingar efter den 7 oktober, och särskilt från den 14 oktober då krigshandlingarna i Gaza intensifierades. För en stor del av världens länder har det varit viktigt att hålla med. Ställd inför attacken den 7 oktober går ett sådant ställningstagande att förstå. Samtidigt har världens folkrättsexpertis debatterat vad en rätt till självförsvar i förhållande till Gaza egentligen innebär. Detta har att göra inte så mycket med attacken som sådan utan med Gazas folkrättsliga status. Det går att hävda att Israel inte har en rätt till självförsvar för att Gaza alltjämt är ockuperat. Men låt oss istället följa den svenska regeringens utgångspunkt att Israel har en rätt till självförsvar. En sådan rätt har nämligen både tillåtande och begränsande konsekvenser. De sedvanerättsliga kraven på rätten till självförsvar utgörs av nödvändighet och proportionalitet. De innebär i korthet att självförsvaret ska vara nödvändigt för att avvärja den attack som staten har blivit utsatt för och proportionerlig i förhållande till dess konsekvenser. Dessa krav gäller under hela den tid som självförsvaret utövas. Huruvida de är uppfyllda eller ej är således en bedömning som är föränderlig över tid. Det sätt på vilket israeliska regeringsföreträdare uttalade sig i samband med att den större operationen inleddes i Gaza gav anledning till oro. Hur ska Israel helt kunna göra sig av med Hamas? I takt med att vi har kunnat se denna ambition omformas till krigshandlingar, kan vi konstatera att Israels självförsvar går utöver nödvändighet och proportionalitet och således inte längre företas ”inom folkrätten”. Det finns folkrättsliga regler också kring hur krigshandlingar får företas på mer detaljerad, taktisk nivå. Detta är krigets lagar. En grundbult i denna är att anledningen till kriget är ovidkommande. Till stora delar är det också ovidkommande om motståndaren, som i detta fall, själv har begått krigsförbrytelser. Vi har många gånger hört att Gaza är extremt tätbefolkat. Vi har också hört om en stor mängd Hamas-soldater som är utspridda bland civilbefolkningen samt i ett omfattande tunnelnätverk under mark. Israel har använt en så stor mängd flygattacker efter den 7 oktober att tidigare krig som Israel har bedrivit i Gaza bleknar i jämförelse. Konsekvenserna för civilbefolkningen är ofattbara. Fler mål än tidigare angrips och mindre precisa vapensystem används. Men hur står sig dessa handlingar i förhållande till krigets lagar? Här duger inte några svepande bedömningar. Dessa normer befinner sig på en militärt taktisk nivå. Varje attack ska bedömas utifrån det specifika militära syftet och vad befälhavaren kunde veta vid tillfället för beslutet. Det höga antalet civila som har dödats är enbart indicier på att förbudet mot urskillningslöst våld kan ha överskridits och/eller att befälhavarens proportionalitetsbedömningar är så tillåtande att de är folkrättsstridiga. Men vi vet omständigheterna vid en del attacker, bland annat attacken mot sjukhuset al-Shifa, och även attacker där Israel på ett utförligt sätt har beskrivit vem eller vad man har angripit och där den militära nödvändigheten av attacken kan ställas mot civila offer. I dessa fall kan vi gå från indicier på olaglig krigföring till tydlig bevisning om att så är fallet. Sjukhus får inte angripas. Att undantaget om att medicinska enheter har använts på ett sätt som är skadligt för motparten skulle vara uppfyllt har inte kunnat påvisas. Ett fall där en av de påstådda angriparna för attacken den 7 oktober angreps i ett flyktingläger aktualiserar hur Israels proportionalitetsbedömningar verkar se helt annorlunda ut i detta krig jämfört med tidigare. Den israeliska militärens ”tolerans” mot civila dödsoffer har förvånat, för att inte säga chockat, även hårdföra experter i krigets lagar. De går långt utöver de gränser som jämförbara krigsmakter såsom USA har satt upp i exempelvis kriget mot ISIS. Vi vill här igen understryka att vad Israel blev utsatt för den 7 oktober och alltjämt blir utsatt för i termer av fortsatt raketbeskjutning och ej återbördad gisslan är betydelselöst i dessa rättsliga bedömningar. Så länge vi talar om ett självförsvar ”inom folkrätten” har anledningen till kriget ingen bäring på hur kriget får utföras. Attacker mot sjukhus, mot civila, eller mot militära mål där civila offer inte står i proportion till den militära nytta som eftersträvas, är, i allvarliga fall, som här, krigsförbrytelser. Ett ökande glapp mellan Israels krigföring och krigets lagar har förstärkt uppfattningen att ett eldupphör är nödvändigt. Sveriges stöd till den icke-bindande resolution i FN:s generalförsamling som kräver detsamma, var därför viktigt. En generös tolkning av de förtydliganden som regeringen gjort i samband med omröstningen ger intryck av att man står fast vid att inte bara båda parters, utan också alla handlingar, alltjämt måste ske ”inom folkrätten”. Sveriges position till den långsiktiga lösningen av Israel-Palestinakonflikten har under lång tid varit att en Palestinsk stat etableras vid sidan av den israeliska: En tvåstatslösning. Vi tvingas då påpeka att de specifika olagliga handlingar som skett under de senaste månaderna sker i ett sammanhang av en strukturell olaglighet som står i vägen för en sådan lösning. Vad vi talar om är den ockupation som har varat i mer än femtio år. Vi talar också om en bosättarpolitik som har delat upp ett framtida palestinskt territorium i smådelar och som har letts av ett etablerande av ”fakta på marken” i direkt strid med Israels internationella förpliktelser. En permanent ockupation slutar vara en laglig ockupation och att tillåta den egna befolkningen att tränga ut den ockuperade befolkningen, tillämpa militärlagar för palestinier och inhemsk lagstifning för israeliska bosättare ser alltmer ut som en olaglig diskriminerande enstatslösning. Vi ser hur den svenska linjen – ”inom folkrätten” – undergrävs eller direkt trampas på i såväl det specifika som det strukturella, i det kortare och i det längre tidsperspektivet. Att fortsätta upprepa imperativet “självförsvar inom folkrätten” som om man inte ser vad som sker, är inte längre gångbart. Israels självförsvar bedrivs inte längre inom folkrätten. Det finns tydliga indikationer på att krigsförbrytelser nu begås i Gaza. Till dessa specifika kränkningar av folkrätten ska också läggas strukturella olagligheter som undergräver den svenska långsiktiga tvåstatslösningen. Om folkrätten inte längre är utgångspunkt för svensk utrikespolitik bör regeringen sluta använda uttrycket ”inom folkrätten”. Frågan är vilka principer som den svenska utrikespolitiken ska formas efter då?
|
|
| 10. |
|
|
| 11. |
- Jansson-Keshavarz, Sofi, 1984-, et al.
(författare)
-
On Passports
- 2015
-
Ingår i: Retfærd. - Copenhagen, Denmark : Djoef Forlag. - 0105-1121. ; 3:150, s. 92-98
-
Tidskriftsartikel (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)
|
|
| 12. |
- Jansson, Sofi, et al.
(författare)
-
On Passports
- 2015
-
Ingår i: Retfærd: Nordisk juridisk tidsskrift. - 0105-1121. ; 38:3/150, s. 92-92
-
Tidskriftsartikel (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)
|
|
| 13. |
|
|
| 14. |
- Keshavarz, Mahmoud, 1985-, et al.
(författare)
-
Targeted by Persuasion : Military Uniforms and the Legal Matter of Killing in War
- 2019
-
Ingår i: LAW TEXT CULTURE. - : UNIV WOLLONGONG. - 1322-9060 .- 2200-7121. ; 23, s. 223-239
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- In 1960 the CBS network broadcasted a 20-minute film titled 'How to Kill People: A Problem of Design'. In the film, George Nelson, a well-known American industrial designer, presents an argument concerning the historical development of weaponry design. Beginning with prehistoric stone weapons and moving on to rocket launchers and nuclear bombs, Nelson shows how the distance between the operator of these weapons and those subject to their violence has expanded greatly as weapons have become more complicated. Describing the development from a simple stone to a stone club and then to a bow and arrow, Nelson states: 'When the designer comes into the picture there's a tremendous improvement in the product. It's more interesting to look at. [The attacker] doesn't have to move quite as close. And the force of the blow is greatly increased' (1961: 47).
|
|
| 15. |
- Keshavarz, Mahmoud, et al.
(författare)
-
Targeted by Persuasion : Military uniforms and the legal matter of killing in war
- 2019
-
Ingår i: Law Text Culture. - Wollongong, NSW : Legal Intersections Research Centre. - 1322-9060. ; 23, s. 223-239
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- In this paper, we argue that the legitimation of killing in war is not simply formed by adherence to certainlegal requirements that exist apart from and prior to war; instead, we suggest, the law of armed conflict initself cannot but operate through admitting certain materials onto the battlefield as distinctively legalmaterials. Using the theory of legal materiality, we show that the military uniform is a legal material thatmakes the legal matter of legitimate targeting intelligible to law. This process happens through the waysin which the uniform shapes the possibility of visual recognition and differentiation in order to makecertain bodies targetable and others not targetable. We refer to this visual recognition and differentiationas a domain of persuasion. We show that the historical, functional and visual attributes of the uniform, asa design artefact, produce a convincing domain of distinction for the attacking agent. Finally, we turn toinsurgency, arguing that the legal matter of targeting is shaped not only by the presence, use andmanipulation of this legal material but also by the absence of it.
|
|
| 16. |
- Nilsson, Anna, et al.
(författare)
-
Talar du tyska?
- 2024
-
Ingår i: The Significance of Gregor Noll. - 9789152794043 ; , s. 102-108
-
Bokkapitel (populärvet., debatt m.m.)
|
|
| 17. |
|
|
| 18. |
|
|
| 19. |
|
|
| 20. |
- Parsa, Amin, et al.
(författare)
-
Decolonizing Labour Law: A Conversation with Professor Adelle Blackett
- 2021
-
Ingår i: Third World Approaches to International Law Review – TWAILR. - 2563-6693. ; :5
-
Tidskriftsartikel (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Professor Adelle Blackett asks ‘what happens when labour law is forced to see itself in historically rooted, relational, and contextualised terms’? While refusing continuity for its own sake, Blackett stresses the need for developing spaces in which alternative and counter-hegemonic narratives about the purpose of (labour) law are taken seriously – those emerging from labour law’s peripheries in colonised land, dispossessed and disenfranchised people in the global South and North. On 31 August 2020, Amin Parsa and Niklas Selberg from Lund University conversed virtually with Professor Blackett to discuss the trajectory of her research and teaching on decolonisation of labour law, as well as the Othering of labour law by even the most progressive factions of international legal scholarship. Professor Blackett also reflects on the significance of the #BLM movement, the role of legal academia in sealing out historical frames of oppression and exploitation, and our responsibility to cultivate a learning environment that enables students to engage with endemic anti-Black discrimination, racism and police brutality. Reflecting on her own entry to academia, Blackett once concluded that we all have ‘homework’ to do, including ‘the redemptive work of transforming the institutions we inhabit, including our universities and law faculties’. Parsa and Selberg conducted this interview in this spirit and as a step in this direction.
|
|
| 21. |
|
|
| 22. |
|
|
| 23. |
- Parsa, Amin
(författare)
-
Images of a kinder and gentler war
- 2016
-
Konferensbidrag (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- This paper attempts to move beyond the well-established argument that discourses of gender equality and feminist tropes at times have played a role in justifying, legitimizing and extending military aggression on behalf of the West in the Middle East. Instead, this paper explores the ways in which the US army in concrete terms is redoing masculinity in its presentation of itself as a gentler, kinder military force, engaged with women’s rights. The paper seeks to analyze how this presentation of a transformed masculinity is linked to actual killing practices in the US counterinsurgency operations. Taking as starting point the Internet phenomenon of YouTube Military Dads, homecoming videos of US soldiers donned in their combat uniforms who appear in kindergartens, schools, workplaces or gyms to surprise their children, the paper analyses the US Army and Marine Corps counterinsurgency manual in relation to the historically gendered aspects of the military uniform to unpack the role and meaning of representations of a softer military strategy.
|
|
| 24. |
- Parsa, Amin, et al.
(författare)
-
Inledning
- 2024
-
Ingår i: Retfærd: Nordisk juridisk tidsskrift. - 0105-1121. ; 178:4/2023, s. 7-8
-
Tidskriftsartikel (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)
|
|
| 25. |
|
|
| 26. |
|
|
| 27. |
|
|
| 28. |
- Parsa, Amin
(författare)
-
Knowing and Seeing the Combatant. War, Counterinsurgency and Targeting in International Law
- 2017
-
Doktorsavhandling (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Knowing and Seeing the Combatant investigates how does the US counterinsurgent forces make distinction between civilians and combatants during targeting practices? This dissertation is specifically focused on the visual dynamics of the contemporary targeting and as such argues that the insurgent's withdrawal from the obligation of visual self-identification as targets by not wearing military uniform reveals a complicated logic of target-ability in the laws of armed conflict (LOAC).Focusing on the legal, political and visual functions of the military uniform, this dissertation argues that LOAC legitimises lethal violence by reliance on a particular conception of human target that can be summarised as a nexus of ‘knowledge – contribution to adversarial militarised willpower – and Vision – material modes of visibility and invisibility’. This nexus of targetability, I show, is exclusively enacted by the military uniform in LOAC. The absence of the military uniform in insurgencies and the subsequent turn of the US military towards the use of technologies of visualisation for targeting purposes – in particular disposition matrix – are more than simply being ways of neutralising the invisibility of the insurgents. They are, as argued here, technologies deployed by the US to not only liberalise the geography, temporality or the ethics of targeting, but also to imply a claim of legitimacy for an expansive recasting of civilians as targets of lethal force. One function of the new technologies is indeed to make discriminate targeting, in its literal sense, possible. Yet this research is concerned with the capacity of these visual practices to present that targeting as a legitimate and legally defensible violence.
|
|
| 29. |
- Parsa, Amin, 1985-
(författare)
-
Kolbari : Workers not Smugglers
- 2022
-
Ingår i: Seeing Like a Smuggler. - London : Pluto Press. - 9780745341613 - 9780745341606 - 9781786808387 ; , s. 80-91
-
Bokkapitel (refereegranskat)
|
|
| 30. |
- Parsa, Amin, 1985-, et al.
(författare)
-
Legal Tech, the Law Firm and the Imagination of the Right Legal Answer
- 2023
-
Ingår i: Law and Critique. - Dordrecht : Springer. - 0957-8536 .- 1572-8617. ; 34:3, s. 381-394
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Legal tech is growing, and its growth provokes anxieties about the future of the legal profession as such. In this article, we examine the impact of legal tech on the central role of lawyers at law firms in crafting an imagined ‘right legal answer’ by drawing on Duncan Kennedy’s suggestion that a claim to the rightness of one’s legal propositions is a central characteristic of the legal profession. We first ask how changes in the organisation of legal services affect the ability of lawyers at law firms to produce that ‘right legal answer’. While legal tech only exacerbates already ongoing processes of eradication of routine tasks, we find that it continues to mask the role of ideology in arriving at a right legal answer under a new layer of technological projection. Second, we ask how lawyers’ ability to produce ‘the right legal answer’ is affected by, first, expert systems and, second, a legal tech application named Bryter, representing a no-code system. We find that expert systems do not permit to uphold the unity of the lawyer required for Kennedy’s model of the right legal answer, but that no-code systems as Bryter do so. No-code systems can be reduced to a slogan: Have the lawyer, but evict her ideological temptations more efficiently than before!© 2023, The Author(s).
|
|
| 31. |
- Parsa, Amin, 1985-, et al.
(författare)
-
Legislative arts : interplays of art and law
- 2022
-
Ingår i: Journal of Aesthetics & Culture. - Abingdon : Taylor & Francis. - 2000-4214. ; 14:1
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- The relation of law and art is conventionally understood through a disciplinary divide that presents art as an instrument of legal practice and scholarship or, alternatively, presents law as potential context for artistic engagement. Moving beyond disciplinary definitions, in this article we explore how art and law, as modes of ordering and action in the world, often overlap in their respective desires to engage existing material orders. Whereas law's claim of producing order appears self-evident, we try to highlight, through a concept of legislative arts, the often-overlooked similar function of artistic practices. At the heart of what we refer to as legislative arts are practices that aim to challenge law's claim of authority in ordering social life through tactical combinations of elements of art and law. In examining a set of examples that include the Tamms Year Ten campaign to close a super-max prison in the United States, the work of Forensic Architecture and practices of passport forgery, we aim to highlight the possibility of manifesting social orders beyond an exclusive reliance upon state laws. Pointing to the potentials of such legislative arts practices, this article suggests that the material ordering quality of artistic and legal practices can, and perhaps should, be weaponized for challenging and remaking the world of unjust state laws.
|
|
| 32. |
- Parsa, Amin
(författare)
-
Logistics of participation in backstage practices of international law
- 2016
-
Konferensbidrag (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Research networks, new lines of inquiries, the language for such inquiries, authorship collectives and more are formed through participation in backstage practices such as conferences, symposiums, workshops etc. If we agree on the constitutive role of such practices in shaping international law (IL) as a field of knowledge and of course making of a career in scholarship then the very material conditions of participation in backstage practices and events are also mechanisms that shape the content and directionality of the knowledge development in IL. To such material conditions of participation in the backstage events and practices, I refer as logistics of participation.In this essay I will explore the role of logistics of participation in determining participants of IL knowledge production and subsequently how such logistic necessities delimit the scoop of the thinkable in IL knowledge production.In arguing my case I will briefly explore two logistic conditions of participation and show how knowledge production in IL is precondition on certain logistic requirements that overburden scholars of institutions of the South to the point that their participation in IL knowledge production is a rarity if not all together non-existent. These two example are a) an empirical study of accessibility of academic materials such as journal articles, books and e-books as basic logistics of academic practice for Iranian scholars of IL. b) The visa regime as arguably the most materially tangible technology of impeding the actual presence and participation of scholars of the South in the scholarly events of IL.
|
|
| 33. |
- Parsa, Amin, et al.
(författare)
-
Logistics of Participation in International Law
- 2019
-
Ingår i: Backstage Practices of Transnational Law. - Abingdon : Routledge. - 9780367086572
-
Bokkapitel (refereegranskat)abstract
- This chapter explores logistics of participation as a backstage practice of international law’s knowledge production. For its purpose logistics of participation refers to material conditions of possibility of part taking. Taking essay as its form this chapter ties together seemingly dispersed threads in order to reveal how and through what practices scholars of the South are overburdened to participate and as the result the western academia retains its hegemonic presence in knowledge production of international law. The main focus of this chapter is the global visa regime as the most materially tangible technology of impeding the participation of scholars of the South in the scholarly events of international law. It will be argued that the visa regime, alongside other factors, determines the composition of international law events, limits diversity of expressions and experiences and subsequently shape international law by delimiting the scoop of the thinkable in this academic discipline.
|
|
| 34. |
|
|
| 35. |
- Parsa, Amin, et al.
(författare)
-
När det universella exkluderar – folkrätt, asyl och uteslutande
- 2020
-
Ingår i: Glänta. - 1104-5205. ; :3-4, s. 106-118
-
Tidskriftsartikel (populärvet., debatt m.m.)abstract
- Antalet asylsökande som undantas från flyktingkonventionens skydd ökar ständigt i Sverige. Leyla Belle Drake och Amin Parsa tar sig an fallet med den 69-årige afghanske mannen som nekats asyl på grund av misstankar om folkrättsbrott i Afghanistan under 80-talet, och finner en skärningspunkt mellan flyktingrätten och straffrätten. Är det i själva verket inkluderingen av de andra i en mänsklighet som styrs av universella principer som möjlig gör deras exkludering från asylrätten?
|
|
| 36. |
- Parsa, Amin, et al.
(författare)
-
Persuasive Design and Targeting of insurgents in International Law
- 2016
-
Konferensbidrag (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- The U.S. counterinsurgency – symbolised by the omnipresent killing eye of drones – as it expands from the battlefield to the monitor, is criticised for inaugurating a geographically unbounded war that subjects the everyday life of a population to wartime targeting calculation. We, however, claim that the significant feature of the so-called new technologies of looking and targeting is in their ability to negotiate laws of armed conflict into the material world in order to allude to the legitimacy of their expansive violence. Combining design studies and legal studies, we argue that war is ontologically a material and legal practice. Not because victory is achieved by legitimately destroying enemy’s material sources of power, but because wartime targeting is legitimised through certain material and visual practices that expands the authority and legitimacy to violence. We understand these practices as persuasive design. The primary site of persuasive design in war, and law, is the military uniform. From design’s perspective, a uniform is not an instrument but an interface, mediating a space between parties involved. It determines modes of action and meaning. This means that military uniform as a specific interface generates certain practices of looking that distinguishes legitimate targets of violence - i.e. combatants - from the illegitimate ones - i.e. civilians. When military uniform is abandoned in insurgencies, other technologies of looking, drones in particular, emerge primarily to provide the persuasiveness that once was provided by military uniform. Lastly we conclude that if the uniform as an interface persuaded limited possibilities of killing, the new interface; the screen provides unlimited possibilities as it moves to digitalised ways of looking.
|
|
| 37. |
|
|
| 38. |
|
|
| 39. |
- Parsa, Amin, 1985-
(författare)
-
Targeting in International Law : Counterinsurgency and the Legal Materiality of the Principle of Distinction
- 2023
-
Bok (refereegranskat)abstract
- This book is about how distinctions are drawn between civilians and combatants in modern warfare and how the legal principle of distinction depends on the technical means through which combatants make themselves visibly distinguishable from civilians.The author demonstrates that technologies of visualisation have always been part of the operation of the principle of distinction, arguing that the military uniform sustained the legal categories of civilian and combatant and actively set the boundaries of permissible and prohibited targeting, and so legal and illegal killing. Drawing upon insights from the theory of legal materiality, visual studies, critical fashion studies, and a dozen of military manuals he shows that far from being passive objects of regulation, these technologies help to draw the boundaries of the legitimate target.With its attention to the co-productive relationship between law, technologies of visualisation and legitimation of violence, this book will be relevant to a large community of researchers in international law, international relations, critical military studies, contemporary counterinsurgency operations and the sociology of law. © 2024 Amin Parsa.
|
|
| 40. |
|
|
| 41. |
|
|
| 42. |
|
|
| 43. |
|
|
| 44. |
|
|
| 45. |
- Wuttke, Matthias, et al.
(författare)
-
A catalog of genetic loci associated with kidney function from analyses of a million individuals
- 2019
-
Ingår i: Nature Genetics. - : NATURE PUBLISHING GROUP. - 1061-4036 .- 1546-1718. ; 51:6, s. 957-972
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Chronic kidney disease (CKD) is responsible for a public health burden with multi-systemic complications. Through transancestry meta-analysis of genome-wide association studies of estimated glomerular filtration rate (eGFR) and independent replication (n = 1,046,070), we identified 264 associated loci (166 new). Of these,147 were likely to be relevant for kidney function on the basis of associations with the alternative kidney function marker blood urea nitrogen (n = 416,178). Pathway and enrichment analyses, including mouse models with renal phenotypes, support the kidney as the main target organ. A genetic risk score for lower eGFR was associated with clinically diagnosed CKD in 452,264 independent individuals. Colocalization analyses of associations with eGFR among 783,978 European-ancestry individuals and gene expression across 46 human tissues, including tubulo-interstitial and glomerular kidney compartments, identified 17 genes differentially expressed in kidney. Fine-mapping highlighted missense driver variants in 11 genes and kidney-specific regulatory variants. These results provide a comprehensive priority list of molecular targets for translational research.
|
|
