| 1. |
- Kippler, Maria, et al.
(författare)
-
Biomonitorering av kadmium i urin hos svenska kvinnor
- 2024
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Exponering för låga halter av kadmium via kosten kan ge upphov till benskörhet, ökad risk för frakturer samt hjärtkärlsjukdom. Kvinnor utgör en riskgrupp. Syftet med studien vara var att jämföra halter av kadmium i urin hos svenska icke-rökande kvinnor i åldern 50–59 år boende i olika delar av landet samt att relatera kadmiumhalterna i urin till kända exponeringskällor. Medianhalten av kadmium i urin bland de undersökta kvinnorna (N=130) var 0,21 μg/g kreatinin respektive 0,20 μg/L (justerat för densitet). Åtta procent av kvinnorna hade en kadmiumhalt som överskred 0,5 μg/g kreatinin och 3 % av kvinnorna hade en halt som överskred 1 μg/g kreatinin och som visat skadlig påverkan på skelettet respektive njurarna. Kvinnor bosatta i Västerbotten och Norrbotten hade lägre kadmiumhalter i urin än kvinnor i Skåne, Stockholm och Västra Götaland. Kvinnor som var födda i ett land utanför Europa hade högre kadmiumhalter i urin än kvinnor födda i Europa. Med avseende på olika typer av livsmedel så hade kvinnor som sällan åt kött och bröd högre kadmiumhalter i urin. Likaså hade kvinnor med högre intag av baljväxter högre kadmiumhalter än kvinnor som rapporterade att de aldrig åt baljväxter. Vi fann inga signifikanta samband med andra typer av livsmedel, kosttillskott, eller källor till dricksvatten. Vi fann geografiska, etniska och kost-relaterade skillnader i kadmiumhalter i urin hos icke-rökande medelålders kvinnor i Sverige. Åtta procent av kvinnorna överskred den kadmiumhalt i urin som har kopplats till skador på skelettet. Vid jämförelse med kadmiumhalterna i urin från den föregående undersökningen 2018–2019 bland icke-rökande kvinnor i åldern 50–59 år så fanns det ingen indikation på att exponeringen har minskat över tid. Därför rekommenderas en fortsatt biomonitorering av kadmiumhalterna i känsliga grupper och insatser för att minska kadmiumexponering i befolkningen är nödvändiga.
|
|
| 2. |
- McCarrick, Sarah, et al.
(författare)
-
Toxicity of particles derived from combustion of Ethiopian traditional biomass fuels in human bronchial and macrophage-like cells
- 2024
-
Ingår i: Archives of Toxicology. - 0340-5761. ; 98:5, s. 1515-1532
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- The combustion of traditional fuels in low-income countries, including those in sub-Saharan Africa, leads to extensive indoor particle exposure. Yet, the related health consequences in this context are understudied. This study aimed to evaluate the in vitro toxicity of combustion-derived particles relevant for Sub-Saharan household environments. Particles (< 2.5 µm) were collected using a high-volume sampler during combustion of traditional Ethiopian biomass fuels: cow dung, eucalyptus wood and eucalyptus charcoal. Diesel exhaust particles (DEP, NIST 2975) served as reference particles. The highest levels of particle-bound polycyclic aromatic hydrocarbons (PAHs) were found in wood (3219 ng/mg), followed by dung (618 ng/mg), charcoal (136 ng/mg) and DEP (118 ng/mg) (GC–MS). BEAS-2B bronchial epithelial cells and THP-1 derived macrophages were exposed to particle suspensions (1–150 µg/mL) for 24 h. All particles induced concentration-dependent genotoxicity (comet assay) but no pro-inflammatory cytokine release in epithelial cells, whereas dung and wood particles also induced concentration-dependent cytotoxicity (Alamar Blue). Only wood particles induced concentration-dependent cytotoxicity and genotoxicity in macrophage-like cells, while dung particles were unique at increasing secretion of pro-inflammatory cytokines (IL-6, IL-8, TNF-α). In summary, particles derived from combustion of less energy dense fuels like dung and wood had a higher PAH content and were more cytotoxic in epithelial cells. In addition, the least energy dense and cheapest fuel, dung, also induced pro-inflammatory effects in macrophage-like cells. These findings highlight the influence of fuel type on the toxic profile of the emitted particles and warrant further research to understand and mitigate health effects of indoor air pollution.
|
|
