| 1. |
|
|
| 2. |
- Johannisson, Bengt, 1942-, et al.
(författare)
-
Organizing Societal Entrepreneurship : A Cross-Sector Challenge
- 2015. - 1
-
Ingår i: Handbook of Entrepreneurship and Sustainable Development Research. - Cheltenham : Edward Elgar Publishing. - 9781849808231 - 9781849808248 ; , s. 130-154
-
Bokkapitel (refereegranskat)abstract
- Allying and expanding the diverse fields of entrepreneurship and sustainable development research is a modern day imperative. The Handbook of Entrepreneurship and Sustainable Development Research cuts through the different approaches and perspectives of the two fields to point the way ahead for research on sustainable entrepreneurship, outlining the motivation, intentions and impact of ecopreneurs in a local, national and global context.This Handbook paints an illuminating picture of the historic and current understanding of the bond between entrepreneurship and sustainable development. The authors explore the basic contradictions between the two fields and outline the transformative role entrepreneurship can play in achieving sustainable development. 45 expert researchers and their research communities from 16 countries across Europe, Africa, Australia and North America provide original and informative contributions on a variety of issues, from women’s empowerment to climate change and organic farmers to ecotourism.With current and authorative contributions spanning the globe, this Handbook will inspire researchers, teachers and policy-makers to compose their own understanding and contribution on the fast expanding field of entrepreneurship and sustainable development.
|
|
| 3. |
- Prytz, Erik, 1985-, et al.
(författare)
-
Tillbaka till Framtidens Skadeplats : Scenarier och resultat
- 2021
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Denna rapport presenterar ett nytt kunskapsläge om framtidens skadeplats utifrån de resultat som kommit från forskningsprogrammet Effektiva räddningsinsatser på Framtidens Skadeplats 2015–2020. Rapporten är en omarbetad version baserad på rapporten Att hantera framtidens skadeplatser: scenarier och utgångspunkter för kunskapsutveckling runt räddningsinsatser och skadeplatsarbete som gavs ut av Centrum för forskning inom respons- och räddningssystem (CARER) 2016. I den rapporten presenterades ett underlag för de kommande aktiviteterna som var planerade att genomföras inom forskningsprogrammet. Rapporten beskrev också åtta olika skadeplatsscenarier som togs fram i linje med Myndigheten för samhällsskydd och beredskaps (MSB:s) dåvarande framtidsanalyser samt en analys av då tillgänglig litteratur om olyckor och katastrofer. Dessa scenarier beskrev på ett strukturerat och detaljerat sätt möjliga framtida skadeplatser av särskilt intresse ur ett praktiker- och forskningsperspektiv. I denna rapport har dessa åtta scenarier arbetats om och uppdaterats utifrån rådande läge i samhället i dag. De har också utökats med en beskrivning av en möjlig respons så som den kan se ut i framtiden inom tidsramen 10 till 15 år. Denna rapport innehåller också en övergripande beskrivning av de resultat som framkommit från de sex arbetspaketen (AP) i programmet. Inom AP2 redovisas teman om a) frivilliga och civila insatspersoner, b) semi-professionella som första insatsaktörer, c) genus, etnicitet och utsatthet, samt d) efterforskning av försvunna personer. AP3 redovisar teman om a) effektiv utlarmning av frivilliga och semiprofessionella resurser, b) prediktering, c) skadeplatslogistik, samt d) alarmering och effektivare räddningstjänst. AP4 går igenom a) IT-plattformen OP-SENS och b) lägesbilder, medan AP5 redovisar teman om a) utvärdering av ny teknik, b) utvärdering av utbildning och övning, samt c) utvärdering av ny metodik. Slutligen har AP6 redovisat teman om a) nya metoders och resurser effekt på systemnivå, samt b) värdering av frivilliga och semiprofessionella. Dessa forskningsresultat återkommer i scenarierna för att exemplifiera hur de kan omsättas i praktiskt skadeplatsarbete innan, under och efter en insats.
|
|
| 4. |
|
|
| 5. |
- Stenberg, Rebecca, 1957-
(författare)
-
Det frivilliga fältets geografi : En forskningsöversikt över det frivilliga fältets förutsättningar för samverkan inom räddning och respons
- 2022
-
Rapport (refereegranskat)abstract
- Det finns ett ökande intresse från blåljusaktörer som kommunal räddningstjänst och statlig sjö- och flygräddning samt polisen och, att samverka med frivilliga privata personer, grupper och organisationer. Det finns också ett ökande intresse från medborgare att bidra för trygghet, räddning och säkerhet. Fältet ”frivilliga verksamheter” består av en mängd olika verksamheter som på många sätt är väsensskilda, med mycket olika målgrupper, medlemmar, inriktning, kunskaper och etableringsgrad. När systematisk samverkan och utbyte mellan myndigheter/offentliga verksamheter och frivilliga verksamheter planeras är kunskapen om frivilligverksamhetens förutsättningar viktig.Inom ramen för projektet ”Frivillighetens geografi” är syftet med denna forskningsöversikt att identifiera dimensioner som kan beskriva mångfalden av frivilliga aktörer och verksamheter och som är av betydelse för räddningssamverkan och lämpliga samverkansformer mellan räddningsaktörer och frivilliga.Metoder som används för litteraturöversikten var riktade sökningar samt sökningar i Unisearch, SafeLit och Scopus efter olika aspekter av frivillighet och frivilliga inom räddning med sökorden volunteers AND citizens AND rescue OR Rescue Service AND collaboration OR co-production OR co-operation. Sammantaget gav det 41 publikationer som analyserades med riktad innehållsanalys till teman.I resultatet kunde tio olika typer av frivilliga identifieras när det gäller räddning och respons från väl inarbetade och organiserade frivilliga försvarsorganisationer till åskådare, CSR-verksamheter och exploatörer. Frånsett sist nämnda, kan de bidra inom olika områden som ställer olika krav på kunskaper och förmåga. Samverkan med frivilliga kan också inrättas olika utifrån vilka behov av kontroll eller behov av initiativ och egenutveckling som finns. Tidsperspektiv på när frivilligas bidrag gör mest nytta bör beaktas. Idag saknas i Sverige i stort sett frivilliginsatser inom förebyggande eller analys.Utöver tidsfaktorn har åtta olika dimensioner som har betydelse för den frivilliga verksamhetens möjligheter att samverka och bidra inom räddning och respons identifierats. Dessa sträcker sig från graden av inriktning mot räddning och integration i räddningssystemet till legitimitet och vilka resurser man förfogar över eller geografisk täckningsgrad.Slutsatsen är att kombinationerna av dimensioner till den frivilliga verksamhetens karaktär och särart avgör var och hur verksamheten kan bidra i en mångfald av olika möjligheter från grannsamverkan till första respons eller organisering av beredskap. Möjligheterna till samverkan med frivilliga avgörs snarare av räddningssystemets förmåga att kanalisera, hantera och ta vara på mångfalden. Frågor att ta ställning till och ett förslag till checklista utifrån slutsatserna bifogas.
|
|
| 6. |
- Stenberg, Rebecca, 1957-
(författare)
-
E-stöd i högre utbildning. Från lärare till att leda lärande.
- 2006
-
Ingår i: Nya villkor för lärande och utbildning. - Linköping : Linköpings universitet. - 9185497525 ; , s. 114-129
-
Bokkapitel (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Syftet med den här rapporten är att redogöra för ett utvecklingsprojekt med e-stöd i undervisning som genomfördes formellt 2003-2004 men där aktiviteter-na fortfarande pågår. Fokus ligger på att beskriva och reflektera över erfaren-heter och resultat av projektet i fortsatt undervisning.Det är en mycket personligt färgad rapport. Jag tillförde e-stöd till min un-dervisning med mina intentioner och sätt att undervisa och se på undervis-ning. Vad som blev mitt läranderum kommer inte att vara ditt. Du och jag kommer inte att ha helt lika ambitioner eller synsätt och kommer därmed inte att använda e-stöd på samma sätt eller påverkas på samma sätt. Snarare bör läsaren ta del av rapporten som en redogörelse för en samling möjlighe-ter och tänkbarheter som kan anpassas eller avvisas beroende på dina egna preferenser och pedagogiska intentioner.
|
|
| 7. |
- Stenberg, Rebecca, 1957-, et al.
(författare)
-
Efterforskning av försvunna personer : en internationell forskningsöversikt
- 2019
-
Rapport (refereegranskat)abstract
- Efterforskning av försvunna personer i andra fall (EFP) är den Svenska Polisens räddningstjänstområde. Det är ett område som både tar stora resurser i anspråk och utsätter berörda personer och närstående för ett stort lidande. De stora grupperna som försvinner: personer med demenssjukdomar och personer med suicidproblematik är grupper som ökar i samhället. Därmed är det ett viktigt kunskapsområde.Syftet med projektet var att göra en internationell kunskapsöversikt över forskning om efterforskning av försvunna personer, identifiera utvecklingsmöjligheter och utmaningar i verksamheten samt ge förslag till fortsatt forskning. Projektet genomfördes som en kvalitativ litteraturstudie där fokus för kartläggningen gällt att analysera och spegla forskningsområdets bredd och mångfald.Personer kan vara försvunna och/ eller saknas (missing) både ofrivilligt för att de är vilse (lost) eller frivilligt för att de håller sig undan (absent). Personen kan saknas (missing) eller inte saknas av någon. Forskningsperspektiven på området kan främst delas upp i ett s.k. geospatialt perspektiv inriktat mot geografisk positionering och eftersök. Detta perspektiv dominerar synen på verksamheten i Sverige. Det andra perspektivet ”missingness” är inriktat mot upplevelser och processer hos och kring denpersonen som försvinner, anhöriga och samhällsfrågor kring försvinnande.Stora delar av den internationella forskningen är inriktad på att utveckla och förbättra verksamheten eller ge kunskaper som är viktiga för verksamheten inom exempelvis teknikanvändning, riskbedömning och beteendeprofiler, andel återförsvinnanden, kostnader för insatser, anhörigas motiv för att anmäla försvinnanden och upplevelse av Polisens arbete i insatser.I Sverige finns ytterst begränsad forskning på området och det finns ett stort kunskapsbehov för att kunna effektivisera såväl efterforskning som förebyggande och uppföljande aktiviteter. Det gäller både rent verksamhetsstöd som digitaliserade databaser för insamling och analys av nationell statistik som idag saknas, liksom metod- och kunskapsstöd samt beslutsstöd. Det finns också ett stort behov att validera internationella forskningsresultat för svenska förhållanden. Förslag till fortsatt forskning och konkreta projekt ges som exempelvis gäller uppföljning och verksamhetsanalys, processbeskrivningar, kostnadsmodeller och kostnadsanalys samt utveckling av effektivitetsmått och nyckeltal, digitalisering och metodstöd, utveckling av samverkan med frivilliga och med andra aktörer, validering av internationella forskningsresultat för användning i Sverige, utbyten och nätverk för praktiker och forskare på området.
|
|
| 8. |
- Stenberg, Rebecca, 1957-
(författare)
-
Efterforskning av försvunna personer : Mot en kunskapsbaserad verksamhet: Polisens hantering av information och kunskap
- 2022
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Denna rapport har skrivits inom ramen för det tvärvetenskapliga forskningsprogrammet ”Effektiv räddning på framtidens skadeplats” som fokuserar på komplexiteten i det framtida räddningssystemet, till exempel med avseende på resurser, teknik, metodutveckling och utvärdering. ”Effektiv räddning på framtidens skadeplats” är femårigt och finansieras gemensamt av Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) och Linköpings universitet (LiU). Det bedrivs inom Centrum för forskning inom respons- och räddningssystem (CARER) som också är att samarbete mellan LiU och MSB.Efterforskning av försvunna personer (EFP) är polisens räddningstjänstuppgift. Varje år rapporteras ca 26 000 personer försvunna till polisen varav en fjärdedel gäller allvarliga och akuta försvinnanden som orsakar stort lidande, innebär höga kostnader och där några inte skulle överlevt om de inte återfunnits i tid.Denna rapport redogör för en delstudie i ett bredare pilotprojekt för att kartlägga verksamheten EFP. Rapporten gäller polisens hantering av information och kunskap i verksamheten och syftar till att peka på behov och ge förslag till utveckling för en långsiktig kunskapsbaserad verksamhet. Studien har utförts med kvalitativ innehållsanalys av bland annat intervjuer och dokumentstudier i flera steg.Studiens slutsatser pekar på centrala områden med behov av uppföljning och utveckling; 1) Verksamhetsuppföljning, styrning och utbildning, 2) digitalisering och digital integration, 3) EFP-metodens inriktning och olika inslag samt slutligen 4) statistik, jämförelser och samverkan med forskning för en kunskapsbaserad verksamhet. Inom digitalisering och digital integration pågår utvecklingsarbete. För samtliga områden ges förslag både för uppföljning och utveckling.
|
|
| 9. |
- Stenberg, Rebecca, 1957-
(författare)
-
Framtidens skadeplats: Förväntningar, farhågor och utvecklingsbehov : Resultat av en fokusgrupp inom kommunal räddningstjänst
- 2018
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Syftet med denna studie var att beskriva föreställningar, förväntningar och farhågor när det gäller framtidens skadeplats hos yrkesverksamma inom kommunal räddningstjänst, att identifiera centrala frågor, diskutera och problematisera dem samt att ge förslag till kunskaps- och utvecklingsperspektiv på området och lyfta fram organisatoriska utvecklingsområden.Det fanns en stor samstämmighet om att framtidens skadeplats kommer att karaktäriseras av fortsatt teknik- och kommunikationsutveckling och nya material som kommer att påverka exempelvis bränder och trafikhändelser. Det gällde bränder i nya byggnader med nya material och trafikhändelser med nya fordon och material, mer vårdslösa förare på ett vägnät som inte är anpassat – men också färre små olyckor utifrån t.ex. självkörande bilar men i stället fler skadade i olyckorna. Man förutsåg också ökande sociala spänningar som utlöser händelsekedjor och ökade inslag av hot samt en förändrade attityder till exempelvis räddningspersonal. Vidare angavs väderhändelser som allt mer extrema väder som orsakar torka och brandrisk eller översvämningar och slutligen terrorhot av olika slag. Man betonade tydligt oron för om samhället och räddningstjänsten förmår utvecklas för att möta nya typer av händelser, nya och mer komplexa uppdrag med krav på delvis annorlunda utbildning och nya attityder till räddningstjänsten både hos allmänheten och anställda. Samtidigt är dagens organisationer och produktionsformer inte är anpassade för komplexitet. För det krävs nya perspektiv som kan läggas till grund för alternativa synsätt på produktion av räddningstjänst som produktion inte bara av varor, utan som produktion av service och tjänster eller kunskapsproduktion. Det i sin tur läggs till grund för förslag på nio tänkbara organisatoriska utvecklingsområden.
|
|
| 10. |
- Stenberg, Rebecca, 1957-
(författare)
-
Framtidens skadeplats: Utvärdera och lära från samverkansövningar : Slutrapport från projektet Lärande utvärdering från samverkansövning och insats inom regional sjöräddningssamverkan
- 2019
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Många trender pekar på ett ökat behov av samverkan i framtiden, exempelvis där resurserna är glesa eller för att lösa komplexa samhällsfrågor. Inom räddning och respons är lärande och utveckling av samverkan i stor omfattning baserat på att ta tillvara och lära av erfarenheter från övningar och skarpa insatser. Utvärderingar är centrala som grund för det samtidigt som det finns kritik mot att utvärderingar är bristfälliga eller att utvärderingars resultat inte tas tillvara. Speciellt framhävs detta när det gäller samverkansövningar.Sjö- och flygräddning, SAR, är per definition ett samverkansuppdrag, lett och koordinerat av Sjöfartsverket. För att utföra sjöräddningsuppdrag är de primära resurserna utöver egna räddningshelikoptrar och mycket begränsad personal för lotsning och mätning, så kallade primärresurser som Kustbevakningen (KBV), Sjöpolis och kommunal räddningstjänst samt Sjöräddningssällskapet (SSRS). Insatserna koordineras via Sjö- och flygräddningscentralen (JRCC). Primära resurser har på ledningsnivå gemensam utbildning via Sjöfartsverket och övar tillsammans regelbundet i regional sjöräddningssamverkan, (RSS). I förlängningen är dock alla på sjön, från Försvarsmaktens marina enheter till vägfärjor och fritidsbåtar att se som tänkbara resurser och har skyldighet att hjälpa till enligt sjölagen. Det gäller också internationellt. Det innebär att förmågan att samverka mellan resurser med helt olika förmåga, olika kulturer, olika språk och delvis olika lagstiftning är själva förutsättningen för svensk sjöräddning liksom att mobilisera, strukturera och leda sådan samverkan.Det övergripande syftet med det här projektet var att tillsammans med räddningsorganisationerna utveckla utvärderingsformer för självlärande från samverkansövningar och samverkansinsatser för ökad effektivitet, lärande och möjlighet till jämförelse över tid. För att uppfylla det följdes och utvärderades fyra olika samverkansövningar i sjöräddningsregionen Mälaren- Landsort, dels med kvalitativa metoder som observation och intervjuer, dels med en enkät som ursprungligen utvecklats för Sjöfartsverket. Projektet resulterade i tre separata arbetsrapporter varav den sista helt genomfördes och författades av handläggaren för RSS-området. Resultaten av rapporterna sammanställdes och lades sedan till grund för en teoretisk analys och diskussion av hur samverkansövningar inom sjöräddning kan utvärderas och vad utvärderingar ska ta sikte på för att vara relevanta.Olika typer av samverkan kräver olika fokus i övningar och utvärderingar Förutsättningarna för sjöräddningssamverkan är annorlunda än för traditionella välfärdstjänster vilket innebär att traditionellt nordiskt perspektiv på ”horisontell” myndighetssamverkan om räddning inte är så tillämpligt. Traditionellt betonas vikten av gemensamma mål och värden som skapas under en längre tid i en demokratisk process. Det kräver dock stabila förutsättningar. Sjöräddningssamverkan är ett tillfälligt nätverk för samverkan i en kontext av hög osäkerhet där varje olycka ses som unik. Samverkanskonstellationerna är tillfälliga och baseras på tillgängliga aktörer vilket kan innebära aktörer från alla samhällssektorer, såväl yrkesmässigt verksamma och övade, som aktörer som inte alls är verksamma inom sjö- och flygräddning, som känner varandra och varandras sätt att arbeta väl eller inte alls, som har samma språk och kultur eller inte förstår varandras språk eller kultur och som slutligen kanske aldrig mer kommer att samverka. Också de fysiska förutsättningarna skiljer sig åt, där de olika aktörerna i sjöräddningssamverkan dels har olika förutsättningar som exempelvis, grundgående, räckvidd eller förutsättningar att klara is, hårt väder dels befinner sig i olika enheter där spontan och informell kommunikation många gånger är starkt begränsad.För utvärdering av sjöräddningssamverkan och samverkansövningar är därför definitioner och perspektiv som framhäver koordinering och kombinering av resurser i en räddningskedja mer relevanta och användbara än traditionella samverkansperspektiv. I stället för att fokusera på de (eventuellt) gemensamma målen hos organisationerna, fokuseras på en specifik insats i en tillfällig samverkanskedja för att lösa en specifik uppgift. I stället för varje aktörs (och individs rättvist fördelade aktivitet i övningar, fokuseras på hur olika steg i kedjan koordineras och hur olika aktörers bidrag kombineras till att räddningskedjans uppgift löses. På så sätt blir de mål som ska uppnås mer konkreta och lätta att utvärdera och divergerande myndighetsuppdrag och mål inte så störande som vid s.k. ”horisontell” samverkan.Kodifierad eller okodiferad kunskap för samverkan De kunskaper och lärande som aktualiseras i samverkansövningar kan också skilja sig åt beroende på samverkansförutsättningarna. Ju mer rutinbetonad, förutsägbar verksamheten är, ju mer man kan läsa sig till vad man ska göra i manualer, ju mer förlitar man sig på s.k. kodifierbar kunskap, dvs kunskap som kan beskrivas (kodas) och förmedlas i instruktioner och checklistor. Sådan kunskap kan ganska enkelt överföras i t.ex. utbildning och tränas. Ju mer osäker och oförutsägbar situation, där den kunskap som ska appliceras är en bedömningsfråga, och där det handlar om bedömningar som i sig är komplexa, ju mer behövs s.k. okodifierbar, tyst kunskap; hantverkskunnande som behöver övas och utvecklas. Sådana kunskaper är mer komplexa och avancerade. De kan vara individuella men också kollektiva i ett arbetslag. Det behövs visserligen rutiner och kunskaper som sitter i ryggmärgen hos var och en men det behövs också avancerade kunskapsresurser som möjliggör problemlösning och anpassning för att få samverkan att fungera i unika räddningsinsatser. Sådana kunskaper omfattar flexibel problemlösning, anpassning till förutsättningar och skapande av nya lösningar. De kan inte läsas in utan behöver övas och praktiseras.Övningsmål och övningsdesigner Övningsmål för samverkan kan vara av vitt skilda slag, från att testa eller kontrollera vad aktörerna förmår av olika inslag i samverkan, att identifiera utvecklings/lärandebehov, att öva nya kunskaper eller att utveckla, prova eller uppfinna nya sätt att samverka eller underlätta samverkan. De samverkansövningar för regional sjöräddningssamverkan som ingick i studien var i huvudsak inriktade mot att checka av förmågan inom ett antal områden. Å ena sidan kan det ses som lågt satta mål för omfattande övningar, å andra sidan var flera av de avchecknings-punkterna mycket omfattande. I flera övningar lades dock specifika övningsmål till som pekade på utveckling i form av nya deltagare, nya relationer, ny metodik. I några fall provades nya arbetsformer i övningarna vilket kan ses som vardagsinnovation.När det gäller mål och inriktning för samverkansövningar som syftar till utveckling och lärande är det viktigt att de erbjuder utmaningar inom just att definiera och prioritera problem, anpassning, om fall och omprioriteringar, liksom att övningarna inte har facit utan är öppna för att kunna lösas på olika sätt inom inriktningsbeslut.De möjligheterna finns inom såväl fältövningar, som simulering och table top-övningar och vissa webbövningar eller strategi- och rollspel. Att öva problemlösning och samverkan kan göras genom att försätta sig i nya situationer när det gäller tid, plats eller händelse eller med nya partners. Det behöver inte alltid vara en räddningssituation men det är viktigt att inte bara individuellt lärande praktiksamverkan mellan de olika statliga och kommunala räddningsledarutbildningarna samt auskultation hos andra aktörer i räddningssystemet. Kraven på parallellitet när det gäller räddningsledning för olika aktörers räddningsarbete samt att samverka med en övergripande systemledningsnivå är också mycket viktiga att öva och utveckla utifrån förutsedda behov framöver.Kommunikation Aktörer som kommunens POSOM-grupp i övning 2, eller räddningstjänstens ytbärgare i övning 4 hade inte tillgång till RAKEL-kommunikationen och kunde därmed inte följa med i vad som hände eller kommunicera/bedöma behov av egna insatser. Poliserna i övning 2 ansågs prata alldeles för mycket i headset vilket irriterade dem som hade handburna enheter i öppna båtar och begränsad hörbarhet pga. miljön. Alla medverkande måste kunna kommunicera och förstå förutsättningarna för kommunikation som fungerar för alla. Kommunikation måste också fungera i kedjans hela längd. Externt ska övningen eller insatsen kommuniceras till sekundärt berörda aktörer, allmänhet och till media. De medverkande organisationernas resurser för information och kommunikation bör därför vara en del av räddningskedjan och det är viktigt att de medverkande organisationernas kommunikatörer är övade för uppgiften.Utvärdering Målen för samverkansövningarna i studien pekade i första hand på kontrollutvärderingar där man kunde bocka av att aktiviteterna har utförts vilket är relevant för uppdraget om att hålla en beredskap som RSS-verksamheten har. Innehållsmässigt var dock övningarna komplicerade, beroende av analys, värdering och egen organisering och ställde krav både på egna grundkunskaper men också mer avancerad, okodifierad kunskap. I synnerhet gällde det den sista övningen, isövning Isabella vars uttalade mål tydligt angav okodifierad kunskap.Jämfört med de tre andra övningarna fanns en större överensstämmelse mellan inriktningen av mål, övningsdesign och utvärdering i övning 4, isövning Isabella, som genomgående hade okodifierade mål i form av att prova och utveckla, okodi
|
|
| 11. |
|
|
| 12. |
- Stenberg, Rebecca, 1957-
(författare)
-
Kyla
- 2022
-
Ingår i: Bråvallaskrinnarna 40 år. - Norrköping : Bråvallaskrinnarna. ; , s. 46-50
-
Bokkapitel (populärvet., debatt m.m.)abstract
- Kyla är något vi skridskoåkare har ett kluvet förhållande till. Kylan är ju både önskvärd för istillväxt och en faktor att hantera för behaglig åkning och att räkna med i skarpt läge, vid skador och olyckor. Eftersom isen i sig ofta har en framträdande roll i diskussioner om skridskoåkning lämnar vi den därhän och fokuserar på hur vi hanterar kyla vid åkning och incidenter samt olyckor.
|
|
| 13. |
- Stenberg, Rebecca, 1957-, et al.
(författare)
-
Lokalisering i oländig terräng : Slutrapport Terrängpejlen-projektet
- 2023
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Flygplan och personer som råkar i nöd i oländig terräng kan använda nödsändare som via satellitsystemet COSPAS-SARSAT kan meddela en räddningscentral att det är ett nödläge, samt ungefärlig position. För att sedan lokalisera nödsändaren används ofta flygande resurser, till exempel helikopter, med fast pejl-utrustning som kan fastställa riktningen mot signalkällan. Ibland kan dock flygande resurser inte användas, som till exempel vid dåligt väder eller om de är upptagna på annat uppdrag, och i dagsläget finns inget bra markbaserat alternativ. Syftet med projektet Terrängpejlen var därför att utveckla och utvärdera ett system för markbaserade pejlresurser, så kallad handpejl. Följande slutsatser kunde dras från projektet:Handpejl kommer att behövas mycket sällan vid skarpa insatser. En analys av de senaste fem årens relevanta incidenter tyder på att handpejl inte hade varit till nytta vid något tillfälle. Detta kan dock komma att ändras till exempel. som en följd av ökad frekvens av extremväder, eller vid höjd beredskap på grund av militära hot.Det finns i dag ingen pejl som är perfekt för ändamålet att lokalisera nödsändare. Av de tre pejlar som testades i projektet bedömdes två kunna uppfylla grundfunktionen, att hitta en nödsändare, men hade brister i till exempel användarvänlighet. Bäst för ändamålet bedömdes Rhotheta RT 400 vara, medan Rohde & Schwarz PR 200 är att föredra om pejlen också ska användas för att hitta störsändare, vilket kan vara önskvärt om den är stationerad på en flygplats.Pejling kan utföras av räddningstjänstpersonal på utvalda flygplatser i samverkan med fjällräddare som får agera transportörer. Vid flera flygplatser finns det fortfarande kvar pejlutrustning, trots slopat krav på detta, och det finns också intresse av att upprätthålla kunskapen.Utlarmning och kommunikation bör ske enligt dagens rutin med regelbundna samverkanskonferenser. Direkta kontaktvägar mellan pejloperatörer (flygplatspersonal) och transportörer (fjällräddare) måste upprättas och samverkan måste övas regelbundet.Nödvändig utbildning och övning omfattar utbildning av lokala instruktörer, lokal operatörsutbildning samt regelbundna samverkansövningar. Instruktörsutbildning kan genomföras av Sjöfartsverket. Instruktörerna sköter sedan lokala utbildningar och övningar, vilka bör genomföras minst en gång per år. Dessa kan kombineras med återkommande samverkansövningar tillsammans med Sjö- och flygräddningscentralen, Polisen, SOS Alarm och Fjällräddningen.Sjöfartsverket bör vara ansvarig organisation som äger pejlarna och lånar ut dessa till flygplatserna, samt har ansvar för tillsyn av verksamheten. Urval av flygplatser bör göras i första hand med utgångspunkt från geografiskt täckningsområde. Utslaget på årsbasis blir den dominerande kostnaden vid en implementering att ha flygplatspersonal i beredskap. Med ett riktpris på 250 000 SEK per pejl, blir det också en viss investeringskostnad om många flygplatser ska utrustas.
|
|
| 14. |
- Stenberg, Rebecca, 1957-, et al.
(författare)
-
Preparative collaboration for missing persons with dementia in Sweden: a pilot study
- 2023
-
Ingår i: International Journal of Emergency Services. - : Emerald. - 2047-0894 .- 2047-0908.
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- PurposeThe purpose of this paper is to give an account for preparative collaboration between the police and municipal eldercare in Sweden concerning missing persons with dementia.Design/methodology/approachDesign/methodology/approach used was a qualitative case study design, consisting of one focus group with representatives for the participating organisations, followed by directed content analysis.FindingsThe findings showed a lack of current collaboration and reluctance to new collaborative initiatives. However, when focussing on preparative collaboration of coordinated responses to missing incidents, possibilities for improvement could be identified. The improvements concerned updated personnel response checklists, along with suggestions for an elaborate life story document in eldercare, with police access. Finally, better coordination of the return of the found person and a follow up were proposed.Research limitations/implicationsIt is suggested that collaboration must be given different meanings and use different approaches adapted to the different phases in a rescue operation. In the preparation and the response phase, the focus should be on coordination of the resources available. In the pre-planning and prevention phases, as well as in evaluation and learning, horizontal collaboration is more suitable. The amount of data in this study is a research limitation which calls for further research.Practical implicationsIt is suggested that collaboration must be given different meanings and use different approaches adapted to the different phases in a rescue operation. In the preparation and the response phase, the focus should be on coordination of the resources available. In the pre-planning and prevention phases, as well as in evaluation and learning, horizontal co-operation is more suitable.Originality/valueThe originality/value of this paper can be found in the novelty of missing person research in Sweden, and in practical suggestions for preparative collaboration concerning persons with dementia who go missing. Finally, it can be found in the suggested need for a more dynamic and process-sensitive view of collaboration in SAR or rescue operations.
|
|
| 15. |
- Stenberg, Rebecca, 1957-
(författare)
-
Samverkan på liv och död
- 2022. - 1
-
Ingår i: Perspektiv på samverkan – om utmaningar och möjligheter i välfärdens praktik. - Lund : Studentlitteratur AB. - 9789144143804 ; , s. 289-312
-
Bokkapitel (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)
|
|
| 16. |
|
|
| 17. |
- Stenberg, Rebecca, 1957-
(författare)
-
Tvärsektoriell samverkan om övning av isräddning
- 2013
-
Ingår i: Abstracts. ; , s. 20-
-
Konferensbidrag (populärvet., debatt m.m.)abstract
- Bakgrund och syfteFör att begränsa och förebygga skador och dödsfall vid isolyckor är samverkan och effektiv tidsanvändning avgörande för resultatet. Det kräver att alla aktörer kan sina egna moment i ett räddningsförlopp men också förståelse för hur andra aktörer arbetar och hur man kan stötta varandras insatser. Därför genomförde Sörmlandskustens Räddningstjänst, Svenska Sjöräddningssällskapet och långfärdskridskoledare från Friluftsfrämjandet en isräddningsövning med målet att låta såväl räddningstjänstens och Sjöräddningssällskapets personal samt långfärdsskridskoledarna öva respektive uppgifter och samverkan vid räddning av skridskoåkare som gått genom isen.MetodEn kvalitativ utvärdering genomfördes baserad på uppgifter från observatörer, medverkande och foto/filmdokumentation.ResultatIsräddningsövningen visade vikten av tidig överblick, samordning och ledning på olycksplatsen i väntan på räddning samt klargjorde arbetsmetoder och prioriteringar hos de medverkande organisationerna som är viktigt för andra aktörer att känna till. Övningen gav möjlighet att identifiera gemensamma och egna framgångsfaktorer samt utvecklingsbehov som kan följas upp med samövningar i mindre skala och utbildning.DiskussionTvärsektoriell samverkan om isövning bidrar också till att skridskoledarna kan fungera som kunniga förstainsatspersoner i andra sammanhang; vid trafikolyckor, bränder och andra typer av olycksfall. På samma sätt kan samverkan mellan räddningstjänst och Sjöräddningssällskapet som övats upp för isräddning ge samverkansvinster också under sommarens båtliv.
|
|
| 18. |
- Stenberg, Rebecca, 1957-
(författare)
-
Who is a missing person at high risk in Sweden?
- 2021
-
Annan publikation (populärvet., debatt m.m.)abstract
- In Sweden, the search for high-risk missing persons is a police task based on the Act of Civil Protection—the law which states the...
|
|
| 19. |
- Wolmesjö, Maria, 1961-, et al.
(författare)
-
New ways of organizing safety
- 2014
-
Ingår i: 22NKG 2014.
-
Konferensbidrag (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)
|
|
